Höje å vattenråd invaderar Lunds utbyggnad av Gunnar Stensson

Lund är en lång backe och nedanför den ligger Höje å. Ån ligger nedsänkt i landskapet och skyddas av vildvuxen grönska. Där kan man röra sig fritt utan att bli sedd, tillsammans med rådjur och rävar, andfåglar och skarvar, näktergalar och svanar, humlor, trollsländor och fjärilar. Där kan man plocka björnbär och hallon, äpplen och plommon. Där ser man karparna leka i juni och hör grodornas högljudda kväkande när de parar sig. Där har jag tillbringat mycket tid, under många år.
   Så hamnade jag Höje å vattenråd i början av 2000-talet och återkom dit efter 2014 efter några års avbrott. I vattenrådet finns representanter för Lund, Lomma och Staffanstorps kommuner, jordägare och dikningsföretag.
   För 20 år sedan ägnade sig rådet (ja, det kallades något annat på den tiden) mest åt att försöka hindra övergödning. Fosfor- och kväve-utsläppen från jordbruket mättes ständigt. Det gällde att skydda Öresund från övergödning. Den viktigaste metoden var att skapa våtmarksområden. Det ledde till ständiga konflikter med jordägarna för åkermarken var värdefull.
   Ja, det var en mycket viktig verksamhet, men ingen brydde sig egentligen om vattenrådet utom de närmast berörda. Att jag hamnade där berodde på att ingen annan politiskt aktiv ville dit.

Nu är det annorlunda. Klimat- och miljöfrågor står i centrum. Stormar och störtregn är våldsammare och förekommer oftare. Översvämningar blir allt vanligare. Havet hotas inte bara av övergödning utan också av plastpartiklar från stadens konstgräsplaner. Insekterna slås ut. Jag har iakttagit att förekomsten av bin, humlor och trollsländor minskat, ja även småflugor och spindlar förekommer alltmer glest. Det är inte hållbart. Näringskedjorna klipps av. Gräsmattor behöver bli ängar med en mångfald av örter Den biologiska mångfalden är nödvändig.
   Lund är på väg mot sin största expansion hittills. Helt nya stadsdelar ska byggas i Källby och Brunnshög, andra ska förtätas. I stadsplaneringen blir det viktigt att skapa ”gröna ytor och blågröna strukturer”. Det betyder ett system av dammar, våtmarker, diken och rör för att ta hand om vattnet. Mängden hårdgjorda ytor fördubblas. Dagvattnet flödar över tak och asfalt och ner i gatubrunnar. Till slut hamnar det i Höje å. Ett kraftigt regn kan förhöja vattennivån flera decimeter och översvämma stora områden på några timmar. Föroreningar från bildäck förgiftar vattnet.

Så nu är Höje å vattenråd uppe och härjar i hela Lund, anlägger ängar, diken, dammar och träddungar och ”boulevardiserar” gator. Det är det som kallas blågröna strukturer. Björn Abelsson är ordförande både i Byggnadsnämnden och Vattenrådet, lämpligt nog. Massmedia intresserar sig. Lund är visserligen mindre hotat av klimatförändringen än till exempel Lomma där ån regelbundet flyter ut över gatorna och in i källarna, samtidigt som havsvattnet sköljer över vallarna. Men även i Lund hotas bebyggelsen nere vid ån och på ställen som ligger lägre än omgivningen.

Nu yttrar sig Vattenrådet om översiktsplanen. Det pekar framför allt på konflikten mellan å ena sidan förtätningen av staden och expansionen av bebyggelsen och å den andra de gröna miljöerna, ekosystemen och ”de blå strukturerna”, det vill säga nätverket av dammar, vattendrag och diken.
   Vattenrådet varnar för riskerna. Men det berömmer också många av de insatser som faktiskt görs, till exempel försöken att åstadkomma ”mångfunktionella ytor” av fotbollsplaner och golfbanor.
   Det betonar att Lund är en av de städer i Sverige som har minst grönytor per invånare.
   Oändligt mycket mer vore att säga, men det osagda får fyllas ut av läsarens tankar och fantasi.