Inga räta vinklar i Klostergården av Gunnar Stensson

När Klostergårdsborna i måndags samlades i biblioteket för att få bekräftat att de bodde i Sveriges bästa bostadsområde var det ändå en fråga som skavde. Varför är inte rummen rätvinkliga kvadrater?
   Någon av de boende hade lagt om golvet och en annan hade tapetserat. Väggarna var inte parallella. Golven var inte kvadratiska. Det hade uppstått problem.
   De frågade experten som satt i panelen, Tomas Tägil. Han hade inget annat svar än att byggarna kanske slarvat på grund av brådska. Svaret var inte tillfredsställande. Problemet var att samma felaktighet uppstått regelmässigt på samma ställen i olika byggnader.
   Jag fylldes av grubbel. Någonstans fanns det en förklaring, det visste jag.
   Under natten drog jag mig till minnes ett tv-program vid millennieskiftet om Klostergården och dess ungerske inspiratör Janos Kleineisel från Budapest.
   Han berättade om den osynliga arkitektoniska finessen att rummen i Klostergården inte är fyrkantiga. De som bor där skall slippa känna sig instängda i fyrkantiga boxar. De oregelbundna vinklarna och volymerna upplevs inte av blotta ögat, men oregelbundenheten känns ändå som en frihet, en sorts befriande rymd för de som vistas där, förklarade han.
   Efter programmet diskuterade vi det några dagar och gick in i en del lägenheter. Ingenstans kunde vi se att rummen var oregelbundna. De var ljusa och snygga, helt okej. Men vi använde förstås bara ögonmått, inte tumstockar och vinkelhakar.
   Nu, 50 år efter det att husen byggdes, är det många som sätter upp nya tapeter eller lägger in nya golv. Rätvinkliga tapeter och rätlinjiga golv.
   De som försöker passa in dem i Klostergårdens rum har upptäckt att det inte går och jag har därigenom äntligen fått bekräftat att rummen i Klostergården faktiskt inte är fyrkantiga boxar! Det känns befriande!