Reaktionerna på valet av Håkan Juholt som huvudkandidat till partiledarposten i S dominerar det politiska samtalet.” 
Äntligen en riktig sosse… För första gången på länge kanske medlemmarna kan känna igen sitt parti” , skriver Åsa Lindeborg i Aftonbladet och jag tror hon talar för många, om än inte för borgarna. En upprörd ledarskribent (m) krävde i förra veckan att Mikael Damberg skulle ställas upp på S- kongressen som kandidat för de s.k. förnyarna inom S.
Valet av S-ledare angår också oss
Varför är vi med tillhörighet V så engagerade i detta, borde vi inte ägna oss åt ledarfrågan i vårt eget parti? Jo det borde vi förstås, men frågan om S inriktning är avgörande också för vårt parti. Efter senaste valet skrevs det en del om hur samarbetet med V hade sänkt S. Jag tror inte det var så enkelt, det kan likaväl ha varit S som sänkt V. En röst på V var ju en röst på Mona Sahlin som statsminister och det var vi rätt många som ville undvika.
Och i övrigt: V har ju aldrig varit en självständig aktör i svensk politik. Vi har varit ett parti som vill påverka S och vars röstetal förstås kan ändra på S-politiken. Det hindrar inte vi också har haft mycket att tillföra och att vi ibland talar för människor som S har negligerat. Och man kan också säga att i kommunalpolitiken har V på vissa platser och i vissa frågor haft ett dominerande inflytande. Ta exemplet Stig Henriksson (v) i Fagersta och vad gäller frågor ta V:s engagemang i stadsbyggnad och stadsmiljö i Lund. Men det är bara när vi kan få S med oss som vi kan göra något mot borgarna.
Blandade meriter
Men åter till Juholt. Hans syn på många enskilda frågor vet vi inget om. I andra vet vi, och där borde han ändra sig. Vi har i VB redan talat om hans roll i raserandet av det svenska fölkförsvaret, detta samtidigt som försvarskostnaderna fått ligga kvar på sin gamla nivå. Pengarna bara öses ut på JAS-plan. När detta dessutom kombinerats med ett tydligt närmande till NATO finns det anledning till vaksamhet. Och var inte Juholt nyss i Afghanistan (samtidigt?) med Lars Ohly, den gamle stridisen, och dunkade legoknektarna i ryggen? Nu är Saab på full gång med att bygga om JAS-plan till modern NATO-standard och därutöver vill de gärna gå i gång med ett nytt plan. Och då har vi ändå inte talat om deras planer på förarlösa plan. De kommer säkert att lanseras som dels avgörande för Sveriges försvar, dels bli en garanterad exportframgång. Det är inte så muntert. Man kan förmoda att Carin Jämtin kan ha andra synpunkter, men hur långt räcker det? Sammanfattningsvis kan man säga att Juholt har umgåtts för länge och för mycket med generalerna och inte haft tillräckligt att sätta emot. Det brukar hända försvarspolitiker.
Klent med formell skolning
Då har jag lättare att acceptera Juholts positiva hållning till motorvägar, kärnkraft mm. Bor man i Oskarshamn (”Sveriges baksida”) vill man ha större vägar och stöd för det lokala kärnkraftverket.. Han kan nog komma på bättre tankar framöver.
Så kommer vi till utbildningsnivån. Juholt har gått tvåårigt gymnasium och inte mer. Ja, det är klent och vänstern skulle behöva fler med kvalificerad akademisk utbildning. Det är inte så roligt att SD-ledaren Jimmy Åkesson har högre utbildning än de flesta av sina partiledarkollegor.
Men det är så klart inte akademiska examina som har den avgörande betydelsen . Kunskapsmässigt krävs mest en allmänorientering och kunskap om det svenska samhället och det har Juholt, inte minst som journalist. Det centrala är en känslomässig förankring i arbetarrörelsen och förmåga att inför andra formulera denna hållning och övertyga andra om hållbarheten i dess strävanden. Där passerar Juholt så vitt jag kan se testet.
Ett djärvt vad
För det är känslor det handlar om i politiken. Inte bara, men mycket. Jag har väl alltid sett det så, men fick stöd genom att läsa den amerikanske linguisten George Lakoffs bok (”Moral politics, what conservatives know that liberals don't”) som visar på hur högersidan har lagt belag på de varma och goda orden och lämnat de nyktra och kalla till vänstern. Med rätt ord kan man återerövra politiken, säger Lakoff. Vad jag har hört av Juholt verkar han ha förmågan att tala med värme och tyngd om centrala samhällsfrågor.
Jag tror alltså att Juholt kommer att fixa det: att göra socialdemokraterna socialdemokratiska igen. För att markera detta (och övertyga mig själv?) har jag ingått ett vad med en annan politisk iakttagare om att S inom ett år i partisympatimätningarna når upp till 40 procent. Lite djärvt, det ska medges, Juholt är ju ett oprövat kort och ett år går fort. Vadet gäller en flaska rött, vad annars.
Ohly
Till sist några ord om Ohly och V. Ohly kommer naturligtvis att bytas ut och han skulle göra partiet en stortjänst om han avgick nu. Tanken att behöva vänta till januari 2012 är inte till att bära och allt fler partiinstanser ger uttryck för det. Jag såg att V-Jönköping vid sitt årsmöte nyss gav uttryck för samma tanke. Jag råkar känna några av dem lite och det är inga sillmjölkar utan tuffa och kloka kamrater. Har vi inga sådana i Skåne?
Äntligen en riktig sosse… För första gången på länge kanske medlemmarna kan känna igen sitt parti” , skriver Åsa Lindeborg i Aftonbladet och jag tror hon talar för många, om än inte för borgarna. En upprörd ledarskribent (m) krävde i förra veckan att Mikael Damberg skulle ställas upp på S- kongressen som kandidat för de s.k. förnyarna inom S.Valet av S-ledare angår också oss
Varför är vi med tillhörighet V så engagerade i detta, borde vi inte ägna oss åt ledarfrågan i vårt eget parti? Jo det borde vi förstås, men frågan om S inriktning är avgörande också för vårt parti. Efter senaste valet skrevs det en del om hur samarbetet med V hade sänkt S. Jag tror inte det var så enkelt, det kan likaväl ha varit S som sänkt V. En röst på V var ju en röst på Mona Sahlin som statsminister och det var vi rätt många som ville undvika.
Och i övrigt: V har ju aldrig varit en självständig aktör i svensk politik. Vi har varit ett parti som vill påverka S och vars röstetal förstås kan ändra på S-politiken. Det hindrar inte vi också har haft mycket att tillföra och att vi ibland talar för människor som S har negligerat. Och man kan också säga att i kommunalpolitiken har V på vissa platser och i vissa frågor haft ett dominerande inflytande. Ta exemplet Stig Henriksson (v) i Fagersta och vad gäller frågor ta V:s engagemang i stadsbyggnad och stadsmiljö i Lund. Men det är bara när vi kan få S med oss som vi kan göra något mot borgarna.
Blandade meriter
Men åter till Juholt. Hans syn på många enskilda frågor vet vi inget om. I andra vet vi, och där borde han ändra sig. Vi har i VB redan talat om hans roll i raserandet av det svenska fölkförsvaret, detta samtidigt som försvarskostnaderna fått ligga kvar på sin gamla nivå. Pengarna bara öses ut på JAS-plan. När detta dessutom kombinerats med ett tydligt närmande till NATO finns det anledning till vaksamhet. Och var inte Juholt nyss i Afghanistan (samtidigt?) med Lars Ohly, den gamle stridisen, och dunkade legoknektarna i ryggen? Nu är Saab på full gång med att bygga om JAS-plan till modern NATO-standard och därutöver vill de gärna gå i gång med ett nytt plan. Och då har vi ändå inte talat om deras planer på förarlösa plan. De kommer säkert att lanseras som dels avgörande för Sveriges försvar, dels bli en garanterad exportframgång. Det är inte så muntert. Man kan förmoda att Carin Jämtin kan ha andra synpunkter, men hur långt räcker det? Sammanfattningsvis kan man säga att Juholt har umgåtts för länge och för mycket med generalerna och inte haft tillräckligt att sätta emot. Det brukar hända försvarspolitiker.
Klent med formell skolning
Då har jag lättare att acceptera Juholts positiva hållning till motorvägar, kärnkraft mm. Bor man i Oskarshamn (”Sveriges baksida”) vill man ha större vägar och stöd för det lokala kärnkraftverket.. Han kan nog komma på bättre tankar framöver.
Så kommer vi till utbildningsnivån. Juholt har gått tvåårigt gymnasium och inte mer. Ja, det är klent och vänstern skulle behöva fler med kvalificerad akademisk utbildning. Det är inte så roligt att SD-ledaren Jimmy Åkesson har högre utbildning än de flesta av sina partiledarkollegor.
Men det är så klart inte akademiska examina som har den avgörande betydelsen . Kunskapsmässigt krävs mest en allmänorientering och kunskap om det svenska samhället och det har Juholt, inte minst som journalist. Det centrala är en känslomässig förankring i arbetarrörelsen och förmåga att inför andra formulera denna hållning och övertyga andra om hållbarheten i dess strävanden. Där passerar Juholt så vitt jag kan se testet.
Ett djärvt vad
För det är känslor det handlar om i politiken. Inte bara, men mycket. Jag har väl alltid sett det så, men fick stöd genom att läsa den amerikanske linguisten George Lakoffs bok (”Moral politics, what conservatives know that liberals don't”) som visar på hur högersidan har lagt belag på de varma och goda orden och lämnat de nyktra och kalla till vänstern. Med rätt ord kan man återerövra politiken, säger Lakoff. Vad jag har hört av Juholt verkar han ha förmågan att tala med värme och tyngd om centrala samhällsfrågor.
Jag tror alltså att Juholt kommer att fixa det: att göra socialdemokraterna socialdemokratiska igen. För att markera detta (och övertyga mig själv?) har jag ingått ett vad med en annan politisk iakttagare om att S inom ett år i partisympatimätningarna når upp till 40 procent. Lite djärvt, det ska medges, Juholt är ju ett oprövat kort och ett år går fort. Vadet gäller en flaska rött, vad annars.
Ohly
Till sist några ord om Ohly och V. Ohly kommer naturligtvis att bytas ut och han skulle göra partiet en stortjänst om han avgick nu. Tanken att behöva vänta till januari 2012 är inte till att bära och allt fler partiinstanser ger uttryck för det. Jag såg att V-Jönköping vid sitt årsmöte nyss gav uttryck för samma tanke. Jag råkar känna några av dem lite och det är inga sillmjölkar utan tuffa och kloka kamrater. Har vi inga sådana i Skåne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar