Same same but very different!

 

Friday for Future alla fredagar

  

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
   Nästa fredag, 28 augusti, är en grupp på torget på corona-avstånd kl 12-14 och på lördag, 29 augusti kl 11-13 har vi Skostrejk. Temat är Amazonas. Så kom med era skor och sätt namnlappar eller något om betydelsen av Amazonas på lappar i dem. En grupp är där hela tiden.
 

 

Jonas Sjöstedts sommartal 2020

  

Söndag 30/8 KL. 14:00–14:30
Välkommen att lyssna på Jonas Sjöstedts traditionella sommartal på söndag! I år hålls talet inför en liten publik på Bokcafé Pilgatan i Umeå och sänds live här på Facebook och på vansterpartiet.se.
Länk till Facebooksändningen »

Skövling av läplantering av Ann Schlyter

 Så börjar politiken komma igång igen, om så med begränsad närvaro av politiker. I fullmäktige innebär det onekligen en viss inskränkning i demokratin. I Byggnadsnämnden kan alla ordinarie närvara, medan ersättarna får vara med på distans.
   Augustimötet var ganska kort och odramatiskt. En detaljplan på Ladugårdsmarken hade kommit ända till antagande. I det stadiet kan man inte påverka innehållet och mitt avslagsyrkande blir mer av demonstration och uppföljning av tidigare misslyckade försök att rädda en läplantering.
   När jag satt i park och naturvårdsnämnden på åttiotalet lyckades vi driva fram att en läplantering skulle etableras norr om stan för att framtida bostäder skulle få vindskydd, och en bättre utemiljö. Det är nu ett väl uppvuxet cirka femton meter brett "skogsbälte". Den nu antagna detaljplanen innebär att det byggs bostäder även där träden står. Trädridån skövlas och husen kommer att ligga fritt för nordanvindarna. Inte enbart upplevelsemässigt, utan även ur energisynpunkt en stor nackdel. Inget annat parti än Vänsterpartiet har i något stadie av planeringen föreslagit att läplanteringen skulle bevaras.
 

Detaljplan på Ladugårdsmarken » 

Framtidens civila försvar – perspektiv från Vänsterpartiet (från Facebook)

 Publicerat: 2020-08-24

Idag skriver jag om det civila försvaret på Folk och Försvars hemsida. Mitt fokus ligger (surprise!) på välfärden! Läs och dela gärna.
   ”Ett robust, säkert och tryggt samhälle kräver att samhällets bottenplatta, den kommunala och regionala välfärden, fungerar och har tillräckliga resurser för att kunna ge ett bra stöd till befolkningen. De anställda gick på knäna redan när allt var lugnt, och nu när vi befinner oss i en kris finns ingen extra växel att lägga in. Nu ser vi vad dåliga arbetsvillkor, slutkörda medarbetare, bortprioriterad fortbildning och ekonomiska nedskärningar får för effekter när vi möter en kris.”
Hanna Gunnarsson

Läs artikeln »

”Det är de små, små detaljerna som gör'et” av Gunnar Stensson

 Nästan ingen tror att vi kan uppnå klimatmålet en och en halv grads ökning av temperaturen. Just nu härjar skogsbränder i Kalifornien, Nevada och Arizona. Luftföroreningarna förvärrar dödligheten i Covid-19. Orkanen Laura är på väg in i Louisiana och Texas. Permafrosten i Sibirien smälter. Hela städer sjunker ner i gyttja. Inlandsisen på Grönland smälter. Kallt sötvatten ändrar strömmarna i Atlanten. Havsnivån stiger. På Sveriges västkust planerar Preem ett jätteraffinaderi. Ökenspridningen fortsätter. USA kanske lämnar Parisavtalet om två månader.
   Allt detta drabbar framför allt de fattiga och de som bor i de tidigare kolonier där vi stal vårt överflöd. Men till slut drabbar det oss själva, och våra barn och barnbarn
   Det är vårt fel, vi som bor i den rika delen av världen är skyldiga. De stora bilproducenterna, inte minst Volvo, satsar på stadsjeepar, stora, tunga, höga, energislukande metallmonster. Vi har så gott om pengar att vi gladeligen köper dem. Vi har för mycket pengar. Stadsjeeparna, suvarna, ska i framtiden få elmotorer. När de blir eldrivna kräver batterierna sällsynta metaller. Kriminella har redan börjat stjäla katalysatorer i Lund och Malmö för att utvinna metallerna som är dyrare än guld.
 

 

I kommunerna Ängelholm, Klippan, Höganäs, Bjuv, Båstad, Perstorp och Helsingborg vill våra folkvalda satsa 50 miljoner på att stötta det klimatdestruktiva inrikesflyget. Och de är inte ensamma.
   I Lund har man beslutat att bredda E22 mellan trafikplats Gastelyckan och Lunds Norra, där också en ny avfart ska byggas. Man vill öka framkomligheten för de monstruösa suvarna.
   Planen är oförenlig med det av regeringen uppsatta målet att minska utsläppen från trafiken med minst 70 procent till 2030.
   Det vanliga svaret från miljöbrottslingarna lyder: - Vi är så små, så små, så det kvittar vad vi gör.
   ”Det är de små, små detaljerna som gör´et, vart litet kugghjul är viktigt för maskineriet” sjöng Povel Ramel.
   ABI, Ansvarslösa Beslutsfattares International, består av miljoner producenter, konsumenter och beslutsfattare, inte minst i Sveriges riksdag, regioner och kommuner.
   Ett par artiklar i Sydsvenskan denna vecka ger mer kunskap om sakfrågorna. Läs dem!
   Kollektiv mental kortslutning rubricerar Peter Fällmar Andersson sin artikel den 24/8. Rubriken är ett citat ur en artikel i The Guardian av Greta Thunberg.
   Varför ska projekt som försvårar möjligheten att nå klimatmålen genomföras? publicerades den 25/8 under Aktuella frågor. Den innehåller viktiga argument mot breddningen av E22. Författare är Cecilia Emanuelsson, Kerstin Johansson och Jonas Holmberg från initiativet breddaintee22.se.

Och våldet får ha sin gång… av Gunnar Olofsson

 EU har infört sanktioner mot Belarus (Vitryssland). Anledningen är det våld som de styrande utsatt obeväpnade protesterande människor för. Några demonstranter kan till och med ha dödats av beväpnade styrkor.
    Men det här händer ju hela tiden i det ockuperade Palestina. Bara under en knapp vecka i slutet av augusti skadades 18 personer, inklusive en funktionshindrad, av skarp eldgivning från den israeliska armén. Tidigare under månaden dödades en ung kvinna i sitt hem när hon skulle stänga ett fönster för att slippa få in tårgas.
   De senaste två åren har minst 350 obeväpnade palestinier - inklusive barn, funktionshindrade, journalister och medicinsk personal - dödats av Israel. Över 30.000 (!) har skadats, en del med livslånga handikapp som följd.
   Varken Belarus eller Israel är medlemmar i EU, men inget av länderna ligger långt bort. Man kunde tro att att de skulle behandlas lika. Men medan våldet mot människor i Belarus enligt EU måste upphöra kan det mot palestinierna av någon anledning få ha sin gång…
 

Bilen först – i stort som smått av Ulf Nymark

 Lund gör anspråk på att vara en cykelkommun. I begreppet ”cykelkommun” ligger inte bara det faktum att det cyklas mycket i kommunen, utan också att kommunen har bra villkor för cykeltrafik, ja, rentav att kommunen skulle prioritera cykeln som trafikslag.

Och visst vinner Lund då och då pris som bästa cykelkommun och liknande. Men för de flesta som regelbundet färdas på cykel i kommunen är det uppenbart att det finns många brister i cykelinfrastrukturen. Utmärkelserna som kommunen kammar hem speglar snarast det dystra faktum att det ser ännu värre ut i andra kommuner.

Bilkommunen Lund
När allt kommer omkring är Lund fortfarande en bilkommun, även om rekordårens värsta bilyra har stillnat en hel del. Den politiska majoritetens har sagt ja till en breddning av E22 med ytterligare två filer och ja till en ny trafikplats vid Ideon. Därmed har de också sagt ja till en planerad 70-procentig trafikökning på motorvägen genom Lund. Detta är idag det tydligaste exemplet på att det är ”bilen först” som gäller som huvudregel. Men även i vad som kan synas vara detaljer i trafikmiljön visas att ”bilen först”-tänkandet är vägledande.

Dagsaktuella exempel
En cyklist som i denna vecka färdas på cykelbanan österut på Hjalmar Gullbergs väg finner oväntat och oannonserat att gång och cykelbanan är blockerad på grund av vägarbeten. Genom en skylt hänvisad de gående till ”andra sidan”. Cyklister hänvisas inte alls.
 

 

Cyklister finns inte
Det är kommunen som ger tillstånd för gatuarbeten och accepterar att gång- och cykeltrafiken tvärstoppas på detta sätt. Gående ska tvingas ut på ”andra sidan” av det-framgår-inte-vad; cyklister finns helt enkelt inte. En cyklist som färdas på cykelbanan vid på Thulehemsvägen tur och retur möter samma typ av blockering av gc-banan på två ställen och samma avsaknad av hänvisning. En cyklist som kör Tunavägen österut på Spartasidan möts av samma skyltning och avspärrning.
   Varför är då detta är exempel på ”bilen först”? Jo, för det första: det skulle vara otänkbart för kommunen att mitt på en gatusträckning, t ex Hjalmar Gullbergs väg, stänga av bilkörbanan helt för biltrafik, utan att i förväg, vid anslutande gator via vägmärken informera om detta och hänvisa till alternativa vägar.

Ta bilkörbanan i anspråk
För det andra: I samtliga fall av stängd gång- och cykelbana som här hade skildrats hade det varit fullt möjligt att avgränsa en del av den breda bilkörbanan och leda gång- och cykeltrafiken på ett smidigt och trafiksäkert sätt förbi vägarbetsområdet. Redan på 1990-talet rekommenderade Svenska Kommunförbundet (nu Sveriges kommuner och regioner) att vägarbeten på gång- och cykelbana skulle säkras på nedanstående för gc-trafiken säkra och framkomliga sätt.
 

Ur skriften ”Utmärkt!”, Svenska kommunförbundet 1997.
 

Ingen förbättring sedan 1990-talet
Och på 1990-talet förekom i vår kommun exakt samma typ av tvärstoppsblockering av gång- och cykelbana som idag. Som dåvarande ledamot i Tekniska nämnden aktualiserade jag detta oskick och föreslog att kommunen skulle följa kommunförbundets lösning vid avstängda gc-banor p.g.a. vägarbeten. Om jag inte minns helt fel gick nämndens beslut i den riktningen.
   Men än i dag, ett par decennium senare, ser det fortfarande lika bedrövligt ut vid gatuarbeten på gång och cykelbanor. Lund är långt ifrån den målsättning som uttrycks i ett underlag till den nya översiktsplanen: att ”skapa holländsk nivå på struktur och standard” för cykeltrafiken. Fortfarande är det ”bilen först” som gäller. Och det är lång väg till Holland och Nederländerna.

NOT. Det är de entreprenörer som utför gatuarbeten som rent praktiskt sköter skyltningen och anordningar runt gatuarbetena. Men det är kommunen som anger villkoren för trafikregleringen och ansvarar för att dessa villkor följs. Och i åtminstone två av de i texten relaterade fallen är det kommunen själv som är entreprenör genom Markentreprenad.

USA-rasismen: Mississippi 1920 och Wisconsin 2020 av Gunnar Stensson

 Thomas Piketty rekommenderar att man använder klassisk och samtida litteratur i studiet av ekonomi men också för att förstå samtiden och tänkbara utvecklingsmöjligheter. 

   Förra veckan analyserade vi Mark Twains Huckleberry Finn, som skrevs på 1880-talet. I centrum för berättelsen står det amerikanska slavsamhället.
   50 år senare utkom William Faulkners kanske främsta verk Light in August, svensk översättning 1944. Samma år utkom Gunnar Myrdals bok om det amerikanska rasproblemet, An American Dilemma.

Light in August skildrar ett mord och en lynchning på landsorten i delstaten Mississippi ett par augustidagar på 1920-talet. Huvudpersonen Christmas har till-delats sitt namn på ett barnhem för vita dit han inlämnats ano-nymt. Sedan han påståtts vara av blandras skickas han bort från barnhemmet och adopteras av en fundamentalistisk kristen jordbrukare. Som vuxen är han osäker om sin identi-tet men uppträder som vit. Han får arbete i ett sågverk och bor i en gammal slavbostad på en tidigare sydstatsherrgård som ägs av en ensam nordstatskvinna, miss Burden. Hon bjuder in honom till måltider och samtal.
   Miss Burden mördas och herrgården sätts i brand. Röken står som en svart pelare mot augustihimlen. Christmas anklagas för mordet och grips efter ett par dagar. Före rättegången infångas han av en mobb som uppviglats av en fascistisk officer i nationalgardet. Han dödas och kastreras.
   Under händelseutvecklingen anländer en gravid kvinna som söker den försvunne fadern till sitt barn. Hon finner honom, men han visar sig vara en oansvarig kriminell, som anklagar Christmas för mordet och gör anspråk på en utlovad lösensumma. Inför risken att själv gripas avviker han. En sågverksarbetare tar hand om kvinnan och hon föder sitt barn i slavbostaden vid den nedbrunna herrgården. Barnets onde fader och den gode arbetaren heter båda Byron, vilket leder till förvecklingar. Byron och den avskedade prästen Hightower, som är besatt av myterna om Söderns storhet och nederlag, försöker rädda Christmas. 

   En gammal kvinna dyker upp när Christmas ska dömas. Hon är hans mormor. Hennes dotter tvingades lämna sitt utomäktenskapligt födda barn på ett barnhem och fördrevs hemifrån. Mormodern har därefter aldrig sett sin dotterson. Nu får hon äntligen se honom.
   Romanens handling visar slaveriets och rasismens destruktiva konsekvenser på många plan och över flera generationer. Allt är koncentrerat i ett drama som liknar en tragedi av Shakespeare.

Thomas Piketty påpekar i Kapitalet och Ideologin att det Demokratiska partiet i USA från början var vad han kallar ett ”socialnativistiskt parti”, ett parti som genomför sociala reformer för en viss befolkningsdel, i det här fallet vita invandrare, på bekostnad av etniska minoriteter, här svarta och urinvånare. (Det nationalsocialistiska partiet i Tyskland genomförde betydande sociala reformer för ”ariska” tyskar).
   Demokratiska partiet stöttade först slaveriet och övervägde senare att skicka tillbaka de frigivna svarta till Afrika. På 1930-talet blev det Roosevelts parti och genomförde New Deal. Men samtidigt som partiet genomförde sociala reformer i norr, fortsatte det att stötta rasåtskillnaden i sydstaterna, där det hindrade svarta barn från att studera på samma skolor som vita barn och sopade igen spåren efter Ku Klux Klans lynchningar.
   På 1960-talet svängde Demokraterna och stödde medborgarrättsrörelsen. På 2000-talet valde det en svart president. Nu har det utsett en svart kvinnlig vicepresidentkandidat: Kamala Harris.
   I söndags sköts Jacob Blake, en svart man, i närvaro av sina tre barn, tre, fem och åtta år, med sju skott i ryggen av en polis i Kenosha, Wisconsin. Staden befinner sig i undantagstillstånd. Vit-maktgrupper och islamofober skjuter demonstranter på gatorna.

Rörelser som Black Lives Matter påverkar. Ett socialnativistiskt parti som Demokraterna i USA kan utvecklas till ett socialt demokratiskt parti. Det är möjligt, men inte säkert.

Om copyright och nätets frihet av Göran Persson

 

Flera läsare har uppmärksammat det jag skrev förra veckan om att copyright-björnarna börjat jaga VB. De erbjöd ett ekonomiskt stöd om så skulle behövas vilket jag tackar för. I den ekonomiska frågan återkommer jag när jag vet vad det kommer att handla om. Som man kan se av den bifogade mailväxlingen så har VB erbjudits en viss rabatt på skadeståndet med anledning av mitt bemötande av kravet.
   Jag har inte bestämt mig för att anta budet men det lutar däråt. Att vara principiell och svara nej är nog tyvärr verkningslöst, tror inte att VB kan skapa en verkningsfull attack mot copyrightbjörnarna.
   Det är emellertid det principiella som gör mig misströstande och sorgsen. Ännu en arena som det icke-kommersiella trängts ut ifrån. Personligen har jag alltid förespråkat ”copyleft” som ett bättre alternativ än detta fanatiska hävdande av copyright och rätten att handla med dessa rättigheter.
 

Läs mer om copyleft »

Mailkonversationen med Copyright Agent

Den 2020-08-18 kl. 12:28, skrev Olivia @ Copyright Agent:
Hej Veckobladetilund,

Vi har uppmärksammat att ni förmodligen publicerat material olovligen och därmed brutit mot lagen om upphovsrätt.

TT Nyhetsbyrån äger den berörda bilden. I bifogat dokument ser ni bilden markerad med en röd ruta. I dokumentet finns även allmän information om ärendet. Vi ber er besvara detta krav inom 14 dagar.

Då TT Nyhetsbyrån upplever ett ökat antal upphovsrättsbrott mot deras fotografers material, ser de sig tvungna att hitta överträdelserna och se till att upphovsrätten respekteras, så de också i framtiden kan leverera kvalitetsmaterial till sina kunder.

Copyright Agent samarbetar med ett antal ledande bildbyråer och fotografer för att säkra deras upphovsrätt på Internet. Här kan ni läsa mer om vårt samarbete tillsammans med TT Nyhetsbyrån: https://tt.se/upphovsratt/
   Ni kan även läsa mer om Copyright Agent här: www.copyrightagent.com
   Om ni har några frågor eller dokumentation är ni välkomna att svara på detta mail eller kontakta oss per telefon på +46 856-280967 måndag–fredag, kl 10–16.

Vänligen ange ditt ärendenummer om du kontaktar oss per telefon – så har vi möjlighet att hjälpa dig i det specifika fallet.

Med vänliga hälsningar,
Olivia Wiklund, Juridisk Rådgivare
 

---

Hej Olivia

Naturligtvis har ni rätt i sak, bilden ifråga är publicerad utan tillstånd. Trots det vill jag hävda att era krav är oskäliga.
   Bilden är nu borttagen så där är inget problem.
   Det ekonomiska kravet är däremot oskäligt. Veckobladet är en helt ideell liten webbtidning. Vem som vill får titta utan att betala något för det. All text och redigering görs helt utan ersättning. De enda pengar som är inblandade i Veckobladet i Lund är avgiften för domännamnet och ett billigt webbhotell, ca 1000 kr per år. Er aviserade avgift/böter är alltså väldigt hög i vår värld.

   En bra vecka har Veckobladet ca 250 unika besökare så vi är dessutom ett mycket litet massmedium.

Eftersom vi är en ideell liten grupp som håller på med detta p g a vårt politiska intresse så försöker vi leva efter Internets ursprungliga idé att det är korrekt att länka och återanvända material. Det var slarvigt att inte ange fotografens namn, det är det enda fel jag vill medge och be om ursäkt för.

Hoppas ni kan dra tillbaka era ekonomiska krav, Veckobladet är ingen juridisk organisation utan den ende som drabbas är undertecknad.

Hälsningar
Göran Persson
 

---

Hej Göran,

Tack för ert mail.  

Vi företräder TT Nyhetsbyrån i ärenden gällande upphovsrätten. Alla bilder är som utgångspunkt skyddade av upphovsrättslagen. På grund av detta är den ansvariga personen skyldig att undersöka detta innan materialet används. Innan någon form av publicering sker ska det därför säkerställas att det finns en giltig licens som omfattar upphovsrättslagen.

TT Nyhetsbyrån och fotografen som tagit bilden innehar ekonomiska och ideella rättigheter till den. En publicering utan en giltig licens är en överträdelse av upphovsrätten och upphovsmannen har då rätt till att kräva kompensation enligt 54§ i upphovsrättslagen  (1960:729). 

Vi vill vänligen uppmärksamma er på att vi har sett över ert ärende ytterligare en gång och kan meddela att vi dessvärre inte kan stryka betalningskravet i ärendet med bakgrund mot ovan förklaring. Vi vill dock erbjuda er en sänkning av betalningskravet i ärendet. Det vi kan erbjuda er är en ackreditering på 1 av 3 belopp, vilket innebär en ackreditering på 950 kr och ett nytt totalbelopp på 1900 kr. Vänligen meddela om detta erbjudande önskas inom 10 dagar så skickar vi en faktura till er på detta belopp.

Vänligen notera att ovan förslag är utan bindande verkan, om ärendet går vidare till domstol förbehåller vi oss rätten att kräva betalning på det ursprungliga fulla beloppet.

Med vänliga hälsningar,
Olivia Wiklund, Juridisk Rådgivare

Välkomna till hösten i VB!

Dags för ny hösttermin eller rentav ett nytt år. Två av de stora ämnesområdena i VB; skolan och riksdagspolitiken startar ju ett nytt år nu på hösten.

   Som vanligt lovar VB inte så mycket inför framtiden men vi skall försöka hålla igång på vanligt sätt under hösten.
   Nu känns det dock som om tiden rinner ut för företeelser som VB på många sätt. Jag har alltid betraktat nätet som lite av en fristad i vår kommersialiserade tid. Men så är det inte längre, om det nu ens varit så alls.
   En av kommersialismens vakthundar, Copyright Agent, jagar just nu oss för att vi återanvänt en bild från TT utan tillstånd. Visst förstår jag att kommersiella företag måste värna sina intressen gentemot varandra men att dra in helt ideella företeelser som VB i detta är i mina ögon helt oskäligt. Den samlade kostnaden för en årgång VB är ca 1000 kr för domänadress och webbhotell. Copyright Agent vill ha ungefär tre gånger detta för den publicerade TT-bilden. Om detta krav kvarstår efter mitt ifrågasättande av rimligheten i detta så förtas lusten att fortsätta med ideellt arbete ganska rejält.
red 

Friday for Future alla fredagar

            

Under Coronapandemin så strejkar vi främst #digital, #flattenthecurve, #climatestrikeonline.
Håll utkik på hemsidan och i gruppen efter ev andra aktiviteter på fredagen. Några personer finns vid lunchtid på plats på Stortorget under behörigt avstånd till varandra.           

Rapport från riksdagen (från Facebook)

Idag startar debatterna i riksdagens kammare igen. Vänsterpartiet rivstartar med tre interpellationer (skriftliga frågor som sedan debatteras i kammaren) till tre olika ministrar. Debatterna sänds som vanligt på riksdagens hemsida och man kan även lyssna i efterhand. Vänsterpartisterna börjar debattera runt 1430 (men tider är alltid lite osäkra).

   Formellt är vi fortfarande på riksmötet 19/20, skifte till nytt riksmöte (”verksamhetsår”) görs 8 september.

Hanna Gunnarsson på Facebook den 20 augusti

Boktips

 ”Är morgondagen redan här?” är titeln på en ny bok om corona-pandemins politiska och ekonomiska konsekvenser för staten, globaliseringen och EU inför den fundamentala omdaning av samhället som klimatkrisen nödvändiggör. Författare är bulgaren Ivan Krastev och översättare Nils Sjödén och Nils-Aage Larsson. Utgivare förlaget Daidalos.

   Det är, skriver Ivan Krastev i inledningen till sin bok om coronapandemin och Europa, som om vi hade hamnat mitt i alla de stora dystopiska romanerna, från "Du sköna nya värld" och "1984" till "A Clockwork Orange" och "Tjänarinnans berättelse", på en och samma gång. Normaliteten har satts på paus. Och mycket som tidigare ansågs politiskt omöjligt att genomföra har visat sig vara fullt möjligt eller kanske till och med önskvärt. Men vad innebär detta för framtiden?
Läs mer och beställ hos Daidalos »

Dam i dilemma av Gunnar Stensson

 Det var en av de heta förmiddagarna i augusti, tre veckor före terminsstarten.  Lund låg i sommardvala. Botulfsplatsen var nästan folktom. En gammal dam stod i skuggan av linden norr om saluhallen. Hon var liten och rak, klädd i strikta mörka kläder och tycktes samtala med en äldre man i ljus hatt och kortbyxor som stramade om den bågnande magen. Mannen lyssnade otåligt, gjorde en irriterad gest och skyndade in i saluhallen. Den gamla damen stod kvar.
   När jag gick förbi vände hon sig till mig med några ord som jag först inte uppfattade eftersom hon talade lågt. Snart förstod jag att hon hade varit på banken, att hon inte hade fått ut några pengar och att hon just nu behövde 20 kronor. Mycket besvärad undrade hon om hon kunde låna av mig. Jag hade ingen tjuga, men det råkade finnas en femtilapp i plånboken så jag erbjöd henne den. Hon ville först inte ta emot den. Vi diskuterade en stund, sedan tog hon den, grep min hand med båda sina och utbrast: Räddad!!

   Banken! Dit hade hon gått dit för att ta ut ett mindre belopp, stått i kö och till slut mötts av formaliteter och avvisats. Tyvärr. Ut ur det svala kontoret, ut i sommarhettan.

Jävla banker! Till och med den lilla underbetalda personal som finns kvar på kontoren har förvandlats till en sorts robotar, styrda av AI, artificiell ”intelligens”, och helt oförmögna att hjälpa en gammal dam som i alla tider haft konto där! Nej tyvärr! Det är omöjligt.
   Och ute på stan finns ingen människa som har reda pengar, bara kort och svisch och smarta telefoner. Handlingsförlamade! Jävla samhälle!
    Efteråt tog jag ut ett par femhundringar i automaten vid Stora Södergatan för att bevara min handlingsfrihet. Sedan tog jag bussen till Klostergården, där det inte längre finns någon automat.
   Buss kan man åka utan vare sig kort eller pengar. Fast det skulle den gamla damen aldrig göra.

Sommarläsning av Sten H.

 Jag har ägnat sommaren till att läsa Ulrika Knutsson. Elin Wägner, en kraftfull biografi på 400 sidor. (Historiska Media, kr 299 och så påstås böcker vara billiga i Sverige!). Att jag blev intresserad av Elin Wägner är Kitten Anderbergs förtjänst sedan jag följt henne på vandring till Elins platser i Lund, inkl den trista graven på Norra Kyrkogården. Det har varit en tankeväckande läsning som fått mig att inse hennes format som journalist, Hon var dessutom författare med i stort sett en roman om året men de har jag undvikit. Det är som aktivist hon är mest intressant. Hade hon varit verksam femtio år senare skulle hon ha prytt sin plats i 68-vänstern med sin förmåga att följa med i tidens frågor och ständigt att engagera sig .
   I första hand var hon förstås feminist och hon deltog flitigt i kampen för kvinnlig rösträtt. Den vanns först 1921, sist i Norden (Finland var först). Det var liberala kvinnor som starkast yttrade sig i den kampen. Hur viktig och förbittrad rösträttsfrågan var har jag inte förstått tidigare, det kom aldrig riktigt fram i historieböckerna. Första världskrigets hemskheter väckte ett starkt engagemang för fredsfrågor vilket blev otidsenligt på 30-talet. Hon var sedan verksam på Fogelstadskolan ägnad åt att stärka kvinnor ur alla samhällsklasser.
   Elin blev en viktig person i 1920-talets svenska intelligentsia. Hon skrev i Dagens Nyheter, blev redaktör för Idun, en då känd veckotidning för kvinnor och hon blev vän med t.ex, Barbro Alving och Alva Myrdal.
   Elins kärleksliv var inte utan problem. Hon hade en tendens att tända på lite auktoritära män, t.ex. chefredaktören för hennes första tidning Helsingborgs-posten, en tysk officer och den konservative författaren Sigfrid Siwertz. Politiskt rörde hon sig på gränsen mellan liberaler och socialdemokrater. Han jobbade med paret Myrdal kring befolkningsfrågan, men är naturligtvis främmande för arbetarrörelsens värderingar.
   Sin sista kampanj ägnade Elin åt miljöfrågor, framför allt i boken “Väckarklocka” (1941). Det är en rasande uppgörelse med industrisamhället och det moderna jordbruket. Hon avfärdades då. Men sannolikt är det hennes mest lästa och uppskattade bok idag.

Smålands naturskogar förvandlas till tallplantager av Gunnar Stensson

 Blåbär - i juni gröna kart, i juli blå och torra, i augusti stora, solvarma, druvliknande – mognar i grön mossa och blommande ljung i de milsvida skogarna i den avlägsna del av Småland där Kronobergs, Kalmar och Jönköpings län gränsar till varandra. Rävarnas blåbärsglänsande skit och fåglarnas utspydda körsbärskärnor fläckar de vita, dammiga småvägarna mellan glesa gårdar, varav flera är övergivna, med hus och lagårdar som förfaller och betesmarker som växer igen.

 

 

Länge var dessa skogar orörda. Visst körde bönderna dit med hästar vintertid och avverkade träd och visst fanns det flera små ångmaskinsdrivna sågverk i byarna, men det förändrade inte skogen, vars barrtäckta stigar var genvägar mellan stugorna.
   Nu förvandlas väldiga arealer skog till glesa tallplantager. På de vidsträckta fällorna är marken uppriven och täckt av tallplantor. Längre bort syns halvstora tallar som ska växa ett par decennier till. På sluttningarna längs Alsterån står fullvuxna tallar färdiga att avverkas, kvistas och sågas i lämpliga längder av väldiga skogsmaskiner. Skogsarbetarna som manövrerar de dånande maskinerna rör under avverkningen aldrig vare sig träd eller mark. De kör mellan avverkningsplatserna och lämnar djupa spår. Gamla stigar utplånas.
   Småbrukarna som ägde skogarna har ofta sålt dem till spekulanter i andra delar av landet som söker vinst och från kontor i Stockholm styr förvandlingen av skog till tallplantager. En av storägarna är det statliga bolaget Sveaskog.  Monokulturen med tallskog breder ut sig.
   Det nya skogsbruket infördes stegvis. Stormen 2006 var en avgörande händelse. På väldiga ytor vräktes alla träd omkull. Det tog åratal att röja upp.
   Karins syster Märta som var verksam i hemtjänsten i Orrefors försökte ta sig fram till en avlägset boende sjukpensionär men nedfallna träd hade gjort alla vägar oframkomliga och hon blev tvungen att överge sin bil.

Nu bränner augustisolens intensiva strålning den bara marken i tallskogarnas monokultur. Bäckar och kärr är uttorkade, liksom gårdarnas brunnar. Brandfaran är akut.
   Om skogsbränder kan undvikas återstår risken att ännu en vinterstorm fäller de ömtåliga tallarna när våldsamma vindbyar driver fram mellan de glesa stammarna.  Jordlagret är tunt, ofta bara någon decimeter ovanför berggrunden, och träden bryts inte – de rycks upp med rötterna. Naturen kan återta makten över skogarna i Småland.
   Men visst finns det fortfarande orörda områden i bergig terräng där skogsmaskinerna inte kan ta sig fram. Där mognar blåbären – oftast oplockade och osedda – medan lingontuvorna börjar skifta i rött under vajande gröna ormbunkar.

Förslag till nytt LundaEko: Luftiga mål och avsaknad av åtgärder av Ulf Nymark

 

Förslag till nytt LundaEko: Luftiga mål och avsaknad av åtgärder

Läs förslaget

Nu är det åter dags för en ny version av LundEko – Lunds kommuns program för ekologisk hållbar utveckling. Programmet är ett övergripande miljöprogram för hela Lunds kommun. Det omfattar inte bara den kommunala organisationen utan alla som bor och verkar i Lunds kommun.
   Kommunens tjänstepersoner har tagit fram ett utkast till nytt program gällande tiden 2020 till 2030. Utkastet finns nu för begrundan och kommentarer hos de politiska partierna och i nästa månad ska kommunstyrelsens miljö- och hälsoutskott ta ställning till ett förslag om att skicka ut programmet på en bred formell remiss.

LundaEko version III
Det blir nu det tredje LundaEkoprogrammet som nu ska beslutas. Det första antogs år 2006 av fullmäktige. Dock hade detta program sin föregångare i ”Lunds Agenda 21” som antogs av kommunfullmäktige hösten 1997.
   Programmet från år 2006, LundEko I, som sträckte sig till 2012, var ett utförligt program som innehåll inte bara mål, utan också ett stort antal åtgärder, drygt 100 konkreta åtgärder, för att nå målen. Fullmäktige tog alltså ansvar för och gav riktlinjer om hur målen skulle uppnås.
 

 

LundaEko II – minskad styrförmåga
Den borgerliga majoritet som styrde Lund år 2012 lyckades inte få fram ett nytt program som direkt skarvade i där LundaEko I tidsmässigt slutade. Först hösten 2014 kunde fullmäktige anta LundaEko II som gäller tiden från antagandeåret fram till och med 2020. Det blev ett i förhållande till 2006-års program ett tämligen avskalat och urvattnat program. Målen var i många fall tämligen flummiga, typ att något ska ”öka” eller ”minska”, utan att ange hur stor ökningen eller minskningen ska vara. Programmet hade inga som helst svar på frågan hur målen skulle uppnås. Det överlät fullmäktige till kommunens nämnder att besluta om. Dokumentet hade helt enkelt en svag styrförmåga, vilket också många tunga remissinstanser, bland annat Lunds universitet, Länsstyrelsen, Kraftringen, framhållit. Frånvaron av styrmedel protesterade också den rödgröna oppositionen emot.

Bristande måluppfyllelse
Att denna kritik var befogad visar sig nu i kommunens miljöredovisningar. Av redovisningen för år 2019, alltså näst sista året för LundaEko II, framgår att av totalt 39 mål kommer endast ynka 10 mål med någorlunda stor säkerhet ha uppnåtts 2020. Lika många delmål bedöms inte komma att klaras av, medan resterande 19 delmål bedöms som osäkra att uppnå.

LundaEko III – samma svagheter som i tidigare versioner – fast värre
I det förslag till LundaEko III som är på väg fram finns bristerna från LundaEko II kvar. De inte bara finns kvar, utan har ytterligare förvärrats. Det finns, precis som i LundaEko II, ett antal prioriterade områden. De prioriterade områden har från LundaEko II bantats från 8 till 6. Inom varje prioriterat område finns ett övergripande mål som är väldigt generellt hållet. Under det generella målet finns delmål som anger vad som ska ha uppnått till år 2030 för att det övergripande målet ska vara uppfyllt. Delmålen är många gånger satta som att något ska ”öka” eller ”minska” utan att ange kvantitet, precis som i version LundaEko II. Andra delmål anger inte miljötillståndet utan vad omvärlden anser om Lunds miljötillstånd. Detta formuleras som att kommunen ska vara ”föregångare” och ”förebild” inom vissa miljöområden. Denna typ av mål innebär ju att om andra kommuner är urusla inom miljöområdet, räcker det att Lunds kommun ligger ett snäpp över uruselhet för att kunna vara föregångare. 

Inget samlat ansvar för åtgärder
Inte heller i den nu föreslagna versionen finns det några åtgärder för att nå ålen föreslagna. Förslaget hänvisar till andra miljöprogram som finns i kommunen för vad som ska göras får att nå målen, dvs vilka åtgärder som ska vidtas. Haken här är emellertid att flera av dessa program i varje fall i dagsläget bara anger åtgärder som skulle kunna genomföras, alltså inte åtgärder som ska genomföras. Dessutom finns inget samlat ansvars för dessa programs genomförande.

Nästan alla delmål berör direkt alla som bor och verkar i Lund
Liksom tidigare versioner av LundaEko gäller det aktuella förslaget alla som bor och verkar i Lunds kommun. Detta avspeglas i att av de drygt 30 delmål som förslaget innehållet är 25 delmål också direkt riktade till hushållen och alla som verkar i kommunen: företag, föreningar, hushåll, enskilda individer. Inte nog med att programmet i många fall saknar delmål för den icke-kommunala samhällssektorn, som ju är helt avgörande för om målen ska kunna nås. Det saknas helt saknar strategier och åtgärder för hur alla berörda ska påverkas för att bidra till måluppfyllelse.

Dramatiskt förändrade konsumtionsmönster
Det första prioriterade målområdet, ”Konsumtion och produktion” får illustrera denna närmast katastrofala brist. Övergripande mål för detta område lyder: ” År 2030 producerar och konsumerar alla som bor och verkar i Lunds kommun i enlighet med planetens gränser och det är lätt att göra rätt”. Målet är i och för sej utmärkt, men givetvis fordras ett tämligen dramatiskt förändrat konsumtionsmönster från allmänhet och verksamheter. Att detta tillstånd ska kunna uppnås utan handlings- och åtgärdsplaner för allmänhet och verksamheter är nog tyvärr en omöjlighet.

Nästan fritt fram för fortsatt exploatering av jordbruksmark
Jag tänker här inte närmare gå in på kritik av de olika målen i programförslaget – så när som på ett undantag. Det gäller den i Lund synnerligen kontroversiella frågan om jordbruksmarkens användning. Målet för jordbruksmark formuleras i förslaget på samma gummiartade sätt som i tidigare LundaEko-versioner: ”Kommunkoncernen ska vara restriktiv mot annan markanvändning på brukningsvärd jordbruksmark än för jordbruksändamål. Den bästa åkermarken ska undantas så långt som möjligt från exploatering”.  Med andra ord: nästan fritt fram för exploatering av jordbruksmark, inklusive den av allra högsta kvalitet.

Majoriteten säjer nej till verksamma åtgärder
Det finns givetvis en hel del skarpa delmål. Ett exempel är delmålet för utsläpp av växthusgaser. De ska minska med minst 65 procent till 2025 och med minst 80 procent fram till 2030 jämfört med utsläppsnivån 2020. Målet framstår närmast som en utopi utan en kraftfull åtgärdskatalog mot trafiksektorns utsläpp. Och kraftfulla åtgärder har ju redan den styrande kvintetten sagt nej till i samband med att det lokala klimatpolitiska rådet föreslagit sådana.

Fortsatt urvattning?
Förslaget till LundaEko III består av alltför många luftiga mål. De relativt få vassa mål som finns blir svåruppnåeliga beroende på avsaknaden av förslag på beslut om verksamma åtgärder för att nå målen. Det blir återigen ett tämligen urvattnat dokument. Till yttermera visso är det inte uteslutet att dokumentet under den långa politiska process som nu följer kommer att utsättas för ytterligare urlakning.

Huck Finn, Black Lives Matter och presidentvalet. av Gunnar Stensson

 I sina böcker Kapitalet i det tjugoförsta århundradet och den nyutkomna Kapitalet och ideologin påpekar Thomas Piketty flera gånger nödvändigheten att studera historien för att förstå samtiden och få perspektiv på möjliga framtida utvecklingar av världssamhället. Han kritiserar vår tids ekonomer för att konstruera ideologiskt grundade modeller, isolerade från samhällets historiska dimensioner. Han använder också litterära verk som källor. En av de böcker han citerar är Chimamanda Ngozi Adichies Americanah.

   Jag tänker följa hans exempel genom att läsa två klassiska amerikanska romaner för att få ett historiskt och kulturellt perspektiv på USA inför höstens presidentval och framväxten av den antirasistiska rörelsen Black Lives Matter. De verk jag valt är Mark Twains Huckleberry Finn och William, Faulkners Ljus i Augusti. Veckans krönika ägnas Mark Twain och Huckleberry Finn.

Under de fem år som föregick det amerikanska inbördeskriget arbetade Mark Twain som lots på Mississippi. Erfarenheterna från den tiden använde han i Huckleberry Finn som han skrev ett par decennier senare. Då hade sydstaterna besegrats och slaveriet avskaffats, men den rasistiska terrororganisationen Ku Klux Klan vunnit ett brett stöd i Södern. Mark Twain var journalist och skicklig på att återskapa folkliga föreställ-ningar och uttryckssätt. Han utformade sin berättelse som en pojkbok och fick därigenom möjlighet att direkt återge händelser och uttalanden som var starkt kontroversiella. Det gjorde boken motsägelsefull, på samma gång barnslig och skarpt samhällskritisk. Den blev en världssuccé.
   Jag läste Huckleberry Finn 1944 som en pojkbok, utgiven av Barnbiblioteket Saga. Jag hade fått den när jag slutade fjärde klass. Den handlade om Huck och negern Jim som seglade nerför Mississippi på en flotte och upplevde många roliga äventyr. Till slut kom de lyckligt hem igen. Det fria livet på den väldiga floden lockade till efterföljd.
   Jag beslöt tillsammans med ett par jämnåriga kompisar att bygga en flotte i Helgasjön utanför Växjö. Vi lyckades inget vidare. Vår flotte kunde knappt flyta och kapsejsade ett stycke från land. Alla våra saker hamnade i vattnet. Jag hade tagit av mig byxorna eftersom de var genomblöta. Nu sjönk de. Jag dök efter dem, men de var borta. Det värsta var att jag blev av med en stor fällkniv som jag hade i fickan. Jag tvingades ta mig hem naken, utan byxor.
    Redan då tyckte jag att det var något gåtfullt med pojkboken. Dels hängde den inte ihop.  Dels hände där saker som jag insåg var hemska och tragiska, men som skildrades som självklara och lustiga. Jag förstod att den version jag läst var våldsamt förkortad. Hurdan var den sanna, oförkortade Huckleberry Finn? 
   När jag skulle göra specialarbete inför studentexamen många år senare valde jag att analysera vad jag trodde var en originalupplaga av Huckleberry Finn. Min engelsklärare var intresserad och hjälpte mig.  Först överraskades vi av språket. Huckleberry Finn är en jagberättelse och Hucks dialekt avviker på många sätt från skolengelskan. Långa partier är dessutom lagda i andra personers mun, och där är språket direkt svårförståeligt. Mark Twain är en pionjär på dessa litterära områden. Men framför allt fick jag läsa en helt annan berättelse än den jag läst som elvaåring. En svart berättelse.

Den förrymde niggern Jim är värd 800 dollar, vilket motsvarar halva årslönen för en välavlönad kapten på en hjulångare. Prissumman för den som fångar honom är 200 dollar. Alla vita jagar honom, om så bara för att tjäna pengar.
   Jim rymde när han hörde sin ägare miss Watson förhandla med en slavhandlare om att sälja honom till New Orleans.  Jims fru och barn skulle säljas till bönder i trakten.
   Huck har flytt från sin alkoholiserade pappa och liksom Jim tagit sin tillflykt till Jacksons ö i Mississippi utanför staden Petersburg i Illinois. De är nära att gripas av ett uppbåd från staden men lyckas i sista ögonblicket fly på en flotte. Medan de driver söderut konfronteras de av lynchmobbar och rika, våldsfixerade sydstatsfamiljer där varje familjemedlem har sin personliga negerslav. De blir beroende av ett par skurkar som invaderar deras flotte.  En av dem säljer Jim som slav för 40 dollar. Skurkarna råkar ut för en lynchmobb som rullar dem i tjära och fjädrar och tvingar dem att rida på en trästake genom stan. Huck beslutar sig för att befria Jim, men känner att detta är en kriminell handling eftersom det innebär att stjäla 800 dollar från miss Watson.
   I det amerikanska samhället var äganderätten heligare än de mänskliga rättigheterna. Det är den fortfarande.

När jag nu – sommaren 2020 under Black Lives Matter-demonstrationerna och inför det amerikanska presidentvalet – läser om Huckleberry Finn, ser jag, att dagens rasfördomar är desamma som i 1800-talets amerikanska slavsamhälle. När jag läser USA:s historia i Nationalencyklopedin från 1991 konstaterar jag att den är förljugen. Den förtiger helt den rasism som under hela USA:s historia varit en destruktiv kraft i det amerikanska samhället. Politikerna som skrev den amerikanska självständighetsförklaringen var slavägare. All men are created equal, proklamerar den, men för dem som skrev den var de svarta inte människor.
   Nu digitaliseras hatet och fördomarna och sprids på sociala media. Donald Trump och hans anhängare är genomsyrade av samma rasism som förgiftade det amerikanska samhället på Huckleberry Finns tid.