Vad händer med nittonhundratalets byggnader? av Ann Schlyter

Det var fullt hus i Pingstkyrkan när föreningen Gamla Lund hade bjudit in Tomas Tägil, som är arkitekt och arkitekturhistoriker och jobbar här på arkitektskolan. Han inledde med att påpeka att Lund har ett ovanligt rikt och intressant kulturarv i form av modernistisk arkitektur.
   På tidigt trettiotal byggdes med radikal estetik flerbostadshus på väster, stora enfamiljshus i Professorstan och i öster små villor för barnfamiljer utan stora plånböcker. De senare, som ritats av Ingeborg Hammarskjöld Reiz, kallades för n-byn. N-ordet var då ännu inte utrangerat ur anständig terminologi. Tyvärr finns inte ett enda hus kvar i sin ursprungliga utformning: vit låda med platt tak.
 

 

Modernismen mötte motstånd i början och gör så fortfarande. Till exempel vann Elding Oscarsson Kasper Sahlin priset förra året för tillbyggnaden till Skissernas Museum. Samma år vann samma hus Kasper Kalkon priset som årets fulaste hus.
   I Sverige kallas ofta den tidiga modernismen för funktionalism, och förknippas starkt med bygget av folkhemmet. Byggnaderna skulle fungera och formspråket anpassas efter funktionen. Till modernismen räknas också byggnader från följande årtionden och i Lund har vi många arkitekter som var och en bidragit med sin personliga stil. Liksom Hammarskjöld Reiz var Hans Westman och Klas Anselm aktiva i Lund under många årtionden. Westman eftersträvade ett regionalt uttryck och murade ofta väggar i stora stenar som för att likna skånska ladugårdar. Anselm arbetade vidare med tegeltraditionen och byggde med platsmurade, bärande tegelväggar. Bengt Edman och Bernt Nyberg använde sig av ett brutalare formspråk.
 

 

Många av modernismens pärlor i Lund är redan förstörda och fler står inför hot om rivning eller okänslig ombyggnad. Vad händer till exempel med
 – Tingshuset? Ett av Westmans mästerverk, som fick avslag på byggnadsminnesförklaring på grund av fastigheten privatiserats och ägaren motsatte sig det.
 – Hetvattencentralen på Klostergården? Kanske kan man finna en användning för denna delikata byggnad från sextiotalet, ett av Westmans senaste verk, när det kommer en ny järnvägsstation och området ska förtätas.
 – Bibiliotekstjänst byggnad vid Tornavägen? Ett av Anselms absolut vackraste hus.
 – Folkparken? Edmans byggnad har väckt mycket internationell uppmärksamhet och används nu som kulturskola, men den är svåranvänd. Framtiden?
 – Stenkrossen? Bernt Nybergs industribyggnad med rena linjer och smäckra detaljer. Vissa fula ingrepp har gjorts, men inte värre än att de kan återställas. Oömma byggnader som passar väl för de fritidsaktiviteter som nu är inrymda där. Här finns hopp eftersom en revidering av stadsplanen för området gör bevarande möjligt.
 – Skorstenen till CEPA, eller entren till Diwongs bageri? Kommer det att finnas något som visar på områdets historia som industriområde när bostadskvarteren på Västerbro byggs ut?
 

 

Hittills har inte Lunds politiker visat så stort intresse för kvaliteterna i den byggda miljön och möjligheten att avläsa stadens tillväxthistoria i dess byggnader. Vänsterpartiet har en stolt tradition här, men det är tyvärr inte så allmänt känt. Vågar man hoppas att FNL kan ha en positiv inverkan nu i den borgerliga kvintetten? Det var säkert vad många av deras väljare hoppades på när partiet förvandlades från ett antispårvägsparti till något annat - vad återstår att se. Lunds invånare bör öppna ögonen och ställa krav på sina politiker. Tomas Tägil uppmanade inte sina lyssnare till detta. Men hans föredrag gav kunskap och inspiration till att göra det.