Tack för i år!

Så var ännu ett VB-år till ända. Tänk så många det blivit, lika häftigt och förvånande, varje gång.
   Tack till alla läsare, skribenter och övriga vänner för att ni gjort detta möjligt.
   Förhoppningsvis så syns vi igen 2020 för en 46:e årgång!
red

Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
 

Julsånger på stan

 

Lördagen den 14/12 sjunger vi julsånger i centrala Lund, kl. 13.15 vid fontänen på Bantorget & kl.14.00 på Stortorget
Körledare: Inger Ohlen
   I Spontankören kan vem som helst oavsett ålder sjunga- alla som kan andas och prata är välkomna! Då är man fullt kvalificerad - ingen körvana behövs alltså - och vi sjunger helt utan noter!! Vi sjunger för att det är roligt och nyttigt och vi vill alltid bli fler.
   Gå gärna in på spontankören.se och läs om hur du kan börja sjunga med oss!
Arrangör: Spontankören, Vinterlund och Lunds kommun

Musik och Makt – Röda Kapellets decemberkonsert

Röda Kapellet bjuder in till en musikalisk och politisk resa genom 1900-talet.
   Dirigent: Ludvig Nordgren
   Presentatör: Staffan Gerdmar

Lördag 14 december 2019 kl. 18:00

Magle Konserthus, Magle stora kyrkogata 4, Lund
Affisch »

Falska förnyare av Lucifer

Härom veckan fick jag i min brevlåda ett flygblad från FNL - “ditt lokala parti” som det stod, riktat ”Till dig som vill förnya Lund”. På framsidan var en bild av partiets fullmäktigeledamöter. Alla hade cyklar, det här var minsann riktiga Lundabor. Det var en snygg och välskriven liten broschyr, med text om partiets vallöften 2018 och vad som har hänt med dem under året.

Fromma förhoppningar
Dvs. nog var det en blandning där det finns både fromma förhoppningar och ärenden där FNL inte precis haft någon ledande roll .”Inga resor till Cannes.” Nej, Vänsterpartiet har sagt nej till dem i många år, liksom resor till jippot i Almedalen. Det senare lyckades vi dock inte avstyra. ”Inga nya dyra spårvägslinjer” Nej, men det är faktiskt ingen som har förordat det. ”Gräv ner järnvägen genom Lunds centrum!” Ja, vad kostar det, ska staten bjuda på det? “Fler jobb på framtidens arbetsplatser!" Ja, det kan man ju önska sig. “Nej till skattehöjningar!” Visst, där känner man igen den borgerliga linjen. Det hela ser ut som det dåvarande Folkpartiets förslag, Tove Klettes klassiska linje. Man är för allt som är trevligt och bra, men det får inte kosta pengar. “Mindre barngrupper i förskolan!” Ungefär vad V har sagt sedan 1960.talet. Om man menar allvar kan man inte som FNL ansluta sig till borgarna.
   Det är nämligen just det FNL gjort. “Efter intensiva förhandlingar bildades Lundakvintetten där FörNyaLund tillsammans med Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna utgör kommunens styre.” Ja. Detta är själva hjärtpunkten i FNL:s politik i Lund och det borde nog stå i stora bokstäver i det lilla upplysningshäftet.

Cynikerna har fått rätt
Jag tillhörde de som såg positivt på FNL:s framträdande i Lund och hånades mycket riktigt av mer cyniska partikamrater. Och det är verkligen häpnadsväckande att man påstår sig stå för förnyelse i Lund när man omedelbart ansluter sig till den borgerliga Lundakvintetten med partier som har styrt Lund i huvuddelen av de senaste femtio åren. Det skulle förvåna om de 6 870 lundabor som röstade på FNL i kommunalvalet 2018 återkommer i valet 2022 Det måste bli en huvuduppgift för V att tala om för lundaborna hur FNL faktiskt använder sina röster.

Nästan som i Paris
När detta skrivs får jag i brevlådan Lokaltidningen som i en stor rubrik meddelar mig, “Klostergården är lite likt Paris” Jaha, har taket brunnit på Klostergårdskyrkan, har upprörda bönder från Sandby blockerat tillfartsvägarna och har Klostergårdsborna (som ju som vi alla vet älskar sin stadsdel) rest sig som en man mot Gunnar Stensson som väl antar president Macrons plats. Ja, Lund ligger närma kontinenten.

Gängen gör pengar på allt av Gunnar Stensson

”Skolans tystnadskultur går ut över undervisningen, skolmiljön, eleverna och kollegorna.”

Jakten på vinst förutsätter tystnad. Affärshemligheter måste skyddas när man ska lura konkurrenter och konsumenter. Nedan några exempel.
   Finansbolaget Allras styrelses gjorde medvetet dåliga affärer för att tjäna pengar, men alla kunde inte hålla tätt. Därför hotas de nu med långa fängelsestraff.
   Skolor i Stockholm har lagt ut en miljon på terrorövningar som arrangeras av privata företag. Företagens marknad gynnas av varje skjutning på gatorna.
   Vinstjagande kriminella gäng är en del av samma kultur och tillämpar tystnadsplikten brutalt, vare sig de sysslar med knark eller avokado. Det kan kosta livet att vara lösmynt.
   Farligast är tystnadskulturen förstås i de globala fossilföretagen. Förnekargängen där tiger, ljuger, mutar forskare och anstiftar krig för sin profit och för att skydda sin osynliga hand.

För några år sedan nådde tystnadskulturen de svenska skolorna. När de hamnade på marknaden förvandlades eleverna till på samma gång vinstfaktorer och konsumenter. Skolpengen gjorde det nödvändigt att tiga om sådant som kunde skada de stora skolkoncernernas vinstintressen, exempelvis betygsinflation, segregerande urvalssystem, mobbning, stora klasser, avsaknad av hjälpmedel och andra problem.
   Även icke vinstdrivande kommunala skolor drabbades.

Läs artikeln i Skolvärlden »
 

Tystnadskulturen innebär att lärare som uppmärksammar problem och påkallar åtgärder straffas med trakasserier, dåliga arbetsvillkor, sämre lön eller förlorar jobbet. Lärare som skryter med skolan och tiger om bristerna belönas.
   Fyra av tio lärare uppger i en undersökning som Skolvärlden genomfört att de straffats för att de brutit mot tystnadskulturen.
   55 procent av lärarna har övervägt att byta arbetsplats för att slippa tystnadskulturen.
   Sveriges lärarbrist är inte förvånande.

Utbildningsminister Anna Ekström, S, är bekymrad. Hon skriver:
   ”Om lärare förväntas marknadsföra snarare än informera sakligt och opartiskt, och om lärare förväntas tala väl om sin skola snarare än larma om missförhållanden så går det ut över undervisningen, skolmiljön, eleverna och kollegorna. Den utvecklingen arbetar jag för att bryta.”
   2054 av Lärarnas Riksförbunds medlemmar tillfrågades i undersökningen. 981 personer deltog, vilket motsvarar 48 procent. Källa TT.

Mänskliga rättigheter måste gälla även Israel! av Gunnar Olofsson

 

Mänskliga rättigheter är satta på undantag i Israel och de av Israel kontrollerade palestinska områdena. Inte minst gäller det tillgången till hälso- och sjukvård. Det skriver israeliska ”Läkare för Mänskliga Rättigheter” (PHR-I) i en sammanfattning med anledning av FN:s dag för mänskliga rättigheter 10 december.

På det ockuperade Västbanken hindrar Israel med hjälp av militärposteringar, murar och vägspärrar aktivt palestinierna från att söka och få den vård de behöver. Människor blockeras från att nå sjukhusen och det händer att man föder barn eller dör i vägspärrarna. I Gaza avslås omkring hälften av alla ansökningar att söka vård utanför den inringade enklaven, och cancersjuka avlider då de inte får den vård de behöver.

Till detta kommer fysiska övergrepp av den israeliska armén, nattliga raider och arresteringar, husrivningar, förstörelse av egendom och mord på människor som fredligt demonstrerar mot ockupationen. Personer som fängslas på ockuperat område, även barn ner till 12 års ålder, torteras och spärras efter summariska rättegångar in i fängelser inne i Israel, där de inte kan få besök av anhöriga. Enligt officiell israelisk statistik sitter i nuläget omkring 5.400 palestinier, varav 187 barn, i israeliska fängelser. Den vanligaste anklagelsen mot barnen är stenkastning mot israeliska soldater och militärfordon – ett brott som kan ge många års fängelse! 413 personer hålls i ”administrativt förvar” på obestämd tid utan rättegång eller dom.

Inne i Israel nekas asylsökande tillgång till både arbete och hälsovård och tvingas leva utan skydd mot att utnyttjas av kriminella element. En några år gammal lag, ”Deposit law”, tvingar migranterna att varje månad lämna 20% av det de tjänat till myndigheterna, något som driver dem in i hunger och fattigdom. I de israeliska fängelserna handläggs sjukvården av Israel Prison Service, en organisation som egentligen inte har någon medicinsk kompetens, och det händer att fångar dör av vanvård och brist på medicinsk tillsyn.
 

 

Enligt FN:s ”Allmänna förklaring om de Mänskliga Rättigheterna” (antagen 10 december 1948) har varje individ rätt till ”liv, frihet och personlig säkerhet” (artikel 3). PHR-I pekar här speciellt på rätten till hälso- och sjukvård på lika villkor – en princip som Israel grovt bryter mot. Hela ockupations- och bosättningspolitiken utgör fundamentala brott mot grundläggande internationella konventioner, vilket konstaterats i ett stort antal FN-resolutioner - och senast i Säkerhetsrådets resolution 2334 (23 december 2016). Ändå får det inga konsekvenser? När USA:s utrikesminister Mike Pompeo nyligen, för Trump-administrationens räkning, deklarerade de israeliska bosättningarna som ”inte nödvändigtvis illegala” – och därmed öppnade ännu en dörr för palestinierna ner till helvetet - har inte heller det väckt någon större uppståndelse.

Hur långt tänker världens ledare, inklusive EU och vår egen regering, låta det gå innan man på allvar sätter ner foten och gör någonting åt de ständiga övergreppen i Israel / Palestina? I samband med FN: s dag för mänskliga rättigheter är det absolut rätt tillfälle att ställa den frågan.

Dear friends of the Palestinian people

Israel just announced its plans to raze the historic Shuhada Street market in Hebron to build a new Jewish settler neighborhood on top of its rubble.
   It’s a disgusting political move by (interim) Defense Minister Naftali Bennet to win support for ultra-nationalist parties with yet more elections potentially on the way.

But make no mistake: this is ONLY happening because the Trump administration just proclaimed that Israeli settlements in the West Bank don’t violate international law.
   The clock is ticking – the community has been told it only has till Dec. 31 to “comply” or face the consequences – and we need to help create a huge public outcry against this atrocity:
 

 

Shuhada Street was already a glaring and painful example of Israel’s apartheid policies. 20 years ago it was the bustling busy commercial center of Hebron – now shops are shuttered and welded shut, entrances to homes are bricked up, and cars are banned.
   Why? Hebron is home to a few hundred notoriously militant radical Jewish settlers, and – you can’t make this up – after a Jewish settler massacred 29 Palestinians in 1994, it was Palestinians living and working on Shuhada Street who were forced to leave their homes and businesses in the name of “security.”

25 years later the Israeli government is taking yet another step in its apartheid control of Palestinian lives in Hebron.
   Join our campaign in solidarity to create a huge international outcry against this outrageous decision:
Add your name: Stand with Shuhada Street

Dags för decennieskifte

Inte lika spektakulärt som ett millenieskifte men ändå en sorts milstolpe. Visst borde VB med sina kvalificerade läsare och skribenter kunnat precentera lite trovärdiga förutsägelser inför 20-talet. Det förra 20-talet blev ju ganska spektakulärt med epitetet "det glada" i början till "depressionens" i slutet.
   Tyvärr har vi inte hunnit putsa kristallkulan den här gången. Bristen på nya förutsägelser gör att vi får nöja oss med det näst bästa; att ta fram rödpennan och läsa en 20 år gammal förutsägelse från de då så populära "Millenie-konsulterna". VB valde att anlita konsulerna Grr och Lucifer för att förutse det nya milleniet. 20 år är en futtig det av ett millenium men ett litet delfacit låter sig kanske göras.

---

Millenniekonsulterna från VB nr 38/1999
Nu har de samlats, Veckobladets båda millenniekonsulter, signaturerna Lucifer och Grr för att utbyta tankar kring det gångna året, århundradet och årtusendet. Utrustningen är 2000-säkrad och parallellt med samtalet genomfördes en djuptestning av milleniechampagnen.

Lucifer: Varför är vi här, i denna trista stad, i denna trista tid? Det måste ha varit Lund Baudelaire tänkte på när han skrev om "la tristesse d' une ville sans fleuve". Inte ens politiken är rolig här.

Grr: Floden är på väg! Eller åtminstone vattnet. Dethar jag förutspått flera gånger förr, men nu har det stått i Science att havsisen i Arktis smälter med rekordfart (vilket med 98 procents sannolikhet beror på växthuseffekten) och att nordpolen blir isfri sommartid inom ett par decennier. Därmed stiger havet obönhörligen och når så småningom Lund. Och därmed blir även politiken roligare här för det blir en mängd nya problem att ta ställning till. Kanske inte i vår privata livstid men i barnbarnens, och så här inför årtusendeskiftet borde vi kunna lyfta blicken. Lunds befolkning har hundradubblats under det nu slutande millenniet, fortsätter den trenden blir våra efterkommande tio miljoner på hösten 2099. Härliga tider, strålande tider!
Läs mer (sid 2) »

Lästips

 

Intressant artikel till frågan om Israels existens vs anti-sionismen.

Kh Tjatte
 

Counterpunch December 12, 2019
Renouncing Israel on Principle
by Steven Salaita

When anti-Zionists discuss the Middle East, the topic of Israel’s existence rarely arises.  It’s almost exclusively a pro-Israel talking point. We’re focused on national liberation, on surviving repression, on strategies of resistance, on recovering subjugated histories, on the complex (and sometimes touchy) relationships among an Indigenous population disaggregated by decades of aggression. That a colonial state—or any state, really—possesses no ontological rights is an unspoken assumption.

“Do you recognize Israel’s right to exist?” pretends to honor the downtrodden, but it is an altogether different proposition, transforming sophisticated ideas of liberation into a crude test of political respectability. Prioritizing the state as worthy of relief, as something to which we automatically owe deference, subsumes life to the imperatives of capital.
Läs hela artikeln »

Skolpolitik: Klotter och minnesfragment 1991 till 2006 av Gunnar Stensson

När jag härom kvällen rensade en byrålåda med gamla protokoll, broschyrer och annat skräp fick jag tag i en dammig svart anteckningsbok fylld med osammanhängande klotter.

9/9 95. Samling vid flygbåtarna. Jaha. September 95. Det var ett par månader efter folkmordet i Srebrenica. Jag var upprörd då, påmindes om protesterna mot Handkes nobelpris nu.
   Flygbåtarna? Det var före Västra hamnen och Öresundsbron och Turning Torso.
   På en annan sida några adresser. Castle Hotel, Castle Green, Taunton, Somerset 11-13/9. Mats Hammarström MP. Äppelträden i Taunton, fulla med äpplen och med nät kring stammarna för att fånga upp dem när de föll. Ulrika Holgersson, S. Staden Street. Lars Granath, skolchef.
   Ja, det var skolstyrelsens resa till England. Jag hade inte ägnat den en tanke på 24 år. Nu plötsligt minnen. Jag ska inte dra dem - vem vill veta? - men när jag lagt mig på tisdagskvällen sorterade jag några av dem, försökte sätta dem i kronologisk ordning. Här kommer historien om Skolstyrelsen och Utbildningsnämnden 1991 till 2006. Jag vet inte om den är sann i alla delar.

När jag blev invald i Lunds skolstyrelse 1991 hade den ansvar för alla skolor i Lunds kommun. Den nya styrelsen inledde mandatperioden med en heldags bussresa till varenda skola för att lära sig omfattningen av ansvarsområdet. Men kommunens ansvar begränsat eftersom skolan var statligt reglerad.
   Sedan kommunaliserade Göran Persson skolan. Vänsterpartiets stöd i riksdagen var nödvändigt och Göran Persson lyckades pressa fram det. Lärarna blev kommunaltjänstemän i stället för statsanställda. En stor protestdemonstration genomfördes av lärarfacken på Kyrkogatan i Lund.
   Kommunaliseringsbeslutet motiverades bland annat med demokratiskäl; decentraliseringen skulle föra skolan närmare människorna. Få hade insett att kommunaliseringen innebar segregation.

   När Carl Bildt, M, ett par år senare genomförde friskolereformen, samtidigt som han investerade i blodig oljeutvinning i Sudan, hamnade den svenska skolan på marknaden. Det dröjde nästan två årtionden innan de fulla konsekvenserna blev uppenbara.

I september 1995 reste alltså skolstyrelsen till England. Vi besökte skolor i London och i städerna Taunton och Street i Somerset.
   Flera ledamöter, som Lars V Andersson, C, och Lars Andrae, S, (var någon av dem med på resan?) övergick till den nya Utbildningsnämnden. Mats Hammarström röstade mot fria skolmåltider. Ansvaret för grundskolan övertogs av kommundelsnämnder. Klostergården tillhörde kommundel Söder med Kajsa Theander, V, som ordförande. Under kommundelsperioden ökade Klostergårdens byalag sin aktivitet. Jag medverkade som

sekreterare, men mitt största engagemang var i Eritrea-grupperna.
   1995 genomfördes Operation Dagsverke som samlade in några miljoner till stöd för skolor i Eritrea. Vi försökte göra Asmara till Lunds vänkommun. Lektor Bereket Yebio vid lärarhögskolan i Malmö byggde upp en studieverksamhet i Eritrea. Eritreas ambassadör besökte Tetrapak för att undersöka möjligheten att förpacka och sälja eritreansk apelsinsaft.
   Elsa Grip, kommunstyrelsens ordförande Larry Andow och jag reste till Asmara och talade med representanter för Eritreas regering 1997.  Utsikterna verkade ljusa, men följande sommar bombade Etiopien Asmaras flygplats och ett krig utbröt som inte avslutades förrän den nye etiopiske premiärministern Abiy Ahmed erkände Eritreas gränser förra året, något som han tilldelades Nobels fredspris för.

2002 blev jag oväntat ordförande i Utbildningsnämnden. Skoldirektör var den kompetente och engagerade Sten-Bertil Olsson. Jag hade under mer än ett decennium lärt känna personalen på Utbildningskansliet och flera skolledare och hade själv 30 års lärarerfarenhet. Dessutom hade jag barn och barnbarn i Spyken, Katte, Vipan och Polhem. Under mandatperioden byggdes Polhems dramatiska aula som fullmäktige nu använder för sina sammanträden. Utbildningsnämnden gjorde också en studieresa 2005 till Saskatoon i Saskatchewan och Vancouver i British Columbia.
   I november 2006, strax efter valet då Demokratisk Vänster kom in i fullmäktige och de borgerliga partierna tog makten, kritiserade jag planerna på att införa skolpeng i gymnasiet. Vissa moderater blev upprörda. En av dem rev dramatiskt min skrivelse i bitar.
   Så blev det jul. I januari införde de borgerliga partierna skolpengen. Jag ordnade ett par protestmöten i Klostergården. Så var det slut.
   Men jag kommer alltid att minnas september 1995 och äppelträden i Somerset. Bilderna blir alltmer detaljerade och levande.
 

---

En önskan om goda vilsamma helger!

 
En illustration av skillnaden mellan då och nu.
Då var VB:s värld svartvit med orginal illustrationer, denna av Manne.
Nu är VB färggrann med mycket bilder som oftast lånats från "nätet".
Same, same, but different skulle man kunna säga, om man ville.
 

Denna Jul- och nyårshälsning som ritats av Manne har används
många gånger genom åren, debuten var i nr 43 1978.
De konstnärliga kvalitérna gör att den fortfarande står sig trots att hammaren och skäran
inte står lika högt i kurs som de engång gjort.

Friday for Future alla fredagar

 

Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.

Träffa Jonas Sjöstedt

 

Därför ska vi inte sälja Öresundskraft

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt kommer till Helsingborg 10 december!
   Den 12 januari 2020 är det folkomröstning i Helsingborg om energibolaget Öresundskraft ska säljas eller stanna kvar i kommunal ägo.
   Vänsterpartiet kommer rösta nej för att:
    • Medborgarna ska äga sitt energibolag
    • Privatiseringar ökar priserna
    • Vi behöver ett hållbart samhälle nu
   Kom på detta öppna mötet för att lyssna vad Jonas tycker!
   Det kommer också att finnas tid för att ställa frågor till Jonas på slutet.
När: 10 december 2019
Tid: 18:30. Insläpp kl. 18:00
Var: Hörsalen Helsingborgs Stadsbiblioteket, Stadsparken, Bollbrogatan 1.
Begränsat antal platser, kom i tid!

Läs mer »

Julsånger på stan

 

Lördagen den 14/12 sjunger vi julsånger i centrala Lund, kl. 13.15 vid fontänen på Bantorget & kl.14.00 på Stortorget
Körledare: Inger Ohlen
   I Spontankören kan vem som helst oavsett ålder sjunga- alla som kan andas och prata är välkomna! Då är man fullt kvalificerad - ingen körvana behövs alltså - och vi sjunger helt utan noter!! Vi sjunger för att det är roligt och nyttigt och vi vill alltid bli fler.
   Gå gärna in på spontankören.se och läs om hur du kan börja sjunga med oss!
Arrangör: Spontankören, Vinterlund och Lunds kommun

Musik och Makt – Röda Kapellets decemberkonsert

Röda Kapellet bjuder in till en musikalisk och politisk resa genom 1900-talet.
   Dirigent: Ludvig Nordgren
   Presentatör: Staffan Gerdmar

Lördag 14 december 2019 kl. 18:00

Magle Konserthus, Magle stora kyrkogata 4, Lund
Affisch »

Lästips

Arbetarklassen orienterar sig mot höger men socialdemokratin är för ängslig för att kritisera de reaktionära tongångarna, menar Olle Svenning.

 

Vill varmt rekommendera läsning av Olle Svennings artikel om arbetarklassens, och enligt mitt förmenade även socialdemokratins och vänsterns, högersvängning bort från den marxistiska idéläran.

Kh Tjatte


Arbetarklassens extrema högersväng
Försvaret för demokratin och de mänskliga rättigheterna kan bli socialdemokratins sista stora strid
av Olle Svenning 2019.12.03
Läs hela artikeln »

Om partisympatier

Läser i DN hur den stackars partisekreteraren (ja, det är synd om alla partisekreterare i sådana lägen) tolkar SCB.
   "Jag tolkar den här mätningen som att väljarna skickar en signal till oss om att de vill se mer social-demokratisk politik, säger Lena Rådström Baastad."

Stig Henriksson citerar DN på Facebok
 

Läs mer om SCB-undersökningen»

Blir det nån julfrid i år? av Göran Persson

Vi har nått in i advent och borde närma oss julfriden med raska steg. Frågetecknet i rubriken antyder tvivel. För VB:s del råder inga tvivel, nästa veckas nummer blir det sista för året.

Men för resten av världen kan man i vanlig ordning känna tvivel, precis som vanligt är det många människor och platser där friden med och utan jul framför kommer att saknas. I år tänker jag särskillt på två saker som med säkerhet hade kommenterats här i VB:s spalter om vi inte tagit jullov.

Den första är striden om arbetsförmedlingen. Den tvåveckors tidsfrist som Vänsterpartiet utlyste för att avstå från att väcka misstroende mot arbetsmarknadsministern löpte ut idag. Beskedet blev en ny frist till på tisdag, då skall man bestämma sig och om man går vidare så blir det en omröstning dagarna före Lucia. En utökad frist till så undrar man om det blir nån julfrid i Riksdagen.

Den andra är riksrättsprocessen i USA. Eftersom demokraterna är förtvivlat angelägna om att den processen skall avslutas i januari så kan man väl undra hur det blir med julfriden i kongressen.

Eftersom vi inte kan kommentera dessa skeenden förrän i mitten av januari nästa år så får jag försöka vara förklok, något vanskligare än det vanligare efterklok.
   Något misstroende blir det inte. En fälld minister, med eller utan regeringskris och nyval, där v, m, kd och sd samverkar får alltför många att sova dåligt om natten och då blir man inte så fridfull på dagarna.
   Någon fällande dom i en riksrätt i USA blir det inte om det nu verkligen blir en sådan process. Skälen är lite mer diffusa men ungefär de samma. Om man lierar sig med det andra partiet hur skall det då gå med ett ev omval 2020. Såna grubblerier sover man inte bra av osv.

Det tristaste med exemplen ovan är enligt min uppfattning att de så klart visar på de oppositionellas maktlöshet.
   Är det verkligen nedrustningen av AF som är den nuvarande regeringens värsta brott av alla de löntagarfientliga punkter den vilar på.
   Är det verkligen Donald Trumps värsta brott att han övat uttpressning på Ukrainas president? Det finns ju att jämföra med; utlämnandet av kurderna till Turkiets godtycke, att lämna Parisavtalet och lova sina väljare mer kolanvändning, att få Iran att öka sin urananrikning genom att säga upp avtalet mm mm.

Kanske kan man säga att man silar mygg och sväljer kameler. Men det skall ju ingå några kameler i julkrubban så kanske det är passande så här års i alla fall.

Gubben kverulerar över Post Nord och media av Ilsken pensionär

Jag betalar mina räkningar via bruna kuvert. Varje månad återkommer samma och jag summerar min ekonomi, stoppar in alltihop i kuvertet och lägger det i brevlådan. Elektroniken misstror jag.
   Men det hände något med det bruna kuvert jag stoppade i brevlådan i slutet av september. Efter någon vecka började betalningspåminnelserna dyka upp. Jag betalade räkningarna en gång till, liksom ett par fördyrande inkasso. Sedan var det lugnt, trodde jag. Men vid månadsskiftet november-december slutade plötsligt Sydsvenskan komma. Jaha, prenumerationsräkningen hade också legat i det bruna kuvertet. Jag betalade.
   Nu är min största oro att Post Nord ska hitta det bruna kuvertet och skicka det till banken, som då kommer att betala räkningarna en gång till.
   När Sydsvenskan inte kom begav jag mig till Klostergårdens centrum för att köpa ett lösnummer. Det gick inte, vare sig i Coop, Netto eller spelkiosken. Jag var tvungen att ta bussen till Botulfsplatsen. Förr kunde jag köpa rikspressen också i den lilla kiosken i Älghult.
   Visst, man kan läsa på nätet. Som luspank student 1954 köpte jag endera tidningen för 25 öre. Jag prenumererade på DN fram till 2000, många år också Sydsvenskan. När de började köra samma artiklar släppte jag DN.
   För att analysera en text behöver man ha den framför sig på bordet, inte på en skärm.
   Under hela min tid som lärare var pressen den viktigaste informationskällan. Jag undervisade ständigt elever i hur en tidning var disponerad och skillnaden mellan åsikter och fakta.
   TVs nyhetssändningar har blivit plottriga, men vissa samhällsprogram har god kvalitet.
   Bäst är P1 i radio, nu som på 1940-talet. Men radion vill visst Moderaterna också förstöra.

Debatt om våra internationella militära insatser, Ryssland och Latinamerika av Hanna Gunnarsson

Veckan i riksdagen

I veckan har riksdagen börjat debattera budgetarna på de olika utskottens områden. Budgetdebatterna har ofta karaktär av att vara lite allmänpolitiska, partierna berättar om sin politik på de olika områdena. Dessa debatter är därför ganska trevliga att titta på. Allt finns som vanligt på riksdagens hemsida.
 

 

Jag har själv haft två debatter i veckan. Först en interpellationsdebatt där jag frågade försvarsministern om hur han ska göra för att de värnpliktigas medinflytande och möjlighet att påverka sin vardag och arbetsmiljö ska fungera bättre. Jag har haft kontakt med Pliktrådet, som representerar de värnpliktiga och är valda av värnpliktskongressen, och de upplever att de behöver vara mer oberoende från försvarsmakten för att kunna påverka och granska bättre, och att det finns en del praktiska problem att lösa. Försvarsministern ville inte gå med på mitt krav att ändra i förordningen om medinflytande, men var i övrigt mycket positiv till medinflytandesystemet (såklart) och såg att det finns problem att lösa. Se debatten här.

Utöver det har vi debatterat två av Sveriges internationella militära insatser: Afghanistan och Mali. Afghanistan är en NATO-insats, som vänsterpartiet är emot, och Mali är en FN-insats som vi är för. Att skicka soldater på internationella uppdrag är ett stort och allvarligt beslut. Soldaterna spenderar lång tid hemifrån (ett halvår med en eller två hemresor) och arbetar under ständiga säkerhetshot. I Mali tror vi att vi gör en bra insats, där har Sverige också ett mycket stort bistånd och civilt arbete. Debatten om Afghanistan här, (där V företräds av Håkan Svenneling, klicka på hans namn) och Mali här, (klicka på mitt namn). Utöver dessa hade utrikesutskottet sin budgetdebatt samma dag, där Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson pratade om bland annat mänskliga rättigheter i Ryssland. Se debatten här, (klicka på Håkans namn för att höra hans inlägg).

Tidigare har Vänsterpartiet även ställt en interpellation om Latinamerika till utrikesministern, där Håkan Svenneling (v) och Lorena Delgado Varas (v) debatterade med Ann Linde (s).
   I veckan har också beslut om bensinskatten, där V faktiskt går med på en mindre sänkning.

Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot

Svensk skola mest segregerad och sämst i Norden. Finsk skola är bäst. av Gunnar Stensson

Svensk skola hör till de sämsta bland OECD-länderna när det gäller att ta vara på begåvningarna.
   Det beror på att Sveriges nuvarande skolsystem är ett av de mest segregerade. Det har inte alltid varit så. Skolsegregationen är konsekvensen av skolmarknaden, konkurrensen om skolpengen och det så kallade fria valet.
   Vissa skolor är elitskolor, skolor för ”eliten”. Men att tillhöra eliten i Sverige innebär inte att vara speciellt begåvad.  Eliten utgörs av de mest privilegierade. De är sällan de skarpaste.
   De flesta begåvningarna utanför ”eliten” – och de är många – går förlorade.  Mycket tyder på att en del av dem kriminaliseras. Andra kan bekämpa samhällets orättvisor underifrån. En städerskas dagbok av Maja Ekelöf blev en väckarklocka för några årtionden sedan.
   Alla är glada över att resultaten i läsförståelse och matematik har förbättrats. Samtidigt framgår det av Pisa att den svenska skolan fortfarande är sämre än den finska, danska och norska.
   Nu gäller det att bryta skolsegregationen, sa skolministern i en tv-intervju och hänvisade till en utredning som kommer nästa år. TV-reportern frågade om elefanten i rummet – det fria valet – och ministern svarade att den kommande utredningen föreslår förändringar, oklart vilka.

Mer om PISA »
Sveriges resultat »
Testa vad du kan själv »

Centraliseringsprocess utan motstycke i Lunds kommun av Ulf N

Jag har till förvaltningsrätten i Malmö lämnat in överklagande av ett beslut som kommunstyrelsen tog den 6 november i år. Det överklagade beslutet gäller delar av ett ärende med rubriken "Arbetsinstruktion för kommunstyrelsen".
   Mitt överklagande grundar sig i att kommunstyrelsen enligt min mening – och förhoppningsvis kommunallagens mening – borde ha överlämnat delar av detta ärende för beslut i fullmäktige. Samtidigt är beslutet i sej en del av en pågående centraliseringsprocess av makt och styrning i Lunds kommun. Det gäller både på förvaltningssidan och på den politiska sidan.

Arbetsinstruktionen – ett led i centraliseringen
Arbetsinstruktionen som kommunstyrelsen beslutat om innehåller en rad olika punkter och uppdrag. Bland beslutspunkterna finns bland annat följande:
   Beslut om att enbart kommunstyrelsens ordförande (tillsammans med kommundirektören) har uppdraget att i övergripande frågor företräda kommunen i kontakt externa intressenter, typ myndigheter, andra kommuner, organisationer etc. Detta beslut kan anses strida mot ett kommunfullmäktigebeslut 2018-09-27 där det heter att styrelsens ordförande, 1:e vice ordförande och 2:e vice ordförande har som uppdrag att företräda kommunen i kontakterna utåt. Förvaltningsrätten bör därför enligt min mening pröva om styrelsen fattat beslut i strid med fullmäktiges beslut.

Kommundirektören blir chef över alla förvaltningar
Ett beslut om att kommundirektören ska vara chef för nämndernas förvaltningsdirektörer (= chefen för förvaltningen). Nämnderna har genom delegation från fullmäktige kunnat styra och leda sin förvaltningschef och därmed också förvaltningen. Den nya chefsrollen för kommundirektören handlar sålunda inte enbart om en intern förändring inom kommunstyrelsen och dess förvaltning, utan berör i högsta grad nämnderna och deras befogenheter. Beslut och rådighet över nämndernas förvaltningschef flyttas från nämnd till kommundirektör, alltså från politisk nivå till tjänstemannanivå.
   Jag anser därför att det finns all anledning att förvaltningsrätten prövar om detta beslut är av "principiell beskaffenhet", som det heter i kommunallagen, och därmed ska tas av fullmäktige.

Kommundirektören blir VD för koncernbolaget
Beslutet om att göra kommundirektören till chef över samtliga förvaltningschefer är bara ett led i en gigantisk centralisering av beslutsbefogenheter som pågår i Lunds kommun. Ett annat centraliseringsärende som är på väg fram till fullmäktige är förslag om att de av Lunds kommun helägda bolagen, LKF, Lunds kommuns parkeringsbolag, Fastighets AB Lund Arena, samt en nytt ”Destinations-bolag”, ska bilda en bolagskoncern och ledas av ett moderbolag. Förutom att kommundirektören blir chef för alla förvaltningar i kommunen ska han också bli verkställande direktör för det nya koncernbolaget. Kommundirektören får en maktposition som saknar motstycke i Lunds kommuns historia!

Kommunstyrelsens arbetsutskott blir styrelse för koncernbolag
Koncernbildningen innebär också att kommunstyrelsens arbetsutskott ska bli styrelse för koncernbolaget, vilket innebär en maktöverföring från såväl de av fullmäktige valda bolagsstyrelserna som från kommunstyrelsen i sin helhet. Ordförande i moderbolagets styrelse föreslå bli – ja, just det: kommunstyrelsens ordförande. De fem ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott ska nu om koncernbildningen bli verklighet, få ansvar för en samlad balansomslutning för bolagen i storleksordningen 7 miljarder kronor per år. Arbetsutskottet, som med ordinarie ledamöter och ersättare har majoriteten i kommunstyrelsen, bereder också den kommunala budgeten som för driften är i storleksordningen 7 miljarder, och investeringsbudgeten på 1 miljard. En handfull politiker har här alltså ett mycket stort inflytande över 15 miljarder kronor, även om det ytterst är fullmäktige som beslutar över den kommunala budgeten.
   För mej är det obegripligt att det inte hörts mera protester över denna centralisering av makt, styrning och inflytande. Kan anledningen vara att besluten tas snabbt och utan utförlig information till dem det beror, dvs lundaborna?

Global uppvärmning i bokhandeln av Gunnar Stensson

När jag gjorde ett hastigt besök i Gleerups i tisdags konstaterade jag med glädje och överraskning att Andreas Malms Fossil Capital: The Rise of Steam Power and the Roots of Global Warming stod på avdelningen för samhällsdebatt.
   Jag har inte hunnit läsa den utan bara manifestet The Progress of this Storm som kom förra året och som jag tidigare skrivit om i VB.
   Det handlar om en ny tolkning av historien med utgångspunkt från klimat-nödläget. Malms tes är att uppvärmningen inleddes med Storbritanniens användning av ånga och kol, först i textilindustrin, sedan i sjöfarten.
   Kol i förening med slavhandel, bomullsodling och textilindustri la grunden till det brittiska imperiet, till erövringarna av Nordamerika och Australien. Stora delar av urbefolkningen på den amerikanske kontinenten och de karibiska öarna utrotades.
   Förbränningen av kol i ångmaskinerna och den rasistiska slavhandeln vars följder alltjämt präglar det amerikanska samhället la grunden för imperiet och kapitalismen.
   Alf Hornborg, professor i humanekologi, gav 2010 ut Myten om maskinen där han visar att den industriella revolutionen inte skapade nya rikedomar utan var ett maktsystem som plundrade andra kontinenter på deras tillgångar och människor och koncentrerade rikedom och makt i Storbritannien.
   Andreas Malm är verksam på samma institution i Lund.

Andreas Malm använder skönlitteratur för att visa den historiska verkligheten. Det är han inte ensam om. Piketty hämtar exempel från Balzac och andra franska författare i sin bok Kapitalet och den amerikanske ekonomen Branco Milanovic låter Proust illustrera ojämlikhetens kultur i sin avhandling Global ojämlikhet.
   Malm ser i Joseph Conrads romaner exempel på mekanismerna bakom imperialism och kapitalism. Det är värt att påpeka att Conrads mest kända roman Mörkrets hjärta, som ju egentligen handlar om belgiska Kongo, användes som förlaga till den kanske största filmen om USA:s krig i Vietnam.
   Malm är inte ensam om att betrakta Joseph Conrad som en viktig skildrare av imperialismens framväxt. Förlaget Daidalos gav tidigare i år ut Harvardprofessorn Maya Jasanoffs stora studie Gryningsvakten. Joseph Conrad i en global värld, som ger honom en liknande betydelse.   

   Jag har undrat om hon inspirerats av Andreas Malm – eller tvärtom. Gryningsvakten är ett rent nöje att läsa, utöver de insikter den ger. Den står på avdelningen för litteraturvetenskap på Gleerups.

Medan jag skriver detta hör jag att moderatledaren Ulf Christersson har haft ett ”konstruktivt möte” med Jimmy Åkesson. Christersson konstaterar att Moderaterna och Sverigedemokraterna har samma syn i många viktiga frågor och nämner särskilt migration och brottslighet.
   Så är högerblocket förverkligat som en konsekvens av att SD nu gått om M och blivit Sveriges näst största parti
   Det påminner mig om att Malm tolkar demoniseringen av migranter, muslimer, mexikaner och andra grupper i de avancerade kapitalistiska länderna som en effekt av klimathotet, ett reaktionärt steg tillbaka i strävan att förneka eller fly från verkligheten.
   En annan flykt är att engagera sig i den hjärndöda försvarsalliansen Nato.
   En framtida besökare skulle häpna över denna irrationalitet. Det verkar som om glidningen mot högerpopulism sker parallellt med den globala temperaturhöjningen. Malm påpekar också att klimatet i första hand drabbar människor på det södra halvklotet men har orsakats av oss på det norra. Detta är som vi vet en av huvudfrågorna på klimatmötet i Madrid.

Av en slumpråkade jag härom dagen läsa Jamaica Kincaids roman Min mors självbiografi som förlaget Tranan nyss gett ut i pocket, antagligen i förhopp-ningen att hon skulle få Nobelpriset i litteratur. Romanen är en utom-ordentlig skildring av den verklighet Malm undersöker. Den utspelar sig på den lilla brittiska besittningen Dominica mellan Västindien och Venezuela där de brittiska erövrarna nästan helt utrotade urinvånarna och ersatte dem med slavar från Afrika.
   Jamaica Kincaid härstammar från Antigua. I romanen skildrar hon sin fiktiva mors öde i ett tropiskt samhälle dominerat av brittiska övermänniskor och anonyma slavättlingar, arvet efter kolonialismen och slavhandeln.
   Romanen visar verkligheten bakom Andreas Malms analys av imperialismen.
   Svenska akademin ångrar nog idag att den inte gav priset till Jamaica Kincaid i stället för den elitistiske folkmordsförnekaren.
   Samtliga nämnda böcker finner man förstås lätt på nätet. Själv föredrar jag Gleerups.