Tillfälliga TIPH sjutton år i Hebron av Per Roijer

Jag kom häromdagen att bläddra igenom en gammal dagstidning från Paris från våren 1994. Tidningen, InfoMatin, finns inte längre, men i detta nummer från fredagen-lördagen 1 och 2 april kunde man på första sidan, under en större dragare om protesterande franska studenter, också läsa om att 160 internationella observatörer skulle vaka över staden Hebron på den ockuperade Västbanken i Palestina.
   Nu är freden på god väg, skrev någon av tidningens journalister, förhoppningsfullt.
   "Aldrig tidigare har Israel accepterat internationell närvaro på de ockuperade områdena."

Detta var alltså 1994. Observatörerna från Norge, Danmark och Italien skulle övervaka det mycket spända läget mellan palestinier och judiska bosättare i Hebron, men bara tillfälligt. Arrangemanget kallades Temporary International Presence in Hebron, TIPH.

Norrmannen Fazel Sabetzadeh var projektledare i TIPH vid tiden för
DV:s besök i våras

När studiegruppen från Demokratisk Vänster i våras besökte Hebron kunde vi fortfarande träffa TIPH-observatörer, sexton år senare. Och freden är knappast på god väg. Istället har motsättningarna ökat.
Efter massakern
Den första TIPH-styrkan tillkom efter massakern i Abrahammoskén i Hebron den 25 februari 1994. En judisk bosättare sköt med kulsprutepistol ihjäl 29 palestinier som samlats till bön i moskén, som också är en helig plats för judar.
   Kanske hjälpte dådet i moskén till att få Israel att acceptera tillfälliga internationella observatörer. Överenskommelsen skulle förnyas var tredje månad, och det höll inte längre än till hösten -94. Då fick observatörerna resa hem igen. Men de återkom tre år senare, 1997, efter Oslo II-avtalet, och sedan dess finns de kvar i Hebron som en slags lugnande faktor. Uppdraget är rapportera konfrontationer både till den Palestinska myndigheten och till den israeliska armén, som är där för att beskydda de jämförelsevis fåtaliga judiska bosättarna.
Sedan 1997 är Hebron en delad stad, där palestinier och bosättare förbjudits att röra sig på samma gator.

Det behövdes en gest
I dagens perspektiv är det intressant att läsa vad InfoMatin skrev 1994 om de förhandlingar som alltid tycks ha pågått.
   Avtalet om att inrätta TIPH slöts i Kairo 1994. Tidningen publicerar en bild av två glada förhandlare, Nabil Shaath från PLO och Amnon Shahak från den israeliska regeringen. Tidningen skriver:
   "Israelerna bedömer att det behövdes en gest för att få igång fredsprocessen på nytt. Och detta [inrättandet av TIPH] var det minst kostsamma, därför att det i huvudsak bara var symboliskt."
   "Avtalet i Kairo räcker nog inte omedelbart till för att återge hoppet till den palestinska befolkningen, som på det hela taget inte längre tror på fred. Men det faktum att förhandlingarna om självstyre för Gaza och Jeriko genast återupptagits visar på nödvändigheten att snabbast möjligt nå resultat."
   Vad ska man tro? Var det naivt, eller var det faktiskt en möjlighet då, innan den ortodoxa israeliska högern kunde diktera dagordningen.
Per Roijer

FOTNOT:I dag skickar inte bara Norge, Danmark och Italien utan också Sverige, Schweiz och Turkiet observatörer till TIPH i i Hebron.