Vad vill Wallström i Palestina? av Gunnar Olofsson

Sveriges utrikesminister Margot Wallström besöker Palestina, och enligt ett pressmeddelande ligger fokus på ”hur Sverige och Palestina kan fördjupa relationerna efter Sveriges erkännande av Palestina, vikten av demokratisk utveckling, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet och vad som kan göras för att stärka hoppet om en tvåstatslösning”. Mer exakt, berättar Wallström för svenska media, är syftet att få palestinierna att ”skärpa sig”. Och Jan Björklund (L) kräver att hon ”riktar en stenhård kritik mot den palestinska ledningen eftersom den inte erkänner Israels rätt att existera”.
   Men förutom att Wallströms mål med resan utifrån detta ter sig tämligen oprecist, och Björklunds kommentar vittnar om djup okunnighet – palestinierna erkände Israels rätt att existera redan i samband med Osloavtalet 1993 – så finns det en del att bita i för den svenska utrikesministern. Den 5 december godkände det israeliska parlamentet en ny lag som i efterhand legaliserar en rad olagliga israeliska bosättningar på privatägd palestinsk mark. ”Lagen om normalisering” berör, enligt israeliska ”Peace Now”, i nuläget 72 bosättningar och 55 hittills inte godkända ”utposter”, och hotar allvarligt möjligheterna till varje form av fredlig lösning av Israel/Palestinakonflikten. Inte minst omfattar Israels nya byggplaner 3.500 enheter inom den hittills fredade ”E1-zonen” utanför Jerusalem – något som effektivt skulle splittra upp de palestinska områdena i avskärmade enklaver och omöjliggöra en sammanhållen palestinsk stat.
   En israelisk kommitté har också lagt fram ett förslag att förbjuda böneutrop från moskéer, åtminstone under en del av dygnet. Politiken har redan testats på Västbanken där armén, som svar på klagomål från israeliska bosättare, den tredje november stormade byn Abu Dis utanför Jerusalem, och stoppade böneutropen. Blir förslaget lag kommer den att omfatta alla arabiska samhällen, både inne i Israel och på ockuperade områden.
   Så vad vill Wallström med sin resa? Om Sveriges utrikesminister har ambitionen att få någon att ”skärpa sig”, borde det vara den israeliska ockupationsregimen. Kraven, lämpligen formulerade på plats tillsammans med den av Sverige erkända palestinska regeringen, måste omfatta ett omedelbart stopp för all utbyggnad av bosättningar, hemkallande av militärer och bosättare, ett slut på blockaden av Gaza och ovillkorlig respekt för mänskliga rättigheter oberoende av religiös och etnisk tillhörighet. Och när Sverige den 1 januari tar plats som ordförande i FN:s säkerhetsråd måste man ha något att komma upp med i denna fråga. Inte bara allmänna önskningar om fred och förståelse, utan någonting som en gång för alla sätter stopp för ockupationen och ger den palestinska staten möjlighet att leva i fred och säkerhet.