Aktuellt från telebranschen av Lucifer

Det är omöjligt att låta bli att reflektera efter beskeden om neddragningarna på Sony. Så låt oss se vad det är som har hänt. Som Gunnar Sandin brukade såga: i små partier får man vänja sig vid att ha många roller. Så här framträder jag som VB:s teleanalytiker. Som man brukar säga: rätta mig om du tycker jag har fel.

Historien
Det började med att det teletekniskt ytterst kompetenta Ericsson intresserade sig också för mobiltelefoni i slutet av 80-talet. Det gick bra, man blev världsledande i definitionen av GSM-nätet och tillverkade både telefonerna och nätutrustningen. Men när marknaden växte hade man inte resurser och kraft nog för att följa upp de inledande framgångarna och fick ge sig inför finska Nokia som hade känsla för vad marknaden krävde av en masskonsumtionsprodukt. Det hjälpte inte att Ericsson var tekniskt bättre. När de till slut insåg det sökte de en efter en samarbetspartner. Den fann man i japanska Sony som gjort en massa snygg hemelektronik, men som inte kunde så mycket om telefoni. Win-win alltså, var det tänkt. Bildandet av Sony Ericsson blev ett billigt sätt för Sony att komma in på en ny marknad .

Nokias uppgång och fall
Bra produkter, men vad gäller marknadsandelar blev det inte så storartat: Nokia vann fortfarande liksom asiatiska uppstickare och Sony Ericssons grejer var för dyra. Så kom nästa våg av förnyelse: Apple som väl aldrig varit tekniskt eller kvalitetsmässigt så storartad förnyade hela branschen, ungefär som de gjorde med datormarknaden på 80-atlet genom idérikedom och konsekvent användarinriktning. De passade på när man gick över till 4g och då krävdes ett datorkunnande hos tillverkarna som de andra inte hade. De kunde därmed ta en betydande del av marknaden, och framför allt, ta bra betalt. Det blev prestigemärket och tjänar kopiöst med pengar och kan nu på sin höjd efterapas av de asiatiska uppstickarna. Nokia går helt ner, inte minst sedan de övertagits av Microsoft. Tja, det är väl ungefär där vi står i dag.
   Har då Sony någon chans, har Ericsson, har Nokia, alltså som konsumentprodukter? Nej, det tror jag inte. De är borta inom några år, men kommer naturligtvis att försörja sig bra på att bygga nätutrustning etc. Men för att bryta Apples ledning krävs helt enkelt en ny idé och det ser jag inte att någon har. Men kommer den, kan den välta Apple på några månader.

Vad kan göras?
Hur kommer det att gå för Sonys anställda i Lund då? Jo, de är duktiga och kan saker som är i ropet och de kommer nästan alla få nya jobb när Sony lagt ner. Sådant är livet för elitarbetarna under den nya globala industrialismen.
   Kan man göra något det hela? Nej, så vitt jag förstå inte ett barr, det här är saker som ligger utanför det åtkomligas gränser. Det är världsekonomin och den tekniska utvecklingen som styr. Inte ens på kommunal nivå kan man göra något, om man bortser från enkla råd till kommunalråd som att inte åka till Cannes på dyra och meningslösa fastighetsmässor utan hålla sig hemma, t.ex. om man vill bli återvald.

Astra Zeneca – en annan historia
Fallet Sony har jämförts med Astra-Zenecas totalnedläggning i Lund för några år sen. Det gick väl i stort sett också bra för de anställda så småningom, men är i grunden en helt annan historia. Det var Wallenbergs som sålde ut ett företag som hade en fantastisk potential i Lund: här fanns välutbildat folk, här fanns sjukhus och universitet och ett nybyggt område med goda faciliteter. Men Astra skickades i klorna på finanshajarna i London och ett dåligt läkemedelsföretag som hette Zeneca. Och Wallenberg ville bara sitta där och kamma hem de höga utdelningarna – de satsade otroligt lite på forskning och nya produkter. Och sedan några nya projekt inte hade gett god utdelning förklarade man helt enkelt att Astra Zeneca i Lund saknade idéer och förmåga och snabbt borde slåss ihop med Göteborgsavdelningen. Och sen dess har man upprepat förloppet med företaget i Södertälje.

Inkompetenta och kortsiktiga ägare
Så förstör man en lång och djup forsknings- och tillverkningstradition på några år. Det handlar här om inkompetenta och kortsiktiga ägare och företagsledningar, och främst bland dem finns familjen Wallenberg. Den brukar ju omges av visst skimmer och anses ha förmåga att ta till vara Sveriges basindustrier. Det är en falsk bild (se hur de har skött skogsföretaget Stora Enso) . De har spelat ut sin roll och borde dra sig tillbaka och lämna sina aktier till fack och stat. Fanns det inte en gång ett projekt som hade den inriktningen, löntagarfonderna eller vad de hette?