VB-reportage: Politisk vardag i Lund av Gunnar Stensson

1. Basarbete

Basarbete var ryggraden i FNL-gruppernas verksamhet: vevande på kladdiga, koldoftande stencilapparater, bladning och försäljning av Vietnambulletiner (den tidens vb), tillverkning av propagandamateriel (plakat och banderoller), bössinsamling (ren och kammad, med kalla fingrar) och flygbladsutdelning.
Dv har bedrivit basarbete de senaste två veckorna. Produktion av flygblad för Klostergården (Kajsa Theander, Lars-Åke Henningsson, Ulf Nymark). Krav på renovering av Klostergårdsskolan, bevarande av Sankt Lars, Höje å och vallarna runt BUP-området. Utdelning till hushållen (upp i hissen till våning åtta och nio, spring nerför trapporna, smällande brevlådeöppningar, stekos och hundskall). Kaffe och kakor från bagaren, samtal med de boende. Slutligen utvärdering, kritik och självkritik.
Sven-Bertil mindes 70-talets vpk Klostergården, som ständigt basarbetade och diskuterade politik. Alla hade småbarn så det var organiserad barnverksamhet medan föräldrarna diskuterade. Den funkade som en söndagsskola..
Nå, flygblad delades i samband med Karin-kampanjen härom året också.

2. Appellmöten
I lördags spelade Röda Kapellet (motsvarigheten till FNL-gruppens Giai Phong) på Mårtenstorget. Gunnar Sandin presenterade låtar från den plötsligt så aktuella amerikanska 30-talsdepressionen (brother can´t you spare a dime?).
S, v och dv var där. Dv hade den starkaste högtalaren, men lånade generöst ut den till s, som tidigare år bistått vid högtalarnöd.
V markerade avstånd genom att föredra Röda Kapellets egen, något svagare anläggning. Sven-Bertil Persson och jag pratade skola och modersmålsundervisning, liksom Marta Santander, v, elegant uppklädd.
Lennart Prytz tog upp boende och byggande, väl medveten om demonstranterna som samlades på stortorget. Margareta Dovsjö talade om åldringsvården. Flygbladsutdelare svärmade. Bland dem Olof Norborg och Anders Neergaard i revolutionär röd basker, samt förstås postiljonerna Sven Hugo Mattson och Monica Bondesson.
På torget vimlade det av köpare och säljare av. Utbudet bestod av tomater, potatis, rädisor, äpplen, svamp, vitkål och blomkål men inte modersmålslärare.

3. Demonstrationer och manifestationer
Under blanka svarta fanor samlades svartklädda, bleka, nymorgnade ungdomar för att kräva bostad (låt de rätta komma in!). Marschmusiken skrällde och smattrade, paradoxalt munter. Imponerad redan på hundra meters håll och förväntande minst ett 50-mannaband blev jag besviken över att varken finna trummor eller trumpeter utan bara en bergsprängare i en visserligen röd bil framför stadshallen, där Amnesty samlat massor av giriga bokspekulanter i det dammiga halvdunklet.
Sydsvenskans lundakrönikör Ingrid Nathell strövade omkring bland de svarta; följande dag återkom hon för Kristallnattsmanifestationen. (se nedan)

4. Det eviga Palestina
Stillsammare var det under Palestinamanifestationens vita banderoll. Fåfängliga voro president Bushs fredsförslag. De enda som trodde på dem var de nu skinnömsande bushmännen i svenska media.
Men de okuvliga Palestinademonstranterna består: Gert Andersson, Kerstin Johansson (översättare av arabisk litteratur), Henning Kofoed, Colette Bentyamine och en gammal FNL-are vars namn jag tyvärr för ögonblicket glömt.
Jag skäms alltid när jag ser Kerstin vandra upp mot torget med banderollen på lördagsförmiddagarna. Förr brukade jag vara med. Jag stod där den kalla februarilördagen när v:s galna distriktspolitiker, bokstavligen bakom ryggen på mig och alla andra, satt i stadshallen och till sitt eget fördärv kuppade bort Karin Svensson Smith från riksdagslistan. Hennes miljöpolitik består, liksom kravet på nationella rättigheter för Palestina.

5. 8 timmar för Latinamerika. Dv, dv(d). Kristallnatten
I källaren till Folkets hus pågick Raices, boliviansk dans, och i Medeltidssalen visades en film om kvinnorörelsen i Bolivia när jag passerade på väg mot dv:s partilokal med kaffekopparna från onsdagens klostergårdskampanj i en låda, grubblande över Mats Olssons försök i senaste vb att så split mellan demokrater och dubbeldemokrater i dv.
Att han inte fattar att dv är ett dialektiskt parti! Åsiktsskillnader är en livsbetingelse, i dv liksom i vb, och jag är glad att han bidrar till dem, om än ur ett monolitiskt v-perspektiv.
Lite glad var jag dock över att Sydsvenskan citerade kritiken mot kommunens hantering av bostadsockupanterna i ”nättidningen Veckobladet”, trots att citatet var hämtat ur en annan v-artikel (v är flitiga i vb, trots att de försökte tysta den för några år sedan).
Och glad också på måndagen över Ingrid Nathells reportage om Helena Svantessons tal vid Kristallnattsdemonstrationen.