Dags för internstrid i V igen? av Göran Persson

För sådär en 25 år sedan var jag en bespottad del av en partistrid. Det var inför EU-omröstningen 1994. Jag tillhörde den lilla del av partimedlemmarna som öppet stod för att jag tänkte rösta ja till medlemskap. Vi var inte många, kan varit fler som gjorde det i tysthet, och trycket från nej-sidan var hårt. Ordet revisionism var väl inte lika aktuellt som det var på 70-talet men nog hängde det i luften.
   Sen blev det som det blev, ja till EU och nej till euron. Två beslut som tjänat oss väl som man brukar säga i politiken. V och Mp, de två största motståndarna, har skickat goda ledamöter till EU-parlamentet som gjort avtryck där så långt det nu låter sig göras avtryck där.
   Jag är inte naiv, EU är odemokratiskt och otroligt irriterande med sitt gigantiska regelverk om de mest bisarra saker. Upphandlingsdirektivet är direkt skadligt för alla försök till progressiv politik. Med mera, med mera. Men bortsätt från det så har det som sagt tjänat oss väl, kraven på utträde ur gemenskapen har drivits med ungefär samma frenesi som sossarna driver republikkravet. Mp avskaffade hyckleriet för några år sen och tog bort utträdeskravet.
 

 

Nu vill Jonas Sjöstedt att v skall göra det samma, fast han börjar lite försiktigt med att vi inte skall driva det i nästa års valrörelse. Skall striden blossa upp igen? Kanske, risken finns. Läser i senaste Flamman en artikel med rubriken: Därför vill Sjöstedt sabotera EU inifrån – och därför gör det (en del av) V:s medlemmar så arga.
   Visst lönar det sig att vara envis i politiken och visst blev Kartago förstört till slut. Men jag skulle tycka det var skönt att slippa hyckla i denna fråga. Och visst, det kan bli aktuellt att kräva utträde igen nån gång i framtiden, men låt oss ta den striden då.

Läs Flamman-artikeln »