Det finns en skröna om att det finns en butiksdöd i Lunds Centrum. Ordet är för starkt, butiksdöd bör bara användas för de butiker i glesbygd som, på grund av utflyttning, läggs ner för att aldrig återkomma. I Lund är det sannerligen inte fråga om utflyttning, tvärtom Lund expanderar. Det är ju inte så att butiker dör, det är fråga om att ekorrhjulet snurrar allt fortare.
Det finns runt 300-350 butiker, restauranger och annan verksamhet i Centrum. Ungefär var tionde byter ägare eller inriktning varje år. Det innebär att 30-35 butiker står tomma varje år när butikerna/dylikt, skall ha annan inredning eller byggas om. En cykelaffär blir en skivbutik, som behöver större utrymme. Skivbutiken kommer från Råbygatan och lämnar där en lokal. Skivaffären som verkligen möter marknadens behov behöver snart ännu större lokaler och flyttar till Stadshallen. Den gamla butiken blir en restaurang. Så börjar vi ladda ner, vad det nu är, och underlaget för skivaffären försvinner och flyttar till Malmö, där den sen tidigare är etablerad. Skivaffären blir Hemtex som senare blir Turistbyrån. Restaurangen utökar och tar över en skoaffär som blir en bar. På så vis står det ständigt tomma butiker i väntan på något annat. Det finns butiker som står tomma länge, det är inte konstigt. Att omedelbart hitta nya ägare till en viss lokal är inte gjort på en kvart.
Gnället
Att det finns en butiksdöd i Lund ingår i det gnäll som har funnits om Lund i många år. Gnället att det inte finns tillräckligt många P-platser. Lund har fått en tråkstämpel, det finns inte tillräckligt med kultur och så nu butiksdöden.
Följande är ren fakta om Lund och dess Centrum. Det har aldrig tidigare funnits så många lägenheter i centrala Lund, det har aldrig tidigare rört sig så mycket människor i Lunds Centrum, det är inte konstigt eftersom vi på bara några årtionden blivit dubbelt så många. det har aldrig tidigare funnit så mycket kultur i Lund som nu. Det har aldrig tidigare funnits så många p-platser i centrum eller centrumnära, det har aldrig tidigare befunnit si gså många i centrala Lund som nu. Det sjuder helt enkelt av liv. Lunds handelsplatser har blivit fler genom nybyggnad. Knut den store och delar av Bytaregatan och Bangatan är nytt. Delar av Lilla Tvärgatan och Kattesund är också nytt, vi håller just nu på att bygga till Saluhallen och i stadsparken har det nyligen byggts en ny restaurang. Lägg till det den stora utbyggnad som skett de senaste 10 åren, att restauranger och kaféer har flyttat ut på gator och torg.
Optimism istället
Finns det då inga problem för handlarna i Lunds Centrum? Jovisst, för många är det nog för höga hyror och det är väl därför en del butiker står tomma länge. Det finns konkurrens från extern handel, framförallt Nova och Mobilia bara i Lund. Vi laddar ner så att skivbutiker försvinner, vi handlar över nätet och frågan är hur länge till vi har bokhandlare kvar.
Men varför möta detta med all den pessimism som handlarna gör i Lund. Varför inte tala om att du kan handla praktiskt taget allt här, i centrala Lund handlar jag runt 90 % av allt jag handlar. Varför inte tala om att här finns massor av restauranger och kaféer? Varför inte göra en lista över all kultur här finns, med allt mer musik på krogarna. Varför inte tala om att det finns goda kollektiva sätt att färdas in till Lund? Varför inte tala om att det finns massor av centrumnära p-hus och p-platser?
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2011-11-03
Trots USA:s hot - Palestina invalt som Unescos 195:e medlemsstat av Gunnar Stensson
107 länder röstade för, 14 mot och 52 la ner sina röster. USA, Kanada, Tyskland och Sverige röstade mot. Det ger en antydan om regeringens verkliga ståndpunkt i Mellanöstern. Centern och oppositionspartierna är kritiska mot regeringens beslut.
Resultatet hälsades med jubel i Unescos plenisal i Paris där representanter för 173 nationer samlats. I Moderaternas nästa partiprogram kommer det trots allt troligen stå stå att också Sverige röstade för Palestina..
Därmed har ännu ett avsnitt skrivits i historien om Palestinas väg till internationellt erkännande
USA drog tillbaka sitt ekonomiska stöd till Unesco på knappt 80 miljoner dollar. De vill inte vara med när de inte får det som de vill. Egendomligt nog kritiseras palestinierna för att de inte viker sig för utpressningen. Det rimliga vore att i stället fördöma USA:s missbruk av den ekonomiska makten.
Det är inte första gången USA handlar så här.. 1984 lämnade de Unesco helt och hållet och höll sig borta flera år. Å andra sidan hoppas de nu på stöd från Unesco i Afghanistan. Så de kanske ändrar sig.
Men andra nationer är beredda att ge ekonomiskt stöd i USA:s ställe. Ekonomiskt stöd ger inflytande.
Palestina kommer nu att ansöka om medlemskap i WHO. Sedan fortsätter man i ytterligare femton FN-organ.
Palestina kan nu via Unesco anmäla flera heliga platser till världsarv.slistan. Det gäller till exempel födelsekyrkan i Betlehem, Makpelagrottan med Abrahams grav i Hebron och Klippmoskén på Tempelberget.
För palestinierna och Mahmoud Abbas är segern en triumf som stärker Palestina inför omröstningen om Palestinas FN-medlemskap i generalförsamlingen nästa vecka.
USA kommer att inlägga sitt veto, men världsläget är nu sådant, att USA:s maktspråk och försök att ensidigt få sin vilja fram genom mutor och hot bara väcker irritation. I den uppvaktande kvartett som brukar gå USA:s och Israels ärenden är meningarna delade.
Israel tror inte sina ögon och kallar det hela science fiction.
Resultatet hälsades med jubel i Unescos plenisal i Paris där representanter för 173 nationer samlats. I Moderaternas nästa partiprogram kommer det trots allt troligen stå stå att också Sverige röstade för Palestina..
Därmed har ännu ett avsnitt skrivits i historien om Palestinas väg till internationellt erkännande
USA drog tillbaka sitt ekonomiska stöd till Unesco på knappt 80 miljoner dollar. De vill inte vara med när de inte får det som de vill. Egendomligt nog kritiseras palestinierna för att de inte viker sig för utpressningen. Det rimliga vore att i stället fördöma USA:s missbruk av den ekonomiska makten.
Det är inte första gången USA handlar så här.. 1984 lämnade de Unesco helt och hållet och höll sig borta flera år. Å andra sidan hoppas de nu på stöd från Unesco i Afghanistan. Så de kanske ändrar sig.
Men andra nationer är beredda att ge ekonomiskt stöd i USA:s ställe. Ekonomiskt stöd ger inflytande.
Palestina kommer nu att ansöka om medlemskap i WHO. Sedan fortsätter man i ytterligare femton FN-organ.
Palestina kan nu via Unesco anmäla flera heliga platser till världsarv.slistan. Det gäller till exempel födelsekyrkan i Betlehem, Makpelagrottan med Abrahams grav i Hebron och Klippmoskén på Tempelberget.
För palestinierna och Mahmoud Abbas är segern en triumf som stärker Palestina inför omröstningen om Palestinas FN-medlemskap i generalförsamlingen nästa vecka.
USA kommer att inlägga sitt veto, men världsläget är nu sådant, att USA:s maktspråk och försök att ensidigt få sin vilja fram genom mutor och hot bara väcker irritation. I den uppvaktande kvartett som brukar gå USA:s och Israels ärenden är meningarna delade.
Israel tror inte sina ögon och kallar det hela science fiction.
Är verkligen Sverige helt i knät på USA om Kuba?
av Bertil Egerö
Svensk-kubanska föreningen gör många bra saker. Bland annat förmedlar den bidrag till inköp av råvaror för medicintillverkning – sådana varor Kuba förvägras köpa själv tack vare USAs olagliga blockad mot landet.
Men Svensk-kubanska är på kant med Sverige, inte minst sedan dess studiehandledning förlorade det statliga bidraget bl.a. eftersom den inte med ett ord nämner interna oppositionsrörelser eller problematiserar samhällsutvecklingen. Synd, det finns säkert många insiktsfulla medlemmar vars observationer och analyser vore av värde för oss alla.
Föreningens hållning mot Kuba är allmänt okritisk, mot det officiella Sveriges förenklade ”diktatur”-bild totalt kritisk. Det kan leda till lite väl snabba tolkningar av osäker information. Eller vad sägs om följande: Den 25 oktober i år röstade i stort sett alla i FNs generalförsamling mot USAs blockad. Sverige var inte närvarande bland de röstande. Svensk-kubanskas ”språkrör” Eva Björklund kallar det ”Ett uppenbart brott mot Sveriges politik hittills. Och hela världens, med några få undantag. Frågan är varför? Är det på detta sätt Sverige ska försöka återta sin rösttyngd i världen?”
Även Libyen var frånvarande. Eva fortsätter: ”Vad har nu Sverige och Libyen gemensamt? De tar inte längre avstånd från USAs kriminella blockad mot Kuba. Som enda två medlemsländer i FN höll de sig borta från generalförsamlingen när årets omröstning ägde rum den 25 oktober. Libyen kan ju sägas ha laga förfall, men Sverige? USAs 3 minilydstater i Stilla havet – Marshallöarna, Micronesien, Palau – drog sig inte undan utan satt kvar och lade ner sina röster precis som förra året. USA fick bara sällskap av Israel, som liksom tidigare år lade sin röst mot fördömandet. Övriga 186 länder i världen röstade för Kubas krav att USA måste häva blockaden. Ytterligare ett land sällade sig till flertalet, men två drog sig ur – Sverige och Libyen – så röstetalet i år blev 186 i stället för förra årets 187.
”Under debatten inför omröstningen begärde ett 50-tal regeringsrepresentanter ordet för att kräva ett slut på USAs inringning och blockad av Kuba. Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez fördömde den intensifierade blockaden liksom den undergrävande verksamhet som USA bedriver för att få till stånd det regimskifte som också är blockens syfte sedan starten för 50 år sedan. Kuba visade att kostnaderna för de skador blockaden orsakat landet fram till 2010 uppgår till 975 miljarder US-dollar. Det gör blockaden till det enskilt viktigaste hindret för ekonomisk utveckling på Kuba.
”Blockaden är ett uppenbart brott mot folkrätten. Enligt Genevekonventionen är den att jämställa med försök till folkmord och utgör en massiv kränkning av kubanernas mänskliga rättigheter.
20 gånger har FNs Generalförsamling fördömt blockaden, varav tre gånger under Obamas presidenttid. För första gången utan Sveriges röst.”
Så långt Eva Björklund. Det är glädjande att USA nu står ensamt, med ett Israel som i FN-sammanhang helt saknar trovärdighet, som enda partner. Och varför deltog inte Sverige? Jag ringer UD och får veta att de svenskar som deltog i denna generalförsamling var parlamentariker utan mandat att rösta. ”Tekniska skäl” låg bakom missen. Sverige har därefter lagt sin röst mot blockaden direkt till FN, och fått den registrerad. UD har sedan talat med Kuba, även på hög nivå, för att förklara vad som skett. När jag ber handläggaren om officiell bekräftelse i form av ett pressmeddelande eller annat officiellt besked, visar det sig att en sådan inte kommer att ges.
Ligga lågt, vara tyst – liksom i fallet med svenska soldater i Afghanistan väljer regeringen att undvika offentlighet. Så kan man driva politik i en inte helt enig allians.
Men Svensk-kubanska är på kant med Sverige, inte minst sedan dess studiehandledning förlorade det statliga bidraget bl.a. eftersom den inte med ett ord nämner interna oppositionsrörelser eller problematiserar samhällsutvecklingen. Synd, det finns säkert många insiktsfulla medlemmar vars observationer och analyser vore av värde för oss alla.
Föreningens hållning mot Kuba är allmänt okritisk, mot det officiella Sveriges förenklade ”diktatur”-bild totalt kritisk. Det kan leda till lite väl snabba tolkningar av osäker information. Eller vad sägs om följande: Den 25 oktober i år röstade i stort sett alla i FNs generalförsamling mot USAs blockad. Sverige var inte närvarande bland de röstande. Svensk-kubanskas ”språkrör” Eva Björklund kallar det ”Ett uppenbart brott mot Sveriges politik hittills. Och hela världens, med några få undantag. Frågan är varför? Är det på detta sätt Sverige ska försöka återta sin rösttyngd i världen?”
Även Libyen var frånvarande. Eva fortsätter: ”Vad har nu Sverige och Libyen gemensamt? De tar inte längre avstånd från USAs kriminella blockad mot Kuba. Som enda två medlemsländer i FN höll de sig borta från generalförsamlingen när årets omröstning ägde rum den 25 oktober. Libyen kan ju sägas ha laga förfall, men Sverige? USAs 3 minilydstater i Stilla havet – Marshallöarna, Micronesien, Palau – drog sig inte undan utan satt kvar och lade ner sina röster precis som förra året. USA fick bara sällskap av Israel, som liksom tidigare år lade sin röst mot fördömandet. Övriga 186 länder i världen röstade för Kubas krav att USA måste häva blockaden. Ytterligare ett land sällade sig till flertalet, men två drog sig ur – Sverige och Libyen – så röstetalet i år blev 186 i stället för förra årets 187.
”Under debatten inför omröstningen begärde ett 50-tal regeringsrepresentanter ordet för att kräva ett slut på USAs inringning och blockad av Kuba. Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez fördömde den intensifierade blockaden liksom den undergrävande verksamhet som USA bedriver för att få till stånd det regimskifte som också är blockens syfte sedan starten för 50 år sedan. Kuba visade att kostnaderna för de skador blockaden orsakat landet fram till 2010 uppgår till 975 miljarder US-dollar. Det gör blockaden till det enskilt viktigaste hindret för ekonomisk utveckling på Kuba.
”Blockaden är ett uppenbart brott mot folkrätten. Enligt Genevekonventionen är den att jämställa med försök till folkmord och utgör en massiv kränkning av kubanernas mänskliga rättigheter.
20 gånger har FNs Generalförsamling fördömt blockaden, varav tre gånger under Obamas presidenttid. För första gången utan Sveriges röst.”
Så långt Eva Björklund. Det är glädjande att USA nu står ensamt, med ett Israel som i FN-sammanhang helt saknar trovärdighet, som enda partner. Och varför deltog inte Sverige? Jag ringer UD och får veta att de svenskar som deltog i denna generalförsamling var parlamentariker utan mandat att rösta. ”Tekniska skäl” låg bakom missen. Sverige har därefter lagt sin röst mot blockaden direkt till FN, och fått den registrerad. UD har sedan talat med Kuba, även på hög nivå, för att förklara vad som skett. När jag ber handläggaren om officiell bekräftelse i form av ett pressmeddelande eller annat officiellt besked, visar det sig att en sådan inte kommer att ges.
Ligga lågt, vara tyst – liksom i fallet med svenska soldater i Afghanistan väljer regeringen att undvika offentlighet. Så kan man driva politik i en inte helt enig allians.
Jonas Sjöstedt och Paul Krugman: Island visar vägen ur den ekonomiska krisen! av Gunnar Stensson
Jonas såg det först. Medan många länder i Europa drabbas av stigande skulder och arbetslöshet med risk för recession, utgör Island ett intressant undantag, skriver han den 6/9. IMF har lämnat ön eftersom landet inte längre behöver hjälp från valutafonden. Islands banker gjorde enorma förluster och var nära att dra med sig hela nationen i konkursen. Idag har Island lägre arbetslöshet än EU, handelsöverskott, tillväxt och en sanerad banksektor. Det är något som Grekland, Portugal och Irland bara kan drömma om. Vad har då islänningarna gjort?
- De har haft en rörlig växelkurs som gett dem draghjälp ur krisen. Med euron hade det knappast gått.
- De har låtit banker gå i konkurs och ägarna och kreditgivarna har fått ta smällen i stället för skattebetalarna.
- De har försökt skydda dem med lägst inkomster och hjälpt husägare med uppskjutna betalningar på lånen för att undvika privata konkurser.
- Island har börjat ställa de ansvariga för bankkrisen till svars för sina handlingar.
- Island har som enda krisland i Europa en vänsterpartist som finansminister.”
Men något överraskande inträffade på vägen till det ekonomiska Armageddon. Själva desperationen gjorde konventionella lösningar omöjliga och gav landet frihet att bryta mot reglerna.
Alla andra länder räddade bankerna och lät folket betala. Island lät bankerna gå i konkurs och stärkte det sociala trygghetsnätet.
Alla andra länder försökte beveka de internationella investerarna. Island införde temporära rörelserestriktioner för kapitalet för att skaffa sig manöverutrymme.
Hur gick det?
Också Island har lidit stor ekonomisk skada och fått sänkt levnadsstandard. Men islänningarna har lyckats begränsa både arbetslösheten och de mest utsattas lidanden; det sociala trygghetsnätet är intakt liksom samhällets grundläggande anständighet.
”Det kunde ha varit mycket värre” är kanske inte någon särskilt uppmuntrande slogan, men i en situation då alla förväntade sig ett fullständigt sammanbrott innebär den en politisk triumf
Och detta är en lärdom för oss alla. Det lidande som så många av våra medborgare utsätts för är onödigt. I denna tid av otroligt lidande och ett mycket brutalare samhälle fanns det ett val. Det var inte nödvändigt - och det är inte nödvändigt - att det skulle bli så här.
Paul Krugman har skrivit sin artikel i Reykiavik, där han studerar Islands ekonomiska politik.
Samtidigt kritiserar han den konventionella marknadsliberalism som tillämpas i hela västvärlden och som i det aktuella läget kan sammanfattas i doktrinen: bankerna måste räddas och allmänheten betala priset i efterdyningarna efter den finansiella krisen.
En kris, orsakad av avregleringar, ska alltså botas med en ännu värre högerpolitik; en era av massarbetslöshet blir en era av återhållsamhet och offentligt sparande, en era då regeringarna slaktar de sociala trygghetsnäten och håller tillbaka investeringarna i stället för att skapa nya jobb.
Man påstår att det inte finns något alternativ, att bankerna måste räddas och statsutgifterna minskas för att tillfredsställa de finansiella marknaderna. Man hävdade rentav att detta skulle leda till flera jobb genom att gynna privat konsumtion, trots att effekten av statlig sparpolitik är den motsatta.
Starka krafter står bakom den marknadsliberala doktrinen. Både republikanerna i USA:s kongress och den europeiska centralbanken kräver minskade statliga utgifter. Den europeiska centralbanken uppmanar alla europeiska länder, inte bara de som befinner sig i farozonen, till ekonomisk återhållsamhet.
Doktrinens följder
Vi ser redan nu följderna av att tillämpa doktrinen. De är desamma som motsvarande politik utlöste 1930.
Grekland har tvingats ner i en allt djupare avgrund och ställts under förmyndare. Storbritanniens ekonomi har stagnerat och förtroendet sjunker bland både konsumenter och investerare.
Ännu mer talande är det exempel som brukar anföras som bevis för att doktrinen fungerar, nämligen Lettland. Inte minst den blonda häxan på Swedbank påstår ofta att Lettlands utveckling är en succé..
Och visst, Lettland lyckades minska sitt budgetunderskott och övertyga finansmarknaden - men till priset av 16 procents arbetslöshet och en ekonomi som fortfarande är 18 procent mindre än före krisen.
Det nya ekonomiska programmet
Paul Krugman - och Jonas Sjöstedt - har försett den internationella proteströrelsen med ett exempel att följa – Island – och ett program för den ekonomiska politiken: – Låt bankerna konkursa! Låt ägarna och kreditgivarna ta smällen! Bygg ut den sociala tryggheten! Kontrollera kapitalrörelserna!
Kommer grekerna slå in på samma väg efter den folkomröstning som premiärminister Giorgos Papandreo utlyst? Greklands situation skiljer sig från Islands eftersom Grekland infört euron.
k-red? av Jörgen L.
Tycker VB borde skaffa en ovan, att hantera texter av icke anslagstavletyp. Och för att utveckla nätbladet. Eller ed svurits om att sista Lunda68an innan går ur tiden skickar tack-för-god-kamp mailet till SDSs polredchef samt därefter avregistrerar domänen ... Hör med k-knuttor knutna till miljön ("Under rosa snuttefilten") för tips eller stan och vänstern numer tömd på humanistisk begåvning? Lund - en glad BNP-hora! För med Ideon i stan är nog alla vetenskapsgrenar utom den tillämpat tekniska en slags teologier.
Nå, även vår storebrorstidning i Malmö verkar understundom tunn. Har Avellan rensat ut? Och gamle k-redaktören lämnade ett tomrum - månne som god ursäkt gå högerut iom nya posten? En gång var Olof Lagercrantz landets permanente skuggpresident, den liberala värdearsenalen till sin otvetydiga huvudfåra humanistisk och social samt av imponerande intellektuell halt och så hade vi en samhällstillvänd och aktiv, rent av blomstrande progressiv medelklass inom speciellt kulturrelaterade branscher med ett betydande inslag av akademiker, vitala företrädare för allsköns humaniora. Idag härskar en tungt materialistisk nykapitalism och vissa slapptänkta dårar, inkl. på egna kanten tycker vi ska tävla med asiatiska vulgärkopior - på väst. När arbetet på samhällsformens kritiska genomlysning avstannar återtar västRom sin till synes obevekliga strävan efter dominera omgivningen. Och akademikerna, som exvis Ove Bring numera på försvarshögskolan hjälper till med att omdefiniera MR (mänskliga rättigheter) till allt vad gagnar västs militära, ekonomiska, politiska etc intressen. Vasallen FN tillfixas sen i syfte sanktionera Nato, gendarmen att med högteknologiska militära maktmedel lyfta den vite mannens till synes eviga civilisationsbörda. Var tid sin legitimering av vad övermakt alltid nyttjats till - humanitära interventioner blott senaste produkten från persuasiva idéfabriken.
Är då prof. Bring blott en middagsöverste där tjänstebeskrivningen kräver myndighetslojalitet samt att talangen nyttjas ge blodiga undertryckandet en chimär legal gestalt? Alternativt en öppna samhällsformens samt folkmaktsbaserade västliga allmänintressets tjänare som definitivt, sett till sin överordnade akademiska roll kan avkrävas intellektuell hederlighet - men även ställas till svars för medhjälp sanktionera angreppskrig i syfte byta regimer, eller resursplundring jämte annat en sedan 1000-talet ständigt expansionshungrig världsdel, sysslar med. Notera sen att Nato angrep fiendesidans medieföretag under både Jugoslavienkrigen men även i Libyen. Speciellt vad gäller sista förekom en ohöljd krigspropaganda i svenska och danska TV-media där metoderna säkert återfinns i de handböcker som börjar gälla den dag vi ser Claes JB Löfgren iklädd svensk eller EU-gemensam uniform referera stabskommunikéer, silade via sina samtidigt nya och gamla överordnade, på SVT. Gäller rätten att tysta medier med exvis missiler även västs motparter, vid en konflikt? Och kan tillämpas på envar plats där våra lätt förklädda inf-officerare, må tjänstgöra? Vad säger sergeanten själv?
Nå, även vår storebrorstidning i Malmö verkar understundom tunn. Har Avellan rensat ut? Och gamle k-redaktören lämnade ett tomrum - månne som god ursäkt gå högerut iom nya posten? En gång var Olof Lagercrantz landets permanente skuggpresident, den liberala värdearsenalen till sin otvetydiga huvudfåra humanistisk och social samt av imponerande intellektuell halt och så hade vi en samhällstillvänd och aktiv, rent av blomstrande progressiv medelklass inom speciellt kulturrelaterade branscher med ett betydande inslag av akademiker, vitala företrädare för allsköns humaniora. Idag härskar en tungt materialistisk nykapitalism och vissa slapptänkta dårar, inkl. på egna kanten tycker vi ska tävla med asiatiska vulgärkopior - på väst. När arbetet på samhällsformens kritiska genomlysning avstannar återtar västRom sin till synes obevekliga strävan efter dominera omgivningen. Och akademikerna, som exvis Ove Bring numera på försvarshögskolan hjälper till med att omdefiniera MR (mänskliga rättigheter) till allt vad gagnar västs militära, ekonomiska, politiska etc intressen. Vasallen FN tillfixas sen i syfte sanktionera Nato, gendarmen att med högteknologiska militära maktmedel lyfta den vite mannens till synes eviga civilisationsbörda. Var tid sin legitimering av vad övermakt alltid nyttjats till - humanitära interventioner blott senaste produkten från persuasiva idéfabriken.
Är då prof. Bring blott en middagsöverste där tjänstebeskrivningen kräver myndighetslojalitet samt att talangen nyttjas ge blodiga undertryckandet en chimär legal gestalt? Alternativt en öppna samhällsformens samt folkmaktsbaserade västliga allmänintressets tjänare som definitivt, sett till sin överordnade akademiska roll kan avkrävas intellektuell hederlighet - men även ställas till svars för medhjälp sanktionera angreppskrig i syfte byta regimer, eller resursplundring jämte annat en sedan 1000-talet ständigt expansionshungrig världsdel, sysslar med. Notera sen att Nato angrep fiendesidans medieföretag under både Jugoslavienkrigen men även i Libyen. Speciellt vad gäller sista förekom en ohöljd krigspropaganda i svenska och danska TV-media där metoderna säkert återfinns i de handböcker som börjar gälla den dag vi ser Claes JB Löfgren iklädd svensk eller EU-gemensam uniform referera stabskommunikéer, silade via sina samtidigt nya och gamla överordnade, på SVT. Gäller rätten att tysta medier med exvis missiler även västs motparter, vid en konflikt? Och kan tillämpas på envar plats där våra lätt förklädda inf-officerare, må tjänstgöra? Vad säger sergeanten själv?
Nå, den vänster och annan samhällsopposition som väljer självsoten har otvetydigt medansvar för uppkomna situationen. Och Gramscis hegemoniteori får väl anses övermåttan bekräftad, i numera läget. V-partiet en stötta vad gäller Afghanistan men även Libyen, där svenska insatserna borde få kontant belöning vad gäller deltagande flottiljerna - ett rätt tillse att svenska försvaret inte medverkar i imperialistiska krigsäventyr. I Danmark verkar vänsterns institutionella upplösning gått längst - hur kunde annars en SF-ledare anförtrotts UM-posten? Ja, i dessa tider av alltmer perverterade liberala samhällsformer där väst verkar vilja importera noll-opposition och endräktspolitik i samma mån som ekonomiska systemet exporteras österut, så ter sig kollapser och sammanbrott som snart enda utväg, och ljuspunkt. En rätt paradoxal slutstation med tanke på den framstegstanke som alltid följt vänstern. Sällan har väl kaos framstått så lockande alltså ett läge där världen åter blir öppen, och möjlig.
Kulturtips
Alla dessa hål i livet
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november.
Fre 04 nov kl. 19:30. Läs mer
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november.
Fre 04 nov kl. 19:30. Läs mer
EDO MAAJKA & Frenkie (Bosnia-Hercegovina)
4 november kl 22:00 på Moriska Paviljongen. Läs mer
4 november kl 22:00 på Moriska Paviljongen. Läs mer
En makroekonomisk kärlekshistoria
En romantisk komedi om bankväsendet och den långa räntan. På Teaterrepubliken 29 oktober - 14 december. Fre 04 nov kl. 19:30
Läs mer
En romantisk komedi om bankväsendet och den långa räntan. På Teaterrepubliken 29 oktober - 14 december. Fre 04 nov kl. 19:30
Läs mer
White On White #3
White On White #3 diskuterar teaterns otillräcklighet när det kommer till representation av det främmande: den Andre. Fre 04 nov kl. 19:00
Läs mer
White On White #3 diskuterar teaterns otillräcklighet när det kommer till representation av det främmande: den Andre. Fre 04 nov kl. 19:00
Läs mer
Armen
Statsteatern fullföljer sin tradition av vinterteater i Slottsträdgården med den nyskrivna rysaren Armen där medborgaren bygger monstret.
Lör 05 nov kl. 13:00. Läs mer
Statsteatern fullföljer sin tradition av vinterteater i Slottsträdgården med den nyskrivna rysaren Armen där medborgaren bygger monstret.
Lör 05 nov kl. 13:00. Läs mer
Siegfried
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino5 november kl 17:00. Repris 6 november. Läs mer
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino5 november kl 17:00. Repris 6 november. Läs mer
Den Giriga efter Molière
En mor. En dotter. Båda med smak för det goda i livet: kärlek - och pengar. Kullehusteatern klär sig denna gång i Molières starkaste färger med denna komedi, rykande het från 1600 - talet. På Bryggeriteatern 5 november kl 18.00.
Läs mer
En mor. En dotter. Båda med smak för det goda i livet: kärlek - och pengar. Kullehusteatern klär sig denna gång i Molières starkaste färger med denna komedi, rykande het från 1600 - talet. På Bryggeriteatern 5 november kl 18.00.
Läs mer
Ein Deutsches Requiem Op. 65
Johannes Brahms, där sorgen och hoppet möts - i Allhelgonanatten. I S.t Pauli kyrka 5 november kl 19.30.
Läs mer
Johannes Brahms, där sorgen och hoppet möts - i Allhelgonanatten. I S.t Pauli kyrka 5 november kl 19.30.
Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 08 nov kl. 16:00. Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 08 nov kl. 16:00. Läs mer
Middag med Torbjörn Flygt
Samtal med Augustvinnaren Torbjörn Flygt, just nu aktuell med Outsider, och i övrigt en ständigt efterfrågad föreläsare och litterär framträdare. På Moriska Paviljongen 8 november kl 18.45 & 19.30.
Läs mer
Samtal med Augustvinnaren Torbjörn Flygt, just nu aktuell med Outsider, och i övrigt en ständigt efterfrågad föreläsare och litterär framträdare. På Moriska Paviljongen 8 november kl 18.45 & 19.30.
Läs mer
Lilla Asmodeus
En magisk och musikalisk berättelse, visuell och händelserik där våra allra viktigaste frågor tas upp - de om livet och kärleken. Möt djävulspojken Asmodeus, som är på tok för snäll och inte alls passar in bland de andra barnen i underjorden. Spelas på Moomsteatern med premiär 8 oktober.
Ons 09 nov kl. 18:00. Läs mer
En magisk och musikalisk berättelse, visuell och händelserik där våra allra viktigaste frågor tas upp - de om livet och kärleken. Möt djävulspojken Asmodeus, som är på tok för snäll och inte alls passar in bland de andra barnen i underjorden. Spelas på Moomsteatern med premiär 8 oktober.
Ons 09 nov kl. 18:00. Läs mer
Sjöflickan och Drakens Dotter
Fritt efter en kinesisk folksaga i regi av sagogurun Margareta Larson, från tre år, på Teater Sagohuset 4 september - 30 november. Ons 09 nov kl. 10:30
Läs mer
Fritt efter en kinesisk folksaga i regi av sagogurun Margareta Larson, från tre år, på Teater Sagohuset 4 september - 30 november. Ons 09 nov kl. 10:30
Läs mer
Hjärnans Dag Malmö
För andra året i rad arrangerar Hjärnfonden Hjärnans Dag, en föresläsningsdag den 10 november kl 09.00 på Palladium
Läs mer
För andra året i rad arrangerar Hjärnfonden Hjärnans Dag, en föresläsningsdag den 10 november kl 09.00 på Palladium
Läs mer
Hela kulturcentralens program
2011-10-27
Hänt i veckan med Röda Kapellet och Mats Olsson
På lördag kl. 11–12 fortsätter Röda Kapellet sina Mårtenstorgsmöten där Mats Olsson mellan låtarna kommenterar veckan som gått. Orkestern spelar både Penninggaloppen och Obligationsmarschen, den senare för övrigt omdöpt till Statsobligationsmarschen med anledning av Greklandskrisen. I Alf Henriksons ursprungliga text "vi ska spara till flera miljoner" kan man radikalt höja potensen genom att byta ut en bokstav. Givetvis spelas också en låt av Theodorakis för att påminna om Grekland. Vi kan inte utlova samma häftiga folkliv på Mårtens- som på Syntagmatorget men samma ämnen är aktuella här som där. Mats rör sej fritt mellan nivåerna och ämnena, världen och Lund, ekonomisk teori och ekonomisk praktik. Värt att lyssna på!
EU:s globala roll
Palmedagen 12 november 2011
Folkets Hus, Lund
Årets Palmedag diskuterar vilken roll EU har globalt. Och kanske ännu viktigare: Vilken roll vill vi i arbetarrörelsen att EU ska spela globalt? Hur vill vi att Europa ska agera för demokrati, mänskliga rättigheter och fred världen över? Hur kan EU verka för ett fritt Palestina, demokrati i Burma och rättvisa villkor för världens migrantarbetare? Dessa och många fler frågor vill vi samtala om på Palmedagen den 12 november 2011.
På plats finns en rad intressanta medverkande:
Jens Orback, Olof Palmes Internationella Center
Karl-Petter Thorwaldsson, ABF
Göran Färm, EU-parlamentariker
Åsa Westlund, EU-parlamentariker
Åse Webeklint, ABF Skåne
Janette Skogshus, ABF MittSkåne
Varmt välkommen att delta i diskussionen!
Folkets Hus, Lund
Årets Palmedag diskuterar vilken roll EU har globalt. Och kanske ännu viktigare: Vilken roll vill vi i arbetarrörelsen att EU ska spela globalt? Hur vill vi att Europa ska agera för demokrati, mänskliga rättigheter och fred världen över? Hur kan EU verka för ett fritt Palestina, demokrati i Burma och rättvisa villkor för världens migrantarbetare? Dessa och många fler frågor vill vi samtala om på Palmedagen den 12 november 2011.
På plats finns en rad intressanta medverkande:
Jens Orback, Olof Palmes Internationella Center
Karl-Petter Thorwaldsson, ABF
Göran Färm, EU-parlamentariker
Åsa Westlund, EU-parlamentariker
Åse Webeklint, ABF Skåne
Janette Skogshus, ABF MittSkåne
Varmt välkommen att delta i diskussionen!
FRÅGA till socialnämndens ordförande Göran Wallén
Socialnämnden lär stå i begrepp att fastställa Handlingsplan för att halvera hemlösheten i Lunds kommun.
Bedömer du möjligheten att lyckas uppfylla planens målsättning inom de närmaste tre åren som goda?
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster
Bedömer du möjligheten att lyckas uppfylla planens målsättning inom de närmaste tre åren som goda?
Sven-Bertil Persson, Demokratisk Vänster
Om det fanns telefon av Lucifer
Sony köper ut Ericsson ur det snart tio år gamla Sony-Ericsson. 
Börskommentatorerna säger (Sv D, torsdag) ”Påverkan på Ericsson blir minimal”. Och ingenjörernas klubbordförande säger att någon panik handlar det absolut inte om. Tja, så kan man ju säga, men för Lund är detta en viktig och allvarlig nyhet. Alla försäkrar att det spelar ingen roll, allt kommer att rulla på som tidigare. Men så är det ju nästan aldrig i industrivärlden. Plats och lokalisering betyder något. Nog kommer Sony att i fortsättningen hellre lägga ut sina utvecklingsprojekt på de båda andra centra, i Tokyo, resp. Beijing. På kort sikt händer nog inget, men det krävs inte många månader för att det ska visa sig att Lundaföretaget går ner. Redan talas det om att projekt som man skulle driva med delfinansiering från Vinnova inte blir av.
Det är Lund som kommer att drabbas, ungefär som när Astra-Zeneca flyttade från. Det är tusentals jobb som kommer att försvinna. Så går det när man litar på multinationella koncerner. Det kanske inte blir någon spårväg till Brunnshög.
Ska vi slå på stora katastroflarmet då? Nej, Lund är ganska robust. Vi har en fin blandning av verkstadsföretag, förpackningsindustrier, elektronik. Alfa Laval och Axis går som tåget. Men dessutom har vi en stor sektor av offentliga arbetsgivare. Svenskt Näringsliv gör en årlig ranking av företagsklimat och såvitt jag vet ligger Lund där på plats cirka 130, långt efter sådana matadorer som Vellinge och Hässleholm. Om vi ska komma högre på den skalan så måste vi lägga ner universitet eller sjukhuset, helst båda, eftersom antalet offentliganställda väger tungt negativt. Vänsterpartiet som väl inte är det mest inflytelserika när det gäller näringslivsfrågor har pekat på det orimliga i att Lund bryr sig om sådan ranking, men det har vi inte fått gehör för.
Astra-Zenecas flytt har såvitt känt inte resulterat i någon speciell nergång i villapriser eller bostadsrätter. Lund klarade den nerläggningen. Det var mer synd om Astra-Zeneca eftersom det var så huvudlöst. Men visst, det ska nog gå att leva med en allt mindre Ericssonnärvaro.
Börskommentatorerna säger (Sv D, torsdag) ”Påverkan på Ericsson blir minimal”. Och ingenjörernas klubbordförande säger att någon panik handlar det absolut inte om. Tja, så kan man ju säga, men för Lund är detta en viktig och allvarlig nyhet. Alla försäkrar att det spelar ingen roll, allt kommer att rulla på som tidigare. Men så är det ju nästan aldrig i industrivärlden. Plats och lokalisering betyder något. Nog kommer Sony att i fortsättningen hellre lägga ut sina utvecklingsprojekt på de båda andra centra, i Tokyo, resp. Beijing. På kort sikt händer nog inget, men det krävs inte många månader för att det ska visa sig att Lundaföretaget går ner. Redan talas det om att projekt som man skulle driva med delfinansiering från Vinnova inte blir av.Det är Lund som kommer att drabbas, ungefär som när Astra-Zeneca flyttade från. Det är tusentals jobb som kommer att försvinna. Så går det när man litar på multinationella koncerner. Det kanske inte blir någon spårväg till Brunnshög.
Ska vi slå på stora katastroflarmet då? Nej, Lund är ganska robust. Vi har en fin blandning av verkstadsföretag, förpackningsindustrier, elektronik. Alfa Laval och Axis går som tåget. Men dessutom har vi en stor sektor av offentliga arbetsgivare. Svenskt Näringsliv gör en årlig ranking av företagsklimat och såvitt jag vet ligger Lund där på plats cirka 130, långt efter sådana matadorer som Vellinge och Hässleholm. Om vi ska komma högre på den skalan så måste vi lägga ner universitet eller sjukhuset, helst båda, eftersom antalet offentliganställda väger tungt negativt. Vänsterpartiet som väl inte är det mest inflytelserika när det gäller näringslivsfrågor har pekat på det orimliga i att Lund bryr sig om sådan ranking, men det har vi inte fått gehör för.
Astra-Zenecas flytt har såvitt känt inte resulterat i någon speciell nergång i villapriser eller bostadsrätter. Lund klarade den nerläggningen. Det var mer synd om Astra-Zeneca eftersom det var så huvudlöst. Men visst, det ska nog gå att leva med en allt mindre Ericssonnärvaro.
Så konstruerar man en hatartikel av Gunnar Stensson
Ditt mål är att sprida uppfattningen att muslimer, i synnerhet palestinier, är terrorister. Du är störd av Mahmoud Abbas politiska framgångar i FN och hans image som fredsaktivist. Din särskilda uppgift är att insinuera att också Mahmoud Abbas är terrorist. Inte helt lätt.
Det är viktigt att du är saklig och skriver i ett distanserat tonläge, kanske en aning ironiskt.
Hamas-Israels fångutväxling härom veckan ger dig stoff. Bland de 1027 frigivna palestinierna finns naturligtvis inte bara demonstranter utan också personer som kan beskrivas som terrorister. Dem gäller det att finna. Det är inte så svårt. Du väljer två kvinnor, Wafa al-Biss, som planerade ett sprängdåd mot ett sjukhus 2004 och Ahlam al-Tamini som varit chaufför åt en självmordsbombare. Du finner också en ung man som dödat två israeler med kniv. När de välkomnas av Hamas ledare Khaled i Gaza gör de uttalanden som du kan citera. De tre får representera de 1024 andra frigivna palestinierna.
Du beskriver terroristdåden. Det är viktigt att alla fakta är sanna. Det är fakta som ska tala. Du måste undvika uttryck för egna åsikter och känslor.
Så långt har du gjort ett gott jobb. Men nu kommer det svåraste, att insinuera att Mahmoud Abbas är terrorist.
Alla de frigivna palestinierna fördes inte till Gaza utan några släpptes på Västbanken. De var mindre belastade. Mahmoud Abbas tog emot dem utanför presidenthögkvarteret i Ramallah. Vid Abbas sida stod Hamas ledare på Västbanken Hassan Yousef. Understryk det!
Du söker i Abbas tal efter något komprometterande men det är svårt att finna. Du fastnar för följande passage: ”Vi tackar Gud för att ni är tillbaka och för att ni är i säkerhet. Ni är frihetskämpar och heliga krigare för Gud och nationen.” Inte så värst bra, men man tager vad man haver.
Du kan utgå från att de som läst din artikel så långt uppfattar ”frihetskämpar och heliga krigare” som synonymt med terrorister. Bra. Du kan också understryka att Abbas två gånger nämner Gud (med stor bokstav). Du kan sprida misstro mot hans anspråk på att bygga en ”sekulär” (glöm inte citationstecknen!) stat.
Rätt bra så långt, men ännu är Du inte helt nöjd. Det gäller att få ihop ett effektivt slut och en snärtig rubrik som knyter ihop säcken.
Tolka Abbas välkomsttal till de hemvändande fångarna som hjältedyrkan! Skriv till exempel i slutet av artikeln: ”Berätta vilka som är dina hjältar och du säger något väsentligt om vem du är.”
Så gäller det artikelrubriken. Var det inte en gammal populär film som hette ”Kellys hjältar”? ”Abbas hjältar”. På pricken!
Se till att få in en stor bild av Hamas-ledaren Khaled Meshaal och någon av de kvinnliga terroristerna i Gaza som blickfång på ledarsidan!
Bra så!
Du har åstadkommit en fläckfri hatartikel som kan gillas av Sverigedemokraterna och publiceras på Sydsvenskans ledarsida utan att någon av dina medarbetare reagerar!
P.S. Läsaren kan studera den färdiga artikeln på Sydsvenskans ledarsida den 26 oktober, sedan Mats Skogkär gett den dess slutliga finish.
Det är viktigt att du är saklig och skriver i ett distanserat tonläge, kanske en aning ironiskt.
Hamas-Israels fångutväxling härom veckan ger dig stoff. Bland de 1027 frigivna palestinierna finns naturligtvis inte bara demonstranter utan också personer som kan beskrivas som terrorister. Dem gäller det att finna. Det är inte så svårt. Du väljer två kvinnor, Wafa al-Biss, som planerade ett sprängdåd mot ett sjukhus 2004 och Ahlam al-Tamini som varit chaufför åt en självmordsbombare. Du finner också en ung man som dödat två israeler med kniv. När de välkomnas av Hamas ledare Khaled i Gaza gör de uttalanden som du kan citera. De tre får representera de 1024 andra frigivna palestinierna.
Du beskriver terroristdåden. Det är viktigt att alla fakta är sanna. Det är fakta som ska tala. Du måste undvika uttryck för egna åsikter och känslor.
Så långt har du gjort ett gott jobb. Men nu kommer det svåraste, att insinuera att Mahmoud Abbas är terrorist.
Alla de frigivna palestinierna fördes inte till Gaza utan några släpptes på Västbanken. De var mindre belastade. Mahmoud Abbas tog emot dem utanför presidenthögkvarteret i Ramallah. Vid Abbas sida stod Hamas ledare på Västbanken Hassan Yousef. Understryk det!
Du söker i Abbas tal efter något komprometterande men det är svårt att finna. Du fastnar för följande passage: ”Vi tackar Gud för att ni är tillbaka och för att ni är i säkerhet. Ni är frihetskämpar och heliga krigare för Gud och nationen.” Inte så värst bra, men man tager vad man haver.
Du kan utgå från att de som läst din artikel så långt uppfattar ”frihetskämpar och heliga krigare” som synonymt med terrorister. Bra. Du kan också understryka att Abbas två gånger nämner Gud (med stor bokstav). Du kan sprida misstro mot hans anspråk på att bygga en ”sekulär” (glöm inte citationstecknen!) stat.
Rätt bra så långt, men ännu är Du inte helt nöjd. Det gäller att få ihop ett effektivt slut och en snärtig rubrik som knyter ihop säcken.
Tolka Abbas välkomsttal till de hemvändande fångarna som hjältedyrkan! Skriv till exempel i slutet av artikeln: ”Berätta vilka som är dina hjältar och du säger något väsentligt om vem du är.”
Så gäller det artikelrubriken. Var det inte en gammal populär film som hette ”Kellys hjältar”? ”Abbas hjältar”. På pricken!
Se till att få in en stor bild av Hamas-ledaren Khaled Meshaal och någon av de kvinnliga terroristerna i Gaza som blickfång på ledarsidan!
Bra så!
Du har åstadkommit en fläckfri hatartikel som kan gillas av Sverigedemokraterna och publiceras på Sydsvenskans ledarsida utan att någon av dina medarbetare reagerar!
P.S. Läsaren kan studera den färdiga artikeln på Sydsvenskans ledarsida den 26 oktober, sedan Mats Skogkär gett den dess slutliga finish.
Historierevisionism av Gr
Det har på sistone blivit debatt kring Moderaternas försök att skriva om den svenska historien på ett par punkter. Vi kan berätta att en liknande verksamhet har förekommit även i Lund.
Smålands åt smålänningarna!
Smålands Gille är en allmänt oförarglig sällskapsklubb för Lundabor med småländska rötter. Det finns människor som vill bevara såna hembygdsband. V-aktivisten och VB-medarbetaren Göte Bergström var en glödande Smålandspatriot förutom att han var lokalpatriot för Klostergården. De tongivande medlemmarna i gillet verkar ha en annan social bakgrund än Göte men det ska inte ligga dem i fatet.
Inte heller att de i tisdags bjöd in Anna Alsmark att berätta om Smålands nations omvandling till en allmänt vänstersinnad studentförening som inleddes kring 1970 och i viss grad består. Hennes inledning hade den fyndiga rubriken (dock inte hennes egen) ”Röd lyser stugan”. Det som hände på Smålands var ett intressant inslag i det lokala vänsteruppsvinget som ännu inte har fått den allmänna genomlysning som det förtjänar.
Att en stor del av gillet var kritiskt till utvecklingen i studentnationen var också väntat. De var/är helt enkelt inte vänster, men de ogillade också att de exklusiva banden till hembygden bröts. Smålands borde vara en sak för smålänningar.
Kontroversiellt
Ett kontroversiellt ämne alltså som hade förtjänat en bättre inledning än den som Alsmark förmådde att ge. Hon var ingen bra föreläsare och hennes kunskaper i ämnet var för magra. Hon hade varit aktiv i nationen ett par år på 1980-talet men saknade egna erfarenheter från de avgörande åren.
Ja, det var en stor förändring som Smålands genomgick. Vänstern tog över nationen och ett kort slag, med utgångspunkt från Smålands, även studentkåren. Det arrangerades solidaritetsaftnar, kulturarrangemang med vänsterprägel, marxistiska grundkurser. Det samverkades med krafter utanför universitetet. Vänsterstudenter och många vuxenstuderande sökte sej till nationen, som samtidigt tappade höger- eller apolitiska medlemmar. Konservativa professorer med småländsk bakgrund rasade, inte minst på Sydsvenskans insändarsidor.
Var det legitimt att ta över och politisera en studentnation på detta sätt? Ja, svarar Sveriges väl mest frejdade professor i statsvetenskap, Bo Rothstein, och det beror nog inte bara på hans eget engagemang i Smålandsvänstern. Varje student/ungdomsgeneration måste få forma sina institutioner och deras innehåll är hans rimliga ståndpunkt. Den nuvarande har allmänt valt att förvandla nationerna till festmaskinerier, framhöll debattdeltagaren Ulf Teleman som själv var inspektor för Smålands 1970-71 och nu vittnade om den intensiva intellektuella aktivitet som utvecklades där under de åren.
Stasiaktion?
En nyckelperson i Smålands vänstersväng var Alf Brevik. En fascinerande man som hade kämpat mot tyskarna i hemlandet Norge, kommit till Sverige och jobbat många år som metallarbetare men börjat läsa på universitet i sin övre medelålder. En karismatisk man som bland annat charmade en av Malmös rikaste arvtagerskor. Vi hade stora problem med honom i Vpk där han också agerade, tillsammans med bland annat Mats Olsson.
En annan som vi hade problem med i partiet var Malvin Enoksen, norrman även han. Nu berättade Alsmark att hennes chef, Lars Magnar Enoksen, avslöjat att hans far arbetade åt östtyska Stasi. Det förvånar inte. Han var obrottsligt lojal mot den sovjetiska sfären och hans lojalitet intensifierades nog av kampen mot alla studenter (Göran Therborn och andra) som strömmade in i Vpk och hade en annan syn på socialismen. Stasi behövde säkert inte betala honom för några rapporter.
Nu hade avslöjandet fått Anna Alsmark att tänka om, berättade hon. Enoksen och Brevik tycks ha umgåtts. Tänk det var så att hela vänsteruppsvinget på Smålands var en skickligt iscensatt Stasikupp med Alf Brevik som nyckelagent? Antydan var inte helt klar formulerad men tydlig nog. Man märkte av publikreaktioner att kvarnarna i Helge å och Huskvarna ån plötsligt hade fått ett gott tillflöde.
Jag ska inte här polemisera mot hennes tes. Menar bara att den var svagt underbyggd och vi som var med vet att saken inte var så enkel, att det handlade om en bred rörelse som en aldrig så skicklig agent hade varit oförmögen att styra.
Undrar vad mötesledaren, historie- professorn Sverker Oredsson tänkte om bevisföringen. Han sa inget.
Smålands åt smålänningarna!
Smålands Gille är en allmänt oförarglig sällskapsklubb för Lundabor med småländska rötter. Det finns människor som vill bevara såna hembygdsband. V-aktivisten och VB-medarbetaren Göte Bergström var en glödande Smålandspatriot förutom att han var lokalpatriot för Klostergården. De tongivande medlemmarna i gillet verkar ha en annan social bakgrund än Göte men det ska inte ligga dem i fatet.
Inte heller att de i tisdags bjöd in Anna Alsmark att berätta om Smålands nations omvandling till en allmänt vänstersinnad studentförening som inleddes kring 1970 och i viss grad består. Hennes inledning hade den fyndiga rubriken (dock inte hennes egen) ”Röd lyser stugan”. Det som hände på Smålands var ett intressant inslag i det lokala vänsteruppsvinget som ännu inte har fått den allmänna genomlysning som det förtjänar.
Att en stor del av gillet var kritiskt till utvecklingen i studentnationen var också väntat. De var/är helt enkelt inte vänster, men de ogillade också att de exklusiva banden till hembygden bröts. Smålands borde vara en sak för smålänningar.
Kontroversiellt
Ett kontroversiellt ämne alltså som hade förtjänat en bättre inledning än den som Alsmark förmådde att ge. Hon var ingen bra föreläsare och hennes kunskaper i ämnet var för magra. Hon hade varit aktiv i nationen ett par år på 1980-talet men saknade egna erfarenheter från de avgörande åren.
Ja, det var en stor förändring som Smålands genomgick. Vänstern tog över nationen och ett kort slag, med utgångspunkt från Smålands, även studentkåren. Det arrangerades solidaritetsaftnar, kulturarrangemang med vänsterprägel, marxistiska grundkurser. Det samverkades med krafter utanför universitetet. Vänsterstudenter och många vuxenstuderande sökte sej till nationen, som samtidigt tappade höger- eller apolitiska medlemmar. Konservativa professorer med småländsk bakgrund rasade, inte minst på Sydsvenskans insändarsidor.
Var det legitimt att ta över och politisera en studentnation på detta sätt? Ja, svarar Sveriges väl mest frejdade professor i statsvetenskap, Bo Rothstein, och det beror nog inte bara på hans eget engagemang i Smålandsvänstern. Varje student/ungdomsgeneration måste få forma sina institutioner och deras innehåll är hans rimliga ståndpunkt. Den nuvarande har allmänt valt att förvandla nationerna till festmaskinerier, framhöll debattdeltagaren Ulf Teleman som själv var inspektor för Smålands 1970-71 och nu vittnade om den intensiva intellektuella aktivitet som utvecklades där under de åren.
Stasiaktion?
En nyckelperson i Smålands vänstersväng var Alf Brevik. En fascinerande man som hade kämpat mot tyskarna i hemlandet Norge, kommit till Sverige och jobbat många år som metallarbetare men börjat läsa på universitet i sin övre medelålder. En karismatisk man som bland annat charmade en av Malmös rikaste arvtagerskor. Vi hade stora problem med honom i Vpk där han också agerade, tillsammans med bland annat Mats Olsson.
En annan som vi hade problem med i partiet var Malvin Enoksen, norrman även han. Nu berättade Alsmark att hennes chef, Lars Magnar Enoksen, avslöjat att hans far arbetade åt östtyska Stasi. Det förvånar inte. Han var obrottsligt lojal mot den sovjetiska sfären och hans lojalitet intensifierades nog av kampen mot alla studenter (Göran Therborn och andra) som strömmade in i Vpk och hade en annan syn på socialismen. Stasi behövde säkert inte betala honom för några rapporter.
Nu hade avslöjandet fått Anna Alsmark att tänka om, berättade hon. Enoksen och Brevik tycks ha umgåtts. Tänk det var så att hela vänsteruppsvinget på Smålands var en skickligt iscensatt Stasikupp med Alf Brevik som nyckelagent? Antydan var inte helt klar formulerad men tydlig nog. Man märkte av publikreaktioner att kvarnarna i Helge å och Huskvarna ån plötsligt hade fått ett gott tillflöde.
Jag ska inte här polemisera mot hennes tes. Menar bara att den var svagt underbyggd och vi som var med vet att saken inte var så enkel, att det handlade om en bred rörelse som en aldrig så skicklig agent hade varit oförmögen att styra.
Undrar vad mötesledaren, historie- professorn Sverker Oredsson tänkte om bevisföringen. Han sa inget.
Bidragspartiet Moderaterna av Gunnar Stensson
Här kommer en sur liten notis, inspirerad av Sven-Hugo Mattsons artikel Bidragssverige - inte för alla, SDS 19/11. Sven-Hugo påminner om att många statliga bidrag utbetalas till personer med stora ekonomiska resurser, samtidigt som låginkomsttagare, sjuka, pensionärer, hemlösa och arbetslösa kan bli helt utan bidrag.
Söndagen den 23 oktober redovisade Aftonbladet de svenska ministrarnas löner och förmögenheter. Också deras ekonomiska bidrag noterades.
Nedan en lista med 10 ministrars statliga rut/rot-bidrag:
Fredrik Reinfeldt – 50 000
Jan Björklund – 25 122
Lena Adelssohn–Liljeroth – 44 259
Stefan Attefall – 30 512
Beatrice Ask – 16 416
Eva Björling – 25 122
Erik Ullenhag -32 149
Ulf Kristersson - 50 000
Peter Norman 34 231
Nyamki Sabuni – 44 577..
De tio ministrarna kvitterar alltså tillsammans ut 352.458 kronor, det vill säga i genomsnitt cirka 35.000 kronor per minister. Miljonförmögenheter och miljoninkomster har de allihop.
Visst kan vi medborgare bidra till ministrarnas reparations- och städkostnader, 35.000 kronor hit eller dit spelar ingen större roll med tanke på deras höga löner. Och en del av pengarna sipprar väl i slutänden ner till mindre bemedlade städare och snickare.
I anständighetens namn måste regeringen dock sluta att ondgöra sig över att också ensamma mödrar, låginkomsttagare, sjuka och pensionärer kan vara bidragsberoende.
Nu över till något helt annat. Inte kan väl kostnaden för uppehållstillstånd till ensamma sjuka invandrarkvinnor i 90-årsåldern vara så stor att den skulle gå ut över vård, skola och omsorg, som den ansvarstagande Fredrik Reinfeldt påstod häromdagen
Söndagen den 23 oktober redovisade Aftonbladet de svenska ministrarnas löner och förmögenheter. Också deras ekonomiska bidrag noterades.
Nedan en lista med 10 ministrars statliga rut/rot-bidrag:
Fredrik Reinfeldt – 50 000
Jan Björklund – 25 122
Lena Adelssohn–Liljeroth – 44 259
Stefan Attefall – 30 512
Beatrice Ask – 16 416
Eva Björling – 25 122
Erik Ullenhag -32 149
Ulf Kristersson - 50 000
Peter Norman 34 231
Nyamki Sabuni – 44 577..
De tio ministrarna kvitterar alltså tillsammans ut 352.458 kronor, det vill säga i genomsnitt cirka 35.000 kronor per minister. Miljonförmögenheter och miljoninkomster har de allihop.
Visst kan vi medborgare bidra till ministrarnas reparations- och städkostnader, 35.000 kronor hit eller dit spelar ingen större roll med tanke på deras höga löner. Och en del av pengarna sipprar väl i slutänden ner till mindre bemedlade städare och snickare.
I anständighetens namn måste regeringen dock sluta att ondgöra sig över att också ensamma mödrar, låginkomsttagare, sjuka och pensionärer kan vara bidragsberoende.
Nu över till något helt annat. Inte kan väl kostnaden för uppehållstillstånd till ensamma sjuka invandrarkvinnor i 90-årsåldern vara så stor att den skulle gå ut över vård, skola och omsorg, som den ansvarstagande Fredrik Reinfeldt påstod häromdagen
KDS-jihadism av jiell
Man börjar få grepp om programskiftet kring marionettregimerna, i Nordafrika. Adios till autokratiska ledare av dynastitypen till förmån för "sosse-islam" med tacksamhetsskuld till väst, lagom sharia och definitivt inga ambitioner välta emblematiska torn i våra huvudstäder. Talibanmodellen bildar mönster och fleråriga sonderingar måste ägt rum med exvis Brödraskapet i Egypten samt övriga mer nationellt samhällsbyggande islamister, i området. Syftet är främst att stävja israeliska halsstarrigheten och vem tror Turkiet gör en helomvändning utan välsignelse från Washington - nåt även innefattar Güls moderat islamska regering, prototypen. Områdets monarkier rättar in, som Marocko och Jordanien samt kompromissar med krönta enväldet. Även Quad. bedömdes kunna levas med - tills föll ur sin nya lydkonungsroll. Beklagligt att ingen av sönerna klarade en palatskupp.
Hegemonens planer för arabiska vikens oljeshejker förblir gissningar men man avvaktar väl skrämseleffekten, av projektets första fas. Washington använder Östeuropatricket med att vända befolkningarna mot självregimerna, smart - får samtidigt credit för demokratistödet. Nu avvaktar vi vad mer revolutionära islamska elementen och rörelserna, tar sig för. Kommandoräder mot spanska turistorter vid Solkusten och Mallorca är mitt val, skapar snabbt panik och har betydande ekonomisk-destruktiv potential. Även överfall på sjöfarten över Medelhavet a la Somalia och sommartrafiken vid Rivieran där mondäna orter får känna av antikoloniala uträkningarna. Denna skiss att åter sätta skräck i Västerlandet samt skada ekonomi jämte tilltro till statsskicket förutsätter dock instabilitet i Nordafrika efter systemskiftena och underlättas i hög grad av en djup och långvarig recession, inom europeiska ekonomierna. Nå, första kan utan tvivel hjälpas på väg och rekryteringen av ortskunniga för räder klart hjälpt av sönderfallande ekonomier. Decennielånga nyliberalismen i väst med starkt växande klyftor och småbisarr egomentalitet är utan tvivel en god faktor, i vår favör där rentav inhemsk uppbackning för ett projekt effektivt stäcka EU-regionens dominanssträvanden inom närområdet, kan påräknas. Rekrytering utanför Nordafrika undandrar sig mitt bedömande, liksom vad hjälp kan påräknas från kvarvarande al Q.
Geopolitiken med "de ovilligas koalition" samt konsekvenserna av råa maktpolitiken via FN och Nato, även intressant på kort och lång sikt. Men huvudlösheten ta sig an både väst och forna öst samtidigt måste ersättas av att ena parten tas till hjälp i utbyte mot borgfred, i en dold strategisk allians. Lojalister för saken i väst kan vidare göra stor nytta med att lokalisera samt utvärdera mer betydande personmål, varpå effektueringen sker externt. Gäller befattningshavare på universitet, inom media samt i (fd) FN-tjänst och vid internationella domstolar, exvis. Metropolernas civila hjälpredor är ett klart underskattat åtgärdsmål.
Hegemonens planer för arabiska vikens oljeshejker förblir gissningar men man avvaktar väl skrämseleffekten, av projektets första fas. Washington använder Östeuropatricket med att vända befolkningarna mot självregimerna, smart - får samtidigt credit för demokratistödet. Nu avvaktar vi vad mer revolutionära islamska elementen och rörelserna, tar sig för. Kommandoräder mot spanska turistorter vid Solkusten och Mallorca är mitt val, skapar snabbt panik och har betydande ekonomisk-destruktiv potential. Även överfall på sjöfarten över Medelhavet a la Somalia och sommartrafiken vid Rivieran där mondäna orter får känna av antikoloniala uträkningarna. Denna skiss att åter sätta skräck i Västerlandet samt skada ekonomi jämte tilltro till statsskicket förutsätter dock instabilitet i Nordafrika efter systemskiftena och underlättas i hög grad av en djup och långvarig recession, inom europeiska ekonomierna. Nå, första kan utan tvivel hjälpas på väg och rekryteringen av ortskunniga för räder klart hjälpt av sönderfallande ekonomier. Decennielånga nyliberalismen i väst med starkt växande klyftor och småbisarr egomentalitet är utan tvivel en god faktor, i vår favör där rentav inhemsk uppbackning för ett projekt effektivt stäcka EU-regionens dominanssträvanden inom närområdet, kan påräknas. Rekrytering utanför Nordafrika undandrar sig mitt bedömande, liksom vad hjälp kan påräknas från kvarvarande al Q.
Geopolitiken med "de ovilligas koalition" samt konsekvenserna av råa maktpolitiken via FN och Nato, även intressant på kort och lång sikt. Men huvudlösheten ta sig an både väst och forna öst samtidigt måste ersättas av att ena parten tas till hjälp i utbyte mot borgfred, i en dold strategisk allians. Lojalister för saken i väst kan vidare göra stor nytta med att lokalisera samt utvärdera mer betydande personmål, varpå effektueringen sker externt. Gäller befattningshavare på universitet, inom media samt i (fd) FN-tjänst och vid internationella domstolar, exvis. Metropolernas civila hjälpredor är ett klart underskattat åtgärdsmål.
Fågelinventering i dammarna av Gunnar Stensson
Gryning. Grå himmel, östanvind, oroligt vatten. Marken torr, varken frost eller dagg. Vissna löv virvlar som snödrev
Första dammen: Sothöns, gräsänder, bläsänder (piu piu) två stora svanar, en flock måsar.
Långa dammen: Hundratals änder. Svårt att särskilja gräsänder, bläsänder och brunänder i det svaga ljuset. Färgerna syns inte. Men viggarnas vita speglar är tydliga. En grå häger flyger upp. Stor som en trana. Långsamma vingslag.
Fågeltornsdammen: En enda storskarv. Lång hals, lång vit näbb. Flyger en sväng, sätter sig igen på samma plats. Över reningsverket cirklar en glada
Första mellandammen: Ljusare nu. På cementbalken en svan med fem ungar tätt tillsammans. Ungarna redan stora som vuxna svanar, Fjäderskruden på väg att övergå från brunt till vitt. Kullen bestod av sju ungar. Två saknas. Intill svanarna två kanadagäss.
Andra mellandammen: Där en svan och en unge. En av de sju fattas alltså, har kanske förolyckats. Svanfamiljer håller ihop, åtminstone ett år. De är dödligt aggressiva i försvaret av sina revir.
En ovanligt stor bläsand flyr ut i vassruggen intill. Huvudet praktfullt sammetsrött. Och där en gräsand med blänkande grönt huvud. Honorna är små och bruna. Det är ljusare nu, molnen tunnare. En fiskstjärt blänker till. Braxen eller karp.
Värpingedammen. Där två svanungar och en förälder, vit. Under sommaren blev det bara två svankullar i dammarna, den ena med sju ungar och den här med två.
Här forsar vattnet ut i Höje å. Det dånar som trafiken på E6. Ett par fasaner skriker och rusar in bland pilsnåren. Från himlen ropar hundratals gäss. Var är de? Där kommer de, högt. Den stora flocken ordnar sig i en dubbelw-formation. Vindkraftverkens vita vingar snurrar långsamt.
Efterkontroll 27/10: Där är de alla sju och en av föräldrarna. Snövit och de 7 svanungarna.
Första dammen: Sothöns, gräsänder, bläsänder (piu piu) två stora svanar, en flock måsar.
Långa dammen: Hundratals änder. Svårt att särskilja gräsänder, bläsänder och brunänder i det svaga ljuset. Färgerna syns inte. Men viggarnas vita speglar är tydliga. En grå häger flyger upp. Stor som en trana. Långsamma vingslag.
Fågeltornsdammen: En enda storskarv. Lång hals, lång vit näbb. Flyger en sväng, sätter sig igen på samma plats. Över reningsverket cirklar en glada
Första mellandammen: Ljusare nu. På cementbalken en svan med fem ungar tätt tillsammans. Ungarna redan stora som vuxna svanar, Fjäderskruden på väg att övergå från brunt till vitt. Kullen bestod av sju ungar. Två saknas. Intill svanarna två kanadagäss.
Andra mellandammen: Där en svan och en unge. En av de sju fattas alltså, har kanske förolyckats. Svanfamiljer håller ihop, åtminstone ett år. De är dödligt aggressiva i försvaret av sina revir.
En ovanligt stor bläsand flyr ut i vassruggen intill. Huvudet praktfullt sammetsrött. Och där en gräsand med blänkande grönt huvud. Honorna är små och bruna. Det är ljusare nu, molnen tunnare. En fiskstjärt blänker till. Braxen eller karp.
Värpingedammen. Där två svanungar och en förälder, vit. Under sommaren blev det bara två svankullar i dammarna, den ena med sju ungar och den här med två.
Här forsar vattnet ut i Höje å. Det dånar som trafiken på E6. Ett par fasaner skriker och rusar in bland pilsnåren. Från himlen ropar hundratals gäss. Var är de? Där kommer de, högt. Den stora flocken ordnar sig i en dubbelw-formation. Vindkraftverkens vita vingar snurrar långsamt.
Efterkontroll 27/10: Där är de alla sju och en av föräldrarna. Snövit och de 7 svanungarna.
Utbyggnad av Brunnshög: En ny planeringsinriktning – eller önsketänkande? av Ulf Nymark
Ett ramprogram för fortsatt planering av Brunnshögsområdet har nu beslutats av Byggnadsnämnden. Eller snarare: nämnden har antagit ett ramprogram – med mål och visioner – som ska gå ut på remiss i den kommunala apparaten för att sedan så småningom fastställas.
Brunnshögsområdet ska bebyggas med bland annat den europeiska splittringskällan, dvs ESS, där det i slutänden ska finnas mellan 6000 och 7000 lägenheter samt någonstans mellan 35 000 och 45 000 arbetsplatser.
Det finns mycket man kan säja om och undra – ja, rentav förundras - över i ramprogrammet. För dagen nöjer jag mej dock med att kommentera en enda av alla målsättningar som bullas upp i dokumentet.
Målsättning för trafiken
Den målsättning jag närmare tänker granska gäller trafiken. Målet är att en tredjedel av trafiken till och från området ska ske med bil, en tredjedel med gång- och cykel och en tredjedel med kollektivtrafik. Givetvis är detta en progressiv målsättning, med tanke på den höga andel av bilresor som präglar bilresandet idag.
Men: det finns ett stort MEN. Stadsbyggnadskontoret har låtit konsultföretaget Trivector göra en utredning kring förutsättningarna för att uppnå denna fördelning på de tre olika trafikslagen. (Utredningens resultat nämns inte i programmet.)
Målet nås inte
Trivector har då som ett första steg beräknat den framtida färdmedelsfördelningen utifrån nuvarande planering, inklusive spårväg med 6 minuterstrafik. Utredningens slutsats är glasklar: ”Målet om 1/3 bil, 1/3 kollektivtrafik och 1/3 gång-cykel nås … inte”, sägs det lakoniskt. Det blir över 50 procent bilburna resor, och gång- och cykel tar bara hem 17 procent med nuvarande planeringsinriktning.
Kraftfulla åtgärder
För att närma sig målet fordras kraftfulla åtgärder. Trivector utreder effekterna av en rad tänkbara åtgärder:
1. Ökat avstånd för mellan parkeringsplats och arbetsplatser till 300 meter, och mellan parkering till bostad 150 meters avstånd.
2. Flyttning av den yttre delen av bostadsområdet närmare hållplatsläge för spårvagn.
3. Intensiv satsning på ”rörlighetshantering” s k mobility management, dvs direkt påverkan på individer och företag för ändrat resbeteende, dvs sådant som ibland kallas ”mjuka” åtgärder. (Dock kommer bilresandet att minska med bara 3 procent genom insatser av detta slag).
4. Parkeringsavgifter. Höga p-avgifter - t ex i nivå med förmånsbeskattningsvärdet för gratis parkering – någonstans mellan 1000 och 4000 kronor per månad. Denna åtgärd kan minska biltrafiken med mellan 10 och 60 procent, beroende på vilken nivå man lägger avgifterna på.
Närmare målet – men inte fullt ut
Med detta åtgärdspaket skulle man närma sig målet – men ändå inte nå det full ut: 37 procent bilresor, 47 procent kollektivtrafik och 22 procent gång och cykel.
Det finns mycket man kan säja om och undra – ja, rentav förundras - över i ramprogrammet. För dagen nöjer jag mej dock med att kommentera en enda av alla målsättningar som bullas upp i dokumentet.
Målsättning för trafiken
Den målsättning jag närmare tänker granska gäller trafiken. Målet är att en tredjedel av trafiken till och från området ska ske med bil, en tredjedel med gång- och cykel och en tredjedel med kollektivtrafik. Givetvis är detta en progressiv målsättning, med tanke på den höga andel av bilresor som präglar bilresandet idag.
Men: det finns ett stort MEN. Stadsbyggnadskontoret har låtit konsultföretaget Trivector göra en utredning kring förutsättningarna för att uppnå denna fördelning på de tre olika trafikslagen. (Utredningens resultat nämns inte i programmet.)
Målet nås inte
Trivector har då som ett första steg beräknat den framtida färdmedelsfördelningen utifrån nuvarande planering, inklusive spårväg med 6 minuterstrafik. Utredningens slutsats är glasklar: ”Målet om 1/3 bil, 1/3 kollektivtrafik och 1/3 gång-cykel nås … inte”, sägs det lakoniskt. Det blir över 50 procent bilburna resor, och gång- och cykel tar bara hem 17 procent med nuvarande planeringsinriktning.
Kraftfulla åtgärder
För att närma sig målet fordras kraftfulla åtgärder. Trivector utreder effekterna av en rad tänkbara åtgärder:
1. Ökat avstånd för mellan parkeringsplats och arbetsplatser till 300 meter, och mellan parkering till bostad 150 meters avstånd.
2. Flyttning av den yttre delen av bostadsområdet närmare hållplatsläge för spårvagn.
3. Intensiv satsning på ”rörlighetshantering” s k mobility management, dvs direkt påverkan på individer och företag för ändrat resbeteende, dvs sådant som ibland kallas ”mjuka” åtgärder. (Dock kommer bilresandet att minska med bara 3 procent genom insatser av detta slag).
4. Parkeringsavgifter. Höga p-avgifter - t ex i nivå med förmånsbeskattningsvärdet för gratis parkering – någonstans mellan 1000 och 4000 kronor per månad. Denna åtgärd kan minska biltrafiken med mellan 10 och 60 procent, beroende på vilken nivå man lägger avgifterna på.
Närmare målet – men inte fullt ut
Med detta åtgärdspaket skulle man närma sig målet – men ändå inte nå det full ut: 37 procent bilresor, 47 procent kollektivtrafik och 22 procent gång och cykel.
Nåväl, även om målet inte nås fullt ut ser väl den nyssnämnda fördelningen ändå hyfsad ut? Ska man inte vara nöjd så? Det finns några hakar som kan sammanfattas till ett enda stort hinder: den politiska majoritetens politik. Är majoriteten beredd att vidta de åtgärder som fordras för att nå målet?
Tveksamhet
Här kan man uttrycka viss tveksamhet (för att ta till med en våldsam underdrift):
1. Finansieringen av spårvägen i är inte löst. Den borgerliga kommunledningen verkar handfallen. Inga som helst beslut om spårväg har fattats, och kan inte heller fattas förrän finansieringsfrågan är i hamn. Utan spårväg kommer målet aldrig trafikmålet att kunna nås. Trivector har räknat hem den s k spårfaktorn för övergång från bil till kollektivtrafik. Oklarhet råder även beträffande turtäthet: är Skånetrafiken beredd att köra i 6 minuterstrafik från första början om och när spårtrafiken drar igång?
2. Inte mycket tyder på att kommunen kommer att ändra planeringsinriktning. I Solbjersområdet (ett delområde på Brunnshög/Lund Nordöst) är man fortfarande i full färd med att planera källargarage under bostäderna och ge prioritet åt biltrafik i gatunätet.
3. Hitintills har den borgerliga majoriteten (och socialdemokratin) inte varit beredd att använda p-avgifterna som ett medel att minska biltrafiken i kommunen. Ingenting tyder på att en omsvängning är på gång, i varje fall inte hos borgarna.
4. Kommunen råder inte över alla föreslagna åtgärder. Den måste få med arbetsgivare och fastighetsägare för att klara av p-avgifter och ”rörlighetshantering” fullt ut. De borgerliga har alltid varit obenägna att ställa några som helst krav på fastighetsägare, byggherrar och arbetsgivare.
Önsketänkande eller dimridåer?
Så ser det ut med bakgrunden till det i och för sig framåtsyftande målet om den framtida färdmedelsfördelningen till och från Brunnshög. Vad som formuleras som ett mål är närmast att betrakta som önsketänkande. I bästa fall. I sämsta fall är det blå dimridåer från den politiska majoritetens sida. Dessvärre finns det skäl att misstänka att detsamma är fallet med ett antal andra mål på miljö- och klimatområdet i ramprogrammet för Brunnshög. Det finns all anledning att återkomma till detta innan ramprogrammet definitivt klubbas.
PS. För övrigt tycks alla partier, utom DV, utgå från att ESS-anläggningens föreslagna placering är beslutad av kommunen. Så är inte fallet. Det sker först genom antagande av detaljplan. Och dit är det en bit kvar. DV menade därför som enda parti vid Byggnadsnämndens behandling av ramprogrammet, att ett sådant program inte borde antas förrän kommunen i detaljplan tagit ställning för denna lokalisering av ESS och när finansieringen av spårvägen är klar. Enligt DV:s mening är spårtrafik en förutsättning för att Brunnshögsområdet kan byggas ut i den omfattning som föreslås i olika kommunala dokument. DS
Tveksamhet
Här kan man uttrycka viss tveksamhet (för att ta till med en våldsam underdrift):
1. Finansieringen av spårvägen i är inte löst. Den borgerliga kommunledningen verkar handfallen. Inga som helst beslut om spårväg har fattats, och kan inte heller fattas förrän finansieringsfrågan är i hamn. Utan spårväg kommer målet aldrig trafikmålet att kunna nås. Trivector har räknat hem den s k spårfaktorn för övergång från bil till kollektivtrafik. Oklarhet råder även beträffande turtäthet: är Skånetrafiken beredd att köra i 6 minuterstrafik från första början om och när spårtrafiken drar igång?
2. Inte mycket tyder på att kommunen kommer att ändra planeringsinriktning. I Solbjersområdet (ett delområde på Brunnshög/Lund Nordöst) är man fortfarande i full färd med att planera källargarage under bostäderna och ge prioritet åt biltrafik i gatunätet.
3. Hitintills har den borgerliga majoriteten (och socialdemokratin) inte varit beredd att använda p-avgifterna som ett medel att minska biltrafiken i kommunen. Ingenting tyder på att en omsvängning är på gång, i varje fall inte hos borgarna.
4. Kommunen råder inte över alla föreslagna åtgärder. Den måste få med arbetsgivare och fastighetsägare för att klara av p-avgifter och ”rörlighetshantering” fullt ut. De borgerliga har alltid varit obenägna att ställa några som helst krav på fastighetsägare, byggherrar och arbetsgivare.
Önsketänkande eller dimridåer?
Så ser det ut med bakgrunden till det i och för sig framåtsyftande målet om den framtida färdmedelsfördelningen till och från Brunnshög. Vad som formuleras som ett mål är närmast att betrakta som önsketänkande. I bästa fall. I sämsta fall är det blå dimridåer från den politiska majoritetens sida. Dessvärre finns det skäl att misstänka att detsamma är fallet med ett antal andra mål på miljö- och klimatområdet i ramprogrammet för Brunnshög. Det finns all anledning att återkomma till detta innan ramprogrammet definitivt klubbas.
PS. För övrigt tycks alla partier, utom DV, utgå från att ESS-anläggningens föreslagna placering är beslutad av kommunen. Så är inte fallet. Det sker först genom antagande av detaljplan. Och dit är det en bit kvar. DV menade därför som enda parti vid Byggnadsnämndens behandling av ramprogrammet, att ett sådant program inte borde antas förrän kommunen i detaljplan tagit ställning för denna lokalisering av ESS och när finansieringen av spårvägen är klar. Enligt DV:s mening är spårtrafik en förutsättning för att Brunnshögsområdet kan byggas ut i den omfattning som föreslås i olika kommunala dokument. DS
Stationsområdet – en replik av Gunnar Sandin
Som grund för en idétävling låg en prognos om att tågåkandet i Lund skulle tredubblas och att stationsområdet borde anpassas till detta. Olika lösningar presenterades men gemensamt var en förskjutning av tyngdpunkten norrut, till Clemenstorget där tåget ska möta spårvagnen. I nr 31 var Sven-Hugo Mattsson skeptisk till hela idén. Han tror inte att vare sej Lund eller tågåkandet kommer att växa så mycket, han tror inte Lund får råd med spårvagn och han tycker att Clemenstorget i stort är bra som det är.
En självdeklaration
Jag ska börja med att citera mej själv från ett tidigare debattinlägg i VB:
1) Jag tror på klimatlarmen.
2) Jag tror att vi befinner oss på oljetoppen.
3) Kärnkraften måste bort av en rad olika skäl.
4) Jag misstror möjligheterna att hitta nya mirakulösa energikällor och drivmedel eller radikalt energitätare batterier.
5) Jag tror innerst inne på politikens rationalitet även om förträngningsmekanismerna är mycket starka.
6) Därför tror jag att energin relativt snart blir en mycket knapp nyttighet och att samhället ställer in sej efter detta.
7) Jag tror på spårteknik (på grund av den låga friktionen) och på eldrift med kontinuerlig nätmatning, konkret på spårvagnar när det gäller närtrafik.
8) Eftersom bilarna får det svårt behöver framtidens kollektivtrafik inte ta så stor hänsyn till konkurrens. Människor tvingas att använda den. Med min kollektivistiska politiska ideologi har jag ingen svårighet med detta.
SHM håller nog med om det mesta men tycks göra en annan, mer pessimistisk värdering av punkt 5 och därmed av punkt 8. Därmed kunde diskussionen avblåsas redan nu, men jag ska ändå argumentera lite.
Större Lund, fler tåg
Lund kommer inte att vara oberört av den nuvarande krisen, som nog kommer att dämpa sysselsättningen och inflyttningen. Men kommunen kommer att klara sej bättre än många andra. Just för att lösa krisen är EU och Sverige överens om att satsa massivt på forskning och högre utbildning och att inom de sektorerna betona de gamla och stora universiteten. Det drar hit pengar och folk, och inte minst folk som av ekonomiska och ideologiska skäl gärna åker tåg.
Skånetrafiken la för några år sen fram ett strategidokument med perspektiv fram till 2037. Där handlade det om en ökning i den storleksordningen, bland annat utgick man från att kollektivtrafiken skulle få samma täckningsgrad som den för närvarande har i Zürich, en gediget borgerlig stad i ett gediget borgerligt land. Sen dokumentet gjordes har åtminstone den regionala tågtrafiken vuxit enligt prognosen. Den långväga persontrafiken har inte gjort det, men tror man på politikens rationalitet enligt ovan inser man att flyget tillhör det som först måste drabbas av klimatbetingade restriktioner. Det kommer att behövas fler snabbtåg till Stockholm och fler tåg som passerar Lund på väg ut i Europa.
En självdeklaration
Jag ska börja med att citera mej själv från ett tidigare debattinlägg i VB:
1) Jag tror på klimatlarmen.
2) Jag tror att vi befinner oss på oljetoppen.
3) Kärnkraften måste bort av en rad olika skäl.
4) Jag misstror möjligheterna att hitta nya mirakulösa energikällor och drivmedel eller radikalt energitätare batterier.
5) Jag tror innerst inne på politikens rationalitet även om förträngningsmekanismerna är mycket starka.
6) Därför tror jag att energin relativt snart blir en mycket knapp nyttighet och att samhället ställer in sej efter detta.
7) Jag tror på spårteknik (på grund av den låga friktionen) och på eldrift med kontinuerlig nätmatning, konkret på spårvagnar när det gäller närtrafik.
8) Eftersom bilarna får det svårt behöver framtidens kollektivtrafik inte ta så stor hänsyn till konkurrens. Människor tvingas att använda den. Med min kollektivistiska politiska ideologi har jag ingen svårighet med detta.
SHM håller nog med om det mesta men tycks göra en annan, mer pessimistisk värdering av punkt 5 och därmed av punkt 8. Därmed kunde diskussionen avblåsas redan nu, men jag ska ändå argumentera lite.
Större Lund, fler tåg
Lund kommer inte att vara oberört av den nuvarande krisen, som nog kommer att dämpa sysselsättningen och inflyttningen. Men kommunen kommer att klara sej bättre än många andra. Just för att lösa krisen är EU och Sverige överens om att satsa massivt på forskning och högre utbildning och att inom de sektorerna betona de gamla och stora universiteten. Det drar hit pengar och folk, och inte minst folk som av ekonomiska och ideologiska skäl gärna åker tåg.
Skånetrafiken la för några år sen fram ett strategidokument med perspektiv fram till 2037. Där handlade det om en ökning i den storleksordningen, bland annat utgick man från att kollektivtrafiken skulle få samma täckningsgrad som den för närvarande har i Zürich, en gediget borgerlig stad i ett gediget borgerligt land. Sen dokumentet gjordes har åtminstone den regionala tågtrafiken vuxit enligt prognosen. Den långväga persontrafiken har inte gjort det, men tror man på politikens rationalitet enligt ovan inser man att flyget tillhör det som först måste drabbas av klimatbetingade restriktioner. Det kommer att behövas fler snabbtåg till Stockholm och fler tåg som passerar Lund på väg ut i Europa.
I motsats till bland annat Håkan Juholt har jag svårt att tro på en tågtunnel vid Helsingborg. Den och följdinvesteringarna genom Danmark blir för dyra. Därmed kommer snabbtågen att passera just genom Lund. En central fråga blir då om de sex plattformsspåren kommer att räcka.
Nya Bjärredsbanan
Lokalt kommer det av angivna skäl att behövas eldriven kollektivtrafik, och då talar mycket för spårvägar. När Malmö för över hundra år sen byggde upp sitt nät med fyra huvudlinjer hade stan färre invånare än vad Lund har nu. Och man gjorde det utan en krona i stats- eller regionbidrag.
Givetvis är såna tillskott önskvärda. Jag tror liksom SHM inte att det lossnar under mandatperioden, men eftersom spårtrafiken är en hjärtefråga för Mp kan det bli en ändring redan nästa valnatt, att det block som bjuder mest spår får deras röster. Minns hur det lilla Stockholmspartiet tvingade M att gå med på cykelbanor!
Jag förutser spårvägar till Sandby, Dalby, Staffanstorp och Bjärred. Den senare erbjuder ett särskilt problem eftersom den måste korsa järnvägen nånstans. Rimligen just vid Clemenstorget, och då måste det vara med i tankarna när man diskuterar torgets framtid.
Clemenstorget
Det finns positiva saker att säga om Clemenstorget. Jugendhuset som upptar hela den östra sidan är kanske inte vackert men magnifikt. Plataner är fina. Där finns ett folkliv, det är sant, och det har utvecklats under de senaste år, inte minst tack vare det växande tågåkandet, bron över spåren och busscentralen.
Men det finns problem som kloka arkitekter har påpekat genom åren. Torget har en lite oklar avslutning åt väster där det relativt låga godsmagasinet inte balanserar de höga husen på andra sidor. Det fanns en gång ett förslag på ett smalt men högt hotell intill tullkammaren och det var en tänkvärd idé.
När järnvägen kom till Lund på 1850-talet uppfördes en banhall över två spår. Resenärerna kunde nå tågen både regn- och vindskyddat. Nu innehöll ett av idéförslagen ett nytt slags banhall, ett glastak över spårområdet. För storslaget för Lund? Tja, det finns ett liknande i holländska Lelystad som åtminstone när det byggdes var mindre än Lund. Det taket skulle skapa en spännande västsida.
PS Det är lätt att hålla med SHM om behovet av upprensning i cykelparkeringarna. Men det är inte säkert att Rydes undergång behöver breddas om förskjutningen mot Clemenstorget fortsätter.
Nya Bjärredsbanan
Lokalt kommer det av angivna skäl att behövas eldriven kollektivtrafik, och då talar mycket för spårvägar. När Malmö för över hundra år sen byggde upp sitt nät med fyra huvudlinjer hade stan färre invånare än vad Lund har nu. Och man gjorde det utan en krona i stats- eller regionbidrag.
Givetvis är såna tillskott önskvärda. Jag tror liksom SHM inte att det lossnar under mandatperioden, men eftersom spårtrafiken är en hjärtefråga för Mp kan det bli en ändring redan nästa valnatt, att det block som bjuder mest spår får deras röster. Minns hur det lilla Stockholmspartiet tvingade M att gå med på cykelbanor!
Jag förutser spårvägar till Sandby, Dalby, Staffanstorp och Bjärred. Den senare erbjuder ett särskilt problem eftersom den måste korsa järnvägen nånstans. Rimligen just vid Clemenstorget, och då måste det vara med i tankarna när man diskuterar torgets framtid.
Clemenstorget
Det finns positiva saker att säga om Clemenstorget. Jugendhuset som upptar hela den östra sidan är kanske inte vackert men magnifikt. Plataner är fina. Där finns ett folkliv, det är sant, och det har utvecklats under de senaste år, inte minst tack vare det växande tågåkandet, bron över spåren och busscentralen.
Men det finns problem som kloka arkitekter har påpekat genom åren. Torget har en lite oklar avslutning åt väster där det relativt låga godsmagasinet inte balanserar de höga husen på andra sidor. Det fanns en gång ett förslag på ett smalt men högt hotell intill tullkammaren och det var en tänkvärd idé.
När järnvägen kom till Lund på 1850-talet uppfördes en banhall över två spår. Resenärerna kunde nå tågen både regn- och vindskyddat. Nu innehöll ett av idéförslagen ett nytt slags banhall, ett glastak över spårområdet. För storslaget för Lund? Tja, det finns ett liknande i holländska Lelystad som åtminstone när det byggdes var mindre än Lund. Det taket skulle skapa en spännande västsida.
PS Det är lätt att hålla med SHM om behovet av upprensning i cykelparkeringarna. Men det är inte säkert att Rydes undergång behöver breddas om förskjutningen mot Clemenstorget fortsätter.
Afghanistan allt "våldsammare" av Anders Davidson
Enligt FN ökar våldet i Afghanistan, men NATO hävdar motsatsen.
Under årets åtta första månader steg våldet med 39 procent jämfört med samma period 2010. Huvuddelen av ökningen tillskriver rapporten fler väpnade sammanstötningar och fler (25 procent) vägbomber.
Framförallt är det i det sydliga och sydöstliga Afghanistan våldet ökar. Rapporten anger två tredjedelar av ökningen till dessa regioner.
Enligt ISAF föll antalet angrepp från "rebellerna" i juli i år jämfört med samma månad i fjol med en femtedel, 20 procent.
Resultaten i FN-rapporten strider mot den värdering de internationella styrkorna gör av situationen. Därifrån hävdas att Afghanistan under ockupationen och de många militära offensiverna blivit säkrare.
– Antalet egentliga fiendeangrepp minskar. Det är vad vi observerar. Det indikerar att våldet minskar, säger Nato-talesmannen brigadgeneral Carsten Jacobson till The Dawn på ett pressmöte i Kabul.
Antalet våldsamma händelser som sätts i samband med kriget är varje månad anger FN till 2108. Samtidigt orsakar bombkriget fler och fler civila dödsoffer. I juli dödades 38 afghaner av luftangrepp – det högsta antalet sedan februari förra året.
– När Taliban störtades, trodde vi att världssamfundet skulle ge oss säkerhet, men så blev det inte. Istället har de dödat civila, snarare än att döda Taliban, säger ingenjören Sharif Siddiqui i Kabul till tidningen Irish Examiner.
I samband med årsdagen av USA:s angrepp på Afghanistan samlades demonstranter även i Kabul. Flera hundra män och kvinnor krävde slut på kriget. De bar plakat med texten "Ned med ockupationen" och brände stjärnbaneret och ville se USA-soldaterna och Nato lämna landet. USA anklagades för massakrer på civila och Hamid Karzai kallades för USA:s marionett.
– Sedan invasionen för 10 år sedan har vi bara upplevt lidande, instabilitet och fattigdom i vårt land, sade Hafizullah Rasikh, en av dem som organiserat demonstrationen, till Reuters.
Enligt Der Spiegel anser knappt fyrtio procent av afghanerna att Nato garanterar säkerheten i landet. Det är en minskning från 45 procent förra året.
Under årets åtta första månader steg våldet med 39 procent jämfört med samma period 2010. Huvuddelen av ökningen tillskriver rapporten fler väpnade sammanstötningar och fler (25 procent) vägbomber.
Framförallt är det i det sydliga och sydöstliga Afghanistan våldet ökar. Rapporten anger två tredjedelar av ökningen till dessa regioner.
Enligt ISAF föll antalet angrepp från "rebellerna" i juli i år jämfört med samma månad i fjol med en femtedel, 20 procent.
Resultaten i FN-rapporten strider mot den värdering de internationella styrkorna gör av situationen. Därifrån hävdas att Afghanistan under ockupationen och de många militära offensiverna blivit säkrare.
– Antalet egentliga fiendeangrepp minskar. Det är vad vi observerar. Det indikerar att våldet minskar, säger Nato-talesmannen brigadgeneral Carsten Jacobson till The Dawn på ett pressmöte i Kabul.
Antalet våldsamma händelser som sätts i samband med kriget är varje månad anger FN till 2108. Samtidigt orsakar bombkriget fler och fler civila dödsoffer. I juli dödades 38 afghaner av luftangrepp – det högsta antalet sedan februari förra året.
– När Taliban störtades, trodde vi att världssamfundet skulle ge oss säkerhet, men så blev det inte. Istället har de dödat civila, snarare än att döda Taliban, säger ingenjören Sharif Siddiqui i Kabul till tidningen Irish Examiner.
I samband med årsdagen av USA:s angrepp på Afghanistan samlades demonstranter även i Kabul. Flera hundra män och kvinnor krävde slut på kriget. De bar plakat med texten "Ned med ockupationen" och brände stjärnbaneret och ville se USA-soldaterna och Nato lämna landet. USA anklagades för massakrer på civila och Hamid Karzai kallades för USA:s marionett.
– Sedan invasionen för 10 år sedan har vi bara upplevt lidande, instabilitet och fattigdom i vårt land, sade Hafizullah Rasikh, en av dem som organiserat demonstrationen, till Reuters.
Enligt Der Spiegel anser knappt fyrtio procent av afghanerna att Nato garanterar säkerheten i landet. Det är en minskning från 45 procent förra året.
Fler än varannan, hela 56 procent, betraktar Nato som en ockupationsmakt och 60 procent förutspår inbördeskrig när Nato lämnar landet.
Opinionsundersökningen har genomförts sedan 2008 av tyska Konrad Adenauer Stiftelsen i samarbete med Kabul Universitet och omfattar 5000 personer i fem provinser.
Även den afghanska opinionen är splittrad. Fångar i afghanska fängelser eller i förvar hos landets underrättelsetjänst och polis utsätts för tortyr. Systematisk tortyr. Även barn mellan 14 och 17 år.
Det visar en rapport från UNAMA, FN:s Assistance Mission in Afghanistan. FN fann "övertygande bevis" för att underrättelsetjänsten har använt systematisk tortyr i sina fängelser i Kandahar, Herat, Khost och Laghman. Även högkvarteret i Kabul pekas ut.
Rapporten har utarbetats mellan oktober i fjol och augusti i år. Rapportörerna har besökt 47 fängelser i 22 provinser och ställt frågor till 379 fångar. Slutsatsen är att åtminstone hälften av de utfrågade utsatts för tortyr i samband med förhör.
– Tortyr är enligt internationell lag en av de mest allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, enligt afghansk lag är det ett grovt brott och enligt bägge är det strängt förbjudet, säger Georgette Gagnon, UNAMA:s ansvariga för mänskliga rättigheter.
Trots den frispråkiga rapporten anser sig FN:s särskilda sändebud till Afghanistan, svensken Staffan de Mistura, inte kunna dra slutsatsen att avslöjandena i rapporten tyder på institutionaliserad misshandel i Afghanistan eller att det ingår som en del i den afghanska regeringens politik.
Rapporten anses besvärande för USA och Nato, enligt Ekot, som säkert har rätt men dock bortser från de övertygande rapporter som finns om övergreppen i bland annat Bagram, där USA administrerar en del av det kraftigt utbyggda fängelset.
I Sverige tycks det knappast pinsamt att samverka med samma myndigheter och att vara allierad med USA. Det blir knappast ens debatt.
Det är pinsamt.
Opinionsundersökningen har genomförts sedan 2008 av tyska Konrad Adenauer Stiftelsen i samarbete med Kabul Universitet och omfattar 5000 personer i fem provinser.
Även den afghanska opinionen är splittrad. Fångar i afghanska fängelser eller i förvar hos landets underrättelsetjänst och polis utsätts för tortyr. Systematisk tortyr. Även barn mellan 14 och 17 år.
Det visar en rapport från UNAMA, FN:s Assistance Mission in Afghanistan. FN fann "övertygande bevis" för att underrättelsetjänsten har använt systematisk tortyr i sina fängelser i Kandahar, Herat, Khost och Laghman. Även högkvarteret i Kabul pekas ut.
Rapporten har utarbetats mellan oktober i fjol och augusti i år. Rapportörerna har besökt 47 fängelser i 22 provinser och ställt frågor till 379 fångar. Slutsatsen är att åtminstone hälften av de utfrågade utsatts för tortyr i samband med förhör.
– Tortyr är enligt internationell lag en av de mest allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, enligt afghansk lag är det ett grovt brott och enligt bägge är det strängt förbjudet, säger Georgette Gagnon, UNAMA:s ansvariga för mänskliga rättigheter.
Trots den frispråkiga rapporten anser sig FN:s särskilda sändebud till Afghanistan, svensken Staffan de Mistura, inte kunna dra slutsatsen att avslöjandena i rapporten tyder på institutionaliserad misshandel i Afghanistan eller att det ingår som en del i den afghanska regeringens politik.
Rapporten anses besvärande för USA och Nato, enligt Ekot, som säkert har rätt men dock bortser från de övertygande rapporter som finns om övergreppen i bland annat Bagram, där USA administrerar en del av det kraftigt utbyggda fängelset.
I Sverige tycks det knappast pinsamt att samverka med samma myndigheter och att vara allierad med USA. Det blir knappast ens debatt.
Det är pinsamt.
Khadaffi – västallierad despot i kampen mot al Qaida
av Gunnar Stensson
”Khadaffis dröm om socialism blev en libysk mardröm” är den irrelevanta rubriken på en ledare av Peter Wolodarski i DN 25/10.
Han skriver: ”Att despoten i Tripoli inte längre kan plåga sin befolkning är lättnad och glädje, främst för libyerna själva men också för en värld som låtit Khadaffi hållas med politiskt stöd (Berlusconi med flera) och oljeinvesteringar (däribland Lundin Oil under Carl Bildts styrelsetid).”
Wolodarski förtiger den främsta orsaken till det politiska och materiella stödet, nämligen att Khadaffi värvades till USA:s och Natos War on Terror. När Bush utropade: ”Antingen är ni med oss eller med terroristerna” fick Khadaffi och många andra förtryckare sin chans.
Moammar Khadaffi omfamnades, politiskt och fysiskt, minns tv-bilderna, och upprustades som uppskattad allierad strax efter USA:s invasion i Irak 2003 (den invasion som snart ska avslutas med ett totalt amerikanskt tillbakadragande).
Khadaffi kunde i fortsättningen med gillande från väst beteckna sina muslimska motståndare som al Qaida-terrorister och bekämpa dem med de metoder han fann lämpliga. USA visade i Abu Ghraib och Guantanamo hur det kunde gå till.
Ben Ali i Tunisien och Mubarak i Egypten deltog på samma sätt i det maktspel som dirigerades av de leende psykopaterna Bush och Blair.
Wolodarski förtiger också att EU på initiativ av Sarkozy och Berlusconi gav Muammar Khadaffi uppdraget att fungera som unionens blodhund i jakten på invandrarna från Afrika.
Vilka mord och övergrepp Khadaffi begått i de inhägnade läger för tusentals afrikanska flyktingar som han med EU-medel uppförde i den libyska öknen blir väl aldrig utrett.
Det finns skäl att fråga vilka förhållanden som råder i lägren nu, efter ett halvt års inbördeskrig.
Vapenbrödraskap rådde mellan Moammar Khadaffi och USA, EU och Berlusconi under år av blodig terror. Sedan välte den arabiska våren allt över ända. Det ledde knappast till ”lättnad och glädje” i USA och EU. I stället oroade man sig för att ”stabiliteten rubbades”.
Wolodarski avfärdar Västs samarbete med Khadaffi med den förringande frasen: ”en värld som låtit honom hållas med politiskt stöd (Berlusconi med flera)”. Sedan riktar han sitt huvudangrepp mot religionshistorikern Mattias Gardell med utgångspunkt från några citat ur en 15 år gammal artikel som i drevjournalistisk anda redan valsat runt några varv i svenska media.
Han skriver: ”Att despoten i Tripoli inte längre kan plåga sin befolkning är lättnad och glädje, främst för libyerna själva men också för en värld som låtit Khadaffi hållas med politiskt stöd (Berlusconi med flera) och oljeinvesteringar (däribland Lundin Oil under Carl Bildts styrelsetid).”
Wolodarski förtiger den främsta orsaken till det politiska och materiella stödet, nämligen att Khadaffi värvades till USA:s och Natos War on Terror. När Bush utropade: ”Antingen är ni med oss eller med terroristerna” fick Khadaffi och många andra förtryckare sin chans.
Moammar Khadaffi omfamnades, politiskt och fysiskt, minns tv-bilderna, och upprustades som uppskattad allierad strax efter USA:s invasion i Irak 2003 (den invasion som snart ska avslutas med ett totalt amerikanskt tillbakadragande).
Khadaffi kunde i fortsättningen med gillande från väst beteckna sina muslimska motståndare som al Qaida-terrorister och bekämpa dem med de metoder han fann lämpliga. USA visade i Abu Ghraib och Guantanamo hur det kunde gå till.
Ben Ali i Tunisien och Mubarak i Egypten deltog på samma sätt i det maktspel som dirigerades av de leende psykopaterna Bush och Blair.
Wolodarski förtiger också att EU på initiativ av Sarkozy och Berlusconi gav Muammar Khadaffi uppdraget att fungera som unionens blodhund i jakten på invandrarna från Afrika.
Vilka mord och övergrepp Khadaffi begått i de inhägnade läger för tusentals afrikanska flyktingar som han med EU-medel uppförde i den libyska öknen blir väl aldrig utrett.
Det finns skäl att fråga vilka förhållanden som råder i lägren nu, efter ett halvt års inbördeskrig.
Vapenbrödraskap rådde mellan Moammar Khadaffi och USA, EU och Berlusconi under år av blodig terror. Sedan välte den arabiska våren allt över ända. Det ledde knappast till ”lättnad och glädje” i USA och EU. I stället oroade man sig för att ”stabiliteten rubbades”.
Wolodarski avfärdar Västs samarbete med Khadaffi med den förringande frasen: ”en värld som låtit honom hållas med politiskt stöd (Berlusconi med flera)”. Sedan riktar han sitt huvudangrepp mot religionshistorikern Mattias Gardell med utgångspunkt från några citat ur en 15 år gammal artikel som i drevjournalistisk anda redan valsat runt några varv i svenska media.
Wolodarski skriver förtrytsamt: ”Den så ofta uppmärksammade religionshistorikern Mattias Gardell skrev så sent som på 90-talet – flera år efter Lockerbieattacken – att Khadaffi ”förefaller omåttligt populär” och liknade hans idéer för att styra landet vid de svenska syndikalisternas program. Dissidenter som Gardell påstod sig ha träffat var fulla av beundran inför ”allas vår broder” det vill säga Khadaffi. De journalister som målat ut honom som en ledande terrorist avfärdade Gardell som offer för CIA:s och Mossads propaganda.
Så förvridet och okunnigt uttryckte sig en flitig svensk debattör om Libyens diktator.”
För 15 år sedan skrev Gardell att Khadaffi ”föreföll populär”, att hans idéer liknade de svenska syndikalisternas, att någon kallat honom ”allas vår broder” och förmodade att de journalister som målade ut Khadaffi som ledande terrorist var offer för CIA:s och Mossads propaganda. Gardells iakttagelser är som synes ganska modesta. Däremot kunde han knappast förutse att Khadaffi ett decennium senare skulle komma att samarbeta med CIA och Mossad.
I söndags publicerades Wolodarskis artikel där han som vi sett förtiger att Bush, Blair, Sarkozy och Berlusconi omfamnade Khadaffi, rustade honom till tänderna och släppte lös honom i det islamofobiska War on Terror för att försvara ”USA, Israel och de värden som bär upp våra egna samhällen”.
Att försöka få oss att glömma detta genom ett måttlöst angrepp mot författaren till en femton år gammal artikel, skriven i en helt annan historisk situation, är förvisso falsk bokföring. Det är att dölja och släta över. Det är att uttrycka sig förvridet och okunnigt. Det är opportunism.
Däremot hedrar det Wolodarski att han tar upp oljeinvesteringarnas och Carl Bildts betydelse för stödet till Khadaffi. Nu är Khadaffi död, lynchad. Men den hänsynslösa kampen om Libyens olja kommer att fortsätta efter tyrannens fall.
Kulturtips
Don Giovanni
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino 29 oktober. Repris 30 oktober.
Lör 29 okt kl. 19:00. Läs mer
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino 29 oktober. Repris 30 oktober.
Lör 29 okt kl. 19:00. Läs mer
De 7 dygderna | Teaterimprovisation | Medmänsklighet
På Månteatern den 29 oktober kl 19:00 tar teaterimprovisatörerna och det akademiska Lund ett skamgrepp på dygden Medmänsklighet.
Lör 29 okt kl. 19:00. Läs mer
På Månteatern den 29 oktober kl 19:00 tar teaterimprovisatörerna och det akademiska Lund ett skamgrepp på dygden Medmänsklighet.
Lör 29 okt kl. 19:00. Läs mer
En makroekonomisk kärlekshistoria
En romantisk komedi om bankväsendet och den långa räntan. På Teaterrepubliken 29 oktober - 14 december. Lör 29 okt kl. 19:30
Läs mer
En romantisk komedi om bankväsendet och den långa räntan. På Teaterrepubliken 29 oktober - 14 december. Lör 29 okt kl. 19:30
Läs mer
White On White #3
White On White #3 diskuterar teaterns otillräcklighet när det kommer till representation av det främmande: den Andre. Lör 29 okt kl. 19:00
Läs mer
White On White #3 diskuterar teaterns otillräcklighet när det kommer till representation av det främmande: den Andre. Lör 29 okt kl. 19:00
Läs mer
Malmö förr och nu - En underhållande och intressant föreläsning
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus i oktober och november.
Sön 30 okt kl. 15:00. Läs mer
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus i oktober och november.
Sön 30 okt kl. 15:00. Läs mer
Vargens Öga
Spelas i oktober på Teater Sagohusets nya scen i Malmö, Gamla Tvätteriet.
Sön 30 okt kl. 14:00. Läs mer
Spelas i oktober på Teater Sagohusets nya scen i Malmö, Gamla Tvätteriet.
Sön 30 okt kl. 14:00. Läs mer
JOEL HARRISON STRING CHOIR - The Music of Paul Motian
På Victoriateatern 31 oktober kl 19.30
Läs mer
På Victoriateatern 31 oktober kl 19.30
Läs mer
This is not a film/Film och samtal om yttrandefrihet
Tisdag 1 nov kl 18:30 MORISKA PAVILJONGEN (Spegelsalen) i FOLKETS PARK. Läs mer
Tisdag 1 nov kl 18:30 MORISKA PAVILJONGEN (Spegelsalen) i FOLKETS PARK. Läs mer
Himmel och Pannkaka
En fantasifull och humoristisk berättelse om att försöka förstå och att bli lite stor (6-11 år). På Teater Sagohuset i Lund 2 och 3 november och på Gamla Tvätteriet i Malmö 28 november - 11 december.
Ons 02 nov kl. 10:30. Läs mer
En fantasifull och humoristisk berättelse om att försöka förstå och att bli lite stor (6-11 år). På Teater Sagohuset i Lund 2 och 3 november och på Gamla Tvätteriet i Malmö 28 november - 11 december.
Ons 02 nov kl. 10:30. Läs mer
Manolito y su Trabuco
Manolito y su Trabuco tillhör det absoluta toppskiktet bland Kubas timbaorkestrar. Nu kommer orkestern till Moriska Paviljongen för en konsert utöver det vanliga. Ons 02 nov kl. 20:00
Läs mer
Manolito y su Trabuco tillhör det absoluta toppskiktet bland Kubas timbaorkestrar. Nu kommer orkestern till Moriska Paviljongen för en konsert utöver det vanliga. Ons 02 nov kl. 20:00
Läs mer
Teaterrepubliken får barn
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov. Ons 02 nov kl. 19:30
Läs mer
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov. Ons 02 nov kl. 19:30
Läs mer
Alla dessa hål i livet
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november. Tor 03 nov kl. 19:30
Läs mer
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november. Tor 03 nov kl. 19:30
Läs mer
MACK 3/11 Özz Nujen, Elin Nordén och Eric Andersson
stand-up på La Couronne
Tor 03 nov kl. 20:00. Läs mer
stand-up på La Couronne
Tor 03 nov kl. 20:00. Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 03 nov kl. 16:00. Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tor 03 nov kl. 16:00. Läs mer
Hela kulturcentralens program
2011-10-20
Mongolisk afton
Konsert med Hosoo & Transmongolia
Sverige - Mongoliet stiftelsen serverar piroger och visar kort film i pausen.
Tid: Fredag 21 oktober kl 20
Plats: Vita Huset, Uardavägen på Östra Torn i Lund (Bakom ICA Tornet)
Entré: 100 kr (80 kr för stud)
Arrangör: SONG i samarbete med
Sverige - Mongoliet Stiftelsen och Folkuniversitetet.
Välkomna!
Workshop med Hosoo, mongolisk strupsång blir det i Vita Huset lördag 22
oktober kl 11-15
Kostnad: 500 kr (300 kr för stud och medlemmar i SONG) inkl. lunch
Anmälan workshop till Gösta Petersen
Sverige - Mongoliet stiftelsen serverar piroger och visar kort film i pausen.
Tid: Fredag 21 oktober kl 20
Plats: Vita Huset, Uardavägen på Östra Torn i Lund (Bakom ICA Tornet)
Entré: 100 kr (80 kr för stud)
Arrangör: SONG i samarbete med
Sverige - Mongoliet Stiftelsen och Folkuniversitetet.
Välkomna!
Workshop med Hosoo, mongolisk strupsång blir det i Vita Huset lördag 22
oktober kl 11-15
Kostnad: 500 kr (300 kr för stud och medlemmar i SONG) inkl. lunch
Anmälan workshop till Gösta Petersen
Höstvandring
Söndagen den 23 oktober klockan 14, samling utanför Sankt Lars Vårdcentral.
Vi vandrar till Knästorp längs Järnvägsvallen och hem på Päronstigen. Dagens tema:
Framtidens Skåne. Öppna landskap med spårvägar och cykelleder mellan tätorter? Eller?
Kanske plockar vi några päron. Vandringen genomförs i alla väder.
Klostergårdens byalag
Vi vandrar till Knästorp längs Järnvägsvallen och hem på Päronstigen. Dagens tema:
Framtidens Skåne. Öppna landskap med spårvägar och cykelleder mellan tätorter? Eller?
Kanske plockar vi några päron. Vandringen genomförs i alla väder.
Klostergårdens byalag
Hänt i veckan
med Röda Kapellet och Mats Olsson
På lördag kl. 11–12 fortsätter Röda Kapellet sina Mårtenstorgsmöten där Mats Olsson mellan låtarna kommenterar veckan som gått. Orkestern spelar både Penninggaloppen och Obligationsmarschen, den senare för övrigt omdöpt till Statsobligationsmarschen med anledning av Greklandskrisen. I Alf Henriksons ursprungliga text "vi ska spara till flera miljoner" kan man radikalt höja potensen genom att byta ut en bokstav. Givetvis spelas också en låt av Theodorakis för att påminna om Grekland. Vi kan inte utlova samma häftiga folkliv på
Mårtens- som på Syntagmatorget men samma ämnen är aktuella här som där. Mats rör sej fritt mellan nivåerna och ämnena, världen och Lund, ekonomisk teori och ekonomisk praktik. Värt att lyssna på!
Mårtens- som på Syntagmatorget men samma ämnen är aktuella här som där. Mats rör sej fritt mellan nivåerna och ämnena, världen och Lund, ekonomisk teori och ekonomisk praktik. Värt att lyssna på!
Grattis
Amchitka, Mururoa, Antarktis, Brent spar, Kalevala, Barents hav, Auckland, Kyoto, Amazonas, Köpenhamn, Fukushima, Arktis.
40 år av miljökamp.
40 år av miljökamp.
Ett förbisett perspektiv av Gunnar Stensson
Från många håll krävs utrikesminister Carl Bildts avgång på grund av hans engagemang i Lundin Oil, i vars styrelse han satt 2000 till 2006. 2005, medan han satt i Lundin Oils styrelse, förbereddes engagemanget i Etiopien. 2006 togs beslutet om oljeprospektering.
Utredningar pågår beträffande det svenska oljebolagets inblandning i krigsförbrytelser och andra övergrepp i Sudan, Kongo och nu senast i Ogaden-provinsen i Etiopien.
Rättegången mot de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som gripits i Ogaden efter att illegalt ha tagit sig dit för att undersöka det svenskägda företagets agerande, riktar ett skarpt strälkastarljus mot Carl Bildt.
Han har uttalat att UD avrådde de två journalisterna från att besöka området och att deras initiativ är olämpligt. Men de är alltså där för att granska brott mot de mänskliga rättigheterna i det område där Carl Bildt medverkade i ett beslut om oljeprospektering.
Hans yttranden är kanske inte mycket värre än Juholts naiva kommentar att i Etiopien gäller Etiopiens lagar, men till skillnad från Juholt har Bildt ekonomiska intressen i Ogaden samtidigt som han företräder den svenska staten.
Bildt anklagas för passivitet i hanteringen av Johan Perssons och Martin Schibbyes situation, på samma sätt som när det gäller Dawit Isaac. Blir de två journalisterna fällda för terrorism i rättegången i Addis Abeba kommer kraven på Carl Bildts avgång att intensifieras.
Ett förbisett perspektiv är möjligheten att den etiopiske diktatorn Meles Zenawi och utrikesminister Carl Bildt kommer till insikt om deras gemensamma intresse av att den fortsatta oljeprospekteringen i Ogaden får ske utan insyn skulle skadas av en fällande dom.
Så länge de båda journalisterna befinner sig i etiopiskt fängelse kommer världens blickar vara riktade mot Etiopien – och mot oljeprospekteringen.
Det är därför inte uteslutet att Bildt och Zenawi enas om en gemensam linje som går ut på att diskret frige de båda journalisterna för att bilägga den mediestorm – svensk och internationell – som hotar deras gemensamma projekt.
En sådan utgång skulle rentav kunna stärka Carl Bildts ställning i Sverige. Framgången skulle tysta kritiken mot honom.
Mot detta kan invändas att tiden kanske löpt ut för en frigivning av de båda journalisterna. Ur Zenawis synvinkel är skadan redan skedd. När rättegången inleddes den 18 oktober var ambassadörer från ett tjog viktiga länder närvarande. Meles Zenawi kan känna sig tvingad att prioritera sin och Etiopiens prestige.
Men skulle Etiopien välja att frige de båda journalisterna, är det viktigt att uppmärksamheten även i framtiden riktas mot Lundin Oil. Pågående utredningar om bolagets verksamhet i Sudan och Kongo måste slutföras och det som pågår i Ogaden måste granskas.
Kritiken får inte tystna. Carl Bildt bör lämna uppdraget som utrikesminister.
Utredningar pågår beträffande det svenska oljebolagets inblandning i krigsförbrytelser och andra övergrepp i Sudan, Kongo och nu senast i Ogaden-provinsen i Etiopien.
Rättegången mot de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye, som gripits i Ogaden efter att illegalt ha tagit sig dit för att undersöka det svenskägda företagets agerande, riktar ett skarpt strälkastarljus mot Carl Bildt.
Han har uttalat att UD avrådde de två journalisterna från att besöka området och att deras initiativ är olämpligt. Men de är alltså där för att granska brott mot de mänskliga rättigheterna i det område där Carl Bildt medverkade i ett beslut om oljeprospektering.
Hans yttranden är kanske inte mycket värre än Juholts naiva kommentar att i Etiopien gäller Etiopiens lagar, men till skillnad från Juholt har Bildt ekonomiska intressen i Ogaden samtidigt som han företräder den svenska staten.
Bildt anklagas för passivitet i hanteringen av Johan Perssons och Martin Schibbyes situation, på samma sätt som när det gäller Dawit Isaac. Blir de två journalisterna fällda för terrorism i rättegången i Addis Abeba kommer kraven på Carl Bildts avgång att intensifieras.
Ett förbisett perspektiv är möjligheten att den etiopiske diktatorn Meles Zenawi och utrikesminister Carl Bildt kommer till insikt om deras gemensamma intresse av att den fortsatta oljeprospekteringen i Ogaden får ske utan insyn skulle skadas av en fällande dom.
Så länge de båda journalisterna befinner sig i etiopiskt fängelse kommer världens blickar vara riktade mot Etiopien – och mot oljeprospekteringen.
Det är därför inte uteslutet att Bildt och Zenawi enas om en gemensam linje som går ut på att diskret frige de båda journalisterna för att bilägga den mediestorm – svensk och internationell – som hotar deras gemensamma projekt.
En sådan utgång skulle rentav kunna stärka Carl Bildts ställning i Sverige. Framgången skulle tysta kritiken mot honom.
Mot detta kan invändas att tiden kanske löpt ut för en frigivning av de båda journalisterna. Ur Zenawis synvinkel är skadan redan skedd. När rättegången inleddes den 18 oktober var ambassadörer från ett tjog viktiga länder närvarande. Meles Zenawi kan känna sig tvingad att prioritera sin och Etiopiens prestige.
Men skulle Etiopien välja att frige de båda journalisterna, är det viktigt att uppmärksamheten även i framtiden riktas mot Lundin Oil. Pågående utredningar om bolagets verksamhet i Sudan och Kongo måste slutföras och det som pågår i Ogaden måste granskas.
Kritiken får inte tystna. Carl Bildt bör lämna uppdraget som utrikesminister.
Politisk diversehandel av Ulf Nymark
Upptaktsmöte
I veckan var det upptaktsmöte inför revideringen av LundaEko, Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling. Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, var inbjuden att hålla ett anförande. Och det gjorde han förstås med sedvanlig bravur.
Oroande var det dock att höra från de kommunala företrädarna att den nya LundaEko är tänkt att vara enbart ett måldokument, alltså ett dokument utan redovisning av åtgärder för att nå målen. Problemet i Lunds miljöarbete är väl inte att det saknas mål, det är ju i åtgärderna det brister. Det finns t ex en rad åtgärder uppräknade i den s k LundaMaTs II som inte genomförts. Men det behövs fler om t ex klimatmålet ska nås. Det är bara åtta år kvar till 2020 då utsläppen av koldioxid i kommunen ska ha halverats.
Cyklist separeras från sitt fordon?
I flera dagstidningar, bland annat Sydsvenskan, kunde vi för några dagar sedan läsa att Trafikverket ”har börjat separera cyklister från fordon genom särskilda cykelöverfarter” i syfte att minska olycksrisker.
Detta låter väldigt märkligt. Hur ska cykeln, skild från sin förare, transporteras över cykelöverfarten? Hur kommer detta att påverka användandet av cykeln som transportmedel när cyklisten ideligen måste stiga av sitt fordon och sedan stiga på den igen? Gång på gång?
För inte kan det väl vara så att Trafikverket har missat att cykeln är ett fordon?
Cykeltransport av idrottsutrustning
I Sydsvenskan kunde vi också härförliden läsa snyftande uttalande från delar av idrottsrörelsen i Lund. Det var så synd om föräldrar och tränare för de fick betala P-avgifter (för sina bilar) vid träningsarenorna. Det gick inte, enligt dessa talespersoner, att transportera den tunga idrottsutrustningen på annat sätt. Kan inte Kultur- och fritidsförvaltningen upplysa om att det finns utmärka tri- eller bicyklar för godstransporter t ex av Christianiatyp respektive ”Long John” (Se nedan för den sistnämnda sorten!). Det finns dessutom smidiga kärror att koppla till en ordinär persontransportcykel?
Skoldemokrati
Lars Hansson, den folkpartistiske ordföranden i skolnämnden för Lunds stad, tycker att eleverna i stadens skolor har för mycket demokrati. ”Vi måste städa i skollag och läroplaner så att lärarna slipper att genomföra skendemokratiska och fördummande övningar”, säjer Hansson. Han efterlyser i stället en ”sund demokratisk fostran” i skolan. Inte vet jag vad han menar med det. Men jag drar mej helt ofrivilligt och osökt till minnes den ”sunda demokratiska fostran” jag och många andra fick ta del av i den gamla folkskolan: Det enda elevinflytande som fanns i min skola var att då vi brutit mot någon av skolans många strikta regler ibland själva fick välja bestraffningsform: örfil eller slag med pekpinne över fingrarna. Hela vägen tillbaka till denna fostran tror jag inte att ens Hansson vill gå. Kan man hoppas.
I veckan var det upptaktsmöte inför revideringen av LundaEko, Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling. Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, var inbjuden att hålla ett anförande. Och det gjorde han förstås med sedvanlig bravur.
Oroande var det dock att höra från de kommunala företrädarna att den nya LundaEko är tänkt att vara enbart ett måldokument, alltså ett dokument utan redovisning av åtgärder för att nå målen. Problemet i Lunds miljöarbete är väl inte att det saknas mål, det är ju i åtgärderna det brister. Det finns t ex en rad åtgärder uppräknade i den s k LundaMaTs II som inte genomförts. Men det behövs fler om t ex klimatmålet ska nås. Det är bara åtta år kvar till 2020 då utsläppen av koldioxid i kommunen ska ha halverats.
Cyklist separeras från sitt fordon?
I flera dagstidningar, bland annat Sydsvenskan, kunde vi för några dagar sedan läsa att Trafikverket ”har börjat separera cyklister från fordon genom särskilda cykelöverfarter” i syfte att minska olycksrisker.
Detta låter väldigt märkligt. Hur ska cykeln, skild från sin förare, transporteras över cykelöverfarten? Hur kommer detta att påverka användandet av cykeln som transportmedel när cyklisten ideligen måste stiga av sitt fordon och sedan stiga på den igen? Gång på gång?
För inte kan det väl vara så att Trafikverket har missat att cykeln är ett fordon?
Cykeltransport av idrottsutrustning
I Sydsvenskan kunde vi också härförliden läsa snyftande uttalande från delar av idrottsrörelsen i Lund. Det var så synd om föräldrar och tränare för de fick betala P-avgifter (för sina bilar) vid träningsarenorna. Det gick inte, enligt dessa talespersoner, att transportera den tunga idrottsutrustningen på annat sätt. Kan inte Kultur- och fritidsförvaltningen upplysa om att det finns utmärka tri- eller bicyklar för godstransporter t ex av Christianiatyp respektive ”Long John” (Se nedan för den sistnämnda sorten!). Det finns dessutom smidiga kärror att koppla till en ordinär persontransportcykel?
Lars Hansson, den folkpartistiske ordföranden i skolnämnden för Lunds stad, tycker att eleverna i stadens skolor har för mycket demokrati. ”Vi måste städa i skollag och läroplaner så att lärarna slipper att genomföra skendemokratiska och fördummande övningar”, säjer Hansson. Han efterlyser i stället en ”sund demokratisk fostran” i skolan. Inte vet jag vad han menar med det. Men jag drar mej helt ofrivilligt och osökt till minnes den ”sunda demokratiska fostran” jag och många andra fick ta del av i den gamla folkskolan: Det enda elevinflytande som fanns i min skola var att då vi brutit mot någon av skolans många strikta regler ibland själva fick välja bestraffningsform: örfil eller slag med pekpinne över fingrarna. Hela vägen tillbaka till denna fostran tror jag inte att ens Hansson vill gå. Kan man hoppas.
Krönika den 20 oktober - 2011 av Stig Henriksson
(först publicerad i VLT 18 okt)
Faktoider är inte fakta
Man säger att bilder etsar sig fast. Verbet låter antyda svårigheten att ändra en bild som liksom satt sig. Det finns många exempel på detta. T ex är det nog en allmän uppfattning att det blivit allt vanligare med den grova brottsligheten vars yttersta uttryck är mord. Men antalet mord har på 30 år inte förändrats utan ligger tämligen stadigt på 100 per år. Vilket är en låg siffra om man jämför med tidigare århundraden. Vrångbilden kan bero på en något utbyggd kriminaljournalistik, för att uttrycka det försiktigt, samt förstås krafter som har intresse av att odla otrygghet.
En annan vanlig uppfattning är att svenskar är kollektivister och väldigt ljumma och genomsnittliga. Sanningen är att svenskarna är extremister i sina värderingar. I internationella jämförelser sticker vi ut som allra mest sekulära och individorienterade. Sverige är bebott av ytterligt autonoma individer.
Idéhistorikern Peter Antman skriver ”Få välfärdsstater är lika konsekvent uppbyggda kring idén om individuell autonomi som Sverige. Nästan alla våra välfärdssystem är kopplade till den enskilda personen, inte till familjen eller till arbetet som är så vanligt i andra västländer.”
En annan sådan bild är högskattelandet Sverige. Det är dock inte sant längre. Vi kan titta på inkomstskatten på riktigt höga inkomster, 100 000 dollar. Där ligger Sverige på plats 17 av 24 undersökta EU-länder. Endast 7 länder har alltså lägre. Och är ett av de få länder i krisens Europa där höginkomsttagarna i år får sänkt skatt. De svenska medelinkomsttagarna intar en mittenposition i de sk OECD-länderna. Bolagsskatten ligger ynka 0,4 % över OECD-snittet. Däremot på momssidan toppar vi EU-ligan tillsammans med Danmark och Ungern.
Varför odlar vi sk faktoider, trots att riktiga fakta finns lätt tillgängliga? Ja, vissa tjänar på myterna , det är ett svar. Men kanske också för att det är bekvämare att inte kolla, att bara fortsätta stoppa huvudet i sanden.
PS: även det är en skröna; strutsar beter sig inte så.
"Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta"
Groucho Marx
Faktoider är inte fakta
Man säger att bilder etsar sig fast. Verbet låter antyda svårigheten att ändra en bild som liksom satt sig. Det finns många exempel på detta. T ex är det nog en allmän uppfattning att det blivit allt vanligare med den grova brottsligheten vars yttersta uttryck är mord. Men antalet mord har på 30 år inte förändrats utan ligger tämligen stadigt på 100 per år. Vilket är en låg siffra om man jämför med tidigare århundraden. Vrångbilden kan bero på en något utbyggd kriminaljournalistik, för att uttrycka det försiktigt, samt förstås krafter som har intresse av att odla otrygghet.
En annan vanlig uppfattning är att svenskar är kollektivister och väldigt ljumma och genomsnittliga. Sanningen är att svenskarna är extremister i sina värderingar. I internationella jämförelser sticker vi ut som allra mest sekulära och individorienterade. Sverige är bebott av ytterligt autonoma individer.
Idéhistorikern Peter Antman skriver ”Få välfärdsstater är lika konsekvent uppbyggda kring idén om individuell autonomi som Sverige. Nästan alla våra välfärdssystem är kopplade till den enskilda personen, inte till familjen eller till arbetet som är så vanligt i andra västländer.”
En annan sådan bild är högskattelandet Sverige. Det är dock inte sant längre. Vi kan titta på inkomstskatten på riktigt höga inkomster, 100 000 dollar. Där ligger Sverige på plats 17 av 24 undersökta EU-länder. Endast 7 länder har alltså lägre. Och är ett av de få länder i krisens Europa där höginkomsttagarna i år får sänkt skatt. De svenska medelinkomsttagarna intar en mittenposition i de sk OECD-länderna. Bolagsskatten ligger ynka 0,4 % över OECD-snittet. Däremot på momssidan toppar vi EU-ligan tillsammans med Danmark och Ungern.
Varför odlar vi sk faktoider, trots att riktiga fakta finns lätt tillgängliga? Ja, vissa tjänar på myterna , det är ett svar. Men kanske också för att det är bekvämare att inte kolla, att bara fortsätta stoppa huvudet i sanden.
PS: även det är en skröna; strutsar beter sig inte så.
"Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta"
Groucho Marx
The Fantastic Success of Occupy Wall Street av Gunnar Stensson
Så lyder rubriken på Immanuel Wallersteins kommentar om den nya rörelsen, publicerad den 15 oktober. Wallersteins perspektiv är framför allt amerikanskt. Han tror att rörelsen kommer att få stor politisk och social betydelse i USA. Nedan ett sammandrag av hans analys – och förhoppningar.
Framträdandet av Occupy Wall Street är den viktigaste politiska händelsen sedan antikrigsrörelsen 1968, som den är en direkt arvtagare till.
Den sedan flera år pågående ekonomiska krisen plågar inte bara de allra fattigaste i USA utan också många av ”de arbetande fattiga”, den grupp som man annars brukar kalla medelklassen.
De fattiga och de arbetande fattiga exploateras av den rikaste procenten giriga finansspekulanter.
Varför rörelsen - för nu är Occupy Wall Street en massrörelse - framträdde just nu vet vi inte, men den kan ha inspirerats av den arabiska våren, de chilenska studenternas aktioner och många andra händelser det senaste året.
Gnistan som tände branden var en demonstration på Zuccotti-torget intill Wall Street för en månad sedan. De som demonstrerade var studenter, en del äldre kvinnor och några andra personer. Media struntade i dem.
Då kom ett brutalt polisingripande. 700 demonstranter greps. Det var en händelse som massmedia inte kunde förtiga. Publiciteten blev omfattande. Men rörelsen beskrevs i nedlåtande ordalag. ”Vad vet studenter och några gamla damer om ekonomi? Vad är ni ute efter?” ”Rättvisa,” svarade en talesman för Occupy Wall Street. Det var ett svar som fick bred resonans.
Publiciteten hade gjort rörelsen känd. Snart vann den också legitimitet. New York Times, USA:s motsvarighet till DN, publicerade en stor artikel som fastslog att Occupy Wall Street har ett klart budskap och tydliga politiska krav. Den extrema ojämlikheten har förvandlat amerikansk ekonomi till en dysfunktionell spekulationsekonomi.
När flera representanter för etablissemanget som ekonomipristagaren Paul Krugman slöt upp bakom Occupy Wall Street ökade legitimiteten.
Rörelsen blev en respektabel och betydande politisk kraft. Det innebär en risk för att högerkrafterna samlas för att krossa den. Deras direkta våldskapacitet i USA får inte underskattas. De har också stora medieresurser.
De senaste dagarna har de tillgripit den gamla metoden att tysta politiska motståndare genom att anklaga dem för antisemitism. ”Ockupera Wall Street är en antisemitisk rörelse eftersom anhängarna tror att börshajarna är judar.”
Ett annat hot är att rörelsen vinner så bred anslutning att den kommer att rymma motstridiga intressen, vilket kan leda till att den utslätas eller splittras.
Vi vet inte om Occupy-rörelsen blir bestående eller om den kommer att blekna bort. Redan nu har den nått viktiga resultat. USA har påverkats i riktning mot något nytt och bättre. Medvetenheten om kapitalismens kris har vuxit och fördjupats hos det amerikanska folket. Ett första steg mot ett nytt och bättre världssystem har tagits.
Så långt Wallerstein. Lördagen den 15 oktober, samma dag som han publicerade kommentaren, genomfördes mer än tusen manifestationer i alla världsdelar. Occupy Wall Street hade blivit global.
Svenska massmedia har ägnat samma vecka åt det extremt ointressanta drevet mot Juholt.
Stop the Machine!
Framträdandet av Occupy Wall Street är den viktigaste politiska händelsen sedan antikrigsrörelsen 1968, som den är en direkt arvtagare till.
Den sedan flera år pågående ekonomiska krisen plågar inte bara de allra fattigaste i USA utan också många av ”de arbetande fattiga”, den grupp som man annars brukar kalla medelklassen.
De fattiga och de arbetande fattiga exploateras av den rikaste procenten giriga finansspekulanter.
Varför rörelsen - för nu är Occupy Wall Street en massrörelse - framträdde just nu vet vi inte, men den kan ha inspirerats av den arabiska våren, de chilenska studenternas aktioner och många andra händelser det senaste året.
Gnistan som tände branden var en demonstration på Zuccotti-torget intill Wall Street för en månad sedan. De som demonstrerade var studenter, en del äldre kvinnor och några andra personer. Media struntade i dem.
Då kom ett brutalt polisingripande. 700 demonstranter greps. Det var en händelse som massmedia inte kunde förtiga. Publiciteten blev omfattande. Men rörelsen beskrevs i nedlåtande ordalag. ”Vad vet studenter och några gamla damer om ekonomi? Vad är ni ute efter?” ”Rättvisa,” svarade en talesman för Occupy Wall Street. Det var ett svar som fick bred resonans.
Publiciteten hade gjort rörelsen känd. Snart vann den också legitimitet. New York Times, USA:s motsvarighet till DN, publicerade en stor artikel som fastslog att Occupy Wall Street har ett klart budskap och tydliga politiska krav. Den extrema ojämlikheten har förvandlat amerikansk ekonomi till en dysfunktionell spekulationsekonomi.
När flera representanter för etablissemanget som ekonomipristagaren Paul Krugman slöt upp bakom Occupy Wall Street ökade legitimiteten.
Rörelsen blev en respektabel och betydande politisk kraft. Det innebär en risk för att högerkrafterna samlas för att krossa den. Deras direkta våldskapacitet i USA får inte underskattas. De har också stora medieresurser.
De senaste dagarna har de tillgripit den gamla metoden att tysta politiska motståndare genom att anklaga dem för antisemitism. ”Ockupera Wall Street är en antisemitisk rörelse eftersom anhängarna tror att börshajarna är judar.”
Ett annat hot är att rörelsen vinner så bred anslutning att den kommer att rymma motstridiga intressen, vilket kan leda till att den utslätas eller splittras.
Vi vet inte om Occupy-rörelsen blir bestående eller om den kommer att blekna bort. Redan nu har den nått viktiga resultat. USA har påverkats i riktning mot något nytt och bättre. Medvetenheten om kapitalismens kris har vuxit och fördjupats hos det amerikanska folket. Ett första steg mot ett nytt och bättre världssystem har tagits.
Så långt Wallerstein. Lördagen den 15 oktober, samma dag som han publicerade kommentaren, genomfördes mer än tusen manifestationer i alla världsdelar. Occupy Wall Street hade blivit global.
Svenska massmedia har ägnat samma vecka åt det extremt ointressanta drevet mot Juholt.
Stop the Machine!
The Machine är den maskin som styr USA och består av stora bolag, finansspekulanter och korrumperade politiker (politiker i båda partierna är beroende av finansiering från the Machine och måste vara lydiga för att få tillgång till resurserna).
”Stop the Machine” samverkar med ”Occupy Wall Street”. Den har ett tältläger på Freedom Plaza i Washington. Dess politiska krav är tydligare än dem OWS hittills fört fram:
Human needs - Not corporate greed!
Stoppa maskinen - Skapa en ny värld!
Stoppa krigen - ta hem trupperna!
Beskatta de rika och bolagen!
Hälsovård åt alla!
Arbetare viktigare än profit!
Natasha Mozgovaya, tidningen Haaretz USA-korrespondent, påpekar den 13 oktober att trenden att protestera genom att ockupera torg startade i Tel Aviv i somras, efter inspiration från Tahrirtorget, och att de första demonstrationerna i Washington inleddes av israeliska fredsaktivister redan i somras.
Tältlägret i Freedom Plaza är nu en bas för fredsaktivister av alla slag. Vid en aktion inne i senatsbyggnaden på Capitol Hill ropade demonstranterna: ”How do you fix the deficits? End the wars! Tax the rich!” Flera av dem arresterades.
Den amerikansk-judiska rörelsen ”Code Pink” var en av arrangörerna. Deras T-shirts bär texten ”Vi tiger inte!” på engelska och hebreiska.
”Washington är nästa hållplats efter den arabiska våren och protesterna i Israel,” framhöll Code Pinks talesperson Ali McCracken.
”Vi kunde använda de tre miljarder dollar som vi betalar i årligt bistånd till Israel till att skapa jobb här,” sa en annan av aktivisterna. ”Jag är säker på att israelerna och palestinierna kunde sitta ner och reda ut sina förhållanden om de slapp denna kapprustning.”
Assymetrisk fångutväxling
Den israeliske soldaten Gilad Shalit byttes på tisdagen ut mot 1027 palestinska fångar. Det gynnar framför allt Hamas och Netanyahu. Enligt Hamas har Israel gått med på att lätta blockaden mot Gaza som en del av överenskommelsen. Egypten har spelat en viktig roll vid förhandlingarna.
Kulturtips
Alla dessa hål i livet
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november. Fre 21 okt kl. 19:30
Läs mer
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november. Fre 21 okt kl. 19:30
Läs mer
Gran Milonga med Orquesta Tipica Tangarte
Gran Milonga med internationellt känd gästmusiker, tangoorkester, DJ och dansare. På Moriska Paviljongen 21 oktober kl 20:00. Läs mer
Gran Milonga med internationellt känd gästmusiker, tangoorkester, DJ och dansare. På Moriska Paviljongen 21 oktober kl 20:00. Läs mer
MIDNATTSDOPP
Arombastu varvat med olika relaxupplevelser på Ribersborgs kallbadhus 21 oktober kl 19:30.
Läs mer
Arombastu varvat med olika relaxupplevelser på Ribersborgs kallbadhus 21 oktober kl 19:30.
Läs mer
Teaterrepubliken får barn
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov. Fre 21 okt kl. 19:30
Läs mer
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov. Fre 21 okt kl. 19:30
Läs mer
Vargens Öga
Spelas i oktober på Teater Sagohusets nya scen i Malmö, Gamla Tvätteriet.
Fre 21 okt kl. 10:00. Läs mer
Spelas i oktober på Teater Sagohusets nya scen i Malmö, Gamla Tvätteriet.
Fre 21 okt kl. 10:00. Läs mer
Bits and pieces of GUILT AND LOVE
Femton verk under två timmar. Elva regissörer, dramatiker och skådespelare skapar tillsammans en helaftons- föreställning, på Bryggeriteatern 22 - 25 oktober. Lör 22 okt kl. 19:30
Läs mer
Femton verk under två timmar. Elva regissörer, dramatiker och skådespelare skapar tillsammans en helaftons- föreställning, på Bryggeriteatern 22 - 25 oktober. Lör 22 okt kl. 19:30
Läs mer
Yasmin Levy på Moriska Paviljongen
Konsert med den sefardiska judinnan Yasmin Levy på Moriska Paviljongen 22 oktober kl 20:00- en del av festivalen WorldMix! Läs mer
Konsert med den sefardiska judinnan Yasmin Levy på Moriska Paviljongen 22 oktober kl 20:00- en del av festivalen WorldMix! Läs mer
Anna Bolena
Direktsänt från The Met på KINO 15 oktober. Repris 23 och 24 oktober.
Sön 23 okt kl. 13:00. Läs mer
Direktsänt från The Met på KINO 15 oktober. Repris 23 och 24 oktober.
Sön 23 okt kl. 13:00. Läs mer
Lilla Asmodeus
En magisk och musikalisk berättelse, visuell och händelserik där våra allra viktigaste frågor tas upp - de om livet och kärleken. Möt djävulspojken Asmodeus, som är på tok för snäll och inte alls passar in bland de andra barnen i underjorden. Spelas på Moomsteatern med premiär 8 oktober.
Sön 23 okt kl. 14:00. Läs mer
En magisk och musikalisk berättelse, visuell och händelserik där våra allra viktigaste frågor tas upp - de om livet och kärleken. Möt djävulspojken Asmodeus, som är på tok för snäll och inte alls passar in bland de andra barnen i underjorden. Spelas på Moomsteatern med premiär 8 oktober.
Sön 23 okt kl. 14:00. Läs mer
Teatersamtal
I Piratensalen på Grand Hotel i Lund 24 oktober kl 19:00. Läs mer
I Piratensalen på Grand Hotel i Lund 24 oktober kl 19:00. Läs mer
POSING PROJECT B, THE ART OF SEDUCTION - Liquid Loft
Förförelsekonsten är komplicerad! Du måste få den andre att tro att du har vad han/hon behöver utan att väcka misstanke om att du bara är beredd att ge av själviska skäl. På Dansstationen Palladium den 25-26 oktober kl 19.30 + Eftersnack den 26:e. Läs mer
Förförelsekonsten är komplicerad! Du måste få den andre att tro att du har vad han/hon behöver utan att väcka misstanke om att du bara är beredd att ge av själviska skäl. På Dansstationen Palladium den 25-26 oktober kl 19.30 + Eftersnack den 26:e. Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 26 okt kl. 16:00. Läs mer
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 26 okt kl. 16:00. Läs mer
Classic Lounge: Sånger vid havet
Stjärnskotten Cornelia Beskow och Nigar Dadascheva tolkar sångcykeln "Sånger vid Havet" med flera verk av vår svenske tonsättare Gösta Nyström på Ribersborgs Kallbadhus den 27 oktober, kl 19.00. Läs mer
Stjärnskotten Cornelia Beskow och Nigar Dadascheva tolkar sångcykeln "Sånger vid Havet" med flera verk av vår svenske tonsättare Gösta Nyström på Ribersborgs Kallbadhus den 27 oktober, kl 19.00. Läs mer
MACK 27/10 Anna-Lena Brundin, Niklas Folkegård
Stand-up på La Couronne
Tor 27 okt kl. 20:00. Läs mer
Hela kulturcentralens program
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)