Dialog i det fria av Grr & Lucifer

Två lurviga huvuden sticker upp huvudet ur sovsäckarna i den prydliga villaträdgården. Kallt och rått är det men inte kan man sova under tak – ett efterskalv kan få huset att rasa när som helst.

Grr: Tänk ändå att man får uppleva såna saker under sitt korta liv! Ett ordentligt jordskalv, även om Dagens Nyheter uppe i Stockholm försökte skriva ner det till 4,2–4,3 på Richterskalan. Och så en riktig depression, sån som man hörde di gamle tala om och som man sett om i böcker. I båda fallen handlar det om dåligt förstådda rörelser djupt därnere, om spänningar som byggs upp tills det hela plötsligt brister. Friedrich Engels skulle ha dragit paralleller mellan naturens och samhällets dialektik. Nog kan man bli upplivad för mindre.

Lucifer: Ja, det är mycket man får vara med om på äldre dar, t.ex. att den danska kronan står i 1,53 i svenska kronor. Visst är jordbävningen ett järtecken, ett omen om att något stort ska ske. Kan det möjligen vara nerläggningen av Saab i Trollhättan?

G: Jag tycker inte att Saabs avveckling är något särskilt stort. Företaget är redan avlövat och produktionen får inte avsättning för ett enda skift. Begravningen bör ske i stillhet, fast näringsdepartementet bör skicka ett tacktelegram till General Motors som genom åren har pytsat in 13 miljarder i förlusttäckningsbidrag, nästan lika mycket som Volvo har skickat åt motsatt håll. Hade de lyssnat på oss i VB hade det hela redan varit över. Du minns kanske hur vi ifrågasatte beslutet att tillverka Cadillac i den västgötska glesbygden. Inte kan man kombinera strömlinjeform och stjärtfenor! Men förra regeringen med sina stödpartier lyssnade inte utan gjorde ett stödpaket för att inte tillverkningen skulle hamna i Rüsselheim, och sa att överlevnaden nog var säkrad om det blev bättre förbindelser till Göteborg. Nu får motorvägsbygget avbrytas i Nol.

L: Jo, det är kört och man fruktar ju att man i regeringen inte läser VB. Men allmänt är det en märklig känsla att sitta stilla och se världsekonomin köra in i en vägg i ett utdraget skeende över ett, kanske fem år. Räntan sänks till 0,25 procent och New Yorkbörsen reagerar knappt. New York Times Book Review utnämnde i söndags John Maynard Keynes till årets man, det är till honom allt hopp nu knytes. Han har varit uträknad sen Chicagoskolan påvisade att allt mänsklig kunskap om framtiden redan är inräknad i finansmarknadens värderingar. Men nu kommer han tillbaka med full kraft. Det hjälper inte att ge bankerna eller företagen eller medborgarna pengar – de vågar inte använda dem. Det enda som hjälper är att staten själv använder dem. Då återstår bara frågan vad vi ska göra. Det är kanske dags att återuppta de stora utdikningsföretagen på Smålands mossar? Och här: kan det bli återbyggnad av förbindelserna Falsterbobanan eller Lund–Bjerred?

G: Det är ju fan att man som ekonomisk realist ska behöva hålla på USA:s republikaner mot exempelvis socialdemokraternas ekonomiska talesman Tomas Eneroth som vill rädda svensk bilindustri med en skrotningspremie på 4000 kronor. Skulle det få dej att överge din gamla kärra? Ja, pengarna ska naturligtvis satsas på Smålands mossar: det går redan dagliga tåg med biobränsle, som torvintressenterna enligt stora annonser vill kalla sin vara, från Landeryd till fjärrvärmeverket i Örebro. Vi kan nog få med oss nybiologister som Nina Björk på den satsningen, för Elin Wägner var en gång en stark tillskyndare av småländsk mossdikning.

L: Nina Björks insats är att hon har räddat hem biologin till vänstern från högern. Man kan tveka om en del av hennes slutsatser: vi är många som vinkat av gråtande barn på dagis, men som vet att dagis är en klippa i tillvaron för både vuxna och barn. Hon verkar skriva om det som för tillfället är viktigt för henne själv och det är ingen dålig utgångspunkt. Det är ungefär som när Herman Schmid i flera sammanhang har talat om att 68-vänstern nu står inför åldrandet och då skulle kunna använda sin politiska fantasi för att förändra och förbättra det området för sig själv och andra. Jag vill t.ex. hellre höra Charlie Parker än Jularbo när jag sitter på ålderdomshemmet. Åldringsvården kommer säkert att bli en viktig fråga i kommunalvalet 2010 och bidra till att den rödgröna alliansen tar över Lund

G: Kommunalvalet 2010 är en öppen fråga, Mats Helmfrid är inte rökt. Det kan man tro när man vistas i vänsterns slutna miljöer och ständigt får höra om borgarnas uselhet och den egna förträffligheten. Jag håller förvisso med om att det lokala borgerliga garnityret är ett B-lag, men hur många läser vänsterns alla fina insändare? I alla fall inte de växande generationerna av ungdomsväljare, som på sin höjd kastar en förströdd blick i Metro. Möjligen kan vi räddas av tidsandan, av den våg som är vänster bara för att den inte vill vara höger men som inte har någon större substans. Men jag tror att krisen kommer att skapa skov i opinionen. Du nämnde den danska kronkursen och jag kan fylla på med den dyra euron, som redan har kortat mitt kommande helgbesök på kontinenten. Trenden i mätningarna visar att svenska folket snart är moget för en modig uppslutning bakom EMU. Vad är det för vits med att bo i Skåne om man inte har råd utnyttja läget och pysa söderut när andan faller på?

L: Kontakten med väljarna är ett problem och vänstern saknar ju i stort tillgång till media. Vänsterpartiet Lund ville inte ha Veckobladet, sossarna la ner Arbetet utan att blinka. Fast det verkar vara lite uppvaknade på gång. Snart ska ju Efter Arbetet återuppstå, detta just inför valet. Det ska bli intressant att se vad man har lärt sig av Obamas valkampanj – sossarna hade minst femtio man i Washington på valnatten enligt vad jag fått mig berättat. Man gissar att det kommer att bli en del bloggar – bloggosfären domineras ju nu helt av de mörkblå. Vänsterpartiet i Lund har haft en del framgångar med dörrknackning som ju rekommenderas av Aron Etzler enligt de norska och holländska modellerna, men det är oerhört tidsödande och personalkrävande. Jag hoppas nog mer på enfrågerörelser, t.ex. kring skolfrågorna i Lund där många är upprörda över borgarnas hantering. Till sist vad gäller EMU så har ju svenska folket sagt sitt och jag kan bara uppmana förespråkarna att ta det som en man. Småland brukar väl vara ganska vackert med snöhöljda granar så där kring nyår och sen efter tjugondag Knut så höjer sig säkert den svenska kronan igen.

G: Skolfrågor engagerar förvisso de berörda, men jag tycker det är ett fattigdomsbevis att vänsteroppositionen i Lund inte har haft så mycket annat att komma med, bland annat på det gemensamma torgmötet förra månaden. Borgarna kan ju lätt bemöta med att Lund åter har utnämnts till landets bästa skolstad. Om EMU vill jag bara replikera med den kloke Jens Otto Kragh att man har en åsikt tills man har en ny. Se bara hur lätt vänsterpartiet har svängt i personvalsfrågan. Vi som ställde upp för Karin Svensson Smith mobbades och den senaste kongressen sa bestämt nej till personval överhuvudtaget, men nu ställer Mats Einarsson i grundlagsberedningen upp på en sänkning från åtta till fem procent och var beredd att gå ner till tre. ”Mycket prutades ej men hälften prutades genast”, skrev Runeberg. Och ingen i partiet tycks bry sej. Lokalt fanns det ett tillfälle häromveckan när partiets numera enda skånska riksdagsledamot besökte Lund alldeles efter uppgörelsen om valsamverkan, men hur många medlemmar kom? Elva, av vilka nio i första hand hade kommit för att diskutera avloppstaxan, eller vilken fråga det nu var som stod på kompols dagordning

L: Jovisst, den politiska temperaturen är låg sedan länge. Frågan är vad finanskrisen och en arbetslöshet uppåt tio procent kommer att innebära. Kanske inte så mycket för de äldre, men unga människor måste ju ta intryck av att allt som varit fast nu förflyktigas. Men låt oss säga några ord om höstens politiska utveckling vad gäller de röd-gröna. Jag har glatts över att det fortfarande finns någon sorts partivänster i socialdemokratin som stod upp mot Mona Sahlin. Men hela tanken på att imitera de borgerliga genom att ställa upp med halva regeringsprogram tycker jag är olycklig och kan bara leda till elände. Det är mp som har drivit den här utvecklingen och som tjänar på den. Jag förstår att vänsterns partistyrelse, och särskilt då Ohly med sina gamla olyckliga uttalanden, inte hade annat val men bra är det inte. Hur ska det gå med utrikespolitiken? Snart ringer väl Obama Reinfeldt och vill ha fler till Afghanistan och då säger väl både han och sossarna ja. Kan vi ställa upp på det? Vad gäller försvaret kan jag bara notera att i senaste Grönköpings Veckoblad meddelas att Grönköping är med sin tid: Fältjägarcorpsen har anställt två man och därmed övergått till yrkesarmé. Den framtida rekryteringen avses ske på marknader och liknande med utrop av särskilt utsända och att man efter avslut med kontraktsundertecknande traditionsenligt tänker bjuda på förtäring.

G: Nej, jag tror inte att vare sej mp eller v ställer upp. Lyckligtvis (för oss men inte för de afghanska kvinnorna) tror jag samtidigt att västländerna har dragit sej ur Afghanistan före nästa val. Vad försvaret beträffar kan vi återknyta till vad vi tidigare sa om Saab. Det var välgörande att läsa vad försvarspolitikern Allan Widman (fp) skrev om bristerna i Gripens operativa förmåga. Här har åtminstone sen det glada femtitalet funnits en övertro på den svenska ingenjörskonstens förmåga – och nu talar jag inte om den sociala utan om den teknologiska. Vid infarten till Revingehed står Stridsvagn S skulptur men militären är glada för att de slapp möta fienden med den. Den svenska tungvattenlinjen höll inte, Asea plöjde ner 600 miljoner, på den tid då kronan var något värd, i ett fiaskoartat projekt som handlade om hållbara ubåtsbatterier, Finland och tio andra länder valde med rätta Pendolino framför X2000. Medges att Saab med frihjul och bäddbarhet var en för sin tid smart lösning, men med svenska elevers nuvarande kunskaper i matematik kan man inte hoppas på någon renässans för ingenjörskonsten. Den teknologiska alltså, om den sociala har jag vissa förhoppningar ännu, annars vore jag inte kvar i politiken.

L: Så länge jag har haft med företrädare för matematikämnet att göra har de klagat över bristande matematikkunskaper hos studenterna. Nu har jag insett att de möjligen har haft rätt. Det är naturligtvis en tragedi att intresset för matematik, naturvetenskap och teknik har sjunkit så. Det tycks också vara så att engagemanget för produktivkrafternas utveckling har sjunkit hos den unga vänstern. Det är identitetspolitik för hela slanten. Det är kanske dags för nya marxistiska grundkurser? Läsning av Hubermans ”Människans rikedomar” var ju en gång en säker väg in i vänstern. Men nu närmar vi ju oss raskt favoritämnet med bristerna hos ungdomen och det hade jag tänkt mig vi skulle undvika. De är ju fena på datorer i stället och kan få fram vad som helst med lite fingerfärdighet med Google. De skriver ju mycket lättare och bättre också nu för tiden, det märks i uppsatserna på universitetet. Vi kanske kan få dem att skriva i Veckobladet också. Det är ju slående hur VB har haft en texttillströmning under hösten, låt vara att det kanske mest har varit de gamla uvarna. Men nog är det ett tecken i tiden.

G: Det är nog främst ett tecken på att ett antal personer ur den gyllene generationen har pensionerats och har svårt att få tiden att gå. Om detta funnes (konjunktiv!, en finess som ungdomen inte behärskar) mycket att säga, men vi vet ju att läsare inte orkar med lika långa texter på nätet som på papperet. Jag vill därför sluta med att lyckönska Lund till att ha gått till finalen i kulturhuvudstadskampen och upprepa min förhoppning från förra numret att vi ska avstå från utmärkelsen. Fast kanske tänker jag om ifall Stefan Sköld få infallet att lyfta fram Lunds gamla fina vänsterkultur som ett trumfkort i slutstriden.
L: Det är egendomligt att när Lund ska framföra sina allmänna meriter så lyfts det fram ganska udda saker, som t.ex. den omfattande hästnäringen i kommunen. Jag har under hösten deltagit i arbetet med ett näringslivsprogram för Lund och där majoriteten prompt ville ha med några rader om det fina fritidsfisket i Rögle dammar. Vad gäller kulturhuvudstadsåret är nog min åsikt att om Lund vinner med det upplägget så tycker jag inte det är en utmärkelse att få. Sen är det en annan sak att Lund borde satsa på kulturen. En början skulle kunna vara att man utsåg en bibliotekarie till chef för biblioteket.

Ja, där stängde vi av bandspelaren och masade oss in i stugvärmen. Fast var där inte en liten självning i marken? Det är ju så otryggt det här med att epicentrum både har ansett ha legat i Tomelilla och under Sturup. Vi satsar på under Fyledalen, i centrum för Tornquistzonen.