Bibeln, Koranen och de bokstavstrogna av Gunnar Stensson

Jan Hjärpe påminde i sin föreläsning ”Rädslan för islam” om att Bibelns gamla och nya testamente och Koranen blivit tillhyggen för såväl kristna som muslimska fundamentalister i den politiska debatten. Det ger anledning till funderingar om vad dessa skrifter i själva verket är och vad de innehåller.
Jan Hjärpe liknade Bibeln och Koranen vid två korgar fyllda med tankar, berättelser, påståenden, poem. Människor och rörelser väljer ut olika delar av korgens innehåll. I kampanjen mot islam rycks citaten ofta ur sitt sammanhand för att fungera som politiska vapen.
En kvinna i publiken påpekade att kyrkan hade kunnat välja mellan den feminism som Jesus gav uttryck för och aposteln Paulus patriarkaliska ”kvinnan tige i församlingen”. Kyrkan hade valt Paulus patriarkalism.
Det val en människa eller rörelse gör definierar henne själv snarare än hennes motståndare.

Fundamentalister
Det finns förvisso både judiska och kristna fundamentalister likaväl som muslimska. Ändå är traditionen att omtolka och revidera lika gammal som urkunderna själva.
För en bibelläsare borde det vara principiellt omöjligt att bokstavstroget anamma allt som står skrivet eftersom Bibeln gång på gång förnekar och motsäger vad den nyss påstått. Gud ändrar sig. Inget konstigt med det.
De äldsta bibeltexterna skrevs på 800-talet f.Kr. Ungefär samtidigt som Iliaden och Odyssén nedtecknades. Det urval av texter som ingår i gamla testamentet gjordes av redaktörer omkring år 400.
Författarna är människor: historiker, poeter, krönikörer, profeter, filosofer, präster och jurister. De har utgått från generationers muntliga traditioner, berättelser, sånger, ritualer. De arbetade i vitt skilda historiska och politiska situationer. Ofta gjorde de tillägg, ändrade eller strök i materialet utifrån den situation de befann sig i.
Det finns god kunskap om när olika delar av gamla testamentet tillkom. Skapelseberättelsen skrevs t ex ganska sent, under den babyloniska fångenskapen. I Bibeln står den allra först.
Gud är i skapelseberättelsen en gud för hela mänskligheten. Det markerar en brytning med äldre berättelser där gud är en blodtörstig stamgud som bistår judarna i krigen mot andra stammar, som alla är försedda med sina lika grymma gudar. Segern beror på vem som förfogar över den starkaste guden.
Kungarnas gud och profeternas gud stod ofta emot varandra. De israeliska kungarna Sauls, Davids och Salomos gud var en förkämpe för den israeliska nationen. Profeternas gud kritiserade makten och de sociala orättvisorna och förespråkade empati, barmhärtighet och lika rättigheter.

Bokstavstro en form av idioti
Som Jan Hjärpe påpekade finns det olika frukter i bibelkorgen. I den israeliska tidningen Haaretz har jag läst texter av fundamentalister som bokstavligen uppmanat till utrotning av palestinska barn med hänvisning till bibeltexter. Samtidigt fördömer judiska intellektuella lidelsefullt kriget i Gaza som ett brott mot judisk etik och religion.
USA dräller av mordiska kristna fundamentalister, men Martin Luther Kings förkunnelse och stora delar av medborgarrättsrörelsen är direkt inspirerade av Bibeln.
För att vara bokstavstrogen, för att vara fundamentalist måste man vara idiot. Inte efterbliven, inte nödvändigtvis dum, men idiot. Idioter finns det gott om.
Det obehagliga i den debatt som nu förs mellan religiösa och ateister är, att många ateister faktiskt föreställer sig att kristna i allmänhet eller för den delen judar och muslimer bokstavligen tror, att påståenden, som gjordes av enskilda författare för bortåt 2500 år sedan, är guds ord. På det sättet kommer debatten på båda sidor att föras av bokstavstrogna fundamentalister.

Jesus skrev ingenting
Jo, det står på ett ställe att han skrev i sanden inför ett viktigt ställningstagande. Jesus var jude. Förmodligen avsåg han inte att stifta en ny religion. Han utgick från skrifterna, omtolkade och utvidgade dem som tidigare profeter. Tyvärr skrev han ingenting, utan det vi får höra om honom och vad han sagt är författat av andra människor mellan 50 och hundra år efter hans död.
Nya testamentets författare fortsatte revisionen av gud. Framför allt predikade de tanken att gud tillhörde mänskligheten, inte ett enskilt folk. Här är inte jude eller grek, här är inte man eller kvinna, här är inte fri eller slav utan alla är lika.

1000 och 22 år
Bibelns tillkomst tog mer än tusen år, Koranen blev färdig på 22. Enligt muslimsk tro är den en direkt kopia av en bok som finns i himlen. Texten dikterades för Muhammed av ängeln Gabriel.
Men innehållet är detsamma som i de bibliska skrifterna. De olikheter som finns förklaras med att bibeltexterna förvanskats. Moses och Jesus betraktas som föregångare till Muhammed. Evangelierna betecknar Jesus som Guds son. I Koranen är han en profet. Den siste och därför mest relevante profeten är Mohammed.
Koranen speglar den politiska och sociala situation som rådde på den arabiska halvön 600 e.Kr.
Ett problem med de religiösa skrifterna är naturligtvis att de fixerar texten i de förutsättningar som rådde i ett visst historiskt ögonblick. Det gör dem delvis obegripliga. Omtolkningar är därför ständigt nödvändiga.
Tanken att Koranen är en exakt kopia av ett himmelskt original kan leda till fundamentalism. Tanken att den bara innehåller fragment av det himmelska originalet öppnar för friare tolkningar.
Judendom, kristendom och islam är tre versioner av samma väldiga material. Det finns en rörelse som kallas Abrahams barn, tror jag. Den vill framhäva deras gemensamma arv och visa på det groteska i att tolkningen av dessa berättelser görs till ideologisk grund för en sorts lågintensivt världskrig.