Besinning inför valrörelsen av Gunnar Sandin

Vänsterpartiets årsmöte lockade lite fler medlemmar i år än i fjor, 25 mot 21. Procentuellt var det en ännu större förbättring eftersom medlemsantalet hade fortsatt att sjunka, från 113 till 103.
En viktigare skillnad var debatten. Mötet var visserligen lika långt, åtta timmar inklusive lunchrast, men de tydliga motsättningar som då kom till synes i diskussionen om de rödgröna partiernas samarbete hade i princip försvunnit. Liksom många av deras mänskliga bärare, som nu har lämnat Lund eller proriterade annat framför årsmötet. Det innebar också att de viktigare valen gjordes med acklamation. Till ordförande omvaldes Daniel Stolt som 1 mars för övrigt ersätter Olof Norborg som kommunal partiföreträdare. Först vid valet av valberedning fanns det alternativ men Niklas Selberg, som har varit en av de mest stridbara nytraditionalisterna, blev bara andrasuppleant. Och Mikael Persson omvaldes inte till revisor trots att han kandiderade, även om motivet inte var politiskt utan att revisionen var besvärlig att genomföra när de berörda inte fanns på samma ort.
Mycket av diskussionen handlade om valet. Partiets aktuella opinionssiffror manade till besinning, fast ett förslag att reservera mer pengar för att kunna hantera ett fall ur riksdagen röstades ner. ”Så illa kan det ändå inte gå, så bra politik som vi har.” Därmed finns det relativt mycket pengar att spendera på valrörelsen vilket delvis kompenserar svårigheten att engagera medlemmarna. Lund är inte den enda V-föreningen och V är inte det enda partiet med detta dilemma och denna lösning.
Att det kommunala arbetet har stor volym och god kvalitet vittnade många om, och den tjocka samlingen pressklipp styrkte det förra. Men insikten fanns att detta inte automatiskt omsätts i ett gott valresultat. Liksom i rikspolitiken står två tydliga block mot varandra i kommunen även om Miljöpartiet ofta markerar en egen hållning. Med Demokratisk vänster verkar det vara lättare, och Mats Olsson vädrade försiktigt tanken att få in företrädare för DV och Feministiskt initiativ på V-listan så att inte de rösterna ska gå till spillo för det rödgröna blocket. Men det pekades genast på svårigheter, av personlig-psykologisk art men också att tiden för en uppgörelse var mycket knapp och att det inte var säkert att en sådan skulle godkännas av Vänsterpartiets styrelse.
Det valdes ombud till den distriktskonferens som ska fastställa riksdagslistor för Skåne. Anmärkningsvärt var att valberedningen inte hade funnit någon i Lund som var beredd att toppa listan för Södra Skåne, allra minst förra valets förstanamn Marta Santander. Fast Ibrahim Kakahama berättade att hans kurdiska vänner öppet spekulerade i möjligheterna att kryssa in honom i riksdagen. Den synen på representation är inte ovanlig i andra politiska kulturer och Sverige lär få se mer av sådant.
Som avslutning sjöngs inte Internationalen.