Motståndets kultur av Gunnar Stensson

Antonio Santucci: Antonio Gramsci. Intellektuell och politisk biografi. Översättning Gustav Sjöberg, Celanders förlag 2014.
 

Konst, litteratur och vetenskap har alltid dominerats av den härskande klassen och tolkats i dess intresse. Att erövra den ekonomiska och politiska makten är inte nog.
   För arbetarklassen är det nödvändigt att tillägna sig och använda kulturen och kulturyttringarna som förutsättning för ett politiskt maktövertagande. För att uppnå detta krävs ett uthålligt intellektuellt och vetenskapligt arbete. Gramscis livsverk kretsar kring detta tema. Men han är inte ensam.

Också den svenska arbetarrörelsen förde en kulturkamp inom ABF, Verdandi, Folkets park-rörelsen och andra organisationer. Kulturkampen stod i centrum för de svenska proletärförfattarna på 1920- och 30-talen: Eyvind Johnson, Moa Martinsson, Rudolf Värnlund, Artur Lundkvist, Harry Martinson och många andra.
   Socialdemokratins makt under perioden 1930 till 2000 vilade på dess hegemoni över tänkande, värderingar och ja, kultur.

Gramscis tankar var centrala när de eurokommunistiska teorierna utformades i konfrontation med sovjetsystemet med dess auktoritära maktutövning.
   I Sverige utgavs ett urval av Gramscis texter första gången i pocket 1967: ”En kollektiv intellektuell”.  De blev vägledande för den nya vänstern, för SKP:s namnskifte till VPK på 70-talet och skiftet till V på 90-talet. Liksom för 2000-talets rörelse Vägval Vänster.
   ”Motståndets estetik” av Peter Weiss 1976-81 är ett omfattande försök att lägga Gramscis idéer till grund för en roman om kampen mot fascism och nazism.
   De tre volymerna utgavs på VPK:s förlag Arbetarkultur. Inom VPK bildades en mängd studiecirklar för att tillgodogöra sig den komplicerade och faktaspäckade framställningen. I en av dessa studiecirklar deltog CH Hermansson.
 

 

Vem var Antonio Gramsci? Han föddes 1891 på Sardinien i en fattig familj, men lyckades trots detta under svåra omständigheter bli student och 20-årig skriva in sig vid Turins universitet. Ett par år senare anslöt han sig till socialistpartiets Turin-sektion.
   Han arbetade som journalist och tidningsutgivare, inspirerades av Lenins teorier och revolutionen 1917, var en av det italienska kommunistpartiets grundare och blev 1926 dess ledare.
   Den 8 november samma år grips han och döms till 20 års internering. Efter tio år i fångenskap avlider han 1937 av vanvård och umbäranden.
   Mussolini beskrev honom som en puckelryggig filosof och ekonom med en farlig hjärna som måste oskadliggöras.
   Om Mussolini skrev Gramsci: ” Vi är förtrogna med det där ansiktet, vi är förtrogna med de där rullande ögonen, som förr gav borgerskapet och nu proletariatet klåda. Vi är förtrogna med den där näven som ständigt är knuten i en hotfull gest.”

Gramscis tänkande och arbete som politiker är en del av 1900-talets första decennier, en del av historien.
   Men det är under sina sista tio år i livet, fängelseåren, då han är skild från sin älskade Giulia och de två barnen, som han utför det arbete som gjort honom till en av världens oftast citerade tänkare: Breven från fängelset och Dagböckerna.
   Som politiker är Gramsci historiskt betydelsefull. Som fånge och tänkare blev han tidlös, en av Europas och världens klassiker. Europas för resten, Edvard Said inspirerades av Gramsci när han skrev sin klassiker ”Orientalismen” om den förtryckande koloniala kulturen.
   1947, tio år efter Gramscis död, utgavs Breven från fängelset för första gången, Senare följde den successiva utgivningen av Fängelse-anteckningarna.
   Fortfarande pågår ett arbete för att redigera och tolka den omfattande textmassan i fängelseanteckningarna.

Författare till den skrift som nu utkommit på svenska är Antonio Santucci, den främste forskaren och utgivaren av Gramscis efterlämnade skrifter. Den utkom första gången 1997.
   Det är en koncentrerad bok; den omfattar bara 205 sidor. Det innebär också att den kan vara ansträngande att läsa – å andra sidan kan den bli inledningen till ett livslångt studium.