Här är det tillåtet för vuxna att drömma sig bort en stund. Något som annars bara är förunnat barn och pensionärer.
74 år och med barnbarnen i Astrid Lindgrens värld i Vimmerby.
Barnen då? De klarar sig själv, in och ut i Bullerbyn, längs
kullerstensgatorna eller på skridskoisen i Söderhavet!
På min tid fanns bara Kalle Blomkvist och Pippi. Bovarna var
Dunder Karlsson och Blom. Poliskonstaplarna Karlsson och Larsson, mest
Karlsson.
Det var äventyret med Kalle som jag minns bäst. Tänk att få
vara polis och fånga bovar! Riktigt försåtliga sådana. Och att den vita
rosen var finare är den röda, förstod man också.
Men vad var sensmoralen i dessa sagor? Att barn också kan och
måste tas på allvar. De är inte vuxna men har allt som behövs för att
bli vuxna. Har dagens skola förstått det? Jag är inte säker på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar