Asylpolitiken en het potatis för sossarna. Agera! av Bertil Egerö

Det är svårt att i historien hitta något jämförbart till alla de protester som idag landat på regeringens och migrationsverkets bord. Rättsmedicinalverkets röntgenbedömningar av knän och visdomständer får kritik t.o.m. inom verket självt, och ifrågasätts inte bara av enskilda läkare utan också av läkarförbundet. Advokatsamfundet har riktat stark kritik mot osäkerheten i beslut baserade på sådana bedömningar.

Inte bara civilsamhället, utan politiker av olika kulörer, bland dem socialdemokrater, begär ett stopp på utvisningarna. Migrationsverkets förre generaldirektör kräver amnesti för de som kom under 2015. Under tiden fortsätter migrationsverket att uppgradera unga i ålder, och när de anses vara 18 placera dem var som helst i landets vuxenboenden. Lund följer efter med att med omedelbar verkan avvisa de unga från sina boenden, i praktiken göra dem hemlösa. Självklart vill de inte lämna den kommun där de har sin skola, sina vänner, sina svenska nätverk.

I april skrev jag ett medborgarförslag om att de unga ska få stanna genom överklagandeprocesser etc. Bortåt 700 lundensare stöttade. F! skrev en motion i samma riktning. I september fann kommunfullmäktige för gott att bordlägga ärendet – sossarna kände trycket, följde inte Stockholm, Malmö m fl orter i att låta de unga stanna, men valde att avvakta besked om ev. mer pengar ur den statliga budgeten. Nu är det dags: riksdagen väntas besluta om budgeten om ca tio dagar. Vi behöver underhålla pressen på regeringen, och på vår egen kommun.

Det gäller att förstärka protesterna inom socialdemokratiska partiet. Över hela landet skriver nu enskilda människor till sosse-politiker i sina kommuner. Ett enkelt bidrag med potentiellt stor verkan.

Får Lund mer pengar ur statsbudgeten förbereds ärendet på nytt inför kommunstyrelsemöte den 6 december, och kommunfullmäktige beslutar den 20 december. Ju mer de känner trycket från medborgarna, desto svårare har de att fortsätta avvisningarna.

Idag sände jag ett öppet brev till migrationsministern och vd för migrationsverket, se nedan. Kanske tas det emot för publicering i någon tidning.

---

Öppet brev till migrationsministern Heléne Fritzon, och till migrationsverkets vd Mikael Ribbenvik

Arton år är inte detsamma för afghanska ungdomar som för svenska
Se de unga asylsökande som vad de är: unga människor utan färdig grundutbildning, utan djupare kunskap i svenska. Unga vars liv hänger på de kontakter de lyckats skapa i sin närmiljö. Vars integrering beror på möjligheten att fortsätta sin utbildning där de börjat den. Anpassa er politiska praktik så att de får leva vidare med de svenska kontakter de lyckats få i sin närmiljö.

De flesta svenska ungdomar slutar gymnasiet omkring 18-årsåldern. Då har de 12 års gedigen skolutbildning bakom sig, och en lika gedigen erfarenhet av vårt samhälle, dess kultur och samlevnadskoder.

De afghanska barn som lyckades nå Sverige under 2015 – 2016 har nu, på knappt två år, lyckats lära sig elementär svenska. De har börjat förstå vilket samhälle de lever i, de har fått vänner och stöttare bland oss svenskar. De har lärt sig maktens mysterier: socialsekreterare, HVB-hemmens föreståndare, offentliga biträden och – mest svåråtkomligt – migrationsverket.

Vi alla, ni också, ”visste” – eller hur? att dessa barn skulle bli äldre och efter några år nå den ålder där de i svensk lag blir vuxna. I juridisk mening. I social mening, som nykomlingar till vårt samhälle, vårt skolsystem, är de ännu långt ifrån vuxna.

Det är hög tid att detta sjunker in hos politiker och tjänstemän, och resulterar i helt andra sätt att hantera asylungdomarna än vad som sker idag. Att skicka iväg ungdomar till vuxenboenden varsomhelst i landet enbart för att de blivit – eller bedömts vara – 18 år är exakt vad som inte ska göras. I stället ska de kunna bo kvar i den kommun de landat i. Genomföra asylprocessen, fortsätta skolan, samt med uppehållstillstånd gå genom återstående stadier till vuxenlivet.

I korthet: För alla de som fått uppehållstillstånd, och för de som ännu finns i kön, och som under tiden fyller 18 år, måste följande regel gälla: låt dem stanna kvar i sin ’hemkommun’ den tid det tar att från ’svenska för invandrare’ avsluta gymnasiets sista klass.

Den reformen kräver omtänk på alla nivåer: en asylsökande ungdom kostar lika mycket i sin kommun som i migrationsverkets boende. Staten behöver omdirigera sina medel till kommunerna; kommunerna behöver planera för boenden och skola till fler asylsökande över längre tid. Migrationsverket avlastas uppgiften att hålla boenden för ’nya’ vuxna, och kan fokusera på sin huvuduppgift: asyl eller ej.
Lund den 9 november 2017
Bertil Egerö, God man, Lund