Det var på gatorna - och i de kvinnliga rösträttskämparnas möteslokaler
– som den allmänna rösträtten drevs igenom, inte runt det Edénska
konseljbordet.
Hans förslag hade aldrig kunnat genomföras utan trycket från de
ryska och tyska arbetarnas revolutioner och hotet om att dessa skulle
återuppväcka massresningarna från våren 1917 i Sverige.
Så skriver Kjell Östberg i sin anmälan av Sverker Oredssons nyutgivna bok Nils Edén. Demokratins statsminister, Aftonbladet 18/10.
Östberg påpekar begränsningarna i Edéns rösträttsreform.
Liberalismen ville begränsa rösträtten till de välbeställda och
välutbildade. I de kommunala valen, som indirekt utsåg ledamöterna i
riksdagens första kammare, ställdes kravet att man tjänade tillräckligt
mycket för att betala kommunalskatt.
Ogifta kvinnor gjorde inte det och gifta kvinnors rösträtt var
beroende av männens inkomster. Detta krav innebar också att var tionde
arbetare förlorade sin rösträtt under 30-talskrisen i industrisamhällen
som Sundsvall. Hundratusentals var utestängda från kommunal rösträtt. I
kommunerna fick en minoritet rätt att stoppa alltför radikala beslut.
En annan följd var att arbetarpartierna blev kraftigt
underrepresenterade i första kammaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar