Intervjuer med politiker i radio och TV tycks ofta
syfta till att sätta åt politiker på olika sätt. Inte sällan skapas
genom massmedia ett förakt för politiker genom att bilden av dem
vinklas så att de framstår som ett opålitligt släkte som dessutom är
ute efter att sko sig på skattebetalarnas bekostnad. Naturligtvis är den
granskande journalistiken viktig även på kommunalpolitisk nivå. Det
visar exempelvis de kommunalpolitiska skandalerna som upptäckts i
Göteborg. Det finns risk för nepotism och mutbrott även på basplanet,
men de flesta sköter trots allt sitt uppdrag på ett plikttroget och
engagerat sätt och politikens vardag är inte glamorös. Den här
intervjun vill lyfta fram vardagen och tänkandet hos en av de många
politiker som lägger ned mycket osynligt arbete på basplanet i
kommunalpolitiska frågor och sällan får någon större publicitet.
Görild Malmberg är ett exempel på en politiker på basplanet och hon är
nyvald ledamot i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet.
– Kan du berätta om dina egen erfarenheter som yrkesverksam inom vård och omsorg
– Jag har arbetat 10 år på S.t Lars som skötare på demensavdelningar och inom akutpsykiatrin. Efter psykiatrireformen 1995 lades ju som bekant institutioner som S:t Lars ned och då fick jag arbete inom den kommunala omsorgen på ett särskilt boende för personer med demens, d.v.s. en typ av äldreboende. Trots att det finns mycket att invända mot och klaga på inom dagens kommunala äldreomsorg måste jag ändå erkänna att jämfört med demensvården på avdelningarna på S:t Lars så är dagens kommunala demensvård en stort steg framåt, eftersom många kan bo kvar hemma mycket längre än förr genom att kommunen har infört olika typer stödåtgärder i hemmet.
Numera arbetar jag inom den kommunala hemvården där jag hjälper de äldre med personlig hygien, med påklädning och med maten. Jag arbetar även med omläggning av sår, provtagning och utdelning av mediciner. Att vara kontaktman är en annan viktig uppgift och det innebär att jag har ett övergripande ansvar för vissa äldre som kan gälla exempelvis att hjälpa dem i deras kontakt med myndigheter.Dessutom arbetar jag någon dag i veckan med Särskild stimulans i vardagen för äldre som lever isolerat. Då hjälper jag dem att komma till den lokala träffpunkten och där fungerar jag som lite av fritidsledare för dem, en verksamhet som är mycket uppskattad och själv upplever jag det engagerande och stimulerande att få arbeta med äldre på detta sätt. I Lunds kommun finns det ytterligare 12 personer som arbetar med Stimulans i vardagen för äldre.
– Hur växte ditt politiska engagemang fram?
– När jag arbetade på det särskilda boendet för äldre upplevde jag de successiva försämringarna inom äldreomsorgerna. De borgerliga skar ned på personalen och till slut hade vi inte tid till något annat än den rent kroppsliga omvårdnaden. Ingen tid till att prata med de äldre och aldrig tid att gå ut med dem. Jag vantrivdes med detta och led med de äldre. Min missnöjesreaktion vid detta tillfälle blev inte omedelbart något politiskt engagemang utan jag valde att byta arbetsuppgifter. Det politiska engagemanget började istället på allvar för ungefär fyra år sedan. Jag blev väldigt illa berörd över att de äldre som jag skötte om inom hemvården, och som behövt vara omhändertagna ett tag inom den ordinarie sjukvården, kom tillbaka till den kommunala omsorgen i nästan sämre skick än när de skickades till sjukvården. De berättade för mig att de fått undermålig vård och inte blivit korrekt bemötta. Det var då jag kom i kontakt med organisationen ” Rädda vården” på Facebook. Jag fick också via Facebook kännedom om Kriskommissionens arbete och läste deras rapport om försämringarna och besparingarna inom vården och om hur den borgerliga nedskärningspolitiken inom offentlig sektor på sikt kunde leda till hela välfärdens upplösning. Personalens villkor inom sjukvården är alltså så usla så de har inte möjlighet att ge en god vård, tänkte jag. De har alltså upplevt samma försämringar som jag själv inom äldreomsorgen. Det är inte sjukvårdspersonalen som det är fel på utan min slutsats blev att bristerna istället handlar om ett systemfel. Det var då jag själv aktivt började engagera mig, exempelvis deltog jag i den aktion som kallades ligist-aktionen, då ett antal demonstranter lade sig ned utanför lasarettsentrén vissa dagar i veckan för att protestera mot nedskärningarna inom SUS. Senare deltog jag även i andra vårddemonstrationer mot nedskärningspolitiken inom sjukvården. Genom personliga kontakter med vänsterpartister blev jag inbjuden att delta i Vänsterpartiets s.k. agitpropmöten, där det ofta förs ideologiska diskussioner. Dessa möten har varit viktiga för utvecklingen av mitt politiska tänkande. I samband med Vänsterpartiets 1-maj tåg för två år sedan blev jag partimedlem och bestämde mig för ett mer långsiktigt engagemang inom Vänsterpartiet. Speciellt engagerad är jag då förstås i vård- och omsorgsfrågor eftersom jag arbetar inom denna sektor.
– Vilka problem inom vård och omsorg ser du i ditt arbete med äldre och funktionsnedsatta och vilka förändringar anser du är speciellt viktiga att driva inom detta område?
– I mitt dagliga arbete ser jag allvarliga brister inom omsorgen som exempelvis i det glapp som finns mellan den ordinarie sjukvården i landstingets regi och hemvården i kommunen. Äldre som är s.k. färdigvårdade blir hemskickade i ett sådant skick att de behöver antingen vård på korttidsboende eller en intensifierad hemvård med betydligt större resurser. De äldre far illa när de skickas hem alldeles för sjuka för att klara sig med den ordinarie hemvården. Det är ofta anhöriga som hjältemodigt räddar situationen, men det finns ju inte alltid anhöriga och då far verkligen de hemskickade illa. Detta glapp tycker jag är angeläget för den röd-grön-rosa ”majoriteten” att åtgärda. Här krävs ju mer resurser antingen inom hemvården så att vi kan vårda de hemskickade patienterna eller att fler platser inrättas på s.k. kortidsboende. Att lösa problemen genom att låta patienter ligga kvar längre på dyra sjukhusplatser är ju slöseri.
– Ett annat område där det behövs förnyelse och förbättringar gäller samarbetet mellan sjukvården i landstingets regi och hemvården vid akut sjukvård i hemmet, ofta i samband med vård i livets slutskede. Här ställs de som arbetar inom hemvården inför avancerade arbetsuppgifter och inför svåra etiska frågor, som skulle kräva bättre utbildning än den som hemvårdspersonalen har i dag. Det gäller exempelvis uppgifter som att dosera morfin till mycket svårt sjuka. Vidareutbildning för personal inom hemvården och bättre rutiner för samarbete mellan landstinget och kommunen är alltså frågor som jag gärna vill arbeta för.
– Jag har arbetat 10 år på S.t Lars som skötare på demensavdelningar och inom akutpsykiatrin. Efter psykiatrireformen 1995 lades ju som bekant institutioner som S:t Lars ned och då fick jag arbete inom den kommunala omsorgen på ett särskilt boende för personer med demens, d.v.s. en typ av äldreboende. Trots att det finns mycket att invända mot och klaga på inom dagens kommunala äldreomsorg måste jag ändå erkänna att jämfört med demensvården på avdelningarna på S:t Lars så är dagens kommunala demensvård en stort steg framåt, eftersom många kan bo kvar hemma mycket längre än förr genom att kommunen har infört olika typer stödåtgärder i hemmet.
Numera arbetar jag inom den kommunala hemvården där jag hjälper de äldre med personlig hygien, med påklädning och med maten. Jag arbetar även med omläggning av sår, provtagning och utdelning av mediciner. Att vara kontaktman är en annan viktig uppgift och det innebär att jag har ett övergripande ansvar för vissa äldre som kan gälla exempelvis att hjälpa dem i deras kontakt med myndigheter.Dessutom arbetar jag någon dag i veckan med Särskild stimulans i vardagen för äldre som lever isolerat. Då hjälper jag dem att komma till den lokala träffpunkten och där fungerar jag som lite av fritidsledare för dem, en verksamhet som är mycket uppskattad och själv upplever jag det engagerande och stimulerande att få arbeta med äldre på detta sätt. I Lunds kommun finns det ytterligare 12 personer som arbetar med Stimulans i vardagen för äldre.
– Hur växte ditt politiska engagemang fram?
– När jag arbetade på det särskilda boendet för äldre upplevde jag de successiva försämringarna inom äldreomsorgerna. De borgerliga skar ned på personalen och till slut hade vi inte tid till något annat än den rent kroppsliga omvårdnaden. Ingen tid till att prata med de äldre och aldrig tid att gå ut med dem. Jag vantrivdes med detta och led med de äldre. Min missnöjesreaktion vid detta tillfälle blev inte omedelbart något politiskt engagemang utan jag valde att byta arbetsuppgifter. Det politiska engagemanget började istället på allvar för ungefär fyra år sedan. Jag blev väldigt illa berörd över att de äldre som jag skötte om inom hemvården, och som behövt vara omhändertagna ett tag inom den ordinarie sjukvården, kom tillbaka till den kommunala omsorgen i nästan sämre skick än när de skickades till sjukvården. De berättade för mig att de fått undermålig vård och inte blivit korrekt bemötta. Det var då jag kom i kontakt med organisationen ” Rädda vården” på Facebook. Jag fick också via Facebook kännedom om Kriskommissionens arbete och läste deras rapport om försämringarna och besparingarna inom vården och om hur den borgerliga nedskärningspolitiken inom offentlig sektor på sikt kunde leda till hela välfärdens upplösning. Personalens villkor inom sjukvården är alltså så usla så de har inte möjlighet att ge en god vård, tänkte jag. De har alltså upplevt samma försämringar som jag själv inom äldreomsorgen. Det är inte sjukvårdspersonalen som det är fel på utan min slutsats blev att bristerna istället handlar om ett systemfel. Det var då jag själv aktivt började engagera mig, exempelvis deltog jag i den aktion som kallades ligist-aktionen, då ett antal demonstranter lade sig ned utanför lasarettsentrén vissa dagar i veckan för att protestera mot nedskärningarna inom SUS. Senare deltog jag även i andra vårddemonstrationer mot nedskärningspolitiken inom sjukvården. Genom personliga kontakter med vänsterpartister blev jag inbjuden att delta i Vänsterpartiets s.k. agitpropmöten, där det ofta förs ideologiska diskussioner. Dessa möten har varit viktiga för utvecklingen av mitt politiska tänkande. I samband med Vänsterpartiets 1-maj tåg för två år sedan blev jag partimedlem och bestämde mig för ett mer långsiktigt engagemang inom Vänsterpartiet. Speciellt engagerad är jag då förstås i vård- och omsorgsfrågor eftersom jag arbetar inom denna sektor.
– Vilka problem inom vård och omsorg ser du i ditt arbete med äldre och funktionsnedsatta och vilka förändringar anser du är speciellt viktiga att driva inom detta område?
– I mitt dagliga arbete ser jag allvarliga brister inom omsorgen som exempelvis i det glapp som finns mellan den ordinarie sjukvården i landstingets regi och hemvården i kommunen. Äldre som är s.k. färdigvårdade blir hemskickade i ett sådant skick att de behöver antingen vård på korttidsboende eller en intensifierad hemvård med betydligt större resurser. De äldre far illa när de skickas hem alldeles för sjuka för att klara sig med den ordinarie hemvården. Det är ofta anhöriga som hjältemodigt räddar situationen, men det finns ju inte alltid anhöriga och då far verkligen de hemskickade illa. Detta glapp tycker jag är angeläget för den röd-grön-rosa ”majoriteten” att åtgärda. Här krävs ju mer resurser antingen inom hemvården så att vi kan vårda de hemskickade patienterna eller att fler platser inrättas på s.k. kortidsboende. Att lösa problemen genom att låta patienter ligga kvar längre på dyra sjukhusplatser är ju slöseri.
– Ett annat område där det behövs förnyelse och förbättringar gäller samarbetet mellan sjukvården i landstingets regi och hemvården vid akut sjukvård i hemmet, ofta i samband med vård i livets slutskede. Här ställs de som arbetar inom hemvården inför avancerade arbetsuppgifter och inför svåra etiska frågor, som skulle kräva bättre utbildning än den som hemvårdspersonalen har i dag. Det gäller exempelvis uppgifter som att dosera morfin till mycket svårt sjuka. Vidareutbildning för personal inom hemvården och bättre rutiner för samarbete mellan landstinget och kommunen är alltså frågor som jag gärna vill arbeta för.
– Jag upplever också att det finns stora brister i vården och
omsorgen av de äldre som är i behov av vård på särskilt boende. På
särskilt boende beviljas de boende inte bistånd utöver den hjälp de får
av den ordinarie personalen där. Eftersom man under de senaste 8 åren
med borgerligt styre har skurit ned på personalen så innebär det att de
boende endast får det absolut livsnödvändiga och att det inte finns tid
till sådant som pratstunder eller att gå ut på promenader med de
boende. Antingen bör även äldre på särskilt boende få rätt till bistånd
precis som de hemmaboende eller också bör personalen utökas så att de
äldre på särskilt boende får sina fundamentala rättigheter och behov
tillgodosedda. Även dessa förändringar kräver ju att mer resurser
beviljas vård och omsorg.
– Som bekant gick Vänsterpartiet på riksplanet till val på devisen ”Inga vinster i välfärden” och så även här i Lund. Vad kan de röd-grön-rosa göra för att motverka privat drift inom vård och omsorg här i Lund i nuläget?
Tyvärr är det inte särskilt mycket som kan göras på kort sikt för att direkt motverka privatiseringen eftersom den borgerliga majoriteten precis innan de förlorade makten ingick avtal med ett antal privata vårdgivare inom vård och omsorg och dessa avtal gäller fram till 2021, alltså under hela denna mandatperiod och halva nästa mandatperiod. Det enda som de röd-grön-rosa partierna kan medverka till är att se till att de privata vårdgivarnas uppdrag verkligen genomförs på ett bra sätt genom att intensifiera granskningen och uppföljningen av verksamheterna. Om brister upptäcks så är detta ju ett brott mot avtalet och vite kan utdömas eller i de fall där avtalsbrottet är grovt kan avtalet sägas upp. Granskningen kan gälla de anställdas villkor, t.ex. om kollektivavtalen följs för de anställda? Den kan även gälla att undersöka om brukarna verkligen får det beviljade bistånd som den privata vårdgivaren fått pengar från kommunen till att utföra? En sådan granskning av hemvården har redan inletts och granskningen gäller då både den hemvård som drivs i kommunal regi och den som drivs i privat regi som exempelvis av Attendo Care.
Har du några speciella visioner i ditt politiska arbete?
En fråga som jag känner starkt för är att försöka medverka till en bättre dialog mellan medborgare och politiker. Ett lyckat exempel på ett sådant möte är det som ägde rum inför valet och som anordnades av nätverket God omsorg på Väster. I detta nätverk deltar olika slags personal som arbetar med vård och omsorg på väster och även personer från anhörigcenter. Politiker inbjöds och diskuterade med representanter för nätverket men även med andra inbjudna medborgare på väster. Jag är själv aktiv i detta nätverk och vill fortsätta att driva på så att fler möten anordnas som leder till dialog mellan politiker och medborgare. Den här typen av dialog mellan politiker, kommunal personal och medborgare bör även kunna ske på många andra politiska områden.
En annan sak som jag skulle vilja förändra inom Vänsterpartiets politik är att försöka få till stånd en tydligare koppling mellan partiets långsiktiga mål och vår dagspolitik. Våra mera långsiktiga mål kommer ofta bort och det är inte alltid lätt att se riktningen i alla politiska dagskrav. Här skulle jag önska att vi diskuterade ideologi mera i partiet och gör den viktiga kopplingen mellan ideologi och dagspolitik tydligare för väljarna.
I Göteborgs kommun har den röd-gröna majoriteten genomfört sex timmars arbetsdag med bibehållen lön på försök för personalen på Svartedalens äldreboende. Hur ställer du dig som vänsterpartist till att driva denna fråga i Lunds kommun? Tycker du att man skulle kunna införa 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön på försök inom delar av äldreomsorgen även i Lund.
Ja, tiden är verkligen mogen för sex timmars arbetsdag, ända ner till fem timmars arbetsdag skulle jag vilja se. Vi behöver ju få fler i arbete och att sänka arbetstiden genom att dela på jobben är ett sätt att minska arbetslösheten. På så sätt sparar man även in på kostnader för arbetslöshetsunderstöd. Sjukfrånvaron skulle antagligen sjunka genom minskad stress och utbrändhet hos personalen och detta skulle medföra minskade kostnader för sjukersättning. Vårdens kvalitet skulle förbättras genom att brukarna slapp möta stressad personal eller en massa vikarier. Om man införde sex timmars arbetsdag skulle de som har familj och barn hinna med sitt livspussel och kunna ta hand om hemarbete och sina relationer utan stress. Det finns bara vinster med sex timmars arbetsdag, så jag personligen skulle gärna vilja se detta infört i Lunds kommun på försök på exempelvis något särskilt boende för äldre. Sen måste detta naturligtvis utvärderas både vad gäller kostnader och effekter för trivsel och välmående både gällande de äldre och personalen efter försöksperiodens slut.
– Vilka anser du vara de största utmaningarna när det gäller att förverkliga de politiska mål som de röd-grön-rosa i Lund vill uppnå?
Ett problem är naturligtvis att de röd-grön-rosa inte har egen majoritet utan vi måste få med oss något av de andra partierna för att få igenom våra förslag. Vi lever exempelvis för tillfället med en nästan helt borgerlig budget eftersom vi inte fick igenom någon skattehöjning vid budgetomröstningen efter valet. Det är också frustrerande att vara i majoritet i nämnderna och där kunna arbeta fram förslag tillsammans med partierna i det röd-grön-rosa samarbetet och sen lägga fram dem i kommunfullmäktige där de borgerliga, SD och FNL tillsammans har majoritet där och kan rösta ner våra förslag. Förhoppningsvis kan det bli det bättre efter sommaren när vi röstat fram en ny budget.
Kan du berätta lite om hur du upplever att vara kommunalpolitiker? Vilka är vedermödorna och vilka är glädjeämnena?
Att arbeta inom kommunalpolitiken är oerhört lärorikt. Jag lär mig massor hela tiden. Samtidigt är det detta som är mödosamt, att vi har massor av tjocka luntor att läsa in före våra sammanträden. Det tar tid. Sen upplever jag ett gott kamratskap inom politiken och det gäller även med dem som inte tillhör samma partier. Vi respekterar varandra och lyssnar på varandras åsikter med respekt. Speciellt meningsfullt tycker jag det upplevs att få arbeta med frågor som jag brinner för inom vård och omsorg. Min upplevelse av att delta i politiken på basplanet är alltså huvudsakligen att det är engagerande, meningsfullt och lärorikt.
– Som bekant gick Vänsterpartiet på riksplanet till val på devisen ”Inga vinster i välfärden” och så även här i Lund. Vad kan de röd-grön-rosa göra för att motverka privat drift inom vård och omsorg här i Lund i nuläget?
Tyvärr är det inte särskilt mycket som kan göras på kort sikt för att direkt motverka privatiseringen eftersom den borgerliga majoriteten precis innan de förlorade makten ingick avtal med ett antal privata vårdgivare inom vård och omsorg och dessa avtal gäller fram till 2021, alltså under hela denna mandatperiod och halva nästa mandatperiod. Det enda som de röd-grön-rosa partierna kan medverka till är att se till att de privata vårdgivarnas uppdrag verkligen genomförs på ett bra sätt genom att intensifiera granskningen och uppföljningen av verksamheterna. Om brister upptäcks så är detta ju ett brott mot avtalet och vite kan utdömas eller i de fall där avtalsbrottet är grovt kan avtalet sägas upp. Granskningen kan gälla de anställdas villkor, t.ex. om kollektivavtalen följs för de anställda? Den kan även gälla att undersöka om brukarna verkligen får det beviljade bistånd som den privata vårdgivaren fått pengar från kommunen till att utföra? En sådan granskning av hemvården har redan inletts och granskningen gäller då både den hemvård som drivs i kommunal regi och den som drivs i privat regi som exempelvis av Attendo Care.
Har du några speciella visioner i ditt politiska arbete?
En fråga som jag känner starkt för är att försöka medverka till en bättre dialog mellan medborgare och politiker. Ett lyckat exempel på ett sådant möte är det som ägde rum inför valet och som anordnades av nätverket God omsorg på Väster. I detta nätverk deltar olika slags personal som arbetar med vård och omsorg på väster och även personer från anhörigcenter. Politiker inbjöds och diskuterade med representanter för nätverket men även med andra inbjudna medborgare på väster. Jag är själv aktiv i detta nätverk och vill fortsätta att driva på så att fler möten anordnas som leder till dialog mellan politiker och medborgare. Den här typen av dialog mellan politiker, kommunal personal och medborgare bör även kunna ske på många andra politiska områden.
En annan sak som jag skulle vilja förändra inom Vänsterpartiets politik är att försöka få till stånd en tydligare koppling mellan partiets långsiktiga mål och vår dagspolitik. Våra mera långsiktiga mål kommer ofta bort och det är inte alltid lätt att se riktningen i alla politiska dagskrav. Här skulle jag önska att vi diskuterade ideologi mera i partiet och gör den viktiga kopplingen mellan ideologi och dagspolitik tydligare för väljarna.
I Göteborgs kommun har den röd-gröna majoriteten genomfört sex timmars arbetsdag med bibehållen lön på försök för personalen på Svartedalens äldreboende. Hur ställer du dig som vänsterpartist till att driva denna fråga i Lunds kommun? Tycker du att man skulle kunna införa 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön på försök inom delar av äldreomsorgen även i Lund.
Ja, tiden är verkligen mogen för sex timmars arbetsdag, ända ner till fem timmars arbetsdag skulle jag vilja se. Vi behöver ju få fler i arbete och att sänka arbetstiden genom att dela på jobben är ett sätt att minska arbetslösheten. På så sätt sparar man även in på kostnader för arbetslöshetsunderstöd. Sjukfrånvaron skulle antagligen sjunka genom minskad stress och utbrändhet hos personalen och detta skulle medföra minskade kostnader för sjukersättning. Vårdens kvalitet skulle förbättras genom att brukarna slapp möta stressad personal eller en massa vikarier. Om man införde sex timmars arbetsdag skulle de som har familj och barn hinna med sitt livspussel och kunna ta hand om hemarbete och sina relationer utan stress. Det finns bara vinster med sex timmars arbetsdag, så jag personligen skulle gärna vilja se detta infört i Lunds kommun på försök på exempelvis något särskilt boende för äldre. Sen måste detta naturligtvis utvärderas både vad gäller kostnader och effekter för trivsel och välmående både gällande de äldre och personalen efter försöksperiodens slut.
– Vilka anser du vara de största utmaningarna när det gäller att förverkliga de politiska mål som de röd-grön-rosa i Lund vill uppnå?
Ett problem är naturligtvis att de röd-grön-rosa inte har egen majoritet utan vi måste få med oss något av de andra partierna för att få igenom våra förslag. Vi lever exempelvis för tillfället med en nästan helt borgerlig budget eftersom vi inte fick igenom någon skattehöjning vid budgetomröstningen efter valet. Det är också frustrerande att vara i majoritet i nämnderna och där kunna arbeta fram förslag tillsammans med partierna i det röd-grön-rosa samarbetet och sen lägga fram dem i kommunfullmäktige där de borgerliga, SD och FNL tillsammans har majoritet där och kan rösta ner våra förslag. Förhoppningsvis kan det bli det bättre efter sommaren när vi röstat fram en ny budget.
Kan du berätta lite om hur du upplever att vara kommunalpolitiker? Vilka är vedermödorna och vilka är glädjeämnena?
Att arbeta inom kommunalpolitiken är oerhört lärorikt. Jag lär mig massor hela tiden. Samtidigt är det detta som är mödosamt, att vi har massor av tjocka luntor att läsa in före våra sammanträden. Det tar tid. Sen upplever jag ett gott kamratskap inom politiken och det gäller även med dem som inte tillhör samma partier. Vi respekterar varandra och lyssnar på varandras åsikter med respekt. Speciellt meningsfullt tycker jag det upplevs att få arbeta med frågor som jag brinner för inom vård och omsorg. Min upplevelse av att delta i politiken på basplanet är alltså huvudsakligen att det är engagerande, meningsfullt och lärorikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar