Lördagspromenad i Malmö 27 oktober av Gunnar Stensson

Kronprinsen blå mot vita moln, Turning Torso exponerar kurvorna i solen. Helikopter över Kockum Fritid. Polisbilar och en liten folksamling. Talkör: ”inga rasister på våra gator!”. Go Home-plakat med porträtt av ”STJÄRT WILDERS”.
   Men vi går vidare för att titta på den israeliska gruppen Public Movement som ska utföra en performance rubricerad ”Dark Numbers” på stortorget.
   Solen i ryggen när vi passerar slottet. Kungsparken flammande röd. Göta Hovrätt. Kvarteren i gamla väster. Slum på 1970-talet. Nu kulissartad idyll: små stugor med stockrosor längs oftast bilfria stenlagda gator. Centralt, dyrt – och ganska vackert. Lilla torg fullsmockat med uteätare under värmda tältdukar. Guldöl i höga glas.

Stortorget. Moln skymmer solen. Något hundratal människor samlade vid en sorts altare med vit duk framför rådhuset. Flera medlemmar ur den judiska församlingen. Enstaka politiker. Bengt Karlsland, länge ordförande i LR Malmö. Elisabeth Elgh, FP, hans sambo (en kort period i mitten av 1980-talet min rektor på Heleneholmsskolan). Någon socialdemokrat vars namn jag glömt. Fredrik Gertten med en kamera. En grupp Sverigedemokrater. Jag känner igen en från Lund. En berusad tant ropar ”Heja Israel”. Brinnande bensinfat. Blåst. Framträdandet dröjer. Somliga går. Högtalarna spelar ett judiskt musikstycke.

Tjugo över två marscherar fyra personer ut på torget och intar vaktpositioner i en fyrkant. Därefter träder tre allvarliga kvinnor fram till altaret. ”The Ceremony” inleds.
   Publiken uppmanas ta ställning till tre skrivelser som skall skickas till respektive Sverigedemokraterna, den palestinska organisationen och den judiska församlingen i Malmö.
   Budskapet till SD är att de ska sluta blanda in Israel i sin främlingsfientliga politik. Sverigedemokraterna går tysta därifrån.
   Budskapet till palestinierna i Malmö är att den palestinska kampen förs på Västbanken och i Israel, inte mot judar i Malmö. Ingen palestinier på torget.
   Budskapet till den judiska församlingen är att den ska sluta att stämpla kritik mot Israels politik som antisemitism. Den ska inte heller påstå att politiken stöds av alla judar. Bland de närvarande judarna tycks somliga uppskatta budskapet, inte alla.
   Ungefär så. Målet för Dark Numbers är begränsat: de fördömer populismen och de skamliga allianserna.
   ”Heja Israel!” ropar tanten och höjer sin ölburk.
   Ceremonin avslutas med att aktörerna nynnar en känd folkvisemelodi. De ser mycket unga och frusna ut. Som studenter eller rentav gymnasister. När de börjar sjunga på bruten svenska  känner jag igen Vintern rasat ut: ”Snart är sommarn här i purpurvågor, guldbelagda , azurskiftande ligga ängarna i dagens lågor, och i lunden dansa källorne.” Effekten blir egendomligt gripande denna kalla höstdag.
   Sedan tänds facklor på det brinnande bensinfatet. Tre personer springer ut i Malmö med var sin fackla för att överlämna budskapen till de tre organisationerna. De följs av polisbilar. På himlen svärmar en trollslända. Polishelikoptern.
   Aktionen får svag respons. Men den kan vara ett viktigt inslag i judisk debatt i Malmö.

Geert Wilders log i Sydsvenskan nästa dag. Hans budskap är att israelerna kämpar för Sverige och Malmö mot det muslimska hotet, alltså exakt det som Public Performance tar avstånd från. Hans beundrande lärjunge Ted Ekeroth är förstås där med några kompisar. Geert Wilders ansikte lyser över de troende som en flottig smörklick.
   Medierna följer den förstenade mallen för demonstrationsbevakning med bilder och text om äggkastning och polisgripanden. ”Dark numbers” får nästan ingen publicitet alls. Malmöborna trängs glada och ovetande på Södergatan. Ännu fler lär traska runt i Emporia.