2011-02-17

Sekularism kan dölja mycket av Gunnar Stensson

Det finns ingenting som hindrar att sekulära stater blir hårda diktaturer.
”Låt var och en bli salig på sin fason”. Så uttalade sig Fredrik ”den store” i Preussen på 1700-talet. På det sättet slapp han alla de problem som orsakades av konflikten mellan katoliker och protestanter. Han drog tvärtom nytta av den genom de flyktingströmmar som motsättningen alstrade. Fredriks Preussen var en militaristisk diktatur som blev allt hårdare under hans regeringstid. Det går en rak linje från 1700-talets Preussen till det sekulära Hitlertyskland.
   Kemal Ataturk gjorde 1923 Turkiet till en sekulär republik som omedelbart inledde folkmord på armenier och greker. När Erdogan nu demokratiserar Turkiet gör han det med stöd av ett muslimskt parti, medan höga militärer försöker sabotera demokratin och införa militärdiktatur i sin kamp för sekulära principer.

Det finns alltså ingenting som hindrar att sekulära stater är eller blir hårda diktaturer. Mubaraks Egypten var en sekulär stat. Saddam Husseins Irak likaså.
   All marxism är sekulär. Religion är ett opium för folket, fastslog Marx. Nordkorea är liksom Vietnam och Folkrepubliken Kina sekulära stater.
   Samtidigt innebär den sekulära principen i demokratiska stater självklart att partier som kristdemokraterna i Tyskland och Sverige har rätt att verka. Liksom också det Muslimska brödraskapet i Egypten.
   I somliga sekulära stater frodas religionerna. USA är det mest religiösa samhället i väst. Där får envar bli salig på sin fason. Religionsfriheten har lett till att trossamfund och sekter av alla sorter slagit rot. En majoritet av USA:s befolkning tillhör kyrkor som ofta är fundamentalistiska eller spritt språngande galna. Inkonsekvent nog har dollarsedeln mottot ”In God We Trust”. Men det handlar kanske om en sekt av nyliberala Mammonsdyrkare.
   Politik är en världslig sak, för att tala med Astrid Lindgren. Så¨ska det vara. Men sekularismen räcker inte som grundval för en demokrati.
   Religion har visserligen ofta varit en ideologisk bas för blodiga diktaturer. Under och efter spanska inbördeskriget stödde den katolska kyrkan Francos terrorvälde. På samma sätt är Saudiarabien, Marocko och Jordanien en sorts USA-stödda fundamentalistiska teokratier, som utgör hörnstenar för den amerikanska ”stabiliteten” i Mellanöstern.
   Å andra sidan ställer sig kyrkor och religioner ofta i spetsen för kampen mot förtryck och diktatur. De buddhistiska munkar i Vietnam som demonstrerade genom självbränning spelade en viktig roll i befrielsekampen. Fackföreningsrörelsen Solidaritet i Polen fick avgörande stöd från en ganska ortodox katolsk kyrka. Motståndet i förtryckets Burma leds av buddhistiska munkar. Grupperna i Charta 77 i Tjeckoslovakien använde kyrkor som samlingslokaler, liksom de tyska demokraterna gjorde i katedralen i Dresden 1989. Dalai Lama är en religiös gestalt som symboliserar frihetskampen i Tibet.
   Kina stödde Mubarak för ”stabilitetens” skull. Jan Myrdal försvarade massakern på Himmelska fridens torg med hänvisning till stabiliteten. Sveriges regering reser ofta till Kina, som Göran Persson hyllat för dess stabilitet.
   I sitt försvar för Mubarak värnade den borgerliga pressen om ”stabiliteten” och varnade för det Muslimska brödraskapet med hänvisning till förtrycket i Iran. Egyptierna skulle akta sig så de inte hamnade ”ur askan i elden”.
   Ett typiskt exempel är Heidi Avellans krönika i Sydsvenskan den 12 februari, där hon frågar: ”Vad händer om det islamistiska Muslimska brödraskapet kommer till makten?”
   Så här lyder hennes svar: ”I Iran tog det inte många veckor innan de kvinnor som tagit stora risker för att avsätta den hatade shahen tvingades dölja huvudet med sjal och böja sig för sharialagar.”
   Som vi vet protesterar det Muslimska brödraskapet mot Irans försök till inblandning i den egyptiska revolutionen. Iran är inte populärt i Egypten. I måndags såg vi den iranska regimen brutalt slå ner folkets demonstrationer till stöd för den egyptiska demokratirörelsen.
   Det obehagliga är att hyllningarna till den sekulära principen (som ju självfallet skyddar också ateisters rätt att uttrycka sin tro) används som ett vapen, inte mot religioner i allmänhet – Heidi Avellan har hela sitt liv umgåtts med troende och kyrkliga, skriver hon – utan specifikt mot islam. På det sättet underblåses den islamofobi som är mer utbredd inom Sydsvenskans spridningsområde än i andra delar av landet, något som knappast är en tillfällighet.
   Till skillnad från de borgerliga sekulära stabilitetskorparna manar president Barack Obama nu öppet folken i Mellanöstern att fortsätta kampen för demokrati.

Inga kommentarer: