Serpouhi Hovaghian var en
armenisk kvinna som levde i Trebizond en blomstrande hamnstad vid
Svarta Havet, tillsammans med sin man och sina två barn. Sedan inleddes
folkmordet på armenier. Hennes make försvann omedelbart och hon
återsåg honom aldrig. Hon försökte fly till Ryssland. Hon skildes från
sina barn. Hon greps av soldater och tvingades följa med en stor konvoj
fängslade armenier. Hon lyckades fly och fick mot betalning uppehälle
hos en turkisk bonde en natt. Senare skyddades hon en månad av en annan
familj. Till slut lyckades hon fly till Marseille.
Francoice Fraenkel tvingades lämna sin bokhandel i Tyskland 1939 och fly till Frankrike. Efter den tyska invasionen hamnade hon i Vichy-Frankrike. Som judinna kunde hon leva underjordiskt där tack vare modiga människor som med fara för eget liv illegalt dolde henne i sina hem. Hon försökte fly till Schweiz men greps av glada laglydiga franska gränspoliser. Så småningom lyckades hon dock fly över gränsen till Schweiz med hjälp av lyckligtvis brottslig tullfamilj. Hon hade då levt underjordiskt i nästan fyra år.
Kim Thuy var tio år när hon en natt efter USA:s nederlag 1975 lämnade Vietnam som båtflykting i en illegal skorv, fylld av flyende vietnameser. De fruktade inte bara soldaterna utan också de pirater och människojägare som härjade på havet. Hon hamnade i Kanada och förälskade sig i sin första lärarinna.
Gemensamt för de tre kvinnorna är humanitet och lagbrott var en förutsättning för att de skulle överleva. Rigida anhängare för lag och ordning utgjorde det största hotet mot deras liv.
Den nyligen avslöjade metoden att undvika utvisning genom att söka till gymnasiet liknar de listigheter och knep de var tvungna att tillgripa för att rädda sina liv.
Du kan läsa om dem i Anny Romand, Min mormor från Armenien, Francoise Frenkel, Ingenstans att vila mitt huvud, båda från Elisabeth Grate bokförlag, och Kim Thuy, Ru,(Sekwa).
Francoice Fraenkel tvingades lämna sin bokhandel i Tyskland 1939 och fly till Frankrike. Efter den tyska invasionen hamnade hon i Vichy-Frankrike. Som judinna kunde hon leva underjordiskt där tack vare modiga människor som med fara för eget liv illegalt dolde henne i sina hem. Hon försökte fly till Schweiz men greps av glada laglydiga franska gränspoliser. Så småningom lyckades hon dock fly över gränsen till Schweiz med hjälp av lyckligtvis brottslig tullfamilj. Hon hade då levt underjordiskt i nästan fyra år.
Kim Thuy var tio år när hon en natt efter USA:s nederlag 1975 lämnade Vietnam som båtflykting i en illegal skorv, fylld av flyende vietnameser. De fruktade inte bara soldaterna utan också de pirater och människojägare som härjade på havet. Hon hamnade i Kanada och förälskade sig i sin första lärarinna.
Gemensamt för de tre kvinnorna är humanitet och lagbrott var en förutsättning för att de skulle överleva. Rigida anhängare för lag och ordning utgjorde det största hotet mot deras liv.
Den nyligen avslöjade metoden att undvika utvisning genom att söka till gymnasiet liknar de listigheter och knep de var tvungna att tillgripa för att rädda sina liv.
Du kan läsa om dem i Anny Romand, Min mormor från Armenien, Francoise Frenkel, Ingenstans att vila mitt huvud, båda från Elisabeth Grate bokförlag, och Kim Thuy, Ru,(Sekwa).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar