En björntjänst åt ”det goda” av Ulf Nymark

Hur ska vänstern förhålla sig till Sverigedemokraterna – i de parlamentariska församlingarna och utanför dessa församlingar? Det råder knappast någon enighet om detta inom vänstern och ingen har såvitt jag har kunnat uppfatta lämnat något riktigt bra svar på denna fråga.

Allra sämst
En sorts svar har dock lämnats av delar av malmövänstern förra lördagen. Genom att förhindra att sd genomförde ett möte gavs ett praktiskt och illustrativt svar:
Sd ska förhindras hålla möten på gator och torg. De ska överröstas, de ska tystas. Av alla möjliga förhållningssätt tror jag att detta är ett av de allra sämsta, på dålighetsskalan enbart överträffat av fysiskt våld mot representanter för sd.

Förståelig indignation
Visst kan jag förstå de protesterandes indignation över sd:s främlingsfientliga politik och över partiets snuskiga populism. Men om nu denna vänster tror att de genom sitt agerande gör ”det goda” en tjänst tar de gruvligt miste. Tvärtom, det är en björntjänst. Det skapar martyrer, vilket är precis vad sd-arna vill ha. Det ger dem vatten på sin kvarn, och ger dem möjlighet att visa för de väljargrupper de vänder sig till att sd är ett parti som de politiska motståndarna inte kan argumentera emot utan måste bemötas på annat sätt. Det kan inte vara vänsterpolitik att i praktiken främja sd:s syften.

Vänsterns historia och yttrandefriheten
En annan, och måhända också allvarligare, aspekt av att förhindra sd-mötet är att agerandet bottnar i en grumlig demokratisyn. Att förhindra en politisk motståndare att föra ut sitt budskap är ett brott mot yttrandefriheten. Yttrandefrihet måste rimligen innebära att alla åsikter (som inte strider mot grundlag eller annan lag) får framföras. Ingen politiskt parti eller rörelse kan sätta sig själv som domare över vad som får yttras eller inte yttras. Historien borde mana de som kallar sig vänster till extra omsorg om yttrandefriheten: dels med tanke på de svårigheter som arbetsrörelsen i sin begynnelse hade att få göra sin stämma hörd, dels beroende på den mer eller mindre devota inställning som delar av vänstern hade till kommunistiska diktaturer österut.

Inte vänsterpolitik
Att vara för yttrandefrihet så länge man håller med om de åsikter som yttras, eller i varje fall inte blir alltför störd av dem är inte alls svårt. Men när det kommer till åsikter man hjärtligt avskyr? Att tysta sina politiska motståndare och förhindra dem från att genomföra möten tyder på att det demokratiska tänkandet inte är särskilt djupt förankrat i de ideologiska bottnarna. Det kan aldrig vara vänsterpolitik att inskränka yttrandefriheten!

Gemensam uppgift
Hur ska då sd hanteras? Jag har givetvis inget färdigt och heltäckande svar på den frågan. Att utarbeta en effektiv strategi mot sd måste vara en gemensam uppgift för hela vänstern och alla andra som tycker att sd är en vedervärdig företeelse. Jag är dock övertygad om att en strategi för kampen mot sd till stor del går att finna i en blandning av ingredienser som saklighet kontra sd:s främlingsfientliga utfall, fakta gentemot deras floskler, pedagogisk problematisering i motsats till populismens förenklade ”lösningar” och ignorans i förhållande till sd-arnas provocerande utfall. Utan att tafsa på yttrandefrihet och de demokratiska formerna.