Nästa vecka tar VB påskledigt, därför vill jag önska alla skribenter och läsare en Glad Påsk redan nu.
Snö, is och kyla men trots allt vårdagjämning!
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2013-03-21
Earth hour
Nu på lördag den 23 mars kl 20.30 är det
dags igen för miljontals människor att visa sitt engagemang för miljön
genom att släcka ljuset under en timmes tid, som en världsomspännande
signal om att ta klimatfrågan på allvar.
Läs mer på WWF:s hemsida»
Läs mer på WWF:s hemsida»
Stöd de lurade skogsarbetarna
Stöd de kamerunska skogsarbetarna som lurades skriva på ett slavavtal
och sedan lämnades i sticket av svenska arbetsgivare och myndigheter.
Aftonbladet kultur och Olof Palmes internationella Center har startat en solidaritetsinsamling till skogsarbetarnas förmån.
Sätt in pengar på Palmecentrets Solidaritetsfond, plusgiro 570-2. Märk insättningen SKOG.
Aftonbladet kultur och Olof Palmes internationella Center har startat en solidaritetsinsamling till skogsarbetarnas förmån.
Sätt in pengar på Palmecentrets Solidaritetsfond, plusgiro 570-2. Märk insättningen SKOG.
Doc Lounge på Export INGEN RIKTIG FINNE | 23 Mars
Nu är det hög tid för oss på Doc Lounge att bredda våra vyer. För en
kväll byter vi lokal, veckodag och klockslag – allt på samma gång!
Lördagen den 23 mars tar vi Doc Lounge på Export och huserar tillsammans
med Folkets Bio på Kino i Lund.
Med priser som bl.a. “Bästa Nordiska Dokumentär” i bagaget kommer nu INGEN RIKTIG FINNE till Lund och vi festar till det med premiärmingel, livemusik och stans bästa folk – dvs. ni!
FILM: INGEN RIKTIG FINNE av Mika Ronkainen
Finland/Sverige 2012
En far och en son beger sig ut på en resa som utvecklas till en musikalisk färd in i känslor och minnen av den finska immigrationen till Sverige; historier om skam, alkoholism, familjehemligheter men framförallt om att höra hemma.
Filmen vann priset Bästa nordiska dokumentär på Göteborgs Filmfestival 2013.
När? Lördagen den 23 mars
Var? På KINO (Kyrkogatan 3, mitt emot Domkyrkoforum)
Tid? Dörrarna öppnar kl 20.00, konsert kl 20.30, filmvisning kl 21.00
Pris? 95 kr ord / 80 kr student
Guldkortsinnehavare & Kinovänner – FRI ENTRÉ.
Biljetter går att förbokas på www.kino.nu
INNAN VISNINGEN: Mingel, dryck och tilltugg i finsk tappning
LIVE: Halvfinska Malmöduon Lymland
Med priser som bl.a. “Bästa Nordiska Dokumentär” i bagaget kommer nu INGEN RIKTIG FINNE till Lund och vi festar till det med premiärmingel, livemusik och stans bästa folk – dvs. ni!
FILM: INGEN RIKTIG FINNE av Mika Ronkainen
Finland/Sverige 2012
En far och en son beger sig ut på en resa som utvecklas till en musikalisk färd in i känslor och minnen av den finska immigrationen till Sverige; historier om skam, alkoholism, familjehemligheter men framförallt om att höra hemma.
Filmen vann priset Bästa nordiska dokumentär på Göteborgs Filmfestival 2013.
När? Lördagen den 23 mars
Var? På KINO (Kyrkogatan 3, mitt emot Domkyrkoforum)
Tid? Dörrarna öppnar kl 20.00, konsert kl 20.30, filmvisning kl 21.00
Pris? 95 kr ord / 80 kr student
Guldkortsinnehavare & Kinovänner – FRI ENTRÉ.
Biljetter går att förbokas på www.kino.nu
INNAN VISNINGEN: Mingel, dryck och tilltugg i finsk tappning
LIVE: Halvfinska Malmöduon Lymland
Passionsmusik i Helgeandskyrkan
MÅ 25 mars kl 19
Stabat mater av Joseph Rheinberger
Helgeandskören
Leif Johanesson, violin
Per Sandberg, violin
Albina Veisland, orgel
Larsåke Sjöstedt, dirigent
TI 26 mars kl 19
Stabat mater av Giovanni Battista Pergolesi
Cecilia- och Jubilatekören
Katarina Larsdotter Wendel, sopran
Hanna-Maria Strand, alt
Anders Frostin, konsertmästare
Albina Veisland, orgel
Larsåke Sjöstedt, dirigent
ON 27 mars kl 19
Johan Kullenbok, sång
Markus Laveson, orgel
Stabat mater av Joseph Rheinberger
Helgeandskören
Leif Johanesson, violin
Per Sandberg, violin
Albina Veisland, orgel
Larsåke Sjöstedt, dirigent
TI 26 mars kl 19
Stabat mater av Giovanni Battista Pergolesi
Cecilia- och Jubilatekören
Katarina Larsdotter Wendel, sopran
Hanna-Maria Strand, alt
Anders Frostin, konsertmästare
Albina Veisland, orgel
Larsåke Sjöstedt, dirigent
ON 27 mars kl 19
Johan Kullenbok, sång
Markus Laveson, orgel
DOC LOUNGE 26 mars
Än en gång har vi äran att samarbeta med SKISSERNAS MUSEUM. Denna
gång är det dags för Skånepremiären av Bigert och Bergströms The
Weather War. Det blir en helkväll där konst och väderfenomen står i
centrum, med finbesök från en av filmens regissörer – Lars Bergström.
Mycket nöje!
THE WEATHER WAR
Av Bigert & Bergström // Sverige 2012 // 58 min
The Weather War är en film om människans strävan att kontrollera vädret och tämja dess kraft för egen vinning. I en mix mellan land art performance och road movie, reser konstnärsduon Bigert & Bergström till USAs tornadobälte med sin maskin och skulptur, The Tornado Diverter, för att stoppa en tornado. På vägen ges exempel ur historien om hur meteorologin utvecklats i symbios med militära mål. I ett större perspektiv visar filmen på de globala klimatförändringar som dagens människa står inför. I Bangladesh byggs skyddsmurar mot kommande översvämningar. I Kina skickas raketer mot hotande regnoväder. Och i Italien avfyras kanoner mot hagel för att skydda årets vinskörd. The Weather War är producerad av Ginestra Film i samproduktion med SVT K-Special och med stöd av Svenska Filminstitutet.
GÄSTER: Lars Bergström, ena halvan av konstnärsduon, är med oss under kvällen och svarar på era frågor efter filmen.
LIVE: TURN OFF YOUR TELEVISION. När solen tittar fram är detta den givna musiken att ha i hörlurarna. Med deras mjuka melodiska folkrock vaggar de in er i den perfekta vårstämningen.
I oktober förra året släppte TOYT nytt album och det har tagits väl emot av publiken.
“Turn Off Your Television have the potential to be massive this year, and one listen of their back catalogue will have you craving more.” – The Music Ninja
Lyssna här!
DJ: Caroline Andersson (SKISSERNAS MUSEUM) tar fram riktiga godbitar från sin vinylsamling för oss denna kväll.
Mats Bigert och Lars Bergström är en konstnärsduo som bor och arbetar i Stockholm. De började samarbeta 1990 och har sedan dess skapat många konst- och filmprojekt, bland annat för offentliga miljöer både i Sverige och utomlands.
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00 PRIS: 80kr / Student 60kr / GULDKORT (fri entré hela våren) 300kr
The Weather War, 2012, official trailer
THE WEATHER WAR
Av Bigert & Bergström // Sverige 2012 // 58 min
The Weather War är en film om människans strävan att kontrollera vädret och tämja dess kraft för egen vinning. I en mix mellan land art performance och road movie, reser konstnärsduon Bigert & Bergström till USAs tornadobälte med sin maskin och skulptur, The Tornado Diverter, för att stoppa en tornado. På vägen ges exempel ur historien om hur meteorologin utvecklats i symbios med militära mål. I ett större perspektiv visar filmen på de globala klimatförändringar som dagens människa står inför. I Bangladesh byggs skyddsmurar mot kommande översvämningar. I Kina skickas raketer mot hotande regnoväder. Och i Italien avfyras kanoner mot hagel för att skydda årets vinskörd. The Weather War är producerad av Ginestra Film i samproduktion med SVT K-Special och med stöd av Svenska Filminstitutet.
GÄSTER: Lars Bergström, ena halvan av konstnärsduon, är med oss under kvällen och svarar på era frågor efter filmen.
LIVE: TURN OFF YOUR TELEVISION. När solen tittar fram är detta den givna musiken att ha i hörlurarna. Med deras mjuka melodiska folkrock vaggar de in er i den perfekta vårstämningen.
I oktober förra året släppte TOYT nytt album och det har tagits väl emot av publiken.
“Turn Off Your Television have the potential to be massive this year, and one listen of their back catalogue will have you craving more.” – The Music Ninja
Lyssna här!
DJ: Caroline Andersson (SKISSERNAS MUSEUM) tar fram riktiga godbitar från sin vinylsamling för oss denna kväll.
Mats Bigert och Lars Bergström är en konstnärsduo som bor och arbetar i Stockholm. De började samarbeta 1990 och har sedan dess skapat många konst- och filmprojekt, bland annat för offentliga miljöer både i Sverige och utomlands.
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00 PRIS: 80kr / Student 60kr / GULDKORT (fri entré hela våren) 300kr
The Weather War, 2012, official trailer
Lös Palmemordet! Utred Stay behind-rörelsen!
Bakom kravet på en ny utredning av Stay behind-rörelsen (hemlig
högerextrem försvarsorganisation) och mordet på Olof Palme står bland
andra Inga-Britt Ahlenius, Jörn Svensson, V, och Birger Schlaug, MP.
Veckobladet krävde detsamma för en månad sedan.
Demokratisk Vänster kan omvandlas till tankesmedja
av Gunnar Stensson
Demokratisk Vänster ställer inte upp i valet 2014. Det beslöts som
väntat vid årsmötet 19/3. Under innevarande mandatperiod fortsätter
partiet det kommunalpolitiska arbetet. Det rödgröna samarbetet har
fungerat bra och ska fortsätta.
I debatten föreslogs att DV i högre grad än tidigare ska använda kommunfullmäktige som en tribun för debatt av viktiga principfrågor om miljö, konsumtion och rättvisa.
Demokratisk Vänster uppstod som en del av den rörelse som under beteckningen Vägval Vänster omkring 2005 försökte formulera en alternativ socialistisk politik byggd på rättvisa och hållbar resursanvändning i stället för den kortsiktiga konsumtions- och tillväxtpolitik som hotar världen och kan leda till en global temperaturökning på 4 grader till år 2100 med katastrofala konsekvenser.
Kanske kommer Demokratisk Vänster fungera som en tankesmedja som driver opinionsarbete och forskning kring sådana frågor. Det var en av många idéer som framfördes under det välbesökta årsmötet. Debatten fortsätter i och utanför DV.
I debatten föreslogs att DV i högre grad än tidigare ska använda kommunfullmäktige som en tribun för debatt av viktiga principfrågor om miljö, konsumtion och rättvisa.
Demokratisk Vänster uppstod som en del av den rörelse som under beteckningen Vägval Vänster omkring 2005 försökte formulera en alternativ socialistisk politik byggd på rättvisa och hållbar resursanvändning i stället för den kortsiktiga konsumtions- och tillväxtpolitik som hotar världen och kan leda till en global temperaturökning på 4 grader till år 2100 med katastrofala konsekvenser.
Kanske kommer Demokratisk Vänster fungera som en tankesmedja som driver opinionsarbete och forskning kring sådana frågor. Det var en av många idéer som framfördes under det välbesökta årsmötet. Debatten fortsätter i och utanför DV.
Organstölder på Västbanken och i Israel bekräftade
av Gunnar Stensson
Donald Boström avslöjade i en artikel i Aftonbladet 17/8 2009 att det
israeliska rättsmedicinska institutet systematiskt plundrade döda
palestiniers och en del stupade israelers kroppar på deras inre organ.
Det var en världsnyhet.
Avslöjandet ledde till en hård, långvarig debatt i svenska och israeliska media, en debatt där också den svenska och israeliska regeringen deltog.
Man kan nog säga att de sionistiska lobbygrupperna och deras resursstarka svenska sympatisörer vann debatten i dess första fas hösten 2009. Israel har många okritiska vänner. Den lika dödliga som lättvindiga anklagelsen för antisemitism användes flitigt i angreppen på Donald Boström.
Men ibland segrar sanningen. Facts kick. Det kan ta några år. Förekomsten av organstölder bekräftades i israeliska utredningar. Den ansvarige chefen för Israels rättsmedicinska institut, Yehuda Hiss, avskedades i oktober 2012.
Det innebar en seger för rätten i Israel och en upprättelse för de anhöriga till de dödade palestinierna och de stupade israeliska soldaterna.
Donald Boström fick härom dagen följande mail från den nuvarande chefen för det israeliska rättsmedicinska institutet, patologen Chen Kugel: ”Du kan säga att du bidragit till denna förändring genom att rapportera om situationen.”
Avslöjandet ledde till en hård, långvarig debatt i svenska och israeliska media, en debatt där också den svenska och israeliska regeringen deltog.
Man kan nog säga att de sionistiska lobbygrupperna och deras resursstarka svenska sympatisörer vann debatten i dess första fas hösten 2009. Israel har många okritiska vänner. Den lika dödliga som lättvindiga anklagelsen för antisemitism användes flitigt i angreppen på Donald Boström.
Men ibland segrar sanningen. Facts kick. Det kan ta några år. Förekomsten av organstölder bekräftades i israeliska utredningar. Den ansvarige chefen för Israels rättsmedicinska institut, Yehuda Hiss, avskedades i oktober 2012.
Det innebar en seger för rätten i Israel och en upprättelse för de anhöriga till de dödade palestinierna och de stupade israeliska soldaterna.
Donald Boström fick härom dagen följande mail från den nuvarande chefen för det israeliska rättsmedicinska institutet, patologen Chen Kugel: ”Du kan säga att du bidragit till denna förändring genom att rapportera om situationen.”
Vid frukostbordet av Asch
Jag får en tankeställare av Sverker Oredssons kommentar till en ledare i
Sydsvenskan under rubriken Ny påve, gammal kyrka. Han tycker sig se en
anti-katolicism med rötter i trettioåriga kriget. Jag har suttit och
nickat instämmande i ledaren och andra texter kritiska mot katolska
kyrkan. Är det bara som jag glider med i traditionen?
Nej, jag tror inte det. När jag jobbade i den svenska delegationen till FNs befolkningskonferens i Kairo 1994, blev jag förskräckt över "den heliga stolens" massiva och skickliga kampanj mot kvinnors rättigheter till sin kropp. Nog är det upprörande att en kyrka ska ha en plats i FN? Med till synes obegränsade resurser och tusenårig träning i diplomatiskt lobbyarbete lyckades den samla alla krafter mot så kallade reproduktiva rättigheter. Det var en allians med muslimska länder och fundamentalistiska kristna rörelser i USA och fattiga länder. Det gällde inte enbart abort. Katolska kyrkan var helt emot preventivmedel andra var bara emot användning utan mannens tillstånd.
Kristendomen i Afrika förde inte med sig mycket till kvinnofrigörelse. Lagarna från det kristna Europa underställde fullständigt kvinnan sin make. Hon var ekonomiskt omyndig, så även om hon fick ärva, så var det hennes man eller son som förvaltade vad hon ägde. Som ogift var hon underställd far eller bror. I Östafrika var det faktiskt så att kvinnor konverterade till islam för att få lov att köpa och äga hus. Även inom äktenskapet har muslimska kvinnor kontroll över sina ägodelar och inkomster. De senaste årtiondena har kvinnorörelserna i Afrika lyckats ändra många lagar, men i till exempel Lesotho är fortfarande en gift kvinna omyndig (om det inte ändrats de senaste tre åren). Den starka katolska kyrkan har inte lyft ett finger för att stödja dem.
Diktatorn och katoliken Mugabe var en välkommen gäst vid påveinstallationen. I Zimbabwe lärde jag känna en kvinna som gråtande berättade för mig att hon troligen skulle komma till helvetet. Hon hade sju barn med en man som hon älskade och bodde ihop med. Men han var fattig och kunde inte betala brudpriset, lobola, och kyrkan hade en överenskommelse med de traditionella ledarna att inte viga ett par utan föräldrarnas godkännande. Hon levde alltså i synd och fick därför inte ta nattvarden och få syndernas förlåtelse. Hon gick regelbundet till den katolska kyrkan, men fick aldrig förlåtelsen.
Under de år jag arbetade i Afrika spreds AIDS-epidemin. Familjer bestående av mormor och barnbarn enbart blev allt vanligare. Stora delar av en generation dukade under för sjudomen. Men katolska kyrkan motsätter sig kondomer som skydd, och är som jag ser det därmed medskyldiga till många människors för tidiga död. Den katolska kyrkan är en politisk maktfaktor som allierar sig med många krafter mot kvinnors rättigheter. Denna massiva manliga maktpyramid behövs inte som bromskloss i värderingsfrågor, i en värld där misogyna värderingar är så utbredda.
Jag har, eller försöker i alla fall, ha stor respekt för människor tro. Jag har inte fått en sådan respekt med mig hemifrån. Min pappa blev som femtonåring utslängd från sitt babtistkristna hem när han vägrade döpa sig, min mamma spottade ut ordet Schartauaner, och mormor upprepade: Akta dig för svartrockarna. Dom hade sina bittra erfarenheter. Själv har jag svårt att finna mig tillrätta i ett rum och en tankekonstruktion där ett tortyrinstrument är symbolen. Riktigt svårt var det att se allt guld och förgyllt lidande när jag besökte Vatikanens konstgallerier. Men att min kritiska hållning mot katolska kyrkan skulle vara nedärv i kulturen, det tror jag inte.
Nej, jag tror inte det. När jag jobbade i den svenska delegationen till FNs befolkningskonferens i Kairo 1994, blev jag förskräckt över "den heliga stolens" massiva och skickliga kampanj mot kvinnors rättigheter till sin kropp. Nog är det upprörande att en kyrka ska ha en plats i FN? Med till synes obegränsade resurser och tusenårig träning i diplomatiskt lobbyarbete lyckades den samla alla krafter mot så kallade reproduktiva rättigheter. Det var en allians med muslimska länder och fundamentalistiska kristna rörelser i USA och fattiga länder. Det gällde inte enbart abort. Katolska kyrkan var helt emot preventivmedel andra var bara emot användning utan mannens tillstånd.
Kristendomen i Afrika förde inte med sig mycket till kvinnofrigörelse. Lagarna från det kristna Europa underställde fullständigt kvinnan sin make. Hon var ekonomiskt omyndig, så även om hon fick ärva, så var det hennes man eller son som förvaltade vad hon ägde. Som ogift var hon underställd far eller bror. I Östafrika var det faktiskt så att kvinnor konverterade till islam för att få lov att köpa och äga hus. Även inom äktenskapet har muslimska kvinnor kontroll över sina ägodelar och inkomster. De senaste årtiondena har kvinnorörelserna i Afrika lyckats ändra många lagar, men i till exempel Lesotho är fortfarande en gift kvinna omyndig (om det inte ändrats de senaste tre åren). Den starka katolska kyrkan har inte lyft ett finger för att stödja dem.
Diktatorn och katoliken Mugabe var en välkommen gäst vid påveinstallationen. I Zimbabwe lärde jag känna en kvinna som gråtande berättade för mig att hon troligen skulle komma till helvetet. Hon hade sju barn med en man som hon älskade och bodde ihop med. Men han var fattig och kunde inte betala brudpriset, lobola, och kyrkan hade en överenskommelse med de traditionella ledarna att inte viga ett par utan föräldrarnas godkännande. Hon levde alltså i synd och fick därför inte ta nattvarden och få syndernas förlåtelse. Hon gick regelbundet till den katolska kyrkan, men fick aldrig förlåtelsen.
Under de år jag arbetade i Afrika spreds AIDS-epidemin. Familjer bestående av mormor och barnbarn enbart blev allt vanligare. Stora delar av en generation dukade under för sjudomen. Men katolska kyrkan motsätter sig kondomer som skydd, och är som jag ser det därmed medskyldiga till många människors för tidiga död. Den katolska kyrkan är en politisk maktfaktor som allierar sig med många krafter mot kvinnors rättigheter. Denna massiva manliga maktpyramid behövs inte som bromskloss i värderingsfrågor, i en värld där misogyna värderingar är så utbredda.
Jag har, eller försöker i alla fall, ha stor respekt för människor tro. Jag har inte fått en sådan respekt med mig hemifrån. Min pappa blev som femtonåring utslängd från sitt babtistkristna hem när han vägrade döpa sig, min mamma spottade ut ordet Schartauaner, och mormor upprepade: Akta dig för svartrockarna. Dom hade sina bittra erfarenheter. Själv har jag svårt att finna mig tillrätta i ett rum och en tankekonstruktion där ett tortyrinstrument är symbolen. Riktigt svårt var det att se allt guld och förgyllt lidande när jag besökte Vatikanens konstgallerier. Men att min kritiska hållning mot katolska kyrkan skulle vara nedärv i kulturen, det tror jag inte.
Inte bara Irak: ”Ett krig här och nu. Sveriges väg till väpnad konflikt i Afghanistan.” av Gunnar Stensson
Så 
lyder
titeln på Wilhelm Agrells analys av kriget i Afghanistan, utgiven på
Atlantis. Det är en faktatät, teknisk, omfattande, väl underbyggd
framställning som fyller nästan 400 stora sidor. Jag ska försöka ge en
översiktlig och kortfattad sammanfattning av slutskedet av den svenska
insatsen i Afghanistan.
Ett litet faktum som belyser situationen är ÖB:s krav att insatsstyrkans tolkar ska få asyl eftersom de annars riskerar att förlora livet. Tobias Billström, M, motsätter sig kravet.
Vi är förda bakom ljuset av regeringen. Den har dolt att Sverige sedan 2009 befinner sig i krig. De svenska soldaterna i Afghanistan ägnar sig under amerikansk ledning åt samma typ av upprorsbekämpning som tillämpades i stor skala i Vietnam. De är dåligt utbildade för sitt uppdrag. Orderkedjan är kaotisk på grund av olika traditioner bland ISAF-nationerna och språksvårigheter. Dessutom blandar sig ledningen i Sverige i verksamheten utan att förstå den situation som råder. Det har lett till tragedier som hade kunnat undvikas.
Var sjätte månad byts hela den svenska så kallade fortsättningsstyrkan ut. Det tar ett par månader innan soldaterna hunnit acklimatisera sig. Den sista månaden tar förberedelserna för hemresan överhanden. Insatsen blir alltså allt annat än effektiv. Agrell påpekar att ingen svensk myndighet kan klara sina uppgifter när samtliga tjänstemän byts ut var sjätte månad. Hittills har drygt ett tjog fortsättningsstyrkor avlöst varandra.
Svenskarna har bland annat försökt skapa sådana förhållanden att den afghanska polisen ska kunna överta förvaltningen av områden. Problemet är att befolkningen, med rätta, ofta är mer rädda för polisen än för talibanerna. Polisen begår ofta sexuella övergrepp och är genomkorrumperad.
När president Obama tillkännagav att insatsen i Afghanistan ska avbrytas 2014 började ISAF-nationerna skyndsamt dra sig tillbaka. Härom dagen beslöt Danmark att ta hem sina trupper. Redan 2010 tog Nederländerna hem sina. Sedan följde Kanada, vars trupper lidit stora förluster. Norge drar tillbaka sin ISAF-styrka under 2013. Fortsättningsstyrka 23 blir den sista svenska ISAF-kontingenten av större format.
Länderna som medverkar i ISAF brukar peka på avgörande och märkbara framgångar när det gäller afghanernas utbildning och kvinnors ställning, men analytiker menar att den afghanska staten inte kommer att kunna besegra talibanerna och att alternativet till fortsatt krig är ett fredsavtal med dem. Hur det då går med framstegen kan ingen veta.
ISAF-insatsen bygger på analyser som antingen varit grovt missvisande eller inte funnits alls.
Folkpartisten Allan Widman som varit pådrivande för en aktiv svensk Afghanistaninsats skrev nyligen i sin blogg: ”Det är nog nu; det blir inte bättre. Jag vill att de svenska soldaterna kallas hem.”
Wilhelm Agrell skriver: ”Väst försökte bygga en demokrati utan att det fanns en stat och sedan en statsapparat utan att det fanns en nation. Allt gick fel från början och hade egentligen inga förutsättningar att gå på något annat sätt.”
Rapporteringen om insatsen har varit ogenomskinlig, en blandning av retorik, politisk konsensus, mediekontroll, sekretess och tillrättalagd historieskrivning.
Han påpekar: ”Att sanningen är krigets första offer är ett gammalt men ytterst giltigt talesätt. När den svenska kontingenten genom order förmedlade ner längs hela den USA-ledda alliansens kommandokedja, växlade över till upprorsbekämpning och landet därmed de facto deltog i ett krig var sanningen den första motståndare som framgångsrikt nedkämpades.”
lyder
titeln på Wilhelm Agrells analys av kriget i Afghanistan, utgiven på
Atlantis. Det är en faktatät, teknisk, omfattande, väl underbyggd
framställning som fyller nästan 400 stora sidor. Jag ska försöka ge en
översiktlig och kortfattad sammanfattning av slutskedet av den svenska
insatsen i Afghanistan. Ett litet faktum som belyser situationen är ÖB:s krav att insatsstyrkans tolkar ska få asyl eftersom de annars riskerar att förlora livet. Tobias Billström, M, motsätter sig kravet.
Vi är förda bakom ljuset av regeringen. Den har dolt att Sverige sedan 2009 befinner sig i krig. De svenska soldaterna i Afghanistan ägnar sig under amerikansk ledning åt samma typ av upprorsbekämpning som tillämpades i stor skala i Vietnam. De är dåligt utbildade för sitt uppdrag. Orderkedjan är kaotisk på grund av olika traditioner bland ISAF-nationerna och språksvårigheter. Dessutom blandar sig ledningen i Sverige i verksamheten utan att förstå den situation som råder. Det har lett till tragedier som hade kunnat undvikas.
Var sjätte månad byts hela den svenska så kallade fortsättningsstyrkan ut. Det tar ett par månader innan soldaterna hunnit acklimatisera sig. Den sista månaden tar förberedelserna för hemresan överhanden. Insatsen blir alltså allt annat än effektiv. Agrell påpekar att ingen svensk myndighet kan klara sina uppgifter när samtliga tjänstemän byts ut var sjätte månad. Hittills har drygt ett tjog fortsättningsstyrkor avlöst varandra.
Svenskarna har bland annat försökt skapa sådana förhållanden att den afghanska polisen ska kunna överta förvaltningen av områden. Problemet är att befolkningen, med rätta, ofta är mer rädda för polisen än för talibanerna. Polisen begår ofta sexuella övergrepp och är genomkorrumperad.
När president Obama tillkännagav att insatsen i Afghanistan ska avbrytas 2014 började ISAF-nationerna skyndsamt dra sig tillbaka. Härom dagen beslöt Danmark att ta hem sina trupper. Redan 2010 tog Nederländerna hem sina. Sedan följde Kanada, vars trupper lidit stora förluster. Norge drar tillbaka sin ISAF-styrka under 2013. Fortsättningsstyrka 23 blir den sista svenska ISAF-kontingenten av större format.
Länderna som medverkar i ISAF brukar peka på avgörande och märkbara framgångar när det gäller afghanernas utbildning och kvinnors ställning, men analytiker menar att den afghanska staten inte kommer att kunna besegra talibanerna och att alternativet till fortsatt krig är ett fredsavtal med dem. Hur det då går med framstegen kan ingen veta.
ISAF-insatsen bygger på analyser som antingen varit grovt missvisande eller inte funnits alls.
Folkpartisten Allan Widman som varit pådrivande för en aktiv svensk Afghanistaninsats skrev nyligen i sin blogg: ”Det är nog nu; det blir inte bättre. Jag vill att de svenska soldaterna kallas hem.”
Wilhelm Agrell skriver: ”Väst försökte bygga en demokrati utan att det fanns en stat och sedan en statsapparat utan att det fanns en nation. Allt gick fel från början och hade egentligen inga förutsättningar att gå på något annat sätt.”
Rapporteringen om insatsen har varit ogenomskinlig, en blandning av retorik, politisk konsensus, mediekontroll, sekretess och tillrättalagd historieskrivning.
Han påpekar: ”Att sanningen är krigets första offer är ett gammalt men ytterst giltigt talesätt. När den svenska kontingenten genom order förmedlade ner längs hela den USA-ledda alliansens kommandokedja, växlade över till upprorsbekämpning och landet därmed de facto deltog i ett krig var sanningen den första motståndare som framgångsrikt nedkämpades.”
På Palmes tid. SVERIGE EN VINTERSAGA
av Gunnar Stensson
Där satt han, Göran Palm, Sveriges viktigaste författare 1968 och 69
med sina handböcker om revolutionär demokratisk kamp ”Indoktrineringen i
Sverige” och ”Vad kan man göra?”, stor, med vitt hår, rutig skjorta
och leende ansikte, men också drabbad, en syreslang till näsan och tung
andning.
Hans förening ”Liv i Sverige”, startad för att ge svenska människor en möjlighet att skriva om sina liv och bli publicerade, firade 30-årsjubileum.
I Timmermansgården på Timmermans-gatan, nära Södra station och inte långt från hans hem, det var där vi satt, Karin, min fru, som ombetts läsa sin novell ”Gölen”, och jag som följt med.
Vi satt tillsammans med några andra svenska människor, mest från Stockholmstrakten, och drack kaffe och åt tårta, medan årsmötesförhandlingarna genomfördes. Sedan höglästes noveller, om arbetet på en tvättinrättning, om ett bostadsområde nära Sundbyberg, om en liten flicka som steg av bussen en mörk kväll i svartaste Småland.
Ett pris, årets ”trampcykel”, delades ut till författaren Torgny Karnstedt som bland annat skrivit arbetarromanen ”Slamfarmen”.
Efter ett par timmar sa vi hej och gick ut i ett kallt och soligt Stockholm längs Hornsgatan, förbi Slussen, Riksdagshuset och Slottet, där prinsessan Lillians jordfästning ägt rum, när vi passerade tidigare på dagen. Vi tänkte: ”Det var sista gången vi såg Göran Palm.” Ni måste höra hans röst i ett par texter. Först en bit ur ”Vad kan man göra”:
”I Stockholm samlar sig innerstadsbor av alla åldrar för att med hjälp av upprop, kvartersmöten och namninsamlingar förhindra att deras stadsdel byggs om eller rivs ner så att de själva tvingas ut i förortslängor med frysbox och tredubbla hyror. I Lund där myndigheterna sen gammalt ömmar varmast för den akademiska ungdomens fritidsintressen tar tonåringar från skilda grupper mod till sig och ockuperar ett rivningshus som de börjar bygga om till ett allaktivitetshus.”
Och ett par bitar ur hans stora episka dikt ”Sverige. En vintersaga”:
”Hur många smärtsamma interndebatter
av samma typ som vänstern ägnat Stalin
har till exempel Centern ägnat Hitler
och smygfascismen i de egna leden.
Då måste de ha viskat lika tyst
som hakkorsmoderaterna i Bromma.”
Och den här:
”Det var år 1973.
Tänk på Sven Andersson, försvarsministern,
som ljög så durkdrivet om IB då
att han blev vald till utrikesminister!
Bordellmammans skandalberättelse
om våra toppolitikers besök
på parlamentarismens bakgård hade
knappt börjat och gett skvallerpressen vittring
förrän den stoppades av hänsyn till
debattnivån i riksdan och till folkets
behov av vördnad för sin överhet.”
Hans förening ”Liv i Sverige”, startad för att ge svenska människor en möjlighet att skriva om sina liv och bli publicerade, firade 30-årsjubileum.
I Timmermansgården på Timmermans-gatan, nära Södra station och inte långt från hans hem, det var där vi satt, Karin, min fru, som ombetts läsa sin novell ”Gölen”, och jag som följt med.
Vi satt tillsammans med några andra svenska människor, mest från Stockholmstrakten, och drack kaffe och åt tårta, medan årsmötesförhandlingarna genomfördes. Sedan höglästes noveller, om arbetet på en tvättinrättning, om ett bostadsområde nära Sundbyberg, om en liten flicka som steg av bussen en mörk kväll i svartaste Småland.
Ett pris, årets ”trampcykel”, delades ut till författaren Torgny Karnstedt som bland annat skrivit arbetarromanen ”Slamfarmen”.
Efter ett par timmar sa vi hej och gick ut i ett kallt och soligt Stockholm längs Hornsgatan, förbi Slussen, Riksdagshuset och Slottet, där prinsessan Lillians jordfästning ägt rum, när vi passerade tidigare på dagen. Vi tänkte: ”Det var sista gången vi såg Göran Palm.” Ni måste höra hans röst i ett par texter. Först en bit ur ”Vad kan man göra”:
”I Stockholm samlar sig innerstadsbor av alla åldrar för att med hjälp av upprop, kvartersmöten och namninsamlingar förhindra att deras stadsdel byggs om eller rivs ner så att de själva tvingas ut i förortslängor med frysbox och tredubbla hyror. I Lund där myndigheterna sen gammalt ömmar varmast för den akademiska ungdomens fritidsintressen tar tonåringar från skilda grupper mod till sig och ockuperar ett rivningshus som de börjar bygga om till ett allaktivitetshus.”
Och ett par bitar ur hans stora episka dikt ”Sverige. En vintersaga”:
”Hur många smärtsamma interndebatter
av samma typ som vänstern ägnat Stalin
har till exempel Centern ägnat Hitler
och smygfascismen i de egna leden.
Då måste de ha viskat lika tyst
som hakkorsmoderaterna i Bromma.”
Och den här:
”Det var år 1973.
Tänk på Sven Andersson, försvarsministern,
som ljög så durkdrivet om IB då
att han blev vald till utrikesminister!
Bordellmammans skandalberättelse
om våra toppolitikers besök
på parlamentarismens bakgård hade
knappt börjat och gett skvallerpressen vittring
förrän den stoppades av hänsyn till
debattnivån i riksdan och till folkets
behov av vördnad för sin överhet.”
Spårvagnar i Lund?
Debatten ökar farten i takt med projektets konkretisering. Det finns
många aspekter på frågan. I veckans VB har vi två artiklar i ämnet, en
spårvagnspositiv och en mer negativ. Läs, begrunda, resonera vidare och
skriv gärna här i VB. Vi har som bekant en gammal förkärlek för det
spårbundna så för att inte kallas partiska så börjar vi med den mer
spårnegativa artikeln.
red
red
Att tänka det otänkbara: Rädda Clemenstorget!
av Staffan Lindberg
Innan man ens har mer än börjat bygga den
nya förstaden Brunnshög med sina planerade 40 000 invånare verkar man
ha bestämt sig för spårvagnstrafik som det nya sättet att resa dit. Jag
pratade för några dagar sedan med en f d kommunalpolitiker, som
sjunger i samma kör som jag. Han menade att det nog redan var bestämt
och att det nu hade gått rätt mycket prestige i det.
Tidigare har informationen om detta varit oklar. Planen, som nu publicerats utförligt på sparvaglund.se fredagen den 15 mars, är att man ska knyta ihop Lund C med ESS. Dubbelspår för spårvagnar ska först korsa eller gå parallellt med Clemenstorget och uppför Laurentiigatan och sedan in på Getingevägen förbi Allhelgonakyrkan till Lasarettets hållplats och sedan vidare på den redan befintliga länken ut mot Brunnshög.
En del av planerna har dock läckt ut successivt tidigare. 850 Lundabor har skrivit på ett upprop mot spårvagnar tvärs över Clemenstorget och vill rädda platanerna. Men kommunen verkar redan ha bestämt att det ska vara spårvägar vid C. Som stöd har man en undersökning i höstas där 137 av 250 tillfrågade Lundabor var ”mycket eller ganska positiva” till spårvägsplanerna. Men frågade man om konsekvenserna för Clemenstorget?
Måndagen den 18 mars fattade politikerna beslut om utformningen av Clemenstorget i anslutning till Lund C. Frågan var nu förenklad till om spårvagnarna skulle korsa torget på längden eller tvären. Det blev tvären, dvs. diagonalt över. Det är märkligt. De lokala politikerna tror att vad de gör och tänker når ut till vanliga Lundabor. De har diskuterat spårvagnar sedan 1970-talet om inte längre och tror att de informerat alla. Alla partierna är för det hela! De lever avgränsat från omvärlden! Nu när projektet börjar förverkligas, upptäcker Lundaborna det. Det är ett uppvaknande för båda parter. Man kan tala om segmenterade grupperingar och brist på kommunikation, men plötsligt blir motsättningen blir uppenbar.
Med det beslutet får spårvagnsbyggarna två grupper emot sig: alla de som engagerat sig för platanerna - 850 har skrivit på listan mot att röra träden! - och alla dem som tycker att Clemenstorget ska bevaras som det är i sin helhet. Hade politikerna lagt spåren på den norra sidan av torget hade de sluppit striden med den första gruppen.
Men är det vettigt att bygga spårvägar över Clemenstorget och ta bort de fina platanerna? Om dessutom biltrafiken kombineras med spårvagnar längre upp i korsningen vid Laurentiigatan, Bredgatan, Getingevägen och Kävlingevägen, kan faktiskt friden vid Allhelgonakyrkan med dess välbesökta gudstjänster och rika musikliv störas kraftigt. Vad hade man tänkt? En Berlinmur?
På sparvaglund.se heter det nu att, ”Moderna spårvagnar innebär ofta rustning från fasad till fasad - en omvandling av hela gatumiljö längs stråket, som gör staden attraktiv, tillgänglig och levande. Så är planerna även för Lund.”
Är det vettigt? Nej! Det är jättedyrt och det är att fastna i en struktur som när den väl är byggd är svår att bli av med. Dessutom kan räls och vagnar ställa till med elände i en fin gammal stad som vår. Det är bara att göra en studieresa till Göteborg och ta reda på det larmande gnissel och förseningar, som de nya billiga, i och för sig lite tjusiga, spårvagnarna från Italien ställt till med. På sparvaglund.se heter det dock att moderna spårvägsystem är tysta och minskar bullernivån om man får bort bilarna. Så Lund har bättre råd än Göteborg? Tänker man göra spårvagnsgatorna bilfria?
Allt fast förflyktigas heter det om det moderna, men det gäller sannerligen inte bebyggelse och annan fysisk struktur. Tänk bara på det bilsamhället vi redan byggt med sina utrymmeskrävande motorvägar, jätterondeller och bilstyrda villakvarter. Tänk om vi får för oss att avveckla denna orimliga miljö, beroende av fossila och radioaktiva bränslen, och vill bygga en ny tät och hållbar stad, modell medeltiden. Bagaren sträcker ut limpan genom fönstret och in i köket hos grannfamiljen! Det är grönt och det finns både verkstäder, kontor och olika mötesplatser. Man bor, arbetar, studerar och träffas i en helhet. I stället för hästar har vi cyklar när vi inte kan gå och bussar och tåg vid stadsportarna som tar oss ”ut i världen” eller åtminstone till Malmö. Många ungdomar verkar redan ha valt detta.
Men hur bygger vi detta om vi bor mitt i en oändlig sten- och asfaltöken och amorteringen av det hela är på 50 år? Det värsta med spårvagnssystemet är att när det väl har byggts så blir det som hugget i sten. Det blir ”svansen som viftar på hunden”.
Tidigare har informationen om detta varit oklar. Planen, som nu publicerats utförligt på sparvaglund.se fredagen den 15 mars, är att man ska knyta ihop Lund C med ESS. Dubbelspår för spårvagnar ska först korsa eller gå parallellt med Clemenstorget och uppför Laurentiigatan och sedan in på Getingevägen förbi Allhelgonakyrkan till Lasarettets hållplats och sedan vidare på den redan befintliga länken ut mot Brunnshög.
En del av planerna har dock läckt ut successivt tidigare. 850 Lundabor har skrivit på ett upprop mot spårvagnar tvärs över Clemenstorget och vill rädda platanerna. Men kommunen verkar redan ha bestämt att det ska vara spårvägar vid C. Som stöd har man en undersökning i höstas där 137 av 250 tillfrågade Lundabor var ”mycket eller ganska positiva” till spårvägsplanerna. Men frågade man om konsekvenserna för Clemenstorget?
Måndagen den 18 mars fattade politikerna beslut om utformningen av Clemenstorget i anslutning till Lund C. Frågan var nu förenklad till om spårvagnarna skulle korsa torget på längden eller tvären. Det blev tvären, dvs. diagonalt över. Det är märkligt. De lokala politikerna tror att vad de gör och tänker når ut till vanliga Lundabor. De har diskuterat spårvagnar sedan 1970-talet om inte längre och tror att de informerat alla. Alla partierna är för det hela! De lever avgränsat från omvärlden! Nu när projektet börjar förverkligas, upptäcker Lundaborna det. Det är ett uppvaknande för båda parter. Man kan tala om segmenterade grupperingar och brist på kommunikation, men plötsligt blir motsättningen blir uppenbar.
Med det beslutet får spårvagnsbyggarna två grupper emot sig: alla de som engagerat sig för platanerna - 850 har skrivit på listan mot att röra träden! - och alla dem som tycker att Clemenstorget ska bevaras som det är i sin helhet. Hade politikerna lagt spåren på den norra sidan av torget hade de sluppit striden med den första gruppen.
Men är det vettigt att bygga spårvägar över Clemenstorget och ta bort de fina platanerna? Om dessutom biltrafiken kombineras med spårvagnar längre upp i korsningen vid Laurentiigatan, Bredgatan, Getingevägen och Kävlingevägen, kan faktiskt friden vid Allhelgonakyrkan med dess välbesökta gudstjänster och rika musikliv störas kraftigt. Vad hade man tänkt? En Berlinmur?
På sparvaglund.se heter det nu att, ”Moderna spårvagnar innebär ofta rustning från fasad till fasad - en omvandling av hela gatumiljö längs stråket, som gör staden attraktiv, tillgänglig och levande. Så är planerna även för Lund.”
Är det vettigt? Nej! Det är jättedyrt och det är att fastna i en struktur som när den väl är byggd är svår att bli av med. Dessutom kan räls och vagnar ställa till med elände i en fin gammal stad som vår. Det är bara att göra en studieresa till Göteborg och ta reda på det larmande gnissel och förseningar, som de nya billiga, i och för sig lite tjusiga, spårvagnarna från Italien ställt till med. På sparvaglund.se heter det dock att moderna spårvägsystem är tysta och minskar bullernivån om man får bort bilarna. Så Lund har bättre råd än Göteborg? Tänker man göra spårvagnsgatorna bilfria?
Allt fast förflyktigas heter det om det moderna, men det gäller sannerligen inte bebyggelse och annan fysisk struktur. Tänk bara på det bilsamhället vi redan byggt med sina utrymmeskrävande motorvägar, jätterondeller och bilstyrda villakvarter. Tänk om vi får för oss att avveckla denna orimliga miljö, beroende av fossila och radioaktiva bränslen, och vill bygga en ny tät och hållbar stad, modell medeltiden. Bagaren sträcker ut limpan genom fönstret och in i köket hos grannfamiljen! Det är grönt och det finns både verkstäder, kontor och olika mötesplatser. Man bor, arbetar, studerar och träffas i en helhet. I stället för hästar har vi cyklar när vi inte kan gå och bussar och tåg vid stadsportarna som tar oss ”ut i världen” eller åtminstone till Malmö. Många ungdomar verkar redan ha valt detta.
Men hur bygger vi detta om vi bor mitt i en oändlig sten- och asfaltöken och amorteringen av det hela är på 50 år? Det värsta med spårvagnssystemet är att när det väl har byggts så blir det som hugget i sten. Det blir ”svansen som viftar på hunden”.
Lund är en cykelstad. Om vi i stället väljer att bygga en snabb cykelbana kompletterad med bussar, som far Spolegatan norrut från Stationen, sedan upp för Kung Oscars väg till Getingevägen och så länken ut, så har vi den flexibilitet som behövs för att bygga helt nya trafiksystem efter behov om 20-40 år när Brunnshög är färdigbyggt. En Alweg bana är kanske tänkbar i framtiden, som min vän urmakaren föreslog i Sydsvenskan redan 1980.
Hur bra är planerna på spårvagnar till Dalby och Staffanstorp som är tänkta som nästa etapper i projekt Spårvagnar i Lund. Det känns lite som” leksakståg”. Är det inte bättre med vanliga järnvägsspår och snabba förbindelser. Det kunde kanske bli en ny station, Lund Öster eller Djingis, som knyter ihop trafiken mellan spår och/eller bussar mellan stan och ”sovhusen” lite längre ut på slätten.
Skulle inte MAX IV, Science Village och ESS sätta Lund på kartan? Och Brunnshög bli en ny spännande grön och kreativ miljö att både arbeta och bo i? Varför ska det då börja med ett, för en fin gammal stadsmiljö, ”omodernt” och klumpigt trafiksystem? Pengarna som det skulle kosta att bygga spårvagnsnätet och köpa tåg kunde ju användas till att göra Brunnshög till en levande kulturell miljö med teater, kvalitetsbiograf á la Kino, kulturcentrum, tvärvetenskapliga forskningsmiljöer med humanistisk etik och människovänlig teknik som målsättning, mm. Mycket av detta kunde ske i framtidens kanske bästa modell för nya företag i tjänstesektorn, den kooperativa formen. Och blir det slantar över kunde man ju stärka kulturlivet för vanligt folk i Lund.
Lite sociologisk fantasi kan hjälpa till att förstå problemet, dvs. ställa vad folk tror och vill mot den ”faktiska verklighet” det nu gäller och kan utvecklas till. Den faktiska verkligheten är här en gammal stad, gatunätet, byggnaderna och det trafiksystem vi nu har och kan behöva i framtiden. Jag tycker det är fint och säkert att åka spårvagn i stadsmiljöer som har byggts för spårvagnar från början, men tror detta blir helt fel i Lund. Lunds kärna är faktiskt en ganska unik miljö. Dit hör Clemenstorget och Allhelgonakyrkan.
Clemenstorget är faktiskt det enda lugna, lite rofyllda torget kvar i Lund för oss vanliga Lundabor. Jag njuter av platanerna, springvattnet, cyklarna, Verner med sin röda blomsterbuss, frukt- och grönsaksståndet och lite loppis ibland. Jag kan stå länge och tala med folk jag känner och inte känner men kan lära känna. Ska vi göra oss av med denna oas, torget som är ett riktigt torg med förbud för korsande fordonstrafik, en riktig mötesplats?
Stortorget är för litet för alla som kommer dit, Mårtenstorget är torghandel och parkering och Lundagård känns nog mest som en studentplats.
Om det nu tvunget ska vara spårvagnar tycker jag att det får bli i periferin, dvs. på “ringvägarna” med en kort tunnelbana in till centrala Lund (Mårtenstorget och Centralen). T-stationerna i ringen kan lämpligen läggas vid Mobiliakarusellen (gott om parkeringsplatser på Nova) och vid Dalbyrondellen (inga parkeringsplatser i närheten men det kan kanske byggas en Volvo Torso, lite karussel där också!). Från Dalbyrondellen är det inte långt till Brunnshög – en tunnelbana där också, under motorvägen? Det blir förstås samma kniviga fråga som när Citytunneln i Malmö skulle byggas (håller hus och annan bebyggelse?), men där har det ju blivit riktigt fint nu.
Det finns de som tror att om man satsar på en snabb cykelbana och elektriska bussar från Lund C upp till Lunna Hög så “bädda man för mer bilar”. Men bilar eller inte bilar? Det beror på helt andra saker, spårvagn eller inte.
Det är inte genom spårvagnsnostalgi som vi bevarar och utvecklar våra rika traditioner i en till synes ständigt accelererande och komplexare teknisk och institutionell utveckling. Det verkar snarare vara ett slags alibi för ett nytt Genombrott.
Fasta och trygga strukturer, som vi behöver för att inte tappa fotfästet i alla snabba förändringar, består inte minst av miljöer som Clemenstorget och Allhelgonakyrkan. Vem vet, det kanske finns trädkramare bland alla de 850 som skrivit på uppropet mot spårvagnar tvärs över Clemenstorget.
Staffan Lindberg, professor emeritus i sociologi vid Lunds universitet
Motargumenten på spåren - del 1: Är spårtrafiken omodern? av Ulf Nymark
Debatten om spårvagnar i Lund börjar nu
hetta till. Ivrigast på insändarsidorna är av naturliga skäl de som
inte vill ha spårvagnstrafik. Jag har för avsikt att i denna text (och
med oregelbundna mellanrum under våren, om den någonsin anländer)
granska och bemöta de vanligaste argumenten mot spårvagnar i Lund.
Berör endast perifert stadskärnan
Ett av de allra vanligaste argumenten mot att köra spårvagn är att det är ett omodernt trafiksystem. Och visst, spårvagnar är ingen ny uppfinning, så långt måste man ge motståndarna rätt. Men samtidigt hävdar de flesta som för fram omodernitetsargumentet, att spårvagnar inte passar in i Lunds medeltida stadskärna. Då kan man ju tycka att ju omodernare ett transportsätt är, dvs ju närmare medeltiden det brukades, desto bättre skulle det väl passa i stadskärnan (som för övrigt inte är medeltida – det är bara gatusträckningar som är medeltida.)? Dessutom kan man konstatera att den nu aktuella sträckningen – från Lund C till Brunnshög enbart perifert kommer att dras i det medeltida gatunätet.
Är omnibusar moderna?
Vilket trafiksystem vill då modernitets- förespråkarna ha i stället? Nästan undantagslöst vill man i stället ha omnibustrafik mellan centrum och Brunnshög. Varför omnibusar, som enligt motståndarna skulle vara ett modernare transportmedel, bättre skulle passa in i stadskärnan, ges det aldrig några tydliga argument för.
Är då omnibus ett modernt trafiksystem? En kort tillbakablick på de båda transportsättens historia ger ett svar på den frågan.
Spårvagnens historia
Persontransporter på spår tog sin början under 1800-talet. Det var då spårtrafik där vagnar drogs av en eller flera hästar. Den första hästspårvägen anlades i New York 1832 och spred sig sedan till Europa senare delen av 1800-talet. Den första elektriska spårtrafiken öppnades i Berlin 1881. I Sverige startade den första spårvägslinjen i Göteborg 1879. Linjen, som var en hästspårväg, gick mellan Stigbergsliden och Brunnsparken.
Berör endast perifert stadskärnan
Ett av de allra vanligaste argumenten mot att köra spårvagn är att det är ett omodernt trafiksystem. Och visst, spårvagnar är ingen ny uppfinning, så långt måste man ge motståndarna rätt. Men samtidigt hävdar de flesta som för fram omodernitetsargumentet, att spårvagnar inte passar in i Lunds medeltida stadskärna. Då kan man ju tycka att ju omodernare ett transportsätt är, dvs ju närmare medeltiden det brukades, desto bättre skulle det väl passa i stadskärnan (som för övrigt inte är medeltida – det är bara gatusträckningar som är medeltida.)? Dessutom kan man konstatera att den nu aktuella sträckningen – från Lund C till Brunnshög enbart perifert kommer att dras i det medeltida gatunätet.
Är omnibusar moderna?
Vilket trafiksystem vill då modernitets- förespråkarna ha i stället? Nästan undantagslöst vill man i stället ha omnibustrafik mellan centrum och Brunnshög. Varför omnibusar, som enligt motståndarna skulle vara ett modernare transportmedel, bättre skulle passa in i stadskärnan, ges det aldrig några tydliga argument för.
Är då omnibus ett modernt trafiksystem? En kort tillbakablick på de båda transportsättens historia ger ett svar på den frågan.
Spårvagnens historia
Persontransporter på spår tog sin början under 1800-talet. Det var då spårtrafik där vagnar drogs av en eller flera hästar. Den första hästspårvägen anlades i New York 1832 och spred sig sedan till Europa senare delen av 1800-talet. Den första elektriska spårtrafiken öppnades i Berlin 1881. I Sverige startade den första spårvägslinjen i Göteborg 1879. Linjen, som var en hästspårväg, gick mellan Stigbergsliden och Brunnsparken.
Omnibusens historia
Hur är det då med omnibustrafik? Liksom för spårtrafiken drevs de första omnibusarna av muskelkraft, dvs det var vagnar som drogs av häst. Den första linjetrafiken i stadsmiljö inrättades i Paris 1662 men lades ner ett drygt decennium senare. I slutet av 1700-talet startades en omfattande omnibustrafik med hästdragna diligensvagnar mellan Paris centrala delar och förorterna. Redan på 1830-talet började de första ångdrivna omnibusarna tas i trafik i London, men först i slutet av 1800-talet blev motordrivna de omnibusarna mera allmänna. Tilläggas kan att linjetrafik i form av hästdragna vagnar förekom mellan städer så tidigt som 1500-talet.
Faller på eget grepp
De båda trafikslagen är ungefär lika gamla, men med ett tydligt åldersföreträde för omnibusarna. En spårvagnsmotståndare som hävdar att spårvägar är en idé ur tiden och samtidigt förespråkar omnibustrafik faller därmed på eget grepp. Omnibustrafik är minst lika gammal och omodern som spårtrafik.
Ulf Nymark
PS. Ett annat i högsta grad omodernt system för persontransport är tvåbent gång. Det är lika gammalt som vår egen art. (Andra homoarter har dessutom praktiserat det före oss). På senare tid har det visserligen ur sapiensarten börjat utvecklas en ny helt ny art: Homo automobilicus. Denna art är i full färd att avveckla sina föregångares (!) ursprungliga transportsätt, men tvingas ändå i vad dess individer uppfattar som nödsituationer tillgripa det arkaiska transportsättet gång. DS
FN:s DAG MOT RASISM 21/3 av Gunnar Stensson
Härom dagen berättade Tobias Billström hur
han ser på personer som gömmer papperslösa flyktingar: ”Inte alls
blonda och blåögda”, sa han. För det har han kritiserats och kan
tvingas avgå . Men han är inte ensam. Han får stöd av moderata
kommunalråd. I Lund finns en kulturell bakgrund till hans
vanföreställningar.
Frans G. Bengtsson, legendarisk lundaförfattare, förespråkade i början av 1930-talet den rasideologi som låg till grund för imperialism och kolonialism och som gav upphov till Förintelsen under andra världskriget. ”Bland mänsklighetens raser är den ariska den ojämförligt yppersta; germanerna är ariernas blomma”, skrev Frans G Bengtsson bland annat.
”Lincoln”, rasismen, Frans G Bengtsson och Tobias Billström
Jag såg filmen ”Lincoln” häromdagen. Väl värd att se, framför allt för gestaltningen av Lincoln själv. Den handlar om hans kamp för att förmå den amerikanska kongressen att rösta för det trettonde tillägget i konstitutionen, den grundlagstext som ger USA:s svarta befolkning medborgerliga rättigheter. Lincolns linje segrade, men det dröjde nästan hundra år innan principen förverkligades. Filmen är intressant, också som ett inlägg i förra årets amerikanska valkamp.
När jag sett den började jag grubbla över Frans G Bengtsson, den lundalegendar som Staffan Björk i Nationalencyklopedin karakteriserar som ”en man med ett vidsträckt historiskt vetande, som gagnade hans ymniga konversation på Lunds näringsställen och i sinom tid kom hans essäistik till godo”.
Hade han inte skrivit en text om amerikanska inbördeskriget, en text med diametralt motsatta värderingar?
Jo då. Jag hittar en lång essä om nordstaternas general Ulysses S Grant i essäsamlingen Silversköldarna, utgiven 1931. Där läser jag:
Frans G. Bengtsson, legendarisk lundaförfattare, förespråkade i början av 1930-talet den rasideologi som låg till grund för imperialism och kolonialism och som gav upphov till Förintelsen under andra världskriget. ”Bland mänsklighetens raser är den ariska den ojämförligt yppersta; germanerna är ariernas blomma”, skrev Frans G Bengtsson bland annat.
”Lincoln”, rasismen, Frans G Bengtsson och Tobias Billström
Jag såg filmen ”Lincoln” häromdagen. Väl värd att se, framför allt för gestaltningen av Lincoln själv. Den handlar om hans kamp för att förmå den amerikanska kongressen att rösta för det trettonde tillägget i konstitutionen, den grundlagstext som ger USA:s svarta befolkning medborgerliga rättigheter. Lincolns linje segrade, men det dröjde nästan hundra år innan principen förverkligades. Filmen är intressant, också som ett inlägg i förra årets amerikanska valkamp.
När jag sett den började jag grubbla över Frans G Bengtsson, den lundalegendar som Staffan Björk i Nationalencyklopedin karakteriserar som ”en man med ett vidsträckt historiskt vetande, som gagnade hans ymniga konversation på Lunds näringsställen och i sinom tid kom hans essäistik till godo”.
Hade han inte skrivit en text om amerikanska inbördeskriget, en text med diametralt motsatta värderingar?
Jo då. Jag hittar en lång essä om nordstaternas general Ulysses S Grant i essäsamlingen Silversköldarna, utgiven 1931. Där läser jag:
”Det som gör inbördeskriget till ett storartat och tragiskt skådespel är att det var Södern som hade rätt. Tar man fasta på konfliktens negerteoretiska sida, tar man dess fraser på allvar och för man upp vinst och förlust i överensstämmelse med den, då når man följande sluttablå: på minuskontot ungefär 600 000 människor ihjälslagna i kriget, Södern ruinerad och förstörd, dess aristokrati krossad och Amerikas enda verkliga kultur med den; på pluskontot några millioner negrer omettiketterade från att i teknisk och formell bemärkelse vara slavar till att i ännu långt mera teknisk och formell bemärkelse bli fria. Detta finge då kallas en av mänsklighetens mera groteska transaktioner, alldenstund negrerna aldrig i främsta rummet varit vare sig ”slavar” eller ”fria” utan i främsta och avgörande rummet varit just vad de måste förbliva, nämligen just negrer, den konstant som en gång för alla bestämmer deras ekvation.”
Det var detta de satt och talade om på Lunds näringsställen i
början av 1930-talet när Hitler höll på att erövra makten i Tyskland.
I samma essäsamling upptäcker jag en text om J. A. de Gobineau, fransmannen som utvecklade den rasbiologi enligt vilken ariern står högst, ”negern” lägst och rasblandning leder till degenerering. Därmed var grunden lagd för Hitlers övermänniskoideologi och Förintelsen.
Frans G Bengtsson visar sig vara en entusiastisk specialist i ämnet. Jag läser:
”Enligt naturens egen ordning äro de bästa människorna bättre än de sämsta, och de bästa ha sin godhet i sitt blod. Bland mänsklighetens raser är den ariska den ojämförligt yppersta; germanerna äro ariernas blomma; deras blod är livets salt och en hög kulturs livselixir.”
”Silversköldarna” gavs ut 1931. Rasideologin var allmänt utbredd, inte minst bland Lunds lärda. Inom mindre än ett decennium skulle den leda till andra världskriget och Förintelsen. 1944, under andra världskrigets slutskede, kom en ny upplaga ut.
Frans G Bengtsson brukade beteckna sig som opolitisk och det fick han Lunds akademiker att tro. Förblindade av tidsandan upptäckte de inte att han förespråkade rasism, världshistoriens mest destruktiva ideologi. Tron på den opolitiske Frans G Bengtsson vårdas fortfarande i akademiska lundakretsar. 1986 bildades ett Frans G Bengtsson-sällskap.
Han skrev under andra världskrigets upptakt om krigarkungen Karl XII, i decennier högerextremismens idol, och om nordiska vikingars härjningar samtidigt som de tyska ”germanerna” försökte lägga världen under sig.
Frans G Bengtsson var inte originell. Rasismen var konventionellt tankegods när Frans G Bengtsson skrev. Det ursäktar inte den rasistiska propagandan i Silversköldarna. Det är dags att omvärdera Frans G Bengtsson.
Och Tobias Billström bör avgå.
I samma essäsamling upptäcker jag en text om J. A. de Gobineau, fransmannen som utvecklade den rasbiologi enligt vilken ariern står högst, ”negern” lägst och rasblandning leder till degenerering. Därmed var grunden lagd för Hitlers övermänniskoideologi och Förintelsen.
Frans G Bengtsson visar sig vara en entusiastisk specialist i ämnet. Jag läser:
”Enligt naturens egen ordning äro de bästa människorna bättre än de sämsta, och de bästa ha sin godhet i sitt blod. Bland mänsklighetens raser är den ariska den ojämförligt yppersta; germanerna äro ariernas blomma; deras blod är livets salt och en hög kulturs livselixir.”
”Silversköldarna” gavs ut 1931. Rasideologin var allmänt utbredd, inte minst bland Lunds lärda. Inom mindre än ett decennium skulle den leda till andra världskriget och Förintelsen. 1944, under andra världskrigets slutskede, kom en ny upplaga ut.
Frans G Bengtsson brukade beteckna sig som opolitisk och det fick han Lunds akademiker att tro. Förblindade av tidsandan upptäckte de inte att han förespråkade rasism, världshistoriens mest destruktiva ideologi. Tron på den opolitiske Frans G Bengtsson vårdas fortfarande i akademiska lundakretsar. 1986 bildades ett Frans G Bengtsson-sällskap.
Han skrev under andra världskrigets upptakt om krigarkungen Karl XII, i decennier högerextremismens idol, och om nordiska vikingars härjningar samtidigt som de tyska ”germanerna” försökte lägga världen under sig.
Frans G Bengtsson var inte originell. Rasismen var konventionellt tankegods när Frans G Bengtsson skrev. Det ursäktar inte den rasistiska propagandan i Silversköldarna. Det är dags att omvärdera Frans G Bengtsson.
Och Tobias Billström bör avgå.
Femklövern slaktar sjukvården
Flera tusen personer demonstrerade i lördags på flera orter
mot Region Skånes vanskötsel och nedskärning av den skånska sjukvården.
I Lund marscherade 1600 personer från Clemenstorget till Stortorget, och ännu fler slöt upp vid det avslutande torgmötet.
Foto: Per Roijer och Marianne Sonnby
I Malmö och Landskrona avgick också protestmarscher. I Landskrona
demonstrerade anmärkningsvärt många, 1000 personer gick i
demonstrationståget. Sjukhuset i Landskrona är utsatt för ett illa
underbyggt organisationsförslag, som vänder upp och ner på verksamheten
och riskerar synförmågan hos vissa patienter med ögonsjukdom.
I Ängelholm, Ystad, Hässleholm och Helsingborg arrangerades protestmöten.
På plakaten i Lund kunde man läsa: "Marknadsvärde eller människovärde?", "Femklövern slaktar sjukvården", "Vård efter behov", "Stoppa sammanslagningen nu", "Nu är det blodigt allvar", "Stöd våra sjuksköterskor och undersköterskor", "Stoppa flyttkaoset".
Företrädare för sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och medicinstuderande talade. Arrangör på de flesta orter var nätverket Rädda Vården.
Nätverket Rädda Vården bildades av i början av september 2012. Socialistiska Läkare hade kallat till ett planeringsmöte inför en demonstration, då uppslutningen blev långt större än väntat beslöts att man skulle skapa ett nätverk för ett mer långsiktigt arbete. På nätverkets Facebooksida finns mer information.
De skriver:
Vården i Skåne befinner sig i en kris, vilket är uppenbart för den som har följt de lokala mediernas rapportering om problemen inom den skånska vården. Initiativet till att ordna en demonstration kom från kampanjen ”Välfärd utan vinst” som i Stockholm och i andra städer lockade många personer att demonstrera mot vinstuttagen.
Vi ansåg att våra problem här i Skåne är större än att bara handla om vinstuttag. Krisen är så allvarlig att vi valde den defensiva huvudparollen ”Rädda Vården”. De tre underparollerna kring vilka vi kunde samlas var ”Nej till nedskärningar”, ”Nej till privat vård” och ”Stoppa sammanslagningen”.
Trots starka offentliga finanser fortgår en vårdslakt som saknar motstycke i Sveriges historia. För att skära skära ned ytterligare 450 miljoner kronor i Skånes Universitetssjukhus SUS redan hårt bantade budget har femklövern lämnat över driften av sjukhuset till ekonomer. Allt färre vårdplatser ska täcka vårdbehovet för en allt större befolkning. Konsekvenserna är längre vårdköer, sämre vårdkvalitet och tragiska dödsfall orsakad av resursbrist.
Per Roijer
Fy fan vad roligt det är att se er!
Jag har varit politiskt aktiv i 15 år, men det var ju tusan, att det skulle krävas en nedmontering av Skånes, ja kanske Sveriges, kanske ett av världens bästa Universitetssjukhus för att vi Lundabor skulle masa oss ut och demonstrera!
Allt för länge har vi knutit näven i byxfickan. Men inte nu längre, nu knyter vi den i luften och säger: Nu får det vara nog!
Var är alla undersköterskor???
Alla sjuksköterskor???
Var är personalen på BIVA? Den respekt som arbetsgivaren inte visar Er. Den får ni av folket här idag: En applåd!!!
Alla sekreterare, sjukgymnaster, vårdbiträden, alla arbetsterapeuter, kuratorer och psykologer och läkare.
Det är Ni som gör att humanismen, solidariteten och medmänskligheten lever, trots politikernas nedskärningar!!!
En applåd till all vårdpersonal som är här och kämpar idag!!!
Sverige är ett av världens rikaste länder. Varför ska vi spara?
Kan någon förklara för mig, varför Sverige med EU:s lägsta statsskuld, och med ett enormt överskott i våra finanser måste spara på sjukvården?
Jag fattar det inte! Det är ologiskt att ett rikt land ska stressa och hetsa oss att jobba så att vi går in i väggen.
Det är en omöjlig ekvation: Att allt fler äldre och sjukare patienter ska vårdas av allt färre personal.
Det går inte ihop. Det är som Peps Persson säger: Falsk Matematik!
Men det handlar inte om logik - det handlar om en nyliberal politik.
För vet ni vad det alltid finns pengar till? De privata vårdbolagen: Carema och Attendo och allt vad de heter. Som 2010 gjorde en samlad vinst på 13 miljarder kronor. Det hade räckt till att anställa över 20 000 undersköterskor och sjuksköterskor.
Kom inte och säg att det saknas pengar! Frågan är om pengarna används rätt? Var gör pengarna mest nytta, på bankkonton i Jersey eller Bahamas, eller i vården i Sverige?
Ulf Lundell sa att svensken måste vara en fegis som låter skattepengar gå in i välfärden i ena ändan för att sedan låta de försvinna ut i skatteparadis i andra ändan.
Jag är inte kristen men det finns ett stycke i Nya testamentet där Jesus piskar ut köpmännen ur templet, för där hör de inte hemma.
Piska ut de vinstmaximerande riskkapitalisterna och återupprätta en behovsstyrd vård som sätter människovärdet först - inte marknadsvärdet.
En sjuk människas lidande ska inte mätas i pengar.
För det som är ett skatteparadis för herrar direktörer i Carema, blir till ett nedskärningsinferno för den offentliga vården. När direktörerna för Carema plockar ut 900 miljoner kronor i egen ficka i år, så blir det lika mycket mindre pengar för det offentliga. Den privata vården dränerar den offentliga.
Ni kommer säkert ihåg hur blöjorna inte fick bytas innan de nått sin fulla kapacitet.
Det är särskilt stötande eftersom hela deras affärsidé går ut på att rationalisera vården. Hur rationaliserar man? Drar in på personal, försämrar scheman och kör över fackliga rättigheter. Det är de dementa som blir liggande utan tillsyn som får betala det högsta priset.
Det är inte så långt kvar till valet 2014 och borgarna har bråttom. Nu ska halva primärvården bolagiseras. Folktandvården ska bolagiseras till 1 januari. Hudkliniken i Lund ska bli privat vårdval. På alltfler platser är det vinstintresset som kommer att styra, om vi inte sätter stopp!
Det är omoraliskt, det är girigt och det borde vara förbjudet. Vi kan tyvärr inte förbjuda människans girighet, men vi kan förbjuda privatisering av vården.
Och Apoteket har privatiserats. Hur tänkte de där egentligen? När apoteksmonopolet togs bort tillkom 317 nya apotek. 250 av dem ligger i Stockholms län. I glesbygden har i princip inga nya apotek byggts.
När de skulle privatisera så sa politikerna till: Någon måste öppna ett apotek i Bollnäs! Neeeej... Inte Bollnäs. Joooo någon måste ta Bollnäs. Men om ni inte går med vinst efter 2013 så kan ni lägga ner.
Reumatikerna som inte får ut sina mediciner - som får springa på sex olika apotek för att få ut recept. Men då får de ju å andra sidan motion och det behöver de ju?
I Lund marscherade 1600 personer från Clemenstorget till Stortorget, och ännu fler slöt upp vid det avslutande torgmötet.
Foto: Per Roijer och Marianne Sonnby
I Ängelholm, Ystad, Hässleholm och Helsingborg arrangerades protestmöten.
På plakaten i Lund kunde man läsa: "Marknadsvärde eller människovärde?", "Femklövern slaktar sjukvården", "Vård efter behov", "Stoppa sammanslagningen nu", "Nu är det blodigt allvar", "Stöd våra sjuksköterskor och undersköterskor", "Stoppa flyttkaoset".
Företrädare för sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och medicinstuderande talade. Arrangör på de flesta orter var nätverket Rädda Vården.
Nätverket Rädda Vården bildades av i början av september 2012. Socialistiska Läkare hade kallat till ett planeringsmöte inför en demonstration, då uppslutningen blev långt större än väntat beslöts att man skulle skapa ett nätverk för ett mer långsiktigt arbete. På nätverkets Facebooksida finns mer information.
De skriver:
Vården i Skåne befinner sig i en kris, vilket är uppenbart för den som har följt de lokala mediernas rapportering om problemen inom den skånska vården. Initiativet till att ordna en demonstration kom från kampanjen ”Välfärd utan vinst” som i Stockholm och i andra städer lockade många personer att demonstrera mot vinstuttagen.
Vi ansåg att våra problem här i Skåne är större än att bara handla om vinstuttag. Krisen är så allvarlig att vi valde den defensiva huvudparollen ”Rädda Vården”. De tre underparollerna kring vilka vi kunde samlas var ”Nej till nedskärningar”, ”Nej till privat vård” och ”Stoppa sammanslagningen”.
Trots starka offentliga finanser fortgår en vårdslakt som saknar motstycke i Sveriges historia. För att skära skära ned ytterligare 450 miljoner kronor i Skånes Universitetssjukhus SUS redan hårt bantade budget har femklövern lämnat över driften av sjukhuset till ekonomer. Allt färre vårdplatser ska täcka vårdbehovet för en allt större befolkning. Konsekvenserna är längre vårdköer, sämre vårdkvalitet och tragiska dödsfall orsakad av resursbrist.
Per Roijer
Tal av Nils Littorins i Lund den 16 mars
Fy fan vad roligt det är att se er!
Jag har varit politiskt aktiv i 15 år, men det var ju tusan, att det skulle krävas en nedmontering av Skånes, ja kanske Sveriges, kanske ett av världens bästa Universitetssjukhus för att vi Lundabor skulle masa oss ut och demonstrera!
Allt för länge har vi knutit näven i byxfickan. Men inte nu längre, nu knyter vi den i luften och säger: Nu får det vara nog!
Var är alla undersköterskor???
Alla sjuksköterskor???
Var är personalen på BIVA? Den respekt som arbetsgivaren inte visar Er. Den får ni av folket här idag: En applåd!!!
Alla sekreterare, sjukgymnaster, vårdbiträden, alla arbetsterapeuter, kuratorer och psykologer och läkare.
Det är Ni som gör att humanismen, solidariteten och medmänskligheten lever, trots politikernas nedskärningar!!!
En applåd till all vårdpersonal som är här och kämpar idag!!!
Sverige är ett av världens rikaste länder. Varför ska vi spara?
Kan någon förklara för mig, varför Sverige med EU:s lägsta statsskuld, och med ett enormt överskott i våra finanser måste spara på sjukvården?
Jag fattar det inte! Det är ologiskt att ett rikt land ska stressa och hetsa oss att jobba så att vi går in i väggen.
Det är en omöjlig ekvation: Att allt fler äldre och sjukare patienter ska vårdas av allt färre personal.
Det går inte ihop. Det är som Peps Persson säger: Falsk Matematik!
Men det handlar inte om logik - det handlar om en nyliberal politik.
För vet ni vad det alltid finns pengar till? De privata vårdbolagen: Carema och Attendo och allt vad de heter. Som 2010 gjorde en samlad vinst på 13 miljarder kronor. Det hade räckt till att anställa över 20 000 undersköterskor och sjuksköterskor.
Kom inte och säg att det saknas pengar! Frågan är om pengarna används rätt? Var gör pengarna mest nytta, på bankkonton i Jersey eller Bahamas, eller i vården i Sverige?
Ulf Lundell sa att svensken måste vara en fegis som låter skattepengar gå in i välfärden i ena ändan för att sedan låta de försvinna ut i skatteparadis i andra ändan.
Jag är inte kristen men det finns ett stycke i Nya testamentet där Jesus piskar ut köpmännen ur templet, för där hör de inte hemma.
Piska ut de vinstmaximerande riskkapitalisterna och återupprätta en behovsstyrd vård som sätter människovärdet först - inte marknadsvärdet.
En sjuk människas lidande ska inte mätas i pengar.
För det som är ett skatteparadis för herrar direktörer i Carema, blir till ett nedskärningsinferno för den offentliga vården. När direktörerna för Carema plockar ut 900 miljoner kronor i egen ficka i år, så blir det lika mycket mindre pengar för det offentliga. Den privata vården dränerar den offentliga.
Ni kommer säkert ihåg hur blöjorna inte fick bytas innan de nått sin fulla kapacitet.
Det är särskilt stötande eftersom hela deras affärsidé går ut på att rationalisera vården. Hur rationaliserar man? Drar in på personal, försämrar scheman och kör över fackliga rättigheter. Det är de dementa som blir liggande utan tillsyn som får betala det högsta priset.
Det är inte så långt kvar till valet 2014 och borgarna har bråttom. Nu ska halva primärvården bolagiseras. Folktandvården ska bolagiseras till 1 januari. Hudkliniken i Lund ska bli privat vårdval. På alltfler platser är det vinstintresset som kommer att styra, om vi inte sätter stopp!
Det är omoraliskt, det är girigt och det borde vara förbjudet. Vi kan tyvärr inte förbjuda människans girighet, men vi kan förbjuda privatisering av vården.
Och Apoteket har privatiserats. Hur tänkte de där egentligen? När apoteksmonopolet togs bort tillkom 317 nya apotek. 250 av dem ligger i Stockholms län. I glesbygden har i princip inga nya apotek byggts.
När de skulle privatisera så sa politikerna till: Någon måste öppna ett apotek i Bollnäs! Neeeej... Inte Bollnäs. Joooo någon måste ta Bollnäs. Men om ni inte går med vinst efter 2013 så kan ni lägga ner.
Reumatikerna som inte får ut sina mediciner - som får springa på sex olika apotek för att få ut recept. Men då får de ju å andra sidan motion och det behöver de ju?
Men det är inte så himla lätt att tjäna pengar på att sälja
mediciner. Det är en tuff marknad. Det är därför som de måste sälja
smink, godis och glass. Jättebra för alla överviktiga diabetiker!
Femklövern har en outtalad plan: Nedskärningarna i den offentliga vården, i Lund, Landskrona, Malmö och hela Skåne, ska slå in dörren för privat vård och privata försäkringar.
En gemensam sjukvård som endast innehåller ett begränsat basutbud skapar ett tryck för att betala extra privat för att få en vård av god kvalitet.
Marknaden för sjukvårdsförsäkringar växer nu årligen med upp emot 30 procent!
Regiondirektör Jonas Rastad ifrågasätter om en del operationer verkligen ska bekostas av skattemedel. Här kan man ana den verkliga planen.
Så vem jobbar Pia Kinhult (m) för? Folket eller vård- och försäkringsbolagen?
I USA har man ett mer renodlat privat system. Där är det storleken på plånboken som avgör om du får en bra vård eller inte. Där är vi inte i Sverige. Inte än. Men ge högerpolitiken lite tid så.
Frågan vi måste ställa oss. Det verkliga vårdvalet, Hälsovalet är: Vilken vård vill vi ha? Ska diplomaten få bättre och snabbare vård än städerskan?
Hur ska vården finansieras, via privata försäkringar, som i USA eller solidariskt genom skatten?
Ska vi ha en sjukvård fri från vinstintresse som är lika för alla?
Vill vi ha människovärde eller marknadsvärde?
Maciej Zarembas artiklar om New Public management. Hur politiker och byråkrater leker affär med välfärden. Hur läkare på vårdcentraler sitter och räknar pinnar. Den som hinner med flest patienter per timme drar in mest pengar. Det är de lätta, minst sjuka, ja de välmående och rika patienterna som är mest lönsamma.
Multisjuka äldre, sociala problem och komplexa sjukdomsfall - sådant som borde vara en spännande utmaning för läkare sorteras bort eftersom de inte är lönsamma nog. Allt i effektivitetens och marknadsanpassningens namn.
Jag vill inte välja vårdcentral. Jag vill inte välja sjukhus och jag vill inte välja kirurg. Jag vill ha en sjukvård som fungerar. Var jag än bor och var jag än befinner mig i livet.
Samhället tycks besatt av en valfrihetsneuros. Välj elbolag, välj skola och välj läkare. Jag varken orkar eller vill.
Det är ju därför jag betalar skatt! Jag behöver inte betala en krona i skatt, men när jag gör det så förväntar jag mig en social trygghet för mig och min familj.
Om någon av oss blir sjuka så ska vi inte behöva oroa oss över att det inte finns vårdplatser eller att vi saknar rätt försäkring.
Jag vill inte känna att jag valde fel vårdcentral, eller att jag valde fel försäkring om min mamma blir bortglömd i någon sjukhuskorridor.
Valfriheten är bedräglig. Politikerna slår sönder väl fungerande offentliga vårdenheter, sen vill de att vi ska välja på ”privata aktörer” där pengarna försvinner i skatteparadis, inte sällan tjänar de själva pengar på affären genom konsulter, nepotism och svågerpolitik. Som affären med Transmedica.
Så blir det när patienter förvandlas till varor.
Så jag måste fråga: Är det verkligen valfrihet vi vill ha?
Kan vi inte tala om frihet istället. Utan det där jobbiga valet.
Den där vackra friheten som Björn Afzelius sjunger om i ”Sång till friheten”. Nej, äkta frihet är att bo där jag vill och veta att det finns en säker och human sjukvård.
Frihet är att som sjuk få resurser att leva bästa möjliga liv. Frihet är att inte vara en belastning för anhöriga eftersom det finns tillräckligt med personal och vårdplatser. Frihet är att slippa välja, när samma goda vårdkvalitet finns över hela Sveriges land.
Frihet, detta vackra namn, handlar om människovärde och trygghet. Och det är inte något som vi ska välja. Det är en rättighet.
För en vecka sedan firades 8 mars, Internationella kvinnodagen. Ni vet den där dagen varje år då man får prata om kvinnofrågor utan att bli näthatad. Jag tänkte bryta den traditionen och säga några ord idag också.
Om vi som samhälle menar allvar med jämställdhet borde undersköterskornas, och alla andra låga kvinnolöner höjas.
När vi kräver mer resurser till den offentliga vården, så menar jag att vi också kräver ett slut på lönediskrimineringen. Jämställdheten kräver mer resurser! Till löner, fler anställda och bättre arbetsmiljö!
Och jämställdheten kräver att pengarna slutar försvinna från det offentliga till herrar direktörer i det privata näringslivet.
Länge leve jämställdheten, leve solidariteten och vi fortsätter kämpa för vården! Vi fortsätter vara en blåslampa i häcken på de som bestämmer - för det behöver dom!
Femklövern har en outtalad plan: Nedskärningarna i den offentliga vården, i Lund, Landskrona, Malmö och hela Skåne, ska slå in dörren för privat vård och privata försäkringar.
En gemensam sjukvård som endast innehåller ett begränsat basutbud skapar ett tryck för att betala extra privat för att få en vård av god kvalitet.
Marknaden för sjukvårdsförsäkringar växer nu årligen med upp emot 30 procent!
Regiondirektör Jonas Rastad ifrågasätter om en del operationer verkligen ska bekostas av skattemedel. Här kan man ana den verkliga planen.
Så vem jobbar Pia Kinhult (m) för? Folket eller vård- och försäkringsbolagen?
I USA har man ett mer renodlat privat system. Där är det storleken på plånboken som avgör om du får en bra vård eller inte. Där är vi inte i Sverige. Inte än. Men ge högerpolitiken lite tid så.
Frågan vi måste ställa oss. Det verkliga vårdvalet, Hälsovalet är: Vilken vård vill vi ha? Ska diplomaten få bättre och snabbare vård än städerskan?
Hur ska vården finansieras, via privata försäkringar, som i USA eller solidariskt genom skatten?
Ska vi ha en sjukvård fri från vinstintresse som är lika för alla?
Vill vi ha människovärde eller marknadsvärde?
Maciej Zarembas artiklar om New Public management. Hur politiker och byråkrater leker affär med välfärden. Hur läkare på vårdcentraler sitter och räknar pinnar. Den som hinner med flest patienter per timme drar in mest pengar. Det är de lätta, minst sjuka, ja de välmående och rika patienterna som är mest lönsamma.
Multisjuka äldre, sociala problem och komplexa sjukdomsfall - sådant som borde vara en spännande utmaning för läkare sorteras bort eftersom de inte är lönsamma nog. Allt i effektivitetens och marknadsanpassningens namn.
Jag vill inte välja vårdcentral. Jag vill inte välja sjukhus och jag vill inte välja kirurg. Jag vill ha en sjukvård som fungerar. Var jag än bor och var jag än befinner mig i livet.
Samhället tycks besatt av en valfrihetsneuros. Välj elbolag, välj skola och välj läkare. Jag varken orkar eller vill.
Det är ju därför jag betalar skatt! Jag behöver inte betala en krona i skatt, men när jag gör det så förväntar jag mig en social trygghet för mig och min familj.
Om någon av oss blir sjuka så ska vi inte behöva oroa oss över att det inte finns vårdplatser eller att vi saknar rätt försäkring.
Jag vill inte känna att jag valde fel vårdcentral, eller att jag valde fel försäkring om min mamma blir bortglömd i någon sjukhuskorridor.
Valfriheten är bedräglig. Politikerna slår sönder väl fungerande offentliga vårdenheter, sen vill de att vi ska välja på ”privata aktörer” där pengarna försvinner i skatteparadis, inte sällan tjänar de själva pengar på affären genom konsulter, nepotism och svågerpolitik. Som affären med Transmedica.
Så blir det när patienter förvandlas till varor.
Så jag måste fråga: Är det verkligen valfrihet vi vill ha?
Kan vi inte tala om frihet istället. Utan det där jobbiga valet.
Den där vackra friheten som Björn Afzelius sjunger om i ”Sång till friheten”. Nej, äkta frihet är att bo där jag vill och veta att det finns en säker och human sjukvård.
Frihet är att som sjuk få resurser att leva bästa möjliga liv. Frihet är att inte vara en belastning för anhöriga eftersom det finns tillräckligt med personal och vårdplatser. Frihet är att slippa välja, när samma goda vårdkvalitet finns över hela Sveriges land.
Frihet, detta vackra namn, handlar om människovärde och trygghet. Och det är inte något som vi ska välja. Det är en rättighet.
För en vecka sedan firades 8 mars, Internationella kvinnodagen. Ni vet den där dagen varje år då man får prata om kvinnofrågor utan att bli näthatad. Jag tänkte bryta den traditionen och säga några ord idag också.
Om vi som samhälle menar allvar med jämställdhet borde undersköterskornas, och alla andra låga kvinnolöner höjas.
När vi kräver mer resurser till den offentliga vården, så menar jag att vi också kräver ett slut på lönediskrimineringen. Jämställdheten kräver mer resurser! Till löner, fler anställda och bättre arbetsmiljö!
Och jämställdheten kräver att pengarna slutar försvinna från det offentliga till herrar direktörer i det privata näringslivet.
Länge leve jämställdheten, leve solidariteten och vi fortsätter kämpa för vården! Vi fortsätter vara en blåslampa i häcken på de som bestämmer - för det behöver dom!
2013-03-14
TACK
Tack alla vänner i Röda Kapellet, Vänsterpartiet, Demokratisk vänster
samt andra i vår krets, för visat deltagande i sorgen efter Erik:
vackra blommor, tröstande brev och telefonsamtal hem, för musik,
blommor och närvaro vid begravningen. Tack också för gåvor till
Vi-skogen och Läkare utan gränser.
Margaretha Kågström
Margaretha Kågström
KULTURFESTIVAL FÖR CENTRALAMERIKA
Öppet hus med föredrag av bl a författaren Monica Zak och Ola Nilsson
från Kvarnby Folkhögskola, musikuppträdanden (Kulturskolans orkester,
solosång med Amanda Olsen, gruppen Cristal Andino, gitarr Ronny Pino
med flera), Karin Lentz med dikter, konstutställning av Spyken-elever
och av Pablo Paisano, lotteri, loppis och servering med
latinamerikanska rätter.
Info om solidaritetsarbetet för Centralamerika genom åren sedan 1979.
Stadshallen, Lund. Lördag, den 16 mars, kl 11-16. Fri entré.
Arrangör: Stödkommittén för Centralamerikas Folk i Lund.
Info om solidaritetsarbetet för Centralamerika genom åren sedan 1979.
Stadshallen, Lund. Lördag, den 16 mars, kl 11-16. Fri entré.
Arrangör: Stödkommittén för Centralamerikas Folk i Lund.
DOC LOUNGE ON WHEELS: KØR TIL DU DØR 19 mars
Tisdagen den 19 mars hyllar vi sport på hjul i allmänhet, och
cykling i synnerhet. Detta gör vi i en mash up med Argentinas bästa
Luciano Masetti och Flor de Lotus. Det blir livemusik, djs, barhäng och
dokumentär i världsklass. Ta med dina vänner och ta cykeln, brädan,
rullskridskorna eller vad du önskar och kom ner till Mejeriet.
Moon Rider www.moonriderthemovie.com
Av Daniel Dencik // Danmark, 2012 // 83 min
När Rasmus Quaade är arton år bestämmer han sig för att bli en professionell cyklist, en av hans främsta strykor är att han inte lyssnar till sin kropps varningssignaler. Det är en extrem fysisk och psykisk kamp, Rasmus fysik är perfekt för cykling, men hans tankar och konstant reflektion om liv och död blir hans största motståndare i kampen för att leva ut sin dröm: att bli världsmästare i tempolopp. Det är en berättelse från insidan av en racinghjälm, Rasmus bjuder med oss på hans stora turné, där vi möter tvivel, rädsla, död disk, men även eufori av att vara bland de bästa i världen. Med oförsynt rå ärlighet och kameran fäst på Quaades cykelhjälm visar ’Moon Rider’ vilket mod, vilja och styrka det krävs för att bli en professionell cyklist. Ett hjärtskärande porträtt av en ung talangs extrema och ensamma liv.
DJ: Passionerade BMX-cyklisten Luciano Masetti från Argentina står för musiken denna afton. Luciano har tävlat med sin BMX i bl.a Argentina, Sverige, Estland och Spanien.
LIVE: Flor de Lotus bjuder in oss i hennes värld av folkmusik med sånger från Argentina och världen.
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00 PRIS: 80kr / Student 60kr / GULDKORT (fri entré hela våren) 300kr
Föreläsning
”SOLCELLER PÅ TAKET – erfarenheter från en egen installation”
Föreläsning av Ola Persson i Helgeands församlingshem torsdagen den 21
mars klockan 19. Klostergårdens byalag, Klostergårdsgruppen, ABF.
Om du googlar på Klostergårdens byalags hemsida finner du intressant bakgrunds-information i Klostergårdsbladet.
Om du googlar på Klostergårdens byalags hemsida finner du intressant bakgrunds-information i Klostergårdsbladet.
Allsångskväll
Flygelkören bjuder in till Allsångskväll med folkmusik i Vita Huset, Uardavägen i Lund Fredag 22 mars kl 20!
Medverkande körer:
Flygelkören
Lund International Students’ Choir
Medverkande folkmusiker:
Anna Elwing, sång
Dan Gisen Malmquist. klarinett & basklarinett
Martin Landgren, dragspel & keyboard
Allsångsledare:
Gösta Petersen, sång & dragspel
Arr. Flygelkören i samarbete med Folkuniversitetet
Medverkande körer:
Flygelkören
Lund International Students’ Choir
Medverkande folkmusiker:
Anna Elwing, sång
Dan Gisen Malmquist. klarinett & basklarinett
Martin Landgren, dragspel & keyboard
Allsångsledare:
Gösta Petersen, sång & dragspel
Arr. Flygelkören i samarbete med Folkuniversitetet
Ur led är MP av Gunnar Stensson
Det värsta med MP-politikern Lars Goedeckes utspel är inte hans
okunnighet om sjukvården på barnintensiven BIVA, en fråga där han har
inflytande, utan hans hätska inställning till personalen där. Han
framstår som en maktpolitiker med låg skatt som enda mål, till höger om
Carl Johan Sonesson, M.
För ett par veckor sedan fattade parhästarna Michael Sandin, M, och Yngve Pettersson, MP, i ”vårdproduktionsutskottet” ensamma det sannolikt olagliga beslutet att flytta ögonkliniken från Landskrona. De båda ”vårdproducenternas” beslut är tills vidare stoppat. Vilken är MP:s ståndpunkt?
Polisens rasistiska agerande under beteckningen REVA mot människor med utländsk bakgrund i Stockholms tunnelbana och på andra institutioner bygger på en överenskommelse mellan MP och M. Kanske hade MP inte förutsett konsekvenserna, men ger du djävulen ett lillfinger…
Också skandalen med de utnyttjade och bedragna skogsplanterarna från Kamerun bygger på ett slarvigt samförstånd mellan MP och Allianspartierna.
MP har entusiastiskt stött omvandlingen av den svenska skolan från en skola för alla till en skolmarknad för de starka.
Ulf Nymark och Karin Svensson Smith står inför en svårare uppgift än Hamlets:
”Ur led är MP, ve, att vi är de,
som föddes att det vrida rätt igen”.
För ett par veckor sedan fattade parhästarna Michael Sandin, M, och Yngve Pettersson, MP, i ”vårdproduktionsutskottet” ensamma det sannolikt olagliga beslutet att flytta ögonkliniken från Landskrona. De båda ”vårdproducenternas” beslut är tills vidare stoppat. Vilken är MP:s ståndpunkt?
Polisens rasistiska agerande under beteckningen REVA mot människor med utländsk bakgrund i Stockholms tunnelbana och på andra institutioner bygger på en överenskommelse mellan MP och M. Kanske hade MP inte förutsett konsekvenserna, men ger du djävulen ett lillfinger…
Också skandalen med de utnyttjade och bedragna skogsplanterarna från Kamerun bygger på ett slarvigt samförstånd mellan MP och Allianspartierna.
MP har entusiastiskt stött omvandlingen av den svenska skolan från en skola för alla till en skolmarknad för de starka.
Ulf Nymark och Karin Svensson Smith står inför en svårare uppgift än Hamlets:
”Ur led är MP, ve, att vi är de,
som föddes att det vrida rätt igen”.
Et yndigt land av Lucifer
Nej, det 
blir
inga kommentarer till valet av påve. Däremot är det en särskild plikt
för oss här i söder att skärskåda det politiska läget i Danmark.
En valseger?
Vid valet hösten 2011 förlorade de danska borgarna, med Dansk Folkeparti som stödparti, makten till en centervänsterkoalition. Helle Thorning-Schmidt (s) blev regeringschef och i koalitionen ingick Socialistisk Folkeparti, SF, och Radikale Venstre, medan Enhedslisten blev stödparti. I valet gick socialdemokraterna lätt tillbaka medan SF led kraftiga förluster. Radikale Venstre gick kraftigt framåt, liksom Enhedslisten. Tendenserna kom att kraftigt prägla styrkeförhållandena i den nya regeringen.
Först några ord om partierna. Den danska socialdemokratin har länge varit på återtåg och ligger flera steg till höger om det svenska S. Villy Sövndal med SF gick i valet fram i mycket nära koalition med S, vilket resulterade i stora förluster till Enhedslisten under dess populära ledare Johanne Schmidt-Nielsen. De radikala står för en socialliberal hållning, inte olik den det svenska Folkpartiet en gång hade: vänster i kultur- och värdefrågor, borgerlig ifråga om skatter och ekonomi.
Regeringen började med att tillmötesgå de Radikala genom att fullfölja den förra regeringens indragning av efterlönen, en speciellt dansk typ av tidig pension som S och SF hade svurit att behålla. Och så har det fortsatt. Det är ekonomiminister Marianne Vestager (R) som är den starkaste i regeringen, kanske för att hon oavbrutet kunnat ställa villkor för att fortsätta var med. S och SF som gick till val på en vänsterbetonad och grön politik har fått ge upp på punkt efter punkt. Typexempel var den trängselskatt i Köpenhamn man SF hade utlovat där man helt enkelt gav upp inför motoristlobbyn. Just nu har man aviserat nerdragningar av studiemedlen till studenterna, liksom indragningar av stöd till arbetslösa och socialbidragstagare. Argumentation har varit att man skulle öka utbudet av arbetskraft inför en tänkt brist 2020, detta medan arbetslösheten oavbrutet har stigit.
SF äts upp av Enhedslisten
Det parti som lidit mest har utan tvivel varit SF. Søvndal som är utrikesminister har tappat sin gamla popularitet när han mest åkt runt i världen och trivts med det, och han fick avgå som partiordförande. SF:s nedgång i opinionssiffrorna är katastrofal och många i deras led vill helt enkelt att partiet lämnar regeringen när man inte kan få igenom något av sin politik. Thorning-Schmidt verkar vara en sympatisk personlighet med de bästa avsikter, men mycket till socialdemokrat och ledare är hon inte. Den ekonomiska politik man följer är nedskärningar som i Sydeuropa.
blir
inga kommentarer till valet av påve. Däremot är det en särskild plikt
för oss här i söder att skärskåda det politiska läget i Danmark.En valseger?
Vid valet hösten 2011 förlorade de danska borgarna, med Dansk Folkeparti som stödparti, makten till en centervänsterkoalition. Helle Thorning-Schmidt (s) blev regeringschef och i koalitionen ingick Socialistisk Folkeparti, SF, och Radikale Venstre, medan Enhedslisten blev stödparti. I valet gick socialdemokraterna lätt tillbaka medan SF led kraftiga förluster. Radikale Venstre gick kraftigt framåt, liksom Enhedslisten. Tendenserna kom att kraftigt prägla styrkeförhållandena i den nya regeringen.
Först några ord om partierna. Den danska socialdemokratin har länge varit på återtåg och ligger flera steg till höger om det svenska S. Villy Sövndal med SF gick i valet fram i mycket nära koalition med S, vilket resulterade i stora förluster till Enhedslisten under dess populära ledare Johanne Schmidt-Nielsen. De radikala står för en socialliberal hållning, inte olik den det svenska Folkpartiet en gång hade: vänster i kultur- och värdefrågor, borgerlig ifråga om skatter och ekonomi.
Regeringen började med att tillmötesgå de Radikala genom att fullfölja den förra regeringens indragning av efterlönen, en speciellt dansk typ av tidig pension som S och SF hade svurit att behålla. Och så har det fortsatt. Det är ekonomiminister Marianne Vestager (R) som är den starkaste i regeringen, kanske för att hon oavbrutet kunnat ställa villkor för att fortsätta var med. S och SF som gick till val på en vänsterbetonad och grön politik har fått ge upp på punkt efter punkt. Typexempel var den trängselskatt i Köpenhamn man SF hade utlovat där man helt enkelt gav upp inför motoristlobbyn. Just nu har man aviserat nerdragningar av studiemedlen till studenterna, liksom indragningar av stöd till arbetslösa och socialbidragstagare. Argumentation har varit att man skulle öka utbudet av arbetskraft inför en tänkt brist 2020, detta medan arbetslösheten oavbrutet har stigit.
SF äts upp av Enhedslisten
Det parti som lidit mest har utan tvivel varit SF. Søvndal som är utrikesminister har tappat sin gamla popularitet när han mest åkt runt i världen och trivts med det, och han fick avgå som partiordförande. SF:s nedgång i opinionssiffrorna är katastrofal och många i deras led vill helt enkelt att partiet lämnar regeringen när man inte kan få igenom något av sin politik. Thorning-Schmidt verkar vara en sympatisk personlighet med de bästa avsikter, men mycket till socialdemokrat och ledare är hon inte. Den ekonomiska politik man följer är nedskärningar som i Sydeuropa.
Vad är då Enhedslistan? Jo en samling gamla vänsterister:
rester av gamla vänstersocialisterna VS+ gamla trotskister +gamla
DKP:are, DKP var ett parti som hade god facklig förankring, rymde ett
antal ledande intellektuella och på sin tid var Europas mest
Sovjettrogna, Hur hållfast är en sådan koalition? Ja, än så länge går
det bra, partiet ökar ständigt. De kan fälla regeringen, men kommer
undvika det. De har förklarat att de inte tänker hjälpa borgarna till
makten. Fast borgarna vill nog inte ha makten, de har ju redan en
regering som genomför deras politik och gör sig omöjlig.
Mörka utsikter
Inför de senaste nerskärningarna (och sänkningen av bolagsskatten) skrev Georg Metz, en utomordentlig journalist och kommentator i Information: ”Frågan är nu: varför har regeringen gjort så här? Tror statsministern och de ledande S verkligen på allvar att man kan göra så här inför väljare som har valt dem på motsatta premisser och som inte låter sig överbevisas om att krisen kan övervinnas genom att man kastar väl prövat ekonomiskt tänkande på sophögen och ger skattelättnader åt företagsledarna?”
Thornings regering har naturligtvis inte en chans att sitta kvar efter nästa cal och det är väl tveksamt om den håller sina fem år. Vad som är värre är att den nog har gjort det omöjligt för en bred vänster att komma till regeringsmakten på mycket lång tid. Till råga på allt har nu de Radikala börjat få problem. Regeringen har föreslagit en reform av lärarnas arbetstid vilket lärarna hatar och lärarna är själva kärnan i de Radikala och det är tal om strejk och lockout. Enhedslistan går som smör i solen. Men vad hjälper det, om de så skulle komma upp i tjugo procent. Utan ett rimligt starkt S och SF är de utan inflytande.
Vad lär man då? Jo att man inte ska bilda regering eller gå med i en regering om man inte kan få igenom åtminstone delar av sin politik. Det är inget fel med kompromisser, men om det fordras en total utförsäljning ska man hålla sig borta.
Till sist
Allt är inte politik. Jag lyssnade på en matetnolog i veckan och eftersom det här bladets yttersta syfte är folkbildning återger jag gärna vad jag lärt.
Vet ni varför vi i Sverige får pizzasallad – strimlad och syrad vitkål – till pizza nät det är okänt i Italien? Jo, det beror på att flertalet pizzerior i Sverige startades av jugoslaver som medförde sin balkanska salladstradition. Och förresten, kan någon säga vilken som är den mest typiskt svenska maträtten? Jo, det är kebabpizza, den rätten finns ingen annanstans än i vårt land!
Mörka utsikter
Inför de senaste nerskärningarna (och sänkningen av bolagsskatten) skrev Georg Metz, en utomordentlig journalist och kommentator i Information: ”Frågan är nu: varför har regeringen gjort så här? Tror statsministern och de ledande S verkligen på allvar att man kan göra så här inför väljare som har valt dem på motsatta premisser och som inte låter sig överbevisas om att krisen kan övervinnas genom att man kastar väl prövat ekonomiskt tänkande på sophögen och ger skattelättnader åt företagsledarna?”
Thornings regering har naturligtvis inte en chans att sitta kvar efter nästa cal och det är väl tveksamt om den håller sina fem år. Vad som är värre är att den nog har gjort det omöjligt för en bred vänster att komma till regeringsmakten på mycket lång tid. Till råga på allt har nu de Radikala börjat få problem. Regeringen har föreslagit en reform av lärarnas arbetstid vilket lärarna hatar och lärarna är själva kärnan i de Radikala och det är tal om strejk och lockout. Enhedslistan går som smör i solen. Men vad hjälper det, om de så skulle komma upp i tjugo procent. Utan ett rimligt starkt S och SF är de utan inflytande.
Vad lär man då? Jo att man inte ska bilda regering eller gå med i en regering om man inte kan få igenom åtminstone delar av sin politik. Det är inget fel med kompromisser, men om det fordras en total utförsäljning ska man hålla sig borta.
Till sist
Allt är inte politik. Jag lyssnade på en matetnolog i veckan och eftersom det här bladets yttersta syfte är folkbildning återger jag gärna vad jag lärt.
Vet ni varför vi i Sverige får pizzasallad – strimlad och syrad vitkål – till pizza nät det är okänt i Italien? Jo, det beror på att flertalet pizzerior i Sverige startades av jugoslaver som medförde sin balkanska salladstradition. Och förresten, kan någon säga vilken som är den mest typiskt svenska maträtten? Jo, det är kebabpizza, den rätten finns ingen annanstans än i vårt land!
Socialist och antiimperialist? av Gunnar Stensson
Hugo Chavez - må du vila i frid – du hävdade att Jesus var den förste
socialisten och en tidig antiimperialist. Vilket stöd har du för dina
påståenden i Bibeln? Vi ser efter.
Till den rike mannen sa Jesus: ”Gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga!”
Han påpekade ”Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.”
Beträffande de förtryckta och slavarna lovade han att ”De sista ska bli de första och de första de sista.”
När han såg att det satt män i templet som sålde kreatur och får och duvor och hur växlare satt där (jag antar det var den tidens finanskapitalister), gjorde han sig ett gissel av tåg och slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord. ”Ni har gjort templet till en rövarkula!” röt han. Det gällde att vara tydlig.
I fördelningsfrågan var hans råd ”Giv åt dem som beder dig och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.”
Han betraktade jordens rikedomar som gemensamma och livnärde sig på att plocka sädesax från åkrarna tillsammans med sina tolv apostlar.
Han beskrev den barmhärtige samariten som en förebild trots att samariterna var lika illa sedda i Jerusalem som rumänska tiggare på Lunds gator.
Han avstyrde steningen av en kvinna med orden: ”Den som är utan synd kaste den första stenen.” Möjligen var han feminist.
Jo, du har rätt, Hugo Chavez, Jesus var bestämt en tidig socialist. Man kan lätt finna fler belägg. Din Jesustolkning har mer på fötterna än påvens och de högerkristna fundamentalisternas.
De besuttna och makthavarna var lika giriga på kejsar Augustus tid som nu och vi vet hur det gick för Jesus.
Några belägg för att Jesus var antiimperialist kan jag däremot tyvärr inte finna, tvärtom umgicks han försonligt med det romerska imperiets lejda skatteindrivare.
Till den rike mannen sa Jesus: ”Gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga!”
Han påpekade ”Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.”
Beträffande de förtryckta och slavarna lovade han att ”De sista ska bli de första och de första de sista.”
När han såg att det satt män i templet som sålde kreatur och får och duvor och hur växlare satt där (jag antar det var den tidens finanskapitalister), gjorde han sig ett gissel av tåg och slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord. ”Ni har gjort templet till en rövarkula!” röt han. Det gällde att vara tydlig.
I fördelningsfrågan var hans råd ”Giv åt dem som beder dig och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.”
Han betraktade jordens rikedomar som gemensamma och livnärde sig på att plocka sädesax från åkrarna tillsammans med sina tolv apostlar.
Han beskrev den barmhärtige samariten som en förebild trots att samariterna var lika illa sedda i Jerusalem som rumänska tiggare på Lunds gator.
Han avstyrde steningen av en kvinna med orden: ”Den som är utan synd kaste den första stenen.” Möjligen var han feminist.
Jo, du har rätt, Hugo Chavez, Jesus var bestämt en tidig socialist. Man kan lätt finna fler belägg. Din Jesustolkning har mer på fötterna än påvens och de högerkristna fundamentalisternas.
De besuttna och makthavarna var lika giriga på kejsar Augustus tid som nu och vi vet hur det gick för Jesus.
Några belägg för att Jesus var antiimperialist kan jag däremot tyvärr inte finna, tvärtom umgicks han försonligt med det romerska imperiets lejda skatteindrivare.
Hackat och malet av Ulf N
Från diversehandel till marknadsanpassning i hästens tecken
I Skåne har årligen den lilla byhålan Sjöbo sin hästmarknad. Jag har aldrig varit där, men genom avisorna har jag fått bilden av en något ålderdomlig tillställning. Men visst är det trevligt med hästar och marknader. Nu har emellertid blivit uppdagat, vilket knappast någon har kunnat undgå att lägga märke till, att det finns en betydligt modernare och globaliserad marknad för hästar – låt vara att de är tämligen döda och i konsumentledet försäljes i små stycken. Hur som helst: för att hänga med i galoppen så kommer den hittills tämligen oregelbundna spalten ”Politisk diversehandel” att försvinna från VB:s spalter. I stallet, förlåt, jag menar i stället blir det den mera marknadsanpassade rubriken ”Hackat och malet”.
Brottsförsäkring
Att man kan teckna försäkringar mot brott är ju inget nytt. Dvs man kan inte försäkra sig mot att bli utsatt för brott, men via hem- och olycksfallförsäkringar och dylikt få ekonomisk kompensation för de skador som brottet vållat. Sedan några år tillbaka har en kreativ innovatör, dessa kriskapitalismens heroer, framgångsrikt marknadsfört idén om att brottslingar kan teckna försäkringar mot att drabbas av straff. Till att börja med gäller det fortkörningsböter. Så här skriver företaget i fråga i sin reklam: ”Fortkörningsförsäkringen ersättare Dina fortkörningsböter. För bara 49 kr i månaden har Du en försäkring mot fortkörningsböter. Din försäkring mot fortkörningsböter täcker upp till 3 fortkörningstillfällen per år.” Naturligtvis en lysande affärsidé som kan komma att utvecklas ytterligare: nästa steg är måhända att lansera försäkring mot rattfylleri: ”Teckna en rattfylleriförsäkring! Vi ställer upp en med ersättare för dej i fängelset – körkortförfalskning ingår i försäkringspremien! Sup och kör!” Nog är denna idé med att kunna köpa sig fri från böter och straff någonting i hästväg!
Nu ska det byggas hus i parkerna!
Det har nu blivit alldeles självklart för den borgerliga majoriteten i kommunen att bygga hus på parkmark. Bland annat Borgarparken och Folkparken är två aktuella byggprojekt som borgerligheten säjer ja till. Det senaste i raden är ett byggprojekt i parken vid Tunaskolan. Tyvärr finns det en mycket bred majoritet för detta: här får borgarna uppbackning av såväl V som S. Endast MP gick emot att stympa parken. För min del hyllar jag som vanligt principen: inga hus på parkmark så länge det finns p-platser och trafikytor att bygga på.
Bekännelse
En fruktansvärd hemlighet tynger mitt hjärta sedan en tid tillbaka. Dags att lätta på denna börda. Jag måste bekänna: min favorit bland stockholmstidningarnas nätupplagor är Svenska Dagbladet. Ja, inte SvD i allmänhet. Det är värre än så. En av deras ekonomiskribenter har – utan att jag varit medveten om det – liksom sakta smygande, blivit en av mina absoluta favoriter. Han heter Andreas Cervenka. Hans ekonomiblogg sjuder av väl underbyggd kritik av hur ekonomin i Sverige och världen fungerar. Nej, jag tror inte att han vill största kapitalismen. Men en grön eller röd systemkritiker har mycket att hämta både vad gäller fakta och argument mot senkapitalismens härjningar. Se här några rubriker från Cervenkas blogg: ”Marknaden är satt ur spel”, ”Ta från de fattiga – ge till de rika”, ”Sverige – kapitalismens paradis”, ”Marknaden är manipulerad”, ”Bankerna: varannan vinstkrona från staten”. Inte nog med att bloggskribenten dödar myter om den kapitalistiska skurkekonomin på löpande band – han är stundtals riktigt underhållande också! Här är länken till Cervenkas blogg: http://blog.svd.se/cervenkaspengar/ Klicka och njut!
Öppna kort från livsmedelsindustrin
För att sluta där vi började: livsmedelsindustrin. Efter den allt annat än hov(!)samma kritiken mot bristande kontroll av livsmedelshanteringen meddelas nu i ett nyhetstelegram att en av våra större butikskedjor inte längre vill trava på i gamla banor utan ska nu spela med öppna kort och lanserar en ny färdigrätt: Lasagne con cavallo. Om denna uppgift är korrekt undandrar sig min bedömning.
I Skåne har årligen den lilla byhålan Sjöbo sin hästmarknad. Jag har aldrig varit där, men genom avisorna har jag fått bilden av en något ålderdomlig tillställning. Men visst är det trevligt med hästar och marknader. Nu har emellertid blivit uppdagat, vilket knappast någon har kunnat undgå att lägga märke till, att det finns en betydligt modernare och globaliserad marknad för hästar – låt vara att de är tämligen döda och i konsumentledet försäljes i små stycken. Hur som helst: för att hänga med i galoppen så kommer den hittills tämligen oregelbundna spalten ”Politisk diversehandel” att försvinna från VB:s spalter. I stallet, förlåt, jag menar i stället blir det den mera marknadsanpassade rubriken ”Hackat och malet”.
Brottsförsäkring
Att man kan teckna försäkringar mot brott är ju inget nytt. Dvs man kan inte försäkra sig mot att bli utsatt för brott, men via hem- och olycksfallförsäkringar och dylikt få ekonomisk kompensation för de skador som brottet vållat. Sedan några år tillbaka har en kreativ innovatör, dessa kriskapitalismens heroer, framgångsrikt marknadsfört idén om att brottslingar kan teckna försäkringar mot att drabbas av straff. Till att börja med gäller det fortkörningsböter. Så här skriver företaget i fråga i sin reklam: ”Fortkörningsförsäkringen ersättare Dina fortkörningsböter. För bara 49 kr i månaden har Du en försäkring mot fortkörningsböter. Din försäkring mot fortkörningsböter täcker upp till 3 fortkörningstillfällen per år.” Naturligtvis en lysande affärsidé som kan komma att utvecklas ytterligare: nästa steg är måhända att lansera försäkring mot rattfylleri: ”Teckna en rattfylleriförsäkring! Vi ställer upp en med ersättare för dej i fängelset – körkortförfalskning ingår i försäkringspremien! Sup och kör!” Nog är denna idé med att kunna köpa sig fri från böter och straff någonting i hästväg!
Nu ska det byggas hus i parkerna!
Det har nu blivit alldeles självklart för den borgerliga majoriteten i kommunen att bygga hus på parkmark. Bland annat Borgarparken och Folkparken är två aktuella byggprojekt som borgerligheten säjer ja till. Det senaste i raden är ett byggprojekt i parken vid Tunaskolan. Tyvärr finns det en mycket bred majoritet för detta: här får borgarna uppbackning av såväl V som S. Endast MP gick emot att stympa parken. För min del hyllar jag som vanligt principen: inga hus på parkmark så länge det finns p-platser och trafikytor att bygga på.
Bekännelse
En fruktansvärd hemlighet tynger mitt hjärta sedan en tid tillbaka. Dags att lätta på denna börda. Jag måste bekänna: min favorit bland stockholmstidningarnas nätupplagor är Svenska Dagbladet. Ja, inte SvD i allmänhet. Det är värre än så. En av deras ekonomiskribenter har – utan att jag varit medveten om det – liksom sakta smygande, blivit en av mina absoluta favoriter. Han heter Andreas Cervenka. Hans ekonomiblogg sjuder av väl underbyggd kritik av hur ekonomin i Sverige och världen fungerar. Nej, jag tror inte att han vill största kapitalismen. Men en grön eller röd systemkritiker har mycket att hämta både vad gäller fakta och argument mot senkapitalismens härjningar. Se här några rubriker från Cervenkas blogg: ”Marknaden är satt ur spel”, ”Ta från de fattiga – ge till de rika”, ”Sverige – kapitalismens paradis”, ”Marknaden är manipulerad”, ”Bankerna: varannan vinstkrona från staten”. Inte nog med att bloggskribenten dödar myter om den kapitalistiska skurkekonomin på löpande band – han är stundtals riktigt underhållande också! Här är länken till Cervenkas blogg: http://blog.svd.se/cervenkaspengar/ Klicka och njut!
Öppna kort från livsmedelsindustrin
För att sluta där vi började: livsmedelsindustrin. Efter den allt annat än hov(!)samma kritiken mot bristande kontroll av livsmedelshanteringen meddelas nu i ett nyhetstelegram att en av våra större butikskedjor inte längre vill trava på i gamla banor utan ska nu spela med öppna kort och lanserar en ny färdigrätt: Lasagne con cavallo. Om denna uppgift är korrekt undandrar sig min bedömning.
76 nya fristående gymnasieskolor sedan 2010
av Gunnar Stensson
Vinsten som riskkapitalbolagen hoppas kunna plocka ut ur de 76
skoletableringarna uppgår till cirka tre miljarder. Samtidigt sjunker
antalet gymnasieelever. 2008 var de nästan 400 000, 2016 kommer antalet
ha sjunkit till 320 000.
Det betyder att många gymnasier kommer att läggas ner och i värsta fall gå i konkurs mitt under läsåret som Idrottsgymnasiet i Karlstad. Fem JB-gymnasier (John Bauer) läggs ner den närmaste tiden.
Det ansvarslösa etablerandet av fristående skolor kan naturligtvis också leda till att kommuner tvingas lägga ner skolor, som exempelvis i Eslöv. Kommunerna har inga möjligheter att styra utvecklingen.
Men de är lagligt förpliktade att sopa upp efter skolspekulanterna och se till att eleverna får sin utbildning. Det är något som riskkapitalbolagen struntar i.
Det betyder att många gymnasier kommer att läggas ner och i värsta fall gå i konkurs mitt under läsåret som Idrottsgymnasiet i Karlstad. Fem JB-gymnasier (John Bauer) läggs ner den närmaste tiden.
Det ansvarslösa etablerandet av fristående skolor kan naturligtvis också leda till att kommuner tvingas lägga ner skolor, som exempelvis i Eslöv. Kommunerna har inga möjligheter att styra utvecklingen.
Men de är lagligt förpliktade att sopa upp efter skolspekulanterna och se till att eleverna får sin utbildning. Det är något som riskkapitalbolagen struntar i.
Isdygnen av Gunnar Stensson
Dammarna täcktes natten till onsdagen av svart böljande is - utom den
långa, där vattnet fortfarande är fritt. Dit har änderna, viggarna,
svanarna, sothönsen och hägrarna samlats. Storskarvarna har gett sig
iväg.
Vattennivån i dammarna är hög. Stigen på vallen som utgör deras södra barriär har flera gånger och på flera ställen blivit översvämmad. Vassens, kaveldunets och nässlornas gula halm har plattats ned av vattenmassorna. På ett par ställen har man försökt stoppa flödet genom att ösa sand på stigen.
Dammarnas vattenyta ser ut att ligga på samma nivå, men det är en synvilla. I själva verket sänks nivån stegvis ju längre västerut man går. Dammen närmast Värpinge ligger ett par meter lägre än den långa dammen närmast reningsverket.
Det är förutsättningen för att vattnet ska flöda från damm till damm, och till slut rinna ut i Höje å.
Det finns barriärer och slussar mellan dammarna. Även de har översvämmats.
Vattenståndet i dammarna har stigit, trots att det länge varit torrt. Vi har större och varaktigare översvämningar att vänta, allteftersom klimatuppvärmningen fortsätter. Det kan ske plötsligt, efter exempelvis ett rejält åskregn.
Vattennivån i dammarna är hög. Stigen på vallen som utgör deras södra barriär har flera gånger och på flera ställen blivit översvämmad. Vassens, kaveldunets och nässlornas gula halm har plattats ned av vattenmassorna. På ett par ställen har man försökt stoppa flödet genom att ösa sand på stigen.
Dammarnas vattenyta ser ut att ligga på samma nivå, men det är en synvilla. I själva verket sänks nivån stegvis ju längre västerut man går. Dammen närmast Värpinge ligger ett par meter lägre än den långa dammen närmast reningsverket.
Det är förutsättningen för att vattnet ska flöda från damm till damm, och till slut rinna ut i Höje å.
Det finns barriärer och slussar mellan dammarna. Även de har översvämmats.
Vattenståndet i dammarna har stigit, trots att det länge varit torrt. Vi har större och varaktigare översvämningar att vänta, allteftersom klimatuppvärmningen fortsätter. Det kan ske plötsligt, efter exempelvis ett rejält åskregn.
”Ett krig här och nu” av Gunnar Stensson
är titeln på Wilhelm Agrells nya bok, utgiven på förlaget Atlantis. Det
är en genomgång av den svenska insatsen i Afghanistan, som började
2002 med att några officerare sändes dit, och som under de elva
krigsåren trappades upp till en nivå där 600 svenska soldater med
pansrade fordon utkämpade regelrätta strider under NATO-befäl i februari
2011.
Regeringen föll steg för steg undan för USA:s detaljerade och direkta påtryckningar för att öka den svenska insatsen. Idag är Afghanistan förött och talibanerna starkare än de var 2002.
”Ett krig här och nu” har redan lett till intensiv debatt, trots att publiceringsdatum inte inföll förrän fredagen 13 mars (Idus Martii, den dag Caesar mördades).
Inte oväntat skyller såväl regeringen som socialdemokraternas talesmän ifrån sig.
Vi kommer med en närmare och utförligare presentation av bokens viktiga innehåll nästa vecka, stolta över den starka rösten från Genarp.
Regeringen föll steg för steg undan för USA:s detaljerade och direkta påtryckningar för att öka den svenska insatsen. Idag är Afghanistan förött och talibanerna starkare än de var 2002.
”Ett krig här och nu” har redan lett till intensiv debatt, trots att publiceringsdatum inte inföll förrän fredagen 13 mars (Idus Martii, den dag Caesar mördades).
Inte oväntat skyller såväl regeringen som socialdemokraternas talesmän ifrån sig.
Vi kommer med en närmare och utförligare presentation av bokens viktiga innehåll nästa vecka, stolta över den starka rösten från Genarp.
”Det finns helt enkelt ingen bra svensk skola längre.”
av Gunnar Stensson
Den 
som
vill veta mer om hur svensk skola förvandlades från en skola för alla
till en skolmarknad för de starka, rekommenderas att läsa Per Kornhalls
analys av de gigantiska förändringarna de senaste 20 åren i
”Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall,” Leopard förlag 2013.
Obligatorisk läsning för skolpolitiker.
Frigör begåvningsreserven!
Segregerade klasser är skadliga inte bara för elever med svårigheter utan också för framgångsrika elever med högutbildade föräldrar. Det framgår av många undersökningar. Därför ska skolan vara blandad.
En duktig elev som förklarar innebörden och den praktiska tillämpningen av t ex Pytagoras sats (som ju är ett utomordentligt hjälpmedel för att beräkna avstånd och yta) för en kamrat - som kanske inte förstått den alls – kan göra en avgörande insats för kamraten samtidigt som han fördjupar sin egen kunskap och samverkansförmåga.
Samtidigt sker en social utveckling inom gruppen, klassen. Den sker på flera plan: språkligt, kulturellt och socialt för ett produktivt liv i ett mångkulturellt kunskapssamhälle.
Men undervisningen ska vara lärarledd. Läraren har ämneskunskaperna. Han eller hon utvecklar en kommunikativ förmåga som fördjupas under en trettio- eller fyrtio-årig lärarkarriär.
Ett kunskapsområde kan beskrivas som en karta som tecknar strukturer, orsakssammanhang, principer och funktioner, men lämnar stora ytor tomma. Den kartan ska läraren rita upp. Har eleven kartan klar för sig gäller det bara att fylla ut de tomma ytorna. Där kan det – ibland - vara bra med ett grupparbete eller enskild kunskapssökning. Helst ska arbetet att göra kartan komplett fortsätta resten av livet.
När grundskolan infördes bröts det traditionellt hierarkiska samhällssystemets sociala segregation så att det blev möjligt att fånga upp hundratusentals begåvningar och mångdubbla samhällets totala kompetens. Det handlade om att frigöra en dittills dold kraftkälla, en väldig begåvningsreserv. Det var inte lätt. Motståndet var hårt. Misstag gjordes. Men det var mycket fruktbart.
som
vill veta mer om hur svensk skola förvandlades från en skola för alla
till en skolmarknad för de starka, rekommenderas att läsa Per Kornhalls
analys av de gigantiska förändringarna de senaste 20 åren i
”Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall,” Leopard förlag 2013.
Obligatorisk läsning för skolpolitiker.Frigör begåvningsreserven!
Segregerade klasser är skadliga inte bara för elever med svårigheter utan också för framgångsrika elever med högutbildade föräldrar. Det framgår av många undersökningar. Därför ska skolan vara blandad.
En duktig elev som förklarar innebörden och den praktiska tillämpningen av t ex Pytagoras sats (som ju är ett utomordentligt hjälpmedel för att beräkna avstånd och yta) för en kamrat - som kanske inte förstått den alls – kan göra en avgörande insats för kamraten samtidigt som han fördjupar sin egen kunskap och samverkansförmåga.
Samtidigt sker en social utveckling inom gruppen, klassen. Den sker på flera plan: språkligt, kulturellt och socialt för ett produktivt liv i ett mångkulturellt kunskapssamhälle.
Men undervisningen ska vara lärarledd. Läraren har ämneskunskaperna. Han eller hon utvecklar en kommunikativ förmåga som fördjupas under en trettio- eller fyrtio-årig lärarkarriär.
Ett kunskapsområde kan beskrivas som en karta som tecknar strukturer, orsakssammanhang, principer och funktioner, men lämnar stora ytor tomma. Den kartan ska läraren rita upp. Har eleven kartan klar för sig gäller det bara att fylla ut de tomma ytorna. Där kan det – ibland - vara bra med ett grupparbete eller enskild kunskapssökning. Helst ska arbetet att göra kartan komplett fortsätta resten av livet.
När grundskolan infördes bröts det traditionellt hierarkiska samhällssystemets sociala segregation så att det blev möjligt att fånga upp hundratusentals begåvningar och mångdubbla samhällets totala kompetens. Det handlade om att frigöra en dittills dold kraftkälla, en väldig begåvningsreserv. Det var inte lätt. Motståndet var hårt. Misstag gjordes. Men det var mycket fruktbart.
Dagens stora begåvningsreserv finns framför allt bland
invandrare och nya svenskar. Samhällets uppgift är att tillgodogöra sig
den.
Zlatan är bara ett – kanske extremt – exempel. Han trivdes inte med skolan som institution. Men skolan tog ansvar för honom.
Han ramlade ner från tak på dagis – som han alltså hade tillgång till.
Han hade talfel – det uppmärksammades och han fick hjälp av talpedagog.
Han hade svårigheter att sitta stilla och läsa – fick speciallärare (som han i och för sig genast förkastade – kanske inte minst för att hon var kvinna).
Han gick ut grundskolan i Rosengård med fullständiga betyg så att han kunde komma in på Borgarskolan. Där fick han höga betyg i matematik och naturvetenskapliga ämnen.
I de senare tonåren tog så fotbollen över. Zlatan hade knappast tålamod med skolan – men den tidens skola hade tålamod med honom. Zlatans Rosengårdskultur avvek från den svenska medelklasskulturen på Borgarskolan – men integrationen fungerade tack vare tålamod och tolerans trots gnissel och konflikter.
Det var på 1990-talet, då svensk skola var bäst i världen.
2000-talets segregation och kaos, orsakade av skolpengssystem, oligopolistiska riskkapitalbolag, friskolor och fritt val, har lett till en situation där vi behöver en ny ”grundskolereform”.
För att återvinna likvärdigheten i skolan beträffande kursplaner, resurser och lärare behövs ett förstatligande. Det kan ske på många sätt.
För att uppnå ett samspel mellan skola och samhälle måste närhetsprincipen läggas till grund för skolorganisationen.
Det innebär inte att valmöjligheter kommer att saknas. Inom en fullt utbyggd gymnasieskolas ram finns ett brett utbud av utbildningsvägar.
Ideellt drivna skolor med alternativ pedagogik som t ex montessoriskolor ska förstås inte bara tolereras utan också stödas.
Aktiebolag med vinstsyfte måste förvisas från skolsystemet.
Stadens eller stadsdelens skola är en social institution som elever, föräldrar och äldre är stolta över och stöder. Dit är det naturligt att skicka sina barn.
Föräldrar ska inte köra kors och tvärs till skolor miltals hemifrån. Den trafiken, som ofta är ett hot mot barnen och dessutom skadar miljön, måste bort. Skolan ska finnas hemma och barnen ska kunna gå dit på egna ben.
Zlatan är bara ett – kanske extremt – exempel. Han trivdes inte med skolan som institution. Men skolan tog ansvar för honom.
Han ramlade ner från tak på dagis – som han alltså hade tillgång till.
Han hade talfel – det uppmärksammades och han fick hjälp av talpedagog.
Han hade svårigheter att sitta stilla och läsa – fick speciallärare (som han i och för sig genast förkastade – kanske inte minst för att hon var kvinna).
Han gick ut grundskolan i Rosengård med fullständiga betyg så att han kunde komma in på Borgarskolan. Där fick han höga betyg i matematik och naturvetenskapliga ämnen.
I de senare tonåren tog så fotbollen över. Zlatan hade knappast tålamod med skolan – men den tidens skola hade tålamod med honom. Zlatans Rosengårdskultur avvek från den svenska medelklasskulturen på Borgarskolan – men integrationen fungerade tack vare tålamod och tolerans trots gnissel och konflikter.
Det var på 1990-talet, då svensk skola var bäst i världen.
2000-talets segregation och kaos, orsakade av skolpengssystem, oligopolistiska riskkapitalbolag, friskolor och fritt val, har lett till en situation där vi behöver en ny ”grundskolereform”.
För att återvinna likvärdigheten i skolan beträffande kursplaner, resurser och lärare behövs ett förstatligande. Det kan ske på många sätt.
För att uppnå ett samspel mellan skola och samhälle måste närhetsprincipen läggas till grund för skolorganisationen.
Det innebär inte att valmöjligheter kommer att saknas. Inom en fullt utbyggd gymnasieskolas ram finns ett brett utbud av utbildningsvägar.
Ideellt drivna skolor med alternativ pedagogik som t ex montessoriskolor ska förstås inte bara tolereras utan också stödas.
Aktiebolag med vinstsyfte måste förvisas från skolsystemet.
Stadens eller stadsdelens skola är en social institution som elever, föräldrar och äldre är stolta över och stöder. Dit är det naturligt att skicka sina barn.
Föräldrar ska inte köra kors och tvärs till skolor miltals hemifrån. Den trafiken, som ofta är ett hot mot barnen och dessutom skadar miljön, måste bort. Skolan ska finnas hemma och barnen ska kunna gå dit på egna ben.
2013-03-07
DOC LOUNGE 12 mars
“Niaqornat is a place of extremes– we move from midnight sun to midday darkness, the young craft shaman symbols and also surf the internet, but at it’s heart this is a story of traditional communities world over.”
VILLAGE AT THE END OF THE WORLD
av Sarah Gavron / Denmark, UK / 2012
LIVE: Albin Johansson från PAL gästar för kvällen.
Albin Johansson är en mångsysslande musiker som senaste året synts med olika Malmö-artister som Edda Magnason, Big Fox och Solander. Han är också låtskapare under pseudonymen Pal och orgelspelare i psykedeliska rockbandet Madmans Moustache.
LYSSNA: Albin Johansson
Livet som tonåring är tufft, framförallt när man är den enda tonåringen i en ort med 59 invånare belägen i en avlägsen del av Grönland. Vid världens ände, i det lilla samhället Niaquornat beläget på Grönland, lever och verkar tonåringen Lars. Lars vardag inkluderar en daglig kamp mot nedläggning av fiskfabriken, smältande is, minskande befolkning, permanent arbetslöshet och en regering som varken orkar eller vill bry sig. När allt börjar te sig alltmer hopplöst och tonåringens rastlösa själ oroligt kliar börjar Lars planera sin flykt. Dokumentären ’Village at the End of the World’ visar på de problem som drabbar små, naturligt utsatta, orter på avlägsna platser. Med ett magiskt landskap som kuliss skildras en karg vardag att förundras över och samtidigt känna igen sig i.
MAT&BAR: Ät din middag på Doc Lounge. Vi serverar alltid en vegetarisk soppa med bröd för 69 kr och i baren säljs det också vin, öl, kaffe, snacks mm.
TID: Kassan öppnar 19.00 / Film ca. 20.00 PRIS: 80kr / Student 60kr / GULDKORT (fri entré hela våren) 300kr
Helgeands församlingsgård: Café Torsdag 14 mars kl 13
Han berättar om kyrkans utsmyckningar och kanske en och annan anekdot från sin tid som församlingspräst i Helgeand.
Veckans citat
Konkurrensutsättningen av skolan är den största sociala katastrofen i
svensk efterkrigshistoria och det har skett med Socialdemokraternas
medverkan
Carl Tham i Dagens Arena 13-03-07
Carl Tham i Dagens Arena 13-03-07
Saxat ur Expressens ledare 6 mars
Jämfört med andra länder är Sverige något av ett Vilda Västern i fråga om vinster i välfärden. Det gäller i synnerhet skolan. De
flesta länder tycker nämligen att skolan är alldeles för viktig för
att spela rysk roulett med. Norge, exempelvis, tillåter aktiebolag, men
inte att vinster förs ut ur verksamheten.
I Danmark är aktiebolag i princip förbjudna, ingen får äga mer än en skola och alla medel ska plöjas ner i undervisningen.
I Finland är vinstsyfte förbjudet och en friskola får bara startas om den erbjuder en utbildning som det anses finnas behov av just då och där.
I Sverige utgår politikerna mer från företagens intressen än från ”kundernas”. De människor som är beroende av välfärdstjänster får anpassa sig.
Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent
I Danmark är aktiebolag i princip förbjudna, ingen får äga mer än en skola och alla medel ska plöjas ner i undervisningen.
I Finland är vinstsyfte förbjudet och en friskola får bara startas om den erbjuder en utbildning som det anses finnas behov av just då och där.
I Sverige utgår politikerna mer från företagens intressen än från ”kundernas”. De människor som är beroende av välfärdstjänster får anpassa sig.
Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent
Internationella kvinnodagen
Jämställdhet och feminism är en fråga som
engagerar över parti- och blockgränser. Såväl kvinnor som män, svart som
vit, straight som gay, fattig som rik tjänar på feminism. Därför
arrangerar Miljöpartiet i Lund, Centerkvinnorna och Demokratisk Vänster
en gemensam manifestation den 8 mars för att visa på att feminism och
jämställdhet är för alla. Manifestationens tema blir därför Feminism is
for everybody!
Kom till Stortorget och visa ditt engagemang för jämställdhetsfrågor oavsett vilken politisk tillhörighet eller brist på tillhörighet du har!
Manifestationen med tal och musik börjar kl 17:00, men vi finns på plats på torget redan från kl 16:00 för att kunna diskutera på vilket sätt jämställdhet och feminism är viktigt för dig"
Kom till Stortorget och visa ditt engagemang för jämställdhetsfrågor oavsett vilken politisk tillhörighet eller brist på tillhörighet du har!
Manifestationen med tal och musik börjar kl 17:00, men vi finns på plats på torget redan från kl 16:00 för att kunna diskutera på vilket sätt jämställdhet och feminism är viktigt för dig"
Kräv en förändring!
Det är en mänsklig rättighet att få bestämma
över sin egen kropp. Men den rätten ifrågasätts och kränks ofta runt om
i världen i dag. Många gånger är följderna fruktansvärda, framför allt
för flickor och kvinnor.
Våldtäkt är vanligt världen över. Osäkra aborter leder till tiotusentals dödsfall varje år. Och årligen dör hundratusentals kvinnor för att de inte fått vård i samband med graviditet och förlossning. Brist på jämställdhet och dålig tillgång till preventivmedel och information är några av de bakomliggande orsakerna.
Det här vägrar vi acceptera. Snart möts ledarna för de 179 länder som för nära 20 år sedan lovade stärka de sexuella och reproduktiva rättigheterna. Var med och ställ dem till svars! Tillsammans kan vi försvara det centrala i varje människas liv: rätten att själv bestämma.
En flickas berättelse
Nojoud Mohammed
Ali
Nasser från Jemen blev som 8-åring bortgift med en 30-årig man. “Varje
gång jag ville leka på gårdsplanen slog han mig och sa åt mig att gå in
till sovrummet med honom." En dag i april 2008 lyckades Nojoud rymma
hemifrån. Hon kontaktade en domstol där hon bad om hjälp för att få
skilja sig och tilldelades en advokat. Domstolen upphävde äktenskapet.
Läs mer »
Våldtäkt är vanligt världen över. Osäkra aborter leder till tiotusentals dödsfall varje år. Och årligen dör hundratusentals kvinnor för att de inte fått vård i samband med graviditet och förlossning. Brist på jämställdhet och dålig tillgång till preventivmedel och information är några av de bakomliggande orsakerna.
Det här vägrar vi acceptera. Snart möts ledarna för de 179 länder som för nära 20 år sedan lovade stärka de sexuella och reproduktiva rättigheterna. Var med och ställ dem till svars! Tillsammans kan vi försvara det centrala i varje människas liv: rätten att själv bestämma.
En flickas berättelse
Nojoud Mohammed
Ali
Nasser från Jemen blev som 8-åring bortgift med en 30-årig man. “Varje
gång jag ville leka på gårdsplanen slog han mig och sa åt mig att gå in
till sovrummet med honom." En dag i april 2008 lyckades Nojoud rymma
hemifrån. Hon kontaktade en domstol där hon bad om hjälp för att få
skilja sig och tilldelades en advokat. Domstolen upphävde äktenskapet. Läs mer »
Hugo Chavez
Hugo Chavez är död och sörjs av många
människor. Han försökte det nästan omöjliga: att låta Venezuelas
fattiga få del av oljerikedomarna. Han bytte olja mot tusentals läkare
från Cuba som tog plats på de nyöppnade klinikerna. Han organiserade
ett solidariskt Latinamerika som kunde stå upp mot USA och han blev så
klart hatad och motarbetad av alla dem som stödjer och hyllar USA:s
politik, och de är många, både i Venezuela och Sverige
Chavez var inte en god administratör eller helgjuten statsledare. Nej, han schabblade bort en massa pengar på udda projekt, och Venezuelas ekonomi mår sedan länge inte särskilt bra. Han var heller inte så fin i kanten mot den medelklass som förr kunde gotta sig åt överflödet från oljeinkomsterna och som med USA:s hjälp gjorde ett allvarligt kuppförsök för några år sen
Det hade förstås varit bra om Chavez hade varit en riktig ljusgestalt, en sån som sätter yttrandefriheten och de demokratiska rättigheterna högst av allt i alla lägen, Nu var han en gammal militär som förvisso inte förföljde några oliktänkande, men som nog inte levde upp till Folkpartiets ideal, inte olik Fidel Castro på Cuba, en av hans vänner. Han förstatligade oljebolagen och blev snabbt ovän med kapitalets stora TV-bolag och dagstidningar. Som svensk socialist kände jag mig rätt främmande för honom när han i ett nästan två timmars tal i Köpenhamn härom året talade om Venezuela och världen. Då var Evo Morales från Bolivia mycket mer tilltalande, inte så bombastisk och stor i käften. Men det är inte oss Chavez var ledare för.
Chavez är värd att hyllas därför att han försökt lyfta sitt lands befolkning ur fattigdom och beroende. Det hade närmast varit skamligt om han hade hyllats av Carl Bildt vid sin död. Nu fick han några överseende ord och det var vad man kunde vänta. Det var länge sen vi hade en Palme som ibland kunde säga något viktigt vid sådan här tillfällen. Men den svenska politiska offentligheten ägnar sig sedan länge åt att ställa in sig hos den makt Chavez ville frigöra sig ifrån. Vi andra minns en folkledare.
Sten H.
Chavez var inte en god administratör eller helgjuten statsledare. Nej, han schabblade bort en massa pengar på udda projekt, och Venezuelas ekonomi mår sedan länge inte särskilt bra. Han var heller inte så fin i kanten mot den medelklass som förr kunde gotta sig åt överflödet från oljeinkomsterna och som med USA:s hjälp gjorde ett allvarligt kuppförsök för några år sen
Det hade förstås varit bra om Chavez hade varit en riktig ljusgestalt, en sån som sätter yttrandefriheten och de demokratiska rättigheterna högst av allt i alla lägen, Nu var han en gammal militär som förvisso inte förföljde några oliktänkande, men som nog inte levde upp till Folkpartiets ideal, inte olik Fidel Castro på Cuba, en av hans vänner. Han förstatligade oljebolagen och blev snabbt ovän med kapitalets stora TV-bolag och dagstidningar. Som svensk socialist kände jag mig rätt främmande för honom när han i ett nästan två timmars tal i Köpenhamn härom året talade om Venezuela och världen. Då var Evo Morales från Bolivia mycket mer tilltalande, inte så bombastisk och stor i käften. Men det är inte oss Chavez var ledare för.
Chavez är värd att hyllas därför att han försökt lyfta sitt lands befolkning ur fattigdom och beroende. Det hade närmast varit skamligt om han hade hyllats av Carl Bildt vid sin död. Nu fick han några överseende ord och det var vad man kunde vänta. Det var länge sen vi hade en Palme som ibland kunde säga något viktigt vid sådan här tillfällen. Men den svenska politiska offentligheten ägnar sig sedan länge åt att ställa in sig hos den makt Chavez ville frigöra sig ifrån. Vi andra minns en folkledare.
Sten H.
Venezuelas president Hugo Chavez är död.
Latinamerikas folk sörjer. Den amerikanska tidningen The Washington Post
sammanfattar hans gärning i få ord:
”En begåvad, karismatisk talare med god förmåga att kommunicera med de fattiga massorna. Hugo Chavez lyckades få stöd i en rad folkomröstningar som skapade en ny konstitution och tillät honom att ta kontroll över alla viktiga institutioner – från lagstiftning till det statliga oljebolaget”.
Han hade inte bara förmåga att kommunicera. Han fick de fattigas stöd och kunde därför revolutionera deras liv genom att ge dem tillgång till social välfärd och skolor i ett land som tidigare plågats av de rikas klassdiktatur. Hans betydelse för den latinamerikanska vänstervågen kan knappast överskattas.
Demokratisk vänster planerar att sätta fokus på Kuba och Venezuela första maj.
Gunnar Stensson
”En begåvad, karismatisk talare med god förmåga att kommunicera med de fattiga massorna. Hugo Chavez lyckades få stöd i en rad folkomröstningar som skapade en ny konstitution och tillät honom att ta kontroll över alla viktiga institutioner – från lagstiftning till det statliga oljebolaget”.
Han hade inte bara förmåga att kommunicera. Han fick de fattigas stöd och kunde därför revolutionera deras liv genom att ge dem tillgång till social välfärd och skolor i ett land som tidigare plågats av de rikas klassdiktatur. Hans betydelse för den latinamerikanska vänstervågen kan knappast överskattas.
Demokratisk vänster planerar att sätta fokus på Kuba och Venezuela första maj.
Gunnar Stensson
Borgerligt nej till cykelprioriterade gator av Ulf Nymark
De borgerliga i Lund säjer nej till att ge större framkomlighet och
bättre komfort på Lunds gator och vägar. Det blev resultatet av en
omröstning i kommunstyrelsen i onsdags.
Lunds kommun har fått den statliga s k Cyklingsutredningen på remiss. Bland de mest framträdande och nyskapande förslagen i utredningen är dels att det ska ges möjlighet att införa cykelgator, dels att det för korsande fordonstrafik ska bli väjningsplikt på cykelöverfarter. Alltså att det i princip ska gälla samma regler vid cykelöverfarter som i dag gäller vid övergångsställen.
Cykelgata
En cykelgata ska enligt utredningens förslag vara en gata där bilister måste anpassa sin hastighet till cyklisternas och där fordon som ska korsa eller köra in på cykelgatan ska ha väjningsplikt. Enklare uttryckt: en cykelgata skulle bli en huvudled för cyklister. Men det tyckte nu de borgerliga var att gå för långt. De sa ja till begreppet cykelgata, men vill inte ha den som huvudled. En cykelgata skulle därmed i det borgerliga konceptet enbart skilja sig från vilken bilgata som helst genom att bilisterna skulle anpassa sej till cyklisternas hastighet. En sådan ”cykelgata” blir inte ens värd namnet.
Bilisters väjningsplikt vid cykelöverfarter
Även när det gäller införandet av bilisters väjningsplikt vid cykelöverfarter sa borgarna stopp och belägg. Jodå, sa man först, väjningsplikt vid cykelöverfarter är bra. Men i samma andetag lade man till: vi vill behålla den regel i Trafikförordningen som bara ger ett visst företräde för cyklister i två speciella fall av cykelöverfarter: då bilister kör ut ur en rondell eller svänger till höger över en cykelöverfart. Vad de borgerliga gjorde var alltså att först säja ja till väjningsplikt och i nästa andetag ta tillbaka detta ja.
Enad opposition vill prioritera cyklismen
Den samlade oppositionen sa på förslag från Miljöpartiet ja till både cykelgata och de nya reglerna vid cykelöverfarter. De rödgröna ville dessutom, också på förslag från MP, gå längre än utredningen på flera punkter. Dels ville oppositionen ha en uppluckring av den paragraf i Trafikförordningen som reglerar cyklisters skyldighet att lämna företräde för korsande fordon varje gång cyklistens lämnar en cykelbana, dvs i princip i varje gatukors (där den inte finns annan reglering), dels ville man upphäva förbudet mot att cykla på gata om det fanns cykelbana. Just dessa två bestämmelser är grundpelarna i den juridiska diskrimineringen av cyklister i trafiksystemet. Som slutkläm på oppositionens förslag yrkade man på att Lunds kommun skulle förespråka förbud för mopeder på cykelbanor.
Men givetvis sa den borgerliga majoriteten nej även till dessa rödgröna förslag. I borgarnas Lund slår man till både handbroms och fotbroms för cyklisterna, medan man uppmuntrar bilisterna att gasa på. Så är det i bilkommunen Lund.
Lunds kommun har fått den statliga s k Cyklingsutredningen på remiss. Bland de mest framträdande och nyskapande förslagen i utredningen är dels att det ska ges möjlighet att införa cykelgator, dels att det för korsande fordonstrafik ska bli väjningsplikt på cykelöverfarter. Alltså att det i princip ska gälla samma regler vid cykelöverfarter som i dag gäller vid övergångsställen.
Cykelgata
En cykelgata ska enligt utredningens förslag vara en gata där bilister måste anpassa sin hastighet till cyklisternas och där fordon som ska korsa eller köra in på cykelgatan ska ha väjningsplikt. Enklare uttryckt: en cykelgata skulle bli en huvudled för cyklister. Men det tyckte nu de borgerliga var att gå för långt. De sa ja till begreppet cykelgata, men vill inte ha den som huvudled. En cykelgata skulle därmed i det borgerliga konceptet enbart skilja sig från vilken bilgata som helst genom att bilisterna skulle anpassa sej till cyklisternas hastighet. En sådan ”cykelgata” blir inte ens värd namnet.
Bilisters väjningsplikt vid cykelöverfarter
Även när det gäller införandet av bilisters väjningsplikt vid cykelöverfarter sa borgarna stopp och belägg. Jodå, sa man först, väjningsplikt vid cykelöverfarter är bra. Men i samma andetag lade man till: vi vill behålla den regel i Trafikförordningen som bara ger ett visst företräde för cyklister i två speciella fall av cykelöverfarter: då bilister kör ut ur en rondell eller svänger till höger över en cykelöverfart. Vad de borgerliga gjorde var alltså att först säja ja till väjningsplikt och i nästa andetag ta tillbaka detta ja.
Enad opposition vill prioritera cyklismen
Den samlade oppositionen sa på förslag från Miljöpartiet ja till både cykelgata och de nya reglerna vid cykelöverfarter. De rödgröna ville dessutom, också på förslag från MP, gå längre än utredningen på flera punkter. Dels ville oppositionen ha en uppluckring av den paragraf i Trafikförordningen som reglerar cyklisters skyldighet att lämna företräde för korsande fordon varje gång cyklistens lämnar en cykelbana, dvs i princip i varje gatukors (där den inte finns annan reglering), dels ville man upphäva förbudet mot att cykla på gata om det fanns cykelbana. Just dessa två bestämmelser är grundpelarna i den juridiska diskrimineringen av cyklister i trafiksystemet. Som slutkläm på oppositionens förslag yrkade man på att Lunds kommun skulle förespråka förbud för mopeder på cykelbanor.
Men givetvis sa den borgerliga majoriteten nej även till dessa rödgröna förslag. I borgarnas Lund slår man till både handbroms och fotbroms för cyklisterna, medan man uppmuntrar bilisterna att gasa på. Så är det i bilkommunen Lund.
Samarbetet: ”in med förnybart- ut med kärnkraft”
av Sven-Hugo Mattsson
Det har bildats en ny aktionsgrupp som heter: ”Samarbetet, in med förnybart – ut med kärnkraft”.
Dess första uppgift är att genomföra en aktion på Stortorget i Lund dygnet mellan klockan 10.00 onsdagen 20 mars till samma tid den 21:e. Hela dygnet alltså, även på natten.
Utgångspunkten för gruppen är Maj Wechselmanns film ”Världens säkraste kärnkraftverk”. Det var när filmen visades på Kino som gruppen bildades. Filmen utgår från katastrofen i Fukushima men även hur osäkra de svenska kärnkratsverken är.
Planeringen inför aktionen på Stortorget pågår, observera att det är vårdagjämning den 20 mars, så dagen är väl vald, vi går mot ljuset mot det förnybara. Hela dygnet då, natten igenom. Gruppen består av både partier och andra organisationer. Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Demokratisk Vänster, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, ABF med flera. Flera talare kommer att vidtalas för en appell.
Jag tycker det är intressant att Maj Wechselmann har fått upp frågan om kärnkraften på banan igen. Men kärnkraften visar tydligare och tydligare vilken absurd energikälla det är. Fukushima då, en helt oacceptabel händelse där människor får lämna sina hem och, precis som Tjernobyl, kommer människor att få strålskador. Vi vet nu också att rivning av kärnkraften blir dyrare än vad man tidigare trott, man beräknar nu att det kommer att bli fem gånger dyrare. Och hur mycket dyrare kommer det att bli för att få en ”säker” slutförvaring?
Gruppen, in med förnybart, menar att kärnkraften kan fasa ut inom 10 år. Det är samma årtal som ”Folkkampanjen mot atomkraft” hade. Då, vid folkomröstningen, 1980, fanns bara sex verk mot tio nu. Men å andra sidan kommer den förnybara energin nu med kraft.
Dess första uppgift är att genomföra en aktion på Stortorget i Lund dygnet mellan klockan 10.00 onsdagen 20 mars till samma tid den 21:e. Hela dygnet alltså, även på natten.
Utgångspunkten för gruppen är Maj Wechselmanns film ”Världens säkraste kärnkraftverk”. Det var när filmen visades på Kino som gruppen bildades. Filmen utgår från katastrofen i Fukushima men även hur osäkra de svenska kärnkratsverken är.
Planeringen inför aktionen på Stortorget pågår, observera att det är vårdagjämning den 20 mars, så dagen är väl vald, vi går mot ljuset mot det förnybara. Hela dygnet då, natten igenom. Gruppen består av både partier och andra organisationer. Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Demokratisk Vänster, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, ABF med flera. Flera talare kommer att vidtalas för en appell.
Jag tycker det är intressant att Maj Wechselmann har fått upp frågan om kärnkraften på banan igen. Men kärnkraften visar tydligare och tydligare vilken absurd energikälla det är. Fukushima då, en helt oacceptabel händelse där människor får lämna sina hem och, precis som Tjernobyl, kommer människor att få strålskador. Vi vet nu också att rivning av kärnkraften blir dyrare än vad man tidigare trott, man beräknar nu att det kommer att bli fem gånger dyrare. Och hur mycket dyrare kommer det att bli för att få en ”säker” slutförvaring?
Gruppen, in med förnybart, menar att kärnkraften kan fasa ut inom 10 år. Det är samma årtal som ”Folkkampanjen mot atomkraft” hade. Då, vid folkomröstningen, 1980, fanns bara sex verk mot tio nu. Men å andra sidan kommer den förnybara energin nu med kraft.
Järnvägsstation, inte spårvägshållplats
av Sten Henriksson
Sedan månader pågår en diskussion om en kommande spårväg ska gå
diagonalt över Clemenstorget eller ej. Det är en i sammanhanget mindre
intressant fråga som distraherar en seriös debatt. Det är utmärkt om det
kan byggas spårväg i Lund, men det är ännu ingen som har sagt var
pengarna ska komma ifrån och det kan dröja tio år innan de är på plats.
Lunds investeringar tillhör inte de mest angelägna i landet.
Nej, det som är viktigt för oss i Lund nu är järnvägs- och busstationen. I båda de förslag som framförts är stationen på väg mot Kung Oscars bro. Den ska flyttas flera hundra meter norrut. Varför? Med all säkerhet för att fastighetsbolaget Jernhusen vill ha utrymme för sina kommersiella projekt. Det är många som tror att Jernhusen intresserar sig för järnvägstrafik. Frågar man Jernhusen säger de mycket tydligt att de är ett fastighetsbolag. Ett fastighetsbolag som fick landets stationsbyggnader att schackra med och en hel del mark. Jernhusen bryr sig inte om järnvägar utan om mark. T.ex lyfte de inte ett finger när SJ:s biljettförsäljning i Lund lades ner. När halva stationshallen på Stockholm C är upptagen av reklamjippon så att resenärerna får stå och trängas i andra halvan så är det Jernhusen som är på gång.
I de två alternativ som har framförts är den existerande stationsbyggnaden i Lund inte nämnd. Ska den rivas? Troligen inte, vad Jernhusen bespetsar sig på är säkert att där ska det bli restauranger. Centralt läge, tjusiga byggnader i gammal stil. Då låter man hellre riva delar av Godsmagasinet och bygger in det gamla tullhuset i en tvångströja av nya byggnader – det blir så groteskt att det nästan vore bättre att riva det. Det nya resecentrum man vill ha blir en stor blaffa ut mot Clemenstorget och ska väl rymma nya butiker, vilket kanske inte är vad Lund behöver mest. Ett hotell är visst också tänkt att ingå.
Men som sagt: alla tycks låtsas som om spåren snett över Clemenstorget är den stora frågan. Jag förstår inte det. De nerklippta träd som finns på torget blir i huvudsak kvar. De som skulle stryka med kan man ha eller mista. Där är tillräckligt många kvar för att ge grönska. Man splittrar torget visuellt och fysiskt, men det verkar ingen bry sig om. Cykelparkeringarna minskar.
Det som är dåligt med båda förslagen är att de flyttar en av Lunds centrala punkter långt bort från centrala stan. I diagonalförslaget tillåts dessutom resecentrum bli stort och ta plats ut mot torget. Argumentet att i det andra förslaget kommer spårvagnarna att gnissla i kurvan går inte ta allvarligt. Enligt min mening är diagonalförslaget det minst acceptabla, Men vad man skulle vilja se är förslag som tar vara på Godsmagasinet och håller nere Jernhusens kommersiella intressen genom att använda det stationshus vi redan har. Sen kan man lämna öppet hur spårvagnen ska ansluta om kanske tio år. Det behöver vi inte låsa oss vid nu. Det är orimligt att nu tvinga fram ett ställningstagande mellan två dåliga alternativ. En majoritet av resenärer ska inte till Brunnshög utan är gående och cyklande och bussresande. Låt oss ta hand om spårvägsresenärerna när det blir aktuellt. Jag hoppas att V:s kommunalpolitiker inte faller undan för Jernhusen.
Nej, det som är viktigt för oss i Lund nu är järnvägs- och busstationen. I båda de förslag som framförts är stationen på väg mot Kung Oscars bro. Den ska flyttas flera hundra meter norrut. Varför? Med all säkerhet för att fastighetsbolaget Jernhusen vill ha utrymme för sina kommersiella projekt. Det är många som tror att Jernhusen intresserar sig för järnvägstrafik. Frågar man Jernhusen säger de mycket tydligt att de är ett fastighetsbolag. Ett fastighetsbolag som fick landets stationsbyggnader att schackra med och en hel del mark. Jernhusen bryr sig inte om järnvägar utan om mark. T.ex lyfte de inte ett finger när SJ:s biljettförsäljning i Lund lades ner. När halva stationshallen på Stockholm C är upptagen av reklamjippon så att resenärerna får stå och trängas i andra halvan så är det Jernhusen som är på gång.
I de två alternativ som har framförts är den existerande stationsbyggnaden i Lund inte nämnd. Ska den rivas? Troligen inte, vad Jernhusen bespetsar sig på är säkert att där ska det bli restauranger. Centralt läge, tjusiga byggnader i gammal stil. Då låter man hellre riva delar av Godsmagasinet och bygger in det gamla tullhuset i en tvångströja av nya byggnader – det blir så groteskt att det nästan vore bättre att riva det. Det nya resecentrum man vill ha blir en stor blaffa ut mot Clemenstorget och ska väl rymma nya butiker, vilket kanske inte är vad Lund behöver mest. Ett hotell är visst också tänkt att ingå.
Men som sagt: alla tycks låtsas som om spåren snett över Clemenstorget är den stora frågan. Jag förstår inte det. De nerklippta träd som finns på torget blir i huvudsak kvar. De som skulle stryka med kan man ha eller mista. Där är tillräckligt många kvar för att ge grönska. Man splittrar torget visuellt och fysiskt, men det verkar ingen bry sig om. Cykelparkeringarna minskar.
Det som är dåligt med båda förslagen är att de flyttar en av Lunds centrala punkter långt bort från centrala stan. I diagonalförslaget tillåts dessutom resecentrum bli stort och ta plats ut mot torget. Argumentet att i det andra förslaget kommer spårvagnarna att gnissla i kurvan går inte ta allvarligt. Enligt min mening är diagonalförslaget det minst acceptabla, Men vad man skulle vilja se är förslag som tar vara på Godsmagasinet och håller nere Jernhusens kommersiella intressen genom att använda det stationshus vi redan har. Sen kan man lämna öppet hur spårvagnen ska ansluta om kanske tio år. Det behöver vi inte låsa oss vid nu. Det är orimligt att nu tvinga fram ett ställningstagande mellan två dåliga alternativ. En majoritet av resenärer ska inte till Brunnshög utan är gående och cyklande och bussresande. Låt oss ta hand om spårvägsresenärerna när det blir aktuellt. Jag hoppas att V:s kommunalpolitiker inte faller undan för Jernhusen.
Vid frukostbordet av Asch
Nedanstående text var avsedd för förra numret men tyvärr så var
den på rymmen i cyberrymden ett tag. Den var såklart aktuellare då men
filmen förtjänar att kommas ihåg länge.
Så vann alltså Searching for Sugerrman den
stora utmärkelsen. Kul tycker jag. I veckan innan hörde jag två
kritiska inlägg mot filmen. Den första var att ifrågasätta filmens
sanningshalt eftersom Rodigues faktiskt hade varit i Australien efter
sin första Sydafrikaturne och alltså inte varit bortglömd hela tiden.
Kritikern tyckte att hela storyn blev lögnaktig eftersom den
undanhållit en för en musikers karriär så viktig händelse. Jo, det
kanske kunde ha nämnts, men jag kan inte se att det är så allvarligt.
Historier måste ju förenklas.
Den andra kritiken var att filmen skulle hävda att Rodrigues musik varit viktig i kampen mot apartheid. Det är naturligtvis en överdrift, men framfördes i filmen om jag minns rätt, som en personlig erfarenhet av ett av Rodriguez gamla fans. För de vita ungdomar som kände sig instängda i apartheids kalvinistiska moral och patriarkala samhälle och som ville vara lite hippie, blev Rodrigues en idol och frihetssymbol.
Rodrigues texter är ju knappast revolutionära på annat vis än att de har ett konsekvent underifrånperspektiv och en poetisk kraft. Den sydafrikanska radion svartlistade några av sångerna (Sugerman, om knarklangaren och I wonder, där killen frågar ut sin tjej om hennes sexuella erfarenheter), men spelade andra. Däremot lär nu media på många håll ha odlat myten om sångernas roll i motståndet mot apartheid.
En sydafrikansk man, nu i sjuttioårsåldern, skriver på nätet, "Vi hade rätt!", och syftar på att de sydafrikanska ungdomarna upptäckte kvaliteten i sångerna och tog Rodrigues till sitt hjärta medan deras samtida amerikanska ungdomar inte gjorde det. Han tror att amerikanarna förblev döva av rasism, kanske omedveten men ändå. Samma förklaring Rodriguez misslyckande där har en amerikansk vän här i Lund framfört. Den gamla sydafrikanska hippien skriver att dom var säkert inte mindre rasistiska, men för ovetande om mexikansk invandring till USA för att klassa Rodrigues som någon annan än en av dem.
När jag såg filmen reagerade jag på att publiken på Rodrigues konsert i Kapstaden var helt vit. Jag mailade en kollega sen mitt samarbete i Kapstaden och frågade. Hon diskuterade med sin man som vuxit upp i en stadsdel med afrikaanstalande färgad befolkning. Han var väl något för ung men kände väl till Rodríguez. För den stora svarta majoritetsbefolkningen var han däremot troligtvis helt okänd. De hade sin musik och motståndskultur. Här i Lund fick vi på åttiotalet besök av musik och dansgruppen Amandla, som bestod av svarta ungdomar som flytt sitt hemland. Om deras besök som till del organiserades av Jaja Apalraju och mig har jag många historier, men de får jag berätta en annan gång.
Den andra kritiken var att filmen skulle hävda att Rodrigues musik varit viktig i kampen mot apartheid. Det är naturligtvis en överdrift, men framfördes i filmen om jag minns rätt, som en personlig erfarenhet av ett av Rodriguez gamla fans. För de vita ungdomar som kände sig instängda i apartheids kalvinistiska moral och patriarkala samhälle och som ville vara lite hippie, blev Rodrigues en idol och frihetssymbol.
Rodrigues texter är ju knappast revolutionära på annat vis än att de har ett konsekvent underifrånperspektiv och en poetisk kraft. Den sydafrikanska radion svartlistade några av sångerna (Sugerman, om knarklangaren och I wonder, där killen frågar ut sin tjej om hennes sexuella erfarenheter), men spelade andra. Däremot lär nu media på många håll ha odlat myten om sångernas roll i motståndet mot apartheid.
En sydafrikansk man, nu i sjuttioårsåldern, skriver på nätet, "Vi hade rätt!", och syftar på att de sydafrikanska ungdomarna upptäckte kvaliteten i sångerna och tog Rodrigues till sitt hjärta medan deras samtida amerikanska ungdomar inte gjorde det. Han tror att amerikanarna förblev döva av rasism, kanske omedveten men ändå. Samma förklaring Rodriguez misslyckande där har en amerikansk vän här i Lund framfört. Den gamla sydafrikanska hippien skriver att dom var säkert inte mindre rasistiska, men för ovetande om mexikansk invandring till USA för att klassa Rodrigues som någon annan än en av dem.
När jag såg filmen reagerade jag på att publiken på Rodrigues konsert i Kapstaden var helt vit. Jag mailade en kollega sen mitt samarbete i Kapstaden och frågade. Hon diskuterade med sin man som vuxit upp i en stadsdel med afrikaanstalande färgad befolkning. Han var väl något för ung men kände väl till Rodríguez. För den stora svarta majoritetsbefolkningen var han däremot troligtvis helt okänd. De hade sin musik och motståndskultur. Här i Lund fick vi på åttiotalet besök av musik och dansgruppen Amandla, som bestod av svarta ungdomar som flytt sitt hemland. Om deras besök som till del organiserades av Jaja Apalraju och mig har jag många historier, men de får jag berätta en annan gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)