VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet
hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5
grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på
den bästa samlade vetenskapen.
Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.
Då kommer barnen från Sankt Lars och Klostergården och åker skridskor
I årets sista nummer brukar jag alltid
önska alla skribenter, läsare och vänner on God Jul och ett gott nytt
VB år. En önskan om goda helger är som vanligt men med det nya VB-året
är det mer oklart eftersom detta är mitt sista nummer som utgivare och
redaktör. Ett beslut som jag meddelade redan i årets första nummer. Jag
citerar mig själv:
”Detta år blir emellertid VB:s sista med nuvarande bemanning.
Om det blir VB:s sista överhuvudtaget återstår att se. Jag köpte
VB av vänsterpartiet för en krona. Att ge ut VB idag kostar ca 1700
kr/år för domännamn och webb-hotell. Så några pengar att tala om är det
inte som avgör. Finns det någon eller några som vill lotsa VB vidare
så är dom hjärtligt välkomna. Det finns bara ett villkor, VB har alltid
haft hjärtat klart till vänster och så skall det förbli. Patria o
muerte som Fidel sa om ni förstår hur jag menar.”
Under året har en grupp vänner till VB engagerat sig
och försökt hitta några intresserade av att driva bladet vidare. Det
har inte varit framgångsrikt.
Den tidigare ägaren och utgivaren, vänsterpartiet, har nu i december observerat att året håller på att ta slut.
Jag har haft en mailväxling med Steingrimur Jonsson, partiordförande för v-Lund, om en eventuell framtid för VB.
Jag citerar ur mailväxlingen.
221209 - Steingrimur: I onsdags hade Lundavänstern
styrelsemöte. Och Göran Fries som sitter i styrelsen och är dessutom en
av de som finns i gruppen som haft i uppdrag att föreslå
framtidslösning för Veckobladet, kunde meddela att man inte fått någon
napp och det verkade som ingen var beredd att ta över efter dig. Det är
dock många som absolut vill att Veckobladet ska leva vidare. Så hur
gör vi?
Göran Fries förslag var att vi skulle i samråd med dig –
du skulle faktiskt spela huvudrollen – erbjuda utbildning till
partimedlemmar som så vill att få lära sig hur man gör nya nummer av
Veckobladet. Sedan var det Göran Fries tanke att de "utbildade" skulle
erbjuda alla partikamrater en kurs om hur man gör. Således – hoppades
han – skulle vi kunna få någon eller några yngre att fortsätta med
utgivningen.
221209 – Jag: Visst kan jag rita, berätta och visa hur
jag gör men det vore väl bra om man har egna idéer om vad man vill göra
med VB. Att bara kopiera blir inte så stimulerande. Vad som är mycket
viktigare än tekniken är kontakten med intresserade skribenter, så det
underlättar om hen har ett stort nätverk att bearbeta.
Återkom gärna med vem och när så bokar jag in det.
221211 - Steingrimur: Tack för svaret. Bra att du har
möjlighet att ställa upp under januari månad och utbilda oss några –
som sedan ska utbilda de kamrater som vi hoppas ska kunna fortsätta
utgivningen av Veckobladet.
Jag kommer att be mina närmaste att sätta ihop en
"Doodle" med några datum kring 21 och 22 januari. Så får vi se vilken
dag passar bäst för de flesta. Förutsatt att du kan, självklar. Du
kommer således att få denna "Doodle" för att pricka i de tider som
passar dig.
Tanken är att fortsätta ge ut Veckobladet som det är nu.
Men självklart kommer det att utvecklas som allt annat. Förhoppningsvis
kan vi till exempel skapa en rutin där de som sitter i de olika
kommunala nämnderna kan informera om det som sker. Lite som Hanna G har
gjort gällande riksdagen.
Känns bra att du skriver några ord i nästa VB om dessa försök.
Och tidningen ska vara vänster och öppen för
vänsterpolitik. Således inte enbart partikamrater från V utan alla
vänstertänkare. Dock ska polemik mot olika synsätt inom vänstern
undvikas. Saklig diskussion OK men inte något påhopp på oliktänkande.
Precis dom det så fint har varit under din långa tid.
Och därmed är vi framme vid idag. Kanske
blir det en utbildning, kanske finns det intresserade, jag vet inte men
jag hoppas så klart. Men jag kan inte låta bli att lufta en av mina
käpphästar, vi har en övertro på utbildning och en undertro på behovet
av arbete och engagemang.
Tror att jag skall prova att skriva en artikel på annan plats i bladet för att känna på hur det känns.
Tack alla ni som gjort dom här nästan 20 åren möjliga och roliga.
Göran Persson, fd red
Veckobladets allra första nummer 30 oktober 1975
Två snabbfrågor till Monica Bondeson,
som tillsammans med Gunnar Sandin och Lars Borgström utgjorde den
första VB-redaktionen. De två sistnämnda har tyvärr gått bort. Monica
var med i redaktionen i ca 5 år från starten 1975. Hon var dessutom
ansvarig utgivare från ca 1980.
Hur minns du tiden för starten av VB?
- Det var en tid av optimism och framåtanda; det var en
pionjärtid. VPK fick tre mandat i fullmäktige 1973 och vann fortsatt
mark – i valet 1979 fick VPK hela 9 mandat. VB var något helt nytt i
lundapolitiken. Vi hade många som bidrog med texter och vi hade
fantastiska tecknare. VB uppmärksammades långt utanför
vänsterkretsarna.
Hur känns det idag när VB läggs ner?
- På sätt och vis har väl VB spelat ut sin roll. Men nog känns det lite konstigt och sorgligt!
För bortåt 20 år sedan reste en stor delegation från V Lund
till EU i Strasbourg. Jörn Svensson tog emot. Gunnar Sandin hade tagit
initiativet. Det var en oförglömlig resa!
Sveriges ordförandeskap börjar vid nyår. EU har blivit en
fantastisk samarbetsorganisation för ekonomi och demokrati i Europa. EU
är den viktigaste faktorn för svensk säkerhet och svenskt välstånd. I
Sverige är EU både okänt och underskattat. Ordförandeskapet ger oss
chansen att förstå vad EU kan vara.
Veckobladet ska vara ett fritt forum
för alla lokala aktionsgrupper, föreningar och organisationer. För alla
engagerade individer som vill nå ut med sina idéer. Där ska finnas
information om viktiga möten och debatter mellan de politiska partierna
och intresseorganisa-tionerna, om föreläsningar på bibliotek, i
skolor, vid universitetet. Där ska alla opinionsmöten och
demon-strationer annonseras. Där ska alla miljökampanjer,
solidaritetsmöten och samhällsinitiativ presenteras. Veckobladet ska
vara en kommunikationsmöjlighet mellan politiker och medborgare. Ett
gräsrotsorgan.
Gräv där du står! Tänk själv! Det lokala är globalt!
Alla engagerade i hela världen kan rädda den. Tillsammans.
Veckobladet måste vara partipolitiskt obundet, men vänsterinriktat och aktivt i kampen mot fossilkapitalet.
Sådant har Veckobladet alltid försökt vara. Nu står
Veckobladet inför ett skifte efter att i 18 år, vecka för vecka, ha
redigerats av Göran Persson. Det måste finnas många som vill fortsätta
arbetet för och med Veckobladet och alla de möjligheter Veckobladet
innebär.
Onsdagen den 7 december bröt järnvägstrafiken
samman. Tågen stod stilla i hela Sverige. 2022 är det omöjligt att lita
på tågtrafiken.
Före 2006 fungerade tågen Tiderna hölls. Priserna var fasta. Det
var ett planerbart system för resenärerna. SJ skötte underhållet,
utbildade lokförare och hade en reserv av godsvagnar.
Sedan införde den borgerliga regeringen ett marknadssystem.
Lokförare och vagnar saknas just när de behövs. Just in time. Priserna
är helt oförutsägbara. Ofta är det billigare att flyga till Stockholm
än att åka tåg.
Idag trängs 60 tågbolag på det svenska järnvägsnätet. Ulf
Adelsson, M, hade en gång ansvar för järnvägarna. Han uttryckte
förtvivlan över det kaos som skapats. Privata tågbolag tillåts köra på
de sträckor där de tror de kan göra vinst. I många fall ägs de av
utländska stater, till exempel Hongkong.
Det är samma system som drabbade sjukvården när covid
slog till. Just in time. Ett system konstruerat för att inte fungera
när det mest behövs. Det blir stora vinster då, Samma sorts tänkande är
orsaken till en stor del av dagens energikris.
Det har också tillämpats i försvarsorganisationen och
leder idag till högkonjunktur för krigsindustrin. Jordens minskande
resurser satsas på förstörelse
Övergången till tågtrafik är ett centralt
miljömål. Järnvägsnätet måste byggas ut och underhållas. Det går
långsammare i Sverige än i andra länder. Flyg- och vägtrafik måste
minskas. Huvuddelen av alla transporter måste ske på järnvägarna. Men
regeringen vill annat.
Regeringen vill omfördela 750 miljoner från järnvägs-underhåll
till vägunderhåll. Klimat- och miljö-politik svälts sakta ihjäl.
Om sju år får Sverige ett tillskott på 7 TWh per
år, motsvarande halva Skånes elanvändning. Det dröjer 7 år, men det
går. Det är planerbart.
Det finns bara ett krux. Regeringen. Den avskyr vindkraft.
Skåne Havsvindpark två mil söder om Ystad säkrar med 125 vindmöllor tillskottet. Om den byggs.
Några självklara villkor måste tillgodoses. Vindparken måste anpassas till säkerhetspolitiken. Inga problem.
Sverige måste fixa en ledning för att överföra det
gigantiska energitillskottet till Sveriges hushåll och industrier.
Regeringen vill inte. Låt elen ligga kvar två mil söder om Trelleborg,
tycker dem. Det blåser inte jämt.
Kan Sverige säga nej till 7TWh per år genom att vägra att betala anslutningen till det svenska kraftnätet?
Ja, det kan regeringen. I stället sjunger den:
Kärnkraft! Kärnkraft hela dan! De borgerliga bagarbarna kanske tror på
visan. Men inte Pågen.
Regeringen inbillar sig att kärnkraften är planerbar
nu när den ena reaktorn efter den andra kapsejsar. Häromdagen
tvingades Heleneholmsverket intill min gamla skola återgå till fossil
energiproduktion. Regeringen uppmärksammar inte att Finland sedan
årtionden försökt bygga ett nytt kärnkraftverk vid Bottenviken.
Nyligen sköts starten fram ytterligare några år. Fråga Sanna Marin hur
planerbar kärnkraften är.
2029 kommer det inte finnas ett enda nytt
kärnkraftverk i Sverige. Ett år återstår till det svenska miljömålets
första omgång ska uppfyllas. Energikrisen fortsätter att härja i
Sverige och Europa. Det ser illa ut!
Men sannolikt faller nuvarande regering 2026. Då
återstår fyra år av en konstruktiv energipolitik för satsning på nya
vindkraftverk fram till 2030 och Skåne Havsvind-kraftblir klar inom tre år, ett år före 2030 då målet ska vara uppnått.
Lunds kommunfullmäktige höll i år sitt
budgetsamman-träde den 12 och 13 december. Sammanträdet bjöd inte på
några stora överraskningar, möjligen att mötet kunde avslutas redan vid
16-tiden dag två. Det är rekordtidigt! Vad det ovanligt korta
sammanträdet beror på är lite oklart, men det finns två troliga
förklaringar: dels att talartiden numera är begränsad till tre minuter
per inlägg, dels att utgången i stora drag var given på förhand genom
att V för en grynvälling gått med på att stödja socialdemokraternas och
högerns budget.
Pressens lokalsidor har relativt utförligt presenterat
partiernas budgetalternativ. Det finns därför ingen anledning att
närmare gå in på dessa här, vilket för övrigt skulle föra alltför
långt.
Två fullmäktigebeslut är dock värda att nämnas. Det
gäller ställningstagande till det extra vinstuttaget från LKF,
kommunens allmännyttiga bostadsbolag, och det gäller anslaget för den
planerade trafikplats Ideon.
Fortsatt extra vinstuttag från LKF
Det extra vinstuttaget från LKF har taxerats ut i tre år, 30
miljoner vardera året. Vinstuttaget är extra därför att det i
normalfallet till kommunkassan tas ut en vinst i storleksordningen 800
000 till 1 miljon. Storleken på vinsten begränsas av lagstiftningen för
att förhindra kommuner att helt tömma bolagen på vinstpengar. I
undantagsfall kan extra vinster tas ut, under förutsättning att de går
till bostadssociala ändamål. MP gjorde extra vinstuttag möjligt genom en
överenskommelse med kvintetten under förra mandatperioden, vilket
mötte skarpt motstånd från S, V och Fi. I höstens valrörelse var MP
tydligt med att nu var det för deras del slut med att stödja överföring
av vinster från bolaget till kommunkassan. S och V stod kvar vid sitt
tidigare ställningstagande, inget extra vinstuttag.
Nytt brev från S?
I förra årets budgetdebatt kallade socialdemokraternas
företrädare extra vinstuttag för både principiellt felaktigt och
ekonomiskt oklokt, och i en valdebatt i höstas betecknade Anders
Almgren det hela som ”straffskatt på LKF:s hyresgäster”.
MP lyfte frågan om vinstuttaget vid budgetsammanträdet
och yrkade avslag på S och högerns förslag om att fortsätta göra ett
stort uttag, dock nu obetydligt bantat till 25 miljoner per år. S stod
fast vid högerkompisarnas förslag och gick tvärt emot sitt vallöfte och
röstade för fortsatt tömning av LKF:s resurser. Endast MP och V
röstade emot vinstuttaget. Inför valet gick S ut med ett brev till
LKF:s boende och förklarade det olämpliga i extra vinstuttag och varför
S var emot. Så nu kan en undra om S går ut till LKF:s hyresgäster med
ett nytt brev och förklarar varför det nu – tvärtemot läget före valet –
är bra med straffskatten på LKF:s hyresgäster.
Enbart MP röstade emot trafikplats Ideon
Detta var den enda punkt på vilken V gick emot det nya
styrets budgetförslag. Precis som när det gällde LFK och vinstuttaget
lyfte MP frågan i investeringar i trafikplats Ideon. I ett särskilt
yrkande föreslog MP avslag på det nya styrets förslag att kommunen
skulle investera mångmiljonbelopp i en ny trafikplats. V tillsammans
med alla övriga partier röstade för investeringen. Enbart MP:s sex
ledamöter röstade emot. En förfärande stor majoritet i Lunds
fullmäktige struntar alltså i klimatkrisen och gör nya investeringar
för ökad biltrafik och ökade utsläpp av växthusgaser.
Det finns inom V en auktoritär tradition att av medlemmarna kräva
absolut lydnad inför partilinjen. Traditionen går hundra år tillbaka i
tiden. I ett helt sekel har den varit ytterst destruktiv för partiet.
Jonas Sjöstedts förnyelse av partiet fördröjdes flera år
Traditionalisterna i Lunds partiförening fattade 2004 beslutet
att lägga ner Veckobladet som kämpat för en total yttrandefrihet och
tryckfrihet alltsedan det startades av bland andra Gunnar Sandin i
början av 1970-talet.
Varför ville traditionalisterna lägga ner Veckobladet?
Hindrades de på något sätt argumentera för sina ståndpunkter? Icke!
Orsaken var att Veckobladet gav förnyarna inom partiet möjlighet
att argumentera för sin linje. Den yttrande-friheten skulle den lokala
ledningen i Lund göra slut på!
Det är otvivelaktigt att dåvarande partiledning påverkade beslutet. Veckobladet lästes inte bara i Lund.
En fråga som många säkert ställt sig och ganska många försökt besvara. Partiets egen valanalys är nu klar och kan läsas här.
Det finns så klart många förklaringar men en som jag
speciellt intresserat mig för är glidningen i klimatpolitiken. Man
verkar vara ganska oense centralt i partiet vilket bl a medfört ett
byte av talesperson i våras. Trots att den avgående varit ”lojalt tyst”
så har detta så klart sått tvivel.
I Lundapolitiken har i alla fall jag inte märkt någon
omsvängning i miljöpolitiken så därför studsade jag lite inför ett
inlägg av miljöpartiet på Facebook i veckan, där skrev Axel Hallberg bl
a detta i ett lägre inlägg om kommunfullmäktiges budgetbeslut:
”Sorgligast av allt var dock kommunfullmäktiges
hantering av utbyggnaden av E22. Den planerade utbyggnaden av E22
skulle göra det omöjligt för Lunds kommun att nå våra klimatmål. Trots
det planerar kommunen att investera minst 134 miljoner kronor i att
bygga ut motorvägen. När kommunfullmäktige kom till omröstning var det
bara Miljöpartiet som röstade för att stryka investeringen.”
Har rikspolitiken nått Lund eller vad är
det som händer? Jag är ingen flitig aktör på sociala medier men kunde
inte låta bli att ställa en fråga: ”Är det verkligen så att
Vänsterpartiet stödde pengar till en trefilig motorväg?”
Hade varit ganska sensationellt om det varit så men jag
fick snabbt ett förklarande svar från Ulf Nymark: ”Det gällde en
särskild omröstning om trafikplats Ideon (inte utbyggnaden av
motorvägen i sin helhet) där V röstade för avslag på MP:s yrkande om
att ta bort denna investering ur budgeten. V säjer sig visserligen ha
en egen budget där de vill stryka denna investering men de valde ändå
att släppa fram S och högerns budget i sin helhet där denna investering
ingår.”
Där rök den sensationen. Ingen större omsvängning,
snarare en teknikalitet i de kommunala irrgångarna inför att både
stödja sina egna men även samarbetspartners budgetförslag även när de
står i motsättning till varandra. En konst som bara de politiskt
inblandade förstår sig på.
Det kvarstår dock en viktig fråga. Vad får man för
intryck om man inte som jag frågar och får ett ärligt svar. Visst kan
man nu tro att v vill ha utbyggd motorväg genom Lund. I dessa tider av
lögnbeskyllningar och ”fake news” skall jag avstå från hårda ord. Men
lite vilseledande är det allt.
Världen i mitten av 70-talet
För 47 år sedan skrev vi år 1975. Föregående år hade den
grekiska militärjuntan fallit, Nejlikerevolutionen hade blommat ut den
nära 50-åriga diktaturen i Portugal. Hösten 1975 låg Spaniens diktator
Franco låg för döden och med den också hela den fascistiska regimen.
Första maj samma år genomfördes en av de största demonstrationerna
någonsin i Lund: den samlade vänstern och den progressiva rörelsen
firade då att dagen innan, den 30 april, hade Vietnams Nationella
Befrielsefront, FNL, tillsammans med Nordvietnamesiska trupper intagit
Saigon och därmed besegrat USA-imperialismen och befriat hela Vietnam. I
Sovjetunionen härskade Leonid Brezjnev och kommunistpartiets diktatur
var oinskränkt, och i Kina satt Mao Zedong kvar vid makten och
manövrerade i en avklingande kulturrevolution.
Lund i mitten av 70-talet
Lunds kommunfullmäktige befolkades nu för första gången sedan
valet 1946, då hette det Lunds stadsfullmäktige, av kommunister.
Väljarna hade 1973 valt in fyra VPK:are i fullmäktige, vilket ruskade
om de etablerade partierna. VPK mycket aktiva och växande
partiorganisation kände ett behov av att nå ut med den kommunistiska
kommunalpolitiken. Men hur?
Gunnar Sandin, vänsterns idéspruta
Lundsvänsterns idéspruta framför alla andra, Gunnar Sandin,
hade lösningen. Gunnar föreslog att partiet skulle ge ut ett regelbundet
utkommande informationsblad med strikt lundainnehåll. Bladet skulle
delas ut gratis men också värva en prenumerantstock som fick sig numret
tillsänd per post.
Så blev också beslutat. Eller jag vet inte egentligen om det
togs något beslut, kanske var det Gunnar Sandin som drog i gång det
utan några formella beslut. Jag kan inte minnas hur det gick till fast
jag vid den tiden var ordförande i lokalorganisationen.
Första numret av Veckobladet
Hur som helst: torsdagen den 30 oktober 1975 såg Veckobladet,
organ för VPK Lund dagens ljus, eller snarare kvällens mörker – från
första början gjordes bladet alltid på kvällen. Formell utgivningsdag
var och har varit fram till dags dato fredagar, men i praktiken gavs
bladet ut torsdagar. Nu, år 1975, var vitsen med
torsdagspressläggningen att bladet skulle finnas tillgängligt i
Stadshallen för fullmäktigeledamöter den sista torsdagen i månaden då
fullmäktige höll sina sammanträden. Som bekant är sista torsdagen i
månaden fortfarande regeln för fullmäktiges sammanträden.
Detalj av IBM Composer med skrivkula
Enkla produktionsförhållanden
VB:s förstfödslonummer var ett tvåsidigt A4-blad med två
skrivmaskinsskrivna spalter på var sida. För ändamålet hade
införskaffats en begagnad IBM-skrivmaskin med skrivkula, vilket var
höjden av modernitet på den tiden. Redaktion för bladet var Gunnar
Sandin, Monica Bondeson och Lars Borgström. Redaktionens uppgift var i
första hand inte att skriva texter, utan att ragga fram material.
Sedan skulle redaktörerna knattra ner texterna på papperstenciler
och därefter mångfaldiga det hela i den allt som oftast med färg
nerkladdade stencilerings-apparat. När färgen torkat på papperet skulle
prenumeranternas exemplar förses med adressetiketter och postas. Det
var en mycket tidsödande process att med dessa enkla medel producera
ett blad. Om jag minns rätt så tömdes vid den här tiden en brevlåda vid
järnvägsstationen vid 5-tiden på morgonen. Lämnades den prenumererade
upplagan in före den tiden på fredagsmorgonen fick prenumeranterna med
postadress Lund bladet i sin brevlåda senare på fredagen. (Observera
här att den tidens papperspost i snabbhet inte låg långt efter dagens
epost !)
IBM Composer
Om stencilering
Nu
en liten utvikning om stencilering. VB:s huvud på första sidan skulle
tryckas i rött och med stora bokstäver, texten i övrigt i svart. Nu
kunde pappers-stenciler bara användas för skrivmaskinbokstäver och
stencilapparaten kunde bara användas för en enda färg. Hur lösa detta
problem? Jo, på VPK:s distriktsexpedition i Malmö fanns modernare
utrustning: en så kallad elstencilapparat. Där brändes förlagan på
vanligt papper in på en plaststencil i en speciell apparat, för att
köras i en vanlig stencilmaskin.
Då kunde det ritas figurer och ”gnuggas” större bokstäver. Alltså
producerades VB:s huvud i rött med bladets namn i stora ”gnuggade”
bokstäver i typsnittet – just det - Stencil Bold och ”trycktes” sedan
med röd färg på expeditionen i Malmö. Så småningom kördes papperet två
gånger till i stencilapparaten på partiexpeditionen på Sankt Annegatan 7
i Lund.
(Jag vill minnas att det var undertecknad som stod för att
”gnugga” tidningshuvudet. Oavsett hur det var med den saken så har även
detta sista nummer av VB tidningshuvudet i samma typsnitt, även om det
förbättrats på under årens lopp).
Offsettryck
Alltnog: VB hängde med i den tekniska utvecklingen. Bladet
gick 1978 över till offsettryck. Tryckning och sättning skedde på
vänstertryckeriet Acupress, som flyttat från Malmö till Fredsgatan i
Lund. Så småningom tog VB-redaktionen över hela produktionsprocessen.
Texten sattes fyra spalter per sida med IMB Composer. Composer var som
en avancerad skrivmaskin med skrivkula. Till skillnad från en vanlig
skrivmaskin anpassade composern bokstäverna efter deras bredd så det
blev precis som maskinsatt text. Composern var också ett underverk för
redaktionen: den hade en minnesfunktion på ett par raders text vilket
gjorde att en kunde backa och korrigera smärre fel – men fortfarande
med hjälp av en vit klistrig korrigeringsremsa. År 1980 var det åter
dags för en förnyelse av bladet: det trycktes nu på ett A3-ark, som veks
ihop till ett fyrasidigt A4-blad.
Ingen partimegafon
Länge var VB ett ”organ för VPK i Lund”. Våren 1979 tänkte
tydligen redaktionen eller om det var styrelsen till, för då blev VB
”utgivet av VPK och KU” i Lund. Även om VPK och Vänsterpartiet hela
tiden ägt utgivningsbeviset, var för den sakens skull vid den här tiden
ingen strikt partimegafon. Redaktionen för VB, vars sammansättning
givetvis skiftat under årens lopp, var helt självständig i förhållande
till övriga partiorgan. Av och till fick styrelsen i VPK skriva en
ledare, men mer än så var det aldrig tal om.
Göran Persson tar över
År 2005 tröttnade partiet, som nu sedan länge slopat ”K-et”, på att
ekonomiskt stödja VB, och framför tröttnade organisationen på VB:s
frispråkighet. VB skulle läggas ner. Det hade pratats om att sätta
”överrockar”, dvs politruker, på redaktionen, men det blev inte så
mycket av det. I stället köpte Göran Persson, tidigare redaktionsmedlem
i VB, utgivningsrätten av bladet från Vänsterpartiet. Priset var en
krona om jag inte minns fel.
Det första numret i Görans regi var fortfarande i pappersform,
men drog också i gång med en utgåva på nätet. Och nätutgåva blev ju
framtidens melodi.
”Slutenhet”
Så här skrev Göran Persson i det första numret av VB sedan han tagit över:
”Att det gamla VB blev nedlagt var ett resultat av samma tendens
som gör att vänsterpartiet i Sverige, Skåne och Lund tappar både
sympatisörer och medlemmar. Det vill säga tendensen till slutenhet och
renlärighet. Nya VB kan medverka till att visa att detta inte är hela
bilden av vänstern. Och kan vi stimulera och reta till debatt från
meningsmotståndare, t.ex. i den lokala borgerligheten, är det så mycket
bättre.”
Stark insats av Göran Persson
VB i Göran Perssons regi blev och förblev raka motsatsen
till slutenhet och renlärighet. Redaktören har välkomnat i förhållande
till V kätterska tankar av alla slag: från Vägvalvänster, från
Demokratisk Vänster, från socialdemokrater, ja, till och med från
miljöpartister.
Det är med sorg i sinnet som jag nu tvingas konstatera att
VB nu går ur tiden. Lund behöver ett forum för politisk information och
diskussion för i vid mening progressiva organisationer och individer.
Det ryktas från V:s inre kretsar att partiet åter kanske ska ta över
utgivningen. Risken är att VB därmed förlorar sin politiska bredd och
öppenhet i synnerhet nu när V går i armkrok med högerpartierna M, KD
och ett alltmer förborgerligat S.
Slutligen: Redaktören och enmansredaktionen Göran Persson
har gjort en otroligt stark insats genom att hela tiden från år 2005
kunnat fullfölja utgivningsplanen med ett nummer i veckan, bortsett
från sommar- och andra ledigheter. En stor, varm och hjärtlig eloge
till Göran!
Ulf Nymark, ansvarig utgivare för VB på den tiden det begav sig.
Detta är årets näst sista nummer. VB-året avslutas med ett sista nummer den 16/12.
Då brukar jag förutom en önskan om goda helger önska oss
alla ett gott nytt VB-år. Så kommer det inte att bli i år. Som bekant
så meddelade jag i årets första nummer att detta blir mitt sista år som
VB-redaktör. Det har varit fritt att agera om någon vill ta över
stafettpinnen, mitt enda villkor är att det är någon med sitt politiska
hjärta till vänster.
Än så länge har ingen anmält sitt intresse för att föra VB vidare.
Många har uttryckt sin sympati med VB och att det är tråkigt om den
försvinner. Red bockar och tackar för både egen och alla skribenters
vägnar.
Det finns vissa rörelser inom vänsterpartiet för att göra något nu i
denna elfte timme. Ingen har kontaktat mig direkt men jag har som sagt
hört att.
Nästa vecka kör vi emellertid som vanligt om makterna, tomten och skribenterna så vill.
Göran Persson, red
Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet
hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5
grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på
den bästa samlade vetenskapen.
Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.
Demonstration på Triangeltorget 10 december kl 14-16
Kämpa för social rättvisa, mänskliga rättigheter och klimaträttvisa!
Tidöavtalet är det senaste exemplet på allvarliga
inskränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska
principer såsom allas likhet inför lagen, skydd från förföljelse och
krig.
Tidöavtalet är rasistiskt. Det en attack mot icke-vita
personer, boende i förorten samt flyktingar. Om detta skulle gå igenom
kommer vi i hög grad att leva i en polisstat och ett angiveri-samhälle.
Tidöavtalet främjar också en bakåtvänd klimatpolitik som är en katastrof för alla människor på vår planet.
Tidöavtalet förhandlades fram på ett slott utifrån en bild av verkligheten som vi vägrar acceptera.
Vi vill ha ett samhälle och en politik som står för
jämlikhet, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet, fred, social rättvisa,
klimaträttvisa och internationell solidaritet.
Tidöavtalet har fått hård kritik av mänskliga
rättighetsorganisationer som Amnesty, Civil Rights Defenders och Rädda
Barnen.
Läs mer »
På Nobeldagen den 10 december
rekommenderas besök på Magle Konserthus kl 18. Då spelar Röda Kapellet
för miljön och klimatet i samarbete med Fridays for Future.
Musik med koppling till ”väder och vind” och vår hotade
framtid framförs. En nyskriven klimatsvit för kör och orkester är
programmets höjdpunkt. Nobelfesten kan du se på SvT Play!
Efter konserten blir det fest i samma lokal för
musikanter och sångare och dess vänner. Känner du dig som en
orkestervän är du välkommen att vara med. Då swishar du 200 kronor
till 0702857116 och skriver ditt namn. Begränsat antal. Anmälan senast
den 5 december!
Affisch »
Onsdag 14 december 18:00 – 19:00
Ett seminarium med våra samarbetspartners på Civitas
Institute i Gaza. Möt Nada Muin och Akram Ajour, två unga människor som
lever sitt liv innanför murarna i Gaza.
Hur ser livet ut när hotet om raketskjutning ständigt är
närvarande? Går det att ha framtidsdrömmar? Vilka förutsättningar har
unga människor som ständigt anpassar sig till blockaden?
Tid: 14 december kl 18:00
Plats: digitalt via zoom,
Meeting ID: 898 0570 0824
Passcode: 2022
LKF, det kommunala bostadsbolaget,
fick för två år sen positivt besked i byggnadsnämndens arbetsutskott
(där v inte får vara med) om att planera för rivning. Det beskedet
borde aldrig givits. Tre befintliga lamellhus - klassade som
kulturhistoriskt värdefulla hus rivs, flera stora träd fälls. Och LKF
ska få bygga fem punkthus istället.
Deras argument att riva var att hög energiförbrukning,
dräneringsproblem och dålig tillgänglighet i befintliga hus. Men det är
aldrig energisparande att riva tegelhus! En dränering och renovering
skulle ge möjlighet att fortsätta erbjuda billiga lägenheter. Tyvärr,
fortsatte en majoritet i byggnadsnämnden nämnden att stödja dessa
planer.
Det har funnits en oro att kolonilotter och odlingslotter på Klostergården ska offras när Nationellt centrum för idrott och folkhälsa ska byggas. Vi har nu fått igenom att planerandet och byggandet ska göras så att inte kolonilotterna och odlingslotterna används.
Himlen klarnar. Temperaturen sjunker.
Enstaka solstrålar speglas i vattnet. Dammarna myllrar av fågelliv.
Vita svanar, en bredvingad flyger lågt, spänstiga bläsänder, eleganta,
visslande och - vad är det? - två högtflygande gåsflockar förenas
skriande och försvinner söderut, ett par doppingar dyker, nu kom de upp
igen, en skarv torkar sina svarta vingar, några måsar vilar på
betongbalken, pigga viggar simmar förbi...
Solljuset lockar fram färgerna, temperaturen sjunker, biter i näsan: vinter.
Lunds Naturskyddsförening har 4200 medlemmar, varav 600 nya.
Fortsätt att växa! Den globala kampen för biologisk
mångfald är lokal. Sedan jag flyttade till Lund 1969 har populationerna
ryggradsdjur minskat mer än 69 procent.
Art-mördarna lägger pussel. Behåll din bit!
Arbetet i riksdagen tuffar på, vi i
Vänsterpartiet har börjat formera motståndet mot den borgerliga
regering och deras politiska avtal. Det innebär ju som ni vet stora och
dåliga förändringar på många områden, många saker i avtalet är till
och med olagliga och ogenomförbara. Mycket är förmodligen så kallad
signalpolitik men om bara en bråkdel genomförs så skulle det göra
Sverige både kallare och hårdare för många människor.
Ett sådant beslut, som faktiskt förra s-regeringen
förberedde, är att höja gränsen för krav på lön för
arbetskraftsinvandrare. Det gör att personer som har lågavlönade jobb,
tex undersköterskor, kommer att få svårare att stanna i Sverige som
arbetskraftsinvandrare. Se debatten här.
Vänsterpartiets budgetförslag har lagts fram. Det innehåller såklart många bra förslag för att göra landet mer jämlikt, rättvist och hållbart. Det finns att läsa här.
Ett sätt att pressa på regeringen i det parlamentariska
arbetet är genom interpellationsdebatter. Nyligen var flera
vänsterpartister delaktiga i en debatt för att pressa miljöministern
när det gäller miljömålen. Vilka ledamöter som helst kan delta i
interpellationsdebatter och denna gång var det hela sju ledamöter från
olika partier som gick till gemensam attack mot ministern. Se debatten här.
Moldaviens flagga
I veckan har jag varit med på två viktiga
internationella möten i riksdagen idag med besökare från Belarus och
Moldavien. De gränsar båda till Ukraina och påverkas båda av kriget.
Den folkliga ledaren av protesterna mot diktaturen i Belarus, och den
som förmodligen vann presidentvalet 2020, Svetlana Tichanovskaja
besökte riksdagen. Hon berättade om Rysslands kontroll över Belarus, de
politiska fångarnas mycket svåra situation, hur motståndet mot både
diktaturen och kriget organiseras och att Ukrainas flagga blivit en
symbol också för kampen mot diktaturen i Belarus.
Det är viktigt att vi inte glömmer bort situationen och kampen i
Belarus! Det var också intressant att träffa Moldavien vice
premiärminister. De har nyligen ansökte om medlemskap i EU och har en
del att arbeta med i ansökningsprocessen.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund
Ett Lundaförslag med titeln ”Se till
att icke demokratiskt beslutade delar av
kulturmiljö/bevarandeprogrammet antingen beslutas eller lyfts bort” har
behandlats i byggnadsnämnden.
Frågan engagerar eftersom det krävs bygglov för
exempelvis solpaneler, attefallshus eller mindre förändringar på
fastigheter om huset eller området är rosamarkerat, dvs bedömt av
byggnadsantikvarie eller andra sakkunniga såsom skyddsvärda, men utan
att beslut om skydd tagits i nämnd eller fullmäktige.
I tjänstemannaskrivelsen som antogs som byggnadsnämndens
svar på Lundaförslaget meddelas att det sedan 1 november gäller
bygglovsbefrielse för alla rosamarkerade byggnader. Detta är en
förändring i handläggningen som inte är demokratiskt förankrad, inte ens
som information till byggnadsnämnden.
Lundaförslagets första alternativ, nämligen
att uppdatera och lägga fram till om kulturmiljöprogram till beslut,
behandlas mycket knapphändigt. Det finns flera program som aldrig
beslutats i fullmäktige och andra är mycket gamla (40 år). Det medges i
ett understatement att bevaringsprogrammen inte är helt uppdaterade,
men att resurserna inte räcker till. Det kräver förstås en del arbete.
Vänsterpartiet har förgäves i år efter år krävt minst en heltids
stadsantikvarie och resurser till ett sådant arbete.
Förvaltningen försvarar det interna beslutet om att
kulturmiljöprogrammen rosafärgning inte ska medföra krav på bygglov
inlagt följande: ”i en avvägning mellan det enskilda intresset av att
tillgodogöra sig bygglovsbefrielser och det allmänna intresset av att
skydda värdefull kulturmiljö får det enskilda intresset anses väga
tyngre”.
En liten brasklapp läggs till: ”Skulle det i efterhand
konstateras att höga kulturmiljövärden hotas genom bygglovsbefriade
åtgärder kan byggnadsnämnden besluta införa skydd i detaljplan eller
anta bevaringsprogram för den hotade bebyggelsen.” Men i efterhand! Då
är det ju för sent.
Vänsterpartiet reserverade sig naturligtvis mot detta beslut.
Ann Schlyter, vänsterpartiets representant i byggnadsnämnden
Efter att på livstid ha hållits inspärrade som
sinnessjuka eller sinnesslöa i Sankt Lars asyl söder om Höje å grävdes
de ner invid Flackarps kvarn, bortom de åkrar där de tvingats arbeta.
Järnstavar med anonyma patientnummer markerade gravarna. Deras namn var
glömda innan de dog. Två tusen begravdes där mellan 1895 och 1951.
Detta är den framväxande jämlikhetstankens skuggsida:
när man vill framhålla ”vanliga människors” förmåga att ta politiskt
ansvar sker det inte sällan genom att man avgränsar ”det verkliga
folket” från vad man uppfattar som ”de hopplösa längst ner”,skriver Ola Larsmo i sin nya bok Lektion 11.
Förra veckan kritiserade Lars Eric Jönsson i
Sydsvenskan vanskötseln av Sankt Lars begravningsplats. Ogräset växer
högt, gräsmattorna förbuskas och järnstavarna sitter snett.
I tisdags svarade kyrkogårdschefen Emma Bodin och ordföranden i kyrkogårdsutskottet Eric Hammarbro på kritiken.
Den 1 augusti i år övertog kyrkan vården av Sankt Lars
begravningsplats. Pastoratets kyrkogårdsavdelning håller på att ta fram
en vård- och underhållsplan. Planen ska utformas med hänsyn till
begravningsplatsens särskilda historia.
Bra att kyrkan tagit över ansvaret, men nu har redan
fyra månader gått. Man borde ha kunnat resa järnstavarna, klippa
gräset och vårda buskar och träd redan under den vackra hösten,
samtidigt som man utformade planen. Det skulle ha gett goda kunskaper
om platsens unika förutsättningar.
Begravningsplatsen är en viktig del av Lunds kulturhistoria och
har en särskild betydelse för många lundabor. Den borde anslutas till
Sankt Lars-parken med en allé. Den färdiga begravningsplatsens
invigning borde firas med en stor minneshögtid.
I en debattartikel i Aftonbladet
under rubriken ”Vi måste terrorstämpla Irans revolutionsgarde” i
tisdags kräver Margot Wallström, tidigare socialdemokratisk
utrikesminister, att Sveriges regering vid nästa möte med EU:s
utrikesministrar ska lyfta kravet att EU terrorstämpla det iranska
Revolutionsgardet och den iranska ledningen. Bakgrunden är förstås den
iranska regimens brutala förtryck – mord, fängslanden, tortyr – av dem
som demonstrerar mot regimen på gator och torg i Iran. ”Under lång tid
har västvärlden hoppats och trott att det skulle gå att reformera Iran.
De senaste månadernas utveckling visar att det inte längre är
möjligt”, skriver Wallström, och kräver att den svenska regeringen nu
måste ha modet att säga ifrån.
Det är nog inte för djärvt att gissa att en stor del av Sveriges
befolkning är beredda att instämma i Wallströms krav. För min del är
det självklart att stå bakom ett sådant krav.
Protester mot ockupationen möts med terror
Men det finns också en annan stat i regionen som bedriver
terrorverksamhet och som borde terrorstämpla av EU. Jag syftar förstås
på Israel – dess ledning och den israeliska krigsmakten. De israeliska
väpnade styrkorna har i decennium efter decennium bedrivit en
omfattande terrorverksamhet mot den palestinska befolkningen på
Västbanken och i Gaza. Palestinier protesterar med den olagliga
ockupationen av Västbanken och mot blockaden av Gaza. Protesterna möts
av massiva insatser av ockupationsstyrkorna: mord, fängslanden, tortyr.
Hur många palestinier som skjutits ihjäl eller skottskadats vid
protester, hur många barn som misshandlats och som sitter som fångar i
israeliska fängelser är svårt att få ett grepp om.
Daglig terror mot palestinier
Mördandet på Västbanken och den kollektiva bestraffningen
av Gazas befolkning, som i praktiken pågår dagligen och stundligen, ger
oftast bara små rubriker och notiser i massmedia. Ett välkommet
undantag visar sig i Sydsvenskan den 7 december, där tidningen i en
artikel skildrar ockupationsmakten skjuter ihjäl en 22-årig ung
palestinsk man, Omar Manna, som i ett försök att genom stenkastning
förhindra att hans bror i en gryningsräd i ett flyktingläger förs bort
av israelisk militär. Omars öde delas med ett oräkneligt antal
palestinier. Israels mord på den palestinsk-amerikanska journalisten
Shireen Abu Akleh på Västbanken väckte också en viss massmedial
uppmärksamhet. Men den massmediala bevakningen av Israels terrordåd i
Palestina ger oftast inga större rubriker eller upprörda röster i
massmedia.
”Stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter – i Iran och i Israel/Palestina”
Det finns uppenbara skäl att terrorstämpla den israeliska
krigsmakten och den israeliska ledningen, och att införa sanktioner mot
företrädare för den israeliska regeringen.
Wallström avslutar sin artikel med följande uppmaning till
regeringen: ” Utrikesminister Tobias Billström och den svenska
regeringen måste nu ha modet att säga ifrån.
Sverige har en lång tradition av att stå upp för demokrati
och mänskliga rättigheter. En tradition som förpliktigar.” Denna
uppmaning från Wallström gäller alltså Sveriges förhållande till Iran.
Men den kan och bör också tillämpas i förhållandet till Israel.
990 stod svensk skola på topp - även internationellt. Den kännetecknades av kunskap, integration och jämlikhet.
Klåfingriga borgerliga politiker kallade den ”flumskolan”. Den
var demokratisk och jämlik ju. Hur skulle de kunna sabba den? Jodå, de
fann på råd!
Göran Persson, S, ingrep. Han kommunaliserade svensk skola.
Riksdagen beslöt att alla kommuner, också de minsta och fattigaste,
skulle bekosta den skola de hade råd med. Det gick ju alltid att
”effektivisera”. Om folk blev missnöjda kunde de flytta.
Sedan slog Carl Bildt, M, till. Nu gällde det att återinföra
1930- och 40-talens skolsystem som skilde mellan rika och fattiga
elever. Den usla ”flumskolan” skulle ersättas av den nyliberala
”Friskolan”.
Metoden var att privatisera skolorna, införa skolpeng, låta
vinstdrivande skolbolag satsa på vinstgivande skolor och kommunerna ta
hand om skolorna med störst behov. Genom att kalla det ”friskola”
skulle man lura väljarna att acceptera. Konkurrensen mellan skolorna
skulle göra det möjligt att tysta lärarnas kritik
Det fungerade. Den världsledande ”flumskolan” försvann. I stället
kom ”friskolan”. Skolbolagen plockade in miljoner. Lärarna tystades.
Girigbukarna gnuggade händer. Kvaliteten på svensk skola störtdök.
Det blev lite pinsamt för de ansvariga politikerna,
särskilt i Folkpartiet som varit drivande. De brukade beteckna sig som
skolparti. Nu måste man visa att man brydde sig om undervisningens
kvalitet. Hur?
Jan Björklund kom på en lysande idé: Inför betyg i årskurs 6!
Det skulle öka pressen på både lärare och elever och minska
lektionstiden i årskurs 6. Dessutom skulle det bli bättre koll på kursinnehållet när regeringen bestämde betygskraven.
Man kunde motivera åtgärden med att betygen i årskurs 6 skulle ge
skolorna möjlighet att upptäcka och åtgärda elever som släpade efter
kunskapsmässigt.
Björklund fick igenom förslaget. Inte behövde han införa några
stödåtgärder för eleverna heller. I stället minskade andelen elever som
fick stöd. Segregation och besparing i samma smäll.
S-MP -regeringen skämdes. Svensk skola hade blivit som diktatorn Pinochets. Pina
och skit. Vi måste reformera svensk skola! suckade MP. Regeringen
grubblade. Det måste gå att få igenom någon sorts reform. Kanske om
reformen inte förändrar skolan och inte kostar något.
2019 kom de på en idé: Vi inför en ”läsa-skriva-räkna”-reform för lågstadiet! Det lyckades. Alla partier ställde upp.
Vårterminen 2022 kom resultatet. Då skrev den första
årskullen som prövat ”läsa-skriva-räkna”-reformen nationella prov i
svenska och matte. Hur har det gått?
Resultaten i läsning för tredjeklassarna har försämrats jämfört med resultaten
läsåret 2018-19!
Resultaten i matematik har också försämrats! Fler elever
är underkända. Eleverna fick aldrig det utlovade särskilda stödet.
Varför blev skolutvecklingen så katastrofal de senaste 30 åren?
Bortsett från de destruktiva strukturella förändringarna är
det en genomgående trend som karaktäriserar svensk skolpolitik:
Politikernas maktbegär. Behovet att kontrollera. I och för sig
naturligt eftersom skolan blivit så dålig. Politikerna stressar elever, lärare, föräldrar, skolledare.
Tillbaka till den svenska flumskolan med dess höga kvalitet! Bort
med den svenska ”friskola” som har förvandlats till en korrumperad
tvångsskola.
Rådet till Lunds skolpolitiker: Satsa resurser på särskilt stöd i lågstadiet!
Källa: Emma Leijnse, SDS 3 och 4/11.
Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet
hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5
grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på
den bästa samlade vetenskapen.
Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.
Ge en gåva, välj en bok!
På lördag den 3 december kl. 11-15
ordnar Vänortsföreningen Lund-León ett solidariskt bokbord på
Mårtenstorget för att samla i pengar till de politiska fångarna i
Nicaragua, speciellt de i León. För mer information se Veckobladet no
33.
Många nya böcker – passa på att handla julklappar! Alla donationer går oavkortat till politiska fångar i Nicaragua.
Du kan också ge en gåva genom att Swisha en slant till 123 639 8101
Vänortsföreningen Lund-León
Bild från Amnesty
Onsdag 7 december 19:00 – 21:00, Lilla Caféet på Lilla tvärgatan 2
Mänskliga rättigheter under attack,
hur kan de skyddas? Med Karin Zackari, doktor i mänskliga
rättighetsstudier, Lunds universitet.
Tidöavtalet har granskats av mänskliga
rättighetsorganisationer såsom Amnesty och Civil Rights Defenders, som
pekat på vilka sätt den nya rege-ringsöverenskommelsen utgör ett hot
mot grundläggande fri- och rättigheter liksom mot rättsstatens
principer.
Vad är det med den brun-blåa ideologin som gör den oförenlig med
mänskliga rättigheter? Har mänskliga rättigheter kanske spelat ut sin
roll? Och vad bör svensk vänster göra?
Varmt välkommen
På Nobeldagen den 10 december
rekommenderas besök på Magle Konserthus kl 18. Då spelar Röda Kapellet
för miljön och klimatet i samarbete med Fridays for Future.
Musik med koppling till ”väder och vind” och vår hotade
framtid framförs. En nyskriven klimatsvit för kör och orkester är
programmets höjdpunkt. Nobelfesten kan du se på SvT Play!
Efter konserten blir det fest i samma lokal för
musikanter och sångare och dess vänner. Känner du dig som en
orkestervän är du välkommen att vara med. Då swishar du 200 kronor
till 0702857116 och skriver ditt namn. Begränsat antal. Anmälan senast
den 5 december!
Affisch »
Under ett par veckor har Turkiet
bombat det kurdiska självstyret i Rojava i norra Syrien. Erdogan hotar
med markinvasion – som Putins invasion i Ukraina.
Den kurdiska YPG-milisen krossade den Islamiska staten 2019, men
alltjämt pågår ett lågintensivt krig mot IS-terroristerna. Och inte
bara i Syrien.
Om Erdogan går in med marktrupp i norra Syrien tvingas YPG att
koncentrera sina styrkor till försvaret mot de turkiska
invasionsstyrkorna.
IS får då möjlighet att härja fritt i Syrien. De fångläger där
tusentals IS-terrorister hålls fängslade kan bli omöjliga att hålla.
Där finns flera svenska terrorister inspärrade, men också svenska
kvinnor och barn. Åtminstone barnen har Sverige ett ansvar för. Det
ansvaret kan man inte längre överlåta till YPG.
Under Nato-förhandlingarna har Sverige lovat att förse Turkiet med vapen. Vapen att använda vid brott mot folkrätten?
Är det över huvud taget möjligt i dagsläget?
Statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström tiger.
Morgan Johansson, S, fördömer Turkiets bombningar
som ett brott mot folkrätten. När ett Natomedlemsland bryter mot
folkrätten måste vi kunna påpeka det, hävdar han och uppmanar
regeringen att protestera.
Men Sveriges statsminister och utrikesminister fortsätter att le och tiga. Som på 1940-talet.
Vad har hänt med Sveriges demokrati?
Den stora golfbanan i kommunen köptes för ett par år sedan av ett fastighetsbolag från Göteborg.
Det var början på stora förändringar. Den mest påtagliga
var upprensning av skogarna på banan. De flesta lövträd fälldes liksom
en stor del av tallarna. Undervegetationen bekämpades också med stor
frenesi. Arbetet utförs alltjämt av en armada av bensin och dieseldrivna
maskiner. Resultatet är en grässtäpp med glesa bestånd av tallar och
ett fåtal lövträd. Följden är också minskat upptag av CO2 efter
skövlingen.
Allt fullbordas av att svenskan har försvunnit. Nu är
det engelska som gäller överallt. De tre banorna har döpts om. Ace course är den lilla med korta hål. Den banan ligger helt på naturskyddsområde. Det gör delar av de andra två banorna också. Pine course, går mest i skogen. Den finaste banan heter Ocean course och går delvis nära Öresund (oceanen).
Men jag upptäckte häromdagen en skylt som verkar lite förbryllande, Halfway house. Finns det verkligen ett utslussningsboende för patienter från behandlingshem på banan?
Sveriges sista naturliga oskyddade skogar riskerar att vara borta om femtio år, konstaterar forskare vid Lunds universitet.
Mellan 2003 och 2019 försvann nästan en fjärdedel av den naturliga
skogen. Med den försvinner en biologisk mångfald som vi aldrig kan
återskapa. (Lisa Kirsebom, ”Snart försvinner de sista gamla skogarna”, SDS 28/11.)
Besluten kan inte överlämnas till de giriga privata
ägarna (Svenskt Trä, Holmen, SCA, Stora Enso och Södra). 2020 till 2021
medverkade de i Världsutställningen Expo 20 i Dubai, Förenade
Arabemiraten, mitt i den arabiska öknen. En skandal värre än
fotbolls-VM i Qatar. Och skadligare!
Europaparlamentet uppmanade alla världens länder att
avstå på grund av landets grova människorättskränk-ningar. Det var den
största svenska exportsatsningen någonsin.
Den svenska paviljongen påstods vara byggd helt i trä
från Dalarna. I själva verket härrörde träet från olika delar av
Sverige och från Baltikum, Österrike och Ryssland.
Sverige ska genom satsningen verka för hållbarhet i
bred bemärkelse, deklarerade regeringen – även social hållbarhet.
Lisa Röstlund, Skogslandet, sid 256-258, Bokförlaget Forum 2022
Nu är alla vindkraftsverk
färdigställda i Vindpark Tvinnesheda, söder om Åseda i Uppvidinge
kommun. Jag besökte Tvinnesheda i somras och berättade i VB om de 47
verken som med en totalhöjd på 116 meter och en rotordiameter på 150
meter höjer sig över de milsvida skogarna i Uppvidinge kommun i
Kronobergs län – utan att synas från vägarna.
Det är södra Sveriges största vindpark. Den producerar
hushållsel till 120 000 villor, en produktion motsvarade 23 procent av
hela Kronobergs läns elförbrukning.
Smålänningarna nöjer sig inte med det. Nu investerar de i en vätgasfabrik i Älghult, den ort i Uppvidinge som jag räknar som mitt hem
I Älghult finns sedan 30 år ett enda vindkraftverk i den lilla
byn Hageskruv. I anslutning till vindkraftverket byggs nu en fabrik för
elektrolys som spjälkar vattnet i vätgas och syre.
Vätgasen transporteras 5 km till Älghult där den komprimeras och finns tillgänglig för leverans till kund.
Totalt produceras 100 kg vätgas per dygn. Då kan man tanka 6
personbilar och 2 lastbilar med vätgas. Naturvårdsverket stöder
projektet finansiellt via Klimatklivet, ett program för stöd till
klimatinvesteringar.
Det är ett försöksprojekt. Hydrogen kallar somliga energislaget.
Kanske framtidens bilar kommer att drivas med vätgas och inte med
kärnkraftsproducerad el!
Jag rapporterar om vätgasfabriken nästa sommar om VB finns då. Vätgasen finns säkert!
Ett brev från SYSAV damp ner i
brevlådan. Fyllt med information som vanligt men även med den glada
nyheten att vi kan fira nyår 2 gånger. Både på sista dagen 2022 och på
första dagen 2023.
Med
början 2020 och till och med i år har kommunen gjort extra vinstuttag
på 30 miljoner per år från LKF, Lunds kom-munala bostadsbolag. Detta
blev möjligt på grund av en uppgörelse mellan kvintetten och MP i ett
läge där kom-munens ekonomiska framtid såg väldigt knaper ut. För MP:s
del sågs detta som just en tillfällig lösning i den aktuella
situationen. Sedan visade det sig att staten bokstavligt talat öste
pengar över kommunen, som därför gått med gigantiska överskott under de
gångna tre åren.
Vallöften
I den av Sydsvenskan arrangerade valdebatten på Mejeriet
den 7 september var en av frågorna till politikerpanelen just om det
extra vinstuttaget – skulle det tas bort eller inte?
MP, V och S svar på den frågan var entydiga. Det extra
vinstuttaget ska bort! Axel Hallberg, MP, klargjorde att det inte var
en bra politik och att det för hans partis del handlat om en
kompromiss, och att de förutsättningar som den byggde på inte längre
var för handen. Anders Almgren, S, var inte nådig i sin kritik av det
extra vinstuttaget. Han kallade det en ”extra straffskatt” på LKF:s
hyresgäster och hävdade också att det självklart påverkade
hyresnivåerna, eftersom LKF tvingades låna upp pengar för
investeringar, i stället för att använda eget kapital.
Socialdemokraterna hade för övrigt gått ut med ett brev till LKF:s
hyresgäster där de tydligt sa nej till det extra vinstuttaget och
varnade för högre hyresnivåer. De borgerliga, inklusive SD, ville ha det
kvar. M pratade till och med att flerdubbla uttaget.
Sanningens minut
I dagarna har sanningens minut för partierna infunnit sig.
Detta i form av förslag på budget för de kommande tre åren. Den 12 och
13 december ska fullmäktige ta beslut om budget.
Hur ser då de olika budgetförslagen ut när det gäller
extra vinstuttag från LKF? MP och V står fast vid sitt vallöfte: det
extra vinstuttaget finns inte med i deras budgetförslag. L, C och FNL
har det kvar i sin gemensamma budget. De vill i stället minska
vinstuttaget från parkeringsbolaget med drygt 3 miljoner ”för att
kompensera för lägre kostnader under pandemin”, som de skriver. Vad de
nu kan mena med det: det är extremt sällsynt att en verksamhet
kompenseras för lägre kostnader. Till saken
hör att parkeringsbolaget i fjol gick med förlust på 7 miljoner; hur
det ser ut med p-bolagets vinst/förlust för i år är oklart. SD har ännu
inte orkat få ihop ett budgetförslag, men de var ju tydliga i
valdebatten om att de ville ha det kvar.
(S)traffskatt på LKF:s hyresgäster
Men den styrande M+S+KD-koalitionen då? De föreslår att
vinstuttaget ska minskas med fem miljoner för vart och ett av de tre
kommande åren. Där har socialdemokraterna alltså på ett flagrant sätt
sprungit ifrån sitt vallöfte och sina tidigare ställningstaganden. Nu
är det en straffskatt på 25 miljoner som gäller för LKF:s hyresgäster.
Måhända S nu går ut till LKF:s hyresgäster och förklarar varför de ska
betala en extra straffskatt och varför det är rimligt att de som
hyresgäster hos det kommunala bostadsbolaget ska betala högre hyror för
att kommunen nyttjar bolaget som kassako? Det kan finnas skäl att
erinra om att LKF:s uppgift enligt bolags-ordningen är ”att medverka
till att tillgodose bostadsbehovet i kommunen”, men det tycks de
borgerliga och socialdemokraterna helt ha glömt bort.
Helena Falk, foto Marianne Sonnby Borgström
Under två dagar i mitten av december
beslutar Lunds kommunfullmäktige om budget för 2023. Det är i grevens
tid, budget för kommande år måste egentligen fattas innan november
månads utgång men om det finns särskilda skäl – och valet får anses
vara ett sådant – kan budgeten beslutas i december. Där är vi alltså nu
och förutom det nya styrets (S, M och Kd) budgetförslag finns förslag
från Miljöpartiet, ”Mitteninitiativet” och från oss i Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet Lund lägger ett budgetförslag för jämlikhet
och grön omställning i en osäker tid. Med ett krig som rasar i vår
närhet och ett spänt internationellt läge, inflation och ökade
kostnader, en marknadsekonomi som svajar rejält och skapar osäkerhet och
stress hos vanliga människor. Då är det viktigare än någonsin att det
offentliga står stadigt och erbjuder människor den trygghet de behöver
och förtjänar.
Skola och utbildning i världsklass
Lunds tidigare högerstyre genomförde gigantiska nedskärningar i
Lunds skolor och förskolor. När budgeten för 2021 beslutades lyckades
vi efter många års kamp sätta stopp för nedskärningarna i grundskolan
och förskolan. Men för att återuppbygga det som har raserats av
årtionden av nedskärningar krävs rejäla satsningar. De flesta
barngrupper i Lunds förskolor är mycket större än vad Skolverket
rekommenderar och förra året rapporterade Lärarförbundet att 92 procent
av Sveriges kommuner har fler lärare per elev i grundskolan än Lunds
kommun har.
I dessa osäkra tider är skolans kompensatoriska uppdrag
viktigare än någonsin. Alla barn och unga ska erbjudas en trygg skola
och omsorg så att var och en kan växa och utvecklas på sina villkor.
Den närmaste skolan ska vara den bästa –
oavsett var man bor. Våra lärare ska få de resurser de behöver för sitt
uppdrag och elevhälsan ska byggas ut. Vi vill stärka skolbiblioteken i
deras viktiga roll för barns utveckling.
Höj tempot i klimatomställningen
För att möta dagens problem och skingra orosmoln vill vi satsa på
förstärkt energirådgivning som ska nå såväl privatpersoner som
bostadsrättsföreningar och företag. Vi vill att kommunen storsatsar på
solceller och arbetar med hållbar upphandling så att miljö- och
rättvisekrav blir en naturlig del när kommunen upphandlar varor.
Vi i Vänsterpartiet är beredda att lägga om kommunens
investeringsbudget för klimatet. Vi tar bort investeringar i ny
motorväg och lägger i stället in stora satsningar på förnybar energi, på
energieffektivisering av våra fastigheter samt på fler och säkrare
cykelvägar.
En stor andel av utsläppen i Lunds kommun kommer från
transporter. Här vill vi se satsningar på kollektivtrafik som ett led i
att minska utsläppen. Vi vill att Lunds kommun köper in en
ungdomsbiljett som gör att alla ungdomar åker gratis i hela Skåne under
hela året. Det är ett sätt att tidigt grunda en vana att åka
kollektivt och samtidigt elimineras ojämlikhet som beror på
föräldrarnas ekonomi. Vi vill också att periodbiljett införs som en
personalförmån samt att pensionärsbiljetten utökas så att den gäller
från 70 år och hela dagen.
En värdig och trygg äldreomsorg
I omsorgen om våra äldre ska Lunds kommun ta tillvara
lärdomarna från pandemin. Coronakom-missionens slutsatser ska
implementeras så att vi står rustade för framtida pandemier och andra
kriser. Vår personal ska ha inflytande över sitt arbete och sitt schema
och som brukare ska du inte behöva möta ständigt nya ansikten. De
äldre och personer med funktionsnedsättningar som behöver hjälpmedel
för att klara vardagen ska inte belastas med avgifter. Det är djupt
orättvist och drabbar många människor som redan har små marginaler i
ekonomin.
Kommunen – en attraktiv arbetsgivare
Att vara en trygg och attraktiv arbetsgivare är helt avgörande
för kommunens framtida kompetensförsörjning. Genom att inför jämställda
löner kan vi locka kvalificerad personal till vård- och omsorgsyrkena,
liksom till kök och lokalvård. Utan engagerad personal inom dessa
områden stannar välfärden. För allas trygghet vill vi att Lunds kommun
tecknar ett lokalt kollektivavtal om att slopa karensavdraget. Det
skulle vara en stor jämlikhetsreform och en viktig samhällsinsats för
att motverka smittspridning.
Helena Falk, Vänsterpartiet
Att läsa är att minnas och att skriva är att minnas. Vi minns tillsammans. På hyllan för nya böcker i Klostergårdens bibliotek stod En flickas memoarerav nobelprisvinnaren Annie Ernaux. Snabblån. Lånetid 7 dagar.
2020 talets Annie minns
den 18-åriga Annie som 1958 arbetar på en sommarkoloni för barn och
utsätts en ofullbordad våldtäkt som leder till att hennes mens-truation
upphör. Hon vistas som ansvarslös au pair i London där hon också ägnar
sig åt kleptomani. Hon studerar filosofi i Paris. Tusentals
värnpliktiga åker till Algeriet, De Gaulle etablerar en ny fransk
författning, Sartre, Simone de Beauvoir och Camus är ledande
civilisationskritiker. 1968 närmar sig. Författaren Annie använder
konsekvent tredje person för att understryka sin distans och
objektivitet i förhållande till självbiografins Annie.
Vid samma tid är Karin ensam ansvarig för 11
åldringar i Vederslövs ålderdomshem nyåret 1957-58. Jag är hos henne. Vi
lyssnar på en radiokrönika om kriget i Algeriet och hör Ulla Sjöblom
sjunga franska visor i Lars Forssells version: ”Jag står här på ett
torg” och ”Marknadsvisa”. Vi gifter oss. Martin föds. Under 60-talets
första år spelar Karin teater i Göteborg och Skara, sedan flyttar vi
till Framnäs folkhögskola i Norrbotten, där vi stannar till 1969 och
bland annat ha gör en kabaré om Vietnamkriget. Sedan flyttar vi till
Lund.
Annie Ernaux analyserar sina minnen. Hon främmandegör både Annie och 60-talets kultur. Vem var hon? Hurdan var tiden?
Medan jag läser försöker jag främmandegöra mina minnesbilder på
samma sätt. Vilka var vi för sextio år sedan, Karin och jag? Vad hände i
världen? Varför?
En vecka senare lånar Anna mig Modersmjölken av den lettiska författaren Nora Ikstena.
Boken handlar om en mormor, en mamma och hennes dotter under den sovjetiska ockupationen av Lettland 1944 till 1990.
Mormor föder mamma 1944 samtidigt som sovjetiska trupper
fördriver nazityskarna ur Lettland. Hennes make blir ihjälslagen.
Mormor gifter om sig. Det nya äktenskapet blir lyckligt. Mamma föder
sin dotter den 15 oktober 1969. Då är hon 25.
Samma år som Lettland återvinner sin självständighet dör mamma.
Hennes liv har präglats av ockupationen. Mormor och dotter sörjer
henne.
Boken består av mammans och dotterns minnesbilder.
Minnena berättas i jagform utan nämnande av vem som berättar. Det får
läsaren förstå av perspektivet. Så skapar Nora Ikstena på samma gång
avstånd och närhet i berättelsen.
Boken skrevs 2015 och bygger på Nora Ikstenas eget liv.
Nyckelåren är 1945, 1969 och 1991. Hon utforskar minnena på avstånd,
som Annie Ernaux. Varken Annie eller Nora är egocentriska. Allt
berättas ur kvinno-perspektiv.
Jag försöker läsa Moders-mjölken på samma sätt som jag läste En flickas memoarer
och jämföra bokens minnen med mina egna från samma tid. Jag minns
fredsdagen 1945 och baltutlämningen ett par år senare. Då var jag i
mina tidiga tonår och bodde inackorderad i Växjö. En nazistisk
gymnasist hos samma inackorderingstant sa att han önskade ”att hans ben
nu vitnat på Ukrainas slätter”.
Hösten 1969, då bokens mamma föddes, flyttade Karin och
jag till Lund. Karin satte upp pjäser på Lilla Teatern och läste Drama,
teater, film på universitetet. Vietnamkriget upptog våra tankar.
Brezjnev hade tagit över makten i Sovjet efter Chrusjtjov och
Sovjetunionen hade blivit mer stelt och förtryckande. Senilt.
Jag mindes hur jag 1966 besökt Leningrad tillsammans med
elever och en finsk svensktalande lärare som strax efter sin
studentexamen gjort värnplikt och upplevt hur den finska armén
krossades i Sovjetunionens slutoffensiv, samtidigt som Lettland
ockuperades.
Både mamman och dottern i Modersmjölken berättar om Leningrad där de studerade under sin utbildning.
Gorbatjovs försök att demokratisera Sovjetunionen ledde
till dess fall. Estland och Lettland återfick sitt oberoende. Det
innebar samtidigt att den dåvarande etiopiska sovjetstödda regimen
störtades och Eritrea befriades. Jag var i Asmara ett par veckor vid
samma tid som bokens mamma avled.
Båda berättelserna understryker att våra minnen är gemensamma. Minnet
av 2022 kommer att domineras av vreden och skräcken över Putins
invasion i Ukraina och besvikelsen över det misslyckade miljömötet i
Sharm El-Sheik. Också de som vägrar att minnas kommer att drabbas av
verkligheten och dess konsekvenser.
För 75 år sedan, den 29 november 1947,
antog FN:s Generalförsamling en resolution som skulle få ödesdigra
konsekvenser. Man beslutade att det brittiska mandatet Palestina skulle
delas i en judisk stat, en arabisk stat och att Jerusalem skulle stå
under internationell kontroll, ett corpus separatum. Detta beslöts över
huvudet på landets befolkning, som förvägrades inflytande över sin
egen framtid.
Det var inte självklart att resolutionen skulle få
erforderlig majoritet, men dagarna före omröstningen utsattes ett antal
länder för kraftiga diplomatiska och ekonomiska påtryckningar och hot
från USA. Den filippinske presidenten Carlos Rojas fick telegram från
två domare i USA:s Högsta Domstol och 26 senatorer där man varnade
honom för att ett filippinskt nej till delningsresolutionen skulle få
allvarliga följder. Den filippinske ambassadören kallades också till
Vita Huset för ett ”rättframt” möte.
De övriga länderna utsattes för liknande behandling och ändrade sin
röst till förmån för en delning. Så avgjordes Palestinas öde av USA
och länderna i väst, inte av dess befolkning. Intressant nog röstade
även Stalins Sovjet för en delning.
Markägandet i Palestina vid olika tidpunkter.
Grönt: palestinskt ägande. Gult: judiskt/israeliskt ägande.
Delningsförslaget innebar att 55% av Palestina skulle
utgöra den judiska staten. Efter en kraftig invandring åren närmast
innan utgjorde judarna ca en tredjedel av befolkningen. Även i den
tilltänkta judiska staten var nära hälften av befolkningen icke-judisk.
Två tredjedelar av befolkningen (kristna och muslimer) skulle alltså
få mindre än hälften av landet. Dessutom var varje stat uppdelad i tre
delar med olika former av gränsövergångar, vilket innebar att staterna
inte skulle vara möjliga att försvara.
Den arabiska sidan ansåg att hela delningsplanen var ett utslag av
västerländsk imperialism och förkastade den. Varför skulle deras land
ges bort till invandrare från Europa? Även sionisterna var missnöjda
med planen (speciellt att Jerusalem inte skulle införlivas i den
judiska staten) men godtog den som ett första steg. Alla visste att det
skulle bli krig när de brittiska styrkorna drog sig tillbaka 14 maj.
Som Yitzhak Sadeh, andlig fader av sionisternas väpnade gren, Haganah,
och grundare av dess elitstyrka, Palmach, sade inför omröstningen: Om
den blir positiv kommer araberna att starta ett krig mot oss. Om den
blir negativ kommer vi att starta ett krig mot araberna.
Vi vet vad som hände. Innan kriget bröt ut fördrevs 100 000-tals
palestinier från sina hem i det som skulle bli den judiska staten.
Israelisk propaganda har hävdat att de lämnade sina hem frivilligt på uppmaning av arabiska
ledare. Detta är dock lögn, det handlade om en planerad, systematisk
fördrivning vilket visats av israeliska historiker (se t.ex. Ilan
Pappe: Den etniska rensningen av Palestina). Al Naqba (katastrofen)
kallar palestinierna denna fördrivning. De israeliska styrkorna kunde
besegra de dåligt ledda och samordnade arabiska styrkorna. Vid
vapenstilleståndet hade man utvidgat sitt territorium jämfört med
delningsplanen (fr.a. Galiléen och västra Jerusalem). FN skickade en
medlare, greve Folke Bernadotte, som dock blev mördad av en judisk
terrorist. Israel vägrade att ställa honom inför rätta.
Under de 75 år som gått har vi sett många krig och
tragedier i regionen. De palestinska flyktingarna förvägras rätten att
återvända till sina hem, trots att detta garanteras i FN:s deklaration
om mänskliga rättigheter och krävs i ett antal resolutioner. De har
inte fått ersättning för förlorad egendom, konfiskerade hem och
landområden. På Västbanken (med en yta som halva Skåne) bor nu ca
600 000 israeliska bosättare vilket är ett brott mot fjärde
Genève-konventionen.
Nya bosättningar, ”utposter” och vägar enbart till för israeler
trasar sönder landet och omöjliggör bildandet av en palestinsk stat som
man kommit överens om i Oslo-avtalet. Palestinierna som lever under
ockupation är ständigt trakasserade av soldater och bosättare. Israel
har annekterat västra och östra Jerusalem samt Golanhöjderna i strid med
FN:s stadgar. Man har konfiskerat stora arealer av palestinskägd mark,
både inne i Israel och på ockuperade områden.
Människorättsorganisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och israeliska B’Tselem har beskrivit Israels politik mot palestinierna som en form av apartheid. Liknande uttalanden kommer från Francesca Albanese, FN:s speciella rapportör för mänskliga rättigheter i de palestinska territorierna. Hon konstaterar också att ”meningsfulla diskussioner om en politisk lösning för Palestina kan bara börja när den illegala ockupationen har avslutats för gott”.
Västvärlden har i alla år stöttat Israel, till stor del
på grund av dåligt samvete för den antisemitism som i århundraden härjat
i Europa och som kulminerade under nazisternas folkmord. Nu låter man i
sann kolonial anda det palestinska folket betala priset för detta. När
ska vi erkänna att palestinierna har samma rättigheter som andra
människor? När ska de få åka fritt till och från sitt hemland? När ska
de få slippa ockupation och förtryck? När ska Israel stå till svars för
sina brott mot folkrätten? Ett tungt ansvar vilar på USA och Europa.
Palestinagrupperna i Skåne
Rolf Björnson, Gert Andersson, Kerstin Dahlberg
Artikeln har även varit införd i tidskriften Syre
