Det har på sistone blivit debatt kring Moderaternas försök att skriva om den svenska historien på ett par punkter. Vi kan berätta att en liknande verksamhet har förekommit även i Lund.
Smålands åt smålänningarna!
Smålands Gille är en allmänt oförarglig sällskapsklubb för Lundabor med småländska rötter. Det finns människor som vill bevara såna hembygdsband. V-aktivisten och VB-medarbetaren Göte Bergström var en glödande Smålandspatriot förutom att han var lokalpatriot för Klostergården. De tongivande medlemmarna i gillet verkar ha en annan social bakgrund än Göte men det ska inte ligga dem i fatet.
Inte heller att de i tisdags bjöd in Anna Alsmark att berätta om Smålands nations omvandling till en allmänt vänstersinnad studentförening som inleddes kring 1970 och i viss grad består. Hennes inledning hade den fyndiga rubriken (dock inte hennes egen) ”Röd lyser stugan”. Det som hände på Smålands var ett intressant inslag i det lokala vänsteruppsvinget som ännu inte har fått den allmänna genomlysning som det förtjänar.
Att en stor del av gillet var kritiskt till utvecklingen i studentnationen var också väntat. De var/är helt enkelt inte vänster, men de ogillade också att de exklusiva banden till hembygden bröts. Smålands borde vara en sak för smålänningar.
Kontroversiellt
Ett kontroversiellt ämne alltså som hade förtjänat en bättre inledning än den som Alsmark förmådde att ge. Hon var ingen bra föreläsare och hennes kunskaper i ämnet var för magra. Hon hade varit aktiv i nationen ett par år på 1980-talet men saknade egna erfarenheter från de avgörande åren.
Ja, det var en stor förändring som Smålands genomgick. Vänstern tog över nationen och ett kort slag, med utgångspunkt från Smålands, även studentkåren. Det arrangerades solidaritetsaftnar, kulturarrangemang med vänsterprägel, marxistiska grundkurser. Det samverkades med krafter utanför universitetet. Vänsterstudenter och många vuxenstuderande sökte sej till nationen, som samtidigt tappade höger- eller apolitiska medlemmar. Konservativa professorer med småländsk bakgrund rasade, inte minst på Sydsvenskans insändarsidor.
Var det legitimt att ta över och politisera en studentnation på detta sätt? Ja, svarar Sveriges väl mest frejdade professor i statsvetenskap, Bo Rothstein, och det beror nog inte bara på hans eget engagemang i Smålandsvänstern. Varje student/ungdomsgeneration måste få forma sina institutioner och deras innehåll är hans rimliga ståndpunkt. Den nuvarande har allmänt valt att förvandla nationerna till festmaskinerier, framhöll debattdeltagaren Ulf Teleman som själv var inspektor för Smålands 1970-71 och nu vittnade om den intensiva intellektuella aktivitet som utvecklades där under de åren.
Stasiaktion?
En nyckelperson i Smålands vänstersväng var Alf Brevik. En fascinerande man som hade kämpat mot tyskarna i hemlandet Norge, kommit till Sverige och jobbat många år som metallarbetare men börjat läsa på universitet i sin övre medelålder. En karismatisk man som bland annat charmade en av Malmös rikaste arvtagerskor. Vi hade stora problem med honom i Vpk där han också agerade, tillsammans med bland annat Mats Olsson.
En annan som vi hade problem med i partiet var Malvin Enoksen, norrman även han. Nu berättade Alsmark att hennes chef, Lars Magnar Enoksen, avslöjat att hans far arbetade åt östtyska Stasi. Det förvånar inte. Han var obrottsligt lojal mot den sovjetiska sfären och hans lojalitet intensifierades nog av kampen mot alla studenter (Göran Therborn och andra) som strömmade in i Vpk och hade en annan syn på socialismen. Stasi behövde säkert inte betala honom för några rapporter.
Nu hade avslöjandet fått Anna Alsmark att tänka om, berättade hon. Enoksen och Brevik tycks ha umgåtts. Tänk det var så att hela vänsteruppsvinget på Smålands var en skickligt iscensatt Stasikupp med Alf Brevik som nyckelagent? Antydan var inte helt klar formulerad men tydlig nog. Man märkte av publikreaktioner att kvarnarna i Helge å och Huskvarna ån plötsligt hade fått ett gott tillflöde.
Jag ska inte här polemisera mot hennes tes. Menar bara att den var svagt underbyggd och vi som var med vet att saken inte var så enkel, att det handlade om en bred rörelse som en aldrig så skicklig agent hade varit oförmögen att styra.
Undrar vad mötesledaren, historie- professorn Sverker Oredsson tänkte om bevisföringen. Han sa inget.
Börskommentatorerna säger (Sv D, torsdag) ”Påverkan på Ericsson blir minimal”. Och ingenjörernas klubbordförande säger att någon panik handlar det absolut inte om. Tja, så kan man ju säga, men för Lund är detta en viktig och allvarlig nyhet. Alla försäkrar att det spelar ingen roll, allt kommer att rulla på som tidigare. Men så är det ju nästan aldrig i industrivärlden. Plats och lokalisering betyder något. Nog kommer Sony att i fortsättningen hellre lägga ut sina utvecklingsprojekt på de båda andra centra, i Tokyo, resp. Beijing. På kort sikt händer nog inget, men det krävs inte många månader för att det ska visa sig att Lundaföretaget går ner. Redan talas det om att projekt som man skulle driva med delfinansiering från Vinnova inte blir av.
