Sverige – ett problem för Kuba av Bertil Egerö och Elsa Grip

Den tredje och sista artikeln från besöket i Kuba, januari 2013

Don Quijote är mycket populär på Kuba

Kuba är en utmaning. Det borde stå klart för varje reflekterande människa. ”Kubas stora bedrift ligger i att ha överlevt under ett halvt sekel”, säger ett bidrag i Latin American Perspectives 2009, som i sin helhet ägnas Kuba.
   Med sina grundläggande målsättningar – mänskliga rättigheter till hälsa och utbildning, jämställdhet mellan kvinnor och män – intakta har det socialistiska Kuba överlevt USAs illegala blockad, förlusten av Sovjetstödet och en växande massturism. Ännu idag är den internationella solidariteten en viktig ledande princip i dess utrikespolitik.
   Kuba kunde idag vara en förstelnad monopolistisk maktapparat, oförmögen att möta ständigt nya krav på anpassning och omtänkande. Men, som vi har försökt visa, brottas statsmakten nu med effekterna av sitt eget maktmonopol. I reformpolitikens styrdokument är planekonomin ännu överordnad; staten har inte beslutat överge sin detaljstyrning av samhälle och marknad. Allt pekar på att detta kommer att ändras, frågan är bara hur lång tid det tar och hur långt det kommer att gå.

Mer dialog behövs mellan Sverige och Kuba; skulpturen i gamla Havanna heter Conversacion

 

Att Kuba idag befinner sig i en dynamisk utveckling tycks inte riktigt ha nått Sverige. Med EU som Kubas största handelspartner, viktig biståndsgivare och politisk dialogpartner kunde det vara annorlunda. Men Sverige har liksom USA genom inrikespolitiska motsättningar målat in sig i ett hörn. Den tunga symboliken i ord som ’kommunism’ och ’diktatur’ blockerar vår politiska debatt om Kuba på ett sätt som varken gäller Kina eller Vietnam. Att Kuba öppnat för katolska kyrkans ideologiska inflytande, släppt alla de som fängslades 2003 och lagstiftat om större frihet för kubaner att resa, är steg i en liberalisering som ännu inte påverkat vår bild av Kuba.

Vänstern okunnig om reformpolitiken
Socialdemokraternas motion om Kuba från 2007/08 gäller troligen ännu. Analysen är milt sagt torftig, som t.ex. i orden: ”Castro skyller den dåliga ekonomin på det amerikanska embargot”. Motionen diskuterar främst det politiska förtrycket, och kontakter med ”de demokratiska krafterna” är det enda partiet vill acceptera.

   Sedan Vänsterpartiets riksdagsmotion 2009/10 har partiet inte diskuterat Kuba. Vad säger Jonas Sjöstedt idag? ”Det är mycket enkelt; Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier. I de kubanska fängelserna sitter politiska fångar. …/ /… visst finns det progressiva inslag i det kubanska samhället trots diktaturen. Men den grundläggande skillnaden [mellan Kuba och USA] är klar och kan inte bortförklaras. Det är min åsikt, och det är Vänsterpartiets åsikt.” En åsikt som alltså inte omprövas i takt med förändringarna i Kuba.

Regeringen nöjd med EU’s kontakter
I Havanna träffar vi Elisabeth Eklund, nytillträdd ambassadör. Efter tre veckor i landet anser hon sig välinformerad – Birgittinordens kloster i gamla Havanna hade hon dock missat. I övrigt blir svaren de väntade: ”Vi följer riksdagens beslut, vi har varken biståndsavtal, politiska eller handelsavtal.” Det officiella Sverige umgås med Kuba enbart genom EU. Där har Elisabeth varit med, där känner hon Kuba.
   Vi berättar om Norges mer positiva inställning och om ett vetenskapligt samarbete som finansieras av norska UD.  ”Olja, gas” blir svaret. Den norska utrikespolitiken bestäms alltså av norska företag som konkurrerar om utvinning av landets naturresurser. Med Lundin Oil som intressent i Kubas olja skulle den svenska politiken alltså bli mer positiv?
   Kuba förblir en viktig partner i Latinamerikas utveckling, inte minst för de länder som styrs av vänsterregeringar. I januari blev Raúl Castro ordförande i CELAC, en regional organisation där till skillnad från OAS USA inte är medlem. Det kan vara en anledning till att Norge (som ju inte är med i EU) vill föra en dialog med Kuba. Att Sverige avstår från egen dialog och nöjer sig med EU-gruppens kontakter kan tolkas som passivitet inför en region som spelar en allt viktigare roll i den internationella utvecklingen.

Bättre samtala än isolera
Vi menar att det finns starka skäl för Sverige att inleda ett öppnare utbyte med Kuba, inte minst genom vetenskapliga och kulturella utbyten i båda riktningarna. Våra historiska erfarenheter av det svenska välfärdssystemet och våra kunskaper om utvecklingen i andra länder jorden runt kan ge inspiration till ett Kuba i förändring. Själva har vi mycket att lära av det socialistiska Kubas framgångar i kampen mot AIDS och droger, liksom av att försöka förstå frånvaron av det ohyggliga våld som härjar inte minst i det USA där människors demokratiska friheter är så mycket större.
Text och bild: Bertil Egerö och Elsa Grip

PS. Våra tre artiklar är längre versioner av tre artiklar som redan nått Flammans läsare. Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde har läst dem, och har nu berättat att partiledningen ser skäl att uppdatera partiets motion från 2009, eftersom ”…en hel del [har] hänt under de senaste åren… I höst har vi ambitionen att skriva en ny motion om Latinamerika, där kommer vi självklart lyfta utvecklingen på Kuba.” DS

F.d. maffians bilar idag framför dess f.d. högborg