Israel planerar att bomba Iran. Per Ohlsson hänvisar i sin söndagskrönika den 2 januari till en artikel av Jeffrey Goldberg som publicerades i septembernumret av The Atlantic under titeln: Israel is Getting Ready to Bomb Iran. How, Why and What it Means (Artikeln är tillgänglig på nätet).
100 Phantom-stridsplan förväntas delta i blixtanfallet.
(Ehud Barak lämnade häromdagen Arbetarpartiet. Det gör regeringen än mer högerextrem och ökar faran för att anfallsplanen förverkligas. Samtidigt påpekar Haaretz att Arbetarpartiets vänster nu kan samlas kring parollerna social rättvisa, fred och demokrati)
Per T Ohlsson förfäras: “Storkrig i Mellanöstern, oljeprischock, globalt ekonomiskt sammanbrott.”
The Economist behandlar samma hot i det första numret 2011. Tanken på konsekvenserna av ett israeliskt storanfall mot Iran inger ledarskribenten en närmast apokalyptisk ångest. Med all rätt.
Anfallet väntas äga rum sommaren 2011.
Per T går från klarhet till klarhet. Hans krönika den 16 januari har rubriken Våldets kolportörer. Den handlar förstås om morden i Tucson. Per T Ohlsson konstaterar att ”våldet löper som en röd tråd genom USA:s politiska historia” Texten analyserar våldets historiska rötter och politiska konsekvenser. Genomgången visar att det i första hand är demokratiska presidenter och ledare som drabbas av mord och mordförsök. Undertexten uttrycker oro för att Barack Obama ska drabbas, 100 Phantom-stridsplan förväntas delta i blixtanfallet.
(Ehud Barak lämnade häromdagen Arbetarpartiet. Det gör regeringen än mer högerextrem och ökar faran för att anfallsplanen förverkligas. Samtidigt påpekar Haaretz att Arbetarpartiets vänster nu kan samlas kring parollerna social rättvisa, fred och demokrati)
Per T Ohlsson förfäras: “Storkrig i Mellanöstern, oljeprischock, globalt ekonomiskt sammanbrott.”
The Economist behandlar samma hot i det första numret 2011. Tanken på konsekvenserna av ett israeliskt storanfall mot Iran inger ledarskribenten en närmast apokalyptisk ångest. Med all rätt.
Anfallet väntas äga rum sommaren 2011.
Slutklämmen lyder: ”Alla som beundrar USA:s goda sidor och som med någorlunda öppet sinne följer utvecklingen kan bara känna sorg över de sjuka stämningarna, skapade av krafter som verkligen kan kallas hatets och illviljans kolportörer.”
Samma dag återfinns i en utförlig och högst läsvärd historik över fenomenet Wikileaks och dess grundare Julian Assange, skriven av Olle Lönnaeus.
Lundadelen har en intressant artikel av Katarina Ström Melvinger om valdeltagandet bland Lunds förstagångsväljare 2010. Med utgångspunkt från Fredrik Carlssons rapport för kommunens räkning visas i tydlig grafik de sociala skillnadernas effekt på valdeltagandet mellan områden med hög utbildningsnivå och områden med lägre.
En närliggande reflektion är att betygsresultaten i skolan visar samma fördelning – och att skillnaderna vuxit genom valfrihetshysterin under det borgerliga styret.
Det finns många skäl att angripa Sydsvenskan. Dess monopolställning skaver. Men för att kritisera den måste man läsa den. De ståndpunkter man ogillar är ofta väl uttryckta. Hur obekvämt det än kan kännas måste man erkänna kvaliteterna. Läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar