Ja till spårväg - ja till en hållbar stadsutbyggnad av Ulf Nymark

Just i kväll då detta nummer av Veckobladet pressläggs ska Lunds kommunfullmäktige behandla detaljplaner för spårvägsdragningen mellan Lund C och Brunnshög. Hitintills har spårvägsdebatten väldigt mycket handlat om tekniska spörsmål: kapacitet, buller, vibrationer, elektromagnetiska fält, kurvradier etc. Debatten har i stort sett handlat om huruvida persontransporterna ska ske på spår eller på gummihjul.

Visst måste de tekniska frågorna belysas och diskuteras. Men i grunden handlar frågan om spårväg om hur vi vill bygga ut staden, vilken stad vi vill ha. Hur vill vi att Lunds stad ska utvecklas mellan Lund C, genom det s k Kunskapsstråket och ut till Brunnshög? Ska vi fortsätta att bygga en stad för biltrafik? Vill vi fortsätta att bygga en gles och asfalterad stad med stora trafikytor för bilarnas färd, parkering och skyddszoner?

Den täta, gröna staden
Spårtrafiken möjliggör en tät och grön stad – till och med merparten av spårområdet blir grönt med gräs och blommor. Har något sett krokus och pärlhyacint växa i bussarnas körfält? Staden kan byggas tätare därför att verksamheter och bostadsföretag ser fördelar med en spårväg som strukturerar staden långsiktigt och hållbart. Företagen ligger i startgroparna och vill förtäta på Ideon, Medicon Valley och bygga Brunnshög. Men man avvaktar beslut om spårväg. Spårvägsmotståndarna kallar busstrafik för ”flexibel”. Men när det gäller kollektivtransporter är motsatsen till ”flexibel” inte negativt värdeladdat, utan kan betecknas med ord som ”stabilt”, ”långsiktigt”, ”pålitligt”, ”hållbart” och ”tydligt”. Med spårtrafik skapas en ryggrad i stadsbygget.

Morgondagens trafik
Lund ska inte bygga spårväg för i första hand dagens trafik – den ska byggas för framtiden, den ganska näraliggande framtiden. Resandet på Lundalänken kommer enligt prognoserna att öka med 5-6 procent varje år fram till 2025. Senast detta år slår bussalternativet i kapacitetstaket. Spårvägen behövs för utbyggnaden av Brunnshög, där 40 000 personer kommer att bo och/eller arbeta. Den behövs för utbygganden och förtätningen av Ideonområdet och längs det s k Kunskapsstråket, där redan i dag finns 40 000 studenter och 25 000 arbetsplatser, bland annat Lunds största arbetsplats, tillika största kvinnoarbetsplats, Lunds lasarett.

Ett genombrott för kollektivtrafik, gång- och cykel
Från spårvägsmotståndarnas sida har dragits paralleller till kampen mot det s k genombrottet i slutet av 1960-talet. Lika vikigt som det var att förhindra gatugenombrottet är det att förhindra spårvägsbygget, menar motståndarna. Förvisso handlar spårvägen om ett genombrott, om ett systemskifte. Det handlar om att bryta en av de mest fundamentala principerna i hittillsvarande stadsplanering: bilen har varit och är till dags dato normen. Ett genombrott för spårvägen handlar således om ett genombrott för kollektivtrafiken och för gång och cykel. Spårvägen handlar inte bara om att klara av den resandeökning som nya verksamheter och bostäder ger upphov till, den ska också vinna över så många som möjligt av dem som i dag färdas med bil till målpunkter längs Lundalänken. Spårvägsprojektet är ett ”låt-bilen-stå”-projekt.
   Högst en tredjedel av persontransporterna ska enligt kommunens målsättning ske med bil till Brunnshög. Bussalternativet blir inte tillräckligt attraktivt för att klara av konkurrensen med bilen, inte ens med ett pärlband av 24 meter långa dubbelledande superbussar. Och klarar kommunen inte tredjedelsmålet för biltrafiken till Brunnshög kommer inte heller kommunen att klara sina åtagande i klimatarbetet.

Ja till ett hållbart transportsystem
De partier som säjer nej till spårväg har i själva verket inget alternativ till bilsamhället. Att bara säja ”elektriska bussar” är inget alternativ för trafiken längs Lundalänken ut till Brunnshög. Men även med spårvagn till Brunnshög kommer det att behövas en omfattande busstrafik i övriga kommunen. Att vifta med plakatet ”elektriska bussar” säjer inget om hur man ska klara kapaciteten, hur man vill bygga Brunnshög och förtäta staden. Att säja nej till spårväg är inte att förnya Lund, det är att fortsatt låta bilen spela huvudroll i samhällsplaneringen. Att säja ja till spårväg är att säja ja till ett hållbart transportsystem längs Kunskapsstråket och till den nya stadsdelen Brunnshög. Det är att säja ja till en hållbar samhällsutbyggnad, det är att säja ja till ett hållbart Lund.