Gunnar Stensson uppmanar till diskussion och
debatt av vänsterns väg framöver. Inte så lätt, den tycks ha svårt
oklippta vägkanter, fast det lär vara bra för miljön sägs det numera.
Jag läser också Drömmen om det röda precis som Gunnar. Fast jag har inte hans orubbliga optimism så jag måste ta det i mindre portioner för att inte deppa ihop över att så lite hänt och att kunskapen om vad som måste hända blivit så mycket grundare sedan Rosas tid.
När jag säger att så lite hänt tänker jag på huvudfrågan: Kapitalismens barbari måste ersättas av Socialismens förnuft. Lika sant idag som på Rosa Luxemburgs tid men än mer avlägset känns det. Fast känslor leder en ofta fel. I det historiska perspektivet så tänker jag på att det kändes helt orimligt när jag hörde Dick Urban Vestbro argumentera för att det är i Sydafrika som befrielsen kommer först i Afrika. Detta var något år före Mandelas frisläppande. Kanske kan det hända lika fort och oväntat, för mig, även på andra håll.
På andra sätt har det hänt mycket, kanske alltför mycket. På Rosas tid stod kampen mellan en revolutionär Socialdemokrati och en reformistisk. Den reformistiska vann och inledde hundra år av satsning på parlamentet och de många små stegen mot ett bättre samhälle. I går såg jag Ken Loach film, Jag Daniel Blake (det finns en utförlig recension i veckans nummer). Idag vet jag alltså vart dessa hundra år av små steg ledde. Inte direkt så man längtar efter hundra sådana år till.
Men jag skall använda jullovet till att läsa färdigt boken och kanske någon mer. Om det vill sig väl så kan jag kanske formulera något mer materiellt och mindre känslomässigt baserat efter det. Jag är säker på att det bland VB:s duktiga skribenter finns de som kan.
Jag läser också Drömmen om det röda precis som Gunnar. Fast jag har inte hans orubbliga optimism så jag måste ta det i mindre portioner för att inte deppa ihop över att så lite hänt och att kunskapen om vad som måste hända blivit så mycket grundare sedan Rosas tid.
När jag säger att så lite hänt tänker jag på huvudfrågan: Kapitalismens barbari måste ersättas av Socialismens förnuft. Lika sant idag som på Rosa Luxemburgs tid men än mer avlägset känns det. Fast känslor leder en ofta fel. I det historiska perspektivet så tänker jag på att det kändes helt orimligt när jag hörde Dick Urban Vestbro argumentera för att det är i Sydafrika som befrielsen kommer först i Afrika. Detta var något år före Mandelas frisläppande. Kanske kan det hända lika fort och oväntat, för mig, även på andra håll.
På andra sätt har det hänt mycket, kanske alltför mycket. På Rosas tid stod kampen mellan en revolutionär Socialdemokrati och en reformistisk. Den reformistiska vann och inledde hundra år av satsning på parlamentet och de många små stegen mot ett bättre samhälle. I går såg jag Ken Loach film, Jag Daniel Blake (det finns en utförlig recension i veckans nummer). Idag vet jag alltså vart dessa hundra år av små steg ledde. Inte direkt så man längtar efter hundra sådana år till.
Men jag skall använda jullovet till att läsa färdigt boken och kanske någon mer. Om det vill sig väl så kan jag kanske formulera något mer materiellt och mindre känslomässigt baserat efter det. Jag är säker på att det bland VB:s duktiga skribenter finns de som kan.
Till dess återsår det bara att säga: God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!
Vad tomten är och inte är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar