Icke godkänd av Gunnar Stensson

Sydsvenskans Emma Leijnse presenterade 6/11 resultatet av en omfattande jämförelse mellan skånska skolor beträffande behöriga lärare, lärartäthet, nationella prov, förhållandet mellan prov och betyg, meritvärde, gymnasiebehörighet och salsa-index.
   Hon sammanfattar slutsatserna i två rubriker.
   Den första fastslår: ”Stora skillnader mellan skånska skolor”.
   Den andra konstaterar: ”Ingen tar ansvar för skillnaderna”.

Underbetyg alltså för den skånska skolpolitiken som förstås bara är en variant av den svenska. Orsakerna är kända: kommunaliseringen, skolvalet, skolpengsystemet och friskolorna med möjlighet att göra vinst (eller förlust, men då säljer man dem).
   I stället för att rätta till dessa strukturproblem ägnar sig de svenska skolpolitikerna sedan tjugo år åt klåfingriga ”skolreformer” som bara förvärrar situationen. Lärarnas lönespridning splittrar kollegierna. Pengar satsas på datorer medan besparingar görs på personal. Värst har Liberalerna varit.
   Emma Leijnse sammanfattar: ”Trots utredningar och regeringsförklaringar fortsätter politikerna att lägga ansvaret för skolsegregationen på föräldrarna. Men det är fel ställe. Enskilda individer kan inte, och ska inte behöva, ta ansvar för en samhällsfråga som är strategiskt viktig på nationell nivå”.
   Enligt en undersökning från organisationen Maskrosbarn har svenskarnas förtroende för skolsystemet sjunkit. 4 av 10 har mycket lågt eller ganska lågt förtroende.

Jag satt i Lunds Utbildningsnämnd hela 90-talet och de första sex åren av 2000-talet. Under den tiden fattades de beslut vilkas konsekvenser nu är synliga. Utbildningsnämndens ansvarsområde är visserligen enbart gymnasiet, inte grundskolan, men utvecklingen var till stor del parallell.
   Jag minns särskilt den kamp som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet förde under många år för att bevara Lunds fyra kommunala gymnasier jämlika och osegregerade. Målet var att alla skulle erbjuda samtliga program, både teoretiska och praktiska, och att alla slags elever skulle gå på alla fyra gymnasierna.
   När det fria valet kom missgynnades Vipan av det geografiska läget; eleverna valde hellre något av de tre centralt belägna gymnasierna.
   Vi försökte motverka detta bland annat genom att tilldela Vipan ett par attraktiva program, men några år efter det att jag lämnat Utbildningsnämnden var Lunds gymnasier helt segregerade: Vipan hade de praktiska programmen och de tre övriga gymnasierna de teoretiska. Dessutom hade ett antal friskolor tillkommit.

Efter det jämlika 1900-talet följde det segregerade 2000-talet. Och svensk skolkvalitet störtdök. Efter att ha toppat Pisa, Programme for International Student Assesment, hamnade svensk skola i bottenskiktet. Finland som behållit en skolpolitik som liknade den tidigare svenska blev kvar i toppen.
   Sverige är unikt. Motsvarande skolsystem finns ingenstans frånsett Chile, som emellertid avskaffade systemet härom året.
   På tisdag presenteras nästa Pisarapport. 

P.S. Den skattefinansierade friskolekoncernen Academedia köpte alkohol till fem konferenser för 600 000 kronor. Koncernledningens tio personer har supit för 119 868 kronor under de tre senaste åren.
AB 28/11.