Den invigdes i lördags med föredrag och
cider. Föredraget stod Henrik Berggren, journalist och historiker för.
Han kom från Stockholm och presenterade sin bok ”68". Han inledde med
att påpeka det självklara: alla inte var inte revolutionärer.
Pingströrelsen hade tiotusentals medlemmar medan Förbundet Kommunist
hade par hundra på sin höjd.
Stockholmsperspektiv
Det är ett mycket intressant och trevligt föredrag, även om det enda han visar på utanför Stockholmsregionen är Sture Johannesson affisch till Lunds Konsthall med en naken haschrökande flicka.
Analys
Han gör vissa försök att analysera bakgrunden till studenternas revolt. Han pekade på framväxten av en ungdomskultur, och intressent nog, gav han en roll till miljonprogrammet, som möjliggjorde för många ungdomar att få ett eget rum. Självklart tar han upp den stora expansionen av utbildningsplatser på universitetet och införandet av studielån, vilket tillsammans breddade studenternas klassbakgrund.
Han avslutade med att konstatera att 68-rörelsen misslyckades. Denna slutsats är naturligtvis diskutabel. Det blev ingen stor förändring av samhället i ett slag. Nej visst. Men vi var många, som ansåg oss del av rörelsen utan att tro på en nära förestående revolution. Nog skulle man kunna säga mer om vad den hade för påverkan på det fortsatta samhällsklimatet.
Lunda-erfarenheter
Det blev inga frågor. Jag tror att fler än jag hade lust att ställa sig upp och säga något om hur det var här. Men, som han påpekat, varje individ har ju sina individuella upplevelser, och jag var ju långt ifrån i centrum. Här i VB kan jag väl få lufta mina egna minnen?
Undervisningsrevolution
Någon annan får berätta om studentpolitiken och universitetet. Jag gick på arkitektskolan, vilket var en heltidssysselsättning som inte lämnade mycket utrymme till tid utanför ritsalarna. Men vi gjorde en liten revolution där. Vi krävde att undervisningen skulle bli mer samhällstillvänd och mindre bygd på individuella prestationer. Många professorer gjorde motstånd, men vi fick stöd bland annat av Carin Boalt. Den vanliga undervisningen fick göra ett uppehåll på en vecka då vi istället hade diskussioner om vad arkitekter kunde göra för ett mer jämställt samhälle.
Båstad
En del annat hann jag med. Till exempel Demonstra-tionen i Båstad, vilken Berggren inte nämnde. En stor demonstration protesterade mot att tennisspelare från det rasistiska Rhodesia välkomnats. Väl framme delades demonstrationen i tre delar, en som stod kvar enligt tillståndet, och två som gick vidare och blockerade grindarna in till planen. Vid den grind jag satt blev det ganska odramatiskt. Poliser släpade bort oss och vi gjorde enbart passivt motstånd. Vid den andra grinden blev det mer tumult, någon sprang in på planen, vattenkanoner sattes in. Matchen avblåstes innan den börjat. Mer var det inte, men upprördheten i pressen var stor.
Värnpliktsvägran
Utan att ha varit med i något organiserande hade jag på något sätt tilldelats första passet, mellan sju och åtta tror jaget var, för att dela ut flygblad med uppmaning till värnpliktsvägran vid en inskrivningsbyrå. Få blivande soldater var morgonpigga, jag delade mina flygblad och gick sen till arkitektskolan. Först på kvällen fick jag veta om ridande poliser och arresteringar.
För mig präglades året av kampen mot Genombrottet, den sexfiliga motorväg som skulle dras strax söder om Mårtenstorget. På arkitektskolan fanns ”socialistiska stadsplanegruppen” som läste Jane Jacobs och diskuterade alternativ till bilismens framfart i städerna. Vår professor i trafikteknik låg bakom förslaget om Genombrottet så vi tog strid med honom och författade en motskrift. Vi konfronterade politiker men det var inte lätt att få besked om beslut och planer. Vi fick kontakt med det VPK som då fanns i Lund, men inte i fullmäktige, och som hjälpte till med flygblad. Vi demonstrerade utanför fullmäktige med revolutionära paroller som: Full insyn i stadsplanefrågor! Tack vara Agne Simonsson, insiktsfull socialdemokrat, stoppades till slut planerna. Men då var tyvärr mycket av bebyggelsen där vägen skulle gått fram redan rivet. Först nu ser det ut som om planerna på att bebygga kvarteret Galten (där busshållplatsen är) ska bli av.
Som sagt:
Gå till biblioteket och se utställningen. Där finns förminskade kopior av våra demonstrationsplakat mot Genombrottet. Och där finns en pärm där den gamla skriften om Genombrottet och mycket annat är samlat. Dessutom en jättefin utställning om andra händelser och en samling med böcker, som kom ut detta år eller som handlar om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar