I söndags hörde jag en gök för första gången i år, i morse näktergalen. Nu förestår stora events. Något rör sig under vattnets sidenyta bland grågröna flottar av pollen. Ringar, böljor. Det förebådar karparnas lek, mörka blanka fiskkroppar tumlande om varandra i skummet.
En grön padda vandrar sakta mellan de unga kaveldunen. Snart kommer den stora knarrande grodsymfonin. En enda gång har jag sett en snok. Ålar är vanligare. Tre svanpar har i veckor legat på sina ägg som är färdiga att kläckas. Sen kommer de att simma omkring med nykläckta ungar på ryggen. Ett nytt par har just funnit varandra. Honan bygger på sitt rede medan hanen försvarar reviret med hela sin manliga aggressivitet. Vaksamheten är motiverad. Minken som bor bland björnbärsbuskarna har lämnat äggskal efter sig på stigen. Moln av minimala insekter svärmar i solskenet. Det är tid för ladusvalorna och tornseglarna att dyka upp (ur vattnet där de enligt Linné övervintrar). De lär ha siktats i Skanör. De är fräckast av alla. Med sin fulländade flyg- och navigeringsförmåga susar de förbi öronen på bara någon centimeters avstånd.
Annars är fågellivet mindre rikt än i vintras. De hundratals bläsänderna har gett sig av till fiskrika vatten vid Kolahalvön efter svältkosten i Lund. Också de flesta gräsänderna är borta. Gässen är på väg mot Kebnekajse med Akka i spetsen. Men ett gåspar häckar, kanske lockat av den gamla gås som lever här sedan åratal på grund av bristande flygförmåga. Lite oroande är att inga hägrar synts på länge. Men de kommer nog tillbaka när dammarna fylls av grodyngel och småfisk
Häggen, plommonen och körsbären är överblommade, men äppleträden, kastanjerna och syrénerna - vita och violetta - blommar rikt. Endera dagen börjar den vackraste blomningen. Hagtornen. De metallglänsande grenarna och kvistarna är översållade med små runda vita knoppar. Avvaktar gör också de många flädersnåren. I juni kan blommorna skördas och i juli bären.
Djungeln mellan stigen och Höje å börjar redan bli svårgenomtränglig. Ytorna täcks av frodiga fält med mörkgröna nässlor. Hundkexen är snart meterhöga och de första har börjat blomma. Dungar av maskrosor lyser som eldar i skuggan under de blekgröna salixsnåren. De tre meter höga brunvissnade tistlarna ersätts med nya skott.
Fälten runt dalen som nyss var svarta lyser nu gröna av vårvete. Och över alltihopa lyser moder sol från en disig blå himmel.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar