Nu är det sommar!

Så var Veckobladsvåren till ända och vi återkommer den 16 augusti med höstens första nummer.
   Nedanstående mycket vänliga tack vill jag sända vidare till alla er, skribenter och läsare, som gör det så roligt att få fixa med dessa texter, och lite bilder ibland, varje vecka.
   Det har varit en innehållsmässigt mycket bra vår för VB men personmässigt har den varit förfärlig. Tre tidningen närstående personer har lämnat oss och saknaden är stor.
red

Ett tack till Veckobladets redaktion! av Gunnar Stensson

För mig har det alltid varit skolåret som gällt. I juni är arbetet slutfört och kan utvärderas. I slutet av augusti drar det igång igen, gnisslande och mödosamt.
   Juni blir på det sättet en glädjemånad. Jag minns att jag efter en skolavslutning i tredje klass satt på pakethållaren till mammas cykel med en lappkniv i en slida vid bältet och med hög röst sjöng ”Säg vad kan mitt hjärta önska mer nu när det åter är sommar.” Det finns naturligtvis åtskilligt mer att önska och kämpa för, men den gången kunde jag inte komma på något. Och jag har ett levande minne av lyckokänslan.
   Fram till Kajsa Theanders död fungerade hon och Göran Persson som redaktion för Veckobladet. Nu är Göran ensam redaktör och ägare.
   Jag vill framföra ett varmt tack för de bådas ansträngningar under alla dessa år! Och för Görans arbete sedan han blivit ensam redaktör.
   Det kan inte överskattas att VB varje vecka ger oss möjlighet att snabbt och effektivt nå ut med aktuell information. Vi har hela tiden kunnat lita på att ett nytt Veckoblad kommer ut natten mellan torsdagen och fredag. Och VB har verkligen förnyats. Layouten har förfinats och bilder har tillkommit på redaktionens initiativ.
   VB har aldrig gett vinst. VB bygger på frivillighet och solidaritet.

Till minnet av Gunnar av Sten H

Jag tror vi är många för vilka det gångna halvåret har präglats av saknaden efter Gunnar. Under nästan femtio år spelade han en central roll som idégivare och verkställare av lundavänsterns politiska och kulturella projekt. Vad som händer nu är att minnena dyker upp, ibland som erinringar om gamla strider, ibland som anekdoter.
   Som tur är finns det också ett arv i skrift. Gunnar skrev mycket, inte minst här i Veckobladet och vi är några som på initiativ av Ingrid André och Gunnar Olofsson tänker försöka åstadkomma en bibliografi. Som ett led i det arbetet skickades jag att kolla i VPK Lunds Internbulletinen. Den finns, om än ofullständigt bevarad, i Skånes Arkivförbunds samling på Arkivcentrum ute på Gastelyckan.
   Här ett fynd från  nr 18/75 i form av ett ”Semestervykort från skärgården”. Gunnar skriver under signaturen ”Melvin’:
”fjärden låg slät som det verkstadgolv på vilket jag förnöter årets elva övriga månader och *Storskär” gjorde elva knop.”
Och diktar sen följande

Det är praktiskt med teori
Text: ”Melvin” (Gunnar Sandin)
Melodi; Waxholm I – an

Det finns kamrater vars syn på partijobb är trång
– du har väl hört dem nån gång
Dom kör med dagskrav och flygblad och agitation
men talar illa om analys och abstrakt diskussion

refr. Men det är praktiskt med teori, det är praktiskt med teori
Med riktig kunskap du rätt kan använda din politiska energi!
Ditt eget tänkande får ej ersättas av nån rysk ideologi
Så gör som vi, filosofi
och sånt ska frodas i vårt parti!

Det där med dagskrav och flygblad ska skötas så klart
om vi ska komma nån vart
Men vill du fixa din frigörelse proletär
kan du ha nytta och glädje av att ha läst Althusser

refr. Ja det är praktiskt med teori…

Åtminstone ett rim är oförglömligt.

DAM

Den första och ledande palestinska rapgruppen. Deras budskap är både politiskt och kontroversiellt och visar på ett stort socialt engagemang.

Gruppen består av Tamer Nafar, hans yngre bror Suhell och Mahmoud Jreri. De tre har skapat musik tillsammans sedan slutet av 90-talet. Tamer och hans bror har sysslat med rap sedan 1998, och blev kontaktade av Mahmoud Jreri. Mahmoud skrev sina egna texter och de bestämde sig snabbt arbeta ihop, gruppen föddes under 1999. Alla tre medlemmar i gruppen har vuxit upp i slummen i Lod, en blandad stad med araber och judar, ca 20 km från Jerusalem.
Moriska paviljongen, Folkets Park i Malmö
Fredag 15 juni kl 22 - 03 :  80 kr

Musik på lördag

Helgeandskyrkan
16 juni kl 17
Hugo von Horn, orgel

Tre val den 17 juni avgör framtidens politiska landskap av Gunnar Stensson

I Frankrike handlar det om andra omgången i parlamentsvalet. Socialisten Hollandes seger tycks redan säkerställd, men frågan är hur starkt mandat han får för sina reformer i Frankrike och i EU- politiken. Marine Le Pens främlingsfientliga parti förväntas få cirka 14 procent.
   I det grekiska valet väger det jämt mellan vänsterkoalitionen Syriza under Alexis Tsipiras och det konservativa partiet Ny Demokrati. Om Syriza vinner valet blir deb första åtgärden att riva upp stödpaketet. Syriza vill förstatliga bankerna, höja skatterna för de rikaste, slopa sänkningarna av minimilönerna och sänka priset på basvaror.
   I Egypten är det presidentval. Mot varandra står Mohamed Mursi som representerar Muslimska Brödraskapet och den tidigare ministern i Mubaraks regering Ahmed Shafiq. Många tror att Mohamed Mursi kommer att vinna valet eftersom det finns en stor rädsla för att militären och de krafter som stod bakom Mubarak ska komma tillbaka till makten.
   Efter sommaruppehållet kommer VB kommentera de tre valutgångarna.

Premiärminister Netanyahu kritiseras för sitt sätt att handlägga Ship to Gaza 2010 av Gunnar Stensson

Kritiken kommer från en israelisk undersökningskommission och gäller främst sättet beslutet fattades på.
   Beslutsprocessen 31 maj genomfördes utan något koordinerat och dokumenterat stabsarbete. Ingen hänsyn togs till de nya omständigheter som det turkiska deltagandet  innebar trots att  det var väl känt för underrättelseorganen. Anfallet på flotillan ledde till att nio turkar sköts ihjäl och fick svåra politiska konsekvenser för Israel.

Förslag om begravnings- spårvagnar i Dublin 16 juni 1904

Vagnen rullade fram genom skocken av brännmärkta kreatur som råmade, hasade fram på ombundna klövar och viftade sakta med svansarna över leriga magra länder.
   - Jag begriper inte varför de inte drar en spårvägslinje från parkens port till kajerna, sade  mr Bloom. Alla djuren kunde föras ner till båtarna i lastvagnar.
   - I stället för att täppa till genomfartsleden, sade Martin Cunningham. Helt rätt. Det borde de.
   -  Ja, sade mr Bloom, och en annan sak jag ofta tänkt på är att det borde finnas kommunala begravningsspårvagnar som i Milano. Dra en linje ut till kyrkogårdens grindar och skaffa särskilda set med likvagnar och passagerarvagnar och allt. Vore inte det det bästa?
James Joyce, Ulysses.

Också i landsortsstaden Lund pågår en spårvagnsdebatt vid kommunens budgetmöte 13-14 juni 2012.

Fiaskot i Kiev av Sven-Hugo Mattsson

Jag är numera lika intresserad av det scenario som föregår ett VM eller EM i fotboll för herrar. Det är vårt absolut mest älskade lag och inget får gå fel. Sverige tillhör mitten, någonstans, av de europeiska lagen. Faktum är att Sverige inte kvalificerade sig för ett EM förren sent i EM-historien. Första gången man var med var 1992, EM började 1960 och spelas vart fjärde år. När man var med 1992 var det pga att Sverige var värd. Värdnationen får alltid vara med. På senare år har dock Sverige kvalificerat sig flera gånger och det är en prestation bara att kvalificera sig till ett EM. Sverige är faktiskt mitt inne i en bra period, kanske den bästa någonsin, sen just 1992. Det här gör att kammen växer och förväntningarna blir enorma.
   I pressen framstår Zlatan, denna eminenta fotbollsspelare, som världens bästa, vilket han inte alls är. Själv pratar han om att vi skall vinna EM:et. Det skall han göra och tränaren Erik Hamrén tar honom inte i örat men ger en mer modest bild av Sveriges chanser.

Journalisterna
Man säljer inte tidningar på att ge en objektiv bild, man säljer tidningar på att skruva upp förväntningarna, så ger man bilden av att Sverige skall gå vidare i gruppspelet. I Sveriges grupp finns två anrika och normalt framgångsrika lag, England och Frankrike. Bara det faktum att vi har dessa både lag i gruppen gör att Sveriges chanser att gå vidare är små, det är bara två lag som går vidare. Sverige har också Ukraina i sin grupp, ett lag som anses något sämre än Sverige, det är bara det att Ukraina har hemmabana och alla som kan idrott vet att det är en stor fördel. Men man kan ge vilken bild man vill, man tar fram statistik som visar att det var länge sen ett hemmalag vann sin premiärmatch. Zlatan blir alltså då världens bäste, ingenting om att de riktigt tunga nationerna har, typ, tre fyra Zlatan i sitt lag, England för att ta ett exempel.   
   Så förlorar vi mot Ukraina. Sverige gör absolut ingen dålig match, man har några goda chanser, Zlatan har en utmärkt nick i stolpen, man spelar precis efter sin förmåga. Men Ukraina gör ett par fina och snygga mål, bägge signerade Andrij Shevchenko, en gång lika stor som Zlatan, spelande i Milan där Zlatan spelar nu. Ok, det andra målet var lite av en tavla från det svenska försvaret, som ungefär händer i varje match, men Schevchenkos löpning innan är strålande.

Helvetet lös
Sverige förlorar alltså, inte alls sensationellt, utgången var nog den troligaste. Men nu bryter helvetet lös. Klart det går åt helvete, skriver en journalist som dagen innan haussat upp laget, en annan skriver om de stora klassiska haverierna, en tredje om en korkad maskerad och en fjärde om kraschen i Kiev. Ingen skriver om att de själva haussat upp laget att de inte gett en objektiv bild. Men denna del i scenariot säljer också. Spelarna var nervösa skriver de, tror tjyven det med de förväntningar som laget har tillskrivits. Tror tjyven det när de vet att en förlust innebär att man blir fjättrad vid skampålen.
   Men det skall bli roligt att följa fortsättningen. Jag tror Sverige åker ut direkt, kanske utan någon poäng. Men tänk om de går vidare, vad skall då dessa journalister skriva. Antagligen vänder de kappan efter vinden igen och spelarna blir de bästa Sverige någonsin haft.

Mahmoud al Sarsak

är världsmästare i hungerstrejk, och döende.

I över 80 dagar har fotbollsstjärnan från Gaza vägrat äta för att protestera  mot att han hållits fången i så kallat "administrativt förvar", utan vare sig åtal eller rättegång, i över tre år. Mahmoud, som är en av Gazas främsta fotbollsspelare  var påväg från Gaza till Västbanken för att delta i ett träningsläger för Palestinas landslag  då han greps av israelisk militär.
Läs vidare på Ship to Gazas hemsida:

Nu är jag på tiggarstråt! av Lotta Wiktorsson

Bland de många besök och möten jag hade
i Gaza var kanske änkornas organisation "Life and Hope" det som gjorde det största intrycket på mig. Efter den israeliska massakern Gjutet bly 2009 stod Gaza med 554 nyblivna änkor med tillsammans över 2 000 barn. Att vara änka i det traditionella palestinska samhället kan bli en svår levnad. Har man inte en bror, en far eller en farbror som kan uppta en i sin familj kan man lätt hamna utanför det mycket kollektiva familjelivet.
   Nu har några driftiga unga kvinnor gått samman och lyckats med konststycket att organisera samtliga 554 änkor med barn i denna organisation, Liv och Hopp. Här arbetar man i ny gemenskap på att stötta och stärka varandra, organisera arbetstillfällen, ordna för barnen, ta plats i samhället...
   Men man är i alla bemärkelser en NGO utan statligt eller utländskt stöd och hankar sig fram på egna eller ihoptiggda medel. Det hindrar dock inte änkorna från att planera för ett "sommarläger" för barnen - en vecka på stranden med lekar, mat och lite godis.
   Och jag har nu lovat att försöka få ihop de 1 000 kr de skulle behöva för att göra detta möjligt.
   Du får mycket gärna hjälpa till! Jag har inget PlusGiro men på mitt överblivna konto på Handelsbanken går det bra att sätta in pengar och märka dem  "Sommarläger i Gaza" så förmedlar jag dem vidare med kurir inom ett par veckor.
   Handelsbanken konto 393 801 438, clearingnr 6682

Grönt Bälte kring Lunds stad! av Nilla Bolding

Att miljöfrågorna, bland dem klimatfrågan, är avgörande för framtiden blir tydligare och tydligare. Det finns ett nytt begrepp som bla miljöforskaren Johan Rockström fört in i debatten: antropocen. Antropocen innebär en ny geologisk era där människan är jordens starkaste förändringskraft. Och vi förändrar inte på något bra sätt.
   För drygt 10000 år sedan inleddes den geologiska tidsepok som kallas holocen. Under holocen uppstod en plötslig stadga som skapade jordmånen för mänskliga civilisationers möjligheter att blomma upp. Jordbrukets expansion, en accelererande teknikutveckling och människoartens utbredning över planeten bygger alltså på jordens förmåga att reglera sig själv till en stabil jämvikt.
   Den jämvikten finns inte längre, vilket vi alla väl funderat på t ex under de senaste veckornas intensiva blåsande.

Att skapa förutsättningar för en ny och bättre balans är allas vårt ansvar.
Vänsterpartiet i Lund vill att Lunds kommun ska bidra bland annat genom att plantera träd. När den nuvarande översiktsplanen antogs, infördes att det ska skapas gröna stråk mellan kommunens parker och grönområden, och ett grönt bälte runt staden.
   Nu går vi från ord till handling!  I vårt budgetförslag avsätter vi 15 miljoner om året till markköp för Grönt bälte de närmaste tre åren, alltså totalt 45 miljoner kronor för inköp av mark för det ändamålet. Exempel på vad man skulle kunna göra: förbinda  St Larsparken med Fågelsångsdalen via Stora Råby med sin blivande sjö och Billebjär, eller koppla ihop Rinnebäck med Kävlingeåområdet.
   På det sättet skapar vi inte bara nya biologiska korridorer och folkhälsoresurser för lundaborna, utan ger också vårt bidrag till klimatfrågans lösning.
Nilla Bolding, fd ledamot (V) i Byggnadsnämnden

”Grass dikt innehåller saker som måste sägas” av Gunnar Stensson

Det skriver Gideon Levy i den israeliska tidningen Haaretz söndagen 10/6. Det är en modig artikel. Rubriken lyder: ”Israelis can be angry with Günter Grass, but they must listen to him.”
   ”Det kan och bör sägas att Israels politik sätter världsfreden i fara. Hans (Grass) ställningstagande mot de israeliska kärnvapnen är också legitim. Han kan också opponera mot att förse Israel med ubåtar, utan att man har rätt att smutskasta honom för hans förflutna (syftar på att Grass som 17-åring i slutet av kriget bar SS-uniform). Men Grass överdrev på ett sätt som skadade hans position.”
   Levy kräver att man undanröjer förbudet mot att kritisera Israel i Tyskland. ”Dagens situation då varje tysk som vågar kritisera Israel ögonblickligen anklagas för antisemitism är outhärdlig.”
   Levy berättar att han själv en gång fick en artikel publicerad i den tyska tidningen Die Welt. Efteråt förklarade redaktören för honom att ingen tysk journalist skulle kunna få en sådan artikel tryckt. Levy blev aldrig ombedd att skriva någon mer artikel i Die Welt.
   Journalister i Springer-koncernen tvingas skriva på ett dokument där de förbinder sig att aldrig kritisera Israel. Det är en sjuk situation.
   Gideon Levy påminner om att Grass inte är ensam om kritiken. Den portugisiske nobelpristagaren i litteratur José Saramago jämförde efter en visit i de ockuperade territorierna det som skedde där med Auschwitz. Han skrev om israelerna: ”De lever i skuggan av Holocaust och förväntar sig förlåtelse för alla sina tilltag i namn av sitt lidande. De har ingenting lärt av sina föräldrars och farföräldrars lidanden.”
   Levy skriver: ”Sedan vi kritiserat överdrifterna och de oberättigade anklagelserna måste vi lyssna på dessa stora personligheter. De är inte antisemiter, men de uttrycker vad många människor anser. I stället för att anklaga dem borde vi besinna vad det är vi har gjort som fått dem att uttrycka det.”

Grass hade en poäng av Gunnar Stensson

Der Spiegels rapport om Tysklands försäljning av ubåtar till Israel utlöste en debattstorm i Tyskland och internationellt. Alla talade om det som måste sägas.
   Oppositionen krävde redan på måndagen en förklaring från regeringen och mer transparens om vapenaffärerna.
   ”Regeringen måste  redovisa fakta och rapportera till försvarskommittén”, sa Cern Özdemir, en av ledarna för De Gröna.
   Socialdemokraterna är tystare. Kansler Gerhard Schröder ställde sig 2005 bakom beslutet om ubåtsleveranser till Israel. Situationen påminner om den svenska debatten kring Saudi-affären.
Regeringstalesmannen Steffen Siebert hävdade att ubåtarna levererats utan beväpning. Israel bar hela ansvaret för deras beväpning.
   Angela Merkels hållning innebär att Israels säkerhet är en del av Tysklands nationella intresse. Hittills har tyska regeringar alltid hävdat att de inte vetat om att ubåtarna skulle utrustas med kärnvapen.
   Die Tageszeitung skrev: ””Militär utrustning ska inte exporteras till krisregioner. Detta gäller exporten av tyska stridsvagnar till Saudiarabien lika väl som kärnvapenbärande ubåtar till Israel, vars regering nu öppet hotar att angripa Irans kärnkraftsanläggningar. När Grass kritiserade den saken, hade han en poäng.

Cirkus Salo på Magle Lilla Kyrkogata av Ulf N

Demokratisk Vänsters styrelse har haft besök av två organisationer som arbetar för medborgarlön (basinkomst, grundtrygghet etc). Den ena av de två besökande organisationerna kallar sig Sveriges Anställningslösas Landsorganisation (Salo) , den andra Basinkomstgruppen. Nej, det var inget spontanbesök. De båda organisationerna hade inbjudits av DV för att informera om just medborgarlön. (För konsekvenserna av införandet av medborgarlön, se mina texter i VB nr 11 och 12 för i år)
   Jag tänker här inte upprepa denna kritik, utan i stället ta upp några andra förslag som Salo driver (Basinkomstgruppen vet jag ingenting om utöver deras krav på medborgarlön och kan därför inte kommentera deras politik i övrigt).

Ericsson och alla andra får packa ihop
Om Salo skulle få sina krav realiserade så är det inte medborgarlönen som skulle förändra samhället mest radikalt. Det är i stället kravet ”att företag som är verksamma i Sverige skall ägas av fysiska personer som är folkbokförda i samma eller angränsande kommun som där verksamheten bedrivs.” (Se www.anstallningslos.se)
   Läs detta krav en gång till och begrunda samtidigt det faktum att kravet på att ”fysiska personer” ska äga företagen sålunda utesluter att ”juridiska personer”, dvs aktiebolag, föreningar, stiftelser etc. äger företag. För Lunds del innebär det att företag som Ericsson, Alfa Laval, Tetra Pak, Gambro, Axis, Amcor Flexibles får packa ihop, tillsammans med alla andra privatägda bolag.  Men inte bara de privata. Även t ex det kommunägda bostadsbolaget LKF och Lunds Energi får sluta upp med sin verksamhet. All verksamhet som drivs av juridiska personer, dvs praktiskt taget alla bolag i kommunen måste läggas ner, inklusive Systembolaget. Möjligen kan företag av typen Klostergårdens Konditori  AB bli kvar i Lund genom att övergå till enskild firma, fast det kan man ju inte veta i förväg.  Och så skulle det bli i kommun efter kommun, hela landets näringsliv och det mesta av kommunikationerna skulle slås ut – både Posten och SJ drivs ju i bolagsform.

Bytesekonomi och lokal valuta – in natura
Mot bakgrund av detta förstår man att ett annat av Salos krav är synnerligen välmotiverat: kravet på en lokal valuta. En valuta i en ekonomi med i det närmaste helt utslaget näringsliv lär nog bli lokal vilket man vill eller inte. Det kommer nog snarast att handla om en bytesekonomi. Salo kan ta  Hasse Alfredssons visa Ska vi byta grejer:(”rostig skruv mot en cykelpump - cykelpump mot en morakniv”) som kampsång. Och den magra medborgarlönen får sannolikt betalas ut in natura.
   Hur som helst: om nu – hemska tanke – Salos förslag skulle bli verklighet har organisationen därmed väsentligt breddat sin potentiella rekryteringsbas: i stort sett alla invånare i Sverige skulle bli anställningslösa.

Pajaspolitik
Nu kanske en eller annan VB-läsare skulle vilja invända att Salo kanske inte riktigt insett konsekvenserna av sitt krav. Måhända är det så. Fast man måste väl ändå i första hand räkna med att politisk organisation verkligen vill genomföra vad de säjer sig vilja genomföra?  Men om nu Salo inte inser konsekvenserna av sitt krav på förbud mot aktiebolag och andra organisationer att äga företag måste man förstås också fråga sig om detsamma gäller för de andra punkterna i deras politiska program: medborgarlön till svenska medborgare och lokal valuta. Oavsett om Salo inser innebörden av sina krav eller inte är det ren pajaspolitik de bedriver. Det är bara att hoppas att det inte ska behövas en extraföreställning på Magle Lilla Kyrkogata av Cirkus Salo.

”Vad vore en revolution utan en allmän kopulation” av Gunnar Stensson

Citatet är hämtat från Peter Weiss pjäs ”Marat-Sade”.
   Nu pågår årets allmänna kopulation i Källbydammarna. Den inleddes i början av juni men avbröts av kyla, blåst och regn som kom de kallblodiga kreaturen att stelna. Idag är det 19 grader varmt.
Smågrodorna kurrar upphetsat och de stora paddornas basar honkar. Vattnet i dammarna, en svanhals djupt, värms hastigt upp av solstrålar som tränger ända ned till bottnen. Grodynglen myllrar. Färdiga små grodor ligger stilla i vattenbrynet och ser sig storögt omkring.
   Stora karpar klyver den speglande ytan och sprutar ut rom och mjölke. Vita moln i grönt vatten. Med lite tålamod kan man se det ske. Fiskarna simmar rakt igenom molnen, vältrar sig och sprutar igen.
   Gökarna ropar i de nu puderskära hagtornsssnåren och lägger ägg i näktergalarnas bon. Nykläckta trollsländor svirrar omkring. Andhonan har sjutton ungar i släptåg.

Vinst – en kortsiktig skolspekulation av Gunnar Stensson

Skolinspektionen har kritiserat John Bauer-gymnasierna, JB Education. Undervisningen består mest av elevernas självstudier. Elever med behov av särskilt stöd får inget stöd. Allt fler lämnar John Bauer-skolorna utan gymnasiebehörighet. Yrkesutbildningarna får inga praktikplatser och kompenseras inte för det.
   John Bauergymnasiet i Lund startade förra året. Då sökte 76 stackars elever dit, lockade av floskler som ”Vår pedagogik hjälper dig att nå längre än du trodde var möjligt” eller ”Hos oss får du prova på framtiden redan idag.” För många blev valets konsekvens förlorad gymnasiebehörighet.  I år  hade antalet sökande minskat till 46.
   Kanske JB-Educations friskolesatsning helt enkelt är en kortsiktig spekulation som  utgår från att det något år visserligen är möjligt att ta ut feta vinster men att det sedan kommer att ta slut. Det gäller att ta chansen till profit medan den existerar.
   ”När lärarna ser att elevunderlaget minskar söker de sig också bort. Och har man kommit in i den negativa spiralen väljer eleverna också bort skolan”, säger Helena Linge, ordförande för Malmöhus distrikt av Lärarnas riksförbund. (SDS, Emma Leijnse 12/6.)

Vinst i stället för skolbibliotek i friskolorna
40 procent av de fristående grundskolorna saknar bibliotek, liksom 58 procent av gymnasierna, enligt  Kungliga Bibliotekets studie ”Skolbibliotek 2012”. Samtidigt tar friskolorna ut miljonvinster och skickar dem till skatteparadisen. Vissa friskolor löser problemet genom att parasitera på de kommunala skolornas bibliotek. Så ökar vinsten genom att samhället tar bibliotekskostnaden.
   Lunds kommun kan vara stolt över att Norra Fäladens skolområde utsågs till Årets skolbibliotek för ett halvår sedan. En del av äran tillkommer bibliotekarierna Lotta Davidsson-Bask, Klara Önnerfält och Annelie Carlsson
   Kungliga Bibliotekets studie visar att skolor med skolbibliotek har högre slutbetyg i avgångsklasserna än skolor utan bibliotek.

MP kluvet om vinsten
Det borde vara självklart att ansvaret för utbildningen inte ska ges till aktiebolag på jakt efter vinst. Men MP presenterar ett förslag som försöker gå åt två håll samtidigt.
Internationellt är Sverige ett extremland. Ingen annanstans tillåts skolföretagen så obegränsat plocka ut pengar till vinst.
   I stället för ett skarpt vinstförbud driver Miljöpartiet nu ett förslag med helt oklara konsekvenser. Å ena sidan föreslår de att skolbolagen inte ska ha vinst som syfte. Å andra sidan säger de att de vinstutdelningar som sker ska vara transparenta. Miljöpartiet är splittrat och svaren blir därefter.
   LO är däremot nu emot vinster i välfärden. Det borde vara självklart att välfärden ska organiseras så att den gynnar den som behöver den, inte anpassas efter bolagsägarnas intressen.
   V:s förslag om ett vinstförbud skulle frigöra resurser till 20 000 nya anställda i välfärden, säger Jonas Sjöstedt, V.
Vinstförbud kommer att bli en av valets viktigaste frågor. Svenska Dagbladet 9/4.

Nytt program för hållbar utveckling i kommunen: LundaEko och de tio budorden av Ulf Nymark

LundaEko – Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling – håller på att revideras. Någon egentlig utvärdering av det första LundaEko som antogs år 2006 har inte gjorts, i varje fall inte som jag känner till. En slutsats kan man dock komma fram till utan att ha gjort en systematisk utvärdering: målen var alltför beskedligt ställda. Anledningen till att det blev så är att den dåvarande rödgröna majoriteten så långt möjligt försökte få så bred politiskt uppslutning som möjligt kring programmet för att det skulle kunna stå sig även under en borgerlig majoritet. Men med enigheten blev det ändå si och så – borgarna reserverade sej på 40-talpunkter vill jag minnas. Detta om den nu obsoleta upplagan av LundaEko.

Vision och pållissi
Vad händer då under den pågående revideringsprocessen? Jo, ett i och för sej ambitiöst upplagt arbete pågår, med politisk styrgrupp (Miljö- och hälsoutskottet) och med en rad nämndsövergripande arbetsgrupper, plus en politisk referensgrupp med representanter för alla nämnder och styrelser.
   Tanken från kommunens Miljö- och hälsoutskottets sida är att det ska antas en miljövision, en miljöpållissi (stavas också ibland milieupolicy - jag föredrar försvenskad stavning) och ett antal mål och därefter ska åtgärderna för att nå målen fastställas. Kommunfullmäktige ska ta ställning till visionen, pållissin och målen medan åtgärderna ska beslutas – och naturligtvis verkställas - av kommunens nämnder och styrelser.
   I förra veckan sammanträffade den politiska referensgruppen med projektledningen. Förslag till vision och pållissi presenterades men de förtroendevalda fick inte möjlighet att diskutera dessa dokument. Överhuvudtaget har den politiska referensgruppen aldrig fått möjlighet att diskutera processgången eller dokumentets struktur.

Motsatstest
Hur ser då visionen och pållissin ut? Låt mej först av allt vara väldigt tydlig: jag har ingenting emot visioner, tvärtom de är bra och nödvändiga i det politiska arbetet. Men visioner som alla politiska strömningar ska vara eniga om är jag väldigt tveksam till. På visioner och andra dokument av liknande slag kan man använda motsatstest. Dvs att endera helt enkelt negera aktuell utsaga eller på annat sätt omvandla den till sin motsats. Får man då ett påstående som inte någon kan förväntas stå för – ja då är den ursprungliga utsagan tämligen innehållslös.

Svart framtid för våra barn?
Förslaget till Lunds miljövision  ser i mot- satsvarianten ut så här: Lund är år 2025:
   - En kommun som har skapat en svart framtid för våra barn
   - En kommun som har en ohållbar utveckling
   - En kommun som inte vågar gå före
Ingen vettig människa skulle väl ställa upp på en sådan vision. Men byt ut ”svart” mot ”grön” i första satsen, ta bort ”o” i ohållbar i andra satsen och negationen i den sista och du har förslaget till miljövision. Alltså är visionen intetsägande. Men är det inte bra om det finns bred politisk enighet kring visionerna? Det beror på vad man ska ha visionen till – för att ge en bild av ett önskat framtidstillstånd och för att mobilisera till handling, eller en samling fraser för att plocka fram i högtidliga sammanhang? För min del anser jag att visioner ska vara av det förstnämnda slaget högtidsbruket tjänar inget vettigt syfte. Och tyvärr är som synes förslaget av den karaktären, dvs den är tämligen floskulös.

Luddighet
Miljöpållissin dras på flera punkter med samma briser som visionen: luddighet och tämligen innehållslösa principer. Några axplock:
   ”Lund vågar gå före och ska arbeta aktivt och brett med miljöfrågor”;
Kommentar: Skulle ha varit uppseendeväckande om man föreslagit att Lund skulle arbeta passivt och snävt med miljöfrågorna …;
   ”Hänsyn till miljön ska vara en självklar del i kommunens alla beslut …”;
Kommentar: Visst, vi vet ju att ”hänsyn” tas redan nu – men i vilken utsträckning?
   ”De lokala miljömålen ska följas upp, utvärderas och kommuniceras årligen”
Kommentar: Ja, självklart; men av vilken instans ska de följas upp, vem kommunicerar med vem?;

Pudelns kärna – åtgärderna!
Nå, plattityderna kan man möjligen stå ut med. Under förutsättning att målen sätts högt och formuleras på ett handfast sätt, samt att åtgärder sätts in för att målen verkligen ska nås. Målen är ännu inte formulerade.
   Inte heller åtgärderna. Åtgärderna är i detta sammanhang pudelns kärna. Lunds kommun har varit bra på att sätta mål. Men att föreslå och verkställa konkreta och effektiva åtgärder har man varit betydligt sämre på.
   Det är sålunda åtgärdsdelen som väcker farhågor. Kommer nämnderna att klara av att våga sätta in de åtgärder som fordras för att djärva mål ska nås? Vilken instans ska göra bedömningen av om nämndernas samlade åtgärder räcker till för att nå målen? Kommunstyrelsen? Kommunstyrelsen kan inte styra nämnderna – det kan endast fullmäktige.
   Det finns en synnerligen konkret anledning till oro beträffande åtgärderna. För här finns vad man kan kalla ett testfall: LundaEkos klimatmål har antagits separat och i förväg år 2010 (på initiativ av DV). Därvid har nämnderna getts i uppdrag att vidta åtgärder för att nå målet och rapportera in besluten till kommunstyrelsen. Detta skulle ha gjorts för länge sedan men fortfarande har kommunstyrelsen inte redovisat den samlade förväntade effekten av åtgärderna. Detta alltså efter nästan två år sedan klimatmålet beslutades!

Den sebaotiska/lutherska modellen
Hur skulle då en effektivare och rakare hantering av LundaEko kunna se ut? För min del tror jag att man i stort sett skulle kunna slopa garneringen (dvs vision och pållissi) och gå direkt på mål och åtgärder. Därvid menar jag att den didaktiska modell som Herren Sebaot och Martin Luther utarbetat i anslutning till de kristna tio budorden kan vara användbar. Deras modell är enkel och tydlig: först ett övergripande bud, sedan en förklaring, ett ”vad är det?”
   Så här låter det t ex i det fjärde budet: ”Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.” Och så ”Vad är det?: Jo, ”vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke förakta eller förtörna våra föräldrar och herrar, utan hålla dem i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och hava dem för ögonen.” Missförstå mej nu inte, jag är starkt kritisk till innehållet i dessa satser – det är framställningssättet jag tycker fungerar bra. Budskapet framförs med raka rör och utan några som helst krusiduller.

LundaEkos budord
Med utgångspunkt i en modifierad sebaotisk/luthersk modell (dessutom rensad från den fallenhet för negationer som dessa båda herrar dras med) skulle LundaEko kunna byggas upp på följande enkla men tydliga vis (här ger jag av utrymmesskäl endast ett exempel):
   Budet, dvs LundaEkos miljömål: År 2020 ska Lund vara en fossilbränslefri kommun. Sedan ett ”vad är det”: dvs en förklaring till vad målet innebär: Inga fossilbaserade bränslen ska förekomma i energianvändning i byggnader, elektricitet och transport i hela Lunds kommun område. (Vid behov kan man också lägga till ett ”Varför det?”)
   Förslag på åtgärder för att nå målen utarbetas därpå av nämnder och styrelser och fastställs slutligen av fullmäktige. Åtgärderna blir så att säga liturgin till miljökatekesen LundaEko. (Liturgin här menad i dess ursprungliga betydelse av ”uppdrag i det allmännas tjänst”)

Nya grepp måste kopplas på miljöarbetet
Sammanfattningsvis: det är angeläget att LundaEko blir ett floskelfritt dokument. Viktigast är dock att mål och åtgärder görs tydliga och fastställs av fullmäktige, kommunens högsta beslutande organ. Denna politiska instans måste kontinuerligt ges möjlighet att följa upp om de samlade åtgärderna är tillräckliga för att nå målet. Frågan bör också väckas om det kanske vore på sin plats med en särkskild fullmäktigeberedning för att för fullmäktiges räkning bevaka och följa upp LundaEkos mål och åtgärder. Kommunstyrelsen och Miljö- och hälsoutskottet under den borgerliga regimen har hittills inte visat sig kapabla att sköta uppföljningen av klimatmålet och klimatåtgärderna. Nya grepp – inklusive organisatoriska sådana – måste kopplas på  miljöarbetet i Lunds kommun. Och i det fortsatta arbetet med det nya LundaEko måste vi ständigt påminna borgarna, och kanske ibland också oss själva, om att måluppfyllelse i miljöarbetet hänger på tre saker: åtgärder, åtgärder och åtgärder.

Israels atomubåtar hotar världsfreden – och Israel av Gunnar Stensson

Tyskland har en central position inte bara i EU utan också i Mellanöstern-politiken. Men Tyskland bär på ett tungt politiskt arv. Rädslan för att anklagas för antisemitism har överskuggat tysk debatt och politik. Bristen på insyn har lett till  beslut som är farliga och bryter mot folkrättsliga principer. Men Günter Grass dikt ”Vad som måste sägas”, som publicerades för ett par månader sedan, har gjort det möjligt att offentligt debattera israelisk utrikespolitik.
   Israel har brutit mot ickespridningsavtalet om kärnvapen och i hemlighet utvecklats till en kärnvapenmakt. Tysklands leveranser av kärnvapenbestyckade ubåtar har varit av central betydelse. Tidskriften Der Spiegel publicerade den 4 juni en avslöjande rapport om kommande tyska leveranser av än mer effektiva  atom-ubåtar. Israel avser att sätta in dem utanför Irans kust.

Det israeliska kärnvapenhotet är inte nytt.
Den israeliska regeringen har minst två gånger övervägt kärnvapeninsatser skriver Der Spiegel.
   Läget efter Egyptens och Syriens överraskningsangrepp i Yom Kippur-kriget 1973 var så förtvivlat att ministerpresident Golda Meir gav Moshe Dayan order att göra flera atombomber stridsklara. Kärnvapnen transporterades till luftförsvarsenheter. Strax innan stridshuvudena aktiverades vände situationen på slagfältet, israelerna fick övertaget och bomberna fördes tillbaka till sin underjordiska bunker.
   Under Gulfkrigets första timmar 1991 registrerade amerikanska satelliter att Israel under beskjutningen av irakiska scud-missiler mobiliserade sina atomstridskrafter. Israeliska analytiker hade felaktigt antagit att scud-raketerna var försedda med giftgas. Det förblir en öppen fråga hur Jerusalem hade reagerat om en scud-raket med giftgas hade träffat ett bostadskvarter.
   Det israeliska kärnvapenhotet har alltså existerat i mer än 40 år. Det har varit och är den kanske främsta anledningen till kärnvapenspridningen. De tänkbara konsekvenserna av en israelisk kärnvapeninsats i Yom Kippurkriget 1973 är omöjliga att överblicka.

Hur nära ett nytt krig världen är idag vet bara Netanyahu och hans iranska motpart. De har en sak gemensamt, enligt den tidigare tyske försvarsministern Walter Stütze: ”Konfliktlystnaden. Angriper Israel glider Iran över från förbrytarrollen till offerrollen.” 

Israel skulle fördömas som krigsförbrytare, menar Stütze, som idag är verksam vid stiftelsen för Vetenskap och politik. ”Sann vänskap kräver att Angela Merkel tar Netanyahu i armen och hindrar honom att gripa till vapen. Till Tysklands beskyddarplikt i förhållande till Israel hör att hindra den judiska staten från att ge sig in i självmordsäventyr.”

Långt före Günter Grass-debatten gick Helmut Schmidt ännu längre. ”Här vågar knappt någon uttrycka kritik mot Israel av rädsla att anklagas för antisemitism,” sa den tidigare förbundskanslern i ett samtal med den judiske  historikern Fritz Stern. På det sättet har Israel, som genom ockupationspolitiken på västbanken och attacken mot Gaza gjort en fredlig lösning praktiskt taget omöjlig, försatt Angela Merkel i en gisslansituation. ”Jag frågar mig om det berodde på beroende av amerikansk utrikespolitik eller oklara moraliska motiv att fru Merkel 2008 offentligt uttalade, att Tyskland skulle ha ansvar för staten Israels säkerhet. I mina öron en allvarlig överdrift som nästan låter som en  sorts förbundsförpliktelse.”
   För Schmidt står det klart att Berlin inte får medverka till någon äventyrspolitik. Han drar klara gränser: ”Tyskland har ett särskilt ansvar för att en förbrytelse som holocaust aldrig upprepas.”

Den tyska lagen om vapenexport har ett strikt förbud mot vapenleveranser till länder som ”är invecklade i väpnade konflikter eller där en sådan konflikt hotar.” Till dem hör utan tvivel Israel.
   Ändå undertecknade den tyske försvarsministern Rüdiger Wolf och Israels försvarsminister Barak den 20 mars i år ett avtal om leverera nya atomubåtar. Eftersom Israel har finansiella problem beviljade den tyska regeringen ett lån på 135 miljoner euro, motsvarande en tredjedel av atom-ubåtarnas pris. Avtalet innebär att leveranserna pågår till 2017.
   De nya ubåtarna kommer att kunna gå i undervattensläge i arton dagar vilket innebär att de utan att observeras kan nå Irans kust. De kommer att kunna avfyra moderna varianter av amerikanska kryssningsmissiler med atomstridsspetsar. De kan nå städer som Tabris, Teheran, Khom, Isfahan och Schiras. De utgör ett hot mot världsfreden – och mot staten Israel.

Kulturtips

STOCKAMÖLLAN SWING & JAZZFESTIVAL 2012
Alla är välkomna, i alla åldrar! I Stockamöllan 15-17 juni.
Fre 15 jun kl. 18:00
Läs mer »

Historisk vandring i det äldsta Malmö
Sill, kloster och pest. Reformation, häxeri och försvenskning. Följ med på en hisnande och intressant vandring genom Malmös dramatiska historia.
Lör 16 jun kl. 13:00, Ons 20 jun kl. 13:00, Mån 02 jul kl. 18:00, Ons 04 jul kl. 13:00
Läs mer »

YULIESKY GONZALEZ & TIERRA CALIENTE
Tiomannaorkester som höjts till skyarna bjuder på salsakonsert.Förband: SANTA RITA Band
På INKONST den 16/6 kl 22:00.
Läs mer »

Kryddvandring i Rosengård
Hur smakar sumak? Till vad används zaatar? Hur många smaker finns i kafta? Följ med Kryddor från Rosengård på en kryddprovning i Malmös Rosengård. Besök grönskande koloniträdgårdar och träffa boende som odlar. Gör en resa runt om i världen - mitt i Malmö.
Sön 17 jun kl. 14:00, Sön 24 jun kl. 14:00, Sön 01 jul kl. 14:00, Sön 08 jul kl. 14:00, Sön 15 jul kl. 14:00, Sön 22 jul kl. 14:00, Sön 29 jul kl. 14:00, Sön 05 aug kl. 14:00, Sön 12 aug kl. 14:00
Läs mer »

Malmö By Foot - Historisk vandring
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Ons 20 jun kl. 17:15, Sön 01 jul kl. 15:00, Sön 15 jul kl. 15:00, Lör 21 jul kl. 15:00, Sön 05 aug kl. 15:00
Läs mer »

Jungfruleken
Jungfruleken - av Jean Genet.
En lustfylld psykologisk thriller med Carina Söderman, Katarina Zell och Emilie Strandberg. Spelas på Skillinge Teater.
Fre 22 jun kl. 20:00
Läs mer » 

MACK 26/6 Anna-Lena Brundin & Martin Svensson
Standup på Ribban 26 juni kl 20:00.
Läs mer »

Chico Trujillo (Chile)
På Moriska Paviljongen 28 juni kl 22:00.
Läs mer »

Delta Saints
på S:t Gertrud den 28 juni kl 20:00.
Läs mer »

Så Synd Att Hon Är Hora
Välkomna in i teater mutations självuppfyllande nonsensland som är en medeltida skrattfest som är ett evigt tragglande i kärleksrelationer och ond bråd död. Pjäsen är en hejdlös omskrivning av John Fords incestuösa klassiker Så synd att hon är sköka från 1633, 28 juni - 13 juli på Inkonst
Tor 28 jun kl. 19:00
Läs mer »

Invasionen [S]
I kölvattnet av den lika poetiska som politiska EP:n Arvegods är Invasionen tillbaka med sitt andra album, Saker som jag sagt till natten. På Moriska Paviljongen 29 juni kl 21:00.
Läs mer »

Ditt Liv Är Här - 1/7 Lennart Jähkel
Ditt Liv Är Här är en unik föreställning som ger dig chansen att lära känna en känd svensk gäst och ta del av dennes bakgrund, liv och karriär med en av Malmös vackraste platser - Ribersborgs Kallbadhus - som kuliss. Ikväll har vi bjudit in Lennart Jähkel!
Sön 01 jul kl. 18:00
Läs mer »

MALIN & ZINK - The Magic Show
En trolleriföreställning av och med trollkarlarna Malin Nilsson (Skåne) och Markus Zink (Tyskland). På Skillinge Teater i juli och augusti.
Sön 01 jul kl. 20:00
Läs mer »

Möllevångens historia - en guidad tur med kvinnoperspektiv
Vad var Stenbergs villa? Hur bodde arbetarfamiljerna i början av 1900-talet? Har ABBA uppträtt i Folkets Park? Var växte poeten Majken Johansson upp? Detta och mycket annat får du veta under ca 90 minuters guidad tur.
Sön 01 jul kl. 13:00, Tis 03 jul kl. 18:00, Fre 06 jul kl. 13:00
Läs mer »

KINO - Wagners dröm
dokumentärfilm på Kino, 2 juli och 1 augusti
Mån 02 jul kl. 18:00
Läs mer »

Hoven Droven [S]
Sveriges rockigaste folkmusikorkester och Jämtlands stolthet kommer till Moriska Paviljongen. Hoven Droven, har tillhört toppen av den nordiska folkmusikscenen under de senaste 20 åren, med otaliga turner och hundratals spelningar runt hela jordklotet. Förra året kom bandets sjunde platta i ordningen, Rost, som kanske är det album som bäst lyckats fånga den otroliga, råa energi och den spelglädje som man förknippar med dem live! På Moriska Paviljongen 3 juli kl 21:00.
Läs mer »

Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 03 jul kl. 14:00, Tor 05 jul kl. 15:00, Ons 11 jul kl. 10:00, Tor 19 jul kl. 15:30, Tis 24 jul kl. 15:30, Tis 31 jul kl. 13:00, Mån 30 jul kl. 15:00
Läs mer »

Torsson
på S:t Gertrud den 5 juli kl 20:00.
Läs mer »

Ditt Liv Är Här - 8/7 Bodil Jönsson
Ditt Liv Är Här är en unik föreställning som ger dig chansen att lära känna en känd svensk gäst och ta del av dennes bakgrund, liv och karriär med en av Malmös vackraste platser - Ribersborgs Kallbadhus - som kuliss. Ikväll har vi bjudit in Bodil Jönsson!
Sön 08 jul kl. 20:00
Läs mer »

Vilda Malmö - Fjärilsskådning i Klagshamn
Fjärilsskådning i Klagshamn med Vilda Malmö
8 och 12 juli
Sön 08 jul kl. 10:00, Tor 12 jul kl. 10:00
Läs mer »

KINO - Rhenguldet
Repris från The Met på KINO i Lund, 9 juli kl 18:00.
Läs mer »

MACK 10/7 Tobias Persson & Ankan Johansson
Stand-up på Ribban 10 juli kl 20:00.
Läs mer »

Historisk vandring i Rosengård
Från borgerskapets lantliga idyll där man arrangerade "soirée dansante" till miljonprogram, höghus och multikulti. En vandring genom 200 år på 90 minuter. 11 maj, 11 juni och 11 juli
Ons 11 jul kl. 11:00
Läs mer »

KINO - FRANKENSTEIN
Reprisvisningar på KINO, Lund 11 och 18 juli
Ons 11 jul kl. 18:00
Läs mer »

Mats Ronander & Band
på S:t Gertrud den 12 juli kl 20:00.
Läs mer »

Neneh Cherry & The Thing
Neneh Cherry är en superstjärna och The Thing är en trio med global stjärnstatus. De jobbar vanligen i olika delar av musikvärlden, fram tills nu. På Moriska Paviljongen 13 juli.
Tor 12 jul kl. 22:00
Läs mer »

Sven Zetterberg Band
på S:t Gertrud den 14 juli kl 20:00.
Läs mer »

Ditt Liv Är Här - 15/7 Viktoria Tolstoy
Ditt Liv Är Här är en unik föreställning som ger dig chansen att lära känna en känd svensk gäst och ta del av dennes bakgrund, liv och karriär med en av Malmös vackraste platser - Ribersborgs Kallbadhuset - som kuliss. Ikväll har vi bjudit in Viktoria Tolstoy! På Ribersborgs Kallbadhus 15 juli kl 20:00.
Läs mer »

KINO - Valkyrian
Repris från The Met på KINO i Lund, 16 juli kl 18:00.
Läs mer »

MACK 17/7 Peter Wahlbeck & Ann Westin
Standup på Ribban 17 juli kl 20:00.
Läs mer »

Mikael Rickfors
på S:t Gertrud den 17 juli kl 20:00.
Läs mer »

KINO - FRANKENSTEIN
Reprisvisningar på KINO, Lund 11 och 18 juli
Ons 18 jul kl. 18:00
Läs mer »

Vad i allsin dar hände med Betty Lemon
av Arnold Wesker. En surrealistisk monolog i översättning av Kristina Lugn. Betty spelas av Carina Söderman. På Skillinge Teater 19 juli - 4 augusti.
Tor 19 jul kl. 20:00
Läs mer »

Lilla Sällskapet (SE) LIVE
Lilla Sällskapet är helt ny pop på svenska. I musiken hörs tydliga spår av åttiotalets new wave och postpunk likväl som modern klubbmusik som baltimore club och dancehall. På Babel 21 juli kl 21:00.
Läs mer »

KINO - Siegfried
Repris från The Met på KINO 23 juli kl 18:00.
Läs mer »

MACK 24/7 Zinat Pirzadeh & Thomas Oredsson
Stand-up på Ribban 24 juli kl 20:00.
Läs mer »

Willie Nile & the Dimestore Junkies
På Sankt Gertrud 26 juli kl 20:00.
Läs mer »

Los de Abajo [MEX]
Det Mexikanska bandet Los de Abajo gör en exklusiv spelning på Moriska Paviljongen i sommar. Med sig har de dansat musik från genrerna rock, salsa och ska. Dansa dig lycklig till ett band som kommer ge dig det där lilla extra. På Moriska Paviljongen 27 juli kl 23:00.
Läs mer »

Nisse Hellberg
på S:t Gertrud den 28 juli kl 20:00.
Läs mer »

KINO - Ragnarök
Repris från The Met på Kino i Lund 30 juli kl 18:00.
Läs mer »

MACK 31/7 Özz Nûjen m fl
Stand-up på Ribban 31 juli kl 20:00.
Läs mer »

KINO - Wagners dröm
dokumentärfilm på Kino, 2 juli och 1 augusti
Ons 01 aug kl. 18:00
Läs mer »

Dan Hylander
på S:t Gertrud den 4 augusti kl 20:00.
Läs mer »

Rigoletto
Skånska Operan på Palladium och Ungdomens hus 4 - 16 augusti
Lör 04 aug kl. 19:00
Läs mer »

KINO - Hoffmanns äventyr
Repris från The Met på KINO i Lund 6 augusti kl 18:00.
Läs mer »

MACK 7/8 Thomas Petersson & Jesper Rönndahl
Standup på Ribban 7 augusti kl 20:00.
Läs mer »

KINO - Lucia di Lammermoor
Repris från The Met på KINO i Lund 13 augusti kl 18:00.
Läs mer »

MACK 14/8 Adde Malmberg & Karin Adelsköld
Stand-up på Ribban 14 augusti kl 20:00.
Läs mer »

Calle 13
på Moriska Paviljongen 16 augusti kl 22:00.
Läs mer »

Snart är det sommar?

Nästa vecka kommer Veckobladets sista nummer inför sommaren. Hoppas att alla skribenter vässar tangenterna så läsarna får ett digert nummer som varar.
red

Musik på lördag

Helgeandskyrkan
9 juni kl 17
Dohyo Sol, luta

Vandring på söndag

Sankt Lars Hospital byggdes på 1870-talet mest för sjuka som kunde betala själva. Asylen byggdes på 1890-talet mest för fattiga. Samhället betalade. Kyrkogården öppnades 1895. Där vilar 2000 döda. De flesta blev kvar på Asylen tills de dog och i en svart kista, tillverkat på asylens snickeri, forslades till en anonym grav.
   Vandring från Hospitalet via Asylen till Kyrkogården. Samling vid S:t Lars vård- central söndagen den 10 juni klockan 14.

Landsorganisationen i Sverige: Häv blockaden mot Gaza!

Vid sin nyligen avslutade kongress tog LO flera viktiga beslut vad gäller de ockuperade palestinska områdena.
   Bland annat ställde man sig bakom kravet på bojkott av varor producerade på ockuperad mark samt kravet att häva blockaden mot Gaza. Ockupationen, muren och bosättningarna ser LO som de avgörande hindren för bildandet av ett självständigt, demokratiskt och fritt Palestina. LO avser att verka för att svenska arbetsgivare slutar göra affärer med företag som tjänar pengar på illegala bosättningar.
Källa: LO

Penninggaloppen av Lucifer

I kommande vecka är det budget- sammanträde i Lunds kommun- fullmäktige. Vi kommer då att få läsa i Sydsvenskan om hur oansvariga de röda och gröna partierna är och bland dem särskilt förstås Vänsterpartiet. De vill alla höja anslagen till kultur, vård, skola, parkunderhåll, ja ni vet den kommunala verksamheten. I några av fallen handlar det inte om utgiftsökning utan bara att man räknar med vad de faktiska kostnaderna kommer att bli för redan gjorda åtaganden.
   Om man vill ha mer utgifter i en kommun får man antingen låna eller öka inkomsterna. Låna är nog vad borgarna kommer att tvingas till. De har nämligen i sin budget inte utrymme för alla utgifter i form av höjda löner etc. De röda och gröna partierna föreslår alla en höjning av kommunalskatten, för tre av dem tillbaka till den skatt det var innan borgarna trädde till, dvs en höjning med 40 öre (ja det är löjligt, man säger så, det adekvata hade ju varit att säga 0.4 procent).

Ingen sedelpress
Men Vänsterpartiet har valt att särskilt sticka ut och föreslår att höjningen blir med 80 öre. De finns många goda skäl till det: en massa försummelser under de nu sex borgerliga åren har lett till gapande hål i kommunens ekonomi och verksamhet, och det finns också några framåtsyftande inslag. Därutöver blir det pengar över till ett överskott som minskar kommunens lånebehov. Man skulle helt enkelt kunna säga att det är en ekonomiskt mycket stark och ansvarsfull budget. Jag gissar att borgarna i debatten kommer att få det svårt att tala om vänsterns ansvarslöshet, så de får väl komma på nån annan vinkling. Den gamla, den att Mats Olsson har en sedeltryckpress i källaren håller ju inte längre.

Bland rosor och ruiner
I förra veckan berättade jag om kommunledningens vilja att vara i Almedalen och sälja Lund till, ja det är väl landets andra kommuner, vad nu det ska vara bra för. Jag har nu några ytterligare siffror: Lund har betalat 300,000 för att få vara med i det s.k. Öresundshuset för att sponsra biskopen och Tomas Billström m fl. och frottera sig med de tillresta från Malmö och Helsingborg. Men därutöver åker nästan hela kommunstyrelsens arbetsutskott till Gotland. Det är deras rese- och representationsräkningar jag tänker kolla i höst. Många tror kanske då att jag är emot salta pinnar, små läckra smörgåsar och kallt vitt vin. Alls icke, och jag missunnar inte heller ledamöterna upplevelser under ljumma kvällar bland rosor och ruiner. Jag är bara emot att som skattebetalare stå för detta. Och som sagt, hur blir det med klimatkompensationen för flygresan?
   Jag sa att nästan hela KS AU har bjudit sig själv på kostnaden. Ja, men bara nästan hela. Vänsterpartiets ledamot, frk Gunnarsson lär komma att åka men betalar då själv. Det är nog inte frågan om att hon besitter en sympatisk förmögenhet utan om principer. Vi får väl se om det kan få de salta pinnarna att smaka lite beskt för de tillresta i den betalda delegationen.

Poesins makt av Günter Grass, övers G Stensson

Europas skam
Närmare kaos en rättslös marknad dig drivit,
bort från det land som en gång var hem för din vagga. 

Allt, som din själ har sökt, är nu utan värde,
skrot som realiseras och slumpas bort för en styver.

Naket, fjättrat vid pålen, lider det land som
förr du försäkrade att du var skyldig att tacka.

Det land, vars rika skatter muséerna smyckar,
det har nu dömts till armod och hunger för folket.

De som med våld hemsökte det ö-rika landet
ofta i ränslarna bar böcker med Hölderlins dikter.

Nu tål du inte längre det land, som du slöt förbund med,
skamligt, när överstejuntan tyranniserade folket.

Åter har landet berövats sin rätt och självgoda fogdar
drar allt hårdare svångremmen åt om dess midja

Antigone klär sig i svart och folket i landet,
där du en gång var gäst, klär sig i säck och i aska.

Krösus anhang utanför landet ses hopa
i sina kistor rovgirigt rövade skatter.

”Drick då! Drick!” kommissarien otåligt ryter.
Sokrates vägrar dock och bägaren skjuter ifrån sig.

Gudarnas eniga kör fördömer din lystnad
som deras helga olymp girigt vill expropiera.

Själlös förtvinar du snart, du som har övergett landet,
som en gång uppfann och skapade dig, Europa.

Grass använder poesin som politiskt vapen av Gunnar Stensson

För sju veckor sedan publicerade Günter Grass dikten ”Vad som måste sägas”. Den handlar om den tyska upprustningen av Israel, Israels aggressiva politik och tystnaden i Väst.
   Der Spiegel, den tyska tidskriften, säger nu vad som måste sägas genom att publicera en omfattande rapport om hur Israel utrustar sina ubåtar med kärnvapenbestyckade kryssningsrobotar. Ubåtarna levereras och finansieras av Tyskland. De är en helt annan sorts Ship to Gaza, i kärnvapenterrorns tjänst. Tyskland förnekar all kunskap om att de ingår i Israels kärnvapenarsenal. Israel förnekar blankt allt innehav av kärnvapen. Och Väst tiger.
   Der Spiegel har en tysktillverkad israelisk ubåt och porträtt av Benjamin Netanyahu och Angela Merkel på framsidan.
   Nu är tystnaden bruten. Den stora debatt som Grass krävde är under uppsegling. I svenska media gäller dock största möjliga tystnad. Det är därför VB behövs.
   I debatten har hittills framkommit att den tyska regeringen tvingade Israel att utbetala de skattemedel som tillkommer palestinierna genom att hota att vägra leverera en ubåt.
Så har dikten Det som måste sägaspåverkat informationsläget. Naturligtvis förlöjligades den av imperialismens och högerns opinionsbildare. Grass anklagades för antisemitism. Det angreppet förutsåg han.

Dikten  ”Europas skam” är ett upprop till solidaritet med Grekland och det grekiska folket. Den kommer efter det demokratiska val i vilket grekerna sa nej till EU:s åtstramningar. Den kommer före det nyval som ska genomföras den 17 juni. Den kommer mitt i den världsomspännande debatten mellan de som vill fortsätta att berika bankerna genom nedskärningar för folken och de som kräver en expansiv tillväxtpolitik i solidaritetens tecken.
   Den är skriven på hexameter, Iliadens och Odysséns episka versmått.
   Det politiska krypskyttet mot Günter Grass fortsätter i högerpressen.  Så här skriver Margareta Flygt under rubriken ”Günter Grass ett skämt”på Sydsvenskans kultursidor 1/6. ”Någon vidare uppståndelse blev det inte, inte förrän Frankfurter Allgemeine Sonntagszeiten påstod att dikten var fejkad och insmugglad på Süddeutsche Zeitungs kultursida av satirtidskriften Titanic. Så var det inte, men Günter Grass framstår som ett skämt.
   Åter handlar det mer om allt annat än att se själva dikten – som återigen är ett rätt svagt verk av en gammal litteraturkoryfé.”
   Margareta Flygt avslutar med en direkt uppmaning till Grass att tiga eller helst slockna: ”Må bläcket i pennan vara slut”, hoppas hon.
   I hela Sverige har dikten kommenterats negativt i borgerlig press, från Norrbottenskuriren via Smålandsposten till Sydsvenskan.
   Det är inte första gången en författares politiska ställningstagande väcker indignation. Ett liknande exempel är Erik Gustaf Geijers avfall från den förtryckande och kvävande konservatism som då dominerade Sverige. Hans avfall innebar en brytning med den politik och de sociala kretsar han dittills tillhört. ”Ensam i bräcklig farkost” skrev Geijer, när han sagt vad som måste sägas nyåret 1838.
   Vi får se var som händer med Günter Grass. VB:s läsare har i varje fall chansen att ta del av själva texten i stället för den svenska borgerlighetens inskränkta smädekampanjer.

Panik har blivit en rationell reaktion av Sten H.

Jag kan inte undanhålla VB:s läsekrets vetskap om den krönika Martin Wolf, Europas främste ekonomikommentator, hade i Financial Times i tisdags. (Se själv på www.ft.com och klicka fram till kolumnisterna.) Det handlar just nu mycket om de spanska bankerna, en till synes perifer fråga, men Wolf erinrar om att den stora krisen 1931 började med att Creditanstalt i Österrike bröt ihop och sen spred det sig till allt fler banker. Så här säger Wolf:” Before now, I had never really understood how the 1930s could happen. Now I do.”
   Kommer det gå åt helvete med västvärldens ekonomi nu i sommar? Ja, kanske. Åtminstone om Merkel och den tyska linjen fortsätter. Den spelar samma roll som Hoovers sparsamhet gjorde för 80 år sen. Sen dess trodde man att Keynes idéer hade slagit igenom, men så är uppenbarligen inte. Och är det inte lustigt att sparsamhet, och svältkurer intar samma roll som tidigare i föreställningsvärlden för världens borgerliga krafter. Eller är det bara det att de anser att stater ska ekonomistyras som ett hushåll? Visst är det väl mycket av tysk husmor över Angela Merkel?
   Men visst, vi har kriser på flera nivåer och det är klart att västvärldens konsumtion och hela jordens produktions ligger över de gränser naturresurserna sätter. Så vi måste konsumera mera nu för att konsumera mindre sen och vilka ”vi” är måste också kvalificeras. Och som för att blanda bort korten så steg världens börser kraftigt i går och Sveriges i dag. Det är mycket nu.

Den liberala nedsippringsteorin av Gunnar Stensson

En av grundvalarna för kapitalistisk marknadsekonomi år nedsippringsteorin. Den går ut på att om överklassen får det bättre sipprar en del av överflödet ner till underklassen, som smulorna från den rike mannens bord. Alla får det bättre, men framför allt överklassen.
   Alliansregeringen tillämpar nedsipprings- teorin inte minst på bidragssidan. Allianspartierna bedriver nämligen en omfattande bidragspolitik. Sven-Hugo Mattson ger ett exempel i artikeln ”Bidragskarusellen” i förra numret av VB.
   Där beskrivs en höginkomsttagare som får 36.000 kronor årligen i räntebidrag, 12. 000 kronor i bilbidrag och 12.000 i RUT-bidrag. Sammanlagt 60 000 kronor är alltså vad han får av den regering som säger sig föra en arbetslinje och anklagar oppositionen för att vara bidragspartier!
   Nedsippringen då? Ja, en del bidraget för hushållsnära tjänster sipprar förstås ner till städbolaget och en del av städbolagets profit sipprar vidare till städerskan som gör jobbet.
   Utöver ovan nämnda bidrag har höginkomsttagaren ett ROT-bidrag på 200.000 kronor. En del av det sipprar via byggbolag ner till byggnadsarbetarna..
   Så tillämpar allianspartierna nedsipprings- teorin i sin omfattande bidragspolitik. För ha råd skär regeringen ned bidragen till arbetslösa och sjuka.

Politisk diversehandel av Ulf N

Slut på fossiler i Lund år 2020?
I veckan som gick hade den politiska referensgruppen för nya LundaEko – Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling – ett sammanträde. Om arbetet med detta program hoppas jag mera utförligt att kunna återkomma till i VB. För dagen nöjer jag mej med att konstatera att det i de förslagna riktlinjerna för miljöpolitiken bland annat heter att Lund ska vara ”fossilfritt” år 2020.

Undrar just om detta med ”fossilfritt” syftar på att gubbarna och gummorna i den borgerliga majoriteten ska vara väck senast år 2020? Det är förstås en åtgärd som i högsta grad gynnar miljön. Eller är det månne ett försök att rycka undan grunden för paleontologernas verksamhet?

Pinsamt för MP?
Nu har Inspektionen för socialförsäkringar presenterat en redovisning där man konstaterar att privata bolagen som säljer personlig assistans gör rekordstora övervinster. Detta gäller inte minst en handfull s k riskkapitalbolag (Så kallas i nyspråket de företag som inte tar några som helst risker). Nog måste väl denna rapport kännas lite pinsam för Miljöpartiet i Lund som nyligen tillsammans med borgarna beslutade om en privatisering av assistansverksam- heten i Lund.

Bensinstationer i bostadsområden
Kommunens kvarnar mal sällan snabbt. Ofta mal de dessutom på tomgång. Som nu mitt ärende i Tekniska nämnden om bensinstationen vid Trollebergsvägen. Bensinstationen, som ligger extremt nära bostadsbebyggelse, drabbades av en brand i december 2009. I januari 2010 lämnade jag in ett förslag till Tekniska nämnden om att inte förlänga arrendekontraktet för bensinstationen. Det kunde ju vara läge för att flytta den efter branden. För inte ska väl de boende behöva ha en bensinstation strax utanför sitt sovrum eller sitt kök?!
   Ingen reaktion kom från Tekniska nämnden. Bensinstationen byggdes upp igen,

varför jag lät mitt förslag ligga stilla i nämndens stora papperskorg, där jag trodde att den hamnat. Men icke så: till min förvåning läser jag nu i bladen – nästan två och ett halvt år (!) efter min skrivelse till nämnden – att nämnden nu skall utreda möjligheterna att flytta bensinstationen vid Trollebergsvägen samt någon annan station. Undrar just om utredningen också ska ta 30 månader?

Ajöss till lokalt inflytande över stadstrafiken
Nu har den borgerliga majoriteten beslutat att Region Skåne ska överta stadsbusstrafiken i Lund. Borgarna förespeglar att trafiken skulle bli billigare för skattebetalarna. Om den blir billigare så sker det i så fall till priset av försämringar. Skånetrafiken anser nämligen att Lund har en ”överstandard” i stadstrafiken.

Hur går det med gratisresor för pensionärer?
Borgarna säjer sej som bekant vilja införa gratis resor för pensionärer. Dvs. gratis för äldre pensionärer, under vissa tider och vissa betingelser. Det skulle inte förvåna om borgarna backar från detta löfte med motiveringen att Skånetrafiken inte går med på detta. Så kan man skjuta ifrån sej hela ansvaret för stadstrafiken, inklusive brutna vallöften om gratisresor för pensionärer, på Skånetrafiken.

Ofinansierad spårväg
Till sist om den alltid lika aktuella spårvägsfrågan i Lund. I fjol ställde jag i Byggnadsnämnden frågan om när finansieringen senast måste vara ordnad för att spårtrafiken skulle gå igång år 2015. Svaret från ansvarig tjänsteman var att senast sommaren 2012 måste det vara klart. En titt i almanackan säjer mej att det är sommaren 2012 nu, även om termometern ofta visar något annat än sommartemperaturer. Och borgarna står där utan finansiering. Jag avger härmed ett högtidligt löfte: går det spårvagnar i reguljär trafik mellan Lund C och Brunnshög innan år 2015 har löpt till ända ska jag cykla Sydöstra Ringvägens cykelbana i nordlig riktning från Tetra Pak till cirkulationsplatsen på Dalbyvägen 10 gånger i sträck utan rast – därtill i motvind.

Not: Den ovannämnda cykelbanan är en av de mest raffinerat cykelfientliga som skapats i Lund. (Se VB nr 14/2011

Venus-passagen, det vetenskapliga samarbetet 1761 och jordens storlek av Gunnar Stensson

Det finns ett utmärkt foto av Venus-passagen i Sydsvenskan idag, 7/6, taget i Värpinge i förrgår. Aldrig har så många människor med egna ögon kunnat se denna celesta händelse, som upprepas med mer än hundra års mellanrum.
   Venuspassagen i juni 1761, för 251 år sedan, kunde förutses tack vare Keplers och Newtons insatser och ledde till ett stort vetenskapligt samarbetsprojekt. Astronomer sändes till observationsplatser runt om på jorden för att fastställa tidpunkter och göra mätningar.
   Att på den tiden resa från London till Sumatra var ett omfattande och farligt företag. Den brittiska vetenskapsakademin hade skickat astronomen Charles Mason och lantmätaren Jeremiah Dixon dit. De hann bara fram till Kapstaden,  där de gjorde sina mätningar.
   Vilket var syftet med det gigantiska forskningsprojektet?
   Svaret finns i en replik i Thomas Pynchons roman ”Mason och Dixon”:
   ”Sålunda”, förklarade pastorn och arrangerade Venus. Jorden och solen på en rät linje på planetariet, ”skulle alltså Venus, sedd från jorden – här passera över solskivan. Sett från Kapstaden, fem och en halv timma från rand till rand. Det som observatörer måste fastställa är den exakta tidpunkten för när denna passage börjar och slutar. Utifrån en stor mängd sådana observationer runt hela världen, och i synnerhet de som är vitt skilda mellan norr och söder, kan man sedan räkna ut solparallaxen.”
   ”Vad är det? ville Pitt och Plinius veta. ”Jordens storlek i bågsekunder, sedd av en betraktare på jordens yta.”

Det är alltså jorden det handlar om. Mason och Dixon tillämpade senare sina kunskaper genom att exakt mäta ut den så kallade Mason och Dixon-linjen i Amerika mellan Pennsylvania och Maryland. Som någon kanske diffust erinrar sig kom den linjen att utgöra gränslinje mellan Södern och Norden i det amerikanska inbördeskriget.
Boken ”Mason och Dixon” rekommenderas. Den håller vem som helst nyttigt sysselsatt under minst tre sommarmånader.

Israel och de ockuperade områdena: Rättvisa en bristvara i administrativt förvar

I en rapport den 6 juni kräver Amnesty International att Israel antingen släpper alla fångar som under lång tid hållits i administrativt förvar, utan vare sig åtal eller rättegång, eller snarast ställer dem inför rätta i en korrekt rättsprocess. 

Rapporten "Starved of justice: Palestinians detained without trial by Israel" dokumenterar Amnesty hur den gamla kvarlevan, med administrativt förvar, lever kvar sedan britterna kontrollerade området. Personer hålls i förvar på obestämd tid utan rättslig prövning.

Likt många andra palestinska fångar har de som hålls i administrativt förvar utsatts för misshandel och tortyr under förhör och även andra övergrepp under tiden i fängelse, ibland som en bestraffning för hungerstrejker eller andra protester. Många placeras i isoleringscell under långa perioder och de tillåts inte ta emot besök från familjen. Personer som släppts har inte fått återvända till sina hem utan deporterats till andra områden eller även till andra länder.

De som frihetsberövats och deras familjer lever med ovissheten att varken veta vad de anklagas för eller hur länge fångenskapen kommer att pågå.
   - Amnesty har i decennier drivit kravet att Israel ska upphöra med administrativa frihetsberövanden och antingen släppa dessa fångar eller åtala dem för internationellt erkända brott och ge dem en korrekt rättegång, säger Ann Harrison, biträdande chef för Amnestys Mellanöstern-och Nordafrikaavdelning.

I slutet av april månad  hölls minst 308 palestinier i administrativt förvar, bland dem 24 medlemmar av PLC, det Palestinska lagstiftande rådet, flera människorätts- försvarare och åtminstone fyra journalister, dessutom flera studenter och universitetsanställda.

Den långvariga hungerstrejk som Khader Adnan och Hana Shalabi genomförde tidigare under året ledde till att världssamfundet åter fick upp ögonen för frågan om administrativt förvar. Deras protest ledde till att mer än 2 000 palestinska fångar följde deras exempel och inledde en hungerstrejk den 17 april.

Efter medling av Egypten avbröt de flesta fångar protesten den 14 maj. Den palestinske fotbollsspelaren, Mahmoud al-Sarsak, har dock fortsatt den hungerstrejk han inledde i mars 2012, efter att ha suttit fängslad i nästan tre år utan åtal eller rättegång, och har nu passerat 70 dygn. Hans tillstånd sägs vara mycket kritiskt.

Enligt medlingsöverenskommelsen skulle Israel häva isolering för 19 fångar som suttit i isoleringscell i över tio år. Förbudet mot familjebesök för fångar från Gaza skulle också hävas.

Trots påståenden i medier om att Israel hade gått med på att släppa fångar som suttit av sin tid i administrativt förvar har minst 30 fångar fått förlängd påföljd och besöksprogrammet för familjemedlemmar från Gaza har ännu inte inletts.

- De israeliska myndigheterna har en skyldighet att skydda befolkningen i såväl Israel som i de ockuperade palestinska områdena, men det måste ske med respekt för de mänskliga rättigheterna. Israel har använt systemet med administrativt förvar - som är tänkt som en exceptionell åtgärd mot personer som utgör ett extremt och omedelbart hot mot säkerheten - för att kränka fångars rättigheter under årtionden. Det är en kvarleva som borde förpassas till historien.

Israel är inte ensamt om att använda den form av fängslande. Amnesty driver även kampanjer mot andra länder som har liknande system, till exempel Sri Lanka, Egypten, Kina och Indien.
Läs hela rapporten på engelska (PDF).

Stötta Gaza-änkornas initiativ! av Bertil Egerö

Nu seglar Estelle – Ship to Gaza’s fartyg för 2012 – från Umeå mot södra Sverige. Strandhuggen i Stockholm, i Almedals- veckans Visby, i Malmö och andra platser, ska utnyttjas till manifestationer och information om den israeliska blockaden av Gaza. Ship to Gaza behöver allt stöd de kan få – även i praktiska insatser vid de olika strandhuggen. Malmö-gruppen är i full gång med planeringen. De kan nås genom Ship to Gaza’s hemsida www.shiptogaza.se.

I dagarna nåddes jag av en viktig fråga: kan vi bidra till att barnen i Gaza får lite roligt? En av förra årets deltagare i Frihetsflottan, Lotta Wiktorsson, lyckades för några veckor sedan ta sig in i Gaza från Egypten. Hon imponerades av många ting, men kanske mest av organisationen Life and Hope – änkornas organisation. Lottas reseberättelse följer på dessa rader.
   Den israeliska massakern Gjutet bly 2009 skördade många offer i Gaza. Drygt 550 gifta kvinnor förlorade sina män; tillsammans har de nyblivna änkorna över 2 000 barn. En oerhört tung börda i ett samhälle där änkor blir helt beroende av sin nära släkt för att klara sig. Några driftiga änkor gick därför samman och lyckades med konststycket att organisera samtliga änkor med barn i en organisation som de kallar Life and Hope. Här arbetar man i ny gemenskap på att stötta och stärka varandra, organisera arbetstillfällen, ordna för barnen, se till att få plats i det traditionellt patriarkala palestinska samhället. Organisationen har hittills inget statligt eller utländskt stöd, och hankar sig fram på egna eller insamlade medel.
   Trots bristen på medel har änkorna börjat planera för ett "sommarläger" för barnen - en vecka på Gaza-stranden med lekar, mat och lite godis. Lotta Wiktorsson lovade att försöka få ihop de 1000€ de behöver för att genomföra sitt sommarläger. Så här säger hon:
   ”Du får mycket gärna hjälpa till! Jag har inget PlusGiro men på mitt överblivna konto på Handelsbanken går det bra att sätta in pengar och märka dem "Sommarläger i Gaza", så förmedlar jag dem vidare med kurir inom ett par veckor. Handelsbanken konto 393 801 438, clearingnr 6682.
   Så lätt det kan vara att stötta något så viktigt!

Lottas möten i Gaza av Lotta Wiktorsson

Publicerat på Ship to Gaza’s hemsida den 16.5 2012

Lotta Wiktorsson från Ship to Gaza Göteborg har nyss kommit hem från en resa till Gaza. Här berättar hon om några möten som gjorde intryck på henne:

För palestinier att ta sig ut ur Gaza är i det närmaste omöjligt. Men för en icke-palestinier att ta sig in till Gaza över den egyptiska gränsen vid Rafah är inte heller helt lätt. Två barriärer skall forceras, där den egyptiska med sin outgrundliga byråkrati - och bakom den militärjuntans politiska beslut - kan upplevas som oöverstiglig. Många har måst vända med oförrättat ärende. Sju veckor tog det för mig att samla på mig tillräckligt med intyg och papper.

Men väl inne möts man av öppna armar och en otrolig gästfrihet. Varje kontakt med människor från världen utanför är glädje, något av en befrielse i den spända tillvaron. Alltså öppnade familjen Abusalama sitt hem för mig. Fadern, Abu Majed, har som fedaye suttit i israeliskt fängelse i tretton år och därefter i "administrativt förvar" i tre omgångar. Alla de fem barnen engagerar sig politiskt, nu i kampen för de 4 700 palestinska fångarnas mänskliga rättigheter. Så också Um Majed, en av grundarna till Gazas första och största kvinnoorganisation och familjens försörjare med arbete som sjuksköterska hos UNRWA. Genom denna härliga familj, och ytterligare några kontakter, fick jag träffa människor från alla hörn och alla positioner i Gaza. Jag väljer att berätta om några av dem, som gjort ett outplånligt intryck på mig: MAJSA AL BASWONY, en ung energisk målmedveten kvinna, 28 år gammal, är just nyvald som ledare för änkornas organisation "Liv och Hopp". Majsa, utbildad socialsekreterare och själv en av dessa änkor, brinner för arbetet att bygga en ny tillvaro för krigsänkorna.

Det finns 554 änkor, med mer än 2 000 barn, som förlorade sin make under Israels massaker 2008-09. För dem kan livet bli svårt i ett så familjepräglat samhälle som det palestinska. Har man ingen bror, far eller farbror som kan ta emot änkan i sin familj, så kan man hamna utanför. Att då gå samman till en ny gemensamhet som änkor, stärka varandra, stötta de mest utsatta, ordna för barnen, organisera arbetstillfällen, utbilda sig, ta plats i den palestinska kampen, är att ge livet en ny chans. "Vår gemenskap och vårt arbete för att bygga upp en ny tillvaro har gjort oss starkare och mer självständiga", berättade ASHRA ,48 år, när jag besökte änkorna i deras trånga lilla lokal i Gaza City.

Ashra har en levnadshistoria som kan verka osannolik, men som bara är en variant på de alltför vanliga levnadsödena man hela tiden möter i Gaza. Ashra växte upp i flyktinglägret Sabra och Shatila, Beirut, under inbördeskriget i Libanon. Sju av hennes farbröder fick sätta livet till i detta grymma krig och ännu fler släktingar mördades i den israeliska massakern i lägret 1982. Då hade nygifta Ashra just flytt lägret och tvingats till exil i Tunisien med bara en veckas marginal. Till Gaza kom hon 1994 efter Osloavtalet och upprättandet av den Palestinska Myndigheten och fick uppleva ett par år med hopp om en bättre framtid för sig och sitt palestinska folk. Men med Israels tilltagande blockad och ständiga attacker blev livet allt svårare.

Och en vinternatt under den israeliska invasionen "gjutet bly" rammades familjens lägenhet på 7:e våningen. Fyra granater träffade föräldrarnas sovrum och maken dog omedelbart, medan Ashra och de fyra barnen klarade sig mirakulöst. "Jag överlevde för att ta hand om mina barn", sa Ashra osentimentalt", och jag är en stark kvinna nu". Det är barnen, som drabbas värst av detta ständiga krigstillstånd. OMSIYAT är äldst av 6 barn i familjen AWAYA, som bor i Gazaremsans nordvästra hörn alldeles intill buffertzonen och någon halvannan km till havet. Bördig jord och bra vattentillgång gav fina skördar av fikon, granatäpplen och grönsaker i familjens lilla trädgård. Omsiyat var tolv år natten den 4:e januari 2009, när den första veckans israeliska flygbombningar övergick i massiv markinvasion under "operation gjutet bly". Trots att hon och hennes mor tände ljus runt om för att visa att det fanns människor i huset besköts familjens tvåvåningshus med artillerigranater. Taket rasade in och hela familjen retirerade till husets bakre delar - bara för att få uppleva hur en israelisk bulldozer genast gick till attack mot huset. En av bröderna, Ibrahim, skadades, men man lyckades fly huset innan det rasade samman.

Så höll man sig fyra nätter gömda utomhus i den bitande kylan, utan mat och rent vatten, medan våg på våg av tanks och fotsoldater passerade. Krälande på marken hade man försökt ta sig till skydd hos beduiner i närheten. Men några soldater såg fadern, som bar på den skadade Ibrahim, och sköt skoningslöst ihjäl den lille pojken och sårade fadern, som fick spela död, medan modern tiggde och bad för de övriga barnens liv. En soldat pekade länge med geväret på henne, gapskrattade sedan och vände på klacken och gick. Idag har familjen fått flytta från sin tälttillvaro tillbaks till gården och en liten enkel envåningskub, som UNRWA låtit bygga.

Här besökte jag Um Sophi och hennes barn en kväll, när det var fest: Vi hade med oss kyckling och kött att grilla, något som familjen sällan ser till. Det kunde varit vilken vacker natt som helst i goda vänners lag under stjärnorna vid Medelhavet med klockgrodornas kväkande och svag doft från blommande apelsinträd. Men bortom de svarta fälten och buffertzonen glittrade Israel. Det hördes av och till skottsalvor från gränsen och under stjärnorna malde en drönare envist över våra huvuden. Omsiyat, som suttit tyst liksom innesluten i sig själv, stack plötsligt till mig ett häfte, en hemmagjord bok med teckningar, som illande tydligt visade vad flickan fått gå igenom. Sida efter sida med omsorgsfullt tecknade och färglagda bilder av soldater och tanks och krigsflyg, som skjuter sina kanoner och fäller sina bomber över en gråtande Omsiyat, som i pratbubblor undrar varför det inte kan vara fred?

IMAM tänker bli Gazas första försvarsminister. Den fjärde juli tar hon sin kandidatexamen på polisofficersprogrammet på Umma University i Gaza City, ett nybyggt islamiskt universitet, som ses lite över axeln av de som går på de gamla välrenommerade universiteten Al Ahzar och Islamic University. Men hon vill inte bli polisofficer utan skall läsa vidare till en master och därefter doktorera. Det går emellertid inte i Gaza , enda möjligheten för henne är att söka ett stipendium till Algeriet. Men kan hon komma ut ur Gaza? Och vågar hennes mamma skicka sin ogifta dotter ensam ut i världen? Man måste vara stark, sa Imam.

Att murarna att forcera för Imam var höga, kanske oöverstigligt höga, framgick bara allt för tydligt vid min intervju med henne och två andra studentskor. De var lite högtidliga och nervösa inför besöket och språkbarriären, men blev så småningom ivriga och ville låta mig förstå vad det betydde att världen inte lät dem utveckla sina begåvningar och sina liv. Alla tre drömde stora drömmar och ingen tänkte ännu släppa greppet om dessa drömmar. När Imam såg att jag förstod, närmast viskade hon med lätt rodnad på kinderna: "Jag vill bli minister i försvarsdepartementet, som ännu inte finns i Gaza. Den första." 

Kanske var det kvinnorna i Gaza, som gjorde det största intrycket på mig. Därför att de jag mötte var så obändiga och tveklösa? Det är vi kvinnor som kommer att stå för freden och framtiden, var ett tema jag hörde i många varianter under mitt besök i Gaza. Mödrar, hustrur, döttrar av alla åldrar demonstrerar sedan den 17 april i solidaritet med sina söner, som sitter i israeliska fängelser och som de inte fått besöka sedan 2006, när Israel, USA och EU beslutade att inte erkänna den demokratiskt valda Hamas-regeringen.

Långt över 1000 palestinier från Västbanken och Gaza hungerstrejkar i sina fängelseceller, i skrivande stund på tjugofemte dagen, för elementära mänskliga rättigheter, som de av Israel undertecknade Genevekonventionerna ger dem rätt till: Att få träffa sina advokater, att få adekvat medicinsk vård, att inte hållas i evigheter i isoleringscell, att slippa administrativt förvar utan rannsakan och dom. Och att få träffa sina anhöriga. För två fångar, Bilal Diab från Jenin, 27 år och Thaer Halahla, från Hebron, 34 år, som hungerstrejkat i över 70 dagar i protest mot ständig förlängning av sina "administrativa förvar", håller livet på att rinna ut. Allt detta sker utan att världens regeringar försöker tvinga Israel till reträtt och utan att världens folk fått kännedom om det . Var någon annanstans i världen skulle detta kunna hända utan att journalisterna hörde av sig? Mänskliga rättigheter, liksom demokrati, gäller visst inte inte för palestinier.

Till centrum av Gaza City, i en av de få parker som finns i denna trångbodda halvmiljonstad, kommer dessa kvinnor vandrande varje morgon med sina bilder på söner och makar, som de ställer framför sig i demonstrationstältet och sätter sig ned med rader av medsystrar. I tältet ligger redan ett 50-tal män i alla åldrar på sjukhussängar. De har varit här dygnet runt sedan fångstrejken började och hungerstrejkar symboliskt med sina kamrater i fängelse - de dricker vatten och får ett litet mål med youghurt och bröd dagligen.

Här finns flera som väl vet hur det är att vara utlämnad till israeliska fångvaktares godtycke och tortyr. Många är utvisade från Västbanken till Gaza, utan kontakt med sina nära och kära, efter fångutväxlingen i höstas: Israel bytte Gilad Shalit mot 1047 palestinier i israeliska fängelser. LOAI ODEH, 35 år, var en av dem, en mild och vänlig man från Jerusalem. Han vet väl vad det innebär att sitta i israeliska fängelser. Under 22 dagar i september 2011 deltog han i en masshungerstrejk mot grym behandling och för rätten till samma mänskliga rättigheter som gäller i den nuvarande strejken. Men den strejken bröts av den stora fångutväxlingen (mot Shalit) - utan att de kvarvarande fångarna fick sina rättigheter trots löfte!

Det sitter fortfarande 4.700 politiska fångar i Israels fängelsehålor, varav 320 i administrativt förvar, 190 är barn och 27  är parlamentsledamöter, valda i klanderfria demokratiska val, enl Carl Bildt...  I solidaritet med dessa sina olycksbröder och -systrar (9 st) fastar Loai och skriver dagbok om vad som händer med fångarna inne i fängelserna. En gripande engelsk översättning återfinns på Shahed Abusalamas blogg "Palestine from my eyes". En vecka i Gaza är en kort men intensiv tid. Mina starkaste minnen är alla människor jag hann möta. Starka, övertygade, beslutsamma, kollektiva människor, som inte tänkte ge upp därför att "vi har rätten på vår sida".

Men jag konfronterades också med det som kan finnas under den lugna ytan. I en lång intervju med dr HASSAN ZEYADA på Gaza Community Mental Health Program (en helt oberoende och mycket respekterad lokal NGO, med internationellt gott rykte i vetenskapliga kretsar) fick jag klart för mig hur hårt samhället drabbas av Israels grymma katt-och-råtta-lek med palestinierna. Denne lågmälde och mycket erfarne forskare och praktiker visade på alla delar av det förtryck och den förföljelse palestinierna utsätts för, den direkta blockaden är bara en, om än den avgörande, den som speglar sig i alla aspekter av livet i Gaza. Hela tvåtusentalet har varit en lång räcka av svåra slag mot befolkningen: Den allt hårdare blockaden; det internationella förnekandet av parlamentsvalet; splittringen mellan Fateh och Hamas och de palestinska myndigheterna på Västbanken och i Gaza; den uppslitande isoleringen från det palestinska folket, familj och vänner på Västbanken och utestängningen från Jerusalem; de återkommande massakrerna från den israeliska krigsapparaten ( inte bara "operation gjutet bly") ; den förtärande arbetslösheten.

Människorna dukar ibland under för denna omänskliga press, det tar sig uttryck i apati och depression, eller aggression, eller i kroppsliga symptom. Stressen är konstant - "här finns inget posttraumatiskt stressyndrom", sa dr Zeyada "stressen är ständigt pågående". Denna stress ger också kroniska sjukdomar som högt blodtryck, hjärtsvikt, diabetes, astma, sjukdomar som drabbar palestinierna mycket tidigare i livet än hos befolkningen i grannländerna. Och till det, som om denna stress inte var nog, läggs den ständiga osäkerheten och ovetskapen om vad Israel tänker göra nästa gång. Drönarna hänger över huvudet, plötslig skottlossning, var är barnen??

Också statstjänstemän, som är satta att få samhället att fungera, är under press. Det saknas kablar till vattenverket, skall beställas av den israeliska myndigheten, massor av byråkrati, det kommer inget svar, påstötningar, nya papper att fylla i, kommer ett goddag-yxskaft, börja om på från början. Så ser den dagliga verksamheten ut. Kafka-lik. Och alla verksamheter haltar på detta vis. Eller fungerar nästan inte alls. Som det rättsmedicinska och kriminaltekniska verket. Detta precisionsbombades av Israel. Där försvann obduktionsmöjligheterna och all utredningsapparatur: Kromatografer för bestämning av gifter, maskiner för DNA-bestämning, för bedömning av fingeravtryck, för avslöjande av falska dokument. Och Israel vägrar att låta myndigheten importera dessa för rättsväsendet grundläggande utrustning.  De apparater man lyckats smuggla in måste förvaras i delar på olika håll för att Israel inte åter skall förstöra....Varför?

Om rättsväsendet inte kan döma brottslingarna brer kriminaliteten ut sig och samhället upplöses, var svaret. Ett samhälle som inte fungerar och upplösning av det palestinska folket - så ser kanske den nuvarande israeliska regimens strategi ut? Etnisk rensning är ett annat uttryck för samma sak. Om blockadens effekter har Ship to Gaza skrivit mycket. Den del av blockaden jag upplevde starkast väl inne i Gaza var andemeningen i det palestinierna sa mig: "Aldrig vill jag byta ut Gaza mot något annat ställe i världen - om jag bara vore fri att lämna det och komma tillbaka!" Därför betyder solidariteten från världen utanför så mycket. "När vi väntade den första Freedom Flotilla var det svart av folk i hamnen", sa man mig. Tiotusentals, sa några att de var, andra trodde sig veta att det var en miljon... Så att Ship to Gaza inte viker för Israel, utan envist fortsätter att segla mot Gaza för att bryta den illegala och orättfärdiga blockaden, det är att förverkliga den solidariteten! Det kan jag efter min vecka i Gaza intyga.