Svensk ekonomi de senaste åren - En utvärdering av 8 år med Alliansen av Sven-Hugo Mattsson

Hur klarar man av att sänka skatter där de rikaste får merparten och de fattigaste några smulor från de rikas bord, utan att de fattiga reagerar och går ut på gator och torg och protesterar. De fattiga som inte lever ett värdigt ekonomiskt liv. En orsak är att de fattiga inte har någon röst, de har ingen tidning och andra sätt att meddela sig.
 

Varför har Anders Borg en air av att han är en skicklig finansminister när han lämnar efter sig ett underskott på 87 miljarder, det sista året. De fyra sista åren av regeringsperioden, 2011-2014, när ekonomin steg, ökade statsskulden med 250 miljarder.
   Ett svar kan vara att man i sitt språk har en demagogi som är skicklig, beskriver saker och ting på ett sätt som knappast är adekvat, man utesluter sanningar för att framstå i god dager. Man har dessutom kompisar bland ekonomer som beskriver ekonomin på ett konstigt sätt.

Exempel
Exempel på detta är konjunkturinstitutet. För en tid sen gick man ut och gav en prognos på hur ekonomin kommer att utvecklas 2015 och 2016, man spår 6.4% ökning de här två åren. En tjänsteperson på KI kallar detta en ljusning i ekonomin och sen kommer: ”för en gångs skull”.
   Har då svensk ekonomi befunnit sig i mörker, tja. De senaste 5 åren 2010-14 har svensk ekonomi stigit med drygt 12%. Ljusningen i svensk ekonomi kom redan 2010 efter nergången 2008-2009.
   Ett annat exempel. Jan Nylander, ekonomi-reporter på Rapport, menar med utgångspunkt från KI:s rapport att vi nu lämnar en 10-årig lågkonjunktur. Fakta är följande: åren 2005-2014 steg svensk ekonomi med nästan 18 %. Lågkonjunktur? Visst, jag har förstått att kapitalismen och Alliansföreträdare tycker att man skall ha en ungefärlig tillväxt på över 1.5% för att det skall räknas som högkonjunktur. Nylander har alltså anammat borgerlighetens språkbruk. Låt oss titta på vad 18% tillväxt innebar i kronor under den här tiden. Den innebar en tillväxt på 582 miljarder, det motsvarar ungefär 60.000 kr per individ i landet. Lågkonjunktur? Nä, en tillväxt innebär inte att pengarna går ner i de enskildas fickor men siffran är ändå intressant. Det är ju ur den här tillväxten Alliansen har kunnat sänka skatter.

”Värsta krisen sen 30-talet”
Jag har hört det här demagogiska uttrycket från alliansföreträdare massvis av gånger. Jag tror nog att man skall akta sig för att jämföra den ekonomiska kris vi hade 2008-2009 med den under 30-talet. En anledning är att svensk ekonomi nu är urstark och den nergång i ekonomin som var 2008-9, var redan återhämtad 2010. 2008 och 2009 var nergången 5.8 procent i vår ekonomi, redan 2010 var detta återhämtat, då steg ekonomin 6.0% och sen dess, som visats, har vår ekonomi stigit ytterligare.

Vad kunde vi gjort istället?
Förutom att Alliansregeringen under 8 år har skött vår ekonomi dåligt, trots en faktisk högkonjunktur lämnar man över ett stort underskott. Man skall också komma ihåg att man ärvde en mycket stark ekonomi från Socialdemokraterna. De första åren under 2000-talet fram till Alliansens tillträde steg ekonomin med ca 20 %. Det var från den här utgångspunkten man kunde starta sina skattesänkningar.

Jag påstår inte att den föregående regeringen ”tog från de fattiga och gav till de rika”. De skattesänkningar man genomförde kunde tas ur en stark ekonomisk tillväxt. Men att så fullständigt ommöblera ekonomin är enligt min mening direkt omoraliskt även sett med utgångspunkten av en osolidarisk politisk inriktning.
   För de pengar tillväxten har gett kunde man, förslagsvis, höjt garantipensionen till 10.000 kr, för närvarande ca 8.000 kr för den som är singel. Man kunde också höjt grundavdraget till samma nivå, detta hade gett de fattigaste en betydligt rimligare vardag där dessa inte behövt gå med mössan i hand. Man kunde höjt ersättningen ordentligt för de som är arbetslösa och aldrig infört arbetslöshetsskatten. Vi talar, med all rätt, om pensionärsskatten. Men den som är arbetslös betalar, vid samma inkomst, betydligt mer än en pensionär. Man straffar den som redan ligger.
   Man kunde istället med utgångspunkt från den tillväxt Alliansen hade, överfört flera 10-tals miljarder till kommunerna. Man kunde höjt barnbidragen och förbättrat för ensamstående föräldrar. Man kunde dessutom investerat i järnväg och skola. Man kunde, kort sagt, göra Sverige till ett rimligare ekonomiskt land att leva i även för de fattigaste. Nu lever de rikaste i överflöd medan allt fler har blivit relativt fattigare.