Björn Hägers nya biografi om Carl Bildt, Uppdrag Bildt. En svensk historia, Norstedts) ansluter sig till genren. Trots passiviteten inför massakern i Srebrenica och medansvaret för Lundin Oils dödande och folkfördrivning i Sudan lyckas Bildt med sin arrogans skaka av sig all kritik.
Litteraturens rika behöver inte vara onda från början men fokuseringen på det överordnade målet att göra vinst förvrider successivt deras personligheter. De blir besatta av föreställningen att de är en sorts övermänniskor för vilka allt är tillåtet och den får dem att agera utanför alla normer, förakta de flesta de kommer i kontakt med och vara likgiltiga för deras lidanden.
Aktuella exempel är Anders Borg och Anna Kindberg Batra. Hennes uttalande, visserligen i början av karriären, att stockholmare är smartare än lantisar är typiskt.
Den onde anden i Malin Persson Giolitos deckare Störst av allt (se förra veckans VB) var ”Sveriges rikaste man”. Han orsakar den tragiska skolskjutning som boken analyserar.
Kjell Westös nya roman Den svavelgula himlen (Bonniers 2017) är ännu ett bidrag till genren.
Den skildrar en finlandssvensk företagarfamiljs historia från det finska inbördeskriget 1917-18 till vår tids globalism. Bokens patriark Poa medverkar som sextonåring i arkebuseringen av en tillfångatagen rödgardist, en ung kvinna. Det märker honom för livet.
Sonen Jakob, en begåvad, känslig person, bryter samman.
Sonsonen Alex utvecklas från normal tonåring på 1960-talet till kallhamrad kapitalist som på 2000-talet föröder tillvaron för den egna familjen.
Boken har fått sval kritik (t.ex i Sydsvenskan) och redogörelsen för jag-berättarens erotiska liv tar så stor plats att grundtemat ofta skyms. Men Kjell Westö är skicklig och skildringen av den finlandssvenska överklassens speciella historia genom hundra år är hela tiden intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar