2013-11-21

Reduktionsfiske i Källbydammarna: På fredag kommer proffsfiskare från Ringsjön av Gunnar Stensson

När VA-Syd för fem år sedan tömde de grunda Källbydammarna för att rensa bort de lager av fågelspillning och förruttnade växtdelar som täckte cementbottnarna, upptäckte de till sin förvåning att vattnet var fullt av fisk: karpar, mörtar, gäddor, abborrar, ål och braxen.
   Tusentals fiskar blev liggande i vatten- pölarna och dyn med flämtande gälar och slakt sprattlande stjärtar. Frivilliga med håvar och hinkar räddade så många de kunde och släppte ut dem i Höje å. En stank av död fisk och förruttnad vass och säv vilade flera veckor tung över landskapet. Ett par cyklar, en barnvagn och några rostiga kundvagnar blev också synliga.
   Den stora fiskmassakern visades både på Sydsvenskans hemsida och i Syd-Nytt och blev föremål för upprörda kommentarer. Vi berättade om den i något av Veckobladets novembernummer 2008, så det är bara att läsa. De tömda dammarnas cementbottnar skrapades sedan fria från dy och fisk och annan ävja innan de åter fylldes med vatten.
   Fem år senare har det våldsamma ingreppet i ett fungerande ekosystem lett till problem. Fosforhalten i vattnet har ökat. Fågellivet har decimerats. Sothönsen som fanns i hundratal är helt försvunna. Svanarna likaså. Enstaka hägrar och storskarvar syns fortfarande. Visserligen har några flockar bläsänder nyligen återvänt, men frågan är om de kommer att stanna.
   Samtidigt har dammarna blivit fulla av fisk. De fiskar som överlevde bottenskrapningen har fortplantat sig. Jag har skrivit flera krönikor om stora karpar som plöjer fram genom vattnet mellan säv och alger och småfisk som spritter och ibland slukas av häger och storskarv.
   Nu ska de fyra dammarna närmast Värpinge rensas igen. Dammen vid järnvägen och den långa dammen berörs inte.  Man tror nämligen att den ökande fosforhalten i vattnet beror på kombinationen alger och betande fisk.
   Men den här gången ska det ske finare. VA-Syd genomför ett reduktionsfiske. Vattnet i dammarna sänks, men töms inte helt. Fisken samlas på de djupaste ställena och infångas sedan av hitresta fiskare från Ringsjön med not. Sedan separeras den, var och en efter sin art: ålarna hamnar i Höje å, karparna i särskilda karpdammar, rovfiskar som gädda och abborrar släpps tillbaka i de dammar som inte berörs av reduktionen och mörtarna mals till fiskmjöl. Metoden är beprövad. Den har med gott resultat tillämpats både i Ringsjöarna och Finjasjön.
   Jag gick runt dammarna idag, torsdagen den 22. Vid bortre delen av den långa dammen forsade vatten ur ett stort rör ner i ån. Den lilla dammen i mitten var nästan helt tömd. Endast några decimeterdjupa pölar med pilande fisk återstod. Bottensedimenten på cementbottnen var tunna.
   Jag pratade med några vandrare som jag brukar möta. Det är nog den giftiga blåtångens fel, sa en kvinna. Men då skulle väl inte fisken trivas som den gör, tyckte en äldre man. Hur kan fiskarna trivas och fåglarna avskräckas på samma gång? Vattnet har blivit grumligare, sa kvinnan. Har det? sa mannen. När vattnet blir grumligt fungerar inte fotosyntesen, sa kvinnan. De har i alla fall mätt upp mer fosfor, sa jag.
   Två arbetare kom i en skåpbil och började arbetet att försöka få ratten till en ventil att lossna. Vi klarar det inte för hand, sa de. Vi måste få hit en maskin.

Inga kommentarer: