2016-12-08

Spårvagn, spårvagn av Ann Schlyter

Runt om i världen byggs det spårvagnar. I år invigs enspårvägslinjer i Guangzhou, Wuhan och Mengzi. Huai’an och Qingdau har redan invigt sina spårvägar. Nästa år kommer de första linjerna i Shenzhen och Beijing.
   Cincinnati har byggt enkelspår längs parallella gator och inviger med en veckas fri åkning. I Detroit har man nu tredelade 20 meter långa spårvagnar med låga golv, cykelställ, wifi och AC. Delar av sträckan kör den utan luftledningar på litiumbatterier.
   I Granada såg jag färdiga spårvagnslinjer i våras, nu skall det också bli trafik på dem. I Samarkand har man påbörjat bygget av en åtta kilometer lång linje. I Liège pågår upphandling för en 12.5 km spårväg. I Bursa håller en spårvagnsrundlinje att byggas som komplement till Metro, ”light rail” och linbanor. Och fler spårvagnslinjer planeras.
   I många länder upprustas spåren och nya vagnar köps. Krakow har moderniserat sin spårväg, och i Moskva, Kazan och Rostov-Donu rulla nya vagnar med lågt golv. I S:t Petersburg har man infört biodirectical, dvs vagnar som kan gå åt båda hållen. Och det är väl vad vi ska ha i Lund.
   Detta och mycket mer fick jag veta genom att bläddra igenom ett enda nummer av Metro Report International. Sant är att de flesta nämnda städerna är större än Lund. Jag tror att spårvägen blir bra för Lund, men sörjer att projektet är för litet. Spårvagnar bör ha ett nätverk av spår eller i alla fall en ringlinje. Många spårvagnar runt om i värden är gemensamma för flera städer. Slaskie i Polen till exempel, passerar genom tolv olika städer. Mannheim och Ludwigshafen är sammanbundna med spårvagn. Naturligtvis borde vår spårvagn gå till Malmö.

Inga kommentarer: