US Army försvarar USA:s gräns mot migrantkaravanen av Gunnar Stensson

Ojämlikhet och migration
Ojämlikheten mellan rika och fattiga ökar i de flesta länder och utgör ett växande hot mot demokrati och samhällsekonomi.
   Men ojämlikhet inom länder kan bekämpas politiskt, även om motståndet från plutokraterna är stort.
   Ojämlikheten mellan rika och fattiga länder är ett större och mer svårbemästrat hot.

Jag är född i Sverige, ett av världens rikaste länder. Det innebär att jag är 92 gånger rikare än om jag vore född i Kongo. Jag är en av världens, och världshistoriens, mest privilegierade människor. Fördelen att vara svenskfödd skulle till och med vara ännu större om jag råkade vara låginkomsttagare eller funktionshindrad. Mitt samhälle tar hand om mig, som en rik familj tar hand om en fattig släkting. Jag har inte gjort något för att förtjäna min privilegierade situation. Den beror enbart på att jag råkar vara född här.
   I Global ojämlikhet kallarBranco Milanovic mitt privilegium medborgarskapspremie. Att vara född i Kongo kallar han medborgarskapsstraff.
   Hur uppstod ojämlikheten? Milanovic pekar på västländernas industrialisering, slavhandeln, koloniseringen, koloniernas begränsning till råvaruproduktion, de fattiga ländernas perifera läge, krigen i Mellanöstern och Afrika och de multinationella företagens utnyttjande av olja och metaller i länder som Kongo och Sudan.

Konsekvensen av ojämlikheten är att allt fler krigsflyktingar och människor från krisdrabbade och fattiga länder försöker migrera till rika länder. Målet är att bli medborgare i något av de rika länderna som Tyskland, Sverige, USA och Kanada för att därigenom få del av medborgarskapspremien. De som lyckas migrera kan fördubbla, tredubbla eller tiodubbla sina realinkomster.
   Det finns idag 230 miljoner migranter och antalet växer. Enligt gallupundersökningar som genomförts varje år sedan 2008 skulle ungefär 700 miljoner människor, 10 procent av jordens befolkning,  vilja flytta till något annat land.
   Därtill kommer de klimatflyktingar som tvingas från sina hemländer av översvämningar och ökenbildning.
 

 

Globaliseringen innebär att kapital och varor är rörliga, men inte människor. Befolkningen i de rika länderna vill inte dela med sig av medborgarskapspremien och försöker därför stänga migranterna ute med murar och militärt våld.
   De största hindren mot migration finner vi vid lands- och havsgränserna mellan länder med stora inkomstskillnader.
   Stängslet mellan USA och Mexiko löper hundra mil längs den drygt trehundra mil långa landgränsen. Nu närmar sig tusentals migranter från Honduras, Guatemala och Mexiko USA:s gräns. President Trump har skickat 15000 soldater ur US Army för att ”försvara” gränsen.
   I Medelhavet ”försvarar” en paramilitär styrka kallad Frontex Sydeuropa med en flotta  patrullbåtar som ska spärra vägen för migranterna.
   Muren mellan Israel och Palestina skiljer palestinier och israeler. Inkomstskillnaden är 10 mot 1.
 

En tvåtusen kilometer lång mur håller på att uppföras mellan Indien och Bangladesh.
 

Nationalistiska, främlingsfientliga och  fascistiska rörelser vinner fotfäste i Storbritannien, Frankrike, Österrike, Polen, Tyskland, Danmark, USA, Brasilien och Sverige. 
   Storbritannien lämnar EU, förbundskansler Angela Merkel avgår som partiledare, Trump försöker vinna kongressvalet genom att skicka armén mot migranterna och föreslå en lagändring som ska göra det möjligt att utvisa barn födda av utländska föräldrar.
   Regeringskrisen i Sverige vill Moderater och Kristdemokrater lösa genom samarbete med ett främlingsfientligt parti.

I boken Global ojämlikhet redovisar och analyserar Branco Milosevic hela detta globala skeende och diskuterar möjligheterna  att lösa de konflikter som är en följd av ojämlikheten.
   Han konstaterar att Världsbanken har fastslagit att ökad migration leder till ökad global BNP och bättre livsvillkor.