Försöket att bryta den israeliska blockaden av Gaza 2011 planeras bli dubbelt så omfattande som 2010. Det ska bli fler båtar och fler deltagare. För första gången deltar en båt från USA. En annan kommer från Canada, en från Japan, Malaysia och Indonesien. En spansk båt tar deltagare från Latinamerika. Det ska bli två passagerarfärjor som Mavi Marmara istället för en.
26 länder är inblandade, över tusen personer ska finnas ombord, kulturpersonligheter, politiker och vanligt folk. Och nationaliteterna ska blandas ombord. Det ska inte finnas en enskild turkisk båt som Mavi Marmara, som 2010 drabbades av en blodig israelisk stormning. Seglatsen Freedom Flotilla II planeras till i maj i år.
Dror Feiler kom från en internationell konferens i Amsterdam om aktionen, när han i onsdags talade på AF i Lund, i arrangemang av Demokratisk Vänster, Utrikespolitiska Föreningen vid Lunds universitet och ABF.
- Ju större det blir ju svårare blir det att stoppa.
Vanligt folk är styrkan
Kristna, muslimer, judar och icketroende tillsammans. Ship to Gaza är en ickekonfessionell och politiskt obunden manifestation, sa han, och den stöds och finansieras till största delen av vanligt folk. Det är dess styrka.
Konflikten i Palestina mellan israeler och palestinier är i grunden en väldigt enkel fråga, anser Dror Feiler. Det bor människor mellan [Medel-]havet och [Jordan-]floden. De ska ha samma rättigheter. Internationell rätt ska gälla, och det är vår uppgift att se till att den gör det. Om det sedan ska vara en eller två, eller rent av sju stater, eller hur de ska se ut, det har vi inte med att göra. Det är deras sak som bor där. Men alla ska ha samma mänskliga rättigheter.
- Vi ger oss inte. Det är en moralisk förpliktelse att stå upp för de människor som är inspärrade i Gaza, anser han. Vi var några stycken som såg 1,5 miljoner människor inspärrade och kollektivt bestraffade i ett utomhusfängelse under folkrättsvidriga förhållanden.
Sommaren 2009 besökte Dror Feiler och Mattias Gardell politikerveckan i Almedalen i Visby.
- 30 personer lyssnade på oss, lite medlidsamt. Ett år senare var intresset större.
Var själv soldat
Dror Feiler är född i Tel Aviv 1951, gjorde militärtjänst som fallskärmsjägare, men vägrade 1970 att tjänstgöra i de ockuperade områdena på Västbanken och Gaza.
- Min far vägrade att delta i Suezkriget 1956. Ibland är traditioner bra. Jag hade ett motto av Che Guevara på väggen som sa: Var realist, sträva efter det omöjliga!
Radiotystnad bröts
Från det ögonblick då den israeliska krigsmakten inledde sitt angrepp mot hjälpkonvojen kunde människorna ombord inte längre kontakta omvärlden. Den israeliska militären störde ut radiokommunikationerna.
- Men jag visste att när soldaterna kommit ombord och avancerade till attack måste de bryta radiotystnaden för att kunna kommunicera med sig själva. Vi lyckades med passivt motstånd fördröja soldaterna att komma upp på bryggan, där vi hade en satellittelefon. Militären hade blockerat telefonnumret till Rapport i Stockholm, men jag tänkte att kanske kunde jag försöka med TV-husets växel. Och det lyckades. Mattias Gardell kunde lämna en direktrapport innan vi togs till fånga.
Anklagas för förräderi
Som jude riskerade Dror Feiler att anklagas för förräderi. Nya lagar som regeringen i Jerusalem håller på att införa, kringgärdar på ett dramatiskt sätt möjligheterna att yttra sig fritt för israeliska medborgare. Men Dror Feiler är inte längre israelisk utan svensk medborgare. Det var först sedan detta konstaterats från inrikesministeriet som Dror Feiler som siste person fördes ombord på ett flygplan till Istanbul, när de fängslade aktivisterna släpptes.
Den svensk-grekiska båten Sofia bordades sist. Den israeliska flottan cirklade i flera timmar runt lastfartyget, innan det till sist bordades. Elitsoldaterna klippte ganska enkelt upp den taggtråd som aktivisterna virat vid bordläggningen. Passagerarna fördes en och en till kaptenens hytt.
- Där satt en officer bakom ett bord, berättar Dror Feiler. De bad mig lämna ifrån mig mitt pass, mina telefoner, min videokamera, allt jag hade på mig. Och
sedan sa de: "Nu kan du gå".
Feiler krävde kvitto
- Då sa jag, eftersom jag bott så länge i Sverige, att "nej jag kan inte gå, jag vill ha ett kvitto på vad jag lämnat ifrån mig.
"Om man tar ifrån en hans videokamera och värdehandlingar, då ska man ha ett kvitto."
- Då tittade officeren på mig ungefär som om jag var sinnesjuk (det var jag kanske också lite). Jag sa "det är min rättighet att få ett kvitto".
- Då sa han: "Nej, gå härifrån! Du har inga rättigheter."
- Jag sa: "Jag har rättigheter. Jag går inte härifrån. Antingen får jag tillbaka mina tillhörigheter, eller så får jag ett kvitto."
Bakbands
Då gav han order till soldaterna att ta bort mig. Då gjorde jag mig väldigt tung och otymplig, och vi började småbrottas, för jag ville inte lämna rummet. De kallade på en soldat till, och samtidigt togs Mehmet Kaplan in i rummet. Jag tror det hade blivit mycket värre om inte han varit där som vittne.
- Jag fick ordentligt med stryk. De var två soldater, de var unga, de var vältränade. De bröt ett revben på mig och jag fick reda på senare att jag blödde från huvudet. De tog ner mig på golvet, en av dem stod med båda skorna på mitt huvud för att hålla mig på plats. Sedan band de händerna bakom ryggen med buntband som från Clas Ohlson. Och sedan lyfte de upp mig i armarna från golvet. Och ni vet, om man är ung och vältränad kan man själv hjälpa till med benen och det är inte så farligt. Men jag var inte ung eller vältränad.
Och sedan slängde de mig i köket på båten med ansiktet mot väggen, och där fick jag ligga ett tag, jag vet inte hur länge. Och ibland kom de dit och gav mig en spark för att jag skulle hålla käften.
- Jag bad dem lossa buntbandet om mina händer för de började domna, och då kom det en soldat som drog åt bandet lite extra istället.
Tvingades klä av sig
- När vi kom i land i Ashdod efter tio timmar blev jag förd åt sidan medan de andra fördes till en fångbuss. Det var flera hundra soldater där. En soldat med vapen sa till mig: "klä av dig!" Det var inte så trevligt.
I bussen blev jag placerad i en stålbur, som om jag var särskilt farlig.
I Beershevafängelset sattes Dror Feiler i isolering, utan möjlighet att kontakta de andra på båten, utan möjlighet att kontakta advokat eller konsultatet eller sin gamla mamma i Israel.
- Jag sa att jag bara ville säga tre ord till henne: "Jag är OK", men det fick jag inte.
"Svensk tradition"
Efter Freedom flottilla är Dror Feiler känd i israeliska massmedia. Israeliska tidningar, radio och TV tyckte det var bekvämt att ha kontakt med någon som pratade hebreiska under uppseglingen, förklarar han. Dror Feiler personligen utpekades efteråt av Israels utrikesminister Avigdor Lieberman som den israeliska statens fiende – tillsammans med organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch.
- Man intervjuade till och med min 88-åriga mamma i Israel i israelisk TV, berättar Dror Feiler. Man frågade henne hur hennes son kan göra detta mot Israel. Men min mamma är rätt karsk. Hon svarade att en gång skickade Sverige vita bussar för att rädda judar utan Förintelsen. Nu skickade Sverige en båt för att undsätta andra utsatta människor. Det är en svensk tradition, sa hon. Den är bra.
Dror Feiler har hittills inte fått tillbaka sina personliga tillhörigheter och är förbjuden att besöka Israel på tio år. Den grekiskflaggade lastbåten Sofia som han och övriga svenskar färdades med väntas bli återlämnad den närmaste månaden, efter en framställning från grekiska myndigheter. Sveriges utrikesminister Carl Bildt var bland de 100 000 människor som i Istanbul hälsade de frigivna aktivisterna från Ship to Gaza. Men den svenska regeringen har inte försökt skydda svenska medborgares rättigheter gentemot de israeliska myndigheterna, säger han.
Valde elitsoldater och inte polis
Är han inte rädd för vad som kan hända vid ett förnyat försök att bryta blockaden?
Han hoppas att den israeliska krigsmakten har tagit lärdom, säger han. Men han vet också att den israeliske överbefälhavaren sagt att israelerna borde ha gått fram ännu hårdare än de gjorde. Sex civila i konvojen miste livet till följd av hur den israeliska militären valde att ingripa.
- Det finnas många oblodiga sätt att stoppa en konvoj. Linor i vattnet som trasslar in sig i propellrarna, hot om minering, polisstyrkor istället för militär. Istället valde militärledningen att sätta in Enhet 13, det bästa Israel har i form av elitsoldater. Elitsoldater skjuter för att döda, flera av dem som dog träffades i huvudet, det svåraste man kan träffa. Vanliga soldater uppmanas att sikta på kroppen.
- Israel har bytt överbefälhavare under året. Jag tror inte det har förändrat militärledningens hållning.
- Man kan hoppas att förnuftet får råda. Den som vill ändra historien får ta risker. Det gör många människor i Mellanöstern i dag.
"Var realist, sträva efter det omöjliga!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar