Global 
ojämlikhet. Nya perspektiv i globaliseringens tidevarv är titeln på en aktuell bok av Branco Milanovic, utgiven på Daidalos.
Ojämlikheten ökar i nästan alla stater. Ojämlikheten mellan staterna ökar. Ojämlikheten ökar i Sverige.
Branco Milanovic varnar för att ojämlikheten kan förvandla demokratiska stater till plutokratier, stater styrda av de rika i de rikas intresse. Han menar att detta redan skett i USA och att vi kan se vad det innebär.
Ojämlikhet kan också leda till populism. Ett av Milanovics exempel är att Sverigedemokraterna under 2000-talet har vuxit från ett par procent till dagens närmare 20 procent. Tendensen i Sverige är starkare än i många andra europeiska länder.
En förutsättning för att vi ska klara klimatkrisen och krisen i världssystemet är att vi minskar ojämlikheten.
Flera andra ekonomer oroas av växande klyftor. Thomas Piketty varnar för följderna av de snabbt ökande förmögenhetsskillnaderna i Kapitalet i tjuguförsta århundradet. Utvecklingen hotar inte bara den demokratiska välfärdsstaten utan också den liberala marknadsekonomin.
Staten måste korrigera marknadens löne- och förmögenhetsuppdelning skriver
Per Molander i Condorcets misstag. Hoten mot staten och demokratin. Weylers.
Löneskillnaderna kan minskas genom progressiv löneskatt. Det kanske överraskar, men USA hade faktiskt fram till 1980 höga marginalskatter på hög lön utan negativa effekter, påpekar Piketty.
Förmögenhetsklyftorna kan minskas genom arvsskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Både Piketty, Milanovic och Molander rekommenderar att man använder sig av dem.
Men under 2000-talet har den svenska staten avhänt sig instrumenten för att skapa jämlikhet.
Det har gjort Sverige till ett av de länder där skillnaderna i inkomst och förmögenhet ökar snabbast. I Sverige blir människor numera förmögna utan att det står i någon som helst proportion till deras förmåga eller arbetsinsats.
Hur har det gått till?
Det gamla högerkravet att avskaffa arvsskatten aktualiserades faktiskt av Göran Persson som lade fram ett förslag att avveckla den och fick stöd från Vänsterpartiet sedan han ställt ultimatum till Lars Ohly.
När högern kommit till makten 2006 avvecklades också fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Arvsskatten togs bort helt.
Internationellt är det mycket ovanligt att avskaffa arvsskatten. Normalt brukar nivåerna ligga på 30 till 40 procent.
Dessutom minskade skatten på värdepapper.
Brancovic skriver: ”Ett intressant fall är Sverige, där medelklassens andel av förmögenheten minskade obetydligt men där de översta fem procenten blev mycket rikare och såg sin andel av inkomsten öka med tre procentenheter. Den ekonomiska maktförskjutningen från medelklassen mot de översta fem procenten påverkar de totala konsumtionsmönstren. De rika konsumerar mer lyxartiklar än medelklassen, såsom dyra bilar, semestrar, restaurangmåltider och smycken. Det innebär att producenterna har skäl att inrikta sig på den typen av varor och tjänster.”
Ett aktuellt exempel på de rikas prioriteringar är
Cum-ex, storsvindeln mot europeiska banker. De som genomförde den var
högutbildade män, från de främsta universiteten, med de högsta betygen.
Vad fikade de efter? Två villor i Mallorca. Flygning i business class. Privatplan. Futtiga önskemål för en gränslös girighet.
Tyskland lurade de på 50 miljarder genom fusk med återbetalning av skatt på aktieutdelningar.
Ett annat exempel är Handelshögskolan i Stockholm. Handels. Maktelitens skola av Mikael Holmqvist ”beskriver högstatus-skolan som en plats där studenterna snarare förväntas stå på god fot med företag och sponsorer än att hålla intellektuell kritisk distans”, skriver Anneli Jordahl i en replik till Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. (SDS 25/10).
Hon citerar en student som jublar första dagen på Handels: ”Den STORA överraskningen under lunchen var att BMW lottade ut en bil till en student – hur coolt? Handels med alla dess kontakter och partnerföretag. Självklart vann man den inte men coolt ändå.”
Lite oroande är att även finansminister Magdalena Andersson är utbildad i denna miljö.
ojämlikhet. Nya perspektiv i globaliseringens tidevarv är titeln på en aktuell bok av Branco Milanovic, utgiven på Daidalos.Ojämlikheten ökar i nästan alla stater. Ojämlikheten mellan staterna ökar. Ojämlikheten ökar i Sverige.
Branco Milanovic varnar för att ojämlikheten kan förvandla demokratiska stater till plutokratier, stater styrda av de rika i de rikas intresse. Han menar att detta redan skett i USA och att vi kan se vad det innebär.
Ojämlikhet kan också leda till populism. Ett av Milanovics exempel är att Sverigedemokraterna under 2000-talet har vuxit från ett par procent till dagens närmare 20 procent. Tendensen i Sverige är starkare än i många andra europeiska länder.
En förutsättning för att vi ska klara klimatkrisen och krisen i världssystemet är att vi minskar ojämlikheten.
Flera andra ekonomer oroas av växande klyftor. Thomas Piketty varnar för följderna av de snabbt ökande förmögenhetsskillnaderna i Kapitalet i tjuguförsta århundradet. Utvecklingen hotar inte bara den demokratiska välfärdsstaten utan också den liberala marknadsekonomin.
Staten måste korrigera marknadens löne- och förmögenhetsuppdelning skriver
Per Molander i Condorcets misstag. Hoten mot staten och demokratin. Weylers.Löneskillnaderna kan minskas genom progressiv löneskatt. Det kanske överraskar, men USA hade faktiskt fram till 1980 höga marginalskatter på hög lön utan negativa effekter, påpekar Piketty.
Förmögenhetsklyftorna kan minskas genom arvsskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Både Piketty, Milanovic och Molander rekommenderar att man använder sig av dem.
Men under 2000-talet har den svenska staten avhänt sig instrumenten för att skapa jämlikhet.
Det har gjort Sverige till ett av de länder där skillnaderna i inkomst och förmögenhet ökar snabbast. I Sverige blir människor numera förmögna utan att det står i någon som helst proportion till deras förmåga eller arbetsinsats.
Hur har det gått till?
Det gamla högerkravet att avskaffa arvsskatten aktualiserades faktiskt av Göran Persson som lade fram ett förslag att avveckla den och fick stöd från Vänsterpartiet sedan han ställt ultimatum till Lars Ohly.
När högern kommit till makten 2006 avvecklades också fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Arvsskatten togs bort helt.
Internationellt är det mycket ovanligt att avskaffa arvsskatten. Normalt brukar nivåerna ligga på 30 till 40 procent.
Dessutom minskade skatten på värdepapper.
Brancovic skriver: ”Ett intressant fall är Sverige, där medelklassens andel av förmögenheten minskade obetydligt men där de översta fem procenten blev mycket rikare och såg sin andel av inkomsten öka med tre procentenheter. Den ekonomiska maktförskjutningen från medelklassen mot de översta fem procenten påverkar de totala konsumtionsmönstren. De rika konsumerar mer lyxartiklar än medelklassen, såsom dyra bilar, semestrar, restaurangmåltider och smycken. Det innebär att producenterna har skäl att inrikta sig på den typen av varor och tjänster.”
Ett aktuellt exempel på de rikas prioriteringar är
Cum-ex, storsvindeln mot europeiska banker. De som genomförde den var
högutbildade män, från de främsta universiteten, med de högsta betygen. Vad fikade de efter? Två villor i Mallorca. Flygning i business class. Privatplan. Futtiga önskemål för en gränslös girighet.
Tyskland lurade de på 50 miljarder genom fusk med återbetalning av skatt på aktieutdelningar.
Ett annat exempel är Handelshögskolan i Stockholm. Handels. Maktelitens skola av Mikael Holmqvist ”beskriver högstatus-skolan som en plats där studenterna snarare förväntas stå på god fot med företag och sponsorer än att hålla intellektuell kritisk distans”, skriver Anneli Jordahl i en replik till Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. (SDS 25/10).
Hon citerar en student som jublar första dagen på Handels: ”Den STORA överraskningen under lunchen var att BMW lottade ut en bil till en student – hur coolt? Handels med alla dess kontakter och partnerföretag. Självklart vann man den inte men coolt ändå.”
Lite oroande är att även finansminister Magdalena Andersson är utbildad i denna miljö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar