2019-10-10

Den osynliga handen knuffar oss över randen
av Gunnar Stensson

Per Svensson är redaktionschef på DN efter många år på Sydsvenskan. Idag, den 7 oktober, har han skrivit en helsidesartikel om Den obeboeliga planeten. Livet efter uppvärmningen.
   Han har träffat bokens författare David Wallace-Wells i Göteborg och fått veta att mer än hälften av alla koldioxidutsläpp i atmosfären har ägt rum under åren efter det att tv-serien Seinfelds första avsnitt sändes. Det vill säga under hans år. Våra år. Nu.
   ”Det är under dessa år som planeten har drivits från ett till synes stabilt tillstånd till katastrofens rand”, skriver David Wallace-Wells.
   Det är globaliseringens år, nyliberalismens, marknadsekonomins och konsumismens år, det är Margaret Thatchers, Göran Perssons och Bill Clintons år.
Per Svensson inser att vi lever på katastrofens rand.
   Men som tur är har han en tro, som Strindberg. Credo quia absurdum står det på Strindbergs grav. Jag tror därför att det är absurt.
   Per Svensson tror på marknadsekonomin.

Ledarskribenten i Sydsvenskan den 5 oktober har också en tro. Han tror på konsumismen och oroas av Naturskyddsföreningens konstaterande att det inte går att konsumera som om det fanns fyra jordklot, vilket skulle behövas om världen levde på lika stor fot som svenskarna.
   ”Men lösningen är inte att sluta konsumera”, fastslår han och citerar Nordeas chefsekonom som har det lämpliga namnet Annika Winsth: ”Om vi inte handlar, om vi inte har tillväxt, går företag omkull och människor blir arbetslösa.”
   Ledarens slutkläm lyder: ”Så sluta inte shoppa!”

Tidskriften The Economist insåg för ett par veckor sedan att utsläppen av växthusgaser har tjugodubblats under 1900-talet och att de fortfarande ökar. Dess anonyme skribent skriver:
   ”Vår tids revolutionära utmaning är att vända utvecklingen. Det är kapitalismen som ska genomföra revolutionen.”

Det går inte längre att förneka klimatkrisen. Det gör bara Donald Trump. Därför försöker industri- och finansvärlden återvinna människors förtroende genom att erkänna den.
   Ja, vi har hamnat vid katastrofens rand, säger kapitalisterna. Men vi ska inte göra så mer.
   Sedan hävdar de att kapitalismen, det system som drivit oss hit, är det system som ska rädda oss. För somliga är det svårare att tro att kapitalismen kan avskaffas än att jorden kan gå under.

Jorden tål inte vad som helst. Den har blivit trotsig, skriver Clive Hamilton, unruly (oregerlig), skriver Andreas Malm och obeboelig, skriver David Wallace-Wells.
   Vi måste göra bot och bättring och rikta en ödmjuk bön till den vredgade, alltmer obeboeliga Jorden,som vår hänsynslösa osynliga hand plundrat och förött.
Vårt dagliga bröd
giv oss idag
och förlåt oss
våra skulder

Inga kommentarer: