Den ekonomiska krisen ur ett långt perspektiv av Gunnar Stensson

Vi är på väg in i en världsomfattande depression med arbetslöshet nästan överallt. Den kan ta formen av en deflation eller en inflation. I båda fallen drabbas de vanliga människorna, men inflationen är farligast. Så bedömer Immanuel Wallersteins utvecklingen i en arikel den 15 oktober.
Vad utlöste krisen? Är det bostadslånen? Eller är det oljespekulationerna? Att söka svar på sådana frågor är att låta sig förblindas av det korta perspektivets damm, som Fernand Braudel kallade det. För att förstå vad som sker måste vi i stället studera ekonomins medellånga och långsiktiga cykliska svängningar.

Vändpunkt för USA och det kapitalistiska systemet
USA inledde sin uppgång till världshegemoni 1873, uppnådde full dominans 1945 och har sedan långsamt försvagats från 1970-talet. George Bushs dårskaper har omvandlat en långsam nedgång till ett brant fall. Vi är nu bortom varje antydan till amerikansk hegemoni.
Vi har inträtt i en multipolär värld. USA är alltjämt en stark makt, kanske den starkaste, men dess fall jämfört med andra makter kommer att fortsätta de närmaste decennierna.
Kondratiev-cykeln är en svängningsrörelse för produktion och prisnivå med en periodlängd på 50-60 år. En av dess faser motsvarar den ekonomiska situation vi befunnit oss i sedan 1970-talet.
Vinsten från de tidigare mest lönsamma produktionsområdena sjunker. Produktionen flyttar då från centrum till andra delar av världssystemet för att kompensera den sjunkande vinsten med lägre produktionskostnader. Det är därför arbetena försvinner från Detroit och Essen samtidigt som tillverkningen växer i Kina, Indien och Brasilien. Kapitalister som eftersträvar extra stora vinster flyttar sin verksamhet till finanssektorn.
Nu har spekulationsbubblan brustit. Det har dröjt länge eftersom Fed i USA, Internationella valutafonden och deras partners i Västeuropa och Japan med olika åtgärder lyckats förhindra att det skett vid tidigare kriser. Men det går inte hur länge som helst.
Det kapitalistiska systemet kan ha nått en vändpunkt. De tre baskostnaderna för kapitalistisk produktion – personal, inputs och skatter – har under hela den kapitalistiska epoken stigit. Idag är omöjligt att uppnå de stora vinster som alltid varit en förutsättning för betydande kapitalistisk ackumulation. Vad händer då?

Kampen om den nya världsordningen
Den omedelbara konsekvensen är kaotisk turbulens, något som vi upplever nu och kommer fortsätta att uppleva de närmaste 20-50 åren. När alla kämpar på alla sätt för sitt eget omedelbara bästa kommer en ny ordning att framträda. Vi kan med säkerhet fastslå att det nuvarande systemet inte kommer att överleva.
Förr eller senare kommer ett nytt system inrättas. Det kommer inte att vara ett kapitalistiskt system utan ett nytt som antingen är mycket värre (mer polariserande och hierarkiskt) eller mycket bättre (mer demokratiskt och jämlikt) än det kapitalistiska systemet. Valet av nytt system är vår tids viktigaste kamp.

Den närmaste tiden
På kort sikt är det uppenbart vad som sker överallt. Vi är på väg in i en protektionistisk värld (globaliseringen kan vi glömma). Regeringarna kommer att ingripa mycket mer direkt i produktionen. Till och med regeringarna i USA och Storbritannien nationaliserar bankerna och de döende storindustrierna. Vi får en regeringsledd omfördelning som antigen kan ta sig vänsterliberala och socialdemokratiska former eller högerextrema, auktoritära.
Och vi är på väg in i en akut social situation inom samhällena när alla slåss om den allt mindre kakan. Det är knappast någon vacker utsikt, på kort sikt.

Andra röster
Ungefär så beskriver Immanuel Wallerstein världsläget. Skevheter och missförstånd i texten får jag ta ansvar för.
Göran Greider brukar kritisera Wallersteins determinism. Utvecklingen kan förefalla förutbestämd. Samma invändning har riktats mot marxismen. Men som vi nyss sett beskriver Wallerstein de närmaste decennierna som en period av kamp mellan ett demokratiskt jämlikt system och ett högerextremistiskt auktoritärt. Den kampen är redan inledd men långt ifrån avgjord.
Wallerstein är långt ifrån ensam om sina slutsatser. Den amerikanske historikern Paul Kennedy publicerade 1988 The Rise and Fall of the Great Powers. Economic change and military conflict from 1500 to 2000. Ekonomisk förändring och väpnad konflikt alltså. Han beskriver hur hegemonin i världen förskjutits genom seklerna tills den på 1900-talet hamnade i USA. Han beskriver också hur USA liksom tidigare världsmakter tänjt sin förmåga över bristningsgränsen. Uppgiften för de amerikanska ledarna är nu, enligt Paul Kennedy, att hantera USAs relativa försvagning så att den sker långsamt och fredligt på vägen från ett unipolärt till ett multipolärt system.
Om man ser till USAs landmassa, folkmängd, naturtillgångar och andra ekonomiska resurser vore det naturliga att USA förfogade över ungefär 16 till 18 procent av världsekonomin och motsvarande politiska makt.
Paul Kennedy gjorde sin analys för mer än 20 år sedan, före Sovjetunionens upplösning.

Verklighet och teori samstämmiga
Som de välinformerade vb-läsarna vet motsvarar Gabor Steingarts analys i Välståndskriget till punkt och pricka Wallersteins redogörelse för vad som sker under den del av Kondratiev-cykeln där vi just nu befinner oss.
Steingart visar hur konsumenterna i sin jakt på billiga asiatiska varor ökar arbetslösheten och pressar ned lönerna i Europa och USA. Steingarts bok är helt enkelt en detaljerad beskrivning av samma förlopp som Wallerstein förklarat teoretiskt, ett förlopp med utflyttande industrier och ökande arbetslöshet i det gamla kärnområdet med sämre levnadsvillkor som följd. Världshegemonin överförs från USA till Asien.

Exemplet Kina
Gabor Steingart tecknar en förfärande bild av situationen i Kina, en bild som väl motsvarar Wallersteins varning för risken att det nya världssystemet ska utvecklas i högerextrem och auktoritär riktning: En extrem och växande klyfta mellan de mycket rika och de ofattbart fattiga. En obegränsad tillgång till billig arbetskraft. En så gott som total avsaknad av socialt skyddsnät. En stat inriktad på att skydda ett näringsliv, som i allt större utsträckning är privatiserat. En fullständigt hänsynslös exploatering av miljön.