VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2010-09-30
Röda Kapellet med kör
Fund raising event for flood victims in Pakistan
There will be a presentation prior to the movie."
Biocentrum, Järnvägsgatan 18 Limhamn, 6/10 kl 19.
Kulturtips
Läs mer
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
"Teaterrepublikens Ayn hör till det klyftigaste och roligaste jag sett på en teaterscen." AFTONBLADET
Fre 01 okt kl. 19:30
Läs mer
Urpremiär på Teaterhögskolan 17 september kl 19.30. Christina Ouzounidis en av Sveriges hetaste dramatiker just nu! Fre 01 okt kl. 19:30
Läs mer
Teater Foratt ger två produktioner med valet som utgångspunkt separerade av Bastionens Valvakan. 0,00017‰ -Illusionsbygget- inför valet och kort därefter 0,00017‰ -Champagne & gravöl- Lör 2 okt kl. 19
Läs mer
Läs mer
På Palladium lördag 2 okt kl 16 & 19.30, sön 3 okt kl.16.00
Läs mer
När gammal musik blir som ny…,
3 okt kl 19 på Kong
Läs mer
På Lunds Stadsteater måndag 4 okt kl 19
Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 6 okt kl. 16, Tor 7 okt kl. 16
Läs mer
Teaterimprovisation på Månteatern, Bredgatan 3 i Lund under hösten.
Ons 06 okt kl. 19
Läs mer
det tyska teaterkollektivet She She Pop bjuder in sina egna fäder att delta på scenen och låter teatern blir en plats för förhandling mellan generationerna, på Inkonst 6 oktober kl 19.
Läs mer
TT-notiser om Israel
Den israeliska flottan bordade på tisdagen ännu ett ship to Gaza, denna gång en katamaran med judiska aktivister. I lasten fanns medicin och andra förnödenheter. Israels regering fördömer aktionen som ”en provokation avsedd att nå publicitet”. Särskilt fördömer regeringen den officer i Israels armé som deltog.
Källa Haaretz.
Israel saboterar fredsförhandlingarna
Genom att demonstrativt återuppta byggandet av israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark har den israeliska regeringen markerat sitt ointresse att fortsätta de för kort tid sedan inledda fredsförhandlingarna. USA, EU och ett flertal demokratiska regeringar ”beklagar” Israels vägran att stoppa utbyggnaden.
Försvunna chanser
Gustav Fridolin, Dagens Arena 30/9
Tågluffa med August
August Strindberg, Kalendern Svea, 1896.
Eftervalsdebatt av Sven-Hugo Mattsson
Visst kan det vara så att Sahlin var ett sänke. Men det finns också objektiva faktorer till S´ nergång. Den främsta orsaken är nog att S väljarbas har minskat över tiden. Vi kan också se en 40-årig linje där S har minskat. Alla S-ledare efter Tage Erlander har tappat i väljarstöd. Mona Sahlins första val följer alltså den linjen. Det finns en annan objektiv grej. Till skillnad från, exempelvis Palmetiden, finns nu åtta partier mot fem. Självklart har det betydelse. Jag menar att det mest relevanta med sossarnas val inte är att man gjort sitt sämsta val på 96 år.
Största parti
Det mest relevanta är, enligt min mening, att S fortfarande är största parti. Man kan också kommentera S valresultat så här: ”Återigen är S största parti, återigen klarar S att ta över 30 % av rösterna”. ”S har återigen lyckats ta mer än 50 % av LO-medlemmarnas röster”.
Just det sista är viktigt. I radion hörde jag en sosse som var upprörd över att S bara hade tagit drygt 50 % av dessa röster. Bara?? Vad finns det för förväntningar när man kräver att S skulle ta mer än en majoritet av LO-medlemmarnas röster? De flesta i LO har jobb, många gånger med goda löner. De flesta av dessa har alltså fått runt 1000 kronor mindre i skatt, per månad, under den gångna mandatperioden. Perioden har gett god löneutveckling, räntan är låg, tillväxten är just nu hög och löftena från Alliansen är ännu lägre skatt. Man må med förakt tala om plånboksfrågor, visst, men naturligtvis påverkar det att man har fått det mycket bättre under Alliansen fyra år. Jag tycker det är starkt av S att knipa mer än hälften av LO-rösterna.
V och MP
Visst är det rätt att S tillsätter en eftervalsgrupp, men det är ännu mer berättigat att V gör det. Jag tror inte att S kommer att öka sitt väljarstöd framöver, mitt tips är att man gjort sitt sista val med ett väljarstöd över 30 % och det är faktiskt inte dåligt Det hänger alltså på de två andra partierna i vänsteralliansen. Tre val i rad har V minskat sitt väljarstöd. Partiledaren Lars Ohly har två förlustval och huvudorsaken till detta är tydlig. Det finns en obeveklig historia som talar om att V får färre röster dess mer kommunistanstucken man upplevs. V är ett i grunden bra parti, jag röstade själv på V och hummar med i stort sett varje gång en vänsterpartist uttalar sig. Men det är tydligt att V inte förmår fånga upp alla vänsterröster. Det finns en annan tendens över tiden. S har sjunkit med nästan 10 procentenheter de senaste två valen, V har samtidigt tappat nästan 3. V har inte förmått fånga upp detta tapp.
Lars Ohly
Med Lars Ohly som V-ledare i nästa val kan nog vänstern lämna Walkover. Jag menar, vi kommer åter att få denna tradiga debatt om kommunismen, om gratulationshälsningar till de forna diktaturerna i öst. Personer som mycket väl kan rösta på de rödgröna, gör det inte pga V. För att de rödgröna skall ha en chans i nästa val måste V välja en partiledare som garanterat inte har något kommunistiskt förflutet. En partiledare som på ett helt annat sätt upplevs som välkomnande istället för tvärtom. En ledare som bjuder in hela vänstern till samtal, likt ett sådant möte som Vägval vänster höll i Årsta för några år sedan.
Men Ohly har ett stort förtroende i partiet och jag tror inte han avgår självmant!
Jag hoppas få återkomma i VB under rubriken: ”Alliansens exempellöst skickliga taktik”.
Sven-Hugo Mattsson, Demokratisk vänster
Valrörelsen: Jag, jag, jag. Mitt, mitt, mitt av Gunnar Stensson
De verkliga politiska frågorna, de som handlar om jämlikhet, solidaritet, miljö och rättvisa, trängdes undan.
Vi,vi, vi. Vårt, vårt, vårt. Kunde inte Nina Björk lika gärna ha uttryckt sig så? Högerpartierna kräver sänkta skatter för de rika. Vänsterpartierna och LO högre löner. Svensk avtalsrörelse är korporativistisk och inriktad på att undvika konflikter. Stora grupper hamnar utanför. Lars Ahlin behandlar problemet redan i sin roman Tåbb med manifestet som utspelar sig på 1930-talet. Den handlar om de som står utanför: luffare, tattare, romer, de som Marx kallar trasproletariat. Idag är det invandrare och säsongsarbetare. Har inte Sverige en lång tradition av exkluderande välfärd?
I den nyliberala tankevärlden är allas girighet den osynliga hand som styr allt till det bästa. Har inte sådana tankar kommit att genomsyra också mittenväljare och delar av vänstern?
Den osynliga handen visualiserades plötsligt i Villaägarnas skräckannons mot fastighetsskatten. Syftet var visserligen inte att förespråka nyliberal politik utan det motsatta: att skrämma väljarna för de rödgrönas skattepolitik. Men bilden av den rovgiriga skeletthanden som dyker upp ur graven är i själva verket en symbol för den uråldriga tanken om girighet som samhällsfundament.
Är inte Sverigedemokraternas politik en version av svensk välfärdschauvinism med nationalstat, rasism (jag minns när skallarna mättes på längden och tvären på mig själv och mina kamrater i Östregårdsskolan i Växjö), socialpolitik innanför exkluderande gränser och en överbyggnad av främlingsfientlighet och ”hembygdskultur”? Är det inte så att många som röstar på Sverigedemokraterna menar att de röstar på samma politik som de alltid röstat på?
Idag måste politiken i stat och kommun utgå från ett globalt ansvar för människors levnadsvillkor, miljö, hushållning med ändliga resurser, minimering av konflikter genom ekonomisk rättvisa och solidaritet med kommande generationer. Alternativet är oöverskådlig katastrof.
Intresset ljuger inte, sa Marx. En besk sanning. Men finns det inte ett intresse som är överordnat alla (nyliberala) särintressen?
Nederlagens konsekvenser av Gunnar Sandin
I promille och riksdagsmandat var V-förlusten inte särskilt stor denna gång. Det allvarliga är förstås att det var den femte förlusten i rad om man inkluderar EU-valen. (Samma förhållande gäller för S.) Detta gör det naturligt att instämma i kraven från bland annat Jens Holm och Jonas Sjöstedt om en extra kongress.
Kongressen ska förstås ta ställning till hela frågan om partiets ledning. Om den prövas är det svårt att se hur Lars Ohly ska kunna sitta kvar. Vi är nog åtskilliga som tror att just Holm eller Sjöstedt vore bättre på den posten. Men långt innan en kongress kan äga rum, det vill säga till våren, bör partisekreteraren Anki Ahlsten och informationssekreteraren Jenny Lindahl Persson dra sina personliga konsekvenser – och få hjälp därmed om de inte klarar det på egen hand. Det är visserligen sant att den förra liksom Ohly är vald av kongressen men det bör inte hindra en snabb sorti. Det är inte utan skäl som partisekreteraren brukar vara det första offret vid svenska partiers valförluster. Skulle tro att Ibrahim Baylan (S) redan sitter löst.
Vänsterpartiet i Lund backade en smula liksom partiet i stort och har därmed ingen särskild position att agera utifrån i partidiskussionerna. Ändå får vi hoppas att partiföreningen bryter en lång diskussion och tar aktiv del i debatterna och besluten om partiets framtid. Utan en nationell valvind i ryggen är det svårt att stärka positionerna i Lund, det har vi fått ett nytt bevis för.
S och V gick tillbaka och har båda anledning till självprövning. Det tredje rödgröna partiet, Mp, ökade (och i Lund även det fjärde, Dv). Men även Mp:s valresultat bör ses med besvikelse. Dels för att man gick tillbaka från högre opinionssiffror i valrörelsens första del, men framför allt för att man inte bättre lyckades lyfta fram ödesfrågorna om klimatet och naturresurserna. Fast i det partiet väntar automatiskt ett ledarbyte tack vare stadgarna.
Oavsett allting annat må vi hoppas att de nya ledningarna i alla tre partierna håller fast vid och fördjupar sitt samarbete. Här har vi ett ansvar på det lokala planet.
8 procent av Gunnar Stensson
Älghults centrum. Det hundraåriga vita hotellet förfaller. En libanes försökte återuppliva det förra sommaren, men brandmyndigheten underkände byggnaden.
I den forna restaurangen kan man se en plastimitation av Tutanchamons mumiefodral i naturlig storlek, en del av den egyptiska inredning som väckte allas häpnad.
Här låg tidigare Smålandsbanken och AB J G Karlbergs stora lanthandel. Fiskaffär, charkuteri, mjölkbutik, bok- och pappershandel, järnvägsstation. Det fanns också en kiosk där jag inte bara kunde köpa DN utan också BLM och All världens berättare. Nu finns en mindre Coop-butik (jag köper Idealmakaroner och Aftonbladet), Sunes Cykel och Sport och Anettes blommor.
Solen skiner. Vid bordet utanför Coop sitter fyra palestinska män. De pratar, skrattar, röker och ser ut att trivas.
Under årtionden har flyktingar passerat Älghult i väntan på uppehållstillstånd, men aldrig stannat längre än några månader. Kontakten med Älghultsborna blir sporadisk, också på grund av språksvårigheter. De är inhysta i den byggnad som på 50-talet var kommunalhus.
Älghult var centralort i en av Sveriges största kommuner. Nu är den infogad i storkommunen Uppvidinge. Yngre älghultsbor jobbar och handlar i Växjö, Oskarshamn, Kalmar och Nybro. Inflytandet i lokalpolitiken är svagt, men när skolan skulle läggas ner tog man initiativ till en friskola för de få barnen
Flertalet kunder i Coop denna morgon är pensionärer som jag känner, före detta arbetare på Älghults glasbruk (som en gång försåg amerikabåtarna med glas) eller på sågverket. Andra är gamla bönder från gårdarna i de små byarna. Hagar och åkrar växer igen. Ekonomibyggnaderna förfaller.
En gång styrdes kommunen av socialdemokraterna med stöd av bondeförbundare och kommunistiska arbetare i glasbruken (det fanns ett tjog i kommunen, flera ganska stora (Alsterfors, Rydefors, Björkå); nu rasar byggnaderna och fönsterrutorna är sönderslagna i de tomma bostäderna). På 1 maj och Folknykterhetens dag tågade bruksorkestern i täten för demonstrationer
8 procent Sverigedemokrater i Älghult. Knappast mina gamla bekanta, men kanske deras barnbarn. När jag går ut ur Coop skiner fortfarande solen och de fyra palestinierna pratar och skrattar. Ingen tar notis om dem.
Hantera Sverige, inte SD!
Det är det kloka folkpartistiska kommunalrådet i Landskrona, Torkild Strandbergs, råd till regeringen. I Landskrona där Sverigedemokraterna (SD) tappade tre mandat. Vi kanske tolkar uppmaningen lite olika, men i grunden är det riktigt: vi som har eller verkar i majoritetsställning ute i landet har inte fått den positionen för att hantera SD utan för att hantera vår verklighet.
Det är lite märkligt att nu dagarna efter valet läsa om hur chockade både folk och politiker är över SD:s intåg i riksdag, landsting, regioner och kommuner. Hur då chockade? Med opinionsundersökningar enligt Dr Spocks modell var fjärde timme (eller var det fyra gånger per dygn?) och de flesta visade just detta.
Nå hur ska nu detta förstås? För risken är att det stannar vid att fördöma SD, väljarna, media, övriga politiska partier eller någon annan grupp så kan vi vända oss om och somna till igen.
Och förstår man inte kommer också eventuella försök till motåtgärder att bli, inte bara verkningslösa, utan även rent kontraproduktiva. Till exempel har nog få saker gynnat SD så mycket som den intensiva kamp Vänstern berömmer sig över att ha fört. Det vill säga när den förts på det principiellt felaktiga, men också taktiskt särdeles förfelade sättet, att störa möten eller rent av att misshandla bärare av misshagliga åsikter.
En annan utmaning, som en del med bister glädje ser fram emot, är att försöka krossa SD i debatterna i de olika parlamenten. Flertalet företrädare saknar helt partiledarens retoriska skicklighet och verkar helt utan kunskaper om hur kommuner och landstings styrs och detta med inkomster och utgifter. Stannar det vid detta så räcker det nog för att skapa frustration bland dem och deras väljare. Men då bäddar man bara för en besvikelse som nästa gång för dem - SD såväl som väljarna - ännu längre bort i terrängen.
Än mer garanterat kontraproduktivt är det som väljarna i allmänhet och SD:s i synnerhet ser som organiserad mobbning. Vägra vara i samma rum, vägra hälsa och stänga ute från rum ens parlamentariska styrka bör ge tillträde till etc. Det kan säkert kännas skönt att på så vis markera sin moraliska, politiska och numerära överlägsenhet. Men om ambitionen är att vinna tillbaka SD:s väljare behöver man nog inte tänka så många sekunder för att inte ge SD den gratischansen att bortförklara sina bristande resultat när nästa valdag gryr.
Jag vill börja i en annan ände än detta eviga ältande om att ”ta debatter” och moralisera över både SD och människors väljarbeteende eller ironisera över enskildheter i SD:s förvisso egenartade program..
Låt oss börja i statistiken! Var har SD i allmänhet inte gått fram?
I en hel del kommuner där ett lokalt parti har etablerats har de potentiella SD-väljarna uppenbart inte sett något behov av just SD. Någon annan har kunnat artikulera både misstron mot de etablerade partierna, men också förhoppningen om nya tag, någon som i alla fall ”rör om i grytan” vilket tycks vara ett favorituttryck i sammanhanget.
Vidare är det dåligt SD-stöd i kommuner som Danderyd, Österåker, Täby, Vallentuna och Stockholm där ändå moderaterna förlorar starkt. Antingen för att där bara bor fina människor och humanister. Eller för att där vare sig finns andra invandrare än de som städar kontoren och hemmen, inga större grupper av marginaliserade "fattiga, vita" och inte heller någon rädsla för vart samhällsutvecklingen är på väg. Tvärtom; med jobbskatteavdrag, RUT och lägre fastighetsskatt går ju allting åt rätt håll.
Fagersta har 50 % fler utlandsfödda än en genomsnittskommun. Vi har 50 % färre med högskoleutbildning än en genomsnittskommun. Vi har ingen större glädje av växlingen från fastighetsskatt till fastighetsavgift, använder säkert RUT i ganska blygsam omfattning och jobbskatteavdraget höjer inte levnadsstandarden för de många som ännu i finanskrisens spår är arbetslösa eller de som inte ser någon framtid vare det finanskris eller ej. Och saknar ett lokalt parti.
Men vi har faktiskt inget invandrarproblem. Vi har en extremt väl fungerande flyktingmottagning och boende för ensamkommande unga pojkar. Det fungerar bra även om ortsborna något förundrat konstaterar att gossarna har starka klagomål på att inte ha egen dator och uppkoppling till Internet. Men vi har också under året haft en stor spontaninvandring av somalier. 120 personer i samma del av staden märks i lilla Fagersta och i upptagningsområdets skola och oron börjar gro. Men myllan är inte invandringen eller de ringa problem den fört med sig så långt.
Trots detta. I Fagersta vinner SD två lokala mandat. De har ett, säger ett, namn på valsedeln, de har inget lokalt program, bedriver ingen lokal valrörelse och skriver inte ens en insändare (i alla fall under eget namn). I en kommun där folk väljer väldigt aktivt: förra valnatten hade man i varje val ett parti med en egen majoritet - men det var olika partier i alla tre valen. I en sådan kommun får de ändå 4,57 % av rösterna i kommunalvalet.
I andra kommuner ökar SD trots att de kanske inte ens besatt de mandat de fick förra gången, besatt dem men hoppat av eller suttit med hela perioden men inte gjort fler knop än att underteckna sedvanliga cirkulärmotioner om stopp för flyktingmottagning od. Men i en del kommuner har deras enda aktivitet varit att suga ut partistödet trots ingen som helst aktivitet på orten eller faktisk representation i kommunfullmäktige. Och ändå ökar de.
Det visar, menar jag, en tydlig sak som nog gäller väldigt stor del av SD:s väljare. De väljer inte SD pga deras politik - för t ex här i Fagersta har de ju ingen. De väljer SD för att skicka ett budskap till "oss andra”.
Det är inte SD och deras politik som egentligen är problemet utan det är grupper som upplever sig marginaliserade i samhället och ointressanta för politiken. Och handen på hjärtat: vem har en politik för framför allt unga, lågutbildade män? Eller ens för sk fattigpensionärer? Eller för unga, ensamstående mödrar?
Och vänsterpolitikens uppgift är inte i första hand att "ta kamp" mot SD med vare sig parlamentarisk mobbing, fördömanden av dem och deras väljare eller ens alltför många fackeltåg. Och framförallt inte ytterligare gynna dem med de som sagt principiellt felaktiga och taktiskt vansinniga mötesstörande aktiviteterna etc. Utan att arbeta för att minska det sociala rum där SD gror. Inte mycket sades i valrörelsens auktionsliknande debatter som de lågutbildade unga männen kunde känna var en politik för dem. Lite sades det om den ökande fattigdomen bland ensamstående föräldrar. ”Pensionärerna” gavs förvisso frikostiga löften vilket är fördelningspolitiskt lika träffsäkert som att lova halverad hyra till alla oavsett om de bor på Strandvägen i Stockholm eller Sjövägen i Fagersta. Eller bidrag till alla rödhåriga.
För att minska det sociala rummet för SD måste detta ändras på. Vi måste tillsammans skapa en politik som fångar upp både den fattigpensionärens likväl som den arbetslöse unge mannens eller den ensamstående förälderns förhoppningar och farhågor, drömmar och mardrömmar.
Hantera Sverige, inte SD.
2010-09-23
EFTER VALET-KONSERT
Tid: Nu på lördag den 25 september klockan 21.00.
Plats: Trappan utanför Gamla Elverket på Winstrupsgatan.
Valtipset:: en medelsvår omgång
Omgången får betecknas som medelsvår. I kommunalvalet brukar Lundaborna numera rösta ungefär som de gör till riksdagen, och tendenserna i den opinionen har stötts och blötts genom massor av mätningar och kommentarer. Styrkan i stödet till Sverigedemokraterna har dock bedömts rätt olika, Piratpartiet tilltroddes av många vissa framgångar i universitetsstäderna och så har vi ju lokala Demokratisk vänster.
Minuspoängen drar lätt iväg. Tippar man ett mandat för mycket för ett visst parti ska ett annat automatiskt ha ett mindre och därmed blir det två pinnar. Därför är det skickligt att hamna på en så låg siffra som sex. Det gjorde Sven-Bertil Persson som därmed vann Öresund Runt-biljetten. Att han överskattade det egna partiets resultat är mänskligt, det gjorde även andra partiaktiva som deltog i tävlingen.
Magnus Göransson kom tvåa med sju poäng, fyra deltagare hade åtta.
Gr
Demonstration i Lund
Precis vad som behövdes för att pigga upp den mentala baksmällan efter valet!
red
Thomas av Gunnar Sandin
Thomas arbetade under många år med Veckobladet, som redaktör, ”volontär”, skribent och illustratör. Han var mycket plikttrogen och noggrann här liksom i allt annat han företog sej. Nog hände det att vi andra blev otåliga när klockan gick mot halv tre, och Thomas var lika trött och hade minst lika många plikter nästa dag som vi, men han gav sej inte förrän linjerna var raka och layouten acceptabel.
Veckobladet var dock bara en mindre del av Thomas samlade politiska aktivitet. Han satt några år i Vänsterpartiets lokala styrelse, han jobbade med Bokcafét, hans praktiska begåvning och omdöme togs i anspråk för tältresning, elarbeten, ljudförstärkning, snickeri… Han var en flitig och duktig fotograf (med eget mörkrum) och den som vill skriva en doktorsavhandling i politisk etnologi har ett rikt material att utgå från i Thomas arkiv och bildsamling.
Vänsterpartiet var Thomas självklara hemvist men partipolitiskt dogmatisk var han inte. Han växte upp inom den bildade borgerligheten, men det fanns en radikal familjetradition från farfadern som var socialdemokratisk justitieminister och gjorde avgörande insatser för att reformera och humanisera straffrätten. Den stockholmska stadsmiljörörelse som kulminerade med almstriden blev en formativ miljö för Thomas.
Sina mest uppmärksammade och säkerligen viktigaste insatser gjorde Thomas säkerligen som kommunalpolitiker. Han tillhörde den V(pk)-kvartett som kom in i fullmäktige 1973 och stannade där som ordinarie eller ersättare tills han insjuknade. Efter det följande valet blev han ledamot av byggnadsnämnden, och det var ett uppdrag som han utan överdrift sagt älskade. Han fick användning för sina yrkeskunskaper som arkitekt. Han satte sej grundligt in i ärendena och bangade inte för att ge sej ut i byarna och kolla på plats, vilket inte var och är vanligt bland V-politikerna i Lund. Han vann respekt bland företrädare för andra partier och hos de lokala journalisterna, tillhörde dem som lokalt gav kommunismen (så länge partiet bekände sej till denna) ett mänskligt ansikte.
Partiets kommunala måndagsmöten blev hans högtidsstunder. En artikel från 1990 rubricerade han just ”Härliga möten!” Han fortsatte att komma ännu sen sjukdomarna slagit till och deltog på ett måndagsmöte så sent som i maj.
Jan Hammarlund m fl
Innan det är dags för den stora, officiella släppfesten här i Malmö för Ship to Gazas kommande samlingsskiva, vill vi ge er några smakprov på de medverkande på CD:n. Vid de tre nedanstående tillfällena får ni stifta bekantskap med några av plattans mer avskalade, akustiska och svenskspråkiga artister.
Jan Hammarlund (Sthlm)
Kristian von Svensson (Malmö)
Jens Ihlström (Malmö)
DJ på Kontrapunkt: Kristian Nihlén
Konferencier:Åsa Svensson
MÄSSINGSHORNET (Kirseberg)
fred 1/10, kl 19 - Fri entré
KONTRAPUNKT (Västanforsg 21)
sönd 3/10, kl 19 - obs endast medlemmar i Kontrapunkt Medlemskap
UTKANTEN (Industrig )
månd 4/10, kl 19 - Fri entré
Arr:
www.shiptogaza.se och ABF Malmö
Förändra världen!
Under valåret har vi inlett kursen med en intensiv praktikperiod som nu avslutas. Det gör att den ordinarie kursperioden börjar nu och du kan söka restplatser ända t o m den 24/9. Kursen berättigar till studiemedel för gymnasial vuxenutbildning dvs din kvot för högskolestudier påverkas inte.
Vi utgår från vänsteraktivistens vardag och fokuserar på studier i teori och praktik som har anknytning till densamma. Du kommer att läsa organisatoriska studier i bland annat strategi och taktik. De olika passen varvas kontinuerligt med teoretiska och dagspolitiska studieblock för att skapa en dynamisk undervisning där teori och praktik hänger ihop på ett naturligt sätt.
Längd: 1 läsår
Kurstid: 27/9 2010 - 17/6 2010
Kulturtips
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
Fre 24 sep kl. 19.30 Läs mer
Urpremiär på Teaterhögskolan 17 september kl 19.30. Christina Ouzounidis en av Sveriges hetaste dramatiker just nu!
Fre 24 sep kl. 19.30 Läs mer
Full Pull 2010 - Festivalpass
Full Pull-festivalen presenterar det mest nyskapande inom klubb- och popmusik jämte ljudkonst och samtida konstmusik. På Inkonst 24 september - 3 oktober.
Fre 24 sep kl. 19 Läs mer
Historisk vandring med Malmö By Foot
Malmö By Foot tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Lör 25 sep kl. 15
Ons 29 sep kl. 17.15 Läs mer
XPSD
Ett nyskrivet dansverk för sex dansare av koreografen Kenneth Kvarnström - en nordisk tungviktare inom samtidsdansen, i Båghallarna (Skånes Dansteater) 26 september kl 19 Läs mer
aliAs – på tungan - Emma Ribbing och Khamlane Halsackda
När orden fastnar i kroppen. På Dansstationen, Palladium 28-29 september kl 19.30. Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 28 sep kl.16
Ons 29 sep kl.16 Läs mer
ALAMAR (To the Sea) (förhandsvisning)
Filmfestival Latinamerika i fokus, torsdag 30 sep kl.19 på Panora Läs mer
Hela kulturcentralens program
Veckans citat
Aron Etzler i Flamman 23/10
Höstvandring med August, 2
August Strindberg, Kalendern Svea, 1896.
Små marginaler av Göran Persson
Med denna marginal så passerade Maria Ferm den i personvalet så magiska gränsen på 8%. Maria kryssades på 1199 valsedlar så 11 är inte särskilt många. I och med detta passerade hon ett för VB:s läsare välbekant namn, Karin Svensson Smith.Som säkert många minns så kryssades Karin själv in i riksdagen för några val sedan. Kanske några känner en viss skadeglädje över det inträffade eftersom stämningsläget var ganska upphetsat den gången då det skedde i det ”kryssfientliga” vänsterpartiet.
Utan att varken veta så mycket om eller ha något emot Maria Ferm så konstaterar jag att en stark politisk kraft nu hamnar utanför riksdagen. Ett av de mer seriösa valprogrammen, ”Nordegren i P1”, utnämnde Karin till de rödgrönas skuggminister i trafikfrågor.
I och för sig tror jag dom hade haft fel om de rödgröna vunnit valet. Att en regering med s som största parti hade vågat utnämna Karin på denna post tror jag inte alls på. En så kunnig trafikpolitiker med så starka och väl framförda argument mot bilismens dominans på transportområdet hade nog varit för farligt för s som har en stor "bilälskande" väljarbas. Minns vilket elände de 49 örena ställde till i opinionen.Vad händer nu med Karin? Ja, jag har ingen aning och tyckte det var lite tidigt att fråga, men om jag suttit i ledande ställning inom ett järnvägsbolag så hade jag lagt ett bud direkt. Kan man tänka sig en mer kunnig och stridbar lobbyist för spårbunden trafik? Kanske kan riksdagens förlust vändas till en seger för mer miljövänliga transporter. Hoppas kan man ju alltid och den som lever får se.
Göran Persson
PS Ett citat av Karin från det ovan nämnda radioprogrammet förtjänar att kommas ihåg. ”Varje sekund lämnar en lastad bil Sverige, men det är 40 minuter mellan godstågen. Denna relation måste vi ändra på.”
FN anklagar Israels militär för bordningen av Ship to Gaza. Israels militär skyldig till avsiktligt dödande och tortyr
Så sammanfattar en utredning från FN:s råd för mänskliga rättigheter de övergrepp som Israels militär gjorde sig skyldiga till vid bordningen av Ship to Gaza, då 9 turkiska aktivister sköts till döds.
Källa: TT
”Odlad frukt” – en helt annorlunda teaterupplevelse av Bertil Egerö
Odlad frukt är den första tvåspråkiga föreställning jag upplevt. I början invaggas vi i viss trygghet genom repliker som sägs på både svenska och serbiska. Gradvis blir det allt mindre av den varan, allt mer av serbiska – med insprängda svenska ord. Spännande. Precis så som jag tror många invandrare upplever tiden i Sverige – brottstycken på ett språk de förstår, resten får de gissa sig till.
Handlingen har hämtats från Strindbergs superba novell Odlad frukt, där en ung adelsman i 1400-talets Sverige förlorar allt och tvingas ut på en vandring på jakt efter något sätt att överleva. Han möter en värld han inte visste existerade – av fattigt folk och utslitna arbetare. Sakta går han under, denne finlemmade varelse som aldrig lärt sig något nyttigt.
I pjäsen är det en naiv och okunnig rikemanssvensk som förlorar fotfästet och landar i den hårda verkligheten i Serbien, som inte förstår någonting, hotas till livet, prövar tunga jobb och – inte klarar sig. Serbiska och svenska skådespelare ackompanjeras av en trio med fiol, gitarr och diverse rytminstrument. Musikaliskt är pjäsen vidunderligt fin – all musik har skrivits av folkmusikern Mats Edén som många av oss känner inte minst från Groupa.
Följ länken till Strindbergs novell, den är fin läsning och underlättar kontakten med pjäsen.
Så här säger Wikipedia om Strindbergs novell: ”Inspirerad av Nietzsche och Rousseau åskådliggjorde han naturalistiska och evolutionsteoretiska idéer i till exempel novellen Odlad frukt och romanen Hemsöborna: Arv och miljö driver karaktärerna genom handlingen mot deras "naturliga" öden.”
Läs om föreställningen
The bright side: Telefonsamtal 21/9
av Gunnar Stensson
- - -
” Var inte så jävla kortsiktig. Du har förlorat val förr. Ingen blev väl överraskad över valutgången. Tänk på Marx. Ont i röven hela livet och sen totalt bortglömd när han begravdes.”
- - -
”Visst. Tröttsamt med Mats Helmfrid och Tove Klette. Men Klette gör ingenting. Bra så. Mindre skadligt. Taskigt för skolan, ja. Och för de gamla. Men på lång sikt, va.
-In the long run we are all dead.
“Äsch! Sven-Bertil behåller mandatet i fullmäktige. Han och Ulf får fyra år till på sig. Interpellationer. Enkla frågor. Motioner. Insyn och publicitet. Dom är ju kommunens bästa politiker. 2014 är alla i kanonform. Lundapolitikens Chaplin - Mats Olsson, Ingo - Anders Almgren och räven - Anders Ebbesson.
- - -
”Ja, ja, ja. Det intellektuella Lund. Man kunde ha förväntat sig mer. Det lönar sig inte att bli arg. Fader, förlåt dem ty de veta icke vad de göra!
För resten, nu kan vi behålla lokalen i Peders gränd. Vår tankesmedja och vårt universitet.”
- - -
”Surgubbe! Expo engagerar vi genast. Analysera dasset som exploderade. Sverigedemokraterna. Vi ska ha en seminarieserie Progressiva Professorer. Alla vill bidra. Alf Hornborg med maskinkritiken, stålmannen Clarke om stadsplanering. Nina Björk. Kanske Gudrun. Eller nej? Per Gharton? Återbesök i Hebron.
Borgarnas tidsperspektiv är sländans. De ser inte bortom Höje å. Vi har öppnat generationsgränserna. Tänk på Magnus Wellbring, den filosofiske coop-expediten. Vi är globala. Vi är solidariska.
- - -
Jo många kommer till mötena, till seminarierna, till DV. Vi hyr stora lokaler. Stadshallen. AF. Kulturarrangemang. Teater. Röda Kapellets 50-årsjubileum
- - -
Ja, jag ska hålla käft. Vi hörs. Jag ska ut och springa. Det är sol och vackert väder!
Jag återvänder till sängen. En kudde under fötterna. Invändningarna markerade med tankstreck. Dem skulle ingen orka läsa.
The sad side: Biltur 20/9 av Gunnar Stensson
Där ligger Centerpartiets affischtavla, sönderslagen, där är KD:s och där en av Socialdemokraternas. Den andra S-affischen står upp. Benen djupt nedslagna i marken. Men någon har sparkat hål i den. DV:s bock syns inte till. Jävla sverigedemokrater!
Ner på Malmövägen mot stan. Vid Mejeriet ska det finnas en bock. Nej, ingenstans. Regnet tilltar. Klockan är tio. Stora Södergatan. Småspringande figurer. Droppande huvor.
Mårtenstorget. Grönsaker under tältdukarna, några kunder med paraplyn. Vänsterpartiets lokal, tom, med svarta fönster. Pocketbokhandeln. Skomakargatan. Där bodde mormor som liten till hennes föräldrar dog i tbc.
Lilla Magle Kyrkogata. Jespers gränd. Jag ska hämta ett par mejslar och pissa. En parkeringsvakt. Ska han lappa mig. Nej han går förbi. Där ligger mejslarna.
Ner till Södra Allén. Inga människor mellan trädstammarna. Ingen loppmarknad. En mötande bil pressar upp en våg lortvatten. Gyllenkroks allé, viadukten, Trollebergsvägen mot stan. Grand. Där ligger en mosad affischbock i gräset. In med den i bagaget.
Förbi stationen. Clemenstorget. Minsann, där står en bock som är hel. Skruva loss torxskruvarna i tvärslån. In med bocken i bagaget.
Upp förbi Blocket. Ta av till vänster mot Norra Fäladen. Nu slutar det regna.
Parkeringen vid Fäladstorget full. Regnet plaskar mot blank lack. Kryssar runt. Där. Oj, nu blev höger fot blöt. På Fäladstorget en av våra bockar. Sönderslagen, lutad mot V:s ”alla tillsammans”. Då slipper jag skruva. In med den i bagaget.
Tillbaka ner mot järnvägsstationen. Va, där ligger ju en bock vid Knutstorget! Var ska jag ställa bilen. Nere vid Grand? Nej jag kör tillbaka. En lastplats mittför restaurangen. Där går det nog att parkera ett par minuter. Det börjar regna igen. Ja där. Platt. I två delar. Lätt att bära. In med den i bagaget.
Ut mot Klosterhagen vid Trollebergsvägen. Ingen bock syns. En u-sväng och så tillbaka. Nej ingen. Det var den sista. Sätter på radion. Va, Karin Svensson-Smith på väg att bli bortkryssad! Kan inte stämma.
Under viadukten, förbi stationen en gång till, upp förbi Allhelgonakyrkan, ner mot Botan, till höger in på Mårtensgatan, till höger en gång till, mot Historiska institutionen, till vänster ner på Magle Lilla Kyrkogata. Urlastning. In med de blöta sönderrivna bockarna i lokalen. En är hel, ett par går nog att laga.
Nyss fina och optimistiska, i klara röda och gröna färger. Inte längre. Nu kör jag till Klostergården. Måste låna nyckel inför Byalagsmötet. Mats är bekymrad. ”Ett tag såg det ut som om ni skulle få två mandat i fullmäktige”, säger han. ”Men jag röstade inte på er.”
En köttbullsmacka och kaffe på Klostergårdskonditoriet. Aftonbladet: SVERIGE HÅLLER ANDAN.
Alliansen i minoritet och det är bra av
Lars-Anders Jönsson
En hysteri skapades kring Sverigesdemokraterna som direkt tilldelades en roll av ”vågmästare”. Alliansen har nu vunnit ytterligare ett mandat men slutbilden är densamma, minoritetsregering, vilket jag tycker är bra.
Allians 173 mandat – rödgröna 156 mandat
I det fall båda blocken säger att SD inte är ett parti vi skall arbeta med så är det på sätt och vis detsamma som att de inte finns med i kalkylen och vi har en situation där alliansen helt dominerar över de röd-gröna. I praktiken kan oppositionen inför varje röstning i riksdagen sondera hur många röd-gröna röster som måste läggas ner för att inte SD skall kunna påverka utfallet.
Förklaringar
Det finns många förklaringar till att de röd-gröna förlorade och att nu endast 36 procent av väljarna stöder socialdemokrati och vänster. .
En viktig del är att Sverige idag på många sätt är ett nytt samhälle. I arbetslivet har rollerna ändrats. Den egentliga arbetarklassen som alla säger sig kämpa om har krympt. Många fler är medelklass i mitten med villa och bil. En betydande grupp är nya svenskar eller invandrare. De röd-gröna har uppenbarligen ej lyckats övertyga väljarna att vår politik inte innebär ökade skatter för vanligt folk och ej heller att vår invandrings- och integrationspolitik är den riktiga.
Nu är en ordentlig analys av orsakerna på gång och man får hoppas den blir ärlig och konstruktiv.
Några svikare av format
Jonas Gardell som gjorde stort nummer av att han ej tyckte socialdemokraterna var något att ha, för att sedan ändra uppfattning.
Leif GW Persson som inte längre tycker att det ger någon bonus att vara sosse utan röstar borgerligt.
Lars Ohlys dumheter behöver väl inte mer uppmärksamhet.
Vi måste få skilda valdagar! av Lucifer
Bort med diftongerna, bort med de skorrande r-en, i varje fall när man vistas norr om Smålandsgränsen. Till de klassiska skällsorden om skåningar: tröga,,dryga, feta, osv. kommer väl nu läggas reaktionära och kanske rasistiska..Annars har jag mest sysslat med att variera den egna känslan: sur, ledsen, besviken. Jo, alltihop. Men nu går jag vidare. Jag tänker ägna mig åt att få bort det kommunala sambandet. Jag var tidigare anhängare, men har nu efter alla år bytt åsikt.
Den lokala kampanjen
Segraren i Lund är moderaterna med Mats Helmfrid i spetsen, Lunds starke man, som tidningarna häpnadsväckande nog kallar honom. Lund har i många avseenden blivit en sämre kommun under hans fyra år i ledningen. Jag ska inte ta upp allt för att inte låta som en valbroschyr, men låt mig nämna Lunds ekonomi, skolorna, daghemmen, vården, parkerna, kulturen, fastighetsunderhållet, stadsplaneringen. Men hans parti har vunnit tre nya mandat i fullmäktige.
Låt oss se på Sverigedemokraterna. De har funnits med två platser i fullmäktige, varav den ena var besatt av Erik Almkvist, en av de fyra ledande intellektuella i partiet, Han har tillsammans med partikamraten Hans Olof Andersson gjort några inlägg i fullmäktige som visat deras okunnighet och ovilja att läsa på. De har bara gjort några piruetter i kanten innan de röstat med de borgerliga förslagen. De enda gångerna det har varit lite nerv i vad de har sagt har det gällt multikulturen och invandrarna och svenska flaggan. Jag tror inte att det har varit av intresse för någon, inte ens deras väljare i Veberöd.
Och låt oss se på Miljöpartiet. De har legat oerhört lågt, haft få förslag och idéer om vad man kan göra med Lund under de gångna fyra åren. De har kort sagt lutat sig mot vad de tre vänsterpartierna har gjort och sagt. Anders Ebbesson som är en uppriktig person fick i onsdagens Lokaltidningen frågan varför det gick så bra för Miljöpartiet i årets kommunalval. Han svarade: ”Jag vet inte”. Nej för någon kommunal valkampanj från Mp har man inte sett till. Inte en affischbock.
Och se på Vänsterpartiet. Kanske den livligaste och bästa lokala kampanj partiet har fört sedan 1980-talet. Men man gick back med nästan en procentenhet.
Centerpartiet har visat viss självständighet i den borgerliga gruppen och varit aktiva i lokala frågor, framför allt i de östra kommundelarna, och har t.ex. drivit igenom ett bad i Dalby. Har då väljarna svarat på det? Nej C minskade, framför allt i öster.
Enda undantaget jag kan se är Folkpartiet som välförtjänt gått tillbaka mycket mer än på riksplanet. Det är nog den enda ljuspunkten i det här valet.
Vägval i Göteborg
Vad jag är ute efter är det s.k. kommunala sambandet, Tage Erlanders favoritidé när vi tog en ny författning med enkammarriksdag. Vi har en gemensam valdag för riksdags- landsting/region- och kommunalval. Det borde vara tre parallella valrörelser, men det är naturligtvis omöjligt. Man kan inte sätta sig in i så mycket och ta ställning under några få veckors valkampanj. Det är rikstrenden som slår i genom i alla tre. Ett parti kan klanta sig totalt i kommun och landsting, men går det bra i TV:s partiledardebatt kan partiet gå fram i alla tre valen.
Erlanders motivering var att all politik hänger samman. Jo det gör den, men det finns ju viktiga nyanser och de kommer helt bort. Erlander brukade också tala om att om det fanns rena kommunalval så skulle vi få enfrågepartier av typ Kyrktuppens Väl. Ja men det har vi ju fått ändå. Man minns Planskilda Korsningspartiet i en förort till Stockholm och nu senast har Vägvalspartiet i Göteborg tagit tre platser i fullmäktige. De har bara har en sak att kämpa för: att det inte ska bli några vägtullar i Göteborg. Ska de lägga ner rösterna i alla andra frågor?
Dags för författningsändring
Vi kan ta ett annat exempel. Vänsterpartiet i Lund fick preliminärt 5.8 procent i riksdagsvalet, 6.6 procent i regionvalet och 5.7 procent i kommunalvalet. Bättre i riksdagsvalet än i kommunalvalet trots att nästan hela valkampanjen har handlat om kommunen? Ja, kanske kan det förklaras med DV-röstare som röstar V för riksdagen. Men varför går det bäst i regionvalet?. Är det uttryck för uppskattning av V.s regionpolitik under Vilmer Anderssons dynamiska ledning? Nej, vi tror inte det, det är nog lite ströröster från folk som vill uttrycka lite V-sympati genom att lägga sin röst där i det minst viktiga valet.
Alltså till slut: förändra eller ta bort det kommunala sambandet. Lägg riksdagsvalet för sig vart fjärde år och så mitt emellan vart fjärde år ett region- och kommunalval (där finns mest av samband). Vi får en livligare politisk diskussion, vi får mera upplysta medborgare som begriper hur landet styrs och därmed en vitalare och bättre demokrati. Det är dags för författningsändringar nu med uppdagandet av den dåliga valmetoden med för få utjämningsmandat. Då kan man passa på och ändra valdagarna också. Jag återkommer säkert i ämnet, men det skulle vara intressant att höra fler åsikter.
Lucifer
PS. Jag kanske har gjort SD orätt ovan. På nästa veckas kommunfullmäktigemöte behandlas nämligen en motion av dem om inrättandet av en offentlig toalett i Genarp. Uppmärksamma läsare vet att jag inte ser ner på toalettfrågan, den är angelägen och av intresse för nästan alla medborgare. Men ska Genarp, verkligen prioriteras? Där ligger ju skogen alldeles intill.
Ge plats för odling i Staden!
Stadsodling innebär att ytor inom eller strax intill staden odlas för matproduktion. Odlingarna kan finnas mellan, på eller ovanpå husen.
Stadsodling är det svenska begreppet för Urban Agriculture, en alltmer uppmärksammad del av hur världen faktiskt matförsörjs idag och hur detta skulle kunna utvecklas genom medveten planering och stöttning av lokala initiativ.
Stadsodling förbättrar stadsmiljön genom mer vegetation som luftrenare och ytor som absorberar regnvatten, den ökar den biologiska mångfalden och den kan ha stor betydelse för de boendes sociala gemenskap och som tillfredställande och lönsam sysselsättning. I städer som ska bidra till en uthållig utveckling behövs också en satsning på närodlat för att korta kretsloppssystemen och komma bort från ”äta-olja”-beroendet.
Vi har idag våra koloni- och odlingslottsområden. Givetvis måste vi värna och utveckla dessa. Det är fullt möjligt att de ytor som avsatts för dessa idag räcker för lundabornas behov av och önskemål om egna och närodlade livsmedel. Men som en strategisk faktor för framtida livsmedelsförsörjning och vårt omedelbara behov av miljö-, klimat- och kretsloppsanpassning av produktionen av föda är de otillräckliga. Stadsodling måste bli en integrerad del i all planering för att trygga en hållbar stads- och samhällsutveckling.
Vi föreslår därför kommunfullmäktige besluta att Lunds kommun utvecklar möjligheterna för stadsodling inom Lunds tätorter genom
• att i översiktsplanen ange hur kommunen hanterar stadsodling
• att i nya detaljplaner reserveras, med planbestämmelser lämpliga ytor för odling på mark och på byggnader; detta ska också gälla vid förtätning av bebyggelsen så att förlorad potentiell odlingsyta kompenseras
• att Miljöprogram Syd kompletteras med ett avsnitt om Stadsodling som del av hållbart byggande
• att befintliga koloniområden och odlingslotter skyddas mot exploatering
Lund den 16 september 2010
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster
2010-09-16
Mårtenstorget
Varje politiker med självaktning (läs rödgröna) är ute på gator och torg denna sista skälvande valrörelsedag. Mellan 11 och 13 skall i alla fall DV och V prata på Mårtenstorget.
Midnattskören möter Thomas Wiehe
Konser & Pubkväll i Vita Huset, Djingis Khan, Uardavägen bakom ICA Tornet
Fredagen 24 september kl 20.
Gästmusiker: Martin Landgren, Heresh Raza & Jimmy Silow
Entre: 80 kr, 60 för stud.
Arr: Midnattskören
Alliansgubben
En gubbe kom med näsa blå
och han var klädd i kalikå.
Han var så hemsk och ful och stor
att katt och Lilla skrek på mor.
Men katten klöste gubbens nos
och gubben skrek och sprang sin kos.
Sen så kom dom hem till mor,
där blev glädjen mycket stor.
Fritt efter Kattresan av Ivar Arosenius
VB tackar Ung Vänster för bilden som vi lånat från deras webb.
Kulturtips
All you need to know about Swedes
En humorföreställning av och med Lena Frisk, om svenskhet, på svenska, av svenskar. På Ribersborgs Kallbadhus 17 september kl 17 & kl 20. Läs mer
De måste dö
Urpremiär på Teaterhögskolan 17 september kl 19.30. Christina Ouzounidis är en av Sveriges hetaste dramatiker just nu! Läs mer
Junip - José Gonzalez, Elias Araya, Tobias Winterkorn
På Babel 17 september kl 20. Läs mer
ZOEMBIENT
Teatermaskinen återkommer med en föreställning eller fyra meditationer på gränsen mellan liv och icke-liv, en resa in i vår tids zoembienta tillstånd, med manus av Johan Jönson, på Inkonst 16-17 september kl 19. Läs mer
0,00017‰ -Illusionsbygget-
Teater Foratt ger två produktioner med valet som utgångspunkt separerade av Bastionens Valvakan. 0,00017‰ -Illusionsbygget- inför valet och kort därefter 0,00017‰ -Champagne & gravöl-.
Lör 18 sep kl. 19 Läs mer
Ayn
Teaterrepubliken välkomnar er till en värld utan parasiter!. Spelas på Teaterrepubliken 18 september - 30 oktober.
Lör 18 sep kl. 19:30 Läs mer
EGYPTISK FILMFESTIVAL 2010
På BioCentrum i Limhamn 18-19 september. OBS! Notera att festivalen bytt adress.
Lör 18 sep kl. 22 Läs mer
INSIDE OUT med Cirkus Cirkör
Direktsändning från Piteås Konserthus Acusticum, 18 september kl 18 på Biograf Spegeln Läs mer
Tradish (Irland/Danmark)
Irländsk musik utan gränser, 18 september kl 20 på Kong Läs mer
Historisk vandring med Malmö By Foot
Malmö By Foot tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Sön 19 sep kl. 15 Läs mer
Unik Konstsamling
I Tjörnarp, strax norr om Höör, finns en unik konstsamling. Den består av 200 självporträtt av olika konstnärer från olika delar av Europa och Norden. Samlingen har blivit så stor att den troligen saknar mottstycke inte bara i Europa, utan också i världen, 12 o 19 september
Sön 19 sep kl. 14:30 Läs mer
La Clique
På Lunds Stadshall 21-24 september.
Tis 21 sep kl. 19 Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 22 sep kl. 16
Tor 23 sep kl. 16 Läs mer
CIRCLE/SUMA
På Inkonst 23 sep kl 20 Läs mer
Hela kulturcentralens program
Tre dagar kvar av Gr
Nej, jag gör mej inga illusioner. Jag tror att Expressens löpsedel nu på måndag kommer att berätta SÅ FIRADE REINFELDT och att Aftonbladet initierat skvallrar från S-partiet: SÅ SKA MONA MOSAS.
Jag tror också att tendenserna i riksdagsvalet slår igenom på region- och kommunnivå. Fyra år till med Tove Klette alltså. Och med Lars Bergwall, fast om den senare har vi haft anledning att säga några vänligheter sen hans Center började frondera i viktiga lokala frågor. Anders Almström (S) lär få fortsätta som oppositionsledare.
Då får man glädja sej åt det lilla. Åt att det rödgröna blocket i Lund nog aldrig har varit så samlat. Det var en fröjd att uppleva på Mårtenstorget i lördags hur Almgren, Mats Olsson (V) och Sven-Bertil Persson (Dv) stod framför Röda Kapellet och betygade sina varma känslor för varandra. Motsvarande manifestationer har gjorts på orkesterns gårdsspelningar under de tre gångna veckorna.
Än Mp då? Jo, i tisdags anslöt de i orkesterturnén på Väster, med två goda appelltalare. Någon tyckte att de borde ha kommit med tidigare, men själva åberopar vi liknelsen om vingårdsmännen. Ni kan väl eran Bibel? Dessutom har Mp-medlemmar hävt öl på de rödgröna förbrödringskvällarna borta på John Bull.
Hade de rödgröna dessutom talat mindre om nyanser i lärartäthet och mer om visioner så hade förlusten i Lund inte blivit så stor.
Demokratins smörgåsbord
Jag har inte fått några mejl om att jag borde rösta på ett visst sätt. Inte heller har jag blivit uppringd av någon propagandist. Alla valrörelsens inslag är välbekanta: postutskick, flygblad, debatter, appellmöten, dörrknackare, valstugor… Vart tog de sociala medierna vägen?
Detta gör att jag känner mej hemtam. Jag gillar det demokratins smörgåsbord som raden av valstugor på Stortorget utgör. Fler än nånsin är de också. Sju av de nio fullmäktigepartierna har i år plåtbunkrar. Vänsterpartiet har behållit sin korsvirkesparafras som trots sin uppenbara bräcklighet fått vara oskadd hittills. I bunkerstilen går också Piraternas bod medan r-arna har en hjärteknipande liten byscha. Vackra dagar kan man också få se en FI-representant bakom ett vitt plastbord.
Det nionde fullmäktigepartiet saknas på torget, och de hade nog haft svårt att freda sej även i en bunker mer extratjocka väggar. Vilket är både bra och dåligt.
I gengäld har de satsat på SD-kuriren som tycks ha spritts till en tredjedel av Lunds hushåll. Det gör mej ont att behöva säga det men det är en snygg trycksak med ren och konsekvent layout. Ett par av de sju presenterade kandidaterna säger dessutom snälla saker om barn och miljö. Anständiga yrken har de också (haft): studierektor, undersköterska, civilingenjör, brandchef, förutom några yrkespolitiker. Inga marginella existenser på Sverigedemokraternas sju första platser.
Något lokalt genombrott för SD tror jag ändå inte på. Det är illa nog med dagens tre mandat.
Ostädat
Det har talats om en städad valrörelse. Enbart måttfulla personangrepp, inget som når upp till vad som kan förekomma i den akademiska världen, exempelvis Bo Rothsteins senaste angrepp på professorskollegan Lisbeth Larsson, båda med ett förflutet i Lund.
Därmed riskerar det att bli lite trist för oss som gillar lite hårdare tag, som i det klassiska kosackvalet. Men där partierna sviker står intresseorganisationerna till tjänst. Vår absoluta favorit är helsidesannonsen från Villaägarföreningen: en utmärglad zombiehand som sticker upp framför den minnessten under vilken man trodde att fastighetsskatten var död och begraven. Och rafsar åt sej tusenlappar.
Minns ni Gunnar Strängs uttalande: ”Villaägarna är vårt folk”? I linje med vilket han gav små ekonomiska förmåner till en grupp som nu har blivit det stora hindret för en maktväxling till rödgrönt. Som har materiellt intresse av att orättvisor består.
Och som även är en kraftfull broms på en annars nödvändig miljö- och klimatomställning. Har ni sett ”Kampanjen mot felplacerade vindkraftverk”? Som hävdar att snurrorna sänker andrahandsvärdet på intilliggande småhus? Detta är visserligen sant. En färsk studie på Orust visar att husvärdena sjönk med en fjärdedel. Men här har vi ett rent nollsummespel. Det betyder att husen blev 25 procent billigare att köpa, till glädje för mindre bemedlade som ändå vill ha en liten egen täppa.
Men tror ni att kampanjen gladdes med de senare? Ack nej. I exempelvis Svalöv ordnades härförleden en protestkonsert, under medverkan av bland annat världscellisten Mats Rondin. Fast man förstår varför vindkraftsmotståndarna valde en stråk- och inte en blåsmusiker.
Lika som bär av Sven-Hugo Mattsson
Vad skiljer Demokratisk Vänster från Vänsterpartiet?, frågar sig Vänsterpartiets nyhetsblad ”Politiken”. En auktoritativ talesman från V svarar: ”ingenting....I sin praktiska politik är partierna lika som bär”. Svar från DV efterfrågas. Eftersom Politiken inte är ett debattorgan kommer här ett svar i VB.
Först är det viktigt konstatera att erfarenheten säger att frågan kan vara just en fråga, men inte sällan menande. På frågan brukar jag svara ungefär att vi inte är lika. Jag påvisar att DV har drivit på för hemlösheten och parkerna. Att det var DV som genom en interpellation drog fram att det inte finns något beslut om att Stortorget 1, där Lilla teatern finns, skall säljas. Sen säger jag också att V har drivit på för kulturhus och lägre busstaxa, att Miljöpartiet driver frågan om spårvagn. Jag säger också att, om man inte är enögd, åtta ögon ser mer än två och att det är bra med mångfald. Att olika partier driver olika frågor och att man därigenom kan välja det parti vars frågor man sympatiserar med. Ibland blandar jag också in F! som en del i vår allians. Om F! kommer in breddas de rödgröna genom att vi får ett parti som kommer att tydligt driva de feministiska frågorna.
Menande
På den menande frågan där det hörs att man tycker vi är onödiga, Detta drabbar väl främst DV eftersom vi är minst och yngst. Mitt svar är: ”det gäller väl i så fall alla partierna i den rödgröna alliansen”. Jag menar med samma logik kan ju V, Mp och DV lägga ner så har vi ju bara S kvar, som är äldst och störst.
För att understryka att DV behövs informerar jag om att vi faktiskt fick 1.86%, eller 1127 röster och ett mandat, i valet 2006.
Splittrar
I frågan kan också ligga att man tycker att vi är röstsplittrare. Då svarar jag att, visst, den risken finns. Just kommunvalet, med sina två valkretsar i Lund, innebär att ett litet parti mycket väl kan ta röster som väl motsvarar ett mandat men ändå inte får detta mandat. Men låt oss då diskutera varför det finns spärrar. Själv tycker jag att man i val skall ha mandat om man tagit tillräckligt med röster. Inga spärrar i riks- eller landstingsvalen. Se till att kommunerna är en enda valkrets. Det fanns nog skäl en gång med flera valkretsar, nu har det spelat ut sin roll. En annan lösning på detta är att Lund får fler mandat i fullmäktige. Det vore inte orimligt att mandaten i fullmäktige ökade från 65 till 75 mandat, typ. Mycket talar för detta eftersom Lund har vuxit rejält. Då skulle småpartier ha större chans att komma in. Det finns ju rätt många småpartier numera, inom bägge blocken, så intresset bör finnas att ta bort spärrar och att utöka mandaten.
Utbrytning
Ibland får vi också frågan om vi är en utbrytning ur V. Jag förstår inte riktigt frågan, men den kommer ofta och skall ju besvaras. Men jag har själv aldrig behövt bryta mig ur ett parti, två före detta. Inte heller att vi skulle ha utgjort en fraktion i V är sant. Flera av våra medlemmar har aldrig varit med i V, många har varit utanför V i många år. Och som skrivet, vi som var med i V bara någon tid innan DV bildades har sannerligen inte brutit sig ut.
Frågan är märklig i den meningen att det är en favorit i repris. Ungefär samma frågeställning ställdes mot dåvarande VPK, när man återigen aktiverade sig i kommunalvalet på 70-talet. S tyckte inte att vi behövdes, de fanns ju.
Jag tycker det är roligt, att vi nu har en femklöver (med F!) som ger en mångfald och som gör att väljarna har alternativ.
Sven-Hugo Mattsson, DV
Dags att avgå av Lucifer
Man kan nog utgå från att från och med söndag kväll så kommer det att riktas avgångskrav på flera partiledare. En av dem är säkert Lars Ohly, som ju var omstridd från början. Jag har inga synpunkter på den saken. Jag kan dock inte förstå varför fotbollsspelare skulle ha särskilda skatteförmåner, men det lär han ha tagit tillbaka. Men OK, det finns en annan och i våra dagar viktigare person som jag tycker borde avgå.
Spindoktorn
Jag syftar naturligtvis på Jenny Lindahl-Persson, PR-konsult först på Hilll&Knowlton, sen egen firma och sen från 2005 informationschef för Vänsterpartiet, fakta jag inhämtat i Wikipedia. Jag vet inget mer om henne annat än att hon tydligen är ytterst inflytelserik. Till min bottenplats i partihierarkin har bara nått rykten om att hon har gett direktivet att vänsterpartister ska vara propert klädda, samt le mycket. I det senare avseendet tycks hon ha lyckats utomordentligt vad gäller partiordföranden som ännu inte setts uppträda i TV utan ett förläget leende. Det senaste jag hörde var att vi partimedlemmar absolut inte fick gå till motangrepp mot den typen av kommunisthetsare vi här i trakten känner genom exempelvis Per T. Ohlsson. Det skulle nämligen vara kontraproduktivt.
Plågsamt bondfångeri
Nu har jag läst i tidningen att Lars Ohly avslutat en partiledardebatt i TV med att fria till sin flickvän. Jag har inga synpunkter på hans önskan om vetenskaplig lycka. Men detta är givetvis inte ett spontant yttrande utan en gimmick, gissningsvis uttänkt och säkert clearad med partiets mediaguru. Det är kanske effektivt, vad vet jag.
Men jag vill alltså ha sagt att jag finner det plågsamt att vara medlem i ett parti som ägnar sig åt sådant. För mig är politik allvar och det publika frieriet bara alltför väl anpassat till den plågsamma valkampanj som vi upplevt i media i år. Jag är tveksam inför att vara med i ett parti som använder bondfångarmetoder. Jag tycker att Jenny Lindahl-Persson borde befrias från sin befattning.
Uppdrag Gransknings valinlägg av Bengt Hall
Jag har precis stängt av TV:n efter att ha sett valveckans Uppdrag Granskning. Det brukar vara intressanta och avslöjande reportage om tillståndet i riket som inte sällan upprör sinnena. Den här gången skulle det handla om Friskolorna och riskkapitalbolagen som skor sig på skattepengar. Per T Olsson signalerade upprört för några dagar sedan att nu blandar sig Public Service i valrörelsen till gagn för de rödgröna. Men frågan är om det blev poäng för de rödgröna.
Programmet bekräftade den bild som jag redan hade om det otillständiga i penningjakten på skolområdet och hur friskolor gärna sätter orimligt höga betyg som konkurrensmedel och statens bristande tillsyn. Jan Björklunds uttalande för några år sedan om att det inte finns vinster att göra på skolområdet återkom som en patetisk och smått komisk vinjett kring beskrivningen av de stora bolagens växande intresse och ökade vinster. Allianspartiernas oförblommade stöd till friskolorna känner vi till. Men frågan är hur vi ska se på de rödgrönas inställning. Miljöpartiets Maria Wetterstrand var högst besvärad när hon fick frågan. Hon hade inget principiellt att invända mot de privata bolagens vinstinstressen. Och så hade reportrarna hittat att charmgossen Bodström valts in i styrelsen för ett av de större friskoleföretagen. Han vägrade att över huvud taget svara på frågan om varför och ville inte svara på några frågor. Pinsamt! Ylva Johansson hade chansen att deklarera att hon inte ville vara med om vinstkarusellen på skolområdet men avstod. Och det visste vi ju innan. Sossarna i Skåne är till skillnad från övriga partiet kritiska till bolagens vinstuttag i friskolorna. Det kändes som om de två partierna sticker huvudet i sanden. Inte konstigt att/om man förlorar valet?
Och så kom ett avslutande pass om Ohlys kommunism, märkligt nog. Att han för tjugo år sedan blev ledsen när Berlinmuren revs. Ohly försökte förklara att det handlade om att han var ledsen att det hade misslyckats så kapitalt i DDR men Josefsson försökte ideligen slå fast att Ohly egentligen ville ha kvar muren. Eller vad han nu ville, jag vet inte. Tröttsamt. Det kändes som ett beställningsinslag inför valet. Eller att Jan Josefsson absolut ville ge Ohly ett sista tjuvnyp. Och så fick de uppmärksamma åter höra Röda Kapellet spela Venceremos i bakgrunden.
Mediadrevet mot Mona retar Jonas Gardell
av Bertil Egerö
Hans svar (dagboken 14.10) är mycket läsvärt:
”Egentligen hade jag inte tänkt skriva mer om valet nu. Jag har ju redan tagit ställning och i ett antal punkter formulerat varför. Men det blir ytterligare en text.
Jag måste skriva om Mona. Jag kallar henne vid förnamn troligen för att hon är kvinna. Fredrik Reinfeldt hade jag kallat vid efternamn eller vid det fulla namnet.
Dagligen läser jag i tidningarna om Monas misstag, Monas underläge, hur Monas förtroendesiffror ständigt rasar, hur inte ens männen i hennes eget parti stöttar henne. Expressen hade till och med mage att häromdagen köra ”Tobleroneaffären” en gång till, som en sorts ”upplysning” om nån hade missat.
Observera att Expressen inte samtidigt kör finansminister Anders Borgs svarta barnflicke-affär i repris. Inte heller finner man det nödvändigt att påminna om utrikesminister Carl Bildts minst sagt dubiösa inblandning i Lundin Oil, eller upprepa turerna i förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins eventuella horköp.
Nej, man kör Mona. En gång till. Några blöjor och en chokladbit köpt med fel kontokort. Vi älskar ”Toblerone-affären”, för det gav oss en anledning att hata. Hata Mona. Hata kvinnan Mona. För jag tror att det är vad det handlar om: Män som hatar kvinnor.
Och jag tror att man hatar att hon inte ger sig. Hon var ju nere för räkning, utslagen, besegrad. Man hade ju blivit av med henne. Hon borde ha försvunnit stukad med sina blöjor och sin jävla tröstchoklad. Men käringen kom tillbaka! I vilken annan berättelse som helst hade hon varit Hjälte. Om hon varit man vill säga.
I mina ögon påminner Mona Sahlin mer och mer om slithästen i George Orwells Djurfarmen som vid varje motgång svarar ”I will work harder!” Varje dag får Mona Sahlin i pressen svara på frågor om de dåliga opinionssiffrorna. Varje dag svarar hon: ”Då får vi väl arbeta hårdare!” Och så arbetar hon hårdare.
Det här valet ska jag minnas för detta: Hur varje medel var tillåtet för att racka ner på Mona Sahlin, inget angrepp var för lågt eller för plumpt, inte ens från sina egna, dem hon skulle stöda sig mot och förlita sig på, och hur hon själv ändå lyckats fokusera och för varje debatt jag sett henne i blivit tydligare, klarare, ännu mera skärpt.
Jag är djupt imponerad, och är det något jag tycker Mona Sahlin denna höst bevisat en gång för alla är att hon oavsett valutgången i just detta val skulle bli en alldeles utmärkt ledare för vårt land. Och jag tror att hon hade blivit det. Om hon varit man.”
Så skapas tillväxt och utveckling av Gunnar Stensson
USA levererar vapen värda 60 miljarder dollar – 400 miljarder kronor - till Saudiarabien.
Det gäller 84 stridsflygplan, 178 helikoptrar och uppgradering av 70 redan existerande plan. Företagen Boeing och United Technologies gynnas av affären som kommer att ge jobb till 75000 personer.
USA har planer på att rusta upp den saudiska flottan och utvidga landets missilförsvar till en kostnad av ytterligare 30 miljarder dollar – 200 miljarder kronor.
Saudiarabien är en av världens hårdaste diktaturer. I fängelserna pågår ständigt tortyr. En ortodox sharialag tillämpas med offentliga halshuggningar, amputationerr, steningar och piskstraff.
Sådant brukar uppröra amerikaner. Men det är knappast för Saudiarabiens skull som republikanerna hetsar mot moskébygget i New York.
Hur kommer det sig? Jo, som bekant står Saudiarabien på ”demokratins” sida i kampen om Mellanösterns olja.
Den växande vapenproduktionen är ett utmärkt exempel på traditionell tillväxtpolitik som på samma gång ökar USA:s BNP - och skulder.
Nästa vecka ska den amerikanska kongressen fatta beslut.
Sådana inslag i amerikansk politik och ekonomi diskuteras inte inför valet på söndag.
(Källa: Dagens Arena 14/9)
Kan man byta folk? av Bengt Hall
Just nu begriper jag inte varför alliansen enligt opinionsmätningarna får stöd av en majoritet av svenska folket. Kanske kan det bero på att man vill vara med på det vinnande tåget, tillhöra de som lyckas. Kanske beror det på att man inte tror att en kvinna kan leda en regering, att borgerliga media dominerar och styr opinionsbildningen eller kanske beror det på något annat.
Plånboken styr?
Det är plånboken som styr, säger många. Dvs alliansregeringen har gett den vanliga löntagaren mer pengar i plånboken. Skatten har sänkts. Och så finns ju girigheten. De som redan har det gott ställt vill ha ännu mer. Familjen Reinfeldt har ju uppenbarligen tjänat 125 000 på regeringens skattesänkningar. Villaägarna i Täby och Djursholm tillhör de absoluta vinnarna bl a pg a den avskaffade fastighetsskatten. De rikaste tio procenten av befolkningen har fått sextio procent av regeringens 100 miljarder i skattelättnader. Göran Holm i Vellinge har häromdagen gett girigheten ett ansikte. Han har länge varit moderaternas kelgris och har med Sydsvenskans ord (heder åt dem!) valt att ”både ha kvar kakan och äta upp den. Han tjänar miljoner i näringslivet, får ett högt arvode som borgmästare och har samtidigt tagit ut sin fallskärm.” Och som Mona Sahlin mycket riktigt påpekade har man finansierat skattesänkningarna med pengar från sjuka och arbetslösa. Klyftorna ökar.
Mantrat att den vanlige löntagaren får det bättre med regeringens politik motsägs tydligt av DN:s stora artikel på söndagen om hur mycket pengar en ordinär löntagare har kvar efter skatt och jämför då regeringens och de rödgrönas förslag. Det visar sig att flertalet kategorier löntagare (riktiga höginkomsttagare finns inte med i undersökningen) får mer i plånboken med de rödgrönas förslag. Ensamstående föräldrar, studerande, arbetslösa, pensionärer får det definitvt. Tvåbarnsfamilj med relativt goda löner får 25 kronor mer i månaden med regeringens förslag
Valfrihet?
Valfriheten är ett av flera mantra som regeringen på något sätt lyckats inplantera hos människor. Ett positivt värdeladdat ord. Men vad är det för valfrihet när de gamla måste välja mellan olika internationella riskkapitalbolag för sin omvårdnad? Valfriheten har också på område efter område lett till ökade kostnader för konsumenten. Titta på elpriserna och nu har man redan aviserat ökade kostnader nästa år när bilprovningen läggs ut på marknaden. Upprörande är också att stora vinstdrivande företag köper upp skolor och sjukhus och belönas med säkra skatteinkomster som i slutändan i flera fall hamnar i något ökänt skatteparadis. Privatisering har blivit ett självändamål för den borgerliga regeringen. T o m kärnkraften läggs nu i händerna på privata exploatörer. Det är inte längre svenska folket eller politiker som bestämmer om vi ska bygga ut kärnkraften eller inte. Makalöst!
Är det månne så att svenska folket glömt orden solidaritet och empati? Under de senaste fyra åren har arbetslösheten och utanförskapet ökat (och regeringen fortsätter att slå sig för bröstet för sin s k jobbpolitik!), skillnaderna i lön mellan män och kvinnor ökat, antal socialbidragstagare ökat, sjukskrivna kränkts av den s k stupstocken och ifrågasatts, antal händer minskat i vården, lärartätheten minskat och Sverigedemokraternas främlingsfientlighet har slagit rot.
Kanske vinner alliansen trots detta. Kan man byta folk?
På höstvandring med August
"Där slätten tager ryggstöd mot en ås, där möter man först den skånska hagen. Förposterna mot den överallt framträngande åkern utgöras av de elegantaste benvedsbuskar, hagtorn, slån, cornell, vildapel, getapel och brakved, allt sammanvävt av vildhumle, vindor, kaprifolium. Intränger man en höstdag i denna småskog, då solen bryter mot nyss regnbegjutna löv och belyser det lilla vildäpplets rödgula facer, de rosenröda trekantiga benvedsbären, hagtornets eldröda och slånbuskens daggblå frukter, förvånas man över den yppighet som underskogen mäktar utveckla under väldiga ekars, askars och lindars hägn, på samma gång som man tjusas av det fina luftiga behaget i grenarnas rytm, i kvistarnas utsökta teckning och bladverkets prydliga samordning.”
August Strindberg. Kalendern Svea 1896
Söndagens valutgång
• Sverigedemokraterna i riksdagen
• Alliansen större än de röd-gröna men i minoritet i riksdagen
• Blockpolitiken förhindrar alla försök att skapa majoritetsregering
• Fortsatt alliansstyre nu som minoritetsregering
Klimatförsämringen gör samarbete mindre troligt
Det första man kan konstatera är att Maud Olofssons projekt alliansen och det sätt på vilket detta blocks politik bedrivits har varit destruktivt för det politiska systemet. Partier som tidigare samarbetat har utmålats som fiender. Stora politiska förändringar har under de senaste fyra åren genomförts utan att man sökt förankra och nå breda överenskommelser. Smutsiga kampanjer har drivits av bland annat det kristna partiet mot Mona Sahlin. Maud Olofsson och Göran Hägglund har fastställt att Lars Ohly är en kommunist och som sådan är han omöjlig att vara i närheten av. Dessa kampanjer är förståeliga om man med alla medel vill vinna makten men de har samtidigt försvårat de samtal över blockgränserna som nu kunde vara en väg att undvika ett beroende av SD. Blockpolitik är ingen grund för samarbete.
Funderingar kring olika utvägar
Miljöpartiet ett parti i högergruppen?
Från alliansens sida säger man sig vara berett att bjuda in miljöpartiet för att uppnå majoritet. Även om det uppenbarligen, och till min förvåning finns, miljöpartister som ligger långt till höger så tror jag inte att ett sådant samarbete är möjligt. Det räcker med att ta upp alliansens kärnkraftspolitik och utrikespolitik för att förstå att ett sådant samarbete snabbt skulle halvera miljöpartiet både bland riksdagsmedlemmarna och bland väljarna. Skulle centern för övrigt släppa sin miljöministerpost?
Moderater och socialdemokrater i samarbete?
Detta alternativ har styrkan av att det omfattar de två ledande partierna. När vi sedan ställer frågan, vem skulle bli statsminister?, så faller alternativet pladask. Reinfeldt skulle aldrig acceptera Mona Sahlin då moderaterna är det parti som gått starkt fram och alliansen är större än de röd-gröna. Socialdemokraterna kan aldrig acceptera att sitta i en regering under ledning av en moderat. Vi befinner oss trots allt inte inför ett krigshot.
FP, C, MP och S i mittensamverkan
De nu krympta FP och C är försvaga för att samarbeta med S och skulle snabbt bli ännu mindre. Utesluten lösning.
Alliansen fortsätter som minoritetsregering
Alliansen bildar en minoritetsregering som accepteras av Sverigedemokraterna genom att de avstår från att rösta när riksdagen skall godkänna den nya regeringen. Detta är i min mening den troligaste utgången. Även om Reinfeldt under valkampanjen hårt kritiserat SD så kommer han att ha svårt att avstå från ett fortsatt regerande. SD är ett ytterlighetsparti på högerkanten.
Flera tidigare medlemmar i borgerliga partier finns på SD:s listor. Såväl allians som SD har egoismen som grundvalar i sitt budskap. Reinfeldt kan också när kritik framförs skylla på de röd-gröna som avstått samarbete och därmed givit SD inflytande.
Naturligtvis finns det risker i att landet styrs av en allians som kan utnyttjas av SD. I praktiken kommer dock SD att ha svårt att utöva utpressning. Genom att de i de flesta frågor ligger närmare allians jämfört de röd-gröna har de inget val. I SD:s kärnfrågor integration och invandring bör allians och de röd-gröna nå kompromisser så att SD ställs vid sidan om.
Alliansregeringen blir svagare men den bör ändå kunna regera.
Extraval i det fall ingen anser sig kunna bilda regering
I det fall Reinfeldt inte lyckas bilda regering och ej heller Mona Sahlin kan, finns möjligheten att genomföra extraval. Ett möjligt men riskabelt alternativ. Faran är att sverigedemokraterna i en andra valomgång kan få ytterligare väljarstöd. Samtidigt kan en positiv effekt vara att förhandlingarna kring regeringsbildandet i denna nya justerade riksdag blir lättare då man nu tvingas att hitta en lösning och att väljarna i högre grad då också accepterar en regeringsbildning över blockgränsen.
Det röd-gröna blocket efter valet
Det är nödvändigt att de röd-gröna håller fast vid en politik för solidaritet och rättvisa om vi skall ha en möjlighet att vinna valet om fyra år. Även om det är viktigt att förhindra SD inflytande i politiken så får detta inte ske genom att vänstern gör avkall på dessa värderingar. Vid ett fortsatt alliansstyre kan de röd-gröna än mer förtydliga sin politik. Samtidigt kan vi från alliansen förvänta oss nya skattebidrag till förmögna och mittenväljare. Det är en stor utmaning som ligger framför de röd-gröna men den är inte omöjlig.
Lars-Anders Jönsson
Liten valrörelsekrönika av Gunnar Stensson
-Ni höjer skatten, utbrister en thailändsk kvinna på bruten svenska. Hon har samma dag blivit avskedad från ett jobb med just den motiveringen. Hon har två barn i skolåldern. Hon är desperat. Reflexmässigt kommer jag först med någon sorts argumentation, men avbryter mig genast. Vi pratar i stället om hennes omedelbara problem. Hon kommer att rösta moderat.
Det är på Komvux. Hon sitter i en grupp med tre invandrare från Thailand, alla kvinnor. Två av dem har barn. En fungerar som deras talesman. Perfekt svenska. Klar logik. Hon talar om balansen mellan skatter och bidrag, men försöker inte övertala någon.
-Jag tänker rösta på socialdemokraterna i alla tre valen, deklarerar hon.
Ingen röst för DV. Men jag stärks i övertygelsen att all politik är lokal. Och personlig.
Jag går från bord till bord i lunchrestaurangen. Överallt vänligt mottagen. En palestinier, gift med svensk sjuksköterska: -Jag ska rösta på Miljöpartiet. Han är bilmekaniker.
En irakier känner jag igen Hans familj bor i Klostergården och han arbetar på pizzarestaurangen. –Jag röstar på dej förstås. Men jag har missat en lektion så jag måste prata med läraren.
En vacker kvinna från Libanon. Tre barn. -De går på Sankt Thomas i Sankt Lars. Jag är katolik. Vad tycker ni om friskolor?
Jag talar om att vi är emot att man tar ut vinst från friskolor som bekostas med kommunens pengar. Det håller hon med om.
Jag vet att St Thomas är en bra skola och håller inne med min kritik mot religiösa friskolor.
Högskolekomvux.
Där sitter två självsäkra gäng som just kommit ut från en lektion för medicinsekreterare. Det är en högskoleutbildning. De talar högt och frimodigt. De kommer från skilda håll: Göteborg, Växjö, Malmö, Eslöv. Men några är från Lund. Flera är invandrare men talar svenska utan brytning. De är nog rödgröna allihop. Någon av dem med rösträtt i Lund tänker rösta på DV.
Från en lektion i omvårdnadsprogrammet kommer flera kvinnor insläntrande. De har långa kjolar och schaletter som bondkvinnorna i kyrkan i min barndom. De har mat med hemifrån. Jag får veta att de kommer från Irak. De klagar över att undervisningen delvis drivs på distans. Kanske har de dålig tillgång till dator. De vill ha lärare. Det handlar inte minst om språket och möjligheten till handledning direkt. Nästan alla har barn i skola och förskola. De skrattar när jag säger att de får ta hand om mig när de blir färdiga med sin utbildning. -Det dröjer nog, säger de. Tusen och en natt. Små flickor klädda som Scheherazade och pojkar som Aladdin dansar på lördagsnatten i Lerbäcksskolans matsal. Afghanska föreningen firar slutet av ramadan, en barn- och familjefest.
De politiska partierna är inbjudna, men de enda som kommit är S, V och DV. Sven-Bertil Persson, DV, som känner flera av modersmålslärarna. Nita och Olof Norborg från V, med flera V-politiker. Hedervärde Bo Bernhardsson och Gillian Nilsson från S.
Te, kaffe, falafel. Festen inleds med att partirepresentanterna talar. Somliga griper tillfället att presentera hela valplattformen. Intrycket av litania förstärks av att trosbekännelserna är ganska lika. Det tar lång tid eftersom allt tolkas, trots att flertalet afghaner – dock långt ifrån alla – talar god svenska. Men det är hedrande att bli tagen på allvar.
M, FP, C, KD och MP lyser med sin frånvaro. Frånvaron skickar nog en negativ signal.
Afghanerna lyssnar och håller ordning på de tålmodiga barnen.
Bland dem jag pratar med visar sig två ha anknytning till Freinetskolan i Sankt Lars. Den ena talar om kommunens skolmat som hon är mycket kritisk mot. Vi pratar ganska länge om den. Hon har barn på skolan.
En 40-årig man är snart färdig med sin civilingenjörsexamen, men klagar över att allting går så långsamt. Han var ingenjör när han kom hit men måste komplettera. Han hade länge svårt att tillgodogöra sig undervisningen på grund av språksvårigheter. En språkhandledare hade säkert förkortat den tid utbildningen kostat honom. Han flydde från talibanerna i början av 1990-talet. Hans två flickor kommer springande. De är i åtta-tio-årsåldern, glada och självsäkra och talar perfekt lundensiska. Deras mamma är svenska. Flera av de närvarande kommer från Eslöv. Någon är aktiv socialdemokrat.
Jag hade trott att den akuta situationen i Afghanistan skulle nämnas och förberett mig lite för det. Men icke. Samtalen handlar helt och hållet om skolor, hemspråksundervisning – där finns flera modersmålslärare (det var de som tolkade talen) – bostäder, sysselsättning, hela tiden med utgångspunkt från egna problem. Där finns ingen representant från Afghanistankommittén.
Från Kebnekajses topp till havsnivå i trapporna i Klostergårdens tio kvarter. Det är det höjdmått som jag räknar ut medan jag springer där. Beräkningen kompliceras av att jag inte bara springer nedåt utan också uppåt. I de flesta låghusen måste man springa uppför två trappor. Men vi är ju flera i Kebnekajseloppet, så det är en sorts stafett. Luften är inte så frisk som på fjället, men mänsklig: ofta doftar det kål och fläsk och fisk.
Nästan alla dörrar har lappar som på olika sätt säger nej till reklam. En kvinna rycker upp dörren, irriterad: -Är detta reklam? –Nej, samhällsinformation. Hon stänger dörren
Jag känner igen många namn. En del ger aha-upplevelser. I hyreshusen bor många från mellanöstern och östeuropa. Nu är de klostergårdare. All politik är lokal.
Första gången jag gjorde Kebnekajseloppet måste ha varit 1973. FNL-gruppens flygblad angrep de fem då existerande riksdagspartierna för deras Vietnam-politik. De buntades ihop under beteckningen ”Femlingspartierna”. Jag irriterades av att den yttersta avsändaren uppenbarligen var SKP. Partiet hade just börjat försöken att flytta solidariteten från Vietnam till Pol Pots Kampuchea.
Jag ser ut över Lund från nionde våningen – utanför lägenheten där Nilla Bolding bor – och försöker räkna ut hur det kommer att se ut när skidbackehuset hamnar mellan Arenan och det nya parkeringshuset vid stadsparken. Det blir säkert bättre. Stans profil domineras nu av Arenans platta och lasarettets höga betongkloss. En stigande båglinje som lyfter blicken mot de vita molnen är vad som behövs.
Valdagen kommer jag att tillbringa på skolgården i Klostergården. Jag hoppas att Pizzerian tar chansen att anordna valvaka. Demokratin måste firas likaväl som fotbollsmatchen.