I mörkret frodas hopp, hopplöshet och demagogi – vi måste börja lägga ett nytt pussel! av Staffan Lindberg

Jag har just läst just Lundaforskaren Andreas Johanssons resebrev från Kalifornien på Facebook:
   ”Över en tredje del av USA:s hemlösa finns i Kalifornien, detta märks även i Santa Barbara. Inte någonstans i (väst)världen har jag sprungit på så mycket misär som här. Hemlösa och sjuka människor finns överallt. En kvinna frågar mig vart jag kommer ifrån och undrar sedan om jag kan ta med henne till Sverige, bort från USA. En annan sjuk kvinna skriker på, för henne, ett okänt litet barn för att denne äter glass. Utslagna människor ligger utanför lyxbutiker och banker, bredvid dem finns diverse skyltar om att de behöver pengar. Efter att ha varit här i ett par dagar tycker jag inte det är konstigt att Trump vann valet. ”Gud älskar dig” läser jag på skylten som mannen håller och undrar om mannen tror att denne Gud också älskar honom?”
 

 

Tobias Croby kommenterar: ”Fantastisk bild! I USA har man en lång tradition med att pränta in i medelklassen att de fattigaste får skylla sig själv och att de rikaste förtjänat sina tillgångar. Vi är inte riktigt där i Sverige ännu men på god väg. Vänstern kan fortsätta skälla på högern om ökade klyftor, och högern kan fortsätta skälla på vänstern om företagsfientlighet (precis som i USA). Men bägge har missat målen de senaste decennierna, effektivisering, centralisering och ökad polarisering har endast gynnat konservativa/fascistiska missnöjespartier och representanter. De fattiga och landsbygden får det sämre, och de noterar detta. Därav den konservativa svängen... (och ja, vi har sett mer eller mindre exakt samma scenario förut i Europa).”
   Resebrevet och kommentarer rymmer västvärldens politiska predikament idag. Det finns ingen politisk framtidstro och utstakade mål så starka att de kan rå på ny-fascismens rasism och demagogi. Vi försöker bara hanka oss fram från en stor kris till en annan och mest förfasa oss.

Göran Greider skrev i går i Dalademokraten (5/12) apropå finanskraschen 2008: ”Alldeles för länge har vi vant oss vid att så här skakigt kommer det alltid att vara. Inga stora reformpartier säger det som idag behöver sägas: Att vi måste börja bygga samhällen och system som kraftigt begränsar den finansiella ekonomins makt till förmån för den verkliga ekonomin - arbete, investeringar, reformer – och för lösandet av de verkliga problemen: galopperande ojämlikhet och klimatkris.”
   Det goda finns inom oss och mellan oss. Vi har fler pusselbitar än vi tror. Nu gäller det att lägga ut dem.