En liten artikel på DN:s kultursida i onsdags (30/3) var rubricerad "Dårskaper i Israel. Fredsivrande bokhandlare deporteras".
Den handlar om den palestinske bokhandlaren Munther Fahmis, som är född i Jerusalem men förlorade sitt tillstånd att vistas i staden 1975 sedan han lämnat Jerusalem för att bosätta sig i USA. Strax efter Osloavtalet 1993 gjorde han som tusentals landsmän, han återvände för att delta i uppbyggnaden av ett nytt Palestina. Sedan 1993 har han vistats i Jerusalem på turistvisum och lyckats förvandla sin bokhandel på Nablusgatan till ett kulturellt vattenhål utan motsvarigheter.
Nu är det emellertid slut på det, berättar DN: s korrespondent Nathan Shachar. Israels inrikesminister Eli Yishai har bestämt att Munther Fahmis ska ut ur landet inom tio dagar.
Har Munther Fahmis förbrutit sig på något sätt mot det israeliska samhället? Nej, naturligtvis inte, är man böjd att säga. Det är den vanliga visan om övergrepp och bristande tolerans mot människor som inte tillåts få medborgarskap i Israel.
Det ovanliga är Shachars ilska och upprördhet. Artikeln manar DN:s läsare att skriva på en protestlista på nätet för att stoppa utvisningen. Shachar tror att protester kan bita, många författare världen runt har skrivit på. Och inrikesministern inte bara är "grym" [känslokall] utan dessutom "feg".
Nathan Shachar läser lusen av ministern på ett sätt som jag aldrig tidigare sett honom formulera sig.
"Den israeliske inrikesministern Eli Yishai från det ultraortodoxa Shass, en av vår dunkla regions verkliga mörkmän…"
Är det bara personlig ilska inför i en sak som DN:s korre känner starkt för. Eller ser vi små, små steg mot en nyorientering, där kritiken mot den egna regeringen formuleras öppet och konkret, den anda som den israeliske journalisten Gideon Levy vid dagstidningen Haaretz står för?
Den handlar om den palestinske bokhandlaren Munther Fahmis, som är född i Jerusalem men förlorade sitt tillstånd att vistas i staden 1975 sedan han lämnat Jerusalem för att bosätta sig i USA. Strax efter Osloavtalet 1993 gjorde han som tusentals landsmän, han återvände för att delta i uppbyggnaden av ett nytt Palestina. Sedan 1993 har han vistats i Jerusalem på turistvisum och lyckats förvandla sin bokhandel på Nablusgatan till ett kulturellt vattenhål utan motsvarigheter.
Nu är det emellertid slut på det, berättar DN: s korrespondent Nathan Shachar. Israels inrikesminister Eli Yishai har bestämt att Munther Fahmis ska ut ur landet inom tio dagar.
Har Munther Fahmis förbrutit sig på något sätt mot det israeliska samhället? Nej, naturligtvis inte, är man böjd att säga. Det är den vanliga visan om övergrepp och bristande tolerans mot människor som inte tillåts få medborgarskap i Israel.
Det ovanliga är Shachars ilska och upprördhet. Artikeln manar DN:s läsare att skriva på en protestlista på nätet för att stoppa utvisningen. Shachar tror att protester kan bita, många författare världen runt har skrivit på. Och inrikesministern inte bara är "grym" [känslokall] utan dessutom "feg".
Nathan Shachar läser lusen av ministern på ett sätt som jag aldrig tidigare sett honom formulera sig.
"Den israeliske inrikesministern Eli Yishai från det ultraortodoxa Shass, en av vår dunkla regions verkliga mörkmän…"
Är det bara personlig ilska inför i en sak som DN:s korre känner starkt för. Eller ser vi små, små steg mot en nyorientering, där kritiken mot den egna regeringen formuleras öppet och konkret, den anda som den israeliske journalisten Gideon Levy vid dagstidningen Haaretz står för?
Protestlistan för Fahmi på webben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar