2009-09-10

”Min far hade en dröm”
av Gunnar Stensson

Normalt läser jag inte böcker av aktiva politiker eftersom de oftast är tråkiga, utslätande eller direkt vilseledande, med andra ord oläsbara. I mer än ett år motstod jag Barrack Obamas ”Min far hade en dröm”.
Men den är en annan sorts bok. Obama skrev den på 1990-talet, långt innan han hade seriösa planer på att kandidera i ett presidentval. Den förefaller vara ett hastverk, en begåvad och mycket upptagen persons spontana funderingar över sitt ursprung och sina värderingar. Upplagan var liten. Ingen var intresserad. Snart försvann den i samma glömskans hav som de flesta andra böcker.
Obama insåg att boken skulle dyka upp och att han skulle konfronteras med den när han inledde sin presidentvalskampanj. Därför beslöt han att publicera och kommentera den innan någon av hans politiska motståndare hann utnyttja den.

Missvisande titel
Bokens titel är missvisande. Obamas far är en bifigur. Han dök upp i Hawai som ung kenyansk intellektuell, gjorde en ung kvinna, Barrack Obamas mor, gravid och försvann sedan. Som tio-åring träffade Barrack honom för första och enda gången i sitt liv under några veckor.
För Obama är morföräldrarna långt viktigare. Morfadern framstår som en företagsam, lite aningslös amerikan, född i mellanvästern, med erfarenheter från kriget i Europa, så småningom etablerad som möbelhandlare i Honolulu. Till mormodern, också från mellanvästern, hade Obama ett varmt förhållande.
Dotterns förbindelse med en okänd afrikan och plötsliga graviditet måste ha varit omskakande för morföräldrarna. Men de tog Obama till sig. Han fick en alltigenom vit amerikansk uppfostran.
Obamas mor måste ha varit en märklig kvinna. Hon ingick ett nytt äktenskap med en indonesisk student som skickats ut av president Sukarno, det unga landets respekterade vänsterinriktade president.
En militärkupp störtade Sukarno. Den nye presidenten, Suharto, utrotade så snart han gripit makten, mer än en miljon kommunister i en av 1900-talets värsta massakrer. Studenterna utomlands kommenderades hem. De som studerat i Moskva avrättades direkt vid hemkomsten. Obamas styvfar tvingades återvända till Djakarta. Obamas mor och Obama själv följde med. Förhållandet mellan Obama och styvfadern tycks ha varit kamratligt. Men hans mor fann tillvaron i militärdiktaturen alltmer outhärdlig. Hon skilde sig och lämnade Indonesien.

I Chicago
Den unge Obama slog sig ned i Chicago. Han blev vad han kallar en ”organisatör”. Den del av boken som handlar om hans verksamhet där är mycket intressant. Han ägnade sig åt socialpolitik. En av hans förebilder var Malcolm X. Han inledde ett samarbete med den radikale svarte präst som kom att störa hans presidentvalskampanj genom några obetänksamma yttranden. Särskilt när det gällde skolor och utbildning var Chicagos svarta befolkning illa utsatt. Också bostadsförhållanden i de fattiga delarna av Chicago var mycket dåliga.
Obamas arbete i Chicago har stora likheter med motsvarande verksamheter i Sverige. Men det finns skillnader också. För den svarta befolkningen spelar de hundratals små kyrkorna en viktig roll som saknar motsvarighet här. Obama organiserar strejker, opinionsmöten och kontaktar massmedia. Ofta sker tillkortakommanden. Han kallar till ett möte, bjuder in press och tv – och ingen kommer. Vid andra manifestationer händer det att någon gör eller säger något olämpligt. Men Obama hade naturligtvis framgång som ”organisatör”.
Som många andra har jag varit misstänksam beträffande Obamas juridikstudier vid Harvard. Endast de mest privilegierade brukar ha tillgång dit. Men det visar sig att den medelmåttigt utbildade Obama först vid ganska mogen ålder får tillträde till elituniversitetet på grundval av sina meriter som organisatör i Chicago. Tiden vid Harvard, där han får höga betyg, behandlas inte i boken.

Rötter
I slutet berättar Obama hur han söker kontakt med sina kenyanska rötter. Fadern är då sedan länge död. Hans liv är en berättelse om en begåvad och stolt afrikansk intellektuells tragiska undergång, orsakad av kvardröjande kolonialism, kulturkrocken mellan afrikanskt och västerländskt och Kenyas etniska motsättningar.

Inga kommentarer: