Söndagen 28 september vandrar vi i St Lars igen. Vi träffas kl 14 vid
Vårdcentralen. Vi ska jämföra bevaringsplanen för St Lars med
verkligheten. Det är ett sätt att se på utvecklingen.
Det blir en kort behaglig promenad och vädret blir vackert.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2014-09-25
Byalagsmöte
Måndag den 29/9 2014 klockan 19 i ABFs lokal, Sunnanväg 14
Dagordning:• Formalia. Protokoll och dagordningsförslag.
• Rapporter om Klostergårdsfesten och inspektionen av hur bevaringsplanen för St Lars tillämpas.
• Servicebussen till vårdcentralen. Vad händer? När?
• Träffpunkterna för de äldre. Vad händer? När?
• Medborgarförslag.
• Övriga frågor.
• Mötet avslutas.
Alla Klostergårdsbor är välkomna att delta i mötet och komma med synpunkter och förslag!
Gunnar Stensson
Veckans Per T av Lucifer
Jag vill förstås 
inte göra Per T. besviken genom att inte uppmärksamma vad han skriver
om oss. Jag tror att våra kommentarer är viktiga för honom och då
ställer man gärna upp. I söndags ansåg han Vänsterpartiet vara en
”hemvist för diverse ”nackskottsentusiaster”. En viss variation i
språkbruket alltså, var det inte ”folkmordsnostalgiker” han kallade oss
senast?
Vi återkommer säkert.
inte göra Per T. besviken genom att inte uppmärksamma vad han skriver
om oss. Jag tror att våra kommentarer är viktiga för honom och då
ställer man gärna upp. I söndags ansåg han Vänsterpartiet vara en
”hemvist för diverse ”nackskottsentusiaster”. En viss variation i
språkbruket alltså, var det inte ”folkmordsnostalgiker” han kallade oss
senast? Vi återkommer säkert.
Sol, tak och grönska av Ann Schlyter
Molningt, kallt och blåsigt var det i
måndags då en solpanelanläggning invigdes på ett tak på
Maskinteknikhuset, LTH. Men det värmde mitt feministiska hjärta att alla
tre invigningstalarna var kvinnor: Kerstin Lindberg Göransson VD
Akademiska Hus, Sylvia Michel D Kraftringen och Ariane Bischoff från LG
som levererat pnelerna.
850 kvadratmeter panel av en sort som påstods bättre än andra paneler ta vara på lågt solstånd och reflexer från underlaget och därmed ge 20 procent mer energi. Även den kalla måndagen producerades el. som levererades till Akademiska Hus elnät.
Kommunägda Kraftringen och Lunds kommun har varit involverade genom att solpanererna ingår som ett ett delprojekt i ”Hållbar kunskapsstad”, och har fått bidrag från Delegationen för Hållbara städer.
Takprojekten är viktiga för framtiden. Kraftringen har producerat en karta som visar vilka hus som är lämpliga för solpaneler även på privat hus, och ger stöd och råd vid installation.
Det borde inte få byggas nya tak i Lund utan krav på solpaneler eller på växtlighet. Med sedum eller annat grönt kan man minska regnvattenmägnden som belastar reningsverken. Men med den nya plan- och bygglagen som alliansen drivit igenom, kommer det antagligen inte att finnas några möjligheter för kommunen att ställa krav på byggherrarna.
850 kvadratmeter panel av en sort som påstods bättre än andra paneler ta vara på lågt solstånd och reflexer från underlaget och därmed ge 20 procent mer energi. Även den kalla måndagen producerades el. som levererades till Akademiska Hus elnät.
Kommunägda Kraftringen och Lunds kommun har varit involverade genom att solpanererna ingår som ett ett delprojekt i ”Hållbar kunskapsstad”, och har fått bidrag från Delegationen för Hållbara städer.
Takprojekten är viktiga för framtiden. Kraftringen har producerat en karta som visar vilka hus som är lämpliga för solpaneler även på privat hus, och ger stöd och råd vid installation.
Det borde inte få byggas nya tak i Lund utan krav på solpaneler eller på växtlighet. Med sedum eller annat grönt kan man minska regnvattenmägnden som belastar reningsverken. Men med den nya plan- och bygglagen som alliansen drivit igenom, kommer det antagligen inte att finnas några möjligheter för kommunen att ställa krav på byggherrarna.
Palestinier i Israel portas från bostäder
av Gunnar Olofsson
Israels Högsta domstol har fastslagit
att medborgare mycket väl kan portas från att bo i vissa samhällen i
Israel. Enligt den så kallade ”Admission Committees Law”,
antagen av parlamentet 2011, kan invånarna i ”små samhällen” rösta
bort individer och familjer som bedöms ”olämpliga för det sociala livet
i gemenskapen” - av kulturella, etniska eller andra skäl. Godtycket är
mycket stort. Lagen, som omfattar omkring 434 samhällen eller runt 43%
av de bebyggda områdena, används i praktiken för att filtrera bort
Israels icke-judiska medborgare – eftersom dessa bland annat anses
sakna ”sionistiska visioner”.
I dagsläget kontrolleras endast omkring 2,5% av Israels yta av någon palestinsk planeringsmyndighet. Mycket av jorden administreras av den Judiska Nationalfonden – som inte upplåter mark till icke-judar. Eftersom de palestinska, icke-judiska, medborgarna idag utgör minst 20% av befolkningen i Israel, ökar trångboddheten allt mer och palestinierna – som officiellt har samma ställning som alla andra israeliska medborgare – hänvisas till allt mer tättbefolkade områden med sämre bostäder, skolor, kommunikationer och infrastruktur än de judiska medborgarna.
”Admission Committees Law” är inte unik. Idag finns över 50 lagar i Israel som aktivt diskriminerar icke-judar. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch ägnar sig Israel åt att ”sanktionera diskriminering”, och den ansvariga för Mellanöstern, Sarah Leah Whitson, konstaterar att Israels Högsta domstol nu ”missat en chans att avskaffa en lag vars anhängare söker tillåta judiska gemenskaper att hindra palestinska israeler från att bo bland dem”.
Sistlidna helg deltog Sveriges demokratiminister Birgitta Ohlsson i en så kallad ”Kippavandring” i Göteborg mot diskriminering av judar. Det hade kanske varit klädsamt om demokratiministern också, vid åtminstone något enda tillfälle under sin tid som minister, hade markerat mot judars diskriminering av icke-judar i Israel, mot de återkommande övergreppen av den judiska regimen mot Gaza – och mot vissa svenska gruppers stöd för denna politik.
I dagsläget kontrolleras endast omkring 2,5% av Israels yta av någon palestinsk planeringsmyndighet. Mycket av jorden administreras av den Judiska Nationalfonden – som inte upplåter mark till icke-judar. Eftersom de palestinska, icke-judiska, medborgarna idag utgör minst 20% av befolkningen i Israel, ökar trångboddheten allt mer och palestinierna – som officiellt har samma ställning som alla andra israeliska medborgare – hänvisas till allt mer tättbefolkade områden med sämre bostäder, skolor, kommunikationer och infrastruktur än de judiska medborgarna.
”Admission Committees Law” är inte unik. Idag finns över 50 lagar i Israel som aktivt diskriminerar icke-judar. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch ägnar sig Israel åt att ”sanktionera diskriminering”, och den ansvariga för Mellanöstern, Sarah Leah Whitson, konstaterar att Israels Högsta domstol nu ”missat en chans att avskaffa en lag vars anhängare söker tillåta judiska gemenskaper att hindra palestinska israeler från att bo bland dem”.
Sistlidna helg deltog Sveriges demokratiminister Birgitta Ohlsson i en så kallad ”Kippavandring” i Göteborg mot diskriminering av judar. Det hade kanske varit klädsamt om demokratiministern också, vid åtminstone något enda tillfälle under sin tid som minister, hade markerat mot judars diskriminering av icke-judar i Israel, mot de återkommande övergreppen av den judiska regimen mot Gaza – och mot vissa svenska gruppers stöd för denna politik.
Pusselbitar av Gunnar Stensson
Maria Küchen
I onsdags anklagades psalmsjungande kristna för att de protesterat mot nazisterna i Jönköping första maj. Brottsrubriken var ohörsamhet mot ordningsmakten. Maria Küchen var där (SDS 25/9).
Hon har tidigare fördömt Sverigedemokraternas rasistiska valpropaganda och ifrågasatt nazisternas rätt att demonstrera i Limhamn.
Klarsynt och modigt!
Patrik Svensson
Sök upp hans artikel ”Tänk på Gaza, Lady Gaga”. Han påminner om att den israeliska statens krigsbrott är kända av alla och argumenterar för BDS-rörelsen som tillkom 2005 och verkar för bojkott, desinvesteringar och sanktioner mot den israeliska staten. Han beskriver också hur Israel köper journalister genom erbjudanden om boende, konsertprogram och sightseeing.
SDS 21/9
Edward Snowden och den repressiva liberalismen
Som alla vet har Edward Snowden tilldelats det alternativa Nobelpriset Right Livelyhood Award. Alla vet också varför. Det skulle som vanligt tillkännages i UD:s pressrum idag. Sedan ska priset delas ut i Riksdagshuset.
Men Carl Bildt stängde UD. Han portade redan i somras Edward Snowden från en internationell internetkonferens i Stockholm. Under decennier har Carl Bildt gjort drängtjänster åt USA.
FP-politikern Allan Widman framträdde i morse i TV och påstod att Edward Snowden bröt mot USA:s demokratiska lagar och gick Rysslands ärenden. Han var mycket upprörd och mycket illa informerad.
VB-läsarna får säkert mycket mer information om Snowden och skandalen kring Right Livelyhood Award från andra medier under de närmaste dagarna. Vi kanske återkommer.
Valutgången kanske på sikt befriar oss från både Bildt och Allan Widman.
PS. Mot Allan Widman hyser jag gammalt groll sedan han på 1990-talet i sin roll som kommunalpolitiker stängde biblioteksfilialen vid Heleneholmsskolan i korsningen Ystadvägen-Munkhättegatan i Malmö. Vi anordnade ett protestmöte. Björn Ranelid kom. Vi häpnade över hans retorik, men den hjälpte inte den gången.
I onsdags anklagades psalmsjungande kristna för att de protesterat mot nazisterna i Jönköping första maj. Brottsrubriken var ohörsamhet mot ordningsmakten. Maria Küchen var där (SDS 25/9).
Hon har tidigare fördömt Sverigedemokraternas rasistiska valpropaganda och ifrågasatt nazisternas rätt att demonstrera i Limhamn.
Klarsynt och modigt!
Patrik Svensson
Sök upp hans artikel ”Tänk på Gaza, Lady Gaga”. Han påminner om att den israeliska statens krigsbrott är kända av alla och argumenterar för BDS-rörelsen som tillkom 2005 och verkar för bojkott, desinvesteringar och sanktioner mot den israeliska staten. Han beskriver också hur Israel köper journalister genom erbjudanden om boende, konsertprogram och sightseeing.
SDS 21/9
Edward Snowden och den repressiva liberalismen
Som alla vet har Edward Snowden tilldelats det alternativa Nobelpriset Right Livelyhood Award. Alla vet också varför. Det skulle som vanligt tillkännages i UD:s pressrum idag. Sedan ska priset delas ut i Riksdagshuset.
Men Carl Bildt stängde UD. Han portade redan i somras Edward Snowden från en internationell internetkonferens i Stockholm. Under decennier har Carl Bildt gjort drängtjänster åt USA.
FP-politikern Allan Widman framträdde i morse i TV och påstod att Edward Snowden bröt mot USA:s demokratiska lagar och gick Rysslands ärenden. Han var mycket upprörd och mycket illa informerad.
VB-läsarna får säkert mycket mer information om Snowden och skandalen kring Right Livelyhood Award från andra medier under de närmaste dagarna. Vi kanske återkommer.
Valutgången kanske på sikt befriar oss från både Bildt och Allan Widman.
PS. Mot Allan Widman hyser jag gammalt groll sedan han på 1990-talet i sin roll som kommunalpolitiker stängde biblioteksfilialen vid Heleneholmsskolan i korsningen Ystadvägen-Munkhättegatan i Malmö. Vi anordnade ett protestmöte. Björn Ranelid kom. Vi häpnade över hans retorik, men den hjälpte inte den gången.
Sex timmars arbetsdag! av Gunnar Stensson
Malmö kommun bör... införa sex timmars arbetsdag i den egna
verksamheten. Det är ett sätt för Malmö kommun att jobba för mänskliga
rättigheter som hälsa, fritid och rätten till arbete med sunda och goda
arbetsvillkor.
Så skriver Linda Hiltmann och Katerin Mendez, F!, nyvalda ledamöter i Malmö kommunfullmäktiga. Sydsvenskan den 16/9.
Det är förstås inte bara F! som driver kraven på sex timmars arbetsdag och mänskliga rättigheter utan också V, MP och stora delar av S.
Mats Skogkär, Sydsvenskans alltid vaksamma bandhund, avger omedelbart ståndskall. Hör bara:
”Att ekonomi inte är F!s starka sida är däremot inget missförstånd. F!s mål är att minska både produktion och konsumtion (en självklar nödvändighet på ett jordklot med sinande resurser, VB:s anm)... Arbetstiden i kommunal verksamhet ska sänkas till sex timmar med bibehållen lön. Alla anställningar ska vara fasta och på heltid. Löneläget ska höjas generellt, bemanningen ökas. Medborgarlön ska införas på prov. Kollektivtrafik ska vara avgiftsfri.” SDS 23/9.
För Mats Skogkär är ekonomi ”den neoliberalt inspirerade så kallade nödvändighetens politik som är dikterad av den Europeiska centralbanken och Angela Merkel i förening” (formuleringen lånad från Carsten Jensen, SDS 21/9).
Det är just det ekonomiska systemet som orsakar sociala klyftor i Sverige som i alla Europas länder och omöjliggör nödvändiga reformer. Vi kräver en annan ekonomisk politik.
Lika dum och inskränkt, fast kanske inte lika aggressiv, var jag också när femdagars-veckan infördes för lite mer än femtio år sedan. Jag undervisade i svenska, historia, samhällskunskap, geografi och gymnastik på Axevalla Folkhögskola utanför Skara. Dessutom var jag föreståndare för en paviljong med 20 kvinnliga elever. Ett antal stränga regler gällde.
Anders Schmidt, den blivande FP-politikern och EU-parlamentarikern, var son till skolans rektor Torsten Schmidt och kilade omkring mellan skolbyggnaderna.
En stor andel av eleverna planerade att utbilda sig till sjuksköterskor, poliser och småskollärare. Inträdesproven till utbildningarna ägde rum efter vårterminens slut. Undervisningen styrdes i hög grad av tidigare inträdesprov som vi hade tillgång till. Många av våra elever kom in; de utgjorde en begåvningsreserv med stora ambitioner. Jag träffade senare såväl poliser som sjuksköterskor som jag undervisat i svensk grammatik.
Under hela min skoltid som elev och lärare hade vi jobbat sex dagar i veckan, ofta till fram på eftermiddagen på lördagarna. Jag hade svårt att se hur det kunde vara annorlunda.
Femdagarsveckan infördes i svensk skola i samma veva som grundskolereformen. Femdagarsveckan gällde inte bara skolan. Alla skulle få fria lördagar.
På Axevalla hade vi ambitiösa kursplaner, i princip samma som i den dåtida realskolan och samma som kom att gälla för grundskolans gymnasieförberedande linje. Skillnaden var att vi skulle klara av dem på två läsår i stället för fyra eller fem.
Femdagarsveckan innebar att vi skulle förlora en arbetsdag och ett läxtillfälle i veckan. Det skulle bli stressigare. Undervisningens kvalitet skulle sjunka. Eleverna skulle få mindre chans att klara proven.
Man försökte locka oss lärare – och alla andra – med att vi skulle få behålla lönen trots att arbetstiden minskade. Nåja, för en elevhusföreståndare i Axevalla folkhögskola fanns ingen fritid.
Vi var misstänksamma. Hur skulle det gå med löneutvecklingen i framtiden? Var fanns ansvaret för svensk ekonomi? Ansvaret för skola, sysselsättning, produktion, handelsbalans?
Ni känner väl igen Mats Skogkär? Många var Mats Skogkär när femdagarsveckan skulle införas.
Hur det gick? Folkhögskolan anpassade sig lätt. Grundskolan, inklusive femdagarsvecka, höjde markant utbildningsnivån i Sverige. Vi började säga du i klassrummen. Produktion, export, sysselsättning och lön ökade snabbt. Några år senare stormade begåvningsreserven in på universiteten och friskade upp den unkna atmosfären i till exempel Lund.
Svensk skolas kvalitet höjdes kontinuerligt – tills kommunaliseringen och friskolorna med det fria valet, skolpengen och riskkapitalbolagen började rasera den – och stänga ute den nya begåvningsreserven i de svenska förstäderna.
En ny demokratisk skolreform är nödvändig.
För femtio år sedan var jag lika dum och inskränkt som Mats Skogkär, som för resten inte ska bära dumstruten ensam. Han skriver ju bara detsamma som Anders Borg, Annie Lööf, Jan Björklund och Göran Hägglund har upprepat i veckor och månader.
Nu måste vi komma vidare! Sex timmars arbetsdag kan vara ett första steg.
Så skriver Linda Hiltmann och Katerin Mendez, F!, nyvalda ledamöter i Malmö kommunfullmäktiga. Sydsvenskan den 16/9.
Det är förstås inte bara F! som driver kraven på sex timmars arbetsdag och mänskliga rättigheter utan också V, MP och stora delar av S.
Mats Skogkär, Sydsvenskans alltid vaksamma bandhund, avger omedelbart ståndskall. Hör bara:
”Att ekonomi inte är F!s starka sida är däremot inget missförstånd. F!s mål är att minska både produktion och konsumtion (en självklar nödvändighet på ett jordklot med sinande resurser, VB:s anm)... Arbetstiden i kommunal verksamhet ska sänkas till sex timmar med bibehållen lön. Alla anställningar ska vara fasta och på heltid. Löneläget ska höjas generellt, bemanningen ökas. Medborgarlön ska införas på prov. Kollektivtrafik ska vara avgiftsfri.” SDS 23/9.
För Mats Skogkär är ekonomi ”den neoliberalt inspirerade så kallade nödvändighetens politik som är dikterad av den Europeiska centralbanken och Angela Merkel i förening” (formuleringen lånad från Carsten Jensen, SDS 21/9).
Det är just det ekonomiska systemet som orsakar sociala klyftor i Sverige som i alla Europas länder och omöjliggör nödvändiga reformer. Vi kräver en annan ekonomisk politik.
Lika dum och inskränkt, fast kanske inte lika aggressiv, var jag också när femdagars-veckan infördes för lite mer än femtio år sedan. Jag undervisade i svenska, historia, samhällskunskap, geografi och gymnastik på Axevalla Folkhögskola utanför Skara. Dessutom var jag föreståndare för en paviljong med 20 kvinnliga elever. Ett antal stränga regler gällde.
Anders Schmidt, den blivande FP-politikern och EU-parlamentarikern, var son till skolans rektor Torsten Schmidt och kilade omkring mellan skolbyggnaderna.
En stor andel av eleverna planerade att utbilda sig till sjuksköterskor, poliser och småskollärare. Inträdesproven till utbildningarna ägde rum efter vårterminens slut. Undervisningen styrdes i hög grad av tidigare inträdesprov som vi hade tillgång till. Många av våra elever kom in; de utgjorde en begåvningsreserv med stora ambitioner. Jag träffade senare såväl poliser som sjuksköterskor som jag undervisat i svensk grammatik.
Under hela min skoltid som elev och lärare hade vi jobbat sex dagar i veckan, ofta till fram på eftermiddagen på lördagarna. Jag hade svårt att se hur det kunde vara annorlunda.
Femdagarsveckan infördes i svensk skola i samma veva som grundskolereformen. Femdagarsveckan gällde inte bara skolan. Alla skulle få fria lördagar.
På Axevalla hade vi ambitiösa kursplaner, i princip samma som i den dåtida realskolan och samma som kom att gälla för grundskolans gymnasieförberedande linje. Skillnaden var att vi skulle klara av dem på två läsår i stället för fyra eller fem.
Femdagarsveckan innebar att vi skulle förlora en arbetsdag och ett läxtillfälle i veckan. Det skulle bli stressigare. Undervisningens kvalitet skulle sjunka. Eleverna skulle få mindre chans att klara proven.
Man försökte locka oss lärare – och alla andra – med att vi skulle få behålla lönen trots att arbetstiden minskade. Nåja, för en elevhusföreståndare i Axevalla folkhögskola fanns ingen fritid.
Vi var misstänksamma. Hur skulle det gå med löneutvecklingen i framtiden? Var fanns ansvaret för svensk ekonomi? Ansvaret för skola, sysselsättning, produktion, handelsbalans?
Ni känner väl igen Mats Skogkär? Många var Mats Skogkär när femdagarsveckan skulle införas.
Hur det gick? Folkhögskolan anpassade sig lätt. Grundskolan, inklusive femdagarsvecka, höjde markant utbildningsnivån i Sverige. Vi började säga du i klassrummen. Produktion, export, sysselsättning och lön ökade snabbt. Några år senare stormade begåvningsreserven in på universiteten och friskade upp den unkna atmosfären i till exempel Lund.
Svensk skolas kvalitet höjdes kontinuerligt – tills kommunaliseringen och friskolorna med det fria valet, skolpengen och riskkapitalbolagen började rasera den – och stänga ute den nya begåvningsreserven i de svenska förstäderna.
En ny demokratisk skolreform är nödvändig.
För femtio år sedan var jag lika dum och inskränkt som Mats Skogkär, som för resten inte ska bära dumstruten ensam. Han skriver ju bara detsamma som Anders Borg, Annie Lööf, Jan Björklund och Göran Hägglund har upprepat i veckor och månader.
Nu måste vi komma vidare! Sex timmars arbetsdag kan vara ett första steg.
2014-09-18
Valtipset, en klar vinnare!
m: 15, kd: 2, c: 3, fp: 7, mp: 9, s: 17, v: 5, dv: 0, sd: 3, FNL: 2, FI: 2
Nästan perfekt! Två moderata mandat över till sd och två s mandat till fnl så hade det varit mitt i prick.
Vem är då denne mästertippare? En man i samma mogna ålder som red ungefär. En person med lång erfarenhet av Lund parad med stor överblick över världen i allmänhet och Sydasien i synnerhet. Dessa egenskaper toppade med bidrag som skribent i VB när andan och åsikterna faller på är alltså det som behövs för att se valresultatet i Lund i förväg.
Vem han är? Någon som inte gissat det än? Det är såklart Staffan Lindberg, sociolog från Lund med politiska erfarenheter som sträcker sig tillbaka ända till 60-talets u-grupp.
Stort grattis säger VB med en stillsam, för en så berest man, men förhoppningsvis trevlig Öresundsresa. Kan vi alla hoppas på en reserapport?
Göran Persson
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
20 september kl 17
Divino Oliveira, gitarr
Annika Haraldsson, presentatör
20 september kl 17
Divino Oliveira, gitarr
Annika Haraldsson, presentatör
Klostergårdsfesten, söndag 21 september
Klockan tolv kommer Röda Kapellet till Klostergårdens centrum och spelar upp.
Klostergårdsloppet startar 12.30. Det går i en snitslad slinga genom hästhagen vid Höje å och ett hörn av St Larsparken tillbaka till Klostergårdens centrum.
Deltagaravgiften är 20 kronor och en cykel lottas ut bland deltagarna. Det är möjligt att köra både barnvagnar och rollatorer hela vägen. Naturen är vacker och vi hoppas på sol.
Pop- och jazz-trion BOOP spelar utanför Pizzerian 13.30.
Orientalisk dans av en flickgrupp 14.15
Bokbord mm.
Klostergårdsloppet startar 12.30. Det går i en snitslad slinga genom hästhagen vid Höje å och ett hörn av St Larsparken tillbaka till Klostergårdens centrum.
Deltagaravgiften är 20 kronor och en cykel lottas ut bland deltagarna. Det är möjligt att köra både barnvagnar och rollatorer hela vägen. Naturen är vacker och vi hoppas på sol.
Pop- och jazz-trion BOOP spelar utanför Pizzerian 13.30.
Orientalisk dans av en flickgrupp 14.15
Bokbord mm.
Röda Kapellet på Kulturnatten
Även i år spelar röda Kapellet på Kulturnatten.
I Auditoriet på Kulturen kl 20.00 ger orkestern ett smakprov på musik
som spelats under orkesterns fyrtioåriga levnad. Den som följt
orkestern på nära håll under årens lopp känner säkert igen musiken. Det
är musik som spelats på gator och torg,
Bengt Hall
Karin Svensson Smith till riksdagen! av UN
Karin Svensson 
Smith
från Lund tar åter plats i riksdagen. Därmed får Lund och Skåne åter
en aktiv, kunnig och resultatinriktad miljö- och klimatpolitiker i
riksdagen. Karin, som stod som första namn på Miljöpartiets
riksdagslista för Skåne läns södra valkrets, utmanades av nr 2 på
listan. Karin blev dock personvald med god marginal, drygt 6, 5 % kryss
mot utmanarens knappa 3 %. Grattis; Karin – och grattis Miljöpartiets
nya riksdagsgrupp!
Smith
från Lund tar åter plats i riksdagen. Därmed får Lund och Skåne åter
en aktiv, kunnig och resultatinriktad miljö- och klimatpolitiker i
riksdagen. Karin, som stod som första namn på Miljöpartiets
riksdagslista för Skåne läns södra valkrets, utmanades av nr 2 på
listan. Karin blev dock personvald med god marginal, drygt 6, 5 % kryss
mot utmanarens knappa 3 %. Grattis; Karin – och grattis Miljöpartiets
nya riksdagsgrupp!Veckans citat
Varför har t.ex. Gudrun Schyman inte erbjudits en plats som oberoende på Vänsterpartiets riksdagslistor?
Varför har inte Vårdpartiet bjudits in till valsamarbete i regionvalet?
bloggen olssonbetalar 15/9
Varför har inte Vårdpartiet bjudits in till valsamarbete i regionvalet?
bloggen olssonbetalar 15/9
Folkpartiet och biltrafiken i stadskärnan av UN
I valrörelsen gick Folkpartiet ut med att man
ville tidigarelägga beslut om förbud mot biltrafik på Bangatan. Gott
så. Fast man kan ju redan nu på direkten ta beslut om att förbjuda
Folkpartiets egna bilar att färdas där det är förbjudet.
Folkpartibilist skapar egna regler
vid Stortorget dagen före valet
För mångfald mot enfald
Årets valresultat anknyter på ett
skrämmande sätt till tidigare populistiska opinioner i Europa. Under
30- och 40-talen sökte judar en fristad i Sverige och många andra
länder men våra gränser var stängda, utom för ett litet fåtal. Hitler
”tog hand” om dessa människor i närområdet och de demokratiska länderna
lät det ske. Då gällde främlingsfientligheten judarna, idag är det
flyktingar från Mellanöstern och romska minoriteter från östra Europa.
Vi ser med oro på utvecklingen och menar att en rörelse för alla människors lika värde måste vara utgångspunkt för meningsutbyte och upplysning. Sverige har alltid haft invandring. Alla kan vi bli flyktingar. Alla är vi människor som inte kan ersättas. Alla måste vi ta vårt ansvar för att föra ett samtal med människor som ser mångfalden som ett hot.
Ilan Cohen, Talesperson JIPF
Olle Katz, Talesperson JIPF
Vi ser med oro på utvecklingen och menar att en rörelse för alla människors lika värde måste vara utgångspunkt för meningsutbyte och upplysning. Sverige har alltid haft invandring. Alla kan vi bli flyktingar. Alla är vi människor som inte kan ersättas. Alla måste vi ta vårt ansvar för att föra ett samtal med människor som ser mångfalden som ett hot.
Ilan Cohen, Talesperson JIPF
Olle Katz, Talesperson JIPF
Musiken hölls verkligen i gång den 13 september i Lund
Musikmanifestationen "Håll musiken i
gång" som arrangerades av Röda Kapellet till Gunnar Sandins minne blev
en mäktig tillställning i hela centrala Lund.
I finalen på stortorget deltog mer än 200 musikanter, sångare och akrobater.
I finalen på stortorget deltog mer än 200 musikanter, sångare och akrobater.
Maktskifte i Lund? av Gunnar Stensson
Ja, med vissa reservationer.
Av partierna bakom Maktskiftesfestivalen för snart två veckor sedan var det bara ett som fick en rejäl framgång: F!. Pernilla West och Anna Tomasson är välkomna i det nya Fullmäktige!
Ett tack för resten till Johan Sjöberg, V, Daniel Pettersson, S, Jannika Badin, MP, och Carl Granklint Rask, F!, som lade ner mycket arbete under sommaren på att göra Maktskiftes festivalen till en sensommarupplevelse. Ett strålande exempel på samarbete över partigränserna!
V ökade bara med ett mandat medan S och MP hamnade på samma nivå som tidigare.
Det räcker inte för att nå majoritet. Anders Almgren, S, och Emma Berginger, MP, söker stöd över blockgränserna. Det handlar om att säkra fronten mot Sverigedemokraterna.
Rent subjektivt skulle jag önska att det blev ett samarbete med Centerpartiet och då helt enkelt för att jag sedan årtionden känner Lars V Andersson som en erfaren, kunnig kommunpolitiker, lätt att samarbeta rationellt med. Kunnig i skolfrågor.
Folkpartiet har ju förnyats i Lund. Det behövdes. Men Philip Sandberg är oprövad och ter sig hittills mest som en annonspojke för tandkräm. Ulf Nilsson är den jag har störst förtroende för. Han var ju också en gång i tiden bosatt i Klostergården. Han har stor erfarenhet av utbildningspolitik. En trygg, resonabel person.
Jag är övertygad om att Anders Almgren kan få till någon sorts kommunal samverkan med FP eller C.
Det är roligt att se gamla kumpaner från upproret inom V för snart tio år sedan på nya förtroendeposter. Ja, jag räknar ju även Jonas Sjöstedt till dem.
Här i Lund sitter Sven-Bertil Persson nu på ett V-mandat, Ulf Nymark och Karin Svensson Smith på vardera ett MP-mandat, och Karin blir dessutom riksdagsledamot. Det borde underlätta ett förtroendefullt samarbete över partigränserna. Och vårdpolitikern Saima Jönsson, aktivist sedan 1960-talet, representerar Vänsterpartiet både i Regionen och Riksdagen.
Av partierna bakom Maktskiftesfestivalen för snart två veckor sedan var det bara ett som fick en rejäl framgång: F!. Pernilla West och Anna Tomasson är välkomna i det nya Fullmäktige!
Ett tack för resten till Johan Sjöberg, V, Daniel Pettersson, S, Jannika Badin, MP, och Carl Granklint Rask, F!, som lade ner mycket arbete under sommaren på att göra Maktskiftes festivalen till en sensommarupplevelse. Ett strålande exempel på samarbete över partigränserna!
V ökade bara med ett mandat medan S och MP hamnade på samma nivå som tidigare.
Det räcker inte för att nå majoritet. Anders Almgren, S, och Emma Berginger, MP, söker stöd över blockgränserna. Det handlar om att säkra fronten mot Sverigedemokraterna.
Rent subjektivt skulle jag önska att det blev ett samarbete med Centerpartiet och då helt enkelt för att jag sedan årtionden känner Lars V Andersson som en erfaren, kunnig kommunpolitiker, lätt att samarbeta rationellt med. Kunnig i skolfrågor.
Folkpartiet har ju förnyats i Lund. Det behövdes. Men Philip Sandberg är oprövad och ter sig hittills mest som en annonspojke för tandkräm. Ulf Nilsson är den jag har störst förtroende för. Han var ju också en gång i tiden bosatt i Klostergården. Han har stor erfarenhet av utbildningspolitik. En trygg, resonabel person.
Jag är övertygad om att Anders Almgren kan få till någon sorts kommunal samverkan med FP eller C.
Det är roligt att se gamla kumpaner från upproret inom V för snart tio år sedan på nya förtroendeposter. Ja, jag räknar ju även Jonas Sjöstedt till dem.
Här i Lund sitter Sven-Bertil Persson nu på ett V-mandat, Ulf Nymark och Karin Svensson Smith på vardera ett MP-mandat, och Karin blir dessutom riksdagsledamot. Det borde underlätta ett förtroendefullt samarbete över partigränserna. Och vårdpolitikern Saima Jönsson, aktivist sedan 1960-talet, representerar Vänsterpartiet både i Regionen och Riksdagen.
Fullmäktige blir märkligt ojämnställt
av Sven-Hugo Mattsson
Om det preliminära resultatet står sig och ingen
hoppar av kommer Lunds fullmäktige få 38 män och 27 kvinnor. Det är
inte bra, jag tror det är sämre än dagens fullmäktige. Hade vi röstat
in fem fler från F! och inga Sverigedemokrater hade det blivit tvärtom,
37 kvinnor och 28 män. Ett sådant resultat hade i övrigt varit bra på
ett annat sätt, vi hade fått ett starkt vänsterstyre.
Bäst i klassen är alltså F! med sex kvinnor i topp och först på sjunde plats en man, fast även här borde det vara mer jämställt, tycker jag. Bra är också Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Förnya Lund. Dessa partier har varvade listor och hela tiden en kvinna före en man. Även Socialdemokraterna har varvad lista men med män före kvinnor. Det innebär att S fick in åtta män och sju kvinnor. Kristdemokraterna fick in lika många män som kvinnor 1+1.
Värstingarna
Centerpartiet fick visserligen in två män och en kvinna, men hade C fått in ett gäng till så hade männen dominerat. Ingen jämställd lista alltså. Moderaterna, jämte Sverigedemokraterna är de partier som gör fullmäktige så ojämnställt, M får 9 män och 4 kvinnor. Även Folkpartiet är en värsting, fem män och två kvinnor. Värst är alltså Sverigedemokraterna som först på nionde plats har en kvinna, av tretton på listan finns bara en kvinna.
Vänster/höger
Vänstern, jag räknar in F!, får in 17 kvinnor och 14 män, bra. Alliansen får 19 män 8 kvinnor, det är inte bra, Alliansen står alltså själv för hela ojämnställdheten. Alliansförespråkare är ofta emot kvotering och det syns också på deras lister, man skall gå efter komptens säger man. Om man ser på resultatet av deras representation kan man alltså konstatera att mer än dubbelt så många män som kvinnor är kompetenta. Det tror jag inte på, det finns snarast en gammaldags patriarkal kultur kvar i deras partiföreningar.
Jag har bara räknat på huvudvalsedlarna, det fanns ett par ungdomslister som kan ställa till det i beräkningarna. Jag har, så klart, inte räknat med att fullmäktige kan möbleras om pga kryssningar. Jag har i mina beräkningar räknat med att Karin (Svensson Smith) blir kvar i fullmäktige, men det är väl tveksamt. Om Karin lämnar sin fullmäktigeplats för riskdagen, blir fullmäktige än mer ojämnställt. Hon ersätts av en man, dock av den unge och utomordentlige Joakim Månsson Bengtsson som säkert står för en god feministiskt syn.
Men även med dessa reservationer konstaterar jag att Lund har långt kvar till ett jämställt fullmäktige och med Sverigedemokraternas framgångar ser det inte ljust ut. Men Alliansen får skärpa sig och kompensera för Sverigedemokraterna, inte tvärtom.
Bäst i klassen är alltså F! med sex kvinnor i topp och först på sjunde plats en man, fast även här borde det vara mer jämställt, tycker jag. Bra är också Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Förnya Lund. Dessa partier har varvade listor och hela tiden en kvinna före en man. Även Socialdemokraterna har varvad lista men med män före kvinnor. Det innebär att S fick in åtta män och sju kvinnor. Kristdemokraterna fick in lika många män som kvinnor 1+1.
Värstingarna
Centerpartiet fick visserligen in två män och en kvinna, men hade C fått in ett gäng till så hade männen dominerat. Ingen jämställd lista alltså. Moderaterna, jämte Sverigedemokraterna är de partier som gör fullmäktige så ojämnställt, M får 9 män och 4 kvinnor. Även Folkpartiet är en värsting, fem män och två kvinnor. Värst är alltså Sverigedemokraterna som först på nionde plats har en kvinna, av tretton på listan finns bara en kvinna.
Vänster/höger
Vänstern, jag räknar in F!, får in 17 kvinnor och 14 män, bra. Alliansen får 19 män 8 kvinnor, det är inte bra, Alliansen står alltså själv för hela ojämnställdheten. Alliansförespråkare är ofta emot kvotering och det syns också på deras lister, man skall gå efter komptens säger man. Om man ser på resultatet av deras representation kan man alltså konstatera att mer än dubbelt så många män som kvinnor är kompetenta. Det tror jag inte på, det finns snarast en gammaldags patriarkal kultur kvar i deras partiföreningar.
Jag har bara räknat på huvudvalsedlarna, det fanns ett par ungdomslister som kan ställa till det i beräkningarna. Jag har, så klart, inte räknat med att fullmäktige kan möbleras om pga kryssningar. Jag har i mina beräkningar räknat med att Karin (Svensson Smith) blir kvar i fullmäktige, men det är väl tveksamt. Om Karin lämnar sin fullmäktigeplats för riskdagen, blir fullmäktige än mer ojämnställt. Hon ersätts av en man, dock av den unge och utomordentlige Joakim Månsson Bengtsson som säkert står för en god feministiskt syn.
Men även med dessa reservationer konstaterar jag att Lund har långt kvar till ett jämställt fullmäktige och med Sverigedemokraternas framgångar ser det inte ljust ut. Men Alliansen får skärpa sig och kompensera för Sverigedemokraterna, inte tvärtom.
Krysskampanjen för Karin av Gunnar Stensson
Karin Svensson Smith stod överst på Miljöpartiets riksdagslista, men
Peter Forkstam utmanade henne med en krysskampanj. Han lyckades inte.
Karin vann med 7 procent av personrösterna.
Vi gratulerar Karin! Segern var viktig för Miljöpartiets kommunikationspolitik – Karin var redan tidigare MP:s talesperson i de frågorna. Nu hoppas vi att hon får en ministerpost i den kommande S-MP-regeringen. Men Karin är också viktig för MP:s övriga ställningstaganden, inte minst inom skolpolitiken som hon under den gångna mandatperioden påverkat positivt.
Emma Berginger stod tvåa på MP:S riksdagslista. Också hon drev en personvalskampanj, som fick många att stödja henne, men inte riktigt tillräckligt många. Vi är glada att ha Emma Berginger kvar i Lunds kommunpolitik några år till. Hon behövs här.
Personvalskampanjerna inom MP är ett uttryck för partiets vacklan mellan en vänsterlinje och en borgerlig linje.
FörNya Lunds okultiverade spårvagnspolitik
Det är kultiverat att åka spårvagn. Därför är jag spårvagnsentusiast. På min sida har jag de båda litterära genierna James Joyce och Robert Musil. Spårvagnar spelar en viktig roll både i Dublin och Wien. Sedan hundra år.
I Ulysses går fader Conmee och funderar: ”Den oövervinneliga okunnigheten. De gjorde så gott de förmådde. Han vek runt hörnet och gick ner på North Circular Road. Märkligt att det inte gick någon spårvagn på en sådan viktig genomfartsled. Nog borde det finnas.”
Just det.
I en viktig passage i Musils Mannen utan egenskaper, del 3, går Ulrichs syster Agathe i självmordstankar: ”När hon blev trött kom det över henne en längtan efter ängar och skogar, efter att få vandra genom stillheten ute i det fria. Men dit ut måste man åka. Hon tog en spårvagn. Hon var uppfostrad till att behärska sig inför främmande. Man kunde därför inte märka någon upprördhet i hennes röst när hon löste sin biljett och frågade om vägen.”
Hade hon bott i Lund 2020 skulle hon ha tagit spårvagnen till Dalby. Om den inte stoppas av FörNya Lund.
Vi gratulerar Karin! Segern var viktig för Miljöpartiets kommunikationspolitik – Karin var redan tidigare MP:s talesperson i de frågorna. Nu hoppas vi att hon får en ministerpost i den kommande S-MP-regeringen. Men Karin är också viktig för MP:s övriga ställningstaganden, inte minst inom skolpolitiken som hon under den gångna mandatperioden påverkat positivt.
Emma Berginger stod tvåa på MP:S riksdagslista. Också hon drev en personvalskampanj, som fick många att stödja henne, men inte riktigt tillräckligt många. Vi är glada att ha Emma Berginger kvar i Lunds kommunpolitik några år till. Hon behövs här.
Personvalskampanjerna inom MP är ett uttryck för partiets vacklan mellan en vänsterlinje och en borgerlig linje.
FörNya Lunds okultiverade spårvagnspolitik
Det är kultiverat att åka spårvagn. Därför är jag spårvagnsentusiast. På min sida har jag de båda litterära genierna James Joyce och Robert Musil. Spårvagnar spelar en viktig roll både i Dublin och Wien. Sedan hundra år.
I Ulysses går fader Conmee och funderar: ”Den oövervinneliga okunnigheten. De gjorde så gott de förmådde. Han vek runt hörnet och gick ner på North Circular Road. Märkligt att det inte gick någon spårvagn på en sådan viktig genomfartsled. Nog borde det finnas.”
Just det.
I en viktig passage i Musils Mannen utan egenskaper, del 3, går Ulrichs syster Agathe i självmordstankar: ”När hon blev trött kom det över henne en längtan efter ängar och skogar, efter att få vandra genom stillheten ute i det fria. Men dit ut måste man åka. Hon tog en spårvagn. Hon var uppfostrad till att behärska sig inför främmande. Man kunde därför inte märka någon upprördhet i hennes röst när hon löste sin biljett och frågade om vägen.”
Hade hon bott i Lund 2020 skulle hon ha tagit spårvagnen till Dalby. Om den inte stoppas av FörNya Lund.
Klimatnytt: Sveriges utsläpp av växthusgaser är störst utomlands av Ulf Nymark
Statistiska centralbyrån har nu kommit med en rapport som beräknar
Sveriges växthusgasutsläpp från slutlig konsumtion, dvs en beräkning av
de utsläpp som görs i Sverige och de utsläpp som vår import genererar.
Med ”konsumtion” avses här det som förbrukas och används i landet –
allt från det vi har på våra tallrikar till insatsvaror i industrin.
Rapporter avser tiden från 1995 till 2009.
Marginell minskning
Under denna period har de totala utsläppen som vår konsumtion ger upphov till minskat endast marginellt - mellan 1 och 2 %. Sverige ”exporterar” stor del av sina utsläpp. Inte mindre än 60 % av Sveriges utsläpp sker utomlands, dvs är utsläpp från importen till landet. Vi hamnar därmed i världstoppen när det gäller ”export” av utsläpp: endast ett land – Luxemburg – har större andel utsläpp från import.
De totala utsläppen av slutlig konsumtion var år 2009 ca 80 miljoner ton, dvs i genomsnitt orsakade varje svensk utsläpp på ca 8 ton. Av dessa skedde alltså nästan 5 ton utanför Sveriges gränser. Allt prat om att Sverige skulle vara så bra på att minska sina växthusgasemissioner saknar därmed bevisligen all grund.
Koldioxidhalten i atmosfären högre än någonsin
I valrörelsens slutskede släppte för övrigt WMO – världsmeteorologiorganisationen - en rapport som visade att mängden växthusgaser i atmosfären nådde rekordnivåer år 2013. Koldioxidhalten i atmosfären ökade mer mellan 2012 och 2013 än mellan något annat år de senaste 30 åren. Redan nästa år eller senast 2016 passerar koldioxidhalten i atmosfären 400 miljondelar – en gräns som många tidigare betraktas som förödande att överskrida.
Och så diskuterades klimatfrågan aldrig på allvar i valrörelsen!
Marginell minskning
Under denna period har de totala utsläppen som vår konsumtion ger upphov till minskat endast marginellt - mellan 1 och 2 %. Sverige ”exporterar” stor del av sina utsläpp. Inte mindre än 60 % av Sveriges utsläpp sker utomlands, dvs är utsläpp från importen till landet. Vi hamnar därmed i världstoppen när det gäller ”export” av utsläpp: endast ett land – Luxemburg – har större andel utsläpp från import.
De totala utsläppen av slutlig konsumtion var år 2009 ca 80 miljoner ton, dvs i genomsnitt orsakade varje svensk utsläpp på ca 8 ton. Av dessa skedde alltså nästan 5 ton utanför Sveriges gränser. Allt prat om att Sverige skulle vara så bra på att minska sina växthusgasemissioner saknar därmed bevisligen all grund.
Koldioxidhalten i atmosfären högre än någonsin
I valrörelsens slutskede släppte för övrigt WMO – världsmeteorologiorganisationen - en rapport som visade att mängden växthusgaser i atmosfären nådde rekordnivåer år 2013. Koldioxidhalten i atmosfären ökade mer mellan 2012 och 2013 än mellan något annat år de senaste 30 åren. Redan nästa år eller senast 2016 passerar koldioxidhalten i atmosfären 400 miljondelar – en gräns som många tidigare betraktas som förödande att överskrida.
Och så diskuterades klimatfrågan aldrig på allvar i valrörelsen!
Restvänstern och de nynationella av jiell
"Rasister" är en slapp maktglosa man ska använda med urskillning.
Spridd bortom gatudemon och salongsbrukad förlamar den demokratiska
maskineriet. De lämnat politiska underjorden med riktade mord och
bankrån förtjänar respekt för sitt föredömliga vägval och kan med
sakligt bemötande hjälpas vidare i riktning anständighet och en
samhällsproduktiv, traditionsrik konservatism.
Partiledaren för gruppmobbade, stigmastungna partiet ifråga placerade i TV4 borgerlighetens samtliga etablerade partier längst ut på en nyliberal högerkant. Vilsna vänstern verkar ha svårt att identifiera fiender bortom gatunivån (nassar&snutar) och har under åtta mardrömslika år misslyckats tackla doktrinära systemskiftet. Samt lämnat konsensusrörelsen S att medla mellan rå kapitalism och - ingenting, nåt skapade fenomenet Juholt med sin ständiga svans av blodvittrande reportrar. Inom projektet riva välfärdsmyndigheter lanseras rentav ene av ministrarna som spred död bland FKs så kallade kunder, som ny m-ledare. Har instinktiva kapaciteten identifiera överklassdrägg speciellt med folklig härkomst alldeles gått förlorad, och hur nu åtgärda? Tja, finns månne en app med kopplad GPS som kan vara av nytta här!? En robust, gummimantlad vägfinnare däckar nog spensliga ekonomer och biffiga, avsuttna finansministrar även. Går väl att rekrytera bland invandrarna om medelklassungdomen i UV saknar klassträning hävda sig. Nå, blev väl lite "oanständig" men nävriktningen korrekt, dvs uppåt.
Salongsnivån åter! Vad nu behövs är att de från inflytande väckjagade alternativa partidelarna inom CP FP M och KD reetablerar borgerliga pluralismen samt lossar greppet från doMinanten. Sen nog hög tid återbygga vänstern. Nån som märkt att vi tappat i inflytande sen 70-talet? Nähä, inte det. Och en efter en går de hädan, veteranerna utan att nån verkar intresserad fånga deras berättelser. Och inte berättar de sjäva i VB och annorstädes, Moskvafarare och alla andra.
En långt mera löftesrik ny m-ledare än ovan är Elmsäter-Swärd med bedömningsvis rehumaniserande potential i Jarl Hjalmarssons efterföljd. Men bevare landet för en ideologiskt nollställd, klätterflink teknokrat som ny kommunikationsminister inkl hennes som alltid personkultspigga, lokala följe.
Partiledaren för gruppmobbade, stigmastungna partiet ifråga placerade i TV4 borgerlighetens samtliga etablerade partier längst ut på en nyliberal högerkant. Vilsna vänstern verkar ha svårt att identifiera fiender bortom gatunivån (nassar&snutar) och har under åtta mardrömslika år misslyckats tackla doktrinära systemskiftet. Samt lämnat konsensusrörelsen S att medla mellan rå kapitalism och - ingenting, nåt skapade fenomenet Juholt med sin ständiga svans av blodvittrande reportrar. Inom projektet riva välfärdsmyndigheter lanseras rentav ene av ministrarna som spred död bland FKs så kallade kunder, som ny m-ledare. Har instinktiva kapaciteten identifiera överklassdrägg speciellt med folklig härkomst alldeles gått förlorad, och hur nu åtgärda? Tja, finns månne en app med kopplad GPS som kan vara av nytta här!? En robust, gummimantlad vägfinnare däckar nog spensliga ekonomer och biffiga, avsuttna finansministrar även. Går väl att rekrytera bland invandrarna om medelklassungdomen i UV saknar klassträning hävda sig. Nå, blev väl lite "oanständig" men nävriktningen korrekt, dvs uppåt.
Salongsnivån åter! Vad nu behövs är att de från inflytande väckjagade alternativa partidelarna inom CP FP M och KD reetablerar borgerliga pluralismen samt lossar greppet från doMinanten. Sen nog hög tid återbygga vänstern. Nån som märkt att vi tappat i inflytande sen 70-talet? Nähä, inte det. Och en efter en går de hädan, veteranerna utan att nån verkar intresserad fånga deras berättelser. Och inte berättar de sjäva i VB och annorstädes, Moskvafarare och alla andra.
En långt mera löftesrik ny m-ledare än ovan är Elmsäter-Swärd med bedömningsvis rehumaniserande potential i Jarl Hjalmarssons efterföljd. Men bevare landet för en ideologiskt nollställd, klätterflink teknokrat som ny kommunikationsminister inkl hennes som alltid personkultspigga, lokala följe.
Eftersnack av Lucifer
”Ta in V i regeringen” är rubriken i torsdagens Aftonblad och
man kan bara hoppas att ingen följer uppmaningen. Och faktiskt, även
AB:s ledarredaktion verkar vara klar över hur olycklig en sådan
regeringsmedverkan skulle vara just nu. ”I själva verket har Jonas
Sjöstedt all anledning att vara glad i dag.” skriver Anders Lindberg i
AB:s ledarredaktion. Javisst, så är det. Små vänsterpartier är
praktiskt taget dödsdömda om de sätter sig i en regering med större
partier som vill göra upp med mitten. Fråga SF i Danmark, fråga SV i
Norge etc. Till det kommer att missnöjda vänstersocialdemokrater måste
ges en chans att uttrycka sig genom att gå över till V.
Ingen sport för gentlemän
Men det är klart, då kan man fråga sig varför V ska uppföra detta teaterstycke med krokodiltårar över att Löfven inte vill ha med V att göra under denna fas av regeringsbildandet. S vill helt enkelt ha med något mittenparti för att kunna få igenom en budget framåt november.
Det är ju nämligen så att politik inte är en sport för gentlemän. Det handlar i första approximationen inte om att vara schysst och rättvis och lojal. Det handlar om att tillförsäkra sig makt. Men, när makten är säkrad så måste man ändå vända tillbaka till sin politiska moral, annars kan man hamna var som helst. Alltså: ett tillfälligt avsteg kan man tolerera, men man får inte glömma varför man över huvud verkar politiskt. Lite dubbelmoral, det medges, och i processen kan man tappa all trovärdighet.
Lundapolitiken
Samma situation går nu igen i Lundapolitiken. För majoritet i Lunds kommunfullmäktige krävs 33 röster. En koalition S+V+Mp+Fi får nu 31. Alltså sätter de båda stora partierna S och Mp igång med att försöka locka över någon från det borgerliga blocket: i förstahand C, i andra hand Fp. Dessa båda partier har varit lojala medlemmar i den moderatstyrda koalitionen i 8 år, ja röstboskap för Helmfrid(M), föremål för vänsteroppositionens avsky och löje. Men nu skulle vi alltså sy ihop en gemensam linje med dem i alla budgetfrågor? Ja, det anses tydligen vara det normala sättet att hantera läget.
Men är det verkligen nödvändigt? För vem är opposition i det nya läget: Är det moderaterna, är det folkpartiet, är det antispårvägspartiet (FNL). Det är klart att det skulle vara enklast om man fick med bussvännerna på vagnen (!) mot ett löfte att låta spårvägsplanerna ligga på is i fyra år, Men om inte?
ch
man kan bara hoppas att ingen följer uppmaningen. Och faktiskt, även
AB:s ledarredaktion verkar vara klar över hur olycklig en sådan
regeringsmedverkan skulle vara just nu. ”I själva verket har Jonas
Sjöstedt all anledning att vara glad i dag.” skriver Anders Lindberg i
AB:s ledarredaktion. Javisst, så är det. Små vänsterpartier är
praktiskt taget dödsdömda om de sätter sig i en regering med större
partier som vill göra upp med mitten. Fråga SF i Danmark, fråga SV i
Norge etc. Till det kommer att missnöjda vänstersocialdemokrater måste
ges en chans att uttrycka sig genom att gå över till V. Ingen sport för gentlemän
Men det är klart, då kan man fråga sig varför V ska uppföra detta teaterstycke med krokodiltårar över att Löfven inte vill ha med V att göra under denna fas av regeringsbildandet. S vill helt enkelt ha med något mittenparti för att kunna få igenom en budget framåt november.
Det är ju nämligen så att politik inte är en sport för gentlemän. Det handlar i första approximationen inte om att vara schysst och rättvis och lojal. Det handlar om att tillförsäkra sig makt. Men, när makten är säkrad så måste man ändå vända tillbaka till sin politiska moral, annars kan man hamna var som helst. Alltså: ett tillfälligt avsteg kan man tolerera, men man får inte glömma varför man över huvud verkar politiskt. Lite dubbelmoral, det medges, och i processen kan man tappa all trovärdighet.
Lundapolitiken
Samma situation går nu igen i Lundapolitiken. För majoritet i Lunds kommunfullmäktige krävs 33 röster. En koalition S+V+Mp+Fi får nu 31. Alltså sätter de båda stora partierna S och Mp igång med att försöka locka över någon från det borgerliga blocket: i förstahand C, i andra hand Fp. Dessa båda partier har varit lojala medlemmar i den moderatstyrda koalitionen i 8 år, ja röstboskap för Helmfrid(M), föremål för vänsteroppositionens avsky och löje. Men nu skulle vi alltså sy ihop en gemensam linje med dem i alla budgetfrågor? Ja, det anses tydligen vara det normala sättet att hantera läget.
Men är det verkligen nödvändigt? För vem är opposition i det nya läget: Är det moderaterna, är det folkpartiet, är det antispårvägspartiet (FNL). Det är klart att det skulle vara enklast om man fick med bussvännerna på vagnen (!) mot ett löfte att låta spårvägsplanerna ligga på is i fyra år, Men om inte?
Kanske en minoritetsledning
Skulle det då inte vara bättre att låta föreställningen om en majoritetsbaserad kommunledning stryka med och ha en kommunal minoritetsledning.? Det borde kunna gå ganska bra i de flesta ärenden, bl.a. därför att spårvägsmotståndarna har utlovat fri röstning. Sverker Oredsson (FNL) har intagit många positioner genom åren, men han måste nog kallas socialliberal, och man kan förmoda att t.ex. Jan Annerstedt, Marianne Rehnstedt och Cecilia Nelson kommer att inta hyggligt progressiva positioner. Visst, det finns inga garantier, men det skulle väl inte vara helt fel om fler människor röstade efter sin övertygelse? Och kan man inte göra något liknande i Skånelandstinget? Eller är det bättre att upprepa den affär Miljöpartiet hade med borgarna om ledningen där? Det tycks man vara på väg mot nu.
Och vad var skälet till att Miljöpartiet satt i borgarnas knä i regionstyret? Tja, goda arvoden kan nog ha sin del i det hela, men det man sa var att det var för att SD inte skulle få något inflytande. Det är så det tolkas numera, som om SD:s röstande på något sätt smittar ner den sida de röstar för. Det är en absurd tolkning, och den koalition som uppstår blir ju i högsta grad ett tecken på SD-inflytande. Och fattar man inte att inget är mer mobiliserande för SD än att de etablerade partierna slår sig samman för att stänga SD ute!
Hur man gör SD till martyrer
Det finns fler tecken på att det politiska och demokratiska omdömet sviktar inför SD-framgångarna. Senast är det V som inte vill låta SD få en talmanspost de annars skulle ha fått. Och nu talas det om att det är tveksamt att SD får nämndemanspositioner. Det är som om man är helt historielösa. Kan de inte se att det är så V tidigare behandlats och att det mycket väl kan upprepas i ett förändrat politiskt läge? Är den demokratiska fernissan så tunn?
Funderingar kring valutgången av Gunnar Stensson
Valet 2014 hade kunnat bli en historisk vändpunkt.
Socialdemokraterna skulle kunna sätta punkt för högerns galna halvsekel.
Men allt tyder på att man med några justeringar kommer att föra den
politik som väljarna just vänt ryggen. Så smarta är de.
Åsa Linderborg, Aftonbladet 16/9
1. Regeringsfrågan.
En valkampanj är en dynamisk process. Valresultatet däremot är en faktisk situation som förändrar förutsättningarna. Att analysera i de nya förutsättningarna är en komplicerad och i hög grad teknisk uppgift, samtidigt som det är upptakten till den fortsatta politiska processen.
Vi (V, S, MP, F!) fick fler röster än Alliansen. Ändå förlorade vi valet. Sverigedemokraterna fick en vågmästarställning. Det måste sägas.
Vänsterpartiet kommer inte med i regeringen. Löfven avvisade Jonas Sjöstedt. Det tycks ha skett på ett klumpigt sätt. Jonas Sjöstedt var besviken – och arg.
Men det innebär inget nytt. Som många påpekat gjorde Löfven som han hela tiden sagt att han skulle göra. Vänsterpartiet – och Jonas Sjöstedt - kan påverka politiken och budgeten som en stark oberoende aktör. Det gäller den eventuella S-MP-regeringens samtliga beslut under mandatperioden.
Åsa Linderborgs kritik mot Socialdemokratin gäller inte i första hand valresultatet utan valrörelsen med dess inriktning på mittenväljarna och överenskommelser med de borgerliga partierna i många frågor.
Allvarligast är sexparti-överenskommelsen om friskolorna. Den kan komma att omöjliggöra en verklig skolreform. Skolan kommer att bli mer segregerad. Där vanfostras en ny underklass, nya generationer, till utanförskap. Rekryteringsunderlaget för Sverigedemokraterna ökar.
Men det är från underklassen begåvningarna kommer, inte från överklassens inavlade arvingar.
2. Högerpartierna.
Förr hade vi ett högerparti. Nu har vi fyra. Begreppet höger hade på 1900-talet dålig klang och luktade lite unket. Kung, adel, fascism, antidemokrati.
Därför fick vi Moderata samlingspartiet. Även den partibeteckningen behövde efter någon tid fräschas upp. Fredrik Reinfeldt gjorde det genom att skapa arbetarpartiet Nya Moderaterna.
Han lyckades ena de borgerliga partierna i Alliansen. Och han lyckades förmå dem att driva en gemensam högerpolitik men med skilda funktioner efter deras respektive traditioner och väljarunderlag, den högerpolitik jag någon gång har kallat ”moderism”.
Nu har ordet höger kommit till heders igen. 84 procent av Moderaternas väljare betecknar sig i vallokalundersökningarna som höger, 73 procent av folkpartisterna, 77 procent av kristdemokraterna och 65 procent av centerpartisterna. Där har vi alltså Sveriges nya högerpartier.
Eftersom de ser Alliansen som ett gemensamt högerprojekt är det omöjligt för dem att gå över blockgränsen.
Annat var det förr. Då kunde Bondeförbundet/ Centerpartiet regera tillsammans med Socialdemokraterna liksom det demokratiska Folkpartiet, den borgerliga vänstern.
Åsa Linderborg, Aftonbladet 16/9
1. Regeringsfrågan.
En valkampanj är en dynamisk process. Valresultatet däremot är en faktisk situation som förändrar förutsättningarna. Att analysera i de nya förutsättningarna är en komplicerad och i hög grad teknisk uppgift, samtidigt som det är upptakten till den fortsatta politiska processen.
Vi (V, S, MP, F!) fick fler röster än Alliansen. Ändå förlorade vi valet. Sverigedemokraterna fick en vågmästarställning. Det måste sägas.
Vänsterpartiet kommer inte med i regeringen. Löfven avvisade Jonas Sjöstedt. Det tycks ha skett på ett klumpigt sätt. Jonas Sjöstedt var besviken – och arg.
Men det innebär inget nytt. Som många påpekat gjorde Löfven som han hela tiden sagt att han skulle göra. Vänsterpartiet – och Jonas Sjöstedt - kan påverka politiken och budgeten som en stark oberoende aktör. Det gäller den eventuella S-MP-regeringens samtliga beslut under mandatperioden.
Åsa Linderborgs kritik mot Socialdemokratin gäller inte i första hand valresultatet utan valrörelsen med dess inriktning på mittenväljarna och överenskommelser med de borgerliga partierna i många frågor.
Allvarligast är sexparti-överenskommelsen om friskolorna. Den kan komma att omöjliggöra en verklig skolreform. Skolan kommer att bli mer segregerad. Där vanfostras en ny underklass, nya generationer, till utanförskap. Rekryteringsunderlaget för Sverigedemokraterna ökar.
Men det är från underklassen begåvningarna kommer, inte från överklassens inavlade arvingar.
2. Högerpartierna.
Förr hade vi ett högerparti. Nu har vi fyra. Begreppet höger hade på 1900-talet dålig klang och luktade lite unket. Kung, adel, fascism, antidemokrati.
Därför fick vi Moderata samlingspartiet. Även den partibeteckningen behövde efter någon tid fräschas upp. Fredrik Reinfeldt gjorde det genom att skapa arbetarpartiet Nya Moderaterna.
Han lyckades ena de borgerliga partierna i Alliansen. Och han lyckades förmå dem att driva en gemensam högerpolitik men med skilda funktioner efter deras respektive traditioner och väljarunderlag, den högerpolitik jag någon gång har kallat ”moderism”.
Nu har ordet höger kommit till heders igen. 84 procent av Moderaternas väljare betecknar sig i vallokalundersökningarna som höger, 73 procent av folkpartisterna, 77 procent av kristdemokraterna och 65 procent av centerpartisterna. Där har vi alltså Sveriges nya högerpartier.
Eftersom de ser Alliansen som ett gemensamt högerprojekt är det omöjligt för dem att gå över blockgränsen.
Annat var det förr. Då kunde Bondeförbundet/ Centerpartiet regera tillsammans med Socialdemokraterna liksom det demokratiska Folkpartiet, den borgerliga vänstern.
Nu är de högerpartier. Därför avvisar de Löfvens utsträckta
hand. Det ökar Vänsterpartiets inflytande på politiken. Men det ökar
också Sverigedemokraternas möjligheter.
3. Sverigedemokraterna
Bland Sverigedemokraterna finns inte bara fascister och högerpartister. I själva verket betecknar sig färre än hälften, 44 procent, som höger. Och många av de som faktiskt kallar sig höger är bara den sortens giriga Moderater som satsar på sig själva tills de blir alldeles fläckiga.
Filmen ”Äta. Sova. Dö” beskriver den miljö flertalet av Sverigedemokraternas väljare kommer ifrån. Jag tror den spelades in i Örkelljunga i nordvästra Skåne, ett av partiets starkaste fästen. Jag härstammar själv från ett liknande samhälle: Älghult i Småland.
I Älghult fanns ett stort glasbruk som försåg Amerika-ångarna med glas. Där fanns ett sågverk, där jag arbetade en sommar. Där fanns en kooperativt ägd Snickerifabrik. Några kilometer bort fanns Alstermo bruk. Där fanns järnvägen mellan Växjö och Oskarshamn. Där fanns tre små banker, många jordbruk, många barn, ett kulturliv, ungdomsorganisationer: SSU och SLU.
Allt borta. Nu bor många syriska flyktingar några månader eller något år i de tomma husen i centrum. Sedan försvinner de och andra kommer i stället.
Det borde vara en situation för Socialdemokrati och Vänsterparti. I stället har många röstat på Sverigedemokraterna. De är varken rasister eller högerpartister. De är svikna och desorienterade industri- och jordbruksarbetare – och arbetslösa ungdomar med dålig utbildning. Och pensionärer med låga pensioner.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ett viktigt arbete att göra i de skånska och småländska småorterna, i hela Sveriges bortglömda glesbygder.
4. Nyval, extraval
Allianspartierna har alla lidit massiva valförluster. De är besvikna – och hätska. De vill sätta käppar i hjulen för Löfven. Men jag tror inte de vågar tvinga fram ett nyval. De är desorienterade och oförberedda. Ett nyval skulle skada dem.
Vänsterpartiet kan framtvinga ett nyval i samband med beslutet om budgeten i början av nästa år. Jonas Sjökvist kommer inte att göra det.
Sverigedemokraterna har makten att driva fram ett eventuellt nyval genom att rösta på det borgerliga budgetförslaget sedan deras eget röstats ner.
Däremot kan det komma ett extraval i mitten av mandatperioden, kanske i anledning av en principfråga som den om vinster i välfärden.
Jag upplevde det extraval som orsakades av ATP-striden i slutet av 1950-talet. Jörgen Westerståhl lät alla oss som då studerade statskunskap i Göteborg göra kvantitativa undersökningar om opinionsbildningen kring valet. Valutgången ledde till en rejäl förstärkning av den socialdemokratiska maktpositionen.
Det har alltså gjorts förr, och den gången var det en framgång. Det kan göras om under nya betingelser.
3. Sverigedemokraterna
Bland Sverigedemokraterna finns inte bara fascister och högerpartister. I själva verket betecknar sig färre än hälften, 44 procent, som höger. Och många av de som faktiskt kallar sig höger är bara den sortens giriga Moderater som satsar på sig själva tills de blir alldeles fläckiga.
Filmen ”Äta. Sova. Dö” beskriver den miljö flertalet av Sverigedemokraternas väljare kommer ifrån. Jag tror den spelades in i Örkelljunga i nordvästra Skåne, ett av partiets starkaste fästen. Jag härstammar själv från ett liknande samhälle: Älghult i Småland.
I Älghult fanns ett stort glasbruk som försåg Amerika-ångarna med glas. Där fanns ett sågverk, där jag arbetade en sommar. Där fanns en kooperativt ägd Snickerifabrik. Några kilometer bort fanns Alstermo bruk. Där fanns järnvägen mellan Växjö och Oskarshamn. Där fanns tre små banker, många jordbruk, många barn, ett kulturliv, ungdomsorganisationer: SSU och SLU.
Allt borta. Nu bor många syriska flyktingar några månader eller något år i de tomma husen i centrum. Sedan försvinner de och andra kommer i stället.
Det borde vara en situation för Socialdemokrati och Vänsterparti. I stället har många röstat på Sverigedemokraterna. De är varken rasister eller högerpartister. De är svikna och desorienterade industri- och jordbruksarbetare – och arbetslösa ungdomar med dålig utbildning. Och pensionärer med låga pensioner.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ett viktigt arbete att göra i de skånska och småländska småorterna, i hela Sveriges bortglömda glesbygder.
4. Nyval, extraval
Allianspartierna har alla lidit massiva valförluster. De är besvikna – och hätska. De vill sätta käppar i hjulen för Löfven. Men jag tror inte de vågar tvinga fram ett nyval. De är desorienterade och oförberedda. Ett nyval skulle skada dem.
Vänsterpartiet kan framtvinga ett nyval i samband med beslutet om budgeten i början av nästa år. Jonas Sjökvist kommer inte att göra det.
Sverigedemokraterna har makten att driva fram ett eventuellt nyval genom att rösta på det borgerliga budgetförslaget sedan deras eget röstats ner.
Däremot kan det komma ett extraval i mitten av mandatperioden, kanske i anledning av en principfråga som den om vinster i välfärden.
Jag upplevde det extraval som orsakades av ATP-striden i slutet av 1950-talet. Jörgen Westerståhl lät alla oss som då studerade statskunskap i Göteborg göra kvantitativa undersökningar om opinionsbildningen kring valet. Valutgången ledde till en rejäl förstärkning av den socialdemokratiska maktpositionen.
Det har alltså gjorts förr, och den gången var det en framgång. Det kan göras om under nya betingelser.
2014-09-11
Håll musiken igång, lörd 13 sept
Stortorget Lund
11.00 Röda Kapellet
11.45 Bleckhornen
12.30 Skånska Jernbanekapellet
13.15 Lufsen Swingsters
14.00 Final
Mårtenstorget
11.45 Röda Kapellet
12.30 Reclaim with song
Knut den stores torg
11.00 Skånska Jernbanekapellet
12.30 Blåsett, Kulturskolan
13.15 Bleckhornen
Lilla Fiskaregatan
11.00 Midnattskören
11.45 Lufsen Swingsters
12.30 Ostrochorus
13.10 Tagorekören
Kattesund
11.00 Reclaim with song
11.45 Oktoberkoret
12.30 Spelmansgillet
13.15 Midnattskören
Domkyrkoplatsen/Kungsgatan
11.00 Tagorekören
11.45 Spelmansgillet
12.30 Oktoberkoret
13.15 Korallerna
Glöm inte festen på kvällen på Mejeriet med början kl 19.30.
Insläpp från kl 19.
Alte Kamereren spelar vid entrén.
På scenen Mikael Wiehe, Anna-Mia Barwe, Lufsen Swingsters med Paul Strandberg och Mikael Cinthio, Midnattskören, Lund Big Band och Röda Kapellet.
Veckans citat
Om man demonstrerar för kvinnors lika rättigheter den 8 mars och en
nazist hugger en i ryggen med en kniv och man går till polisen – så blir
man anklagad för olaga vapeninnehav.
Özz Nûjen i Tidningen Vi, septembernumret.
Özz Nûjen i Tidningen Vi, septembernumret.
Natt till dag
Nycirkusopera om människans dubbla natur, om livets ljus
och mörker. Palaestra Vokalensemble möter cirkusartister och
stråkmusiker ur Bastard Barock. Tillsammans utlovar vi en nyskapande
föreställning om livet och människan under ledning av Cecilia
Martin-Löf.
I början av september möts cirkusartister, sångare och barockmusiker i en nyskapande föreställning om livet och människan. Är vi goda eller onda? Är livet sorg eller glädje? Njutning eller smärta? I musik, dans och akrobatiska krumsprång visar vi en dag på jorden med allt vad som finns av översvallande skönhet och ogenerad egoism. Föreställningen pågår i ca 1 timme och 15 minuter utan paus.
Biljetterna kostar 150 (ordinarie), 100 (student, pensionär), 50 (barn t.o.m. 15 år) och förköps från medlemmar ur ensemblen (t.ex. via susannawhitling@hotmail.com / 0733-163309 eller på ticnet.
Tid: Föreställningar 5, 6, 12 och 13 september kl. 19:30-20:45.
Plats: Stenkrossen, Kastanjegatan 13
I början av september möts cirkusartister, sångare och barockmusiker i en nyskapande föreställning om livet och människan. Är vi goda eller onda? Är livet sorg eller glädje? Njutning eller smärta? I musik, dans och akrobatiska krumsprång visar vi en dag på jorden med allt vad som finns av översvallande skönhet och ogenerad egoism. Föreställningen pågår i ca 1 timme och 15 minuter utan paus.
Biljetterna kostar 150 (ordinarie), 100 (student, pensionär), 50 (barn t.o.m. 15 år) och förköps från medlemmar ur ensemblen (t.ex. via susannawhitling@hotmail.com / 0733-163309 eller på ticnet.
Tid: Föreställningar 5, 6, 12 och 13 september kl. 19:30-20:45.
Plats: Stenkrossen, Kastanjegatan 13
Gunnar Sandin, ekumeniker i det politiska Lund av Per Roijer
Född i Värmland 1940, död i Lund 2012.
Minnesvärd är den kämpastora valaffisch på en byggnadsställning i ögonhöjd med kommunalrådskorridoren i stadshuset som bokstavligen skrek ut "Bot finns för alla brister, välj fler kommunister!" Eller de affischer som vid ett annat val och vid alla infarter till Lund hälsade alla som körde in i staden med ett "Välkommen till Lund, här röstar vi på VPK".
I politiken var Gunnar en ekumeniker. Han startade Veckobladet som ett brett vänsterprojekt (utkommer fortfarande på 40:e året) och han arbetade för att ena vänstern. Hans ambition var att få socialdemokraterna och vänsterpartiet att demonstrera gemensamt på första maj. Gunnar Sandins sista stora projekt var Kulturnatten 2011. I ett cirkustält på Tegnérplatsen framträdde där ledande politiker från alla de rödgröna partierna i Lund – även socialdemokraterna – i den cabaret som Röda Kapellet stod som värd för och som Gunnar Sandin initierat.
Det var kanske inte den sista bastionen som föll, men anmärkningsvärt viktig var den. Ett halvår senare avled Gunnar Sandin.
Startade blåsorkestern Röda Kapellet 1974 som en 
förstamajorkester,
i första hand åt dåvarande VPK. Socialdemokraterna hade alltid musik i
sina demonstrationståg, och det behövde vänstern också, tyckte Gunnar.
Gunnar Sandin var en erkänd och mycket anlitad översättare av framför allt samhällsvetenskaplig facklitteratur. En av hans senare böcker var Reinhart och Rogoffs omtalade "Annorlunda nu, åtta sekel av finansiell dårskap". Översättningen av Marshall Bermans essäer "Allt som är fast förflyktigas" förtjänar också att framhållas.
Gunnar Sandin stora intresse var tåg. Han var en erkänd järnvägsforskare och skrev många artiklar och böcker åt järnvägsföreningar runt om i Sverige. Han stora samling av skönlitteratur om resande med tåg donerades till järnvägsmuseet i Gävle.
Gunnar Sandin grundade oktetten Skånska Jernbanekapellet, som i lagom autentiska äldre uniformer framför järnvägsanknuten musik när SJ eller Regiontrafiken behöver lite pompa och ståt.
Som politiker var Gunnar Sandin vänsterpartist. Han vann
ändå respekt i alla läger, även det borgerliga, och hade ett stort
kontaktnät. Gunnar var uppfinningsrik och hade många idéer, och hade en
sällsynt förmåga att få människor att arbeta för att genomföra dem,
även om det visades kräva mycket mer arbete än tänkt från början.förstamajorkester,
i första hand åt dåvarande VPK. Socialdemokraterna hade alltid musik i
sina demonstrationståg, och det behövde vänstern också, tyckte Gunnar.Gunnar Sandin var en erkänd och mycket anlitad översättare av framför allt samhällsvetenskaplig facklitteratur. En av hans senare böcker var Reinhart och Rogoffs omtalade "Annorlunda nu, åtta sekel av finansiell dårskap". Översättningen av Marshall Bermans essäer "Allt som är fast förflyktigas" förtjänar också att framhållas.
Gunnar Sandin stora intresse var tåg. Han var en erkänd järnvägsforskare och skrev många artiklar och böcker åt järnvägsföreningar runt om i Sverige. Han stora samling av skönlitteratur om resande med tåg donerades till järnvägsmuseet i Gävle.
Gunnar Sandin grundade oktetten Skånska Jernbanekapellet, som i lagom autentiska äldre uniformer framför järnvägsanknuten musik när SJ eller Regiontrafiken behöver lite pompa och ståt.
Minnesvärd är den kämpastora valaffisch på en byggnadsställning i ögonhöjd med kommunalrådskorridoren i stadshuset som bokstavligen skrek ut "Bot finns för alla brister, välj fler kommunister!" Eller de affischer som vid ett annat val och vid alla infarter till Lund hälsade alla som körde in i staden med ett "Välkommen till Lund, här röstar vi på VPK".
I politiken var Gunnar en ekumeniker. Han startade Veckobladet som ett brett vänsterprojekt (utkommer fortfarande på 40:e året) och han arbetade för att ena vänstern. Hans ambition var att få socialdemokraterna och vänsterpartiet att demonstrera gemensamt på första maj. Gunnar Sandins sista stora projekt var Kulturnatten 2011. I ett cirkustält på Tegnérplatsen framträdde där ledande politiker från alla de rödgröna partierna i Lund – även socialdemokraterna – i den cabaret som Röda Kapellet stod som värd för och som Gunnar Sandin initierat.
Det var kanske inte den sista bastionen som föll, men anmärkningsvärt viktig var den. Ett halvår senare avled Gunnar Sandin.
En sensommarnattsdröm av Gunnar Stensson
Emil Jenssen slår ett sista skorrande ackord på sin gitarr och säger till publiken: ”Vänd er om så får ni se fullmånen.”
Vi vänder oss. Ja, där lyser den vit och trädens svarta silhuetter avtecknar sig mot den djupblå himlen.
Det är då jag får syn på dem. Tre högljudda män i gammaldags kläder. ”Dom förstörde mina björnbärsodlingar i Botan”, fräser en av dem ganska gällt. ”Du slapp i alla fall fängelse”, muttrar den andre. Den tredje är försjunken i sig själv: ”Inferno, inferno. Bara jag inte hamnar på St Lars!”
Det är förstås Strindberg. De andra två måste vara Bengt Lidforss och Axel Danielsson.
Jag följer tyst efter dem. Vid socialdemo-kraternas tält ser jag Anders Almgren. Vi hejar. De tre publicisterna tycks inte höra.
Bortom Anders står två andra skuggor försjunkna i livligt, men lågmält meningsutbyte. Akademiker kanske. Tage Erlander känner jag igen. Den andre är kortare. Han utbrister livligt: ”Fattigdomen är lättare att fördraga om den delas av alla”. Ernst Wigforss. Erlander låter orolig: ”Säg inte så, det kan vi få äta upp i hundra år.”
På en parkbänk sitter ett kärlekspar. Mannen känner jag igen. Hjalmar Gullberg. Han suckar: ”Syrenernas tid och gullregnens månad är för länge sen förbi.” Men vem är kvinnan? Jag urskiljer inte hennes ansikte i månskenet.
Borta vid F!:s bokbord ser jag en stor vacker flicka med blont hår, blå ögon och vacker figur. Jag skäms lite. Typiskt gubbsjuk.Axel Danielsson blir till sig och nästan springer emot henne: ”Hildur! Hildur!” De omfamnar varandra. Bengt Lidforss ler hånfullt – eller sorgset. Det är förstås Lejoninnan från Lund, den stora goda. Hon är för alltid 23 år.
Det är paus i programmet. Jag sätter mig på en bänk. Fontänen brusar. Hanna Gunnarsson skyndar förbi. Glad men lite stressad. Hon passerar Hildur och Axel utan att reagera. Hoppas hon får hand om utbildningen efter maktskiftet.
Nu kommer hon tillbaka, nej det är en annan mörk tjej. Blekare och magrare. Och vad är det för maskeradkostym hon har på sig? En frälsningsarméuniform! Aha! Majken Johansson! Hon verkar djupt deprimerad, mumlar: ”jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de står tända av hat. Världen är upplyst.” Men hon har i alla fall tagit sig hit, till maktskiftesfestivalen.
Plötsligt dånar gitarrer och bas ur de mäktiga förstärkarna. Scenen tycks flamma, stå i lågor. Lyssnarna står och hoppar mitt i larmet, mitt i ljuset, alldeles intill. Nu hörs Silvana Imams starka röst över musiken, ut över Gröningen, Stadsparken, ekande mot Högevallsbadet och de gamla husen längs Gyllenkroks Allé. Och så... Är det inte Gudrun Schyman jag hör? Jovisst!
En timme senare ligger Stadsparken tom och tyst. Alla väntar på valnatten nästa söndag.
Vi vänder oss. Ja, där lyser den vit och trädens svarta silhuetter avtecknar sig mot den djupblå himlen.
Det är då jag får syn på dem. Tre högljudda män i gammaldags kläder. ”Dom förstörde mina björnbärsodlingar i Botan”, fräser en av dem ganska gällt. ”Du slapp i alla fall fängelse”, muttrar den andre. Den tredje är försjunken i sig själv: ”Inferno, inferno. Bara jag inte hamnar på St Lars!”
Det är förstås Strindberg. De andra två måste vara Bengt Lidforss och Axel Danielsson.
Jag följer tyst efter dem. Vid socialdemo-kraternas tält ser jag Anders Almgren. Vi hejar. De tre publicisterna tycks inte höra.
Bortom Anders står två andra skuggor försjunkna i livligt, men lågmält meningsutbyte. Akademiker kanske. Tage Erlander känner jag igen. Den andre är kortare. Han utbrister livligt: ”Fattigdomen är lättare att fördraga om den delas av alla”. Ernst Wigforss. Erlander låter orolig: ”Säg inte så, det kan vi få äta upp i hundra år.”
På en parkbänk sitter ett kärlekspar. Mannen känner jag igen. Hjalmar Gullberg. Han suckar: ”Syrenernas tid och gullregnens månad är för länge sen förbi.” Men vem är kvinnan? Jag urskiljer inte hennes ansikte i månskenet.
Borta vid F!:s bokbord ser jag en stor vacker flicka med blont hår, blå ögon och vacker figur. Jag skäms lite. Typiskt gubbsjuk.Axel Danielsson blir till sig och nästan springer emot henne: ”Hildur! Hildur!” De omfamnar varandra. Bengt Lidforss ler hånfullt – eller sorgset. Det är förstås Lejoninnan från Lund, den stora goda. Hon är för alltid 23 år.
Det är paus i programmet. Jag sätter mig på en bänk. Fontänen brusar. Hanna Gunnarsson skyndar förbi. Glad men lite stressad. Hon passerar Hildur och Axel utan att reagera. Hoppas hon får hand om utbildningen efter maktskiftet.
Nu kommer hon tillbaka, nej det är en annan mörk tjej. Blekare och magrare. Och vad är det för maskeradkostym hon har på sig? En frälsningsarméuniform! Aha! Majken Johansson! Hon verkar djupt deprimerad, mumlar: ”jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de står tända av hat. Världen är upplyst.” Men hon har i alla fall tagit sig hit, till maktskiftesfestivalen.
Plötsligt dånar gitarrer och bas ur de mäktiga förstärkarna. Scenen tycks flamma, stå i lågor. Lyssnarna står och hoppar mitt i larmet, mitt i ljuset, alldeles intill. Nu hörs Silvana Imams starka röst över musiken, ut över Gröningen, Stadsparken, ekande mot Högevallsbadet och de gamla husen längs Gyllenkroks Allé. Och så... Är det inte Gudrun Schyman jag hör? Jovisst!
En timme senare ligger Stadsparken tom och tyst. Alla väntar på valnatten nästa söndag.
Bottennapp: ”Vill du inte ha spårvägar i Lund? Är du rasist?” av Staffan Lindberg
Vad får Veckobladet att ta in Mats Olssons blogg
om debatten kring spårvägar i Pingstkyrkan den 1 september? Bloggen
använder ”guilt by association” och buntar ihop spårvägs-motståndare
och sverigedemokrater till en enad front:
I bloggen står det: ”Så fort sverigedemokraten yttrade sig applåderade och jublade dessa förfinade borgare, ja, inget av Ekeroths hemsnickrade argument var för billigt och plumpt för att inte publiken skulle uttrycka sitt gillande. Jag kände en iskall vind från 1930-talet svepa genom lokalen, rasisterna och i alla fall delar av det akademiska Lund hade funnit varandra igen.”
Detta är inte den bild jag fått höra från flera av de som var med på mötet. Applåder för sakliga och förnuftiga inlägg förekom däremot oavsett vem som uttalade dem.
Många inom vänstern i Lund, nu senast Feministiskt Initiativs talesperson Pernilla West, tycker faktiskt att det är både opassande, onödigt och för dyrt med spårvägar i en så liten och trång stad som Lund med sin medeltida stadskärna. Piratpartiet tycker likadant. Det är alltså en tvärpolitisk fråga.
En av de ledande i aktionen mot spårvägar i Lund är Sverker Oredsson, historiker som bl a gjort sig känd för att dokumentera det nazistiska inflytandet i Lund under trettiotalet. Han och Agne Gustafsson var de ledande politikerna som lyckades stoppa motorvägsbygget genom Lund på 60-talet. Det är samma stadsskövling på väg nu med de planerade spårvägarna. Läs Agne Gustafssons debattinlägg i Lokaltidningen. Se nätupplagan: www.sparvagsfrittlund.se
Det är alltså en djupt osann och kränkande sammankoppling som Mats Olsson gör och som Veckobladet för vidare. Jag har själv hjärtat till vänster och tycker det är sorgligt att se hur en så simpel retorik kan få fäste hos vissa i vänstern. Den slår ju ytterst tillbaka mot dem själva.
Staffan Lindberg
I bloggen står det: ”Så fort sverigedemokraten yttrade sig applåderade och jublade dessa förfinade borgare, ja, inget av Ekeroths hemsnickrade argument var för billigt och plumpt för att inte publiken skulle uttrycka sitt gillande. Jag kände en iskall vind från 1930-talet svepa genom lokalen, rasisterna och i alla fall delar av det akademiska Lund hade funnit varandra igen.”
Detta är inte den bild jag fått höra från flera av de som var med på mötet. Applåder för sakliga och förnuftiga inlägg förekom däremot oavsett vem som uttalade dem.
Många inom vänstern i Lund, nu senast Feministiskt Initiativs talesperson Pernilla West, tycker faktiskt att det är både opassande, onödigt och för dyrt med spårvägar i en så liten och trång stad som Lund med sin medeltida stadskärna. Piratpartiet tycker likadant. Det är alltså en tvärpolitisk fråga.
En av de ledande i aktionen mot spårvägar i Lund är Sverker Oredsson, historiker som bl a gjort sig känd för att dokumentera det nazistiska inflytandet i Lund under trettiotalet. Han och Agne Gustafsson var de ledande politikerna som lyckades stoppa motorvägsbygget genom Lund på 60-talet. Det är samma stadsskövling på väg nu med de planerade spårvägarna. Läs Agne Gustafssons debattinlägg i Lokaltidningen. Se nätupplagan: www.sparvagsfrittlund.se
Det är alltså en djupt osann och kränkande sammankoppling som Mats Olsson gör och som Veckobladet för vidare. Jag har själv hjärtat till vänster och tycker det är sorgligt att se hur en så simpel retorik kan få fäste hos vissa i vänstern. Den slår ju ytterst tillbaka mot dem själva.
Staffan Lindberg
Svar från red
Det jag först av allt vill säga är att beslutet att ta in Mats blogginlägg i VB var helt och hållet mitt, Mats själv var inte ens tillfrågad. Ganska slarvigt av mig kan tyckas men Mats är en mångårig skribent och vän till VB så jag tar mig lite friheter ibland.
Så till sakfrågan. Jag tyckte kanske att det drogs lite väl stora paralleller i texten men att den var så intressant att den platsade i VB. Skälet till mitt intresse var detta:
Efter all den debatt som varit om Sverigedemokraterna inte minst i den här valrörelsen är det för mig svårt att förstå att vanligtvis sansade personer kan applådera något som sägs av en SD-politiker. När jag i artikeln kan läsa att många av dessa var akademiker i mogen ålder så förstärktes min undran. Att frågan om spårvagn i Lund kan vara så viktig för någon att man är beredd att applådera efter ett yttrande från en politiker som Ted Ekeroth är för mig obegripligt. Jag tycker det visar på en för mig obegriplig brist på förmåga att skilja på stort och smått i politiken. För mig är en spårvagn smått jämfört med SD:s främlingsfientlighet. Sakfrågan för mig är alltså hållningen till SD, inte spårvagnsfrågan. Om jag själv hade ryckt med av mina känslor på ett sådant sätt så hade jag skämts efteråt!
Jag borde kanske skrivit något av detta i samband med publiceringen. I övrigt anser jag fortfarande att Mats blogginlägg mycket väl platsade i VB. Min rekommendation att följa hans blogg kvarstår, inte minst inlägget den 10 september, "Bruksanvisning för hur man fördärvar sjukvården i Region Skåne".
Göran Persson
De svenska riskkapitalisterna av Gunnar Stensson
Av Carolina Neurath och Jan Almgren. Norstedts.
Affärsidén
är
att ta över ett företag, driva det fyra, fem år och sedan sälja det
med vinst. De senaste åren har de inriktat sig på företag inom vård,
skola och omsorg som drivs med skattemedel. Där har deras vinstbegär
särskilt underminerat den svenska skolan. Andra vinstkällor är våra
fonder som utgör oöverskådliga anhopningar av kapital. Avancerad
skatteplanering har gjort det möjligt att undanhålla största delen av
vinsten. Jersey är ett centrum för den verksamheten. De lättfångna
vinsterna kan räknas i miljarder. Allt omges av djupaste sekretess. Det
finns alltså mycket litet information om riskkapitalisterna och deras
metoder. Carolina Neurath och Jan Almgren fyller en hel del av
kunskapsluckorna.
Affärsidén
är
att ta över ett företag, driva det fyra, fem år och sedan sälja det
med vinst. De senaste åren har de inriktat sig på företag inom vård,
skola och omsorg som drivs med skattemedel. Där har deras vinstbegär
särskilt underminerat den svenska skolan. Andra vinstkällor är våra
fonder som utgör oöverskådliga anhopningar av kapital. Avancerad
skatteplanering har gjort det möjligt att undanhålla största delen av
vinsten. Jersey är ett centrum för den verksamheten. De lättfångna
vinsterna kan räknas i miljarder. Allt omges av djupaste sekretess. Det
finns alltså mycket litet information om riskkapitalisterna och deras
metoder. Carolina Neurath och Jan Almgren fyller en hel del av
kunskapsluckorna.Därför är inte ”gratis” kollektivtrafik höjden av miljövänlighet av Ulf Nymark
Även om kollektivtrafik är betydligt miljövänligare än
biltrafik innebär den också en påfrestning på miljön. Därför ska
kollektivtrafikresenären betala en avgift – men den ska vara låg.
Oavsett drivmedel frestar själva
produktion av transportmedel på miljön och tär på jordens resurser.
Såväl buss- som spårvagns- och tågproduktion kräver att stora mängder
av metaller karvas ur jordskorpan. Ofta behövs långa transporter av
material. Produktionen medför utsläpp av växthusgaser. Varje resa med
motordrivna fordon – även de fordon som drivs av icke-fossila bränslen -
har negativa miljökonsekvenser (t ex buller, partiklar, däck- och
asfaltpartiklar samt bromsbelägg etc).
”Gratis” kollektivtrafik innebär att fossildriven eller atomkraftdriven trafik subventioneras
Fortfarande kör en stor del av kollektivtrafiken på fossila bränslen. En hel del dieselbussar finns kvar. Skånetrafikens ”biogasbussar” drivs i stor utsträckning av fossilgas (enligt en artikel i Sydsvenskan för en tid sedan). Elbussar, som bland annat förespråkas av bevarandelobbyn FNL, kan hämta sin energi från atomkraften.
”Gratis” resande minskar utrymmet för att bygga ut kollektivtrafiken
För att införa ”gratis” kollektivtrafik i Skåne måste åtskilliga miljarder endera tas från sjukvården eller hämtas in i form av skattehöjningar. Oavsett vilken finansieringsväg man väljer minskar utrymmet för sjukvården. Det innebär också att utbyggnad av infrastruktur, inköp av nya fordon och satsningar på ökad turtäthet kan komma att kraftigt begränsas eller helt utebli.
Inte mycket talar för att ”gratis” kollektivtrafik minskar bilresandet
Anhängare av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det minskar biltrafiken. Det saknas belägg för att det är reskostnaden i kollektivtrafiken som avskräcker bilisterna från att resa kollektivt. En bilresa är idag betydligt dyrare än en kollektivtrafikresa. Det är därför helt andra faktorer än kostnaden som styr bilistens val av färdsätt. På de platser i Sverige där ”gratis” kollektivtrafik prövats har det i en del fall visat sig att resandet ökat, men det har inte gått att visa att det är bilister som ändrat sina resvanor.
Tvärtom riskerar gratis kollektivtrafik att leda till att många cyklister ställer sitt fordon och i stället väljer att åka kollektivt. Det är till nackdel för såväl miljö som folkhälsa.
Kollektivtrafiktaxan som fördelningspolitiskt instrument?
Tillskyndarna av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det gynnar låginkomsttagare och kvinnor. Detta kan förvisso vara sant. Men det gynnar även höginkomsttagare. Och frågan är om kollektivtrafiktaxan är ett lämpligt instrument för att bedriva fördelningspolitik? Vill man använda taxor och avgifter som fördelningspolitiskt verktyg kanske det skulle ligga närmare till hands att föreslå avgiftsfri sjuk- och tandvård? Eller varför inte det generella och kraftfullt verkande instrumentet inkomstskatter?
Jag tror säkert att de flesta av dem som förespråkar ”gratis” kollektivtrafik tror att det är ett förslag vars genomförande skulle gynna miljön. Tyvärr har förespråkarna inte riktigt tänkt igenom konsekvenserna av sitt förslag. Det är långt ifrån alltid att det som i förstone kan verka miljövänligt också är det.
”Gratis” kollektivtrafik innebär att fossildriven eller atomkraftdriven trafik subventioneras
Fortfarande kör en stor del av kollektivtrafiken på fossila bränslen. En hel del dieselbussar finns kvar. Skånetrafikens ”biogasbussar” drivs i stor utsträckning av fossilgas (enligt en artikel i Sydsvenskan för en tid sedan). Elbussar, som bland annat förespråkas av bevarandelobbyn FNL, kan hämta sin energi från atomkraften.
”Gratis” resande minskar utrymmet för att bygga ut kollektivtrafiken
För att införa ”gratis” kollektivtrafik i Skåne måste åtskilliga miljarder endera tas från sjukvården eller hämtas in i form av skattehöjningar. Oavsett vilken finansieringsväg man väljer minskar utrymmet för sjukvården. Det innebär också att utbyggnad av infrastruktur, inköp av nya fordon och satsningar på ökad turtäthet kan komma att kraftigt begränsas eller helt utebli.
Inte mycket talar för att ”gratis” kollektivtrafik minskar bilresandet
Anhängare av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det minskar biltrafiken. Det saknas belägg för att det är reskostnaden i kollektivtrafiken som avskräcker bilisterna från att resa kollektivt. En bilresa är idag betydligt dyrare än en kollektivtrafikresa. Det är därför helt andra faktorer än kostnaden som styr bilistens val av färdsätt. På de platser i Sverige där ”gratis” kollektivtrafik prövats har det i en del fall visat sig att resandet ökat, men det har inte gått att visa att det är bilister som ändrat sina resvanor.
Tvärtom riskerar gratis kollektivtrafik att leda till att många cyklister ställer sitt fordon och i stället väljer att åka kollektivt. Det är till nackdel för såväl miljö som folkhälsa.
Kollektivtrafiktaxan som fördelningspolitiskt instrument?
Tillskyndarna av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det gynnar låginkomsttagare och kvinnor. Detta kan förvisso vara sant. Men det gynnar även höginkomsttagare. Och frågan är om kollektivtrafiktaxan är ett lämpligt instrument för att bedriva fördelningspolitik? Vill man använda taxor och avgifter som fördelningspolitiskt verktyg kanske det skulle ligga närmare till hands att föreslå avgiftsfri sjuk- och tandvård? Eller varför inte det generella och kraftfullt verkande instrumentet inkomstskatter?
Jag tror säkert att de flesta av dem som förespråkar ”gratis” kollektivtrafik tror att det är ett förslag vars genomförande skulle gynna miljön. Tyvärr har förespråkarna inte riktigt tänkt igenom konsekvenserna av sitt förslag. Det är långt ifrån alltid att det som i förstone kan verka miljövänligt också är det.
Storskarvar och gäss av Gunnar Stensson
Tre svarta storskarvar simmade och dök målmedvetet allt närmare
dammhörnet närmast järnvägen. Den blanka ytan bröts plötsligt av ett
glittrande stim småfisk. Skarvarna for in i stimmet, högg fiskynglen med
sina långa spjutliknande näbbar, böjde nackarna, svalde och högg
ytterligare fiskar. När de var nöjda avbröt de abrupt fiskafänget,
satte sig på en liten plattform mitt i dammen och bredde ut vingarna
för att de skulle torka. Fiskynglen sprattlade i krävorna och skarvarna
verkade nöjda.
I vintras tömde VaSyd dammarna och fångade hundratals kilo fisk i vad som kallades ”reduktionsfiske”. Jag var glad att undervattenslivet återuppstått. En enda överlevande karp kan ge upphov till tusentals fiskyngel.
På cementbalken längre bort satt en högdragen kutryggig gråhäger. Ett par av sommarens sista svalor susade förbi ett par meter över vattnet.
På de vidsträckta stubbåkrarna vid Trolleberg betade hundratals gäss. I ett gemensamt utbrott av panik flög de upp. Vingslagen brusade. Det måste ha varit flyttgäss eftersom de var så skygga. De bofasta skånska gåsflockarna skräms inte av att en ensam människa passerar.
Det var ganska svalt och stora moln passerade ideligen solen. Vindkraftverken snurrade. Träden hade alltjämt massiva, täta kronor nästan helt utan gulnade lövslingor.
I vintras tömde VaSyd dammarna och fångade hundratals kilo fisk i vad som kallades ”reduktionsfiske”. Jag var glad att undervattenslivet återuppstått. En enda överlevande karp kan ge upphov till tusentals fiskyngel.
På cementbalken längre bort satt en högdragen kutryggig gråhäger. Ett par av sommarens sista svalor susade förbi ett par meter över vattnet.
På de vidsträckta stubbåkrarna vid Trolleberg betade hundratals gäss. I ett gemensamt utbrott av panik flög de upp. Vingslagen brusade. Det måste ha varit flyttgäss eftersom de var så skygga. De bofasta skånska gåsflockarna skräms inte av att en ensam människa passerar.
Det var ganska svalt och stora moln passerade ideligen solen. Vindkraftverken snurrade. Träden hade alltjämt massiva, täta kronor nästan helt utan gulnade lövslingor.
Råd för röstande
Först några
rader från en korresponderande ledamot i OPTO (Observatörerna av Per
T. Ohlsson). I söndags blev man först besviken: ingen
”folkmordsnostalgi”, inga ”nackskott” och bara en ”brunröd”. Men han
kom igen genom att kalla Hans Linde, V:s gruppledare i riksdagen, för ”
babystalinist ”. Just nu samlar PTO sig säkert för en rejäl spya inför
valet på söndag. Han kommer att blanda det med uppskattande ord om
Erlander och Per Albin Hanson – det ingår i hans nuvarande image som
historiker stående ovanför stridsvimlet.
V ett missnöjesparti!
Jag har inte sett några valresultat ännu, men det skulle förvåna om inte Sverigedemokraterna kommer att gå starkt. Det beror på att ingen i denna valrörelse har talat klarspråk: en röst på SD är ett stöd för borgarna. Partiernas sätt att bemöta SD var först att försöka tiga ihjäl dem. Det misslyckades och man gick över till erkänna deras existens och diskutera invandringen. Det är så klart SD:s favoritämne och där vinner de många debatter. Särskilt från vänster kallas de nu rasister. Det är korrekt vad gäller partiets ursprung och vad ett antal av deras företrädare har gett uttryck för. Men de uppåt tio procent som förväntas rösta på SD är vanligen inte rasister. De kanske talar om negerbollar och zigenare när andra ord hade varit de rätta. Men framför allt är de ekonomiskt drabbade genom oro för jobben och allt glesare småorter och landsbygd. Det är missnöjesröster SD får. Om man är socialist är man missnöjd med samhållets nuvarande uppbyggnad och det är ett misslyckande när V inte vinner röster som missnöjesparti.
Det är trist att V inte kommit längre i sin hållning till SD och använt verkligheten som argument i stället för värderingar. Som Bergegårdh och Jarfjord skrev: ” Den antirasistiska strategin har varit ett misslyckande”. Den insikten har dessvärre inte präglat valkampanjen.
Rådvill, ångerfull?
Jag har tidigare utlovat råd för röstande i söndagens val. Lite sent nu när förtidsröstningen har pågått i flera veckor, men kom då ihåg att det går att ändra sin röst på valdagen. Kommer du med legitimation till din vallokal är det den röst du lägger där som räknas medan din tidigare röst makuleras. Så låt oss betrakta möjligheterna.
Landstings-/regionvalet
Här gäller bara en sak: lägg inte din röst på Miljöpartiet. Det har ingått i den borgerliga majoriteten och har fullt ansvar för den politik som har kört den skånska sjukvården i botten. Den sanslösa hopslagningen av Malmös och Lunds universitetssjukhus var deras verk. Jag säger bara ögonkliniken – här hade Lund en av landets främsta specialistkliniker och där är bara ruiner kvar – personalen är nu spridd på Göteborg, Helsingborg och div. privatpraktiker. Malmöborna skulle på samma sätt kunna nämna sin öron-, näs- och halsklinik. Det s.k. fria vårdvalet är en annan idé och planerna där innebär att också specialistvården kan privatiseras. Här har V varit ledande i motståndet i vad som kan kallas ett folkligt uppror uppbackat av fakta i den kriskommission man har stått bakom tillsammans med personalgrupper. Då är det V som förtjänar din röst medan S länge var passiva och först på sistone verkar mena allvar. Ställer du inte upp på V är det frågan om inte en blankröst skulle kunna övervägas. Det viktigaste är att ge Mp en näsbränna, tycker jag. En kraftig nedgång för Mp här blir då också en markering mot Mp: s högerfalang.
några
rader från en korresponderande ledamot i OPTO (Observatörerna av Per
T. Ohlsson). I söndags blev man först besviken: ingen
”folkmordsnostalgi”, inga ”nackskott” och bara en ”brunröd”. Men han
kom igen genom att kalla Hans Linde, V:s gruppledare i riksdagen, för ”
babystalinist ”. Just nu samlar PTO sig säkert för en rejäl spya inför
valet på söndag. Han kommer att blanda det med uppskattande ord om
Erlander och Per Albin Hanson – det ingår i hans nuvarande image som
historiker stående ovanför stridsvimlet.V ett missnöjesparti!
Jag har inte sett några valresultat ännu, men det skulle förvåna om inte Sverigedemokraterna kommer att gå starkt. Det beror på att ingen i denna valrörelse har talat klarspråk: en röst på SD är ett stöd för borgarna. Partiernas sätt att bemöta SD var först att försöka tiga ihjäl dem. Det misslyckades och man gick över till erkänna deras existens och diskutera invandringen. Det är så klart SD:s favoritämne och där vinner de många debatter. Särskilt från vänster kallas de nu rasister. Det är korrekt vad gäller partiets ursprung och vad ett antal av deras företrädare har gett uttryck för. Men de uppåt tio procent som förväntas rösta på SD är vanligen inte rasister. De kanske talar om negerbollar och zigenare när andra ord hade varit de rätta. Men framför allt är de ekonomiskt drabbade genom oro för jobben och allt glesare småorter och landsbygd. Det är missnöjesröster SD får. Om man är socialist är man missnöjd med samhållets nuvarande uppbyggnad och det är ett misslyckande när V inte vinner röster som missnöjesparti.
Det är trist att V inte kommit längre i sin hållning till SD och använt verkligheten som argument i stället för värderingar. Som Bergegårdh och Jarfjord skrev: ” Den antirasistiska strategin har varit ett misslyckande”. Den insikten har dessvärre inte präglat valkampanjen.
Rådvill, ångerfull?
Jag har tidigare utlovat råd för röstande i söndagens val. Lite sent nu när förtidsröstningen har pågått i flera veckor, men kom då ihåg att det går att ändra sin röst på valdagen. Kommer du med legitimation till din vallokal är det den röst du lägger där som räknas medan din tidigare röst makuleras. Så låt oss betrakta möjligheterna.
Landstings-/regionvalet
Här gäller bara en sak: lägg inte din röst på Miljöpartiet. Det har ingått i den borgerliga majoriteten och har fullt ansvar för den politik som har kört den skånska sjukvården i botten. Den sanslösa hopslagningen av Malmös och Lunds universitetssjukhus var deras verk. Jag säger bara ögonkliniken – här hade Lund en av landets främsta specialistkliniker och där är bara ruiner kvar – personalen är nu spridd på Göteborg, Helsingborg och div. privatpraktiker. Malmöborna skulle på samma sätt kunna nämna sin öron-, näs- och halsklinik. Det s.k. fria vårdvalet är en annan idé och planerna där innebär att också specialistvården kan privatiseras. Här har V varit ledande i motståndet i vad som kan kallas ett folkligt uppror uppbackat av fakta i den kriskommission man har stått bakom tillsammans med personalgrupper. Då är det V som förtjänar din röst medan S länge var passiva och först på sistone verkar mena allvar. Ställer du inte upp på V är det frågan om inte en blankröst skulle kunna övervägas. Det viktigaste är att ge Mp en näsbränna, tycker jag. En kraftig nedgång för Mp här blir då också en markering mot Mp: s högerfalang.
Kommunalvalet
Det viktigaste i kommunalvalet är förstås att bli av med den borgerliga majoriteten i Lunds fullmäktige, ledd av Mats Helmfrid(M) , Tove Klette (Fp) , Lars Bergwall (C) och Torsten Czernyson (KD), nästan alltid understödda av Hans Olof Andersson (SD). Även om man anstränger sig för att hitta tecken på självständighet hos de enskilda borgerliga ledamöterna, t.ex. försök att ta intryck av debatter och förslag, så blir resultatet noll. Borgarna har haft en ledig majoritet och skulle haft råd med enstaka avvikande röster men partidisciplinen och enigheten har varit total. Centerpartisterna är väl i så fall det enda undantaget när de gått emot bostadsbyggande på jordbruksmark men mer är det inte. Ledamöterna har varit röstboskap.
Det anmärkningsvärda annars är hur väl S, Mp och V har fungerat tillsammans under fyra år. Alla tre partierna har väl haft sina publikfriande extraturer och rösterna har inte sällan spretat men helheten har fungerat.. Det är en god grund för ett nytt styre även om vi säkert kommer att få se konflikter. S kommer att få svårt att gå ifrån sin klassiska bilvänliga hållning, Mp skyggar för varje antydan om existensen av olika samhällsklasser med tillhörande vänster-högerskala medan man kan undra över hur många kompromisser V är beredda att göra och försvara. Men vi får se.
Ny i gamet är i år Fi och det kan väl tänkas att det i Lund finns tillräckligt många feminister som vill markera sig. Det ska man inte moralisera över, så länge de vet vad kan kosta. I den mån man kan tala om ett program för Fi:s kommunalpolitik så ligger det väl nära V och S. Jag tror dock inte att en Fi-representant i fullmäktige skulle göra någon skillnad. Jag vill förorda en röst på V, S, Mp, Fi i denna ordning. För den som undrar: S var en gång en förstelnad apparat i Lund och Skåne, som V gick hårt ut mot, men så är det inte längre: Det finns hos S en ny vitalitet och därutöver en bred förankring som V saknar.
Riksdagen
Ja när det gäller riksdagsvalet kan man sakna den gamla valkretsindelningen med fyrstadskretsen (Malmö, Lund, Helsingborg och Landskrona) som gav oss underlag för riksdagsmän som Jörn Svensson. Nu är vi hopbuntade med diverse landsbygdskommuner som Svedala, Kävlinge, Staffanstorp och Ystad. V-röster från oss är naturligtvis lika viktiga för det, men chanserna att få in kandidater härifrån är måttliga. Jag är ju emot personröstnings-systemet (jag skulle däremot gärna stryka namn!) Då är jag beredd att sätta ett kryss för Saima Jönsson(V) som skulle kunna tillföra riksdagen färska erfarenheter som läkare i skånsk sjukvård. Jag gissar att hon också skulle ha en del att säga i utrikesdebatter om Israel-Palestina.
Fi ställer ju också upp, men jag litar inte riktigt på dem, det får väl andra göra. Karin Svensson-Smith på Mp-listan har kunskaper och engagemang i trafik- och miljöfrågor och man kan bara hoppas att miljöpartisterna visar henne uppskattning.
Ja, min rekommendation blev alltså tre raka V-röster och det vittnar kanske inte om vidsyn. Jag har alltid svårt för partiföreträdare som talar om hur viktigt ett val är och vad gällde EU-valet var det närmast ett skämt. Men det här valet är faktiskt viktigt i säväl kommun, region och riksdag. Bryt borgarväldet!
Lucifer.
85 000 underkända i Björklunds skola
av Gunnar Stensson
Skolverket: ”Nytt bottenrekord” (5/9)
Andelen elever som inte får godkänt i
nionde klass slog nytt rekord i våras. 13,1 procent klarar inte sin
behörighet till gymnasieskolan. I år innebär det ungefär 12 000 elever.
Antalet barn som underkänts under Jan Björklunds 8 år som
utbildningsminister uppgår till cirka 85 000, fler för vart år.
Skolan blir allt mindre likvärdig. 2006 tog Alliansen makten. Då var det 10,5 procent som inte fick godkänt. Kommunaliseringen och friskolereformen hade börjat upplösa skolans kvalitet.
Utbildningsminister Jan Björklund förvärrade rötan. Genom att förstärka den korrumperande treenigheten skolpeng, friskola och så kallad valfrihet förvandlade han skolan till den marknad för giriga bedragare som vi nu alla ser, och som är lika omöjlig att styra eller kontrollera för skolledare som för stat och kommun. Samtidigt genomförde han reformer som accelererade sönderfallet. Slutresultatet blev PISA-haveriet.
Skillnaderna mellan skolor har fördubblats under Jan Björklunds tid. Barn som hamnar i fel skolor får sina livschanser förstörda, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.
Nästan hälften av barnen till lågutbildade föräldrar, 42 procent, fick underkänt i våras, liksom mer än var fjärde (29 procent) invandrarelev. Utslagna. Dömda till utanförskap. Proletariserade.
Samtidigt ser vi friskoleaktiebolagens företrädare hånskratta i TV. I år börjar fler elever i fler nystartade friskolor än någonsin. Vinstbegränsningar? Hahaha! Det blir inte så lätt att fixa för de sex lättlurade partierna M, C, FP, KD, SD, MP och S!
Academedia är störst med cirka 35 000 elever. I Academedias skolor är bara 5 procent utan gymnasiebehörighet, enligt en annons. Sätt era överklassbarn hos oss! Liksom medelklassbarnen!
Friskolekoncernen har två vinststrategier
• Den ena går ut på att samla resursstarka elever i påstådda ”prestigeskolor”. Eleverna liknar varandra, är billiga i drift och når rimligt goda resultat utan dyra resurser eller hög lärartäthet. När de lämnar utbildningen har de utvecklats till en sorts asociala nördar.
• Den andra handlar om att samla resurssvaga elever i skitskolor som man sedan helt enkelt kör i botten och lägger ner.
I Lund har vi exempel på båda strategierna i St Lars-området
Engelska skolan är prestigeskolan.
Skitskolan är Realgymnasiet (tidigare John Bauer) som ligger ett stycke därifrån. ”Inget år på Realgymnasiet har varit bra, men det sista året var vidrigt och totalt kaos”, skriver eleverna till ETC 5/9. De gjorde sitt skolval och slösade bort tre år på ingenting. Utebliven praktik. Ständigt nya lärare. Bristande undervisning. Både skolans lärare och elever har anmält Realgymnasiet till Skolinspektionen. Frågan är vad det har för effekt.
Skolan blir allt mindre likvärdig. 2006 tog Alliansen makten. Då var det 10,5 procent som inte fick godkänt. Kommunaliseringen och friskolereformen hade börjat upplösa skolans kvalitet.
Utbildningsminister Jan Björklund förvärrade rötan. Genom att förstärka den korrumperande treenigheten skolpeng, friskola och så kallad valfrihet förvandlade han skolan till den marknad för giriga bedragare som vi nu alla ser, och som är lika omöjlig att styra eller kontrollera för skolledare som för stat och kommun. Samtidigt genomförde han reformer som accelererade sönderfallet. Slutresultatet blev PISA-haveriet.
Skillnaderna mellan skolor har fördubblats under Jan Björklunds tid. Barn som hamnar i fel skolor får sina livschanser förstörda, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.
Nästan hälften av barnen till lågutbildade föräldrar, 42 procent, fick underkänt i våras, liksom mer än var fjärde (29 procent) invandrarelev. Utslagna. Dömda till utanförskap. Proletariserade.
Samtidigt ser vi friskoleaktiebolagens företrädare hånskratta i TV. I år börjar fler elever i fler nystartade friskolor än någonsin. Vinstbegränsningar? Hahaha! Det blir inte så lätt att fixa för de sex lättlurade partierna M, C, FP, KD, SD, MP och S!
Academedia är störst med cirka 35 000 elever. I Academedias skolor är bara 5 procent utan gymnasiebehörighet, enligt en annons. Sätt era överklassbarn hos oss! Liksom medelklassbarnen!
Friskolekoncernen har två vinststrategier
• Den ena går ut på att samla resursstarka elever i påstådda ”prestigeskolor”. Eleverna liknar varandra, är billiga i drift och når rimligt goda resultat utan dyra resurser eller hög lärartäthet. När de lämnar utbildningen har de utvecklats till en sorts asociala nördar.
• Den andra handlar om att samla resurssvaga elever i skitskolor som man sedan helt enkelt kör i botten och lägger ner.
I Lund har vi exempel på båda strategierna i St Lars-området
Engelska skolan är prestigeskolan.
Skitskolan är Realgymnasiet (tidigare John Bauer) som ligger ett stycke därifrån. ”Inget år på Realgymnasiet har varit bra, men det sista året var vidrigt och totalt kaos”, skriver eleverna till ETC 5/9. De gjorde sitt skolval och slösade bort tre år på ingenting. Utebliven praktik. Ständigt nya lärare. Bristande undervisning. Både skolans lärare och elever har anmält Realgymnasiet till Skolinspektionen. Frågan är vad det har för effekt.
Skolinspektionen tillsattes för att vår extremt liberala skola nödvändiggör extrem kontroll. Men Skolinspektionen klarar inte sin uppgift, fastslog Riksrevisionen nyligen. Den kontrollerar bara skolans dokumentation (som ju kan fixas av en slug sekreterare) i stället för att inriktas på verksamheten. Många undermåliga skolor har slunkit igenom kontrollen.
Skolforskare menar att Skolinspektionens påverkan är negativ och skapar misstro.
Lärarnas Riksförbund instämmer i kritiken liksom Skolledarförbundet genom sin ordförande Matz Nilsson (som jag känner som en mycket dugande pedagog och skolledare sedan han en kort tid tjänstgjorde i Lund 2005-06). Skolinspektionen kan inte säkerställa kvaliteten, säger Matz Nilsson. Tre fjärdedelar av Skolinspektionens egna tjänstemän instämmer.(Radions program Kaliber 6/9).
Jan Björklunds skapelse är en papperstiger. Och friskolekoncernerna hånskrattar.
Vad ska vi ta oss till?
Skolan är det viktigaste vi har i vårt samhälle. De senaste tjugo åren har den fallit sönder. Allt snabbare.
De två grundläggande problemen är kommunaliseringen, som i praktiken omöjliggjorde likvärdighet, och marknadssystemet: skolpeng, friskola och fritt val.
Det enda parti som har förstått detta (flertalet skolforskare och tjänstemän har insett det för länge sedan) är Vänsterpartiet. Vårt enda hopp om ett stopp för fortsatt segregation och kommersialisering och ett återupprättande av kunskap, kvalitet och likvärdighet är därför att V blir så starkt i valet att det får ett avgörande inflytande på skolpolitiken, helst genom regeringsmedverkan. Det blir inte lätt. Makten och miljarderna står till korruptionens tjänst.
P.S. OECD-rapporten Education at a glance visar att Sverige är det land där matematik-kunskaperna försämrats mest.
P.P.S. Chile, som delar den svenska bottennoteringen i PISA-mätningen, påtvingades av general Pinochet, anhängare till Milton Friedman, samma skolmarknadssystem som vi har infört under demokratiska former. Landets socialdemokratiska regering försöker nu reformera det. Det politiska motståndet är hårt och kommer från de samhällsskikt som stödde den chilenska diktaturen och de neoliberala idéerna på 1970-talet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)