Revolutionen 2 av Gunnar Stensson

 

Den franska revolutionen
Frihet. Jämlikhet. Broderskap

Liksom den ryska revolutionen utlöstes den franska av akut nöd. En svår missväxt 1788 ledde till höga brödpriser och svält i Paris. Nyåret 1789 var det kallaste i mannaminne. Seine var ett enda långt isflak. Inga varor nådde Paris. Nödställda människor från landsbygden vällde in i staden, men där fanns inga arbeten, inga bostäder. Människorna dog på Paris gator.
   En rik arbetsgivare i Paris krävde sänkta löner. Det höga brödpriset hade drivit upp lönerna. Den 22 april började en grupp demonstranter tåga mot Seine. En trumma i täten slog takten och demonstranterna ropade:
                    Död åt de rika!
                    Död åt aristokraterna!
                    Död åt svartabörshajarna!
                    Död åt prästerna!
   Nästa dag anslöt sig stuvarna vid kajerna och vedkarlarna och de fattigaste som sov under broarna. Vid det kungliga glasbruket lade arbetarna ned arbetet och gick med. Trupper kommenderades ut och byggde barrikader. Plötsligt hördes skott. Demonstranterna angrep infanteristerna med takpannor. Butiker plundrades. Vintunnor öppnades. Män och kvinnor berusade sig och blev liggande. Gardister klubbade ihjäl dem. När dagen var slut låg 300 lik på gatorna och måste städas undan.

Den 2 maj samlade kung Ludvig XVI riksförsamlingen - 300 adelsmän, 300 präster och 600 ledamöter från tredje ståndet - i Versailles. Den 9 juli slog de 1200 delegaterna sig samman till en konstituerande nationalförsamling för att ge Frankrike en ny demokratisk konstitution enligt upplysningens idéer som utvecklats under de föregående 50 åren.
   Den 14 juli var en olidligt het sommardag, Mycket folk var samlade vid Palais Royal. En ung revolutionär advokat, Camille Desmoulins, steg upp på ett bord utanför Café du Foy och höll det brandtal som kom att leda till stormningen av Bastiljen, det centralt belägna statsfängelset i Paris.
   Den 26 augusti antog nationalförsamlingen deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
   I Versailles festade kungen, i Paris svalt folket.
 

 

Kvinnorna och barnen var de som drabbades hårdast. I oktober vandrade en folkmassa med kvinnor i täten de 15 kilometerna till Versailles. Dyblöta efter oktoberregnet invaderade de nationalförsamlingen och slog sig ner på ledamöternas platser med upphissade kjolar.
   En kvinnodelegation fick tillträde till kungen som lovade dem allt bröd som gick att skaffa. Kvinnorna tvingade kungen och drottningen att flytta från Versailles till Tuilerierna i Paris. 

Frihet, jämlikhet broderskap, Hilary Mantels roman i tre delar,beskriver revolutionen som den upplevdes av tre unga män som kom att bli revolutionsledare: Camille Desmoulins, Danton och Robespierre. De växer upp, skolas i tidens idéer, propagerar för revolutionen i tidningar och pamfletter, men utan att veta som ska hända nästa år, nästa månad, nästa dag. Utvecklingen är oförutsägbar. Revolutionen är en kamp för rättvisa, men också en maktkamp mellan samhällsklasser, nationer, ideologier och ekonomiska intressen och kommer att fortsätta under decennier.
   De tre revolutionärerna är vänner, kamrater som samarbetar, men den turbulenta händelseutvecklingen leder till att en av dem, den konsekvente upplysningsideologen – och dödsstraffmotståndaren - Robespierre, ser sig principiellt tvingad att döma de båda andra, Desmoulins och Danton, till offentlig giljotinering.
   Danton utbrister på schavotten: ”Visa upp mitt huvud för folket. Det tål att tittas på.”
   Där slutar romanen, men läsaren vet att Robespierre kommer att möta samma öde inom något år.
 

 

Förra veckan skrev jag några rader om hur den ryska revolutionen upplevdes dag för dag av vittnen som befann sig i Petrograd 1917. Bolsjevikerna – och inte bara de – såg den franska revolutionen som ett mönster för utvecklingen, kanske för att på så sätt föreställa sig en struktur som i verkligheten saknades. De tre franska revolutionsledarna hade gått under i revolutionens kaos. Kaos rådde fortfarande i Ryssland vid Lenins död 1924.
  
En revolutionär situation är ett samhällssammanbrott. Det är lätt att i efterhand se varför varken det feodala Frankrike eller tsarens Ryssland kunde bestå. Man kan också se att de som förstod sammanbrottets orsaker också var de som hade förutsättningar att formulera de principer som kunde styra framtiden.
   De franska revolutionärernas frihet, jämlikhet, broderskap motsvarades av Lenins mer materiella fred, bröd, jord.
   Dagens samhälle är ett globalt system som kanske står inför ett sammanbrott om inte grundläggande förändringar snart sker, men där reaktionära krafter med Trump i spetsen blint fortsätter i gamla spår.
   När kommer revolutionen? Vilka ser lösningarna? Kan de förverkligas?